Sidor

UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!
Visar inlägg med etikett Fasta. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Fasta. Visa alla inlägg

onsdag 6 mars 2019

FASTA, för GUDS SKULL!

För Guds skull. Och min.


Nej, jag skall inte ge några hälsokostråd utan detta inlägg vill gå på djupet med den bibliska fastan.

Det är Askonsdag. Kors i pannan. En påminnelse om att vår kärlek är korsmärkt.

Fasta, för Guds skull!

Men hur?

Framför mig ligger mitt bästa uppslagsverk: Illustrerat Bibellexikon. Jag kommer att saxa mycket ifrån det. Även de gamla grekerna kommer att få plats och på slutet delar jag mitt eget vittnesbörd av fasta.

Tre dygns fasta väntar.


Fasta är ett frivilligt avståndstagande från mat, dryck, vila, sömn och umgänge med människor, och annat som tillhör livets behov. Fasta har tillämpats både enskilt och kollektivt, både i Gamla och Nya Testamentet.

Det gäller alltså inte bara mat!

Att avstå från det sociala livet är också en fasta. I vår tid är det många som nu stänger av sina mobiler från Facebook och andra sociala medier.

Att avstå från sömn och vila gör man delvis i klosterlivet, då den tidigaste bönen börjar i gryningen.
I våra utmattade stresstider är detta absolut inget att rekommendera!! Tvärtom skulle vi under fastetiden behöva avstå övertidsarbete... för att kunna vila mer... och umgås med Gud.


Avstå vila? Icke!


Fasta är inte i sig själv något mål. Det har inget egenvärde, faktiskt.

Fastan missbrukas om den utförs i avsikt att verka from inför andra människor.
Missbruk av fastan är även om du använder den som ett medel för att göra dig själv rättfärdig inför Gud - - -

Ingen kan göra sig själv rättfärdig inför Gud. Alla är vi syndare och endast Guds nåd räddar oss.
Jag har haft flera intressanta samtal med mina muslimska vänner om detta.
Våra uppfattningar går isär.

Inför Gud är vi alla lika.


Här kommer några exempel på kollektiv fasta.

För dig som vill läsa mer så skriver jag bibelhänvisningen inom parentes.

Kollektiv, offentlig fasta var i lagen fastställd i Israel endast vid ett enda tillfälle, nämligen vid den stora försoningsdagen, under Israels sjunde månad - det motsvarar mitten av september till mitten av oktober. (3 Mos 16:29).

Allt eftersom tiden gick och nya händelser tillkom, lade man till fler fasteperioder.
Vid purimfesten firas minnet av Guds hjälp på drottning Esters tid. Den texten lästes för övrigt i söndags i många kyrkor. (Est 9:16).

Vid nationella olyckor samlades folket till bön och fasta inför Guds ansikte (Dom 20:26).
Likaså när nationen hotades av katastrofer genom angrepp från fiender (2 Krön 20:3).

Folkets botgörelse skedde genom fasta (1 Sam 7:6), och man fastade som ett uttryck för landssorg (1 Sam 25:1).
När folket behövde hjälp, ledning och beskydd bad man under fasta (Esra 8:21).

Hjälp mig.


Exempel på individuell fasta.

Fasta var ett naturligt uttryck för vad man kände och en möjlighet till koncentration inför Guds ansikte. Man fastade i Israel även i förbindelse med vissa löften (4 Mos 30).

Den enskilda fastan var vanlig vid sorg, i medlidande för andras nöd, vid särskild andlig nöd och kamp (Dan 10:3).

Inför stora avgöranden: den mest välkända är när Jesus fastade 40 dygn i öknen inför sitt offentliga tillträde av sin heliga uppgift (Luk 4).
Församlingen i Antiokia fastade vid utsändandet av de första missionärerna (Apg 13:2).

Fastedryck.
 


Hur länge varade fastan?

Biblisk fasta har stor variation.
Man kunde avstå helt eller delvis från mat och dryck.

Ett konkret exempel idag är att många väljer att avstå från socker och kaffe - alltså inget fika...

Fastans längd kunde vara en natt (Dan 6:18), en dag (3 Mos 16:29).
Fastan kunde vara i tre dagar (Apg 9:9), sju dagar (1 Sam 31:13).

Två dagar i veckan (Luk 18:12). Judarna fastade måndag och torsdag, de kristna senare onsdag och fredag; då Jesus korsfästes.

Tre veckor (Dan 10:2), fyrtio dygn ( (2 Mos 34:28), (Matt 4:2).

Nu kommer en intressant detalj.

Vid långvariga fastor på Gamla Testamentets tid var det tillåtet att äta nattetid. Känner vi igen det?
Muhammed var ju omgiven av judar och kristna då han var verksam på 600-talet e Kristus. Han fick sin inspiration till Ramadan från den bibliska traditionen!

Russin och frön ger näring.


Fastans villkor och engagemang.

Fastan skall vara ett uttryck för att hela personligheten är engagerad (1 Sam 7:6).
Det handlar om själens ödmjukhet inför Gud och för ett brinnande engagemang för Guds sak:

NITÄLSKAN FÖR DITT HUS HAR FÖRTÄRT MIG...
JAG GRÄT, JA MIN SJÄL GRÄT UNDER FASTA. Psalt 69:10-11.

Det hände även att man vid fasta rev sönder sina kläder och klädde sig i säck och aska - det är där ifrån det uttrycket kommer!


Säck och aska.


Men det absoluta villkoret är:

Rättfärdighet och barmhärtighet mot sin medmänniska OCH lydnad mot Guds ord är ett absolut villkor för fastans verkan.

Både profeterna i GT och Jesus själv i NT är mycket kritiska till att missbruka fastan för att synas och göra sig märkvärdig.
Sådan fasta har ingen som helst andlig verkan.
Profeten Jesaja ger en skarp tillrättavisning, som också finns som läsning denna vecka i våra kyrkor:

NEJ, DETTA ÄR DEN FASTA SOM JAG VILL SE, SÄGER HERREN:

- ATT NI LOSSAR ORÄTTFÄRDIGA BOJOR OCH LÖSER OKETS BAND,
ATT NI GER DE FÖRTRYCKTA FRIA...
JA, ATT DU BRYTER DITT BRÖD ÅT DEN HUNGRIGE OCH SKAFFAR DE FATTIGA OCH HUSVILLA HUSRUM,
ATT DU KLÄDER DEN NAKNE OCH EJ DRAR DIG UNDAN DEN SOM BER DIG...
Jesaja kap 58:6.

Fasta för hjärtat.


Nu är vi mycket långt bort ifrån juicer och teer och viktminskning...

Det handlar aaaldrig om viktminskning i Bibeln!
På den tiden var övervikt inte ett folkhälsoproblem som det är i vårt stillasittande och sockerstinna kolhydratsland.
Förlåt mig, var och en ska naturligtvis fasta för sina behov.

Men den bibliska fastan fokuserar på det inre, inte det yttre. Den vill bereda rum och plats för bön och lyssnande efter Guds vilja.

Fokus på det inre.


Hur var det då med de gamla grekerna?

Kanske känner du till Gnostikerna? Spår av dessa finns även i dagens New Age.

Inom den hellenistiskt-romerska världens religiösa område så var kejsarkulten och gnosticismen de två företeelser som tvingade den kristna kyrkan till de svåraste uppgörelserna.

Gnosticismen hade ingen fastställd lära, det var mer ett sätt att reagera på tillvaron.
Gnosis betyder "insikt" snarare än kunskap, en slags mystik erfarenhet av Gudsljuset.

Gnostikerna ville skänka en högre, förandligad tolkning av respektive religioner (Kolosserbrevet 2:23), där deras mål var att bli herrar över universums verkande krafter. Detta känner vi igen från många som idag ägnar sig åt "ny-andligheten" - New Age.

Vad är deras inställning till fasta?

Jo, gnostikerna ville frigöra sig från denna världs materiella sammanhang. Det tog sig uttryck i en långt driven askes (1 Tim brev 4:1), eller så kunde deras livsuppfattning driva dem till motsatsen; en ohämmad tygellöshet för att snabbt bryta ned den fängslade kroppen = libertinism (1 Joh brev 2:3).

Nog om detta just nu.

Döda kroppen med frosseri!


Nu vill jag berätta om min erfarenhet av fasta.

Det är inget för mig, egentligen, min kropp klarar inte en sådan påfrestning. I vår släkt är vi långa och smala och har snabb ämnesomsättning. I kombination med långvarig sjukskrivning för utbrändhet är fasta absolut inget att rekommendera!! Detta vill jag säga med bestämdhet.

Ändå inträffade det märkliga att jag för en tid sedan hade tre helt lediga dagar och hälsokostbutiken hade ett erbjudande med Tre-dagars-fasta.
Jag hade ett stort behov av att vara ensam, jag behövde fördjupning i bön och bibelläsning, och till min förvåning köpte jag med mig detta fastepaktet hem.

Vad gör jag nu?

Detta hade jag inte planerat...

Egentligen hade jag tänkt åka till Vadstena och deltaga i bönelivet där, men det var fullt i härbergena... Så, då beslöt jag att göra min egen retreat på hemmaplan.

Jag trappade ned noga under en vecka. Inget kött. Inget socker. Inga kolhydrater. Inget kaffe. Sakta, sakta...
Jag gjorde en fin plats i köket med en fin duk, en extra filt eftersom man blir frusen. Ett fint ljus, min psalmbok och min Bibel.

Detta var min kost under tre dygn:

Näring för tre dygn.


Jag har gått långa pilgrimsvandringar, jag har cyklat runt Listerlandet, jag har burit tunga lådor - men det här är det svåraste jag har gjort mentalt, näst efter att föda barn.
Om jag inte hade varit inställd på bön, så hade jag aldrig klarat dessa tre dygn av endast drickande av juice och teer!!

Och det skall jag säga - att fasta under dagen och sedan äta på natten... det är förlåt mig igen - fusk! Jo, under långvarig fasta är det nödvändigt, men att vara helt utan mat så länge var en mycket stor påfrestning.

Första dagen var hemsk.
Andra dagen något bättre.
Tredje dagen, ja då hade jag vant mig och var riktigt glad över de goda rutiner jag lyckats skapa.

Matfantasierna flödade, men jag var så andligt hungrig att Gudsordet mättade mig mer, långt in i själen.

På tredje dagen...


Inför den fjärde dagen, då fastan skulle brytas, så hade jag känslan av en bröllopsfest. Tänk att få äta igen... tugga, svälja, känna mättnaden komma. Det var stort!
Och när morgonen äntligen kom, då vill jag dra ut på det in i det längsta för att njutningen skulle bli desto större...

Sakta, sakta började jag äta. Det viktigaste är rent fysiskt att magen kommer igång igen.
Magsäcken hade dragit ihop sig. Det tog flera veckor innan jag kände igen mitt matintag.

Kärlek till min kropp. Kärlek till min själs behov och min andes djupaste längtan efter Gud, drev mig till detta. Men jag ber och hoppas att jag aldrig mer skall behöva uppleva detta igen!

LOVAD VARE DU, HERRE VÅR GUD
VÄRLDENS KONUNG
SOM LÅTER BRÖD FRAMGÅ UR JORDEN!

Lovsångerna flödade. Bordsböner av alla de slag är fortfarande de viktigaste bönesångerna för mig.

GLÄDJENS HERRE VAR EN GÄST
VID VÅRT BORD IDAG
GÖR VÅR MÅLTID TLLL EN FEST
EFTER DITT BEHAG - AMEN!!

Middag...


Så, alla bloggläsare, lyssna på ditt hjärta. Ta Gud på allvar.
Men ge dig inte in i fastan utan att ha klargjort för dig själv vad ditt syfte är.
Du har redan Guds nåd!

Som kristen är du döpt till Kristus, hans död och uppståndelse, så inget mer behöver tilläggas för frälsningen! Kom ihåg det med glädje.
Men om det är fördjupning du behöver... ja, då kanske...

Till sist får du ett ord från Jesus i Bergspredikan:

SALIGA DE SOM HUNGRAR OCH TÖRSTAR EFTER RÄTTFÄRDIGHETEN.
DE SKALL BLI MÄTTADE. Matt 5:6.

Mätta hälsningar från Helene Sture Fastefelt,

- och framför allt många böner och tafatta kollektkronor till alla de projekt som stöder bekämpning av fattigdom världen över.

Med kärlek!





torsdag 15 februari 2018

KÄRLEK OCH ASKA

Alla Hjärtans bro.
 

I år sammanfaller två viktiga dagar den 14 februari:
- Alla Hjärtans Dag och Askonsdagen.

De kommersiella krafterna hjälper oss att lyfta fram den kristliga kärlek som helgonet Valentin visade på 200-talet e Kr.
Om man kan tjäna pengar så kan man ju utnyttja kyrkans högtider och göra "bissniss" av det.

Och vi behöver verkligen hjälpa varandra på alla sätt att fira kärleken, visa kärleken och leva ut den med öppna armar!
Blomsterhandlare får gärna mitt stöd i detta ömsesidiga högtidlighållande.

Värre är det med Askonsdagen...

Aska.


I boken "Kvinnors dikt om kärlek" skriver Ella Hillbäck (sid 93):

DIN HUD HAR SAGT ATT JAG ÄR TILL.
    JAG LEVER, HAR EN KROPP VID MIN.
    ETT MOTSTÅND MOT DET TOMMA.

HÄR VID DIN SIDA BLEV JAG TILL.
    DU SAMLADE DET SPLITTRADE.
    FÖR ATT DU ÄR TILL - JAG KÄNNER DIG:
    EN ANNAN HUD ÄN MIN.

JAG FAMLAR I FÖRVÅNING
    MOT DENNA HUD OCH MUSKELVÄGG:
    EN NAKEN GRÄNS AV MÄNNISKA.

AV SAMMA ENSAMHET SOM MIN.

Barnens pärlade hjärtan.


Ensam + Ensam = Tillsammans?

Askonsdagen. Vad är det?

Är det när kärleken går i krasch? När förhoppningarna krossas och drömmarna bleknar?
Ja, så skulle man kunna se det.

Det finns ett hemligt tecken som inte talar om död, utan om en urstark kärlek som går genom eld och vatten, och som förintar döden med sin kraft!

Kärlekens Gud, Du som märkt oss med korsets tecken,
hjälp oss att i Kristi efterföljd bedja, försaka och leva
så att tro och handling förenas. Amen.

Korsmärkt kärlek.



Askonsdagen har sina rötter i att kyrkans fasta börjar på allvar.

Det finns en fin sed att ta fjolårets videkvistar - som man hade vid Palmsöndagens gudstjänst - och bränna dem till aska.
Detta svarta sot stryker man sedan på pannan och tecknar ett kors.
Askan ska inte blandas upp vare sig med vatten eller olja, det skall vara torrt.

Vår egen kärlek är så begränsad.
Ibland stannar den vid förnuftets gräns. Ibland kan den gå utöver sina egna ramar.
Men oftast stannar den på en känslomässig nivå där det egna behovet får styra...

När jag blev kristen lärde jag känna en helt annan sorts kärlek!
Den utgick inte från sig själv. Den hade inte sig själv som mål. Där fanns inga prestationskrav och inga villkor.

Hur många kors ser du?


HAN ÄGDE GUDS GESTALT,
MEN VAKADE INTE ÖVER SIN JÄMLIKHET MED GUD
UTAN AVSTOD FRÅN ALLT
OCH ANTOG EN TJÄNARES GESTALT DÅ HAN BLEV SOM EN AV OSS.

NÄR HAN TILL DET YTTRE HADE BLIVIT MÄNNISKA
GJORDE HAN SIG  ÖDMJUK OCH LYDIG ÄNDA TILL DÖDEN,
DÖDEN PÅ ETT KORS.

DÄRFÖR HAR GUD UPPHÖJT HONOM ÖVER ALLT ANNAT
OCH GETT HONOM DET NAMN SOM STÅR ÖVER ALLA ANDRA NAMN...
Filipperbrevet kap 2:6

Gestaltad kärlek.


Den man umgås med blir man alltmer lik.
Jesus Kristus är Ett med Gud Fader, och det visade han i sin mänskliga gestalt.
Målet var att nå oss alla, var och en, med en kärlek som är så stor att den kan försona all synd som vi har åstadkommit.

Eller, om jag får återanvända Ella Hillbäcks fina dikt på ett annat sätt, såsom jag upplevde det vid morgonmässan igår:

DITT BRÖD HAR SAGT ATT JAG ÄR TILL.
    JAG LEVER, DU LEVER OCKSÅ
    OCH HAR LAGT DIG SJÄLV SOM EN SMÄLTANDE OBLAT I MIN MUN.
    DU ÄR ETT MOTSTÅND MOT DET TOMMA.

HÄR VID DIN SIDA BLEV JAG TILL.
    JESUS, DU SAMLADE DET SPLITTRADE.
    DU ÄR TILL, FRÅN EVIGHET TILL EVIGHET.
    EN ANNAN HUD ÄN MIN.

JAG FAMLAR I FÖRVÅNING
    ÖVER DENNA GUDSNÄRVARO I MITT LIV
    EN NAKEN GRÄNS AV EN KORSFÄST KÄRLEK...

AV SAMMA ENSAMHET SOM MIN...
MEN NU FULLKOMNAD AV DITT OFFER SOM LÖSTE ALL SKULD!

Kropp.


Kärlek och Aska.

Tillit och svek. Hopp och Förtvivlan. Glädje och Sorg.

Det verkar som om den 14 februari i år har mycket att ge. Till synes två motsatser börjar korrespondera och beröra varandra.

För att kärleken skall bli sann, behöver den erkänna det svarta sotet, smolket i bägaren och oförmågan och olusten i relationerna.

Alla Hjärtans Dag hör ihop med denna sotiga onsdag.

Sothöna.


Kan inte kommersen hjälpa oss med detta?
Kom igen! Använd er fantasi! Hjälp oss med liturgin!

Tillverka små sotare som souvenirer inför fastan... Sälj kolkritor och ritblock.
Pudra svart aska på semlorna - om ni fortfarande äter dem...

Sälj fastepaket! Bantningsmedel. Huskurer. Eller avstå själva från hela cirkusen och kom till kyrkan.

Vi har också kommers... fast tvärt om.
Givande-jippo. Uppmuntrings-modeller. Insamlingsbössor för att höja medvetandet från den egoistiska grusnivån där de flesta befinner sig.
Men utan krav på att meditera sig till högre höjder. Människa är människa.

Kanske det är fastetidens stora insikt?

Att jag bara är en människa...

Att resa sig starkare.


... som vill älska och känna en annan människas hud nära min.
Som vill känna att jag är till, med dig, och dela ensamheten så att den blir tvåsam, och gemensam.

Och när den självutgivande kärleken från Jesus börjar flöda i mig, då kan jag resa mig starkare.
Hans korsmärkta kärlek i mig stannar inte där - den vill ut!
Flöda!

Och bli till symaskiner i flyktinglägret Batil där fattigdom kan vändas till egen försörjning och stolthet.

Svenska kyrkans fasteinsamling finns mitt i samhället, men utan reklampelare. Det kanske vi skall ha?
Men kärleken vill inte synas på det sättet.
Den verkar ofta i det tysta, i det lilla, troget och oförtrutet.

Så här vackert var det vid Carl Gustavs kyrka i Karlshamn igår på Alla Hjärtans Dag:



Och mina muslimska vänner undrar varför vi inte tar vår egen tradition på allvar, och jag svarar:
- Vi kan inte göra något inför Gud som ger oss fördelar. Vi kan bara komma med våra tomma händer... och i nåd ta emot hans frälsning.

Eller som Herren Gud talade genom profeten Jesaja in i hans samtid en gång:

NI FASTAR UNDER BRÅK OCH GRÄL.
SOM NI FASTAR IDAG BLIR INTE ER BÖN HÖRD I HÖJDEN.

ÄR DET EN SÅDAN FASTA JAG VILL SE:
EN DAG DÅ MAN SPÄKER SIG, HÄNGER MED HUVUDET SOM ETT STRÅ OCH LIGGER I SÄCK OCH ASKA?

Res dig upp.
 

NEJ, DETTA ÄR DEN FASTA JAG VILL SE:
ATT DU LOSSAR ORÄTTFÄRDIGA BOJOR,
SLITER SÖNDER OKETS REP,
BEFRIAR DE FÖRTRYCKTA OCH KROSSAR ALLA OK.

DELA DITT BRÖD MED DEN HUNGRIGE,
GE HEMLÖSA STACKARE HUSRUM,
SER DU EN NAKEN SÅ KLÄD HONOM!
OCH VÄND INTE ERA EGNA RYGGEN.

DÅ BRYTER GRYNINGSLJUSET FRAM FÖR DIG
OCH DINA SÅR SKALL GENAST LÄKAS.
Jesaja kap 58:4


Fast, visst behöver vi fasta från vårt överflöd, den saken är klar!
Och visst behöver vi ge Gud väldigt mycket mer av vår tid, till bön, bibelläsning och lyssnande.

Lyssna till Guds hjärta.


Askhjärtats Dag. Hjärtonsdagen.

Hjärtaskedagen. Alla onsdagars Dag. Svarta Semlans Dag, med rosa grädde.
Både Ock. Inte antingen eller.

Ta livet på allvar. Det går inte i repris.

Så, hur många gånger kan man resa sig ur askan? Hur många gånger kan fågel Fenix uppstå ur eldens aska?
Många gånger!! Låt oss hjälpa varann med det!

Längst ned i vårt mörker finns Kristus och korsmärker vårt liv med uppståndelsens segertecken.
Hans hud mot min.

Min nakna gräns av brusten mänsklighet mot hans blödande hjärta, av total hjärtlig och barmhärtig kärlek, i evighet!

Ris och ros. Blåbär och nejlikor.


Sotröda hälsningar från Askungen,

alias Helene Sture Hjärtenfelt, glad och uppstånden.