Sturellas Fotoblogg: LIV GÅNGER TRE

Fota inte mig.

Det sägs att katten har nio liv.
- Men jag har evigt...

Detta inlägg är en fortsättning på det förra, om döden som ska förintas, nu med fokus på Livet.

Om det finns tre sorters dödar, så finns det också tre sorters liv som pågår i oss människor:

- det andliga livet,
- det kroppsliga livet, och
- det eviga livet.

Nu gör jag en djupdykning ned i Gamla Testamentets starka livsprincip.
Är du med?
Vår älskade katt Albus får ge mjuk, bildmässig relief.

Vila. Vila är livet!

De vanligaste orden för begreppet "liv" på hebreiska är "näpäs" som betecknar själva livspotensen i dess styrka, variation och fullhet.
Det är själva livsanden, andedräkten, som är gemensamt för både människor och djur.

Du har säkert hört att GT tänker sig att livspotensen bor i blodet.
Inte så kontstigt. Så skulle väl en läkare säga också?

I vidare mening kan ordet även betyda själva personligheten i dess helhet.
Näpäs är sätet för människans känslor, vilja och förstånd.

En riktig personlighet!

Nu går vi vidare.

Gud är en levande Gud. Psalt 42:3.
I högtidliga bekräftelser kan Gud själv "svärja vid sitt liv". 5 Mosebok 32:40: "Så sant jag lever, säger Herren"...

Gud är livets källa. Psalt 36:10

Livspotensen förs tillbaka till en gudomlig skapelseakt.

Naturvetenskapsforskarna vet att Big Bang måste ha "blivit till" på något sätt, men kommer inte åt processen då livet gick från 0 till 1...
Man kan liksom inte studera "ingenting"... Endast "någonting" är greppbart för oss.

Det är ett underbart poetiskt språk som beskriver det obeskrivbara, hur Gud blåser livsande in i människans näsa så att vi blev en levande själ - och därmed en avbild av Gud, andligt sett.

Livet utgår alltså inte från kroppen!
Utan från Guds livsande... som ständigt förnyar allt levande.

DU TAR BORT DERAS ANDE,
DÅ FÖRGÅS DE OCH VÄNDER ÅTER TILL STOFT.
DU SÄNDER UT DIN ANDE, DÅ BLIR DE SKAPADE,
OCH DU FÖRNYAR JORDENS ANSIKTE.
Psaltaren 104:29

Utan ande, inget liv.

Livet kan endast bevaras genom Guds nåd.
Därför är vi människor helt beroende av Gud, som kan ta livet tillbaka, när som helst.

Gamla Testamentet är fullt av berättelser hur Israels folk blir påminda om att livet är en gåva.
Och att livet blir bevarat är en frälsningsförmån, en räddningsaktion från Guds sida.

Människan är, djupast sett, en evighetsvarelse, skapad till odödlighet.
Dock inte bara i fysisk mening, se förra inlägget.

Hör här vilket kraftfullt uttryck:

- Det dödsbesegrande livet (!) är ett liv som vi kan äga i den personliga gemenskapen i Gud.
(citat ur Illustrerat bibellexikon).

I vårt kortsiktiga perspektiv talar vi ju ofta i motsatta termer; att det är döden som besegrar livet.
I Guds perspektiv är det tvärtom...

Först kommer ingenting... Sedan kommer någonting... och ur det kommer livet.
Döden är liksom sist in, med uppgiften att låta livsprocessen övergå i nästa fas.
Återigen; andligt - kroppsligt och evigt liv.

(Alltså inte alls det österländska reinkarnationstänkandet, det finns inte i Bibeln).

Nej, jag var inte mänska i mitt tidigare liv.

Det finns ett liv som besegrar döden.

Åh! Kan jag få del av det livet?! Inte bara kattens nio liv...

Detta evighetsliv finns inom förbundet med Gud.
Det är inget vi slarvigt kan köpa eller "ta oss"...

I vår kristna kontext handlar förbundet om att leva i sitt dop.
- att vara följsam efter Guds vilja,
- leva i försoningen med Jesu död och uppståndelse som livsmönster.

Vår tid har ju reducerat livet till enbart biologi. Därmed missar vi hela människans själsliga djup och förmåga till mening och kärlek.

Det är tragiskt.
Hela mitt inre protesterar mot en sådan reduktion! Vi är mycket större än så.

Mer än du tror.

En central tanke i Gamla Testamentet är att Gud ställer människan inför valet mellan liv och död:

JAG TAR IDAG HIMMEL OCH JORD TILL VITTNEN MOT ER
ATT JAG HAR FÖRELAGT DIG LIV OCH DÖD,
VÄLSIGNELSE OCH FÖRBANNELSE.

SÅ MÅ DU DÅ VÄLJA LIVET,
FÖR ATT DU OCH DINA EFTERKOMMANDE MÅ LEVA,
GENOM ATT DU ÄLSKAR HERREN DIN GUD, HÖR HANS RÖST OCH HÅLLER DIG TILL HONOM.
5 Mosebok 30:19

Alltså, endast i Gudsgemenskapen kan en människa bevara livet.
Nej, inte det biologiska livet, utan det andliga, det som inte kan dö, det som rymmer evighetsperspektivet, bortom graven.

Håll dig inom Förbundet.

Allt detta vilar på ett speciellt förhållande till Herrens Ord, när det gäller liv och död:

TY DETTA ÄR INTE ETT TOMT ORD SOM INTE ANGÅR ER,
UTAN DET GÄLLER ERT LIV!
5 Mos 32:47

Där människan har förbrutit sig mot livslagarna söker Gud föra henne tillbaka, genom omvändelse.
Det är det ständiga temat i Bibeln.
Inte fördömelse.
Utan upprättelse.

Den som tar vara på Guds förmaning och omvänder sig från sin felaktiga livsföring, får full förlåtelse och livets gåva.

Eller som det står i kakvisan om sockerbagaren:

- Är du snäller så kan du få!
Men är du stygger så får du gå...

En konsekvens av sitt handlande, alltså.
Men.
Det klarar dagens människa inte riktigt av. Jag har hört en förskräcklig curling-version av sockerbagaren:

- Men är du stygger, du får ändå...

Denna rädsla att ta konflikten har inte Gud. Fel kan inte bli rätt.
Men fel kan klaras upp och gammalt liv kan vi lämna bakom oss.

Orkar du lite till? Ta en pepparkaka! Jag är snart klar... Inte.

Kyrkkatt.

Att leva "gudlös" eller utan Gud är i strid med livets idé.
Man missar liksom hela poängen.

Man har inte del i livets egentliga bestämmelse som man inte vandrar "Livets väg" och "i Guds ljus."

TY HOS DIG ÄR LIVETS KÄLLA.
I DITT LJUS SER VI LJUS.
Psaltaren 36:10

Vi söker ju ständigt efter att försöka begripa oss själva...
Biologin ger bara halva svar.
Teologin i GT säger så här:

- För att förverkliga sin skapelsestatus behöver människan ljus över sitt väsen, sin likhet med Gud!
- Hon behöver ljus över livets mening och mål (orienteringsljus).
- Det ljus som uppenbarelsen i Skriften ger kvalificerar människans liv! Ja, och lyfter det högt över allt annat biologiskt liv.

Liv, blir till sitt sanna väsen verkligen till LIV först i gemenskapen med Gud.

Liv, i gemenskap.

Nu rundar vi av.

Detta är alltså det andliga livet, redan här och nu, som kan bo i våra fysika och dödliga kroppar.

Död betyder skilsmässa i biblisk mening.
Och.
Liv betyder gemenskap.

Att vara en "individ" är att vara odelad, inte dividerad....
Du och jag är individer i Guds gemenskap.

En odelad individ.

Tron på ett liv efter döden framspringer I GT ur de gudfruktigas Gudsförhållande.
De fromma israeliterna upplever Gud som den mäktiga livspotensen, som är herre över döden.

Ja, denna erfarenhet är så stark att vi kan läsa om hur "din käpp och stav" tröstar även i vandringen i dödsskuggans dal...
Psaltaren 23:4.

"Guds heliga skall inte få se förruttnelsen i dödsriket och inte bli lämnade där..."
Psaltaren 16:10.

Allteftersom Gud kan visa allt mer av sin frälsningsplan blir löftet tydligt om en uppståndelse, i samband med att Messias skall komma tillbaka, i den kommande tidsåldern.

MEN DINA DÖDA MÅ FÅ LIV IGEN,
MINA DÖDAS KROPPAR MÅ ÅTER FÅ STÅ UPP... JORDEN SKALL GIVA IGEN DE AVSOMNADE.
Jesaja kap 26:19

Kom tillbaka.

Jo, en tanke till måste med.

Livet är en av Guds förnämsta gåvor, en gåva som endast överträffas av hans Nåd. Psalt 63:4.

Därför omger Herren livet med stränga lagar. Det finns hot om straff när övergrepp begås mot själva livet.
I den judiska kontexten är detta "öga för öga" och lagen skulle tillämpas av opartiska myndigheter.

Det var inte endast förbjudet att beröva människor livet, utan också att göra något som kunde hota eller begränsa dess utveckling. 5 Mos 24:6.

Hota inte livsbetingelserna.

Livet är kort.
Men även under svåra förhållanden är livet att föredraga framför döden.

Så mina vänner!
Låt oss göra livet gott för varann.

Låt oss hjälpas åt att föra varandra fram till källan.
Men det är bara på eget initiativ vi kan dricka...