KLÄMD I TÅGDÖRR OCH...

Unna dig ... att hinna ombord!

Vilken dag!
Det började med att jag fastnade i en tågdörr och slutade med svart brandrök vid E22:an...

Det har varit korsrutor på himlen och snurrande CD-skivor i träden.
Det har varit strida forsar och stilla bäckar, tussilago och pestskråp, avslappning och hög puls.

Denna söndag har varit röd som helgdag, blå som jungfru Marie Bebådelsedag, grön som stenmossan i skogen, svart som tåget och sotröken - och strålande gul och vit som solen på himlen.

Man får passa sig när man går från vintertid till sommartid. Det är dramatik...och allt vänds bak och fram.

Men vi tar det från början.

Vad händer?!

Vi är samlade till steg 6 i Symbol-pedagogik-utbildningen i Jämshög.

De kreativa uttrycken plockas fram mer och mer, i syfte att få fatt i hela sig själv - inte bara den överdominanta logistik-halvan som håller på att kväva oss om den får ta över mer.

Logos får nu samspela med både Epos och Mytos - och många fler språk som egentligen bor inom oss men som vi glömt.

Jag ska ta dig med genom denna dagen och berätta hur det går till.

Men vi har inte kommit längre än till tågperrongen...
Till min glädje var det ett av de snyggt lackerade Öresundstågen som kom in på stationen.
Du vet ju hur galen jag är i att fotografera... så kvickt upp med kameran! Alltså mobilen...

... så, snygg vinkel... en till... så.... Piiip - dörrarna stängs. Nej vänta nu!
Så bråttom brukar ni inte ha!

Med tre stora kliv lyckades jag få in armarna mellan dörrarna innan det var försent... Ajjj... åh... Jag bände upp dem, samtidigt som de kände av att något kommit emellan...

Vilken bra start på dagen...

Symbolpedagog klämd i tågdörr på grund av intressant fotovinkel.

Kors i taket!

Det var skönt att komma fram och få sätta sig i cirkeln med mina kurskamrater.

- Ta ett djupt andetag...

Ja, sannerligen!

Efter en stunds lugn meditation ställde vi oss framför våra stora skärmar och målade.
Bakgrund... Runt, runt...

Jag visste att jag behövde umgås lite med Jesu mor Maria.

Näring. Skydd. Omsorg.

I symbolarbetet kommer många insikter upp. I kroppens rörelser träder en dold sanning fram som penseln fångar upp, bortom orden och bort den egna kontrollen.

Många kvinnor glömmer att ge sig själv näring. Vi ger vår tid och kraft till andra.
Och går hungriga genom livet.

Vi har alla roller i oss. Barnet, tonåringen, den vuxna kvinnan, och den åldrande.
Men hela tiden får vi påminna oss om att ge oss själva näring, stöd och tröst.

Och barnet i oss tar emot skydd och stöd.

Ta emot.

I skolan lär man sig många saker som passar för det mät- och väg-bara livet. Men ack så liten del av livet det är! Det är kunskap utifrån och in, i bästa fall.

Men allt äkta lärande går på andra hållet - inifrån och ut.

Vem lär oss att sätta gränser för vår integritet? Vilken lektion är det?

Vem lär oss att ta ansvar för våra känslor och inte blanda ihop allt och ta över andras? Och dra på sig skuld och otillräcklighet?

För att orka med alla intryck får jag ofta gå ut.
Överbelastningen kommer snabbt och då är det bara att resa sig upp och gå... Ut.  Hjärnan måste vila. Pausa. Bearbeta.

Spirande åker.

Genom samhället rinner ett vattendrag med strida strömmar.
Jag gick till åkern utanför byn, ned mot vattnet.

Vilken kraft! Vilken fart.

Vårt dyrbaraste livmedel flöt snabbt under mina fötter.

Jag gick ned och spanade in stenbrons valv. Vilken ingenjörskonst! Från forntiden...
På vilken lektion i skolan får man lära sig slå valv? Vart har hantverkskunnandet tagit vägen?

Bron som symbol är stark. Övergången. Lämna det gamla och gå över till det nya.

Svart vatten.

Vi fick besök av en gäst - Qissage-instruktören Johan Dahl.

Tänk dig att du kombinerar massage med chigong, det vill säga masserar lätt på olika akupunktur-punkter på kroppen, sittande på stolar.

Skulle tågdörrarnas hårdhänta klämning ge sig tillkänna i armarna? Hade jag blåmärken?

Nej, mina vältränade armmuskler påverkas inte så lätt... hrmf.. host.

Otur i turen.

Det var en mild och kärleksfull behandling, Quissage, men den gjorde oss trötta och avslöjade en hel del spänningar.
Kroppen ljuger inte. Varför lyssnar vi inte mer på den?

Konstigt att den inte slår tillbaka hårdare mot oss.

I hålfoten sitter punkten "Livets källa" enligt kinesisk medicin. Den är kopplad till njurarna och dess funktion.
Gamla Testamentet talar ofta om just njurarna, som en centralpunkt, lika viktiga som hjärtat:

TY DU HAR SKAPAT MINA NJURAR
   DU SAMMANVÄVDE MIG 
      I MIN MODERS LIV... Psaltaren 139:13

Sammanvävd.

Att lyssna inåt är inte lätt. Det är så mycket buller och störande ljud hela tid.

Vi gick ut i skogens katedral. Den är enormt mäktig här!!

Och tyst.

Inlandsisen har lämnat stora klippblock efter sig. Under seklernas gång har de spruckit av väder och vind.

"Du är halva jag" säger vår kursledare Helen Kémi. Så vackert. Så starkt! Du är halva jag!

Kan jag få vara "halva du"?!

"Du är halva jag".

Det är en speciell känsla att ställa sig med ryggen mot ett träd och lyssna. Stanna upp. Känna in.

Vara.

Kan du franska? Inte? Då förstår du inte franska. Men det finns andra som kan det!
Kan du trädspråket? Inte? Men det finns andra som kan det! Lyssna...

Jag tittade upp. Mina tre trädstammar rörde sig majestätiskt i vårvinden. Längst upp glittrade det i knopparna.

De gnisslade lite. Jag höll om dem. De tittade ned till mig... och ...

.. och sade...

Men det behåller jag för mig själv!

Den där bäcken i skogen ser så inbjudande ut... Inte djup, men klar.
Mina fötter är varma, mycket varma. Undrar om... Jag måste pröva! Av med skor och strumpor!

Vilken underbar känsla att få stå i det kalla vattnet! Jag vaknade till liv på nytt.

Vattnet i min egen kropp svallade till av glädje av att få känna skogens vatten, som att få stå i dess eget genomskinliga "blodomlopp".

Vattenomlopp.

På eftermiddagen kom nästa gäst - Astrid Ståhlberg, ordföranden i symbolföreningen.

Hon har tagit det schweiziska foto-språket - Photo-language - hit till Sverige och utvecklat det till en samtalsform.
Detta brukar man använda med konfirmandgrupper och på ledarskapskurser.

En bild kan hjälpa en igång med att formulera det man känner.
Detta är den goda projektionen.

På bordet låg stora svartvita foton.

- Välj tre; ett som uttrycker vad du känner just nu för din utbildning, ett som uttrycker en insikt du börjar få fatt i och ett som uttrycker en tanke framåt...

Photo-language.

Nästa övning.

Skrivarlusten väcktes av små pappersark i olika former och färger. Vi behöver komma bort från prestationskrav och bedömning.

Upp-och-ned låg nästa foto framför oss.

- Skriv spontant en kort berättelse i jag-form och ta dig in i bilden! När du är klar, ge fotot till grannen. Ta själv emot ett foto från grannen bakom dig. Fortsätt berättelsen.

När vi sedan läste upp våra historier, gick berättelserna in i varandra på ett häftigt sätt!
Det var verkligen "individen i kollektivet"!

Kvast-musik i gummistövlar!

Nu var vi hungriga. Alla gick till pizzerian.

Men inte jag.
Jag behövde vara ute i friska luften och köpte något enkelt i affären istället.

Vattnet lockade.

Jag drogs igen ned mot den strida strömmen genom samhället.
Jag gick nedför slänten, lockad av solkatterna från några CD-skivor, upphängda trädet. Skulle de skrämma bort fåglar från äppelträdet?

Än har vårens knoppar inte brutit ut... än mindre några äpplen att knapra på.

Ohörbar skrämselmusik.

Men det har de rosa pestskråpen gjort!

"Låg, medelstor, hårig, flerårig ört som trivs vid fuktiga ställen såsom vägkanter.
Blomkorgarna är borst-lika, ljusröda i klasar..."

Som vanligt kröp jag omkring på marken och fotograferade... med smuts på knäna och ett lyckligt leende på läpparna.

Mörbultningen hade jag glömt bort.

Leende pestskråp.

Sista övningen för dagen var en sammanfattning av vår livsvandring i cirkeldansens rörelse.

- Tripudium, Soldansen, en variant åt fel håll av Herdarnas dans (högerhänta gör gärna om danser som går i vänstervarv...), Sop-dansen, Laudate, Livsträdet med steget som tvekar, samt judisk välsignelse-dans.

I allt detta fick våra erfarenheter och känslor plats, utan ord.

Och nu var danserna fyllda med sitt innehåll, såsom "Heliga danser" skall vara, med en mittpunkt av skålen med ljuset och de fyra elementen.

En kreativ krumelur...

Så skönt att få lämna dagen bakom sig nu, och komma hem. Tack för idag! In i bilarna. Ses imorrn!

Men det var då vi såg brandröken... redan i Jämshög...

Vid Ryssberget.

Det var mycket obehagligt att följa den svarta rökpelaren över skogen. Kvällshimlen var blå men sotmolnet elakt svart.
Det var annat än det vita rutmönstret från charterflyget vid middagstid!

När vi svängde ut på E22:an såg vi att det var en gård som brann. I en rondell kom blåljus-hjältarna farande, över viadukten för att ta sig ut på landet. Böner, böner!

Vad vi hoppas så kom ingen till skada, men branden hade ett våldsamt förlopp.

Räddande vatten.

Det är bättre att sätta hjärtan i brand.
Hellre glöd för den kreativa kommunikationen.
Hellre eld för de varma livsinsikterna - och svalka för trötta fötter - än påtända hölador.

Undrar hur det skall gå imorgon... Skall jag missa tåget? Blir det fler symboler på himlavalvet?
Vad talar penseln och vad säger träden?

Så får vi vandra tillsammans, genom lidande till klarhet och med nyvunnen ärlighet.

Klämkäcka hälsningar från en symbolpedagog i vardande.

Helene Sture Pedagogfelt.

Tack. 

JAG TACKAR DIG ATT JAG ÄR SKAPAD  SÅ ÖVERMÅTTAN UNDERBART.
JA, UNDERBARA ÄR DINA VERK, MIN SJÄL VET DET VÄL. Psalt 139:14