Sturellas Fotoblogg: LESBOS FLYKTINGBÅTAR OCH CIRKELDANS

Uttjänt gummitbåt på Lesbos.

Det går väl inte att åka till Grekland? Landet är ju bankrutt!
Och absolut inte till Lesbos.
Flyktingströmmen från Turkiet har denna grekiska kust som sin närmsta räddningskust.

Hundratals kommer varje dag. Eller i skydd av nattens mörker...

Nej, vila får ske på annan ort.

Inte.

Grekland närmar sig.

Följ med på ett ytterst märklig resa, där en kurs i cirkeldans skulle visa sig tolka exakt det som händer på stranden bara en bit bort...

Det är studieförbundet SENSUS som arrangerar resor till dans-kursgården Milelja i Molyvos.

Nu lyfter planet - inte till sagans värld utan den brutala verkligheten.
Och i jakten på min egen skugga hittade jag flera att välja mellan...

Byta skugga?

SAS hade godkänt att vi tog med extra handbagage med kläder till flyktingarna.

I ena handen tre stora väskor med barnkläder, barnskor och varma mössor, i den andra mina badkläder...
Lokaltaxin släppte av mig vid stranden Eftalou, där den varma källan ligger.

- It's good you are coming here! sa taxichauffören.
Jag har varit så tveksam om det verkligen var vettigt att åka till Lesbos.

- If you don't come, we can't help...

Om turisterna inte kommer för att flyktingarna är där "istället", minskar grekernas inkomster. Då blir det mycket svårare att kunna hjälpa de utsatta, berättade han.

- To be a turist is a mission...

Missionärs-turist.

Jag klev av taxin och såg att en liten båt kommit in med ett 50-tal människor.
Åh, jag hamnade mitt i händelsernas centrum.
Pulsen ökade lite.

Resan över havet tar ca 2-3 timmar.
Turkiets bergiga kust på andra sidan Medelhavet såg ut som en jättevägg.

"Kom inte hit".
Eller.
"Här är en annan värld skild från er"...

Några pressenningar var en tillfällig reception... med information skriven på en pizzakartong, på arabiska.

Välkommen ... ?

En olivträsnidande engelsman var den förste på Lesbos som uppmärksammade nöden och började samla in förnödenheter -alltifrån konserver, schampoo och sanitetsprodukter till filtar, barnskor och kläder.

Han tittade i mina medhavda påsar och konstaterade att de varma mössorna skulle komma väl till pass.

- I had another swede here last weak, sa han.
- Yes I know, Magnus Manhammar.
- You know Magnus?!
- No, but I've heard of him....

Manhammars insats.

Han är politiker från Karlskrona och gjorde ett upprop på Facebook.
Detta resulterade i 300 kg förnödenheter som de tog med sig till Lesbos.

Engelsmannen skrev upp hans Facebookadress: 4 brothers and a friend.
Om någon av er läser detta så ta emot denna hälsning från en likasinnad!

Så liten värden är.
Glada tackade vi varandra för respektive insats.

Engelsk medmänskohjälte.

Folk satt på stranden och blickade tillbaka.
Vad tänkte de?

- Ska det någonsin bli fred? Kommer vi någonsin hem igen?

Jag gick fram och vågade fråga några unga män, som kom från Afghanistan.

- No, we don't think so. Now when both Russia and China give wapon it's getting worse...

Mitt bidrag, 3 kg...

Det var alldeles nödvändigt att göra ett fokusbyte efter denna starka upplevelse.

Att vara turist är en mission.
Förutom att också lyssna och hjälpa dem som räddats över havet.

Skulle jag klara av att gå i den varma källan?
Vattnet är 42 grader...

Men först ut i det svala vattnet så att hudens porer täpper till sig!

Den varma källan i Eftalou.

Nästa dag lärde vi oss flera cirkeldanser som förmedlade just dessa händelser.
Sekel efter sekel bär erfarenheten att tvingas på flykt.

Plötsligt blev det kristallklart att i dessa trakter finns tårar och blod både i mark och i hav...

Sorg och saknad efter hemlandet - och flyende familjemedlemmar - har varit vardag, generation efter generation.

Blickar tillbaka mot Mellanöstern.

Vår dansledare Pia Lamberth förklarade:

- Sången heter "Djivaeri" = främling, immigrant, när vi är främlingar hos någon annan.

Det andra grekiska ordet för främling "Xeni" betyder den som är utlänning.

Sångtexten till dansen är fylld av smärta. Vemodet är oändligt.

"Siganá, siganá"... vi tar oss igenom våra svårigheter, med ömhet och försiktighet.
Även om det smärtar intill döden.

Många är de främmande makter som kortare eller längre tider gjort dem till främlingar i sitt eget land, förbjudit tron, musiken, instrumenten och glädjen.

Grekerna levde ett hårt liv i det Ottomanska riket i 500 år.
"Sigá, sigá"... Livet kommer åter, det finns tid, hasta inte, allt sker ändå när det behövs.

Nazister, fasciter, inbördeskrig och junta, EU-direktiv och tuffa lånekrav från Europas långivare...
"Sigá, sigá", bättre tider kommer...

Sakta, sakta.

Vår danscirkel tog form och långsam fart. Stegen slingrade sig och musiken var smäktande vacker i sitt vemod att det inte gick att hålla tillbaka tårarna...

Dans som bärare av historia.
Dans som politik. Kritik.

Dans som hopp och tröst.

Och nu, 2015, kommer flyktingar till Grekland, drivna till främlingsskap, hunger men med levande drömmar om ett bättre liv.

"Siganá, siganá" - långsamt, långsamt, säger grekerna, så småningom.

Tårar droppade på mina dansskor.

Milelja Inselgarten, Lesbos.