Du & Jag.
Kärlek. En kär lek.
En lek som läker.
Kär-läk.
Kär-läkare. Läkt och helad.
En sång ville bli till!
Jag samlar och samlar... och plötsligt, i en lucka mellan klockan sju och åtta, föll orden på plats...
Om den goda relationen, om den svekfulla... Den sorgliga besvikelsen, och om att våga igen:
Kärleken luktar gott.
LEK - NI KÄRA!
1. De träffades en höstdag när löven blåste runt,
Det var sång, lust och glädje, mer än som var sunt.
Lek - ni kära!
Berusa er med kärlek!
Lek - och älska
med kyssar och med smek.
Jag älskar mig med dig
Du älskar mig med dig
Vi älskar oss med varandra
- reflexiv Amor, en kärlek som läker.
Birgitta Roos´s ros.
Det blev hot, svek och oro och misstron stod och röt.
Lek - ni kära,
Fyll ditt eget sinne
Lek - och bråka
med hämndens goda minne...
Regnvåt ros.
3. Kärlekssorgens smärta är allt för tung att bära.
Din värme blev till svärta, som kroppen fick förtära.
Lek - ni sköra!
Men skada inte hjärtat
Lek - och klaga
med svekets djupa smärta.
Där rosor aldrig dör...
4. Livets svåra vägskäl det stavas väl "Försoning"
När vinden rensat sinnet och funnit en ny boning
Läk - ni sköra!
Berusa er med tårar
Läk - och älska!
och våga nya vårar.
Jag älskar dig med mig
Du älskar mig med dig
Vi älskar oss med varandra
- en reflexiv Amor, kärlek som läker.
Peace-ros. Kärleks-fred.
Nu väntar jag bara på en tonsättning...
Har du tänkt på att kärleken är just detta: "reflexiv" !?
Alltså, om man tar grammatikens språkregler till hjälp, så är kärleken återspeglande = "dig" och "mig" och "sig".
Ett annat begrepp är "possesiv" = ägande, alltså "min", "din" och "sin".
Men så är det inte i den goda relationen...
Kärleken kan aldrig var ägande, den skapar alltid frihet.
Av fri vilja älskar jag dig.
Inte i låsningen av att vara "din" eller "du är min".
Kärlekstårar.
Denna lilla lekfulla sång får vara mitt bidrag i höstmörkret.
Låt oss vara kärleksfullt lekande med varandra.
Läkande tillsammans.
Ett lekande läkarteam som får relationerna att hålla.
Proffessionella kärleks-lekare.
Kärleks-letare... leksakspetare... nej, nu får sluta innan alliterationen spårar ur!
Ödmjuk. Mjuk inför sitt öde.
Kärva kärlekshälsningar från eder poetissa Sturella,
Helene Sture Rosfelt,
- som längtar till Landet där Rosor aldrig dör.
Våga nya vårar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar