FÖRINTELSEN - Psaltaren 30

Snart fri.

Idag högtidlighålles 70-årsdagen då förintelsen av judar och romer upphörde i nazi-Tyskland.
Starka bilder från ceremonin i Auschwitz dröjer sig kvar.

Jag fattar inte hur överlevande i hög ålder klarade av att komma tillbaka till den helvetesplatsen!

Känner stor respekt och sorg.
Samtidigt har jag besökt en lokal ikväll där flyktingpolitiken diskuterades, och där flera nyanserade berättelser kom fram.

Kommer jag över?

Jag läste om en överlevare som hittade sitt sätt att inte själsligt och mentalt gå under av den brutala behandlingen i koncentrationslägret.

Som jude hade han lärt sig stora stycken av Gamla Testamentet utantill, inte minst Psaltaren.
Tyst för sig själv läste han upp allt han kunde komma ihåg.

Han fokuserade om, från det djävulska, till det himmelska.

Detta blir mitt sätt att hedra dem som föll offer för den meningslösa utrotelsen.

Men det är också ett tafatt försök att hålla modet uppe, tillsammans med alla som vandrar i dödsskuggans dal - och ännu är i livet!

Jag bildsätter med foton från en vanlig dag i hamnen på Verkö, där ABB´s kabelfabrik ligger i Karlskrona skärgård.

Styrka.

Texten är ett trotsigt hopp, i vetskap att livet kan växla fruktansvärt fort...
En psalm av David:

PSALTAREN 30

JAG VILL UPPHÖJA DIG, HERRE, TY DU HAR DRAGIT MIG UPP UR DJUPET,
DU HAR INTE LÅTIT MINA FIENDER GLÄDJA  SIG ÖVER MIG.

HERRE, MIN GUD, JAG ROPADE TILL DIG,
OCH DU HELADE MIG.

HERRE, DU FÖRDE MIN SJÄL UPP UR DÖDSRIKET,
DU TOG MIG LEVANDE UT FRÅN DEM SOM FOR NED I GRAVEN.

Rädda mig.

LOVSJUNG HERREN, NI HANS FROMMA, OCH PRISA HANS HELIGA NAMN.

TY ETT ÖGONBLICK VARAR HANS VREDE, 
MEN HELA LIVET HANS NÅD.

OM AFTONEN GÄSTAR GRÅT, 
MEN OM MORGONEN KOMMER JUBEL.

Vilar ut.

JAG SADE NÄR DET GICK MIG VÄL:

- JAG SKALL ALDRIG VACKLA.
HERRE, I DIN NÅD HADE DU GJORT MITT BERG STARKT,
MEN DU DOLDE DITT ANSIKTE, DÅ FÖRSKRÄCKTES JAG.

TILL DIG, HERRE, ROPADE JAG OCH TILL HERREN BAD JAG:

- VAD VINNING HAR DU AV MITT BLOD, ELLER AV ATT JAG FAR NED I GRAVEN?
KAN STOFTET TACKA DIG, KAN DET FÖRKUNNA DIN TROFASTHET?

HÖR ,O HERRE, OCH VAR MIG NÅDIG.
HERRE, VAR MIN HJÄLPARE.

Ingen mysfaktor..

DÅ FÖRVANDLADE DU MIN KLAGAN,
MIN KLAGAN I FRÖJDESPRÅNG.

DU KLÄDDE AV MIG SORGENS DRÄKT
OMGJORDADE MIG MED GLÄDJE.

DÄRFÖR SKALL MIN ÄRA LOVSJUNGA DIG,
UTAN ATT TYSTNA.
HERRE, MIN GUD, JAG VILL TACKA DIG EVINNERLIGEN.

Frälsarkrans.

Vi talar så sällan om döden.
Och vi talar aldrig om att fokusera på tacksamheten till Gud när motgångar kommer.
Vi är så andligt fattiga.
Utarmade på språk och erfarenheter.

Saknar tillit.

Men Psaltaren ger oss Orden!

Mannen jag läste om kunde inte nog uttrycka sin tacksamhet mot den tradition som gett honom ord för både dödsfruktan och livsbejakelse.

Ankar-hopp.

Den andliga erfarenhet David ger uttryck för i Psaltaren 30 är, att livet alltid har en grundton av gläjde.

Han vet att Gud visar sin vrede över ondska och orättfärdighet, men den är kortvarig - för Guds nåd varar så mycket längre, ja hela livet.

Men så kommer tider av framgång och övermod. Självsäkerhet tar över ödmjukheten, men då började marken under honom gunga.

Det är alltid nöden som får oss ned på knä.

Instängd igen.

Och David bråkar med Herren:
- Du har väl ingen nytta av att jag hamnar i graven?? Hur skall jag då kunna fortsätta prisa dig?

Det är ett vackert övertalningsförsök... med god argumentation!
Hela tiden, hur fel han än gör eller hur svårt det än är, är David vänd mot Gud.
Han ÄR i förbundet. Han relaterar till Gud. Räknar med Guds hjälp i all sin brist.

Då.

DÅ!

Då!

Då förvandlades hans klagan till jubelrop.

Jag vet inte vad den judiske mannen tänkte när Röda Armen befriade dem ur koncentrationslägret den 27 januari 1945.
Det måste tagit mycket lång tid innan de var mäktiga att över huvud taget känna några känslor.

Går det att någonsin känna något form av glädje över räddning när man levt så nära döden?
Jag vet inte.

Nära.

Det enda jag vet är att även om förtryckaren kan förgöra kroppen, så kan de inte komma åt ens tankar eller själens djup.

Därför är det så viktigt att fylla själen med skatter och ord som ger näring åt hopp och överlevnad.

Psaltaren 30 är en sådan livskälla.

De varmaste hälsningar till er alla,
Helene F Sturefelt, båtbetraktare och bibelläsare.

Saltare. P-n.