NATIONALDAGEN

Lyckeby Gille arrangerade firanadet

Tryckfrihetslagen, religionsfrihetslagen och åsiktsfriheten skrevs in den 6 juni 1809. Det är värt att fira!
Landshövding GUNVOR ENGSTRÖM höll ett mycket fint tal på Nationaldagsfirandet vid Mariagården i Lyckeby.
Jag lyssnade noga vad detta missionärsbarn, född i Indien, skulle säga. Där firade de alla högtider på en gång, när de väl var samlade den 6 juni, både julafton och midsommar.
Hon påminde oss att när man lever i förskingringen blir man extra nationalistisk, man minns sitt hemland på ett särskilt sätt.

- Men vi firar inte vårt land på bekostnad av andra, sade Gunvor Engström.
Vi delar dessa tre stora FRIHETER som gör att många tacksamt har kommit hit, medan vi kanske har glömt hur stort detta är?

Jag tänker på min bok som ligger för tryckning, jag tänker på vår religionsdialog som jag uppskattar och jag tänker på åsiktsfriheten, men där klämmer det lite...
Grupptrycket sätter gränser för vad som är korrekt tyckande.
Vi är många gånger så småsinta att vi inte hör vad den andre säger, utan stämplar in personen i ett fack, med en gång. Lätt som en plätt. Nyanser är jobbiga. Då måste man ju tänka...

Fanbärare

Minns ni när Birgitta Andersson sjöng på 60-talet:
- Jag är så glad att jag är svensk - - -
Får jag också sjunga så? Får jag lov att tycka om det land som har fött mig, gett mig mina värderingar och som upplåter mark där jag kan bo? Jag är tacksam, och jag vill gärna visa det.

VARFÖR är det så hotfullt att säga detta?
Åter igen, landshövdingens ord: det är inte på bekostnad av andra.
Tänk om folket på Irland skulle skämmas för sitt land när vi var där? Icke.
Eller norrmännen? Aldrig!
Eller Kosova? Nej!
Alla är vi glada för det hemland vi har och rasister ska inte dra detta i smutsen!!!

De som vill illa, utnyttjar alltid det som berör hjärtat: religion och tillhörighet. Gud och landet.
På radiogudstjänsten hördes en utmärkt predikan av Cecilia Billqvist från Helsingborg. Hon lät några ungdomar komma till tals från Landskrona, där man gjort en studieresa till Libanon, kristna och muslimer tillsammans.
- Vi åkte dit som två grupper, men kom hem som En...
Prästen Cecilia förstärkte:
- Här är inte jude eller grek, man eller kvinna, alla är vi ETT I KRISTUS. (Gal 3:28)

Det ligger en djup hemlighet dold i detta uttryck "Ett i Kristus". Nationella gränser suddas ut när vi kommer till Kristus. Jag kan ha fel, men jag vet ingen annan religion som så tydligt - på själens insida - suddar bort gränser.
Varför?
Jo, i Kristus får vi erkänna våra fel - då kan man inte peka ut någon annan som "värre"...
I Kristus får vi den förlåtande upprättelsen med en kärlek som driver oss att bygga broar mellan varandra.
I Kristus, brödet som bryts, omfamnas alla människor i den kärlek som lider och försonar, och älskar oss tillbaka till Gud.

Lyssna gärna på länken, ta dig tid.
http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=945

Ni kan vara glada i Gustav Adolfs församling i Helsingborg som har denna välsignade präst och predikant som arbetskamrat!

Ni är ju kallade till FRIHET, bröder och systrar, låt bara inte den friheten ge egot något tillfälle, utan tjäna varandra i kärlek.
Paulus ord i Galaterbrevet kap 5:13.

Skriv vad du vill, lev i bön som du vill, uttryck din åsikt - men alltid i omsorg om den andre.
Får jag respekt för denna min åsikt?
Lika delar rättigheter och skyldigheter.

"Olikheten är det enda lika vi har" hörde jag någon säga.
Jag längtar efter att vi alla ska bli Ett i Kristus, oavsett om vi är blågula, rödgröna, helgröna eller vitblåa...
Hälsningar i regnbågens alla färger.
Helene Sturefelt

COAST GUARD

Vem vaktar havet? Poseidon? Eller hans hustru?
Kustbevakningen i Karlskrona har fått en ny stolthet, ett kustbevakningsfartyg med toppmodern teknik. Hon är unik i sitt slag och är Sveriges bästa vapen vid olje- och kemikalieutsläpp.

Det går många tunga transporter vattenvägen utanför vår skärgård och nu har vi äntligen fått en Kustbevakare som snabbt kan gripa in.
Hur många behöver de i Mexikanska Golfen? - - -

Coast Guard ligger i skuggan till höger i bild

Jag läser att denna Bevakare kan tryckförstätta sig själv. Styrman Jan-Eric Antonsson berättar att fartyget kan ta hand om sin egen luft, utan att ta in något utifrån, och de kan kyla ned fartyget med hjälp av eget sprinklersystem.

Tänk, vi kan skapa ett fartyg som kan "ta hand om sig själv", men vi kan inte själva leva i världen och ta hand om vårt avfall...

Över samma hav smugglas små hundar från Polen över till oss. Tullen gjorde ett beslag i förra veckan av tjugo hundvalpar - alla i dåligt skick - som väntade på köpare hos oss. Stora pengar skulle rulla tack vare dessa hundslavar, som fick sätta livet till. De avlivades.
Paris Hilton att satt ett mode hos unga kvinnor att ha en liten vovve i handväskan... den kostar 20.000 kr. Både väskan och hunden.. var för sig...

Smugglarna kanske gråter nu när de missade sin förtjänst... Må Poseidon ta er!

Längst bort ser du hur Stena Line vänder mot Polen

Poseidon har en hustru. Hon heter Amfitrite. Det är grekisk betoning på tredje stavelsen bakifrån, alltså Amfi´-trite.
Om vi kopplar ihop detta med den keltiska traditionen, så är det tryggt att veta att det är en kvinna som ska vakta vår kust. Det är en "moders hjärta" som klappar.
En moder är en sådan varelse som sätter andras liv före sitt eget, hon sätter barn, sjöfåglar och allt levande före sig själv. Sådan är vår Coast Guard.
Jag väljer att inte definiera en "Fader" som Moderns motsats...
Genderperspektivet är inte lätt .

Gud står över alla våra begrepp.
Jag vill välsigna detta fartyg som nu ska skydda oss i denna landsända. Jag ber med en urgammal bön, hämtad ur Carmina Gadelica, formad av den verklighet som människorna på Yttre Hebriderna upplevde:

VÄLSIGNELSE PÅ HAVET

Gud Fader, allsmäktige, gode.
Jesus, son av tårar och smärta.
Med ditt bistånd, O helige Ande.

Den treeninge, evige, allsmäktige, som förde Israels barn genom Röda havet
och Jona i land från den stora fiskens buk.

Som förde Paulus och hans sällskap ombord på skeppet, från havets plågor, från vågornas klagan,  från den starka kulingen, från den vilda stormen.

Värna, beskydda och helga oss.
Ha Din plats vid rodret, Du elementens konung
och led oss i frid till målet för vår färd.

Med milda vintrar - goda, vänliga, behagliga
utan underströmmar, utan virvlar - som inte gör oss någon skada.

Om allt detta ber vi Dig, O Gud
i linje med Din vilja och Ditt ord.

Denna bön innefattar också dagens Israel och Palestina... Guds beskydd!
I Jesu namn - FRED! Amen.
Helene Sturefelt
- i religionsdialogens tjänst

KELTISK KVINNOSYN

Musikfest i "Folket park", Dublin

Hur ska man kunna veta vad människor tänkte förr?
Högskoledirektören vid Konsthögskolan i Oslo, Harald Olsen, har studerat kelterna och deras andlighet. Här finns en friskhet som jag tilltalas av.

Den kristendom som utvecklades på Irland, Skottland, Wales och Bretagne följde sina egna spår. De uppfattade sig visserligen som en självklar del av den världsvida katolska kyrkan med säte i Rom, men deras attityd till tron och människan är annorlunda.

- Den keltiska andligheten präglas av en positiv mänskosyn. Den folkuserar inte bara på människans synd och onda böjelser, skriver Harald Olsen, utan domineras snarare av den gudsbild som finns nedlagd i alla människor. Vi är ju skapade till Guds avbilder - vilka möjligheter det ger!

Jag har alltid misstänkt att det är något fel när kyrkan hela tiden betonar synden och ska reda ut den. Ja, den är vårt stora problem, men större är förlåtelsen och befrielsen - det är väl där vi ska vara!

Den som fokuserar på synden är själv kvar i den... anser jag. Den som predikar mycket om syndens elände, lockas själv av den...
Luther sa:
- Synda mycket!! Och lämna den sedan.

Harald berättar vidare att den positiva mänskosynen avspeglade sig i  en kvinnosyn som inte var så vanlig på den här tiden i kristenheten.
Kvinnorna värderades högt (man tackar), inte bara som upphöjda och avlägsna väsen, utan också i den konkreta vardagen.
Kelterna såg Jesu mor Maria mer som den barbenta unga flickan än som den upphöjda himladrottningen (sid 49 i "Keltisk andlighet"). De viktigaste helgonen var kvinnor...

Man har funnit att kvinnorna blev accepterade som religiösa ledare på ett helt annat sätt än i det patriarkata Rom.
Denna mänskosyn - som alltså fanns innan kristendomen kom - fogades in av kloka kyrkoledare som landsteg på dessa öar.
De hade inget behov av att konfrontera, tvärtom välsignade de och fogade in det som folket redan kunde. Det måste vara en sann kristen anda!

I de keltiska områdena fanns det blandade kloster för både män och kvinnor, och där det inte var ovanligt med kvinnliga ledare.
Så var det t ex med klostret i Kildare under St Brigid, i Limerick under St Ita och i Whitby under St Hilda.
Alla dessa var framstånde andliga ledare och administratörer.

Själva Gudsbilden inkluderar kvinnliga drag (vad är det, egentligen?).
På Hebriderna finns det ett ordspråk som säger:
"DET FINNS ALLTID ETT MODERSHJÄRTA I GUDS HJÄRTA".

Detta visste Heliga Birgitta av Vadstena när hon tog emot sitt klostergrundande av Kristus själv - det var ett blandat kloster.
Detta visste sjuka Lina Sandell Berg som skrev "Blott en dag"... där ursprungstexten är:
- Han som bär för mig ett Modershjärta... " (Sv Ps 249) vilket Carola sjunger på en av sina skivor.

Jag är kristen. Ja, men hur då?
För mig är det viktigt att definiera det eftersom jag inte delar varken fundamentalistiska åsiker eller männens företräde i min tro.
Jag är kristen på keltiskt vis.
Vem vet, mina förfäder kanske var där och härjade och brände... I såfall ber jag att få gottgöra det omedelbart!

Gröna hälsningar
Helene Sturefelt

PÅ PUBEN I DUBLIN

Jag reste bort men kom hem... Vi flög över havet till Irland men det var inte "främmande land", det var som att komma hem, för mig.
Jag gillar kombinationen Gå i Kyrkan - Träffas på Puben. Det är två självklarheter. Först Gud sedan Människan. Himmelsk gemenskap och jordisk.

I Sverige har vi ett ansträngt förhållande till båda. Man skäms för att gå till gudstjänsten och alkoholen begär vi i stora lass och fyller skåpen...
I Dublin var det annorlunda. Den känslan irländarna gav mig var att den kristna tron är något man lever i  varje dag, liksom besöken på puben. Där är man inte för att supa, utan för att umgås. Visst finns det andra också men inte på samma sätt.

Vat House Pub, Dublin

En av kvällarna utspann sig ett mycket intressant samtal på puben. Vad säger katolikerna själva om kyrkans syn på sexualitet? Jag ska försöka återge några tankar.
Den unga kvinnan berättade om prästernas celibat. Katolska kyrkan har inte råd att låta prästerna gifta sig.
Jaså, varför då? Jo, kyrkan har inte råd att försörja både en fru och barn.
Men... kan inte frun arbeta själv då? - - -
Könsrollerna är hundra år efter i tid.

Efter ett tag frågade kvinnan vem vi var. Hon tappade nästan hakan när hon hörde att det var ett gäng protestantiska kyrkoarbetare... att kantorns man var hemma och såg till barnen medan hon var på resa, att prästen mitt emot var både gift men sedan frånskild... hennes värld vacklade... Är det möjligt att leva på ett annant sätt?
Javisst är det det! Åter igen, vi har mycket att lära av varann.
Samtalet fortsatte.

Ofrivilligt gravid? Anslag utanför kyrkan

Hur ser ni på det här med aborter?
Den unga kvinnan på puben berättade med låg röst att ämnet är känsligt. Många kvinnor åker över till England för att utföra aborter men kan bli arresterade om polisen misstänker vad de ska göra.
Istället återstår desperata åtgärder med skador som följd och många oönskade barn föds till världen.

Det innebär att det Liv som Katolska kyrkan vill skydda och försvara, bara förvärras genom kyrkans förbud till preventivmedel. Istället medverkar katolska kyrkan till att barn föds till misär - vi såg 12-åringar dricka på kajen - och att kvinnosynen är totalt den motsatta till den urgamla keltiska mänskosynen.

Läs affischen som jag fotograferade av ovan. Katolska kyrkan försöker ge stöd till de kvinnor som blivit "ofrivillgt gravida". Det är bra, men som sagt, frågan är Hur det stödet ska se ut. Det är ju redan försent.

Kära Katolska Kyrkan,
Ni är inte kallade att vakta folks sovrum! Jesus Kristus har inte kallat er till att vara sängkammar-securitas!
Låt var och en leva här och nu med den moderna teknik vi har. Låt var och en vara ansvarig för sitt liv inför Gud och tag inte det ansvar ifrån dem. Det är inte ni som ska utöva Domedagen.

Till sist: en fråga: Hur undervisar ni om förlåtelsen? Är det sant att era medlemmar tror att de kan synda hela natten, sedan bikta sig och vips är allt borta... och så börjar man om igen?
Var finns botgöringen? Var finns hederligheten att verkligen leva ett kristet liv?

Alltså, ni i kyrkan missbrukar människans rätt till sexualitet.... och människan svarar med att missbruka den bikt ni kan ge...
Usch vilken terrorbalans.
För det kan jag inte inte skåla, bara gråta.

Helene Sturefelt
- mitt i religionsdialogen

KYRKAN ÄGER

Kyrkan äger. På ungdomsspråk betyder det "har övertaget".
Så har det varit, men frågan är om det fortfarande är så.
I vår individcentrerade tillvaro är det många som jagar det unika så till den milda grad, att de missar betydelsen med själva handlingen.

Förr vilade man i traditionen. Nu slänger man den överbord. Ack så jobbigt för nutidsmänniskan med sina originalitetskomplex!

Man kan inte hantera dopet hur som helst, man kan inte hantera varken vigsel eller begravning hur som helst heller. Man kan inte "coacha" fram vad man har lust till. Kyrkan äger sina kyrkliga handlingar.

Kungahusets val att backa bakåt i tiden vad gäller BRUDÖVERLÄMNING gör många av oss i kyrkan upprörda. Kungahuset - om några - borde väl veta vad traditioner betyder!?
För kronprinsessans skull ändrades ju t o m tronföljdsordningen för att hon skulle kunna bli drottning och inte stå tillbaka för sin yngre broder...
... och så väljer Viktoria att bli överlämnad av pappa i den omyndiga gesten som brudöverlämning innebär!!
Ologiskt. Otacksamt.

Bröllopskoordinatörerna - en ny yrkesgrupp - bidrar till att fokus flyttas från själva äktenskapet till det yttre runtomkring.
Jag välkomnar hellre den "lilla vigseln" med koncentration på den blivande livskamraten och inte på kläder och blommor och servetter och ....

Hur jag själv gifte mig? I högmässan! Efter trosbekännelsen, före nattvardspsalmen. Rekommenderas.
Ljusen var redan tända. Folket var redan där. Och det skulle ändå bli kyrkkaffe...

Kyrkan äger också dopet. Gud nåde om det skulle uppstå "dop-koordinatörer"... det är ju vi redan! Dopdräkten ska vara lång och vit - det symboliserar att växa in i tron, och psalmerna ska handla om Jesus Kristus, för det är till honom vi döps, eller hur?

Ett förskräckligt exempel:
- några ateister bestämde sig för att ha namngivningsceremoni hemma i trädgården. De tog en skål med vatten och "döpte" barnet och sa "Du heter Stinagull, vi välkomnar dig".
Det är både fegt och fantasilöst att ta kyrkans tradition, kasta ut Gud och tro att man kan hantera de heliga sakramenten hur som helst.

Kyrkan äger tolkningsföreträdet vad alla de kristna symbolerna innebär. Men hur de ska uttryckas kan man alltid resonera om.
"Idas sommarvisa" t ex är en riktigt bra missionsvisa - ..."ifall inte Nå´n sätter fart". Vem är "nå.n"?
Gud förstås. Det visste nog lilla Ida. Och Astrid också.

Så skulle kelterna ha gjort! Kollat in läget, lärt känna folket, lyssnat in vad barderna sjöng och sedan fogat in det i Guds stora kärlek.

Slappna av. Vila i traditionen. Den bär dig.
Helene Sturefelt

SMÖRJ-OLJA OCH BÖNE-SMÖRJ

Oljecisternerna Karlskrona infartsled

- Vill du ha smörj?
Alltså inte stryk, utan bli bestruken med olja?
Nej, inte kletig svartolja som dödar utan jag menar böneolja...

Varje dag kör 40.000 bilar förbi dessa oljecisterner, som nu är tömda i väntan på sin död. De ska rivas och tomten saneras. På sjöfartens tid var detta stans baksida, nu är det vår framsida med en ständig påminnelse om vårt kortsiktiga tänkande...

NalleMacken

Kelterna läste naturen som en Guds Heliga Bok, uppslagen varje dag med ständigt nya sidor att studera och glädja sig åt. Vi sekulariserade västerlänningar använder naturen som en råvaruproducent som vi får utnyttja till bristningsgränsen...
Det hjälper inte att Priiiim har en nalle som symbol på sin bensinmack, det är ingen tröst längre i oljeproduktionen. Den blöder och läcker ut vi vet inte hur vi ska få stopp på pumpandet från jordens inre.
Vi har skurit av en ådra i jordens innanmäte och vi har inga plåster att ta till, käre Gud...

Jakob skriver:
- Får någon av er lida skall han be. Är någon glad skall han sjunga glädjepsalmer. Är någon av er sjuk skall han kalla till sig de äldste i församlingen och de skall smörja honom med helig olja i Herrens namn och be böner över honom...
(kap 5:13)

Jag ber för Moder Jord - kan man smörja henne med ännu mer olja, men med böneolja istället?
Eller ska vi kanske ännu hellre be för de giriga män som håller på att äventyra vår framtid?
Käre gode Gud, skölj över dem med helig olja så att de kommer till besinning! De är sjuka av begär, sjuka i sin perspektivlöshet.
 Gud, ge dem mardrömmar så att de vaknar upp (!).
Hjälp dem släppa prestigen. Och sälja bilen.

Irländsk klosterruin och moderna bilar

I den keltiska andligheten fanns ett stort mått av ASKES.
Det klarar inte vi. Vi tycker att vår bekvämlighet är en rättighet. Men det är det inte.
All andlighet har alltid ett mått av askes.
Det materiella måste ut för att ersättas av enkelhet.

Jesus Kristus, smörj min själ till att leva på ett sådant sätt att andra helt enkelt kan leva, överleva, överhuvudtaget!

Smörj borde de ha, de där profithugriga.
Smörj borde de ha, de där sjuka...

Hala bönehälsningar
Helene Sturefelt

St Patrick´s PANSARBÖN

Inga askmoln i sikte! Jag nickade till på flygresan hem, så lugnt var det.
Säkerhetsbältena behövdes knappt...

Det var värre att läsa tidningarna på köksbordet - hotfulla rubriker av militära åskmoln:
- Israelisk militär har bordat ett hjälpsändningsfartyg på väg till Gaza med förnödenheter, på internationellt vatten.
Med ens blev jag väldigt klarvaken.
Och djupt besviken på Israel. Hur ska de få omvärldens förtroende med sitt beteende?
Sjörövare. Havsmördare. Bälta er, den som kan!

keltiskt högkors

Det är viktigt att ha koll på omvärlden. Men när man har varit borta några dagar, kommer man inte ikapp. Jag orkar inte "veta ikapp" allt som har hänt.
Funderar stilla på om det finns de som använder Nyheterna till att slippa engagera sig i sitt eget liv...
Det är lättare att läsa om andra på distans än att ta tag i den egna familjens behov.

St Patrick´s pansarbön hjälper mig att ställa frågan:
- mot vad ska jag skydda mig?
Mot världens elände? Mot min egen ångest? Mot andras dumhet?
Mot "djävulens list och krig och örlig" som det står i litanians förbön. Hans list finns ju både inom mig och utanför mig, förmedlade av media.
Gärna mot ytlighet också. Och sekularisering.

Det är märkligt vad ord kan förändra tillvaron. När jag läser och ber denna bön, lugnar sig allt, och Den Stilla Närvaron är där igen...

ST PATRICK´S BREASTPLATE:

Christ be with me
Christ within me
Christ behind me
Christ before me

Christ beside me
Christ to win me
Christ to comfort and restore me
Christ beneath me

Christ above me
Christ in quite
Christ in danger
Christ in hearts of all that that love me
Christ in mouth of friend and stranger

I den anglikanska kyrkans psalmbok nr 322 sjunger man dessutom:

"I bind unto myself the name, the song of the Trinity
my involation of the same
the Three in One, and One in Three.

Så får min treeinghet - kropp, själ och ande - vila i Guds treeinghet.
Eller som St Patrick undervisade:
- Klövern har tre blad men är ändå bara 1 klöver...

... som pryder de irländska planens bakre del, ser du de två längst bort?
Häftigt! Guds TreenighetsKlöver visar var detta folk har sitt hjärta...
Här ville jag stanna längre.

Så, sätt upp pansarskyddet mot allt det som vill förstöra din tid och ta din själ.
Må Kristus vara med dig.
Helene Sturefelt