HALLOWEEN - NEJ TACK!

Nej tack.

Droppar blodet? Räcker rödfärgen till mig också?
Mer vitt i ansiktet!
Och döskalletänder...

Var är spindelnätet? Och min häxhatt?

Det är köpmännen som bestämmer vad vi skall samlas kring och fira i Sverige.

Om inte näringsidkarna hade sett en kommersiell framgång med Halloween hade denna tradition aldrig kommit hit.
Men nu tjänar de stora pengar på spökutrustning och döskalleprylar, alltså satsar de på detta.

Och vi framstår som stora barn, ett naivt folk utan förankring i verkligheten.

Verklighet?

Innan jag fortsätter min klagan och mitt sura gnäll ska jag skjuta (!) in en positiv sak:

Jag kan acceptera Halloween-firandet helgen före Allhelgona - men inte samtidigt.

Jag vet att barn och ungdomar behöver "umgås med döden" för att ta bort dess tabu. Det är bra.

Men inte på bekostnad av det seriösa firandet, att högtidlighålla minnet av de avlidna.
Och även ge en tanke åt alla de kristna helgon och martyrer som gett sitt liv för relationen med Jesus Kristus.

Nu är vi mycket långt bort från allt röddroppande blodssmink.

Vackra minnen.

Mitt perspektiv är ett annat. Ofta mot strömmen.
Från en annan infallsvinkel.

Mitt yrke har lett mig till situationer där livets grymheter mättat min vardag.
Jag tillhör dem som varken läser deckare eller ser "rysare" - då får jag aldrig någon avkoppling.

Och med två begravningar i veckan, i 25 års tid, behöver jag inte leka med döden på min fritid.

Inifrån pumpan sett.

Ett annat perspektiv, som just nu är mer aktuellt detta år 2015, är att se våra traditioner ur flyktingarnas perspektiv.

De förundras över vår dödsdyrkan.

- You live in peace here! Why do you make this theatre?

Den som har sett blod, söndersprängda kroppar och avskurna halsar behöver sannerligen inte Halloween.

Den som flyr från krig och konflikter har inget behov av att bli lite mer skrämd... så där så det kittlas... och sedan gräva djupare efter popcornen i skålen framför TV'n...

- Don't you have other things to celebrate?

Har ni inget annat att fira?

Nej.
Ty vi lever i en kultur med dödsryckningar. Vi är förlorade i det digitala flödet, och vi vet inte hur vi annars ska göra...

Star Wars pumpa...

Hur har det kunnat bli så här?

Vi är ett unikt land med fred i över 200 år!
Är detta fredens baksida?

Vi har inte längre har någon erfarenhet av liklukt och krigets grymhet.
Så vi måste klä ut oss lite...

Åter igen, vi framstår som stora, naiva barn, som tillåter de riktiga barnen springa runt och gapa efter "bus eller godis" - - -

Gapa inte.

En gång, för många år sedan, när mina barn var tonåringar, var vi så trötta på detta att vi gav moteld mot de påträngande Halloween-dörrknackarna.

Inne i hallen stod vi själva utklädda, med fula masker för ansiktet.
När det ringde på dörren öppnade vi...

... och skrämde slag på de andra små spökena utanför, som sprang det fortaste de kunde där ifrån.

Livrädda. Dödsförskräckta.

Det blev varken bus eller godis kan jag säga!

Stick!

Nej, låt oss istället våga prata allvar med våra barn och ungdomar om döden.

Det är en realitet som vi ska nämna vid sitt rätt namn.

Gå till kyrkogården. Besök gravarna. Bekräfta att de döda blir skelett.

Och berätta att prästen alltid lyser FRID över den öppna graven, som en markering mot alla demoner...

Wämö kyrkogårdskapell.

Men kanske är det vår egen ångest - och brist på tro - som gör det hela så komplicerat.

Tack och lov gör pedagogerna i kyrkorna just nu ett mycket gott arbete, då de inbjuder skolbarn att komma och få undervisning om just detta.

De reder ut skillnaden mellan Halloween, Alla helgon och Alla själars dag.
De ger ord åt det mörka, farliga och tar udden av det.

Och ibland får de möta Heliga Birgitta...

Jobbigt. Men inte farligt.

Jesus gick själv i närkamp med döden som ingen annan någonsin har gjort.

Han lät döden komma, för att besegra den.

Inifrån.

Det var ingen som dödade Jesus, varken judar eller romare.

Han valde själv att ge sitt liv.

Detta är kristendomens starkaste vittnesbörd! Detta är befrielse från all oro. Gud är med oss. Inte emot.

NEDERSTIGEN TILL DÖDSRIKET...

Jesus besegrar döden inifrån.

Levande gick Jesus in i döden - död för oss och fysiskt stelnade med koagulerat blod, hängande på korset - men inuti detta skeende var Jesus "levande i dödsriket"...

Vad gjorde han där?

Tog nycklarna från djävulen...

... som lurat så många, inklusive den olycksalige Jack på en sup, och fördömt honom att vandra osalig med en lykta i handen, oförmögen att hitta tillbaka till jordelivet från helvetets mörker.

Det är inget att fira.

Vi leker med det ockulta. Hellre än att lära känna Jesus.
Sorgligt!

Lär känna Jesus, inte satan.

Nej, låt den keltiske osalige Jack äntligen få frid!
Han ska inte behöva vandra ensam längre över markerna med sin kålrotslykta.

Kanske fick han möta Jesus på sin irrfärd?

Det är min bön att Du, bästa läsare, skall få ha stor frid i ditt hjärta denna Allhelgonahelg, med eller utan pumpalykta.

Jesus har gått före dig och mig, både i livet och i döden.

UPPSTÅNDEN IGEN, IFRÅN DE DÖDA...

Och Han har gått igenom, ut på Andra sidan.
Honom vill jag följa.

Med Guds ord som min lykta. Det lyser längre än kålroten och pumpan.

Guds Ord.

Käre himmelske Far,

Tack för att Du omsluter både levande och döda!
För Dig är alla levande...

Vi ser fram emot den dag då vi skall få möta Dig, ansikte mot ansikte, sådan Du är.

Hjälp oss i detta jordeliv att låta Jesus leva i våra hjärtan, med sin seger över döden.

Låt oss tillsammans med helgonen en gång få stämma in i den stora lovsången inför din tron.
Jag längtar!
Amen.

Uppstår ur graven...

Glada hälsningar i Jesu namn inför denna Allhelgonahelg!

Nu ska jag äta en "höstla" - alltså en semla med äppelsylt i - för det har affärsmännen bestämt.

Kyrkans fastlagsbulle är utvecklad - eller perverterad - och jag tänker nog ha påskfjädrar i julgranen i år. Violetta. Med en tupp i toppen.

Hallonene Sture Kristenfelt,

- upppppumpad... utpumpad.

Pumpad.