SKOLAN ÄR INTE NEUTRAL!

Nej, vi är inte heller neutrala.

Svordomar, hån och mobbing är det som skolans värld i sämsta fall erbjuder barnen.
Tro inte att skolan är neutral!

I dessa skolavslutningstider vill jag höja ett varnande finger mot skolans värld, som helt tappat distansen till sig själv.
Och till kyrkan.

Mörka moln över kyrkan.

Munka Ljungby lyser i mörkret.

Innan mina barn kom till skolan, visste de ingenting om svordomar, hån och mobbing. Men de lärde sig snabbt...
Vi är många förtvivlade föräldrar (och lärare också) som har undrat varför det skall vara tvång att gå till en sådan arbetsplats...

Det enda vackra ord under hela terminen var kanske just prästens välsignelse i kyrkan på skolavslutningen...
Det enda som gav hopp var orden om en Gud som älskar en, trots allt.

Lönlöst krävde jag att mina barn skulle slippa alla dessa förbannelser i skolmiljön.
- Lite får man väl stå ut med...
Den kristna mänskosynen lyser ofta med sin frånvaro på skolgårdarna. Och även bland fega vuxna.

Men detta går bra?! Läs noga! Satan i gatan.

Jag har läst igenom alla insändare i lokaltidningarna om skolavslutningarnas vara eller icke vara i kyrkan.

Min kollega Ann-Louise Trulsson vägrar låta sig styras vad hon ska säga i kyrkan:
- Jag tänker säga "Gud välsigne er och ha en skön sommar!"

Tolkningen av Skollagen att präster inte får välsigna barnen i kyrkan är för snävt tolkad, menar civilminister Stefan Attefall.

Den kloke åldermannen Georg Svensson i Kolshult skriver förtjänstfullt hur det är den kristna kyrkans mänskosyn som drivit fram läskunningheten bland Sveriges allmogefolk under seklernas gång.

Kyrkan ger både läskunnighet och vishet.

Det är kyrkan som velat ge makten till folket genom att lära alla läsa och skriva!

Självklart har kyrkan varit drivande allt sedan Luther översatte Bibeln till folkspråket på 1500-talet.
Självklart har kyrkan varit huvudman för skolväsendet ända sedan alla barn fick rätt till skolgång 1842.

Därför borde det vara mycket passade att dagens Skolverk visade kyrkan en artig tacksamhet över denna mänskosyn, som byggt vårt samhälle!!!

Oavsett religiös läggning, menar jag att det skulle vara mycket välgörande med denna historiekunskap, så att ledare, lärare och föräldrar lärde barnen uttrycka denna tacksamhet - i kyrkan och till kyrkan - just på skolavslutningen!

Tåstarp. TACK kyrkan!

När jag ändå har glöden uppe, vill jag också sticka hål på dumheten att tala om Tradition, som om det vore ett tomt skal.

Traditionen att över huvud taget gå in i en kyrka är för att det är Guds hus - inte en "stor och rymlig lokal"!
Detta hus är byggt till Guds ära - därför kan man inte sjunga eller säga vad som helst där, och absolut inte i sitt eget namn!

Traditionen i Guds hus innebär alltid Bön, Bibelord och Välsignelse. Ta bort det - då finns det ingenting kvar!
Eller som kyrkoherde Pamela Garpefors sa:
- Vad ska vi ta bort nästa gång - psalmböckerna, korset?

Psalmböcker med livsfarligt innehåll!

BLT´s ledarskribent Sylvia Asklöf Fortell rannsakar situationen klokt:

- Det är helt bisarrt att Skolinspektionen ska ha synpunkter på vad präster får eller inte får göra. I kyrkorummet dessutom.
Staten är skild från kyrkan! Sådana diktat brukade tillämpas förr när Konungen talade om för prästerna vad de fick säga och inte säga.
Dit är vi på väg, med stormsteg...
BLT 9 juni 2012.

Man måste lyda Gud mer än Skolverket.

Ännu ett perspektiv: Integrationen.

Faraj Abuiseifan, tidigare S-politiker, växte upp som muslim i Fridlevstad.
Han berättar att hans familj valde att låta honom vänta på rektorsexp medan skolavslutningen pågick i kyrkan.
När han började spela tvärflöjt i sjätte klass deltog han i kyrkan:
- Det var första gången jag var med, men det var för att uppträda.

Abuiseifan känner inte att han på något sätt skulle ha tagit illa upp av ett "Gud välsigne er".
- Nej absolut inte. Det är ord som används i alla religioner där man tror på Gud.
Sedan är jag övertygad om att barnen inte blir mer religiösa av de orden. Jag tror att de är mer intresserade av att springa iväg och bada!
BLT 9 juni 2012.

Kraftstation. Altaret i Fridlevstad kyrka.

Så rätt, så bra talat!
Se till att komma till kyrkan då och rikta integrationen från ert håll. Vi väntar, och välkomnar.

Så var ligger problemet? Hos ateisterna. Eller?

Läser många förtvivlade insändare som både har rätt men kommer lite snett vid sidan om:
Olle Hagström skriver i BLT 13 juni 2012:

- Måste vi svenskar ge vika för dem som inflyttar till vårt land? Skall inte vi få ha kvar våra traditioner?

BLT´s Inga-Lena Fischer uppmanar alla politiska partier att inte lämna denna fråga till SD. Den tillhör oss alla.
 Ju mer vi lägger locket på, desto farligare blir det.

Lägg inte locket på demokratin!

Då dör tilliten. Och hela människan...

Tänk att välsignelsen är så kraftfull...

Ja, den är så kraftfull att Mjölner-gymnasiet i Torsås har bett att få komma till kyrkan och ha sin avslutning där!
Ja, den är så kraftfull att till och med sjuksköterske-examen i Karlskrona alltid är i Fredrikskyrkan, med prästens goda medverkan!

Det är vår gemensamma sak att lära oss hantera alla de uttryck vi som människor har.

Så låt oss slippa "djävulens religion" i form av svordoms-förbannelser, hån och mobbing på våra skolor, och istället lära barnen att välsigna varandra!

Åh, käre Gud, det vore en försmak av himmelriket, om barnen la händerna på varandra, istället för att slå - det hade botat både magknip och huvudvärk.

Ärade läsare, öppna så edra hjärtan till Gud och tag emot Herrens välsignelse:

HERREN VÄLSIGNE ER OCH BEVARE ER,
HERREN LÅTE SITT ANSIKTE LYSA ÖVER ER OCH VARE ER NÅDIG,
HERREN VÄNDE SITT ANSIKTE TILL ER
OCH GIVE ER FRID.
I Faderns och Sonens och Den Helige Andes namn, amen.

Helene Sturefelt,
- som med glädje välsignat flera tusen barn genom åren.

Tåstarp, utanför Ängelholm.

GUDS RIKE ÄR INTE HÄR - ÄN

Vad gör du här?? Vem bjöd hit dig?

Var är Guds rike? Någon som har sett det?
Tro måste bli till Verklighet.

- Varför tar inte gud bort alla krig i världen?
- Varför tillåter gud alla orättvisorna??
- Var är nu eran gud när de slaktar barn i Syrien???

Dessa frågor är svåra. Gråten skaver i halsen. Vi bär dem med oss, mer eller mindre tydligt.
Jag vill släppa ut ett avgrunds-growl av helig vrede...

Guds rike är inte här. Än.
Helvetet finns på jorden.
Precis som himmelen, när livet är som bäst.

Anfall! Flytta dig, annars...

På Sweden Rock Festival haglade dessa frågor över Street Church. Vid det enkla träkorset berättade vi  hur vi upplevt Guds inbrytande kärlek i vårt liv.

Vi måste hitta ett förhållningssätt till ondskan, utan att försöka förklara det vi inte kan förklara.
Jag skall dela en tanke, om Guds rike, i kvällens inlägg.

En motfråga kom sanningen nära:
- Vad skulle du själv gjort, om du var Gud och skulle förändra världen?

Och då lämnar vi fantasy-världen, där Gud bara sänder en blixt i huvudet så är allt bra....

Guds långsamma ingripande...

- Jo, funderade den här personen, om jag var Gud, så jag skulle försöka få kontakt med människorna...
Jag skulle försöka komma dem nära, utan att skrämma dem.
Jag skulle vilja att de själva upptäckte hur de faktiskt väljer att göra det onda, och är med och skapar det som skadar.

Det här låter ju som en beskrivning av evangeliet! tänkte jag och lyssnade vidare:

Gud kommer genom ett barn...

- Sedan skulle jag sända några slags sändebud i människornas väg som visade dem vad kärlek och rättvisa är...

Men här pratar han ju om profeterna i Gamla Testamentet!

- ... och om jag var Gud så skulle jag vilja att människorna av fri vilja bad varandra om förlåtelse...
Kvällssolen glimmade till i det enkla träkorset bland alla hårdrockare. Paus. Eftertanke.

Kära nån, tänkte jag, nu beskriver han Jesus i Nya Testamentet!

Kärlek till varandra. I bön.

Ny sats:
- Och jag tänker mig Gud som god, frånvaron av ont... Och om alla människor skulle komma till mig sen efter döden, ja då... eh... ja hur blir det då?

Här tog den fantastiska tankemödan slut och jag skrattade.

- Du har just nu beskrivit hela frälsningshistorien som Bibeln berättar om!
- Har jag?
- Kommer du ihåg bönen Fader Vår? Där ber vi "tillkomme Ditt rike..." eller i den nya versionen "Låt ditt rike komma". Det skulle vi inte be om ifall Guds rike redan vore här.

Eller hur?

Smak av Guds rike!

Sedan berättade jag om den strid som finns på denna jord mellan ont och gott. Det sliter och drar i oss, hela tiden.
Men i barnaskapet kan vi ana Guds rike.

Allt sedan vi tog bort djävulen från vår begreppsvärld, så har tillvaron blivit omöjligt att förstå.
Det onda sker ju fortfarande - aha då är det Guds fel! Aha - då är Gud ond! Nej, nej, NEJ!
Då tar vi bort Gud också då...
Men då förstår vi inte varför det goda finns över huvud taget...
Aha - det är slumpen! Nej, nej, NEJ!

Vi måste ha plus och minus för att kunna hantera livets matematik.

Ta bort ordet "sol" och "regn" och försök beskriva vädret...

Plus och minus.

I all typ av hårdrock tar man tillbaka döden. Den  måste beskrivas, den måste få finnas och uttryckas.
Jag funderar mycket på varför ett land som Sverige - som levt i fred i många hundra år - är det land som producerar mest hårdrock...
Är det någon sorts terrorbalans mellan livets minus och plus som uttrycks rent musikaliskt?

Denna musikform finns inte i Asien, inte i Afrika och inte i arabvärlden.
Där döden är närvarande i vardagen måste en annan motvikt höras.

Mot. Vikt.

Gud kan bara stoppa våldet och orättvisorna genom människor som själva väljer att vägra döda, vägra handla varor som förstör miljön, och som själva förstår sin roll i det stora dramat.

Att bli frälst är ju just detta: inse sin egen skuld, tacka Gud för att Jesu offer på korset löser upp den knuten och så ta emot den kärlek, som driver ut all mänskofruktan.

Jag undrar vem som släppt djävulen lös i Syrien? Inte är det Gud ialla fall!
Men i den destruktion som sker, finns heroiska insatser av människor som vet vad Guds kärlek är, och som går emot regimen.
Vi ber för er!!
Till Migrationsverket, skicka inte tillbaka flyktingar dit! Vad tänker ni med?!

Anfallet avvärjt.

I Grekland måste man höja skattemoralen bland folket och höja ärligheten bland den maktelit som korrumperar - tron måste landa i verkligheten, och var och en måste börja med sig själv.
Demokratins vagga har glömt sitt eget budskap.... eller?

Och i fotbollsvärlden bråkar ryska supportrar i Polen så att polis måste ingripa...
Idrotten är en fredsrörelse, inte en politisk kamp.

Inte politik.

Tillbaka till samtalet vid det enkla träkorset:

Guds rike finns inom oss när osjälviska handlingar blir tydliga.
Som till exempel den kvinna som böjde sig över mannen med såriga knän på festivalen, och frågade om hon fick tvätta hans sår...
- Öh... nä... det behövs inte. Men tack.

Här blev Tron till Verklighet!

Jag kan väl få tolka Mötley Crue´s låt "Shout at the devil" på mitt vis:
- Stanna där du är! Din tid är utmätt. Dina lögner är besegrade.

Du är fotad.

Jag anar Guds rike... I sanningens tjänst, i Jesu namn.
Helene Sturefelt

UTEBLIVEN REVOLT - Falkvikskyrkan

Barbie som hårdrocksbrud - revolt!

Hårdrocken var 70-talets revolt mot 60-talet. Sen kom pudelrocken, Metal och Black Metal och ännu hemskare djävulsrock.
Revolt på revolten.

Men vad händer om man växer upp med revolten som normalläge?
Vad ska man då ta spjärn emot?

Ska barn verkligen vara här?

Med eller utan hörselkåpor.

Och vad händer om man predikar bra, men ingen har ställt någon fråga som söker sitt svar?

Då faller allt platt till marken.

Danske rockaren Kim Petersen, alias King Diamond, leker sin ockulta lek på Sweden Rock Festival, och allt är som det ska...
Diamond möblerar scenen med sin hemsökta hitta-på-kyrka med get-pentagram och upp och nedvända kors - och det är normalläge.

Ingen reagerar. Det är ingen revolt längre.

Spökena är dragna ut i ljuset, och de krymper.

King Diamonds spöken.

Däremot är det mycket mer provokativt att verkligen stå upp för sin tro och säga:
- Jag är kristen.
I år var det inget uttalat kristet band på SRF, men jag hoppas "Stryper" kommer tillbaka nästa år.
White Metal hade sitt bokbord på plats, som en god motkraft.

CHRISTIAN METALHEADS INTERNATIONAL finns på Facebook, till dig som är intresserad.
Eller maila johannes@themetalbible.com

Jesus - mänskofiskaren.

I Sölvesborg ligger en liten fin missionskyrka bland villakvarteren.
FALKVIKSKYRKAN inbjöd till gudstjänst igår kl 18, så man hann äta frukost i lugn och ro...

Den väl ansedde rådsherren Nikodemus smög iväg till Jesus på kvällen för att få ställa sina frågor om Guds rike, i lugn och ro.

Jesus sa:
- Den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike.

Den trygga skaran av gudstjänstdeltagare lyssnade artigt, men ingen bar själv på den nöd som Nikodemus hade, därför landade predikan - platt.

Falkvikskyrkan, Sölvesborg.

Om den gode predikanten hade stått i vimlet på Sweden Rock hade hans ord varit sprängstoff!

Förresten - var var alla kyrkans folk på festivalen? Varför är så få på plats där det gäller....??
Lämna skrivborden och gå ut!

Evangeliet enligt Johannes fortsätter; kap 3:1-8:

Rådsherren sa:
- Hur kan någon födas när han är gammal? Han kan väl inte komma in i moderlivet och födas en gång till?
Jesus svarade:
- Sannerligen, jag säger dig: den som inte blir född av vatten och ande kan inte komma in i Guds rike.

Detta är Guds revolt, mot en mänsklighet som somnat... i sina synder.... och trivs där...
Vakna!

Född i vatten och Ande.

Den som inte frågar, får inget svar.
Den som inte är medveten om vad som är fel, kan inte göra revolt.

Om det går slentrian i hårdrocken, mister den sin kraft och trummisen slår mest i luften.
Det kan man stå ut med.
Men om det går slentrian i vår kristna tro, mister den sin sälta och vi somnar under predikan, utan nöd för den mänsklighet som ropar efter frälsning och frihet!

Och evigheten kan gå förlorad.

SAINT. Hårdrock till Guds ära.

Min revolt ikväll riktar sig mot all form av slentrian.
Lek inte med de mörka krafterna. Och driv inte med Gud.
Ta det på allvar.
Ditt eget liv också.

Tacksamma hälsningar från Rock-mormor Helene Struleflet,
- som undrar om det är barnbarnen som klippt sönder mina strumpor?

Färdig-skuret!

GLASSROCK och GRISROCK

Försvinnande roligt!

Ännu en dag i det blekingska paradiset på Sweden Rock Festival!
Hårdrocken mullrar på och alla är snälla.

För 1.200 kr får du 22 högklassiga konserter på 1,5 timma vardera, med världsartister såsom Mötley Crue, King Diamond, Slade, Crucifiede Barbara, Nationalteatern, Slaugheter, Fish och Bad Company... det är inte illa!
Det blir 54 kr styck... räknar jag rätt nu? Jag är inte matematiskt pålitlig...

Bad Company

Jag fortsätter min amatör-sociologiska studie i detta underbara inferno av ljud och konstaterar idag följande att:

Solen har torkat upp allt det blöta idag.
Nä, det kommer mera...

Torr. Nationalteaterns publikhav.

Jag konstaterar ett steg vidare att hårdrockskulturen är en monokultur.
Inga variationer!

Här finns inte utrymme för annat än en jättestor maskerad i svarta kläder.
Och om man inte gillar tempot eller trycket, eller att klafsa runt bland äckliga langostallrikar, ja då är man inte där!

Gris-rock.

Äckligt gott.

Det gamla vikingaidealet bland män är alldeles självklart här, med det blonda bockskägget och det kala huvuet.

Som om det egentligen aldrig varit borta.

Snyggingar! Ge aldrig upp.

Det enda som är mångkulturellt på Sweden Rock är maten... och de thailändska kvinnor som säljer djävulströjor i marknadsstånden - vilket kulturellt nedåtbyte! Hur står ni ut?

Annars får man glädja sig åt att här finns alltifrån vildsvins-wok till Thai-mat, Franssons fisk och Tex-Mex, gott!

Mångkulturellt...

Hårdrock är en bra svensk exportprodukt. Den nya folkmusiken?

Hälften av banden är svenska... Resten från UK och USA.

Ändå lär det vara folk från 60 nationaliteter här, men det "märks inte", som sagt, i denna maskerad av tuff hårdhet...

Integritet.

Alla pratar med alla och det är det som gör gemenskapen så bra här.

På bussen hörde jag berättas om folk som flugit från Australien för att vara med om denna sin livs pilgrimsvandring...

Street Church gör som vanligt en fantastisk insats här på festivalen.
De finns till hands, samtalar med den som vill, ber med den som vill, delar ut Metal Bible till den som vill.

Vi stod och sjöng de gamla läsarsångerna vid träkorset "Han har öppnat pärleporten" och "This little light of mine" och plötsligt samlades många runt oss, med ett leende på läpparna.

Jesus Praise Party på Sweden Rock!

En döskallebemaskad ung man hoppade glatt in i ringen och dansade och sjöng! Det hade han aldrig vågat om han inte spökat ut sig.

Kanske en ny modell för kyrkorna att värna besökarens anonymitet - dela ut ansiktsmasker!

En annan kille, med spritflaskan halvdrucken, tittade länge på oss tills han fattade vilka vi var... sen brast han ut i ett stort skratt och var med och sjöng han också, ivrigt viftande med flaskan...

Helt slut. Plast. Bra.

Jag gick in på festivalområdet och satte mig i solen och lät tiden komma till mig.
Mitt andra konstaterande är:

Alla som har för mycket energi/ är rastlösa/ har ADHD/ eller bara vanliga myror i brallan, mår mycket bra av att lägga all denna energi utanför sig själv...
Då blir det liksom lugnt inuti.

Vilken billig medicin!

Sångaren Derek i Fish.

De brittiska rockarna FISH blev en ny bekantskap för mig.
Jag försökte lyssna till texterna men det är inte lätt att uppfatta något.
Det är för billigt med:
- Hello Sweden!

Därför var det intressant att höra farbror Derek i Fish snacka både om sociala relationer i facebook och ge ett ekologiskt hårdrocksperspektiv på vår planet:

- Just a voice in the crowd...
- Baptized in the rain of tears...

Min glass smälte i takt med glaciärerna, och jag blev så där miljöstressad att man bara vill ställa sig upp och skrika... och då är man ju på rätt plats...

Vem smälter först?

- This is no place for children! ropade Derek. Hm, det är många förädrar som tar med sig sina barn till denna svarta oljudsplats.... och han upprepade:

- This is no place for children! They gonna ask you "Why".... och anspelade igen vårt ansvar för hur vi lever med jordens resurser.

Var kom du ifrån??

BAD COMPANY levererade en glad konsert.
Sångaren bjöd på sig själv och jag konstaterar att hårdrockens formgivare inte passar på pensionärshemmet - alls!

Otroligt - många av de gamla rockarna är ju runt sjuttio år! Det måste säga något om musikens kvalitet... och energi!

Bad Companys gitarrist.

Utan förväntan satt jag kvar i solen och vände ansiktet mot en annan scen där nu SLAUGHTER spelade. Slaktarna... nä, inget för mig... Men sångaren hade korset rättvänt... och plötsligt hörde jag nåt ord slinka igenom:
- The devil is no maker...

Jut det. Den stackars djävulen är en evig förlorare, eftersom hans verk förutsätter att det finns något att förstöra... Han kan inte skapa någonting.

Gud vare pris och ära!

Väntan. Banden är faktiskt punktliga.

Men ingen orkar se och höra 22 band...

De jag hade väntat på, visade sig vara en besvikelse för mig. Men då är det tant-varning på min tredje reflexion:

LYNYRD SKYNYRD spelade så högt att jag inte hörde nåt....

Jag kom, jag såg, jag gick...

Basen tog över allt... och den efterlängtade sydstatsrockens värme i "Sweet home Alabama" vet jag inte ens om den spelades, ty jag gick....

Den efterlängtade effekten försvinner. Det blir muller och oljud både i hjärnan och utanför och plötsligt är man på minus igen...

Sweden Rock Festival är plus!

Och i den ljumma juninatten hittade jag äntligen min kompis utanför festivalområdet, och hand i hand gick vi mot bussen, alltmedan SLADE spelade "My oh my".

Väl hemma hörde jag asplöven prassla - gott tecken för en hårdrockare.

Väldigt snälla hälsningar från
Helene Sturerock.

REGNROCK I NORJE

Regnrock i Norje, på Sweden Rock.

Hur hård är en hårdrockare?

Och vad är det som gör att tusentals normala, trevliga människor utsätter sig för kalla, blöta tält, omgivna av ölstinkande och högljudda grannar?

Jag menar, i normala fall skulle man aldrig tolerera ett sådant beteende i trapphuset eller i villakvarteret!
Men en gång om året bryter vi alla mönster och släpper alla krav.
Utom på medmänsklighet.

För medmänsklighet finns absolut på Sweden Rock Festival i den lilla byn Norje, utanför Sölvesborg!

Men detta är omänskligt!

Och nu kommer jag till dagens slutsats, i min amatör-sociologiska studie.

Det har regnat idag.

Även det smutsigaste vatten

återspeglar himeln!

Det kommer mera....

Först vill jag bara konstatera att jag nog är världens lyckligaste festivalbesökare, som får bo hemma hos släkten i en ren och varm säng och - det bästa - leka med barnbarnen!
Känslan av att sitta inomhus med en varm filt om benen, fyllde mig med tacksamhet när jag såg hur regnet öste ned utanför fönstret.

Vi låg i sacco-säcken och tittade på Shrek II. De små barnen blev allt tröttare och somnade sedan gott på hårdrocks-mormors arm....

Min egen självbild är sedan länge alldeles omkullkastad, så även idag.
Min mormor var född 1898...

Regnrockare.

Hårdrockare är inte hårda.
Det är samhället som är hårt.
Men genom att lägga över hårdheten på musiken, får man kontroll över den!

Detta är min slutsats.

Hårdrockare är tvärtom mjuka och känsliga människor, som måste skydda sig med tjocka lager extra skinn. Utan det, är vi ungefär som den här figuren:

På väg ut ur skalet...

Vinbergssnäckorna bor i mängd i Sölvesborg.

Om man dessutom är tom och trött inuti, med en bristande tro på livet, då är läget ganska allvarligt...
Klär man av sig skinnet och stänger av musiken, som pumpar energi, då.... ppffff... som barnbarnen skulle säga.

Street Church har en mycket viktig närvaro på Sweden Rock. Man delar ut gratis biblar och bönböcker och kommer lätt i samtal med människor som stannar till.
Visst, alla är inte nyktra, men tillräckligt för att vi ska kunna be för dem som vill.

Nä, den här fulingen var redan i tjänst...

... som traktor-taxi-chaufför!

Julle från Åland sa:

- Jag lever ett skitliv, och jag vet det! Men jag kan inte komma ur det, hur ska jag göra?
Vi pratade en stund om att våga erkänna det man sitter fast i. Sedan frågade vi om han ville att vi skulle be för honom.

Och med en ljudmatta av The Darkness och Pentagram från USA, bad vi om ljus och frälsning till denne unge man.
Hans kompis Tonny höll oss också i händerna och skrattade nervöst.
- Förlåt, jag har aldrig varit med om sånt här! frustade han.
- Det gör inget, sa jag, skratta du, vi välsignar dig också!

Julle slängde med sin röda tupplugg, tittade på oss och sa:
- Det här gjorde gott. Det här var bra!

Mother of God.

I en kartong har vi bibelord skrivna på lappar, hoprullade som lotter.
- Vinner man nåt?
- Ja, frälsningen! Inga nitlotter alltså!

En man i vanliga kläder (exostiskt!) stannade till och tog en lapp. Han tittade länge på den, och läste:

SKULLE EN MOR KUNNA GLÖMMA SINA BARN? OCH ÄVEN OM HON SKULLE DET, SÅ GLÖMMER INTE GUD DIG.

- Här beskrivs mitt liv...
Sen kom ännu en livshistoria, nu till bakgrundsmuller från Motörhead på Rock Stage.
- Ta detta då som en hälsning från vår himmelske Far, att Han ser dig...
- Nä, gud är arg på mig...

Vad har du i huvudet?

Vi lägger själva våra hinder för Gud att nå oss.
Men Guds kärlek lyser igenom, både regntunga moln och de värsta synder.

Och när jag hoppat av festivalbussen och gick sista biten hem, sjöng en ensam koltrast... Det var det vackraste jag hört idag!

Må Gud välsigna alla möten och må alla böner få bära frukt.
Helene Festivalfelt.

Regnmoln över festivalområdet.