VILL INTE HA ERBJUDANDET

Vad erbjuder du då?

- Nej tack, jag vill inte ha ett nytt mobilabonnemang.
- Nej tack, jag vill inte ha era bullar.
- Nej tack, jag vill inte ha Jesus...

Men jag måste ha en mobil där jag ringer billigt! Goda semlor vill man ju inte heller vara utan. Och kyrkan har ju så fin akustik...

Det här inlägget handlar om att få upp ögonen för att vi i bara farten säger nej till vår frihet - när Gud kallar oss att bli hans barn.

Vill du inte ha?!

Tänk dig att du går in på ett café. Det är nyöppnat och bagerskan erbjuder de bästa bullarna i staden.
Det doftar så gott och priserna är bra. Du slår dig ned vid ett cafébord och ser nu tre olika besökare komma in.

Den första är bara nyfiken och kollar inredningen. Han går strax.
- Men får vi inte lov att bjuda på några nybakta...

Dörren stängdes sakta bakom honom men en kvinna kommer in. Hon sniffar och spanar och är på jakt efter något billigt erbjudande. Hon har näsa för det... men går en efter en stund.
- Men får vi inte lov att bjuda på några...

Nej. Dörren slog igen, igen, men en tredje person kommer in.
Han går dit folk går. Han vill kolla om det är några statusmänskor som hänger vid caféborden, om det är ett coolt ställe.

Och så får han syn på dig... Hur hög är din status? Stannar han?
- Får det lov att vara en bulle?

Vill du inte ha min kärlek?

Ingen av dessa tre var intresserade av själva bageriet. Inte heller av bullarna, som är huvudsaken på bageriet. Och bagaren själv brydde de sig alls inte om.
Bara det yttre, om det fanns fördelar eller vinster att göra.

Tänk om det är likadant med kyrkan?

Du sitter längst ned i en kyrkbänk och ser folk komma in.

Den första personen som kommer in studerar kyrkorummet med stort intresse. De historiska vingslagen slår långt tillbaka i tiden.
Det är strax middagsbön i kapellet, men det är han inte intresserad av.

- Får det lov att vara en liten bönestund?

Vilken verklighet är din?

Kyrkporten smällde igen.

Men strax kom nästa besökare in.
Hon är intresserad av musik. Noggrant läser hon månadsaffischen om det är några fina konserter som erbjuds.
Det får inte stå "andakt" eller vara religiöst, sådant är hon inte intresserad av.

Hon tänder ett ljus i ljusbäraren, men det slocknar av vinddraget när hon går.

Drag.

En tredje person kommer in genom den stora kyrkporten.
Snart är det dags för sinnesromässa. Han vill kolla om det är något intressant folk där. Man vill ju inte riskera att vara bland de mesiga...
Några psalmer sjungs.

   VILKEN VÄN VI HAR I JESUS
       TROFAST, KÄRLEKSFULL OCH GOD.

   NÄR VI FRESTAS, NÄR VI PRÖVAS
       VILL HAN GE OSS KRAFT OCH MOD.

- Nej tack, det passar inte mig, tänker han och går. Jag är inte svag. Jag behöver inte er Jesus.

Prästen framme vi altaret såg att någon gick. Det gjorde lite ont i hjärtat.
Och Gud såg, förstås.

Himmelens tårar föll utanför på torget.

Stängt.

Var ligger felet?

- Har telefonförsäljaren fel taktik?
- Gjorde caféägaren för dåliga annonser?
- Döljer kyrkan sitt eget budskap?

Eller:

- Förstår människan inte sitt eget bästa? Är vi förblindade av reklam och statusjakt i ett ständigt snurrande efter rätt bekräftelse? Var är frågorna om evigheten?
Och vad gör vi om kyrkans akustik är det enda vi har att erbjuda?

   OFTA TYNGS VI NER AV ORO
      GLÖMMER ATT VI HAR EN VÄN,

   SOM HAR LOVAT VARA MED OSS
      HJÄLPA OM OCH OM IGEN.

Han är där.

När Jesus kallade sina lärjungar kan vi tycka att det verkade både lätt och självklart.
Men det var säkert lika svårt då som nu, men med andra förtecken.

- FÖLJ MIG.

Är det bara den verkliga nöden som kan få oss att upptäcka vem Jesus är?

Inte nöden över att mobilen har dåligt täckning. Eller att det var för många brödsorter att välja mellan. Eller att akustiken var för ekande...

Utan den djupa själsliga nöd som inget bröd kan mätta.

- HERRE, TILL VEM SKULLE VI GÅ?

Till vem? Till dig...

Det svåra är att erkänna att vi inte har kontroll över vårt liv. Ingen av oss kan själva lösa alla de problem vi hamnar i. Vi kan inte ensamma skapa vår egen mening. Lycko-trycket är för högt.

Egenkärleken blir det där tomma ekot som studsar tillbaka, utan kontakt.
Men psalmen dröjde sig kvar under kyrkvalven.

   HAR DU SORGER OCH BEKYMMER
     ÄR DU MODLÖS, TRÖTT OCH SVAG,

   JESUS HJÄLPER DIG ATT BÄRA
      DINA BÖRDOR DAG FÖR DAG.

Jesus bär.

Att erkänna att man behöver en annan människa är att blotta sig själv.
Ännu värre är det att erkänna att man behöver Gud... och längtar efter en djupare mening, mer än det smartaste teleoperatör-avtalet och godaste bullarna.

Mannen som lämnade sinnesromässan gick in igen.
Han ångrade sig.

Ute på torget hade han drabbats av en våg av ömhet, en kärlek till livet som drog honom tillbaka.
Blicken av Jesus på korset fick något att slå an hos honom.

   HAN SOM GRÅTIT VÅRA TÅRAR
      SER VÅR ÅNGEST OCH VÅR NÖD,

   DEN SOM SÖRJER VILL HAN TRÖSTA
      DEN SOM VACKLAR GER HAN STÖD.

Våg av ömhet.

Kvinnan, som bara ville gå på konserter, satt senare i veckan just på en sådan musikaliskt skicklig tillställning. Utan andakt.

Men inte heller hon kunde blunda för Jesus på korset.

Han hängde där, som han alltid gjort. Hängde och hängde... Dog och dog.
Hur död kan man bli? tänkte hon.
Kristendomen är ju död och statskyrkan ett minne blott. Kan de inte ta ned honom någon gång?

Konserten nådde sitt crescendo. Hon rös av välbehag.
Men ögonen fick syn på en psalmlapp som låg kvarglömd i kyrkbänken:

   ÄR DU BITTER OCH BESVIKEN
      HAR DITT HJÄRTA DJUPA SÅR?

   SÄG TILL JESUS VAD DU KÄNNER
      VÅGA TRO ATT HAN FÖRSTÅR.

Försoning. Inte bitterhet.

Musiken tystnade men hon satt kvar. Länge. Tiden stannade.
Kyrkokonserten hade öppnat hennes hjärta så att Jesus äntligen nådde ända in.
Hon var inte beredd på detta.

Drabbad. Genomskådad. Jesus hade blivit levande där framme på korset.
Han hade tittat på henne.
Vågar hon tro att han förstår? Ja... något hade hänt.

När hon gick hem följde han med. Uppstånden i hennes hjärta.

Levande.

Kära läsare.
Gud ger oss ständigt sitt erbjudande till befrielse från det som tynger.
Men han ringer inte på ditt nixade nummer, han är mer diskret än så och inväntar dig.

Ständigt är Jesus där, på korset, i bönen, i psalmbokens texter för att tala till dig, lugnt och med gott om tid.
Det har kostat honom oändligt mycket att vinna din frihet.

Dessa fingerade personer som jag berättat om, fick sedan genomgå det som kallas "förkrosselse" - de stora tårarna då de insåg vad de missat, hur de sårat, hur de själva blivit sårade... hur ont livet hade gjort.
Men nu fanns det någon att gå till, som har öppnat både hjärteporten och himlaporten.

Först då kunde tårarna komma.

Sedan kom den stora glädjen. Kärleksglädjen. Trons glädje.
Lyckans glädje att få svara JA till Guds erbjudande om frälsningen.

CO. Gud & company. Jesus och jag.

 
   HAN SOM BAR VÅR SYND OCH PLÅGA
      I SIN EGEN KROPP EN GÅNG

   ÄLSKAR OSS OCH GER OSS VILA
      TÄNDER HOPP OCH FÖDER SÅNG.


Käre himmelske Far,

- förlåt mig allt förakt, all min okunskap och ytlighet.
- hjälp mig att vända om och ta emot din befrielse från allt som bundit mig.
- tack för att Du inte gett upp mig, utan sökt mig och sökt och sökt...

Nu kommer jag. Amen.

Gud är min Uppkopplare!

Men jag skall erkänna en sak.
Jag har som kyrkotjänare mött denna förnekelse gång på gång, oftare än vad man kan tro.

Vad händer med prästen när Guds välsignelse möts av likgiltighet? När evangeliet förnekas? När Jesus Kristus dribblas bort bland alla vishetslärare?

Det gör ont. Mycket själsligt ont. Och det har sårat mig så djupt att jag knappt vågar utsätta mig för risken igen...

Men Jesus vågar! Ständigt möter han föraktare och förnekare, utan att ge upp. Han är mäktig att älska var och en tillbaka till Gud, varifrån vi alla kommer.
Men de likgiltiga är svårast.

Guds kärlek är evig. Min är ytterst begränsad... Men jag vet vem jag följer.

Till slut fick bagerskan fullt i sitt café, alla bullarna tog slut och folk pratade på riktigt med varann, ty mobilnätet var inställt den dagen.

Att inte finna bagaren i bullen, är som att inte finna Gud i rymden.

Leta på rätt ställe.

Bagaren är mer än sin bulle.

Detta var vad jag hade att erbjuda idag.
Psalmen var nr 48.

OCH TILL ALLA DEM SOM TOG EMOT HONOM
   GAV HAN MAKT ATT BLI GUDS BARN. Joh 1:12.

Tack till livets Bagare! Tack för bullarna på faten. Och tack för det varma caféet där alla får plats.

Halleluja-hälsningar från kyrk-kaffe-älskaren
Helene Sture Bloggfelt,

- nej-sägande ja-sägare i svängrummet mellan samhälle och kyrka, kultur och kristen tro.

Omringad. Av Guds erbjudande. Ja tack!