Inget ljus på mig.
Jesus är ingen vän av spotlights.
Han arbetar inte i strålkastarnas ljus. Det stör!
Denna veckas evangelium innehåller en märklig textrad; Jesus förbjuder dem att tala om vem han är...
Varför då?
Vi i vår tid vill ju tvärtom har allt ljus på oss! Ju mer kändis desto bättre. Ju fler gånger man figurerar i tidningen desto högre status.
Och Agnes sjöng förra året "Allt ljus på mig", om behovet av att få vara lite i centrum...
Vem är i centrum?
Här är Matteus berättelse, ur kap 12, där bakgrunden är att Jesus har botat en man med förtvinad hand. Det var på sabbatsdagen och då fick inget "arbete" utföras, inte ens att göra gott.
Fariséerna söker nu ett tillfälle att röja Jesus ur vägen...
Det är 21:a söndagen efter Trefaldighet:
JESUS FICK VETA DET OCH DROG SIG UNDAN DÄRIFRÅN.
MÅNGA FÖLJDE MED HONOM OCH HAN BOTADE ALLA OCH FÖRBJÖD DEM STRÄNGT ATT AVSLÖJA VEM HAN VAR,
FÖR ATT DET SOM SAGTS GENOM PROFETEN JESAJA SKULLE UPPFYLLAS:
Drar sig undan.
Detta är min tjänare som jag har utvalt, den som jag älskar och som min själ har sin glädje i.
Jag skall låta min ande komma över honom, och han skall förkunna rätten för folken.
Han skall inte träta eller ropa, och ingen skall höra hans röst på gatorna.
Han skall inte bryta av det knäckta strået eller släcka den rykande veken, utan han skall en dag föra rätten till seger.
Och hans namn skall ge folken hopp.
Jesaja kap 42:1-4.
Kristus-ljus.
För att förstå djupet av dessa ord skall jag nu göra en hiskelig "omvändelse" - tänk dig att vi vänder på alla orden till dess motsats...
Då blir det så här märkligt, och lite obehagligt, med mina påhittade ord:
* När Jesus fick veta att han var eftersökt, provocerade han sina motståndare på mycket han kunde...
* Inte många vågade följa med honom, och förresten hade han ingen lust att bota fler...
* Trots det, tyckte han att folket gott kunde tala högt och brett om hans person och skryta om hur märkvärdig han var...
* Profetordet blev rena ego-boosten, där han tyckte sig vara utvald av Gud, helt utan täckning...
* Ja, han tyckte sig ha Guds egen ande och att det var han som skulle föra rätten till alla folk, fast han egentligen bara var ute efter egen makt och feta dokusåpa-rubriker...
* Gärna ville han synas och höras på torget, helst med grälla reklamskyltar och "trottoar-pratare".
* Han hade förakt för svaghet och hade inte tid med de utsatta. Om han skulle råka trampa på någons självkänsla, så skulle han inte bry sig...
* Ja, hans hybris var så stor att han trodde det var hans namn som skulle ge folken hopp...
Fången i egots kedjor.
Slut med min dumma bakvänds-text.
Genom att vända på allt, kan vi få fatt i hur det verkligen står.
Det värsta är att det finns de som uppfattar Jesus på detta uppblåsta sätt...
Att Jesus "botade alla" är inga tomma ord.
Alla, både vänner och motståndare, såg med egna ögon vad som hände.
Och det just nu för mig så viktiga ordet att han "förbjöd dem strängt att avslöja vem han var" - det handlar om att skapa lugn och ro kring sitt uppdrag.
Inget ljus på mig!
I skuggan av ett moln.
Ofta fick Jesus påpeka att om de inte trodde på vem han var, Guds son, så kunde de väl ändå tro för själva gärningarnas skull.
Alltså; se på det som händer runt Jesus! Och se vart han själv riktar blicken; på vår himmelske Far.
Fokus är Gud, vår Skapare.
Jesus gjorde, och gör, ingenting som han inte först har fått av Fadern.
De två är ett.
Som myntets två sidor.
Lyktan och Solen är Ett.
Jag läser i dagens lokaltidning om TV kanalen "Sjuans" program "Hela Sverige syr".
Där är en bekant med: Anna Neah Deutgen.
Hon säger a pro på att vara i kamerans blickfång:
- Jag blev förvarnad om att det skulle vara många kameror, med de sa också att jag skulle glömma bort dem när jag foluserade på uppgiften.
Och det stämde.
- Jag hade kanske egentligen behövt satsa mer på mental träning - hur man fokuserar under stress. Det är intressant att märka hur rörigt det kan bli i huvudet under stress, säger Anna Deutgen, som tyvärr åkte ur denna tävling, efter femte avsnittet.
Jag är stolt över dig, Anna, och vet hur skicklig sömmerska du är!
Du har visat mig din garderob...
Härliga Thomas & Anna!
Så gör även vi i kyrkan.
En personlig reflektion:
Jag har alltid värjt mig mot detta med "predikoturer" där man sätter ut tjänstgörande prästs namn, nu även kantorns.
För mig signalerar det att dessa peroner är viktigare än själva gudstjänsten.
Det räcker att skriva "högmässa kl 11" menar jag.
Det är för Guds skull jag går dit - inte för dessa personers skull.
Det blir en onyttig personfixering i kyrkan.
I så fall ska man väl nämna även vaktmästare och kyrkvärdas namn...
Som en skitig bro över blått vatten..
Invändande röster säger:
- Men jag vill veta vem som predikar, jag kan inte ta till mig vad vissa säger...
Jaha. Men vänd på det också!
För mig är det nämligen mycket plågsamt att ständigt se mitt namn i offentligheten.
Då kommer ljuset på mig, inte på det jag skall utföra...
Tänk dig själv att bli annonserad var du befinner dig på jobbet:
- Idag är Arbetsförmedlings tjänsteman Håkan på kontoret i Karlshamn kl 13...
- Idag tjänstgör Ann-Mari i kassa 2 på Maxi i Lyckeby...
- Idag är sjuksköterskan Ajshe på äldreboendets avdelning 1 hela helgen...
Ni får förlåta mig, men vissa bördor orkar jag inte bära.
Skulle du orka med det?
Tappar fokus.
Nej, nu vill jag samtala en stund med min käre Jesus:
Jesus Kristus,
Tack för att Du är så långt bort från reklamens hysteri att Du är beredd att stanna i skuggan, för att kunna verka.
Tack för Din oerhörda ömhet för var och en Du möter!
Tack att Du läkte den förtvinade handen och för att du inte muckade gräl med dina avudsjuka meningsmotståndare.
Tack för att Du just nu ser den människa som känner sig som en tynande veke...
Kom med läkedom och upprättelse.
Hjälp den knäckta självkänslan att bli hel igen. Ge livsmod på nytt och på nytt.
Var med alla dem som upplever sig ha ett tomt hål i hjärtat.
Du är den som kan fylla igen det, med din kärlek och försoning.
Käre herre Jesus Kristus,
Ju mer jag lär känna Dig, desto mer förstår jag att Du är den som kommer med rätt och rättvisa till alla folk. Mina böner går till Mellanöstern...
Och Ditt namn skall ge folken hopp. Här i Sverige. Och där, långt bort.
Amen.
Hopp!
Till sist:
Guds ord är ingen spotlight som lyser upp hela ditt och mitt liv på en gång.
Nej, det är en stillsam lykta, som lyster upp vår dag, steg för steg, bit för bit.
Lita på det.
DITT ORD ÄR MINA FÖTTERS LYKTA
OCH ETT LJUS PÅ MIN STIG. Psaltaren 119:105.
Ljusskygga hälsningar från
Helene Sture Lyktfel,
- som trivs i Hällevik och vandrade igår på båtbryggan, i vindstilla sol och novembervarm vind.
Gud är Ljus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar