VAR ÄR SANNING I HANDBOKEN?

Finns sanningen i kyrkan?

I Vikens kyrka satt en ung tonårstjej och hörde orden i gudstjänstens inledning:

HELIG, HELIG, HELIG

ÄR HERREN SEBAOT.

Hon förstod inte riktigt vad det betydde, men hon kände den innerliga respekten som prästen vid altaret förmedlade till Gud.

Vid dopet läste prästen för dopfamiljen och hela församlingen:

GUD VILL ATT ALLA SKA BLI RÄDDADE OCH KOMMA TILL INSIKT OM SANNINGEN.

Detta upprepades varje söndag. Hon började sakta ana att det Fanns en Räddning, det Fanns en Insikt och det Fanns en Sanning!

Gamle prästmannen Nielsen med sin peruk på sned och knepiga uttal förmedlade Guds närvaro rakt till mitt unga hjärta!

 

Vikens kyrka, Kulla pastorat.

Som blivande konfirmand deltog jag i helgmålsbönen i Vikens kapell, med havet en bit nedanför.

De äldre damerna förklarade att lördagskvällens bön var en förberedelse till söndagens högmässa.

De läste bibelord med stort allvar:

JESUS SA:

- JAG ÄR VÄGEN, SANNINGEN OCH LIVET.

I sin förbön för oss alla bad Jesus:

- JAG BER INTE ATT DU SKALL TA DEM UT UR VÄRLDEN, UTAN ATT DU SKALL BEVARA DEM.

HELGA DEM GENOM SANNINGEN. DITT ORD ÄR SANNING.

Joh 17:17

Öresund slår mot Vikens stränder.

Nästa söndag sjöng Nielsen vid altaret om sanningen - igen!

SÄND DITT LJUS OCH DIN SANNING,

MÅ DE LEDA MIG, MÅ DE FÖRA MIG TILL DITT HELIGA BERG

OCH TILL DINA BONINGAR,

SÅ ATT JAG FÅR GÅ IN TILL GUDS ALTARE, TILL GUD

SOM ÄR MIN GLÄDJE OCH FRÖJD

OCH TACKA DIG PÅ HARPA, GUD MIN GUD.

Psalt  43:3

Och i predikan ställde han den fråga som Pontius Pilatus riktade till Jesus:

- VAD ÄR SANNING?

Vad är sanning?

Jag förstod tidigt att sanningen med stort S var kyrkans budskap.

Jesus sa tydligt:

JAG HAR KOMMIT FÖR ATT VITTNA OM SANNINGEN.

DEN SOM SONEN GÖR FRI, HAN ÄR SANNERLIGEN FRI!

Långt senare, som kristen bibelläsare och teolog, förstod jag att "sanning" är ett fundamentalt uttryck för Guds väsen, både i Gamla och Nya Testamentet.

Verbet "amán" på hebreiska betyder = säker, tillförlitlig, fast och sant.

Gud är människans AMEN!

Det är därför vi avslutar våra böner med att svara Amen, ja, det är sannerligen sant!

Och när Jesus skall säga något med stor tyngd säger han:

-Sannerligen, sannerligen, jag säger er... Amen, amen!

Alltså; det jag säger er nu är helt sant, av Guds eget väsen.

Och hela Israels historia är en enda lång kungörelse av Guds sanning.

Herren kräver av sitt folk att de skall vara präglade av sanning i hjärtegrunden, i både tal, handel och vandel.

Jag älskar sanningen!

Tidigt fick jag denna nyckel till att förstå Guds ord.

Det handlade sällan om mänsklig gemenskap eller socialt ansvar... Gud var i fokus och vi lyfte våra blickar upp, och anade Guds helighet.

Men detta förändrades sakta, nästan omärkligt, tills jag nu, idag, gråter av smärta att se hur sekulariseringen ätit upp sanningen i våra gudstjänster.

Medvetet drev ecklesiastikministern på 1950-talet syftet med Svenska kyrkan:

- Vi skall göra Svenska kyrkan till ett allmänt salighetsverk.

Jag konstaterar nu att efter sjuttiofem år så har denna socialdemokratiska politik lyckats.

Partipolitik skall inte styra kyrkan!!

Den handbok som reglerar gudstjänsten innehöll förr dessa ord om Helighet och Sanning.

I min första psalmbok - stadfäst av konungen 1937 - finns denna ordning som man följde då jag var ung.

När psalmbok, evangeliebok och handbok moderniserades 1986 så var det verkligen välkommet!

Nya friska uttryck tog plats och kristendomen fick en mer lättförståelig språkdräkt.

Men nu har det hänt något som gör att jag inte längre känner igen mig.

Handboken 2017 (HB17) som reglerar våra gudstjänster har tagit bort dessa "tunga kyrkord" och ersatt dem med lättsmälta formuleringar, som inte är förankrade i bibelordet.

Vikens församling är dock medveten.

I dopet talas det inte längre varken om Räddning, Insikt eller Sanning.

Istället sägs det:

- I dopet möter Gud oss för att vi skall leva i gemenskap med Jesus Kristus.

- Dopet ger glädje, dopet ger upprättelse och vi får förlåtelse.

- Dopet ger hopp och vi får leva, dö och uppstå med Jesus Kristus.

Allt detta är sant och mycket fint!

Men att "komma till insikt om sanningen" som Paulus skriver i 1 Tim 2:4 finns inte.

Varför?

Därför att Svenska kyrkan har inte klarat av att hantera sanningsanspråket på ett gott sätt.

Kan vi inte kommunicera med andra religioner?

I mötet med andra religioner och "alla hedningar" missbrukades sanningen så att andra blev bemötta med förakt - inte minst våra judiska bröder och systrar, som jag skrev om igår utifrån Jesper Svartviks föredrag.

Om kristendomens absoluta sanningsanspråk från Jesus själv blir så fel att kärleken upphör, då har den kristna människan lämnat den kärlek och sannning hon hävdar sig ha...

Alltså, är det bättre att inte tala om sanning alls.

Det förstår jag.

Men något väsentligt saknas, och jag vet inte om jag hade blivit kristen idag med ett så halvt budskap.

Det finns alltid ingångar till dialog om sanningen.

Det grekiska ordet för sanning är "alätheia" = något som inte är fördolt, det som är uppenbarat. 

Det hör ihop med det hebreiska ordet "amän".

I Nya Testamentet riktas sanningsordet mot Jesus som på ett unikt sätt uppenbarar Guds sanning för människorna.

Guds sanning har helt enkelt blivit "kött och blod"!

Inkarnation - i kroppen, i köttet kommen. 

Bland de första kristna kallades deras gemenskap ofta för just "sanningen" - i betydelsen "den rätta tron".

När de talade om "dem som går förlorade" så menade man då att det är de som inte gett rum för kärleken till sanningen.

Att hellre hålla fast vid sin egensinnighet leder till att man dömer ut sig själv ur Gudsgemenskapen.

Jesus kom för att vittna om sanningen.

När jag idag försöker samtala om Sanningen, ställer alla Pilatus fråga:

- Vad är sanning?

Alla har på TV sett "Min sanning" i motsats till "din sanning"...

Det är bara det att det finns endast En enda Sanning, allt annat fram till dess är ofullkomliga åsikter..... 

Att inte vilja böja sig under vad Bibeln vill säga om Guds väsen, förvånar mig.

Jesu lärjungar är kallade till att vandra i sanningen och de sanna tillbedjarna uppmanas att:

TILLBE FADERN I ANDE OCH SANNING.

Joh 4:23.

Det står inte att vi skall tillbedja Gud i våra egna åsikter eller i mänsklig materialism.

Jesus tillber i Ande och Sanning. Så skall han själv bemötas!

När jag törstar och hungrar efter sanning i alla lägen, finns det andra som är likgiltiga och inte bryr sig. Många kan frukta och vara rädda för sanningen och vill helst slippa höra den.

Och en del hatar sanningen - den bara förstör livet!

Men vi är kallade till att älska sanningen, och vi har egentligen ingenting att frukta.

Den som bjuder in oss är ju den Gud som älskade hela världen...

Sanningen förstör livet.

Vår moderna värld kan inte hantera EN sanning. Mångfalden förbjuder det.

Allt är tillåtet och allt går bra...

Nej, det gör det inte.

Jag började inlägget med att berätta om mina erfarenheter av kyrkans gudstjänster och jag ska sluta där också.

Det som på 70-talet ännu var fullt av sanning i den handbok som styrde prästerna, den är nu reducerad till en snällhet som mist respekten för Guds helighet och sanning - som nog inte finns... eller som vi helst inte skall tala om.

Vart skall jag gå för att mätta min hungrande själ?

Min fråga blir hängande i luften och min själ gråter.

Nej tack! Mig lurar ni. Inte.

Törstande hälsningar,

Helene F Sturefelt, V.D.M.

- som fotograferade i Viken på Kullahalvön,

- med ännu en fråga: varför går inte prästerna inför altaret som bibelordet bjuder?

- varför sitter de på en stol och trycker vid väggen?

- busschauffören sitta vid ratten, inte i passagerarsätet!

Jag når inte fram...