Igår var det Fars Dag, till glädje för dem som har en pappa att fira, till sorg för den som bara har minnen kvar.
Eller, det kan också vara en sorg mitt i livet över en Far som aldrig var närvarande?
Eller en glädje över den goda pappa som lämnade uppmuntrande spår efter sig?
Detta inlägg handlar om hur den fadersbild vi har av vår pappa, kan påverka Gudsbilden.
Hur var det för den yngste bortskämde grabben Josef?
Du minns säkert berättelsen om Jakob och hans söner, hur han favoriserade den yngste.
Josef var Jakobs älsklingsson.
Han fick de finaste kläderna och skämdes bort som man ofta gör med den minste.
Det är lätt att förstå de äldre brödernas avundsjuka och hur den till slut ledde till att de kastade Josef i en brunn.
Så småningom hamnar Josef i Egypten hos Farao.
När det blir hungersnöd i Israel kommer hans bröder vandrande som hungerflyktingar - precis som när vi svenskar flydde till Amerika under missväxtåren på 1860-talet - och Josef är den som då kan ge dem mat, och rädda livet på dem.
Läs hela den dramatiska händelsen i 1 Moseboks sista kapitel.
Denna söndags text från Gamla Testamentet handlar om när Jakob är död och bröderna söker försoning:
NÄR JOSEFS BRÖDER TÄNKTE PÅ ATT DERAS FAR VAR DÖD, SADE DE:
- KANSKE JOSEF HYSER AGG TILL OSS OCH VILL GE IGEN FÖR ALLT ONT VI HAR GJORT HONOM?
DÄRFÖR SKICKADE DE BUD TILL HONOM OCH LÄT SÄGA:
- INNAN HAN DOG BAD DIN FAR ATT VI SKULLE SÄGA TILL DIG:
VI BER DIG FÖRLÅTA OSS, DINA BRÖDER, VÅR SYND OCH SKULD. VI HAR GJORT DIG SÅ MYCKET ONT.
VID DESSA ORD BRAST JOSEF I GRÅT.
SEDAN KOM OCKSÅ BRÖDERNA SJÄLVA OCH FÖLL NED INFÖR HONOM OCH SADE:
- VI ÄR DINA SLAVAR.
MEN JOSEF SADE TILL DEM:
- VAR INTE RÄDDA. JAG ÄR JU INTE GUD!
NI VILLE MIG ONT, MEN GUD HAR VÄNT DET TILL NÅGOT GOTT.
HAN VILLE GÖRA DET SOM NU HAR SKETT, OCH DÄR IGENOM BEVARA MÅNGA MÄNNISKOR VID LIV.
VAR INTE RÄDDA, JAG SKALL SÖRJA FÖR ER OCH ERA BARN.
SÅ TALADE HAN LUGNANDE TILL DEM.
1 Mosebok kap 50:15-21
Brödernas utgångspunkt är hämnden. Men också rädsla för vad som nu skulle hända.
Deras far Jakob hade gett en sista order hur han ville ha det innan han "drog upp sina fötter i sängen, gav upp andan och samlades till sina fäder."
- Gud ger order... och favoriserar godtyckligt.
- Gud är nyckfull och hans regler går inte att följa efter som de ändras...
- Gud är vek eller alltför avlägsen...
En sådan jordisk pappa är svår att fira på Fars Dag.
Och om vår himmelske Far skulle vara likadan, skulle jag inte vilja tillhöra honom, och inte heller kunna be förtroligt till honom.
Tack och lov berättar Bibeln något annat. Gud såsom Fader har en evig omsorg!
Han håller sina löften, han finns alltid där men utan att ta ifrån oss ansvaret.
När Josef blev bortförd till Egypten, så blir han för mig en Kristus-förebild.
Även Jesus hamnade i Egypten som flykting undan Herodes barnamord, under 2 års tid.
Men Gud använde Josefs öde till att kunna rädda de andra.
Precis som när han låter Jesus gå korset väg för att bryta ondska och död inifrån.
Gud låter det onda ske men visar sin oerhörda kärlek då detta vänds till något positivt.
Till och med synden måste tjäna Gud...
Josef hade inte behövt förlåta sina bröder.
Vilket trauma det måste ha varit att bli slängd ned i en brunn... att bli såld som slav till främmande karavaner...
Fanns det någon terapi för det på den tiden?
Han använder den långa tiden av frånvaro från familjen till att bli en läkningstid.
Nu är Josef mogen för förlåtelsen.
Kärleken är starkare än hämnden.
I mina barns barndom blev denna berättelsen en arketyp att använda till förståelse i ett syskonbråk som uppstod:
- Jag ska sälja honom! Jag ska kasta lillebror i brunnen ute i trädgården!
- Nej kära barn, gör inte det! svarade jag.
Är det verkligen nyttigt att läsa Bibeln för barn?
Ja, det är det. Denna tuffa berättelse tolkade deras situation och gav plats för den vrede och ondska de kände. De behövde inte gömma undan den.
Mosebokens ärliga och ocensurerade berättande ger plats för det som vi alla kan känna.
"Tänk positivt" är inget mantra för mig. Då blir de negativa känslorna till spöken på natten...
Nej, tacka vet jag Guds ord som låter vår mänsklighets hela gråskala finnas!
Både jag och barnen visste att fortsättningen innehöll en lösning på problemet.
Förlåtelsen. Försoningen.
Detta underbara faktum! Det är detta som kommer att rädda världen, inte den svarta hämnden.
Jag vet att många får obehagskänslor när Fars Dag närmar sig.
Handlarna vill att vi ska köpa prylar, men det är inte det pappa behöver.
Han behöver få uppmärksamhet över sin papparoll.
En gång prövade jag detta och satte barnens pappa på en stor kudde på golvet, och så samlades vi runt omkring honom.
Barnen fick ge sina tankar vad de tyckte om sin pappa, vad som var bra, vad de skulle vilja ha mer av...
Tro mig, det var en mycket vacker stund!
Då kan även den mest bristfulla fadersgestalt ge ett litet skimmer av vår himmelske Far!
Jag vill gärna fira Fars Dag.
Men jag behöver ha vår himmelske Far först inför mina ögon, som draghjälp in i familjelivet.
Då blir det lättare. Tack Gud för pappa!
Tack käre Far i himmelen att Ditt hjärta alltid svämmar över av kärlek till oss alla, i alla tider, genom alla sekler!
Jesus, tack för att Du lärde oss kalla Gud för "Abba, pappa"...
Helig Ande, föd denna förvissning i oss, att Gud har denna närhet till oss var och en,
särskilt till den som inte har någon pappa på denna jord...
I dina armar vill jag vila. Amen.
P.S. Det är aldrig försent att få en pappa...
Genom att förlåta blir vi fria.
Detta är kristendomens vackraste stjärna.
Moderliga dotter-hälsningar på Fars Dag.
Helene Sture Josefsfelt,
- som fotograferade i Lunds Domkyrka och diverse reklampelare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar