BOKMÄSSA i OLOFSTRÖM

Berättarkraft, Folkets Hus i Olofström.

Vilken berättarkraft! Vilken ordglädje!
På Folkets Hus i Olofström var det mest utropstecken, inga frågetecken men många tankestreck och semikolon, som längtade efter en fortsättning.

!!!!  ( ?? ) - - - - - -  ; ; ; ; - -- !!!

Berättarkraft är en litteratur- och berättarfestival i hela Blekinge. Det är ett gott samarbete mellan biblioteken, studieförbund, föreningar, författare, läsare och lyssnare.

Naturligtvis var Skrivarklubben i Blekinge representerad, men i år valde jag ett eget bord, vilket skulle visa sig vara mycket spännande.

Men vi tar det från början.
Det började i Bromölla, med en dryg timmes väntan på anslutande buss, ty tidtabellsplanerarna åker inte själva kollektivt...

Bokkiosken i Bromölla.

I BEGYNNELSEN VAR ORDET...

Vi har alla ordet i oss. Livet är skapat genom ett ord och vi fortsätter skapa vår tillvaro med hjälp av orden.
Vi beskriver och formulerar oss, vi ger varandra komplimanger och vi delar insikter.
Men vi svär också, och sårar varandra - i smärtsam medvetenhet om ordets kraft.

En av de första talarna - eller berättarna - var en mentalskötare från Gullberna.
Jag hoppade till.
Där bodde vi i flera år, i en av de flotta villorna, byggd i den före detta mentalsjukhusträdgården... med tillägget Gullberna Park - annars kunde någon undra vilken avdelning man var frisläppt från...

Galghumorn är kanske den viktigaste språkförmågan vi har, annars skulle vi bli tokiga av livets alla svårigheter.

Nåväl, denne kloke och erfarne man har skrivit flera rapporter om hur farligt det är att lägga ned mentalsjukvården.

- När Olof Palme mördades blev min rapport intressant. När Anna Lindh mördades blev den ännu mer intressant... och nästan sann!

Hans uppfordrande och bittersmakande sarkasm var sannerligen ingen "alternativ fakta"!

Mentalskötarens sanning.

Temat för Berättarkraft 2017 är "På väg".
Mina bokbordsgrannar och jag tittade nyfiket på varandras alster. Vi hade "vandringen" gemensamt.

Utan att känna till någonting om varandra sa jag att jag undviker Caminon - den långa pilgrimsrutten i Spanien.
- Jag klarar inte av det kommersiella. Istället har jag gått på blåsiga i östgötaslätter och mellan bergskedjorna i Abisko - Nikkaloukta.

Tänk om jag hade sårat honom nu? Tänk om han hade gått Caminon, och jag som...

Det hade han.
Men med samma inställning som jag!
- Jag undvek den sista biten. Jag klarar inte det religiösa övertonerna så jag svängde av åt ett annat håll.

Denne Per Erik Tell visade sig vara en själsfrände. Där satt en agnostiker och en kristen präst sida vid sida!
Det säger något viktigt om vad det är som förenar. Och skiljer.

Per Erik Tell, Europavandrare.

På bordet bredvid mig stod flaskor med grönt te, med text på japanska.
Den andra berättargrannen visade sig vara en haiku-mästare, med många fina böcker tryckta, och prisad för sin talang.

Så här kan Anna Maris skriva i sin haiku-diktsamling "Skiftningar":

          solljus
          nytt fönster
          på sovrumsväggen

Motsatserna är det som överraskar:

          störtregn
          vi skyndar in
          för att duscha

Haiku-dricka.

Men det är ju precis så jag gärna arbetar med mina foton här på bloggen!
Bäst är när bilderna inte alls hör ihop med texten... för det tvingar mig att sätta en bildtext så att det ändå knyter an.

Jag lärde mig att bild-haiku också är en konstform, Det heter "haiga".

Plötsligt öppnade sig något nytt... men välkänt. Det här var verkligen spännande!

Först gör man något, men vet inte vad det är.
Sedan vet man vad det är, då gör man det ännu mer.
Därefter tappar man fokus och börjar prestera.
Då måste man gå tillbaka till början.
Och göra något utan att tänka...men ändå att veta, lite i det hemlighetsfulla undermedvetna.

Anna Maris, haiku-diktare.

          sakta smeker hon
          mobilens blanka yta
          sms-flirt


Eller kanske om kung Karl XI i Karlskrona:

          ensam och frusen
          står han täckt av fågelskit
          på sin piedestal

Ensam. Med kontakt.

Jag stod som reserv på berättarlistan och till min förvåning fanns det fem minuter kvar till mig.
I handen höll jag den nyskapade pilgrimskransen med pilgrimens sju nyckelord.
Det passade mycket bra in i temat "På väg".

Vilket fint pedagogiskt hjälpmedel detta armband är!

Jag hörde mig själv tala om Friheten och Enkelheten - allt man behövs ryms i en ryggsäck, eller hur Per Erik Tell!
Tystnaden blir allt mer livsnödvändig i vår bullerskadade livsmiljö.

Bekymmerslöshet och Långsamhet är det som kan bota svenskarnas sönderstressade och sönderplanerade tillvaro. Sjukskrivningarna för utbrändhet är en skam för samhället.
Vilken mänskoförstörelse!

Andlighet och Delande är de två sista pärlorna. Marie Torebring från Kungsbacka hade berört andligheten också under sitt inlägg. Och jag sa inför de församlade i Folkets Hus i Olofström:

- Vi har blivit religionsblinda i Sverige. Det gör att vi inte ser vad som händer. Vi behöver söka kunskapen på nytt, tillsammans.
Det kan vi göra genom att pilgrimsvandra, både här hemma och långt bort.

Rese-önskningar.

Många önskar att detta hade blivit sista ordet, ty det var nästan som en predikan, men efter mig kom en övertänd försäljare som ville lansera sin choachning "du har alltid ett val".

Jag suckade. Vi suckade samfällt.
Nej, det är bara den rika och mätta människan som har ett val, tänkte jag.
Den fattige och hungrige har inte det.


Bokmässan avslutades. Ett 30-tal utställare med cirka 60 personer i salen packade ihop.
Inte många fick sålt något. Den stora behållningen är ofta kontaktknytandet och insiktsdelandet.

Ingen kioskvältare.

Det började vid en avlagd telefonkiosk i Bromölla, omvandlad till ett mini-bibliotek i väntan på nästa avgång, och avslutades med författarnas eget bokbytande med varann.

Det är vackert.

Ordet "kiosk-vältare" fick plötsligt ett ansikte... Eller en form, av ett telefonbås.

Vem skriver nästa kraftfulla bok, som får folk att tappa mobilen och kioskerna att välta?!
Bara för att läsa, läsa...


I BEGYNNELSEN VAR ORDET OCH ORDET FANNS HOS GUD
OCH ORDET VAR GUD.

I ORDET VAR LIV OCH LIVET VAR MÄNNISKORNAS LJUS. Johannes 1:1

Tänk att heta Tell... Berätta!

Verbala hälsningar från Helene F Sturefelt,

- haiga-bildskapare, men som valde självklara foton till detta inlägg,

- alias Sturella, som brottas med trycxkfelsnissä, som är synden själv, och som uppmuntrar alla att ta sin egen berättelse på allvar.

- Och koppla ihop den med berättelsen i Böckernas Bok och se vad som händer...

www.geutdinbok.se Solvändans Förlag.