"Så ditt frö i din öken".
Kan någon stänga ugnsluckan?! Stäng av värmen!!
Men öknen är på riktigt.
Det är så in i helv... varmt! F'låt, men jag förstår verkligen det uttrycket.
Följ med till Beer Shebas öken i Israel. Jag var där 2017 på en resa i "Bibelns land", och lyckades ta endast ett fåtal foton. Det var helt enkelt för varmt.
Beer Shebas öken.
Nu vill jag fördjupa några tankar jag hörde i söndagens predikan i Folkkyrkan i Sölvesborg, om att "Så ditt frö i öknen".
Vad menas med det? Det är väl ingen idé att så där det inte tas emot?
Det handlar om Guds ord, men först en utblick över Bibelns alla öknar.
Min upplevelse av Israel är att landet är mycket kargt och tråkigt, ja rent av fult. En nordbo som kommer från gröna skogar och lummiga lövsalar blir inte imponerad av landskapet där. Men det har en annan slags skönhet som jag motvilligt erkänner.
Kartan visar många obeboeliga områden som kallas öken:
- Edoms öken, En-Gedis öken, Juda öken och Moabs öken. Det berättas om öknen vid Sin, öknen Paran, öknen Sur och Sinais öken.
Inte mycket att äta i öknen...
Märkligt nog finns det djur i öknen som även hittar mat att äta. Det står skrivet hos profeten Jesaja om törnen, nässlor och tistlar...
... EN BONING FÖR ÖKENHUNDAR OCH STRUTSAR OCH ÄR ETT TILLHÅLL FÖR SCHAKALER.
ANDAR ROPAR DÄR TILL VARANDRA OCH DÄR KAN LILIT FÅ RO OCH FINNA EN VILOSTAD.
DÄR REDER PILORMEN SITT BO, JA DÄR KOMMER GAMARNA SAMMAN, DEN ENE MÖTER DÄR DEN ANDRE.
Jesaja 34:13-15.
En ful "Aulawaabel" från öknen...
I dalarnas vegetation kan man finna akacieträd och tamarisk - åh, det är ju nästan som här, längs gatan i Sölvesborg!
Men även gräs kan växa i öknen, dock helt beroende av att det kommer regn förstås, vilket är mycket ovanligt. Job skriver i sin kamp med Herren, då Herren går tillrätta med honom:
VEM HAR ÅT REGNFLÖDET ÖPPNAT EN RÄNNA OCH BANAT EN VÄG FÖR ÅSKANS BLIXT
TILL ATT SÄNDA REGN ÖVER LÄNDER DÄR INGEN BOR,
ÖVER ÖKNAR, DÄR INGEN MÄNNISKA FINNS,
TILL ATT MÄTTA ÖDSLIGA ÖDEMARKER OCH GE VÄXT ÅT GRÄSETS BRODD?
Job 38:25-27.
Vår stora akacia!
Jag läser vidare om de bibliska öknarna att denna typ av ödslighet ofta står som ett uttryck över Guds vrede och straff över det upproriska folket. Men det är också där, i öknen, som Herren finner sitt folk:
HERREN FANN JAKOB I ÖKNENS LAND, I ÖDSLIGHETEN DÄR ÖKENDJUREN TJÖT.
DÅ TOG HERREN HONOM I SITT BESKYDD OCH SIN VÅRD, JA HAN BEVARADE JAKOB SOM SIN ÖGONSTEN...
5 Mosebok 32:10.
Det märkliga är att denna helvetesvarma straffplats samtidigt är platsen där Herren ger sitt beskydd!
Gud ger sin försäkran om att bevara sitt folk Israel (som kallas "Jakob") i detta livsfientliga tillstånd.
Stå inte i solen!
Predikan i söndags handlade alltså om att så ut sitt frö i öken.
Karin Wennerlöf Lilja talade om vikten av att våga berätta om Jesus för dem vi möter, även om vi inte får någon respons.
- Man vet aldrig hur det fröet kan gro! En människas själ kan vara torr som en öken, men likväl ligger vittnesbördet om Jesus där, och väntar...
- Vi skall inte vara besvikna över att våra små Jesusberättelser inte går i blom med en gång. Det tar tid för vittnesbördet att få fäste. Framför allt måste situationen vara rätt för den personen, och det måste komma till näring, i form av ett regn som vattnar jorden.
Dyrbara droppar i Beer Sheba.
Många, många av oss kan berätta om att vi hört Jesusorden men avfärdat det. Vi orkar inte lyssna, eller vi är inte mottagliga, eller bara allmänt kritiska och trötta på allt "religiöst"...
Tills något händer i vårt liv och vi börjar söka Gud i vår själsliga ödslighet.
Det är nöden som får regndropparna att falla.
"Dödens Dal" i Nordamerika.
Karin Wennerlöf Lilja visade en bild från Nordamerikas varmaste plats, "Dödens Dal", som plötsligt hade börjat blomma. SVT gjorde ett reportage om det för några år sedan, 2016.
- Om inte fröerna redan hade legat där i marken och väntat, då hade öknen inte kunna blomma.
Likadant är det med vår själ. Vi som troende får så ut Gudsordet till dem vi möter, och tids nog kommer regnet så att Ordet kan gå i blom.
- Andra har ju sått Jesusfröerna in i våra liv då vi inte alls tänkte på Gud eller trons värld. Vi är ju själva ett vittnesbörd hur viktigt det är med "ökensådden"!
Eller hur!
Jesus på död gravsten.
Jag tänker på ordet i 5 Mosebok där Gud fann sitt folk i ödemarken, där ökendjuren tjöt.
Jesus fördes ju ut i öknen för att djävulen skulle få fresta honom. Och även Koranen talar om öknen som platsen där "djinnerna" - de onda andarna - befinner sig.
Just i denna stund; hur ser din öken ut?
Vad har torkat in hos dig? Är det gamla ofruktbara tankemönster som måste rensas bort? Är det känslor som inte vill gro? Eller är det relationer som inte fått näring och vatten på långa tider?
Som själavårdare vill jag säga till dig, bästa bloggläsare, och till mig själv, att just i denna ödsliga trakt ser Gud oss... Herren tar oss i sitt beskydd och i sin vård.
Hur stort är inte det!
Herren vakar över oss, som en ögonsten. Och framför allt; Herren vakar över Israel, sitt egendomsfolk, särskilt i dessa tider då de är under attack både från väster och norr...
Stridsvagn från 1967 vid "Dan", Israels norra gräns.
Så låt oss hjälpas åt när livet bränner oss och hettan tränger oss mot utmattning.
Vi måste få erkänna hur vi har det, och be om hjälp - om vatten.
Då kan Jesusnärvaron börja blomma i oss igen.
Eller för första gången.
Svala hälsningar, Helene F Sturefelt, ökenteolog...
- med tack till Karin Wennerlöf Lilja i Folkkyrkan, som inspirerade mig att utveckla tanken på "ökensådden".
Välsignelse till er alla!
- med tack även till de kunniga reseledarna Anders Sjöberg och Irén Kärrbrandt.
Karin Wennerlöf Lilja.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar