KVINNODAGEN - RÖD DAG

Karlskrona idag.

Visst är internationella kvinnodagen RÖD!

Det är den varma, blodröda kvinnan som är i centrum.
En del talar till och med om att göra den 8 mars till en röd helgdag.
Visst.
Bara ni inte tar bort Annandag Påsk.

Rör inte våra helger. Men rör inte heller kvinnan!

Det var en kvinna som mötte Jesus uppstånden... och som var den första att berätta hur livet segrade över döden.
Men det var inte det jag skulle berätta om nu, utan om den unga proteströrelsen som värnar kvinnan.

Följ med in till Klaipedaplatsen i Karlskrona!

Politiska apeller på Internationella Kvinnodagen.

Jag cyklade in till stan, denna soliga och vårvarma lördag, och hade turen att hamna i ett apellmöte på torget.
Politiska ungdomsförbund turades om, i bästa samförstånd, att hävda kvinnans rätt till sin egen kropp.

Vi är så oändligt trötta på den mansdominerade tillvaron som frikänner våldtäktsmän och som som själva utnyttjar kvinnor.

- Vi kräver en lagändring till tydlighet vad gäller Samtycke vid samlag!
- Ingen ska behöva påtvingas sexuell samvaro mot sin vilja!

Sam-tycke. Sam-varo. Sam-lag.
Varför är inte det självklart?

Ett nej är ett Nej.

Jag läste om ett våldtäktsfall där kvinnan blivit så paralyserad att hon blev helt passiv.
Inget "nej" hördes...
Men inte heller något "ja".

Både förövare och offer skadas själsligt av detta.
Det kan man med rätta kalla för "helt sjukt" - och vi måste komma tillrätta med detta.

Som 50+ kände jag mig både mycket trött över att vi inte kommit längre...
Men samtidigt oerhört stolt över de unga kvinnor och män som så tydligt markerade kvinnans upprättelse.

Ni ger Hopp!

En lysande retorik hördes av en ung, blond man som med några enkla meningar visade hur kapitalet hör ihop med kvinnans förtryck.

- Filmindustrin tjänar massor av pengar på "porrstjärnorna" - det är inte de som blir inte rika. Det är hallickarna.
Männen förtrycker kvinnan och tjänar pengar på henne. Vi måste bryta det mönstret.


Det spelade ingen roll om det var från det gröna miljöhållet apellen kom, eller från rödaste vänsterhållet:
- Vi talar ju om mänskliga rättigheter, inte partipolitik.

Bra!

I mitt stilla sinne undrade jag var kyrkan var...
Men många är ju medlemmar i Svenska Kyrkan och det kan väl ses som en "tyst närvaro" - även om jag hade önskat att någon från oss hade sällat sig till detta andra "oss".
Vi hör ju ihop.

En annan talade och sa:

- En häftapparat är mer värd än en kvinna. Om man går in och stjäler den, blir man tillsagd.
"Men det stod ju inte att man inte fick ta den... alltså tog jag den".
Och fick böter.

Men våldtäktsmannen går fri...

Oändligt värdefull!

Kvinnan är röd.

Jag välkomnar den dag då vi vågar ta bladet från munnen och högt och naturligt tala om våra kroppar.
Våra blodfyllda kroppar.

Det röda blodet som ger liv, som ska ut, som rinner, som tar slut...

Vem har lärt oss skämmas??

Fantastisk livs-process.

Vi som kan bära livet, lever med så tydliga intervaller som påverkar alla.
Nej, så här skall det låta, på bussar och i fikarum:

- Jag har mens denna veckan och måste ta det lite lugnt.
Eller:
- Jag måste gå hem tidigare och duscha - vallningar och svettningar bara sköljer över mig!


Egentligen ska den fantastiska kvinnokroppen firas varje månad!
- Hurra jag fungerar! Det blöder!

Eller:
- Hurra jag fungerar! Det blöder inte. Längre.

Från månadsblödare till blödningsfri. Hissa flaggan! Kroppen fungerar ju.
Klimakteriet är en fantastisk tid. Sedan blir det lugn och ro.

Kvinnan - ett konstverk.

Jag är kvinna.
   Jag har mens.
      Jag är fantastisk.

Jag är fortfarande kvinna.
   Jag blöder inte längre.
      Jag är fri!

Naturligtvis ska alla mensskydd vara gratis i det samhälle som värnar sina kvinnor.
Alternativt:
Kvinnor ska naturligtvis ha högre lön för att finansiera de skydd som männen inte behöver tänka på.

Naturligtvis! Just eftersom det är - naturligt.

Kvinna, naturligtvis.

Och nu gör jag ett religionshistoriskt skutt.
Det handlar fortfarande om det röda blodet.

I många offer-religioner har männen offrat djur för att blidka sina gudar.
Men kvinnan har inte varit den som gjort detta - lägg märke till det!

Hennes blödande har varit ett offer i sig... till livet... Mer behövs inte.

När det sista blot-offret i Uppsala förrättades, någon gång vid slutet av 1000-talet, tror jag att många kvinnor var oerhört tacksamma att denna kult var slut.
Nu fick de behålla sina barn och hästar...

Vite Krist blev som ett svar på allt detta offrande.
Jesus på korset har blött färdigt, en gång för alla.

Tänk dig en kvinnlig Jesus...

Därför är det så underbart att läsa om kvinnan med blödningar i Nya Testamentet - hur hon rör vid tofsen på Jesu mantel - och gudskraften botar henne.

Som om Guds blod kommunicerade med kvinnans blod...

FÅR JAG BARA RÖRA VID HANS KLÄDER
BLIR JAG HJÄLPT.... Matteus kap 9:20-22.

Tack till alla.

Så till alla aktivister, feminister, rödpartister och andra kvinnokämpar; ni har Jesus på er sida!
Fortsätt kampen.
Höj rösten.
Värna kvinnan. Var rädd om blodet.

Och tacka Gud för Jesu blod som också är ett försoningsblod.
Men det tar vi en annan gång.

Kram till er alla på Klaipedaplatsen idag!

Helene F Sturefelt,
- kvinnlig präst i ett mansdominerat samhälle.
Och som fotograferade vacker kvinnokonst i Sölvesborg.

Fira med ballonger.

ASKONSDAG med KELTISK ASKES

Björkstam med tecken.

Så stod vi där, mellan eken och asken.

Dagsverket var avslutat i skogen. Björkveden låg i fina travar och havtornsbuskarna hade inte gett oss några taggar idag.

Trädherden böjde sig ned och tog lite jord i handen.
Jag gjorde likadant. Handskarna vilade i en trädklyka.

Med mullrik jord, fuktad av duggregnet, tecknade jag korsets tecken i hans panna.

- Vi känner lidandet du och jag, vi hör trädens rop och ser männikornas stressade steg...
Men nu lägger vi denna känslighet ifrån oss hos Honom som bar hela världens lidande... på ett träd... ett korslagt trä...

Jag blundade.
Kände hur jorden tecknades i pannan.
- I Faderns och Sonens och den helige Andes namn.
- Amen!

Fin björkved.

I många kyrkor runt om i landet har idag firats askonsdagsmässa, den kristna fastans inledning.
Vi gjorde som kelterna, var ute i naturen, i skogens egen kyrka.

Mellan eken och asken.

Det är roligt att vara noggrann.
Egentligen ska man ta förra årets sälgkvistar, som användes vid Palmsöndagen, och bränna dem.
Det är den askan som ska användas i Askonsdagens mässa.

Tänk om stadens alla kristna och kyrkoarbetare gick runt på gator och torg, med ett stort svart sotigt kors i pannan!
Vilka reaktioner det skulle bli. Vilka samtal hade inte kunnat utspela sig!

Men nu är fastan inget att skylta med.

Det är ytterst, eller innerst, en sak mellan människan och Gud.

Och vad man skall avstå, till förmån för "mer Gud" och mer äkta liv, ja det vet var och en bäst själv.

Är det mat? Godis?
   Elektronikfasta? TV-fasta?
      Dusch-fasta? Mer i kollekten och till goda missionsprojekt.

Kraftig sälg, Salix videkissar.

Inom den keltiskt kristna fromhetstraditionen finns det fyra särdrag, som jag uppskattar:
Jag läser i Harald Olsens bok "Keltisk andlighet":

* Kontemplativ andlighet i klostren, som tog sig an alla sidor i människornas liv.

För länge sedan fanns denna växelverkan mellan samhälle och kloster, som påverkade vanliga människor mot trons insida och djupdimension.
Tron blev personlig och innerliggjord, och mer än bara yttre vanor och seder.

Vardagens göromål fick en "religiös grund och målsättning", och ett innehåll som stimulerade till eftertanke, personlig övertygelse och tro.

Helgat arbete.

* Mystik i betydelsen en konkret upplevelse av Gudsnärvaro, direkta budskap från Gud, varsel, tecken, drömmar och visioner.

Denna andliga utrustning behöver kyrkan ta till vara igen, och inte avfärda den, tänker jag.
Då försvinner den in i andra sammanhang.. och vi går miste om en välsignelse.


* Asketiska ideal. Enkel livsstil tog sig olika uttryck i en växling mellan olika levnadsformer: vanligt klosterliv, pilgrimsvandringar, missionsresor och eremittillvaro.

Dessa asketiska ideal präglade inte bara några få, utan hela kyrkan, befolkningen och samhället.
Detta är tidig medeltid.

Och jag längtar tillbaka...
Det keltiska blodet pulserar i mina ådror.

Mycket Förr i Torsås hembygdspark.

Harald Olsen berättar också om botbegreppet som var centralt i det keltiskt-kristna tänkandet.
De hade en speciell syn på martyriet som gällde alla troende, för att inte fastna i ingrodda vanor:

- Det Vita martyriet = uppbrott, pilgrimsvandring och exil... eller bara detta att leva som främling i världen.

- Det Gröna martyriet = avskildheten, stillheten och eremittillvaron, ofta på ensliga platser vid havet, i klippgrottor, i skogar..

- Det Röda martyriet = det egentliga martyriet; blodsoffret av det egna livet om man måste välja mellan Gud eller att falla i hedningarnas händer.
Då är döden bättre (men aldrig att döda någon annan!).

Kvilla-Tildas stuga.

Idag ringde min psykolog och berättade vad hon kunde utläsa ur stress-testet jag gjorde här om veckan.
Jag trodde hos läste högt ur min keltiska bok när hon sammanfattade resultatet:

- Du behöver varva dina uppgifter med återhämtning, varje dag.
Planera in återhämtningen. Arbeta på ditt sätt, i din takt. Hushålla med dina krafter, hitta en ny livsstil...

Mellan eken och asken.

Planerad återhämtning.

Ja, jag avstår mer än gärna allt som börjar på str- och slutar på -ess...
Får jag slippa skynda mig? Får jag slippa vara tids-effektiv?

Får jag äntligen vara människa? Och vara så långsam som jag egentligen är - om själen ska vara med, alltså. Otroligt.

Nu har jag papper på att detta samhällstempo skadar mig. Men vem står ut??
Gör du?

Jag lever eremitliv i ett stort fint hus, mestadels ensam, men längtar efter den där kojan.
Jag har en bönehörna och det är tyst hemma, ingen radio på, nästan som i ett kloster. 
Jag är ute och vandrar i stillhet och arbetar i skogen, i bön.

Mitt liv är vitt och grönt.
Mellan eken och asken. I vitsippshavet. Men det har inte kommit än.

Mitt liv är grönt och vitt.

Och jag ber med ord ur Kyrkoalmanackan:

Gud, jag vill pröva mitt liv.
   Jag vill vända på stenar, söka i dolda vrår.
      Jag vill vädra i mina inre rum,
gå in även där dörren varit stängd länge.

Gud, stå vid min sida,
   stå på min sida
      när jag prövar och söker,
när avlägsna minnen blir synliga och när ljus och luft väcker allting till liv.

Påminn mig om att det inte är farligt,
    påminn mig om att jag har mig själv att vinna.
       Och dig.

Lugna ner Tiden.

Och rödhaken sjöng en strof ur den himmelska liturgin.
Det rasslade till i björkvedstraven.

Askonsdagsmässa i lövskogen - mellan eken och asken.


Enkla hälsningar från
Helene F Sturefelt,

- som dock inte tänker avstå från Facebook - då tappar jag kontakten med yttervärlden.
- och inte heller från bloggandet - då tappar jag glädje, kontemplation, eftertanke och inte minst; mitt missions-utflöde.

Sälgsvansar i Salixskogen, Torsås.

FETTISDAGEN ÄR - MAGER...

Lusse-semla.

Det blir inga fastlagsbullar idag.

Nej, på Fettisdagen äter jag påskägg. Vid påsk äter jag kräftor och i augusti blir det julskinka.

Till alla bagare, med bister hälsning:
- Vrid matdisciplinen tillbaka!

Det är inte roligt längre att äta semlor från Annandag Jul.

Idag blir det en gammal lussebulle från frysen, med Nutella och vispgrädde.
Utan lock.

Nu är det tomt i frysen.

Men sen då?
I morgon inleds vår kristna fasta med Askonsdagen.

Kan inte bagerierna vara följsamma mot kyrkoåret och hitta på ett faste-knäckebröd under dessa 40 dagar fram till påsk?

Det gäller att avstå.

Stackars oss välmående västerlänningar vad vi kämpar med kalorier, övervikt och materiellt överflöd.

Björnbärs-paj.

Men nu vill jag fokusera på något annat.
På dem som hamnat utanför välståndet i det välmående landet.

Arbetslös, sjuk eller utförsäkrad - vad skall man avstå ifrån då under fastetiden?

- man jobbar inte för mycket... man har tvärtom alldeles för mycket tid över.
- man är inte med överallt... tvärtom kommer man aldrig ut p g a ohälsan.
- man har ingen peng att avstå till andra ännu sämre beställda - försäkringarna täcker nätt och jämt hyran.

Det var det yttre.

Vinbärskaka med glass.

En kollega skriver välformulerat idag, en "Fet-tisdags-poesi":

IBLAND VET MAN VARKEN UT ELLER IN.
I LIVET, VAR DAG, GÅR VI UT, GÅR VI IN.

IBLAND ÄR MAN UTE, IBLAND ÄR MAN INNE.
"GE UT" OCH "TA IN" ÄR FLÖDEN MOT KLARARE SINNE.

Tack P. Värnlund.
Du hjälper mig vidare i tankegången mot ett annat fokus.

Nu det inre.

Oavsett om vi är sjukt rika eller rikt sjuka, har vi våra fel och brister att kämpa med.
Och det är det som fastetiden vill hjälpa oss bearbeta.

Brist. Pumpa-pajen nästan slut!

Wilfrid Stinissen skriver om att gömma sig i Guds godhet i andaktsboken "Idag är Guds dag".
Jag citerar några textstycken:

"Det finns två olika sätt att försöka övervinna sina dåliga sidor.

Du kan direkt bekämpa dina fel, intala dig själv hur beklagliga de är och tänka ut hur du borde vara istället.

Men du kan också, när du upptäcker felen, direkt vända dig till Gud och gömma dig i hans godhet och renhet.

Då försätter du dig på en annan nivå än dina fel, och de har inte längre någon makt över dig.

Det första sättet är inte dåligt, men det andra är bättre".

En synd? Ett rån, nej två.

Jag tänker på alla dessa självhjälps-terapier och självutnämnda livsstils-coacher.
Det är i mina ögon ett krampaktigt sätt att försöka lyfta sig själv i håret genom att affirmera goda tankar.

Men det ställer enorma krav på den utsatte att "tänka sig frisk" - eller plocka fram sina dolda talanger - utan att våga erkänna det som är fel.

Vi kommer inte förbi att livet har en mörk sida.
Bullen saknar både nutella och grädde... och på ett ögonblick kan man halka av livets trygga bana.

Jag kan inte "tänka mig förbi" de sju dödssynderna till exempel:

Smulor till dig. Grädde till mig.

* Girighet - vårt samhälle har fastnat här. Fast ekonomerna kallar det tillväxt...

* Avund - hela reklamvärlden bygger konsumtionen på att göra oss avundsjuka på varann...

* Högmod - går före fall... Jag är obegränsad, jag kan allt, jag kan - aj jag snubblade medan jag fokuserade på mig själv i en "selfie"...

* Vrede - jag är inte arg, jag är inte arg, jag glad, glad... nej jag är så in i ... jättearg att denna sanning måste fram och bearbetas!
Annars tar hämnden mig när jag minst anar det.

* Vällust - mina begär uppmuntrar min individualitet att ta det jag vill ha, för "det är jag värd"...
Gode Gud vilken synd.

* Lättja - vad skall väcka mig ur min likgiltighet? Hur skall jag stå ut med den livs-leda som också ingår i livet?

* Frosseriet - köp tre, betala för två.

Till alla själv-hjälpsterapeuter: hur tänker ni här?

Annandag Juls-semlor.

I tomrummet efter kristendomens utkastande har det uppstått ett vakuum.
Det är ett jättesug efter andlighet, som jag upplever är ganska vilsen.

Men det kan ju vara jag som missat något.

Att fokusera på "lyckan" gör att man förlorar den.
Det går inte att segla rakt fram i jakten på det perfekta, då seglar man i de grynnor och bränningar som lurar där under ytan.

Karmeliterbrodern Wilfrid Stinissen, som levt ett långt liv i enkelhet med Guds kärlek, fortsätter:

Kardemummakaka med saffran.

"Bekämpar du dina fel direkt riskerar du att bli självbelåten som du lyckas uppnå en förbättring.
Eller också hamnar du i något som kompenserar det du övervunnit."

- Han slutade röka. Men började tröstäta.
- Hon slutade tröstäta. Men började spela på Lotto.
- Han slutade med sitt spelberoende. Men började röka...

"Den skenbara segern blir ett nytt nederlag.

En bestående seger över allt ont i dig kan du bara vinna om du låter Gud utkämpa striden.

När du överlåter dig till Honom, tar Han ansvar för din förbättring.

Hur då? - - -

"Det handlar om en enkel inre rörelse av tillit och tro, där du fäster blicken på Honom, på hans godhet på hans makt och skönhet.

Det är bara Gud som kan förvandla dig till sin rena avbild."

Ren cheese-cake med hallon.

Vad är det för skillnad mellan denna kristna "bönerörelse" och självhjälps-terapiernas goda affirmationer?

Jo, i första fallet är man sin egen "gud" och utlämnad till sin egen ork och eventuella kraft.
Många är chanslösa med en sådan modell av frälsning.
Jag är.

I det andra fallet, erkänner människan att felen/ synden är övermäktig.
Istället erkänner jag att det finns Någon som är större än mig själv... en älskande Gud som vill nå in i våra hjärtan.

Ibland vet man varken ut eller in.

Fullkomlig sötbomb.

Men detta blir min modell under denna fastetid 2014:

I min utmattning är jag helt utblottad. Jag har ingenting att komma med. Ingenting att ge.
Mer än min brist... och min oförmåga.

Det är inte fromt, inte ett dugg! Det är desperat sanning.

Så jag tänker öva mig i att göra denna inre rörelse, såsom Stinissen beskriver det:

"När du vänder dig till Honom, lyfts du upp, över dig själv, över all synd och brist, och återfinner dig själv, såsom Han har menat att du skall vara".

Amen!

Det ska jag fira medan blå timmen sänker sig över denna Fettisdag.

Nog är det magert alltid, men om jag tar lite senap på kräftorna så blir det säkert bättre.
Och lite mandelmassa under locket på det kokta påskägget.
Samt lite skinkspad i glöggen och varm mjölk som lussebullarna får bada i..

Frågan är till sist: ska vi lägga locket på?
Och var, i så fall?! ; )

Locket på?

Tack käre himmelske Far för din oändliga kärlek.
Tack Jesus Kristus för att Du inte blundade för livets smärta, utan bröt igenom den.
Tack helig Ande för din närvaro i mitt oroliga sinne.

Livet vilar nu i denna treenighet.

Ge mig av din generositet, Herre, gör mig ödmjuk, mätta mina behov så att inte begären tar mig.
Ta bort avundsjukan och låt vreden stilla sig.

Ja, väck kärleken som driver bort lättja och likgiltighet.
Hjälp mig att älska mig själv, såsom du har älskat mig och hela den hungrande världen.

I Faderns och Sonens och den helige Andes namn.

Treenigheten.

Lockande och fete-magra hälsningar från en mattraditionsförvirrad nutellaätande Sturella, alias
Helene F Sturefelt,

- som bjöd på en kavalkad av det senaste årets söta höjdpunkter, från det röda Halvåtta-hos-mig-köket.

Hatten av för fete-fikat!

TRÄDHERDEN GRÅTER

Samhället ska förtätas.

Om det bara hade handlat om några hamlade träd.

Vi har olika känsliga sinnen.
En del kan matematik, andra har en härlig språkänsla, några har musik i hela kroppen - och några få har en emotionell känslighet som andra inte har en aning om...

Ifall du kombinerar denna högkänslighet med ett grönt hjärta för naturen, ja, då kanske du också är en trädherde.

Trädherden känner savens liv i trädet. Det går att kommunicera med denna livsenergi. Träden "talar".

Livmoder i stammen..

De gamla kelterna läste naturen som en helig bok, i symbios med naturen:

                    LIVETS TRÄD

DU, KONUNG AV LIVETS TRÄD
   BLOMMORNA PÅ DINA GRENAR ÄR DITT FOLK

      DE SJUNGANDE FÅGLARNA ÄR DINA ÄNGLAR
         DEN VISKANDE VINDEN ÄR DIN ANDE.

DU, KONUNG AV LIVETS TRÄD
   MÅ BLOMMORNA FRAMBRINGA DE SÖTASTE FRUKTER

      MÅ FÅGLARNA SJUNGA UT DEN MÄKTIGASTE LOVSÅNG
         MÅ DIN ANDE OMSLUTA ALLT
           MED SIN MILDA VIND.

Faller en, faller alla. Nej, tre kvar.

Om det bara hade handlat om några hamlade träd...

Vi bor i ett expansivt område. Det är positivt.
Här har byggts hus med sparsamhet och varsamhet med träden.

Tills den nye ägaren tog över.

Det är lätt att tala om värnandet av regnskogarna...
Men det är inte lika lätt att rädda skogar i sin närhet. Jag tänker på kampen för Ojnareskogen, där Gotlands sötvattentäkt hotas, contra arbetstillfällen.

Men nu gäller det vår granngata.
Intet ont anande gick jag ut igår för att njuta lite av skogsdungens skydd.
Följ med mig...

Du orkade inte ändå.

ETT TRÄD SOM FALLER, MOT NORR ELLER SÖDER,
LIGGER PÅ DEN PLATS DÄR DET FÖLL.

Predikaren i kapitel 11 beskriver skeendet.

Ni fick inte ta de döda grenarna..

SÄND DITT BRÖD ÖVER VATTNET,
EN DAG FÅR DU DET ÅTER.

FÖRDELA VAD DU HAR PÅ FLERA HÄNDER - DU VET ALDRIG VILKA OLYCKOR SOM KAN DRABBA LANDET.

INGEN VET HUR LIVSANDEN KOMMER IN I FOSTRET HOS DEN HAVANDE,
LIKA LITET FÖRSTÅR DU HUR GUD HANDLAR, GUD SOM GÖR ALLT.

Livsenergi.

Jag förstår inte vad han tänker som sitter inne i "skördaren"...
Har han radio Rix Fm på högsta volym, så han slipper höra helvetesbraket när de hundraåriga träden faller?

Naturligtvis har han stängt av sina känslor, annars kan man inte skövla en skog.

Men jag fick en chock när jag rundade grannens cykelbod.
Varför var det så ljust? Var var trädens kronor som alltid brukade möta mig?

Trädens kronor risade.

LYCKLIG DEN SOM INTE FÖLJER DE GUDLÖSA,
INTE GÅR SYNDARES VÄG
ELLER SITTER BLAND HÄDARE.

HAN ÄR SOM ETT TRÄD - PLANTERAT NÄRA VATTEN - DET BÄR SIN FRUKT I RÄTT TID,
ALDRIG VISSNAR BLADEN.
                                                           Psaltaren kap 1:3

Naturvård. Hänsyn, för de utvalda. 

Det är fullt möjligt att gallra ut träd försiktigt, att röja med varsamhet och spara de största träden.
Men denna skövling andas girighet och stress.

Vid ett skrivbord har man bestämt att 30 hus ska få plats här.

Men har ni frågat marken? Vet ni hur backen ser ut?
Har ni frågat alla de djupa rötter som bor i marken och håller undan fukt och ger hållfasthet?

Har ni samspelat med de stora klippblocken som legat här sedan istiden?

Ta emot mig!

FÖR ETT TRÄD FINNS DET HOPP:
OM DET FÄLLS KAN DET VÄXA UPP IGEN OCH SKJUTA NYA SKOTT.

ÄVEN OM RÖTTERNA ÅLDRAS I JORDEN
OCH STUBBEN MULTNAR I MULLEN

SÅ SPIRAR DET PÅ NYTT NÄR DET ANAR VATTEN
OCH GRENAR UT SIG SOM EN UNG PLANTA.
                                                           Psaltaren 14:7
                          

Trädherden gråter.

Med hjärta känsligt för grönt. Så skulle jag kunna beskriva min ömtåliga själ.
Jag vet inte varför jag är så kopplad till träden, men nu är det så.

Mellangärdet knöt sig.
Fötterna ville inte gå. Blodet tjocknade och jag andades tungt.

En trädherde kom.
Stockarnas öppna snittytor talade sitt eget språk:

Titta noga..

Träden är ju fulla av liv. Otroliga syrefabriker!

Men den läckande livsenergin var vilsen. Osalig.
Nu gällde det att samla ihop den. Hur gör man det?

Längst ned står tre enorma ekar, sammankyssta med några stora klippblock.
En treenighet av cellulosa och bark...

Samhörighet.

Ett vrål hördes från avgrunden, och jag gick nästan sönder.
Genom mina lungor ropade träden ut sin smärta.

Den andre trädherden samlade ihop all energi och skickade över det till den andra skogsdungen, nu rikt välsignad.

Kvar låg tomma stockar, med de tre levande jätteekarna, som likt Fadern, Sonen och den helige Ande, vakar över området.

Med bönens kraft lyste vi frid över området. Och allt blev lugnt.

Två ögon ser.

FRÄMLINGEN SOM SLUTER SIG TILL HERREN SKALL INTE SÄGA:
- HERREN HÅLLER MIG SKILD FRÅN SITT FOLK,

OCH DEN SNÖPTE SKALL INTE SÄGA:
- JAG ÄR ETT FÖRTORKAT TRÄD.

ALLA SOM HÅLLER FAST VID MITT FÖRBUND FÅR KOMMA TILL MITT HELIGA BERG OCH GLÄDJAS  I MITT BÖNHUS.
                                                       Jesaja kap 56:3-7.

Korsdraget sjöng gospel.

På kvällen åkte jag till Vallby Missionshus där en gospelkör förkunnade Guds glädje.
Jag satt ensam uppe på läktaren och hoppades att förlamningen skulle släppa.

Simon Ådahl hade en god förkunnelse om att leva nära Jesus - bortom alla religioner, lagar och liturgier - och låta Jesus vara centrum i hjärtat.

Sedan blev det förbön.
Hela mitt inre hade ropat sig trött, men det som nu skedde hade jag inte ens kunnat hitta på i min vildaste fantasi...

Simon Ådahl "Allt har sin tid".

Jag vet ju inte vem du är som läser detta, och kanske skulle jag inte skriva mer.
Men jag väljer att dela både min smärta, mina bibelord och den stora förlösningen i förbönen, med dig.

Ta det som ett förtroende. Men missbruka det inte.

Det var flera förebedjare i Vallby missionskyrka. Avskilt i rummet berättade jag min nöd för denna böneman.
Med förvånad blick tittade han på mig och sa:
- Det är jag som ska hämta stockarna i nästa vecka...

? ? ! ! ?
Vad var sannolikheten att få möta just den här människan, just nu??

Vi väntar.

- Jag skall ta i stockarna så varsamt det går.

Det var inte banemannen, utan bönemannen. En from skogsarbetare, grönt hjärta!

DÅ SKALL ALLA TRÄD I SKOGEN JUBLA INFÖR HERREN
TY HAN KOMMER,
SE HAN KOMMER FÖR ATT RÅDA ÖVER JORDEN...
                                                             Psaltaren 96:12.

Jag vinner inte på Lotto, men Herren vandrar vid min sida!
Den djupa smärtan tog han över.

Och nu vet jag att skogsdungens stockar respektfullt kommer att flyttas av en kärleksfull människa - som inte har radion på högsta volym - utan som sjunger lovsånger till Jesus...

.. som gav sitt liv på ett kors, snickrat av ett träd i skogen, och som uppstod för att vi skall leva ett liv i försoning - och inte i förbannad vrede.

Böjer sig.

MITT PÅ DEN STORA GATAN, MED FLODEN PÅ ÖMSE SIDOR, STOD LIVETS TRÄD,
SOM BÄR FRUKT TOLV GÅNGER OM ÅRET...
                                          Uppenbarelseboken 22:1-3

Ja, Jesus kallar sig själv för ett träd, där vi är grenarna, och Han vill ansa oss från allt det som inte bär frukt i våra liv.
Johannes kap 15.
Det är bara Herren som kan vända ett sådant nederlag till någon form av seger!

Nu har trädherdarna gjort vad de kan.
Nu får andra ta över.

Men se upp för de stora klippblocken! Spräng dem inte!
De kan slå tillbaka....
Samarbeta istället. Bygg varsamt, när det är dags.

En vithövdad örn i stocken!

Den manar till vishet.

Tårarna är insmetade i de tre stora ekarna.
Ett milt vårregn faller över platsen.

GUD ÄR VÄGVISAREN TILL VISHETEN
OCH DET ÄR HAN SOM LEDER DE VISA RÄTT.

AV HONOM BEROR BÅDE VI SJÄLVA OCH VÅRA ORD.

DET ÄR GUD SOM GER KUNSKAP OM TINGEN,
OM VÄXTERNA ARTER OCH RÖTTERNAS HEMLIGA KRAFTER...
                                           Salomos Vishet kap 7:15-22.

Vi hade en gång en skog.

Träflisade hälsningar från träskallen
Helene F Sturefelt,

- som ber Gud om en ny bostad; gärna en koja högt upp i en annan skog..