GOD TYSTNAD, OCH FEG...

Masthuggets kyrka, Göteborg.

Det är så skönt att gå in i en kyrka - där är alldeles tyst.

Tystnaden är mättad med närvaro.
År och sekler av böner och lovsång.

Predikningar och trosbekännelser som lagt sig under valven och ligger där och finns...

Och under bänken kolapapper och syndaånger.

Ständigt denna tysta närvaro av människans uppriktiga jubel och förkrossade insikter.

Vem där?

I GUDS TYSTNAD FÅR JAG VARA
   ORDLÖS, STILLA, UTAN KRAV.

KLARA RYMDER, ÖPPNA DAGAR,
   HÄR EN STRAND VID NÅDENS HAV. Sv Ps 522.


I denna goda tystnad förnimmer jag också Guds närvaro.
Det är något mer, bortom doften av stearin och gammalt murbruk.

Det är Någon mer, bort altartavlans försök att avbilda det heliga...

Jag tar några djupa andetag och låter stillheten komma.
Stadens brus stannade utanför kyrkporten. Här kan jag slappna av, i enskildhet.

Värdesätt tystnaden.

I GUDS KÄRLEK VILL JAG VILA,
    VET MIG ÖNSKAD, ÄLSKAD, SEDD.

ÖVAR MIG I BARNETS TILLIT,
   PRÖVAR HÖJD OCH DJUP OCH BREDD.


Men människans spår måste städas bort.
Har du tänkt på när vaktmästaren egentligen dammsuger i kyrkan?
Det är ju alltid fint när man kommer!

Tidigt, tidigt.... eller sent.

Den andaktsfulla tystnaden får inte störas hur som helst.
Den är dyrbar. Själen får vila. Ja, hela kroppen.

Tyst ängla-närvaro.

I GUDS ANDE KAN JAG ANDAS
    BÖN GER LIV UR DÖD SOM SVAR.

ÖGONBLICKETS NÄRHET RYMMER
   ALLT SOM BLIR OCH ÄR OCH VAR.


Därför blir jag lika förtvivlad varje gång när oförståndiga människor fortsätter prata när de kommer in i kyrkan.

Respekten för det heliga är borta.
Att visa sig "vanlig" för den man har med sig är viktigare än att ändra beteeende - och tystna.

Då kan den andre tro att det är på riktigt... att man tar det på allvar... och det gör man ju... inte... man är ju inte religiös...
Suck.
Men tro inte att vi som tjänstgörande personal är så mycket bättre...
Nej, vi kan också tappa respekten för den andaktsfulla tystnaden, i iver att kolla att allt är förberett...

Tyst. Än så länge.

Förlåt att jag driver med vårt beteende i kyrkan, men de flesta har ju vett att vara lågmälda i biblioteket, i affären, i simhallen...

Som den gamle kyrkoherden sa:
- Kyrkan är väl ingen biosalong, heller?

- Men det har ju inte börjat, sa en man.
- Vad är det som inte har börjat?
- Den där gudstjänsten.
- Vet du vad, det har alltid börjat här i kyrkan. Andakten pågår alltid. Hela tiden.
- Nä, man ska kunna va´ som folk här med och prata lite, annars vågar folk aldrig komma hit!

Intressant.
Så förlorad är den goda tystnaden att den uppfattas som negativ och hotfull. Av "folk".

Sol in i bönerummet.

Är det därför som så många föredrar att gå in i kyrkan när det är tomt?
Då slipper man få sin andakt förstörd...


Nu växlar vi spår.
Över till den Fega tystnaden.

Det politiska Sverige har fått sitt första parlamentariska kaos, med kommande nyval, sedan 1958.

Orsak?
De sju politiskt korrekta partierna som väljer att tiga i en känslig fråga.

De tiger och tiger och tiger... tills den ena efter den andra väljaren vänder sig bort och i vanmakt röstar på det parti som vågar tala.

Nyvalet är utlöst p g a de regerande partiernas odemokratiska agerande i att inte vilja tala med alla.

Alla barn vet att detta kallas mobbing.
Men vuxna får lov att mobba, om de vill...

Tala!

Jag har skrivit det förr, och jag upprepar det:
- Var och en som säger "alla människor har lika värde" måste även tillämpa detta på sina meningsmotståndare - annars ljuger de.

En del har mer lika värde... nämligen de som tycker som jag... Är det så??
Ja, i det politiska livet är det så just nu.

Ändring!

Tyst! Jag talar...

I lokaltidningen står idag en insändare som jag saxar ur:

- Nu är läget så allvarligt att landet inte har råd med den tysta debatt-tekniken.

Han fortsätter:

- Alla de 7 partierna är rädda för SD eftersom man inte klarar debatten. Man förnekar att Sverige har världens största och mest vanskötta flyktingpolitik, som nu hotar välfärd och trygghet.

Slut citat.

Utsikt mot Älvsborgsbron.

Vi som är opolitiska och arbetar volontärt nära dessa utsatta människor, hör och ser både hot och dåligt bemötande av de asylsökande. Så får det inte gå till.

Här väger de tomma orden "allas lika värde" mycket tunt...

Enskilda människor gör storverk bland dessa utsatta, men det får inga stora rubriker.
De arbetar i det tysta, med stort hjärta.


Så, hur är det med tystnaden?

Låt oss våga tala högt om viktiga politiska åsikter.
Men låt det för all del vara tyst i kyrkan!

Låt oss lyssna även på den obekväma motståndaren - och ta debatten!
Annars ger ni dem indirekt rätt, eller hur?

Eller så här:

Låt det bli tyst i politiken vad gäller käbbel, härskarteknik och förminskning av den Andre.
Men låt oss för all del tala högt i kyrkan och förkunna Guds evangelium!

Låt oss lyssna på den obekväma kristna människan - som talar om synd, försoning och förlåtelse.
Annars förtvinar vi var och en i våra tillkortakommanden.

Tala är guld.

Jag är ensam i kyrkan.
Försiktigt smyger jag fram till den stora flygeln. Lyfter upp locket. Sätter fingrarna till tangenterna och låter psalm 522 flöda ut i kyrkrummet:

VID GUDS HJÄRTA ÄR JAG BUREN,
   INNESLUTEN I HANS FAMN.

MEDAN HEMLIGHETEN DJUPNAR
    VISKAR FADERN ÖMT MITT NAMN.

Vad kostar sanningen?

Gustav Fröding får sista ordet:

"Smärtan och sorgen skall inte tigas ihjäl.
Ty att tiga hos en sångare är ett brott.

Skalden skall vara en tolk för de tysta,
som lida, tiga och lida blott.

Så är det även för mig. Mitt kall är inte att tiga utan att tala.
Tala - vila - och tala igen.
För dem och det som inte hörs.

Tysta hälsningar, med talande eftertryck,
Helene F Sturefelt,

- skribent och kyrkofotograf.
Men dock har Masthuggets kyrka inget med artikeln att göra.

"HALLELUJAH" i IDOL samt sexuell avhållsamhet

Talangjakt.

Igår var det stor final i talangtävlingen Idol.
Programledaren Pär Lernström berättade att under programmets 10 år så är det en låt som i särklass varit den vanligaste vid inprövningen:

- Hallelujah!

Mer eller mindre plågsamma varianter spelades upp från audition inför juryn.
Man skruvade sig i TV-soffan...

Finns det ingen som kan sjunga den här låten ordentligt och göra den rättvisa?
Jo, Sveriges största röst: Carola!

En mäktig version av "Broken Hallelujah" - som den egentligen heter - strömmade nu ut och fyllde hela Globen.
Naturligtvis med en gospelkör i bakgrunden!

Finns det?

Men det är en sorglig historia som ligger bakom...
Jag bildsätter med mina pumpalyktor från Halloween.

Leonard Coehen, som skrev sången, diktade med inspiration från sin judiska bakgrund.

Följ med tretusen år tillbaka i tiden, till kung Davids otrohetsaffär med den sköna kvinnan Bat-Seba...

Det handlar om sexuell avhållsamhet när man är i krig.

Nu dyker vi ned i Gamla Testamentet igen, denna gången i Samuelsböckerna.

Glad, än så länge.

Och kom ihåg, varje text måste läsas utifrån sina förutsättningar, annars kan vi aldrig komma åt förståelsen.

Minns också att vi nu ska studera några verser som var giltiga för Israels folk, inte för oss idag!
Det är beskrivande texter, inte före-skrivande texter.

Observera den skillnaden!

1 Samuelsboken kapitel 11 berättar hur kung David fick syn på en vacker kvinna, som badade, när han var uppe på kungahusets tak.

Han tog reda på hennes namn och civila status.
Hon var gift... tyvärr... med en man som hette Uria.

Men kung Davids begär var så stort, och han var ju kung, fast han visste att han borde följa Herrens vilja, att han inte kunde hålla emot...

Hur är det på insidan, egentligen?

DÅ SÄNDE DAVID NÅGRA MÄN MED UPPDRAG ATT HÄMTA HENNE.
OCH HON KOM TILL HONOM OCH HAN LÅG HOS HENNE...

MEN KVINNAN BLEV HAVANDE.

Bat-Seba lät underrätta kung David att hon blivit gravid med honom.

Vad skulle han göra nu?
Det fick inte komma ut att han varit otrogen!

Samlagets glädjerop blev ett brustet halleluja....

Vad har du gjort!?

Det var krig i landet och denne Uria var en av soldaterna.
Hennes man var inte hemma...

Då lät kung David kalla hem Uria till en tids reträtt och uppmuntrade honom att gå in till sin hustru...


Men nu var det så på denna tiden att när Israel var i stridande position, fick ingen vara sexuellt aktiv.
Det var stränga lagar om rituell renhet. Den kultiska heligheten fick inte brytas av samvaro med kvinnor.

(För den intresserade står det att läsa i 5 Mosebok 23:9-14, men bakgrundskunskap är nödvändig för att inte missförstå detta).

Kung David visste mycket väl att den sexuella avhållsamheten var en hederssak i strid.

Hungrig.

Jag backar till 1 Samuelsboken kapitel 21:

David är ung och flyr undan den uppjagade äldre kung Sauls grymhet.

Han är hungrig och vet sig ingen annan råd än att ta av skådebröden i templet.
Det fick ingen annan än översteprästen äta, men om David och hans män hade avhållit sig från kvinnor skulle de kunna få äta av det heliga brödet.

DAVID SVARADE PRÄSTEN:
- JA, SANNERLIGEN, KVINNOR HAR PÅ SISTA TIDEN VARIT SKILDA FRÅN OSS.

Avhållsam.

Tillbaka till det brustna hallelujaropet.

Kung David röjde undan sin otrohet genom att skicka Bat-Sebas man längst fram i fronten där striden var som häftigast.
Och Uria dödades....
Så  där ja.

MEN VAD DAVID HADE GJORT VÄCKTE HERRENS VREDE...

Det går inte att driva med Gud.
Profeten Natan sänds till honom och berättar en djupt rörande berättelse om en fattig mans enda lamm, som den rike tog till slakt...

Läs gärna denna pedagogiska historia i 2 Samuelsboken kap 12.
David förstår nu vidden av sin synd och blir mycket ångerfull.

Det är vid detta tillfälle han skriver den bön som i långa sekler blivit människors djupaste bön om förlåtelse - och omvändelse - Psaltaren 51:

GUD, VAR MIG NÅDIG EFTER DIN GODHET,
UTPLÅNA MINA ÖVERTRÄDELSER EFTER DIN STORA BARMHÄRTIGHET...

Mörkrets gärningar.

Ja, hallelujaropet är sannerligen brustet!

Och Carola sjöng i texten:
- ... the man who haven´t seen the light...

Dur-ackordet övergick till en disharmonisk moll-klang.

Jag har så svårt för den här låten, just på grund av dess bakgrund i Bibeln.
Men fler sånger behöver sjungas av den som sargat och varit otrogen!

Fler låtar om förlåtelse!

Förlåt...

Jag avrundar med att citera vad den utmärkte teologen Olof Edsinger skriver i sin bok om Krigen i Gamla Testamentet - "ett försök att förstå" - om sexuell avhållsamhet, sid 46:

"Krigen i Israel tillhörde den avskilda sfär som var knuten till det heliga."

Det handlade om att Herren tog bort den ondska som yttrade sig i mänskooffer, avgudadyrkan och sexuellt utnyttjande.

"En konsekvens av detta var att den soldat som hade samlag och/ eller fick utlösning under natten, för en kort tid betraktades som stridsoduglig.
Enligt lagen i 3 Mosebok 15:16-18 var han kultiskt oren.

Detta måste ha lett till en väsentlig begränsning av antalet krigsvåldtäkter i GT.
Det hör ju annars till de fruktansvärda inslagen i både antika och nutida krig."

Kultiskt oren.

Soldaten Uria visste vad som gällde.
Inte ens när kungen påbjöd honom att gå in och ligga med sin hustru överträdde han budet.

MEN URIA LADE SIG TILL VILA VID KUNGENS INGÅNG OCH GICK INTE NED TILL SITT EGET HUS.
- SÅ SANT JAG LEVER, JAG VILL INTE GÖRA SÅ!


Ja, kära bloggläsare, vi har mycket att lära av gamla tider...

Vår sexuella lössläppthet har väl inte bara skapat frihet, utan lika mycket ångest och förtvivlan; att bara dela kroppens lust utan hjärtats kärlek.

Det brustna hallelujaropets sång.

Tack Leonard Coehen. Tack Carola för din tolkning.

Vem som är min idol?
Hm, kanske Molly, kanske Lisa... men mest just nu är det profeten Natan, som fick upp ögonen på den som tagit det som inte var hans..

Kärlek till er alla!

Grattis Lisa Ajax! Och lycka till Molly!

Sångglada hälsningar,
Helene F Sturefelt, idol-teolog...

ÖPPNINGENS SURA 1 - Religionsdialog

Koranen på svenska.

Jag befinner mig i ett sammanhang där relgionsdialogen är levande.
Den försiggår på två sätt:

- svenska kristna läser Bibeln och Koranen parallellt och samtalar tillsammans.
- syriska muslimer och svenska kristna samtalar och läser tillsammans, på engelska och arabiska.

Det är otroligt givande och vi "kunskapar" tillsammans.

Jag upprepar: vi gör det "tillsammans"!

Muslimernas allvar hjälper oss tillbaka till vårt allvar.
Och vår frihet och glädje i Kristus hjälper dem att börja se vem Isa = Jesus är i Koranen, och sedan ursprunget i Bibeln.

En solig höstdag.

Här är Öppningens Sura 1 (= kapitel), enligt Zetterstéens auktoriserade översättning:
Den har samma status som vår bön Fader Vår.

Från Mekka.

I Guds, den barmhärtige Förbarmarens namn!

1. LOV OCH PRIS HÖR GUD TILL, ALL VÄRLDENS HERRE.
2. DEN BARMHÄRTIGE FÖRBARMAREN,
3. DOMEDAGENS KONUNG!

4. DIG DYRKA VI, OCH DIG ANROPA VI OM HJÄLP.
5. LED OSS PÅ DEN RÄTTA VÄGEN,

6. DERAS VÄG, VILKA DU HAR BEVISAT NÅD,
7. VILKA EJ DRABBATS AV VREDE OCH SOM EJ FARA VILSE!

Mångfaldig dialog.

Syftet med religionsdialogen är att på vänskaplig nivå söka likheterna.
Vi bygger en gemensam plattform.

Dock går det inte att undvika olikheterna, och då måste de också få utrymme, eftersom kristendom och islam inte är samma, även om vi har Abraham som gemensam urfader.

Nu tar vi vers för vers, och söker likheter och finner olikheter:

Det arabiska bismi-Ilahi "i Guds namn" är förmodligen en efterbildning av det gammaltestamentliga "i Jahves namn".

1. Javisst vill vi prisa den Gud som skapat hela världen.

Detta motsvarar det grekiska uttrycket i Nya Testamentet "doxa to theo" = lovad vare Gud.
Även i arameiskan och hebreiskan finns flera paralleller till att kalla Gud "världarnas herre".

2. Vi delar uppfattning att Gud är barmhärtig.
Även det i Koranen så ofta förekommande ordet rahman, "förbarmare", torde vara lånat från judarna.

Allt enligt de kommentarer som finns längst bak i denna översättning.

Böj dig ned, så ser du.

3. Och visst är det Gud som är domedagens konung, endast Gud kan döma oss rättvist.

Men, jag saknar de ord som Nya Testamentet är så fullt av, nämligen att Gud är Kärlek...

4. Ja, det är Gud vi dyrkar och ber om hjälp.
5. Även heliga Birgitta bad enträget om att bli visad den rätta vägen.

6. Vem får Guds nåd? I Koranen bara de trogna som gör Guds vilja.
I Nya Testamentet riktas nåden även till "de förlorade" i hopp om att de ska omvända sig.

7. Här blir det svårt. Text ska med text tolkas.
Och många verser i andra suror påpekar att de som drabbats av vrede är judarna... och de som fara vilse är de kristna.

Hur samtalar man om det?

Jag har inget svar. Konstaterar bara att det står så.

Ljuset lyser upp det torraste löv!

Ofta återkommer våra vänner bland muslimerna att man helst bör läsa Koranen på arabiska.
Det är alltid svårt med översättningar.

Allahs vilja kan egentligen bara förstås i sitt djup på arabiska, menar de.

Naturligtvis är grundspråket att föredra, i alla sammanhang.

Men jag contrar då med att betona:
- Inget språk är mer heligt än det andra. Vår Gud är inte beroende av ett särskilt språk för att ge sig tillkänna!

Här blir jag väldigt luthersk...
Det går inte att nog betona vilket oerhörd gärning Martin Luther gjorde då han översatte Bibeln från hebreiska och grekiska till det tyska folkspråket.

Och sedan fick vi Bibeln översatt till svenska. Vilket år var det? 1527?

Var och en ska själv kunna läsa Skriften utan att vara i händerna på prästerna som uttolkare.

Detta medförde ju så småningom i vårt land att det var kyrkan som stod för att sprida läskunnighet, och sedan även driva fram hela skolväsendet.

God läsning!

Finns det något motsvarande till Koranen?

Här får jag inte medhåll från muslimskt håll.
Det är viktigare att recitera Koranen på grundspråket arabiska, även om man inte förstår det, än att översätta det och kanske missa en viktig poäng.

Jag funderar mycket på varför analfabetismen är så utspridd i muslimska länder... och inser också att de utläggande imamernas makt är mycket stor.


Samtalet böljar fram och tillbaka, hela tiden i god ton.

Jag lyfter fram att Guds goda budskap i evangeliet är så klart och tydligt att det inte går att missa i någon enda Bibelöversättning!

Gud har inte gjort sig så krånglig att endast ett språk skulle vara möjligt till den djupaste förståelsen.

Och i närvaron av Jesus har Gud gjort sig så tillgänglig som det bara är möjligt...

Jag talar också om Guds Heliga Ande som är den som alltid leder fram till hjärtats förståelse av Bibeln.
Annars blir det bara torra bokstäver.

Konfirmandbiblar.

Nu avrundar jag detta inlägg med några intressanta språksiffror från Svenska Bibelsällskapets statistik vad gäller översättningar:

* Det finns ca 7100 språk i världen.
* Hälften, ca 4455 språk, saknar en bibelöversättning.

* Hela Bibeln är översatt till 511 lokala språk.
* Nya Testamentet finns översatt till 1295 språk.

* Valda bibeldelar finns på 844 språk.

Bibelvers på kinesiska.

Jag saknar uppgifter motsvarande Koranen. Kanske du, bäste läsare, kan hitta sådana siffror?
Det vore intressant att jämföra.

Under 2013 hjälptes de olika bibelsällskapen runt om i världen att slutföra 18 bibelöversättningar på språk som talas av 15 miljoner människor.

Det är imponerande!

Bibelblad.

 Nej, körsbärsblad!

Tillbaka till Öppningssuran 1.

Oavsett språk finns det ju ett översättningsmoment som kanske är det viktigaste, nämligen:

- Vad betyder dessa ord för mig idag?

Gemensamt för oss, både muslimer och kristna, är väl att dessa ord hjälper oss att fokusera på Gud och inte bara på det materiella.

Dessa ord skapar också ett allvar i att inse att våra egna ord och gärningar en gång skall få sin dom.
Vi kommer att ställas till vuxet ansvar för vårt sätt att leva och bemöta varandra.
Det är bra.

Livet är på riktigt.

Men jag vill inte läsa vers 7... och befästa att judar skulle vara drabbade av vrede och att vi kristna fara vilse...

Är det en mänskosyn som lever kvar?
Eller är det bara ett äldre uttryck som var giltigt då Muhammed tog emot dessa rader?

To be continued...
Religionsdialogen fortsätter.

Dialog.

Öppna hälsningar från textdykaren Helene F Sturefelt,
- religionshistoriker, med rätt att ha fel i samtalets ödmjukhet...

... och som nu ska öva lite på utmurtiska, kokborok, sango samt listerlänska!

FÖRVÄNTAN PÅ GUD

Adventsstjärnan i St Nicolai kyrka.

Adventspsalmerna ljuder och klingar:

- Bered en väg för Herren... Han kommer han som fjärran var sedd av färdrens hopp!

- Strö palmer bred ut kläder, sjung ditt uppfyllda hopp. Sv Ps 103.

- Gläd dig du Kristi brud, och möt din Herre Gud, den stora dag du skådat som oss profeter bådat... Sv Ps 104.

Ordet "väntan" är genomgående. Han kommer som de väntat på.
Men vem är det som skapat denna förväntan?

Vise männens förväntan.

Det handlar ju om många generationers förväntan på Guds ingripande!
Ja, ett väntande som finns med från Bibelns första sidor.

Ännu märkligare är det att vi än i denna dag, i det sekulariserade Sverige 2014, fortfarande sjunger om det hopp som kom via profeterna, och som folket såg uppfyllas genom Jesu födelse.

Det måste slå an en djup längtan i oss...

Och detta kan inte förstås med inomvärldsliga förklaringar.
Varje situation måste förstås utifrån sina egna förutsättningar.

Gud ger oss tecken.

Utgångspunkten är att Gud har en frälsningsplan med hela mänskligheten.

Gud börjar grundligt och bygger upp ett folk från början. Det startade med Abraham.
Gudsfolket växer och Herren leder det genom sekler efter sekler.

I DIG SKALL ALLA SLÄKTER PÅ JORDEN BLI VÄLSIGNADE. 1 Mos 12.

Herren ger sig till känna som den Ende Guden, till skillnad från de omkringliggande folkens stumma avgudar.
Han ger dem en hög moral att leva efter, men också tydliga konsekvenser när folket bryter emot dem.
Vilket de gör... och reser sig igen, och vänder om.

Omvändelse.

Hela Gamla Testamentet är en enda lång läsning av människans försök att leva efter Guds bud, och hennes oförmåga.. och ibland uppenbara motvilja...

Guds tålamod är oändligt med "sina barn" men han står inte partisk på någon människas sida, inte ens på Israels folks sida.

Opartisk ängel.

- Gud står inte på någon människas sida över huvud taget. Han står på sin egen sida, för var och en som gör uppror mot hans kärleksbud blir automatiskt Guds fiende.

Eftersom det onda - i form av avgudadyrkan, mänskooffer och sexuellt utnyttjande - måste bort från Guds helighet.

Och detta kan kan väl även en nutida troende människa hålla med om:

- Att om Gud är god måste han låta det onda få konsekvenser... och ta bort det.

Förväntan är att Guds godhet inte kan rymma någon ondska.
Eller förvandla fel till rätt.

Vi har väl kommit rätt?

Israels folk fick den svåra uppgiften att utföra Guds dom mot de ondskefulla grannfolken.
Denna dom drabbade även dem själva, när de bröt förbundet.

Profeten Jeremia förkunnar en sådan kraftfull konsekvens mot det egna folket, i kap 21.
Folkets och kungahusets ondska hade då nått en kulmen som var helt oacceptabel.

I Nya Testamentet är domen förlagd till framtiden.
Ingen kristen får ta domen i egna händer eller döma sin medmänniska.

Så oerhört svårt för Gud, som till sitt väsen är Helig, Ande och Sanning, att kommunicera med en så bristfull och brutal värld...

Gud är så att säga tvungen att använda sig av oss bristfulla människor, med de bristfulla redskap som står till buds.
Herren kliver in i vår historia, i en kultur präglad av egoism och synd.
Och brukar våra redskap.
Till exempel krig...

Olof Edsinger skriver i sin otroligt starka bok "Krigen i Gamla Testamentet - ett försök att förstå" att det finns en åtskillnad mellan omoralen i en syndig handling och moralen i dess vedergällning (sid 100).

Vi kommer för att hylla honom.

På 1 Advent lästes Psaltarpsalmen 24, om Herren som är väldig i strid:

PORTAR, ÖPPNA ER VIDA!
HÖJ ER, URÅLDRIGA DÖRRAR.
LÅT ÄRANS KONUNG DRAGA DIT IN.

VEM ÄR HAN DÅ, ÄRANS KONUNG?

DET ÄR HERREN, DEN VÄLDIGE HJÄLTEN,
HERREN, VÄLDIG I STRID...

Dessa ord kan bara förstås med bakgrund till hur livet tedde sig på Gamla Testamentets tid.

Ska vi förvänta oss att Herren ska strida för oss?
Ja, det ska vi...

En anmärkningsvärd skillnad gentemot de omkringliggande folkens stridsföring är följande punkter:

* Babylonier och assyrier stred i egen militär kraft. Det var mänskliga härförare som gav order.

* I Israels folk var det Herren själv som gav order. Och då såg han till att reducera armén till ett minimum, så att de inte skulle kunna berömma sig av sin egen styrka...

Mitt ljus kommer ovanifrån.

Grannfolken stred för sina avgudar och på uppmaning av världsliga herrar.

Men i Israel är det tvärtom, det är Herren som strider för sitt folk... vars syfte är att bli en inkörsport för alla folk, till frälsning.

Förväntan på Gud...

Om du var i kyrkans i söndags hörde du säkert texten från profeten Sakarja läsas:

ROPA UT DIN GLÄDJE, DOTTER SION!
SE, DIN KONUNG KOMMER TILL DIG.
RÄTTFÄRDIG ÄR HAN, SEGER ÄR HONOM GIVEN.

I RINGHET KOMMER HAN, RIDANDE PÅ EN ÅSNA...

Ringhet och enkelhet.

Löftet om att Messias skall komma och ge folken fred ur alla dessa strider, var en levande förväntan.
Och folket traderade Guds löfte med den helighet som bara ett profetord kan ha.

Därför var det också noga att Israels folk inte beblandade sig med de andra folkens livsåskådning.
Annars skulle de tappa fokus på det som Herren sagt.

Så, när Jesus rider in i Jerusalem, så går alltså detta löftesord i uppfyllelse!
Han uppfyller alla kännetecken!

Och nu kommer Fredsfursten på allvar.

Det gamla förbundets tid är slut.

Hela julkrubban i Sölvesborg.

Olof Edsinger skriver:

- Medan det gamla gudsriket etablerades genom bruket av våld, etableras nu det nya gudsriket genom mottagandet av våld..

- Gud som Krigare blir nu istället Gud som den Korsfäste...

Jesus Kristus är sannerligen värdig att vår tideräkning tog sig en ny början, med honom!

Anti-våldsprincipen kommer ridande på en åsna...

De oerhörda styrka som Jesus visade var alltså att underkasta sig våldet... och besegra det inifrån, med sin död... och uppståndelse.

Underkastar sig våldet.

Nu blåser vaktmästaren ut ljusen och stjärnan över krubban släcks.

Visst är det inressant att dyka ned i historien bakom våra älskade adventspsalmer, och se vad som faktiskt finns där!

Och detta är bara ett skrapande på ytan.

Vilken risk Gud tog...
Att bli människa och möta oss på våra villkor, så insnärjda av gott och ont att vi ibland inte ser vad som är vad...

Så, bäste adventsfirare, låt oss fortsätta ha förväntan på vad Herren Gud vill göra, både i våra egna små privatliv och i det stora livet runt omkring oss.

Men kom ihåg, det är inte vi som ska gå före och strida för Herren!
Tvärtom.
Det är Herren som strider för oss.

BEREDEN VÄG FÖR HERRAN...

Älskade Jesus.

Min förväntan ligger i att återigen få ta emot ett Nådens år.
Ännu en gång. Tack Herre.

Idag fortsätter vår religionsdialog. Återkommer till det.
Förväntansfulla hälsningar från den 5 år gamla bloggaren Helene F Sturefelt, hängiven Bibelläsare,

 - som fick en fin hälsning från Svenska Bibelsällskapet; "Att nå ut med evangeliet är värt mer än hundra läsare!"

Samla inte. Läs!

FILM OM SUDAN

Scala biograf i Sölvesborg.

Jag har varit på bio idag.

Det händer nästan aldrig! Det är för pratigt, för högt ljud och för kraftiga intryck för mig som är HSP - high sensitiv personality (högsensitiv personlighet = intryckskänslig).

Men idag var det ett undantag.

Sölvesborg har en anrik, fin liten biosalong mitt på torget, med hög mysfaktor och bra utbud.
Det var nästan fullsatt och ridån gick upp för A good life - eller hette den A new life? Jag minns inte.

Ridån går snart upp.

Vi förflyttades snabbt till Sydsudan där livet var gott, tills militärerna från Nordsudan invaderade.
Långsamma kameraåkningar och sparsmakade kommentarer gav filmen mer en dokumentär känsla, än att vara en spelfilm.

Jag glömde tid och rum och levde mig helt in i handlingen, baserat på det krigstillstånd som bröt ut för ett antal år sedan.

Efter 13 år i kenyanskt flyktingläger kom Mamere, Jeremiah, Paul och Abital äntligen ut i friheten, till Kansas City.

Frihet och frihet...

Det förlorade hemlandet...

De kom till en överciviliserad tillvaro, där allt i vår kultur är så uppenbart konstgjort.

Svårast för dem var att arbeta på lagret i matbutiken där de skulle slänga "gammal mat" i containern - ätduglig mat med ett bäst-före-datum som var utgånget...

Det blev för mycket för Jeremiah, som lämnade sitt jobb, och gick.
Sanning och rätt var viktigare för honom än att fjäska för en chef som inte respekterade livsmedlen, som just medel för livsuppehället.

Det kröp i kroppen att konfronteras med den byråkrati som vi i västerlandet byggt in kring detta att komma in i samhället, och svårigheten att börja fungera som medborgare.

- Here we are nothing!

Slänger det ätbara.

Det är - synd!

Mina tankar flög iväg till vårt eget land och de flyktingar som vi tar emot.
Jag hörde deras berättelser ringa i öronen...

- Varför får vi inte läsa svenska med en gång?
- Vi har ju inget att göra här på asylboendet! Bara vänta, vänta...
- Vi är välutbildade, varför kan vi inte få sättas i arbete med en gång?

Den passivitet vi skapar med vårt system blir ett nytt trauma för dem som redan har svåra upplevelser med sig.
Den goda energin som ännu finns, riskerar att slockna bit för bit...

Men visst, efter tjugo år kan en utländsk läkare sluta köra taxi... och faktiskt komma in i arbetslivet.
Eller som en tidning felaktigt skrev:

- Utlandsfödda får lättare jobb.
Nej, detta syftningsfel gav fel innehåll. Inte ens vi själva behärskar svenska språket...

Rätt ska vara:
- Utlandsfödda får jobb lättare.

Hm... Var är hemma?

Filmen på Scala-biografen var mycket bra.
Den väckte förståelse och medkänsla, ja rent av en tårfylld kärlek till dessa fyra, som klarade sig "helskinnade" undan Nordsudans förtryck.

När vi kom ut i decembermörkret berättade jag att Lunds stift har vänskapsband med Sydsudan.
Läs mer på deras hemsida om Lui-stiftet:

http://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?id=656098

Våra kristna kyrkor här i Blekinge och Skåne stöder olika konkreta projekt, allt sedan 1995.
Plötsligt känns det väldigt angeläget och enkelt att vara med och ge kollekt till dem!
Och be förböner.

Be! Böna och bed.

En filmscen var när de skulle introduceras hur vintern kunde te sig i Kansas City.
De fick hålla en stor isklump i handen... Uhuu så kallt!
Hur ska man föreställa sig "snö" när man aldrig sett det?

Tankarna gled iväg till Karlskrona, där stadsförsamlingen just nu har en mindre lastbil på torget där de tar emot kläder och skor till "Garderobs-hjälpen". Stolt över er!

Dessutom är Tyska kyrkan åter igen öppen på nätterna, nu som övernattningslogi för hemlösa.
Kristendom i funktion.

Garderobshjälpen i Karlskrona.

När jag kom hem, fylld av intryck, såg jag reprisen av TV-gudstjänsten.
Det var fint och bra.

Ordet "mångfald" upprepades om och om igen, och kameran visade folkvimlet på torget i Malmö.

Men ordet definierades aldrig.
Det är ett mantra som upprepas och som ska accepteras.

En mångfald av människor vill vi ha.
Men vill vi även ha en mångfald vad gäller ideogogier? Även de som går emot våra värderingar och lagar?

Ska vi acceptera den mångfald som ser Sverige som en "kornbod" och bas för fortsatt makt och dominans, á la det hemland de flytt ifrån?

TV-gudstjänst.

Det här är inga teorier.

Detta har jag tyvärr upplevt vid flera tillfällen. Jag har sett den mörka blicken, det hårda hatet och känt föraktet och överlägsenheten.
Hoten har hängt i luften.
Jag själv inte kan utöva min "religion" i deras närhet utan att känna stort obehag.

Migrationsverket och kommunen vet.
Men ingen kan göra något...

Vi har byggt in ett systemfel som inte kommer sluta lyckligt.
Om vi inte agerar.

Tiggarmugg contra kaffemugg...

Tillbaka till filmen.

Carry, en vit snygg tjej, som skulle hjälpa de svarta sydsudaneserna till jobb, var uttråkad och less.
Hon förstod inte vilken jättekulturkrock dessa människor utsattes för.

När de ville tacka henne personligt med ett fång apelsiner, var hon trött och arg och menade:
- This is my job!

Och deras omtänksamma fråga var hon hade sin man, som försörjde henne, kom svaret som från en annan planet:
- Jag har ingen man. Inga barn heller. Jag försörjer mig själv...

Den totala individualismen är helt främmande för den kollektiva kulturen.
Jag fick samma fråga i förra veckan...
Och samma tvivlande blick...

- Independent, you know...

Independent.

Ingen big deal...

Nåväl, ju längre Carry arbetar med dessa sudaneser, desto mer dras hon in i deras livshistoria.
Till slut städar hon ut ett rum i sitt eget hus, där deras syster får bo...
Nu blev flyktingarbetet på riktigt - och det kändes i hela biosalongen!

Det är likadant här hemma.
Så många vänliga människor det finns som engagerar sig i flyktingarna från Syrien och Somalia!

Men i allt måste vi söka kunskap.
Vi behöver lära oss mer om varandra för att kunna samarbeta.

Det är vårt ansvar att markera hur livet fungerar här, alltfrån sophantering till svenska lagar kring religions- och åsiktsfrihet.
Och vi behöver lära oss mer om islam och hur det påverkar deras mänskosyn och sättet att tänka.

Gränslöshet är bra så länge allt är av godo.

Men finns det onda uppsåt så måste de goda gränserna tillämpas, som skyddar medborgaren.
Vi måste tala om det. Också.

Ta vara på varndra.

Mina böner går till var och en som har hat och bitterhet i sitt hjärta:

Herre Jesus Kristus,

Låt dem som är hårda av oförsonlighet få möta Dig!
Jag ber att alla hårda sinnen skall mjukna av den kärlek de får möta.
Kom med Din befriande frälsning till dem som bär på krigsskador i själen.
Läk sargade kroppar.
Hjälp oss att se den nöd Du har sett, och bemöta alla såsom vi själva vill bli bemötta.
Amen.

Sydliga hälsningar från
Helene Sture Biofelt,

- som vet att endast Gud är gränslös...

Gränslöst gott.

Pizza med ost i kanten...!