Genomskådad.
Det är Domssöndag. Denna sista vecka på kyrkoåret lever vi med kyrkoårets texter som uppmanar till rannsakan och bokslut.
Jag vill ha en kristen dom.
Blir rättvist bedömd. Förstådd. Och sedd med kärlek.
Är ordet "dom" positivt eller negativt?
Vad är det för en rädsla som gnager där bakom? Att bli avslöjad med fingrarna i syltburken? Av vem?
Och är det så att hårdrockarna bättre talar om Yttersta tiden än vad kyrkan gör?
Tros(s)-pelare.
Bilfärjan lämnade stan och söndagssolen visade vägen genom skärgården.
Snart väntade gudstjänst i Aspö kyrka och jag satt och läste igenom predikan.
Det är nästan två år sedan jag höll en hel gudstjänt med all liturgi.
Vägen tillbaka från utmattningen går långsamt, men framåt.
Intressant att då få dubblera just Domssöndagens gudstjänster...
Nåväl, det gjorde jag med glädje och nu vill jag dela med mig några tankar.
På slutet hade kantorn en musikalisk överraskning...
Kallt ute. Varmt inne. Aspö kyrka.
Ljusen var tända i kyrkan och vi sjöng starka psalmer om uppvaknandet ur dödens dvala och det himmelska landet.
HÄRLIGA HIMMELSKA LAND.
GLASHAVET GNISTRAR OCH BLÄNKER,
SÄTTER MITT HJÄRTA I BRAND.
BORTOM GLITTRANDE LJUSET SKÅDAR JAG HIMMELENS STAD.
Sv Ps 312
Jag vet hur det ser ut där.
Jag kom just från himlen... Landade i lördags på Kastrup efter en underbar flygtur nära Pärleporten!
Ovan där.
Domssöndagen är den goda dagen, den sanna och upprättande dagen!
Om livet var helt igenom gott och alla människor goda, då skulle det varken behövas domstolar eller någon "domedag".
I Paradiset fanns inget av detta.
Men nu är Paradiset förlorat och vi kämpar alla i striden mellan gott och ont, i vardag som i de störrre perspektiven.
På väg till paradiset?
Ordet "dom" är lite lurigt.
En konfirmand skulle läsa den här meningen, men betonade fel:
TY LIKSOM FADERN ÄGER LIV, SÅ HAR HAN OCKSÅ LÅTIT SONEN ÄGA LIV,
OCH HAN HAR GETT HONOM MAKT ATT HÅLLA DOM,
EFTERSOM HAN ÄR MÄNSKOSONEN.
Joh 5:27.
Hur läste du? Läste du "dem" eller "dom"?
Alla kan inte längre skilja på detta pronomen och i skriver talspråk dem = dom.
Men det gör att fenomenet dom = rättegång försvinner!
Egentligen borde vi stava det ordet på ett annat sätt: "doom".
Det finns två betydelser av domsordet:
1. fördömelse,
2. frikännande.
Jag vill ha en kristen dom. Vilket är det?
Anar frikännandet i framtiden.
När Gud skapar låter han målet komma med från början.
Paradisberättelsen i 1 Mosebok stämmer överens med skildringen i Uppenbarelseboken.
Allt som skrivs däremellan är människans försök att integrera den verklighet som hela tiden funnits, skriver Stinissen.
Gud kan inte vänta till yttersta dagen för att till fullo få dela ut sina gåvor, fortsätter Stinissen, utan föregriper den totala, slutgiltiga verkligheten redan nu.
Gud har ordnat det så att det som endast kan komma till stånd genom en lång utveckling genom tiden ändå på något sätt redan är färdigt från början.
Denna tröga tid...
Även Gud måste underordna sig denna tröghet och invänta rätt tid för varje del i sin frälsningsplan.
Domen är ett uttryck för förbundet mellan Gud och människan.
En viktig sida av domen är att Herren skaffar rätt åt de förtryckta, både enskilda och för hela folket.
När domen är verkställd - till skydd och upprättelse - är Guds plan förverkligad.
Detta är den goda utgångspunkten för Domens dag.
Gud skapade allting gott.
Men varför dröjer rädslan sig kvar?
Vi vet att kyrkan har missbrukat detta tema för att skrämma människor till lydnad.
Gamla svavelosande predikningar har skadat många, även mig, och har inte någon grund i Guds kärlek och omsorg.
Det finns mycket vi som kyrka behöver be om förlåtelse för...
Nu vill jag hitta en annan infallsvinkel på detta.
Vad händer om vi vänder på begreppen till sin motsats?
- Förhandlingarna är inställda.
- Lagen har upphört.
- Det finns inget rätt eller fel - allt är tillåtet.
- Laglösheten är frisläppt.
- Likgiltighet, vem bryr sig? Inte jag. Säkert inte den gamle trötte guden heller...
Nej! Det blir fel.
Då börjar vi ana att det kanske finns något gott i Domens Dag.
Det finns både Livbåt och Coast Guard!
Men i rädsla att hamna i svaveldiket har kyrkan inte predikat över detta tema på många år.
Min upplevelse är att i takt med att Svenska kyrkan blivit allt mer liberal, och rädd för sitt eget budskap, så har hårdrockarna tagit över det apokalyptiska temat!
Det är hårdrockarna som beskriver den Sista Stora Striden.
Det är de som tonsätter Uppenbarelseboken och vågar tala om den yttersta tiden.
Men inte alla hårdrockare har Guds kärlek som bas för sina texter... utan det är snarare vilddjurets tid där man lyfter fram hur kärleken kallnat och laglösheten tar över.
Och skrattet ekar över djävulens seger.
Men det är inte hela perspektivet!
De försöker vända korset upp-och-ned... men där är ju Petrus... med sin oerhört starka bekännelse till Jesus Kristus!
Efter sista striden skall Gud återställa allt och Anti-Krists tid är slut.
Efter sista stoppet... då!
Till den som blivit orättvist anklagad, baktalad med falska ord och skändad säger Herren:
- Jag ser vad som är Sanning. Frikännandet kommer.
Till den som gjort ont och splittrat, ljugit och förstört livet säger Herren:
- Jag ser syftet och konsekvenserna. Fördömelsen kommer över det onda.
Men vi kan inte peka ut varandra...
Dom och Frikännande går tvärs igenom alla människor. Mig också. Zebra-randigt.
Vi arma människor, vem kan rädda oss undan det som vi gjort fel?
Mänskliga domstolar tar miste, kan vara korrumperade och djupt orättvisa.
Men inte Gud...
Ljuset lyser. Lotsfyren.
Om vi skulle stanna här, i den svåra fördömelsen, då är det inte kristendom!
Jag upprepar - det är inte kristendom!
Det är inte en kristen dom!!!
Synden vill skilja oss från Gud. Men Gud vill skilja oss från synden.
Och det går bara genom döden...
Men vi kan inte dö innan vi ens har hunnit börja leva, så Gud sände sin son som tog detta på sig.
Dog vår död och besegrade den.
Uppstod till livet och drog oss med i detta skeende, fångat i dopets ögonblick.
Uppståndelsens ögonblick.
Så, varje människas förtvivlan och oförmåga att sona sin egen negativa karma blir förlöst genom Jesus Kristus och det har gjort för oss på korset.
Detta är KRISTENDOM:
- kapitulation inför vår egen oförmåga,
- enorm respekt för Guds helighet,
- och ett mottagande av Guds nåd och renande kärlek så att tårarna rinner av glädje och befrielse!
Så liten är människan...
Så stor är människan, när hon blir det Gud tänkt! Förlåten och upprättad.
Upprättade.
Vad är vi då rädda för?
Vår egen rädsla? Vår egen ovilja till omvändelse?
Inte behöver vi vara rädda för GUD ialla fall... som överlåtit domen till Försonaren Jesus, som själv levt i köttet och vet hur svårt det är att vara människa...
Jag tänker mig tillbaka på flygplanet Norwegian Air.
Vi var högt ovan molnen. Vilken vacker värld!
Långt bort såg jag ett annat plan komma från motsatt håll. Var de på samma höjd?
Plötsligt svischade det till under oss och brun flygplansfotogenrök passerade oss på diagonalen... Fy!
Högre perspektiv.
Det blir en glädjedag när Jesus kommer tillbaka, fast utan en Boeing 737...
Då är laglöshetens tid slut och han kommer med fantastiska gåvor:
- Full insikt om alltings sammanhang, skriver Stinissen,
- Full rättfärdighet där sanningen segrar,
- Full barmhärtighet, där kärlek och förlåtelse har sista ordet.
Nåd och frid vare med er alla.
O DÖM OSS HERRE, FRIKÄNN OSS I DOMEN,
I DIN FÖRLÅTELSE VÅR FRIHET ÄR,
DEN STRÄCKER SIG SÅ LÅNGT DIN KÄRLEK VANDRAR,
BLAND ALLA FOLK OCH RASER HÄR...
Sv Ps 289:4
Slapp simma i alla fall.
- The Final Countdown med Europe!
Den sista nedräkningen har börjat.
Planet landade i Malaga. Och färjan tog oss hem från Aspö till stan igen.
Sverige är Spanien och Spanien är Paradiset. Himlen är nära och även den har landat, och jag såg en stor snövit tron...
Över Alperna.
Hu vad kallt det är här.
Nästa inlägg kommer att handla om kristendomen i Andalusien, där Mariakulten nästan lämnat kristendomen...
Ha det bra, frikänn varann, för Guds skull!
Helene Fri Sturefelt,
- som fotograferade i himmelen och på jorden, amen, och som nu ska äta sylt... mycket sylt.
Gyllne morgon!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar