Vänner överallt.
En katolsk fotbollsälskande Jesus-frälst krönikör från Expressen har varit i stan!
Marcus Birro var inbjuden gäst till Pingstkyrkan i Karlskrona, tillsammans med Tommy Dahlman, samt några innerligt goá musiker Paula och Pegga Gullbing.
Det var så viktigt det som sades ikväll att jag måste få återge det jag lyckades uppfatta.
Sångerna ställde in hjärtat på Gudslängtans våglängd:
"Du kan göra livet vackert
av det som är trasigt och skevt.
Dina mirakler har inte lärt sig någon gräns..."
Osminkad estrad ikväll.
Marcus Birro är en frisk fläkt på många sätt.
Alla känner till hans fotbollsintresse vad gäller den italienska ligan, men inte alla kunde ta att han började skriva om sin kristna tro.
Expressen lät honom hållas och ville inte erkänna all den positiva respons han fick.
Men det är slut med det nu.
Istället är Marcus Birro krönikör i tidningen Världen Idag.
- Gör man något bra väntar de bara tills man ska trampa fel så att de kan börja kasta skit på en...
- Man får inte göra två olika saker i Sverige, man får inte skriva både om fotboll och kristen tro, men det gör jag ändå!
Från läktaren, Berggren och Birro.
Med full entusiasm ställde han sig till förfogande som möjlig partiledare för Kristdemokraterna, samtidigt som han blivit erbjuden en programledarroll på TV 4.
Det gick inte ihop.
Han förlorade båda möjligheterna.
- Jag var kanske naiv som ställde upp som kandidat, men den häxjakt som följde i media stod inte i relation till det, sa han, det är faktiskt inget brott att stå till förfogande som partiledare!
- Jag har inga problem med att ha fel, men den kristna bekännelsen börjar kosta nu...
Släck inte trons ljus.
Marcus Birro är en sprakande person!
- Jag vill leva livet i hela ramen, inte bara hålla mig ängsligt i mitten. Jag har inte tid med att det inte händer något...
- Jag är stolt över att vara högtravande och pretentiös! Livet är ju så... stolt och pretentiöst!
Det ska till en halvitalienare för att kunna säga det.
Men vi är många som känner igen oss, som inte vill vara "försiktigt svenska" utan ta ut svängarna.
Fylla ramen med alla tankar och känslor.
Han berättade hur Gudstron alltid funnits där i bakgrunden, men det var först när han höll på att förstöra sig själv fullständigt genom superiet som han bad den stora förändrande bönen:
- Jesus, hjälp mig...
Dagen efter var det lugnt, men det tog ett tag innan han fattade vad som hänt.
Nästa dag bad han likadant, att bli förskonad från förstörelsen, och Jesus var där, med lugn och frid.
- Jag måste tacka! Varje kväll tackar jag Jesus för att jag blivit bevarad även denna dag.
Det är så stort!
- Andra tycker vi är konstiga om vi berättar om vår tro. Men vi är ju riktiga galningar om vi inte berättar om vad Gud gör.... vilken skatt vi har i Jesus!
Så istället för att vara beroende av flaskan är Birro nu beroende av Gud...
Det är jag också.
Helt beroende av Guds kärlek och nåd, varje dag. Det bär.
Bättre.
Paula och Pegga sjöng:
"Du kan få mitt hjärta, men det är inte så mycket att ha.
Det har behandlats illa...
Om Du står ut med all min smärta,
ja då kan Du få mitt hjärta."
Marcus och hans fru har förlorat två små barn i missfall.
Hur klarar man det utan att gå sönder?
- Man går sönder... men Gud tar skärvorna av en och gör något nytt. Erfarenheterna ger en ny och djupare identitet.
Frost-stjärnor.
Som författare och skribent är det lätt att bli fixerad vid sig själv, eftersom man är sitt eget instrument.
- Men tron lär mig att lyssna och inte bara prata, sa han. Bönelivets solidaritet gör gott; att be för andra och att själv få ta emot förbön.
Marcus Birro går före på många plan genom de frimodiga texter han skriver om sin kristna tro.
- Nej jag upplever inte att jag är särskilt frimodig, sa han, det är andra som har backat och då ser det ut som att jag står där längst fram...
- Jag mår väldigt dåligt över att kristenheten tiger och är så tyst. Det är en synd att tiga om vad tron betyder.
Det märkliga är idag att det är inte ateister som har problem med att vi tror på vad som står i Bibeln, utan andra kristna!!
- Man plockar bort kristendomen ur kristendomen... Friheten ligger i omvändelsen från sin egen synd - inte att man tar bort omvändelsen eller tar bort synden - det ger ingen frihet!
Det blir en slags McDonaldstro där man inte blir mätt utan hungrig snart igen.
Blir snart törstig igen.
Jag kände så väl igen mig i allt han sa.
Marcus Birro är en själsfrände. Jag önskar att jag fått säga det till honom.
Han är katolik, men jag tror inte han ägnar sig åt den Mariadyrkan jag kunde ana i Spanien (som jag återkommer till i ett annat inlägg).
Istället sa han:
- Vi behöver alla enas i våra kyrkor om en enda sak: Jesus i centrum. Djävulen splittrar. Vi ska hålla ihop!
- Det tomrum som sekulariseringen skapat i Sverige bär på stora möjligheter. Det är så många som längtar efter att få tala om tro.
Varför är då så många kristna uppgivna?? Sätt ljus på alla kyrkors arenor!
Så läste han några rader ur en krönika, som Uno Svenningsson tonsatt på sin kommande skiva:
"Du är inte ensam om att känna dig ensam.
När jag inte orkar med livet, orkar livet ändå med mig."
Tack Gud för Marcus.
Till sist kom några goda, sammanfattande rader av Tommy Dahlman:
- Fyra saker händer dig varje dag:
1. det väntade,
2. det oväntade,
3. det behagliga,
4. det obehagliga.
- När 2 och 4 sammanfaller är det lätt att springa bort från sitt eget liv.
Men bli inte åskådare till dig själv!
Ta tag i din bitterhet eller vad det är. Tag tag i det som är ditt liv.
- Känn dina känslor. Stäng inte av dem. Var i ditt liv.
- Det du inte kan, det kan du inte.
Men upprepa inte det för många gånger...
- Du faller åt det håll du lutar dig...
Var mitt ankare!
Käre gode Gud, tack för denna kväll i Pingstkyrkan.
Tack för alla goda ord, för nya insikter, för mod att våga bekänna Dig.
Hjälp oss att luta oss mot Dig - och inte mot våra farhågor eller rädslor.
Ja, jag lutar mig mot Dig Jesus Kristus.
Du är min tyngd i fötterna som gör att jag klarar alla svängningar.
Amen!
Nedtecknat av Helene F Sturefelt,
- som ber om tyngd i skorna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar