MELLO-GAY-FESTIVALEN

Musikalisk ballongfest.

Det är så skönt att efter dagens plikter och veckans värv unna sig en stund av underhållning.

I sex veckor har vi fått lyssna till Melodifestivalens deltävlingar, med förväntansfulla artister och fullsatta arenor runt om i landet.

Vi lyssnar och tittar, tycker och trycker, på knappar och appar och röstar och röstar... för att rätt låt skall vinna.

Och igår blev det klart - den finska trion KAJ vann den svenska uttagningen till Eurovision Song Contest i Basel i maj i år.

Inte Måns Zelmerlöw med sin Revolution, vilket de flesta trodde.

Det blir en rolig bastulåt som skall representera Sverige, en riktig humorshow med lättrallad melodi och finsksvenska termer - sauna!

Varför inte?

Förra året skickade vi den norska tvillingduon Markus och Martinus för att tävla för oss i Malmö.

Så nästa år, spår vi, kommer vi att skicka en kvartett från Danmark... och sedan en kvintett från Island, och sen en sextett från Grönland - om inte Trump hunnit ta ön redan...

Hur ska det gå för Markus och Martinus? Ni vann ju! 

Välkommen till mello-gay-festivalen!

Men nu kommer mina fundersamheter. 

Varför är svenska Melodifestivalen en arena för sexualitet?

Det är musiken och texterna jag är ute efter, inte att veta vilket kön programledarna identifierar sig med eller "vilken sort" den och den ligger med!!

De båda programledarna Keyyo och Edwin har varit bra på många sätt, men det är så fruktansvärt tröttsamt att höra honom glida på det homosexuella bananskalet, om uttrycket tillåts.

Han var tvungen att säga:

- Jag kom ut som gay när...

Och så gav Keyyo honom en knuff för att tysta det, men han fick ändå sagt det han skulle.

Dock har deras mellanaktsnummer varit riktigt bra.

Minns du när Ukraina vann 2022?

Det är många ballonger i publiken. Därför att det är många barn i publiken. Alla är inte ens könsmogna, men ändå ska de påtvingas de sexuella inviterna och fjäskandet. Varför då?

Varför då??

Det är bara osmakligt och förvirrande.

Finalkvällen inleddes med förra årets vinnare NEMO, som är den första artisten som öppet kallar sig för icke binär - hen har alltså inget kön att identifiera sig med.

Så illa kan det gå när man förnekar det feminina och endast har en machomaskulinitet som alternativ.

Det är klart att han har ett kön och hormoner i sin kropp, som alla andra.

I den bästa av världar har vi alla tillgång till både vår kvinnliga och manliga sida - utan att ena delen är föraktad och har sämre lön...

Nemo vann för Schweiz 2024.

Till sist vill jag lyfta fram några texter som berörde mig.

Den första är John Lundvik som sjöng om hjärtats sår som finns där, och som talar i tystnaden.

Det är god själavård, där han nuddar vid den sanning som så ofta göms undan i mörkret.

Likaså Annika Wikihalder som bär med sig sin psykiska ohälsa, men övervinner det så att mina ögon tåras - dessutom med den vackraste tyghimlen på scen.

Den andra är Måns Zelmerlöw som sjöng om Revolution of the good people.

Är det inte precis just det vi behöver nu i denna oroliga tid?! Det är så jag känner det.

Var är ni, alla goda människor, vad kan vi göra tillsammans för att läka sargade folk och länder?!

Just därför var det så dåligt tajmat av Maja Ivarsson att komma med en låt om självmordsbombare från andra världskriget - Kamikaze life... Inte bra!! Det är väl det sista vi vill höra, än mindre gå och tralla på... ?? Har hon missat vilken värld vi lever i?

Och skräcködlorna i Scarlett hör inte heller hemma på arenor där barn finns.

- De blir lite rädda men sen kanske de vill krama oss, säger dessa två monsterkvinnor med smink som ska likna en ihopsydd mun och en med blod rinnande ur mungipan... på Internationella Kvinnodagen, dessutom!!

Fulfinken kvävs av att vara tystad.

Nej, det här går inte.

Underhållningen flyter ihop med rapporteringen från de globala konflikthärdarna, med skjutningar och bombningar.

Då är det lika bra att alla sätter sig i bastun tillsammans och vrider upp temperaturen ordentligt!

Vi skall bada bastu, bastu!!

Där brukar ju herrarna lösa sina konflikter... ja, alltså de som definierar sig som män. Jag kanske vill smyga mig in med lösmustasch och hittepåsnopp för att kunna vara med och bestämma!

Eller så skrämmer jag dem allihop med skräckrocksmask för ansiktet och en leksakspistol från Dollarstore...

... där Dolly Style köpt sina turkosa och rosa peruker.

Sverige behöver se sig själv med andra länders ögon för att inse att vi gått över gränsen på många fronter. Det är inte roligt längre.

Nu kööör vi - inte. 

Här tog det slut.

Här tog det slut.

Låt oss be.

Käre Far i himlen.... 

..... Amen.

Jättesupersexiga hälsningar från 

Helene Mello Brallo Ballongfelt,

- diggare, grävare och bloggare,

- som föreslår att vi från och med nu återanvänder alla låtar, i sparsamhetens tecken.

Alla tvåor får tävla mot varandra, sedan alla treorna... Det måste finnas ett hållbarhetstänk!

Då räcker låtarna ända till nästa sekelskifte!