torsdag 16 februari 2017
GUDS TUKTAN OCH AGA - Hebreerbrevet 12a)
Nu ska vi ta oss an en av Bibelns svåraste texter.
Orden har förvrängts och missbrukats i egna syften genom århundraden. Men vad är Guds syfte, vem frågar efter det?
Det handlar om "tuktan" och "aga". Du känner säkert igen de bevingade orden:
TY DEN HERREN ÄLSKAR
DEN TUKTAR HAN
OCH HAN AGAR VAR SON SOM HAN HAR KÄR.
Vi är samlade till bibelstudium igen i Carl Gustavs kyrka i Karlshamn.
Det är Hebreerbrevets kapitel 12 som ligger framför oss.
Nu måste vi göra en nödvändig djupdykning för att kunna förstå dessa ord.
Om vi bara rycker loss dem så här, blir de hängande i luften, som en smocka... Men det är inte våld det handlar om, det är vishet.
Men vi börjar i vår egen barnuppfostran.
Jag tog fram en docka som illustration. Hur blir man en människa? Vad behövs?
Vi samtalade och lyfte fram två viktiga sidor:
- att lära sig vad som är rätt och fel,
- och att få känna tillit.
Om barnet inte blir fostrad med gränssättning - att veta vad som är "mitt och ditt" - då formas en samvetslöshet och respektlöshet, och det blir en oduglig samhällsmedborgare.
Om barnet inte heller får tillit och kärlek, då skapas rädsla och svårigheter att bygga relationer.
Detta ska vi ha i åtanke när vi nu tar tag i kvällens ämne.
För hundra år sedan var barnuppfostran alldeles för hård. Idag är den för slapp och konflikträdd.
Utgångspunkten är att människan alltid blir påverkad från något håll, inte bara under barndomen utan genom hela livet, förstås.
Ytterligheterna är ju antingen av det goda eller det onda (synden).
Kapitlet inleds med att visa hur vi är omgivna av en SKY AV TRONS VITTNEN.
Just därför kan vi befria oss från allt som ansätter oss och all synd som plågar oss.
Församlingen manas till uthållighet.
LÅT OSS HA BLICKEN FÄST VID JESUS, TRONS UPPHOVSMAN OCH FULLKOMNARE. Hebr 12:2b
Blev Jesus tuktad och agad?
FÖR ATT VINNA DEN GLÄDJE SOM VÄNTADE HONOM
UTHÄRDADE HAN KORSET, UTAN ATT BRY SIG OM SKAMMEN
OCH SITTER NU TILL HÖGER OM GUDS TRON.
TÄNK PÅ HONOM SOM HAR UTHÄRDAT SÅDAN FIENDSKAP FRÅN SYNDARE, SÅ ATT NI INTE TRÖTTNAR OCH FÖRLORAR MODET. 12:3.
Ja, på sätt och vis blev han det. Eller, kanske i allra högsta grad!
Jesus, som var ren kärlek, mötte världens hat. En tyngre kontrast finns inte.
Men fortfarande hänger de där svåra orden i luften... som en smocka.
Låt oss se vad ordboken säger rent språkligt:
TUKT
Ordet tukt betyder = goda seder, frukt av en god uppfostran.
Tukta innehåller också = disciplin, höviskhet, ridderlighet och att vara belevad.
Det handlar om = uppfostran och fulländning.
Ordförklaringarna är lite ålderdomliga. Höviskhet skulle idag kunna sägas vara = artig.
Uttrycket "i Herrans tukt och förmaning" får då betydelsen = i Guds fostran, disciplin, höviskhet och fulländning.
Den fornnordiska ordstammen "tokt" uppvisar ingen betydelse av våld eller misshandel, inte heller av kontroll.
För att riktigt komma åt innehållet kan vi gå ut i trädgården...
För att träden skall grönska måste de beskäras. Fram med seccatören!
Vattenskott och döda grenar ska skäras bort. Solljuset behöver komma in i trädets mitt och grenarna tuktas så att de växer utåt.
Syftet förstår vi med lätthet: trädet skall tuktas för att ge mer frukt, inte bara små surkart...
Jesus var en god pedagog och tog just trädet som exempel:
VARJE GREN I MIG SOM INTE BÄR FRUKT SKÄR HAN BORT,
OCH VARJE GREN SOM BÄR FRUKT ANSAR HAN, SÅ ATT DEN BÄR MER FRUKT.
NI ÄR REDAN ANSADE GENOM ORDET SOM JAG HAR FÖRKUNNAT FÖR ER.
BLI KVAR I MIG SÅ BLIR JAG KVAR I ER.
Johannes evangelium kap 15:2-4.
AGA
Ord genomgår en betydelseförskjutning genom åren, därför är det så viktigt att söka sig tillbaka till ursprunget. Ordet "aga" har en smak av mycket stark "respekt" för någon.
Det fornsvenska ordet heter "aghi" = fruktan, skräck, tukt, även skrämma.
Från germansk håll finns ett ord som heter "egsa" = upphetsa, gräla, tukta (jämför "egga").
Engelskan har ordet "awe" = respektfylld fruktan.
En gospelsång innehåller textraden "God is an awesome God, filled with love..."
- Gud är en fruktansvärd Gud, full av kärlek...
Aga kan också betyda frukta = vara orolig för.
Grekiskans "ákhos" kan betyda = sorg, smärta - men detta ord har jag inte kunna belägga själv i mina ordböcker.
Desperata föräldrar har skrämt barnen till lydnad genom att hota med "sotaren" eller "Gud ser dig"...
Att skrämmas är att aga. Men inte slå!
Nu går vi vidare.
Hebreerbrevet talar om hur vi ska klara av kampen mot synden, alltså allt som splittrar oss och förstör gemenskapen:
ÄN HAR NI INTE BEHÖVT SÄTTA LIVET PÅ SPEL I ER KAMP MOT SYNDEN. 12:4
Det var ju det Jesus gjorde. Vi har inte haft det lika svårt.
Men vi måste få redskap till att inte bli lurade, utnyttjade, fällda eller fallna för frestelser som drar ned oss i beroende och slaveri.
OCH NI HAR GLÖMT DEN UPPMANING SOM RIKTAS TILL ER.
Nu kommer ordet i sitt rätta sammanhang, och det är ett citat från Ordspråksboken 3:11:
MIN SON, VAR TACKSAM FÖR HERRENS TUKTAN
OCH FÖRLORA INTE MODET NÄR HAN STRAFFAR DIG.
TY DEN HERREN ÄLSKAR, DEN TUKTAR HAN
OCH HAN AGAR VAR SON SOM HAN HAR KÄR.
Hm... det känns ändå inte riktigt bra. Jag måste ord-dyka lite till...
I den grekiska grundtexten står det så här (koiné-grekiska):
"hyie (son) mo (min) mä oligårei (inte negligera) paideais (undervisning) kyriou (herrens).
Alltså: MIN SON, NEGLIGERA INTE HERRENS UNDERVISNING.
Den översättningen känns betydligt bättre.
Hur blir fortsättningen? Jag värjer mig mot ordet "straff"... Står det verkligen så? Håll i dig, igen:
"mädä (och.. inte..) eklouo (försvaga) "hyp" (i konsekvens av ) "autou" (på samma sätt) "elegchómenos" (reprimand, skarp tillrättavisning).
Alltså: OCH PÅ SAMMA SÄTT, I KONSEKVENS AV DETTA, FÖRSVAGA INTE EN SKARP TILLRÄTTAVISNING.
Jag erkänner med en gång att jag kan missa något ord, så vi låter min översättning vara ett försök att hitta en annan infallsvinkel.
Men ordet "straff" ser jag inte. Jag uppfattar ordet "reprimand" snarare som en konsekvens av ett icke önskat beteende. Det är en viktig skillnad, såsom jag ser det.
Livet ger oss törnar och svårigheter drabbar oss. Ingen kommer undan erfarenheter av sjukdomar, olyckor och död, eller hur?
När vi ställer oss frågan:
- Vad har jag gjort för att förtjäna det här?... kan vår Herre bara svara:
- Därför.
DET ÄR FÖR ATT FOSTRAS SOM NI FÅR LIDA. 12:7.
Nu svarade ju Skriften själv!
Och sammanhanget i Ordspråksboken handlar om Vishet:
TY DEN HERREN ÄLSKAR DEN AGAR (uppfostrar)
HAN LIKSOM EN FADER SIN SON, SOM HAN HAR KÄR.
SÄLL ÄR DEN MÄNNISKA SOM HAR FUNNIT VISHETEN,
DEN MÄNNISKA SOM ERHÅLLER FÖRSTÅND.
I ett maktfullkomligt patriarkat har män, präster och dominanta fäder tyvärr utnyttjat denna uppfostran till att istället bli ett medel för kontroll, inte vishet.
Agan har blivit ett redskap för lydnad, inte förstånd, både i församlingen och i familjen.
Och när den despotiske fadern till slut höjer handen för att slå... ja, då har agan övergått till att betyda "stryk" och misshandel..
Men Bibeln stöder inte den aggressiva betydelsen!!
Jag hoppas att jag kunnat klargöra det, både via fornnordiskan och bibelgrekiskan.
Hebreerbrevet antyder att en familjepappa kan vara godtycklig, men sådan är inte Gud.
VÅRA JORDISKA FÄDER TUKTADE OSS (gav oss god uppfostran) OCH VI FOGADE OSS EFTER DEM.
SKALL VI DÅ INTE SÅ MYCKET MER BÖJA OSS FÖR ANDARNAS FADER, SÅ ATT VI FÅR LEVA?
VÅRA FÄDER TUKTADE (gav oss goda seder) OSS JU FÖR EN KORT TID OCH EFTER EGET GODTYCKE, MEN GUD GÖR DET FÖR VÅRT BÄSTA, FÖR ATT VI SKALL FÅ DEL AV HANS HELIGHET.
Här blir syftet tydligt igen!
Tillrättavisningar för att vi skall få del av Guds helighet... det är ju fantastiskt!
Ingenting om hugg och slag, ingenting om våld eller kontroll. Allt sådant är vårt eget missbruk av texten.
Vi kan tänka på Job i Gamla Testamentet som förlorade allt - hus och hem, familj och hälsa - bara för att bli prövad, fostrad, slipad i uthållighet till trofasthet.
Men det är inte säkert att lidande skapar ödmjukhet. Det kan lika gärna bli till bitterhet och hat där hämnden är det enda som uppfyller sinnet.
Om inte tilliten finns där, och goda vänner som stöttar, då hamnar lidandet i "syndens tjänst" och drar ned en i mörker.
Därför ropade Job hela tiden till Gud under sina olyckor. Han var arg och vred över att Gud tillät allt det onda drabbade honom, men han slutade aldrig kommunicera med Gud i bön.
Hela Psaltaren är full av sådan böner, med svart förtvivlan och grå hopplöshet. De finns där till vår hjälp när tillvaron rämnar.
Ett exempel till.
Vi kan bli andligt blinda av våra motgångar. Vi förstår inte att de vill hjälpa oss växa och utvecklas. Vi håller fast vid gamla tankemönster och dåliga beteenden.
Johannes fick ett ord i sina uppenbarelser:
.. KÖP SALVA ATT SMÖRJA DINA ÖGON MED, SÅ ATT DU KAN SE.
JAG TILLRÄTTAVISAR OCH TUKTAR ALLA DEM JAG ÄLSKAR.
VISA IVER OCH VÄND OM!
SE, JAG STÅR VID DÖRREN OCH BULTAR. OM NÅGON HÖR MIN RÖST OCH ÖPPNAR DÖRREN, SKALL JAG GÅ IN TILL HONOM... Uppb 3.19-20
Min egen livsväg är kantad av både "tuktan och aga", fostran och tillrättavisningar, genom skilsmässor och uppbrott, sjukskrivning och husförsäljning.
Gud, som trädgårdsmästare, har gått hårt fram i sin beskärning av grenarna! Det har gjort ont... mycket ont.
Vi kan alla berätta vår livshistoria av prövningar. Men när vi delar dem med varann, kan bilden klarna.
Och syftet likaså!
FÖR STUNDEN TYCKS VÄL VARJE TUKTAN VARA MERA TILL SORG ÄN TILL GLÄDJE,
MEN FÖR DEM SOM HAR FOSTRATS GENOM DEN, ÄR FRUKTEN TILL SLUT FRID OCH RÄTTFÄRDIGHET. 12:11
Detta är Guds mål med sin tuktan och aga av oss; att vi ska nå friden, i den största respekt för Gud.
Och det kan man aldrig göra genom våld, hårda slag eller kontroll. Nu har jag sagt det många gånger... ska jag säga det en gång till...?!
Missbruk beivras.
Så, när livet går hårt fram med oss så får vi styrka varann. Guds församling får skapa en gemenskap av tröst och tillit när knäna skakar och benen vacklar...
STYRK DÄRFÖR ERA MATTA HÄNDER OCH SVAGA KNÄN.
GÖR STIGEN RAK FÖR ERA FÖTTER,
SÅ ATT DET BEN SOM HALTAR INTE GÅR UR LED, UTAN ISTÄLLET BLIR FRISKT IGEN. 12:12.
Den lilla dockan, som fick illustrera denna fostran, satt plötsligt uppbackad mellan två psalmböcker...
Herrans tukt och förmaning hade gjort honom rak i ryggen!
Till sist avslutade vi med bön och sång.
Psalm 261 djupnade med de välkända orden:
TACK MIN GUD FÖR VAD SOM VARIT
TACK FÖR ALLT VAD DU BESKÄR... vänta nu.. Är det trädgårds-saxen igen?!
De bästa hälsningar från eder bibelstudieledare,
Helene F Sturefelt,
- som fotograferade klotter och en sprucken tågruta på resan hem.
Det är genom sprickorna Guds ljus lyser igenom bäst...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar