KLÄTTRA NED!

Nej, här klättrar ingen ned.

- Hur skulle det se ut om chefen för Tullverket här i vår stad klättrade upp i ett träd för att bättre kunna se och höra när vi berättar om Jesus?

Pingstpastorn på TV-gudstjänsten höll en härlig predikan om dagens evangelium; tulltjänstemannen Sackaios i Jeriko. Lukas 19.

Han, som redan hade klättrat högt upp på karriärstegen i romarriket, var ändå inte tillräckligt högt för att kunna se det som ger livet mening.

Pastorn berättade målande hur ofta det är det felet vi gör - klättrar upp i "fel ställningar" men finner inte tillfredsställelse där. Är fortfarande osedda.

Ingen bra klätterställning.

Nu såg Sackaios genom lövverket hur Jesus kom gående, den där dagen.
Och Jesus stannade, precis nedanför där han satt!

Han såg ned på Jesus.
Men Jesus såg upp till honom... den som folket föraktade för att han arbetade åt ockupationsmakten och lade pengar i egen ficka.

- Skynda dig ned, Sackaios, idag skall jag gästa ditt hem, sa Jesus.
 

Kikar fram.

Skulle han klättra ned?
Lämna sin höga position? Inte bara i trädet utan i karriären också?
Många tankar måste ha farit igenom hans huvud.

Vad ville Jesus? Vad var hans ärende?
Skulle det bli mer spott och spe och förakt?

Nej! Inte alls!
Tvärtom!
Jesus såg hans längtan efter ett annat liv, hans smyg-intresse för vem Jesus var.
 

Våga!

I den här TV-gudstjänsten var det flera starka vittnesbörd om hur Jesus befriat från meningslöshet och droger.
En kvinna berättade:

- Satan höll mig fången, slog mig, skar mig och våldtog mig. Han drogade ned mig och stal min själ tills jag trodde att jag var helt värdelös. Nu väntade bara satans svarta gravhål.

Men jag mindes en händelse i barndomen där jag sträckte mina armar upp mot Jesus på korset.
Nu gjorde jag det igen...
Och han kom! Jesus hörde min tysta bön och lyfte mig upp ur mörkret!!

Det var så starkt det hon och de andra berättade. Guds kraft är så påtaglig, så konkret.

Jesus är bara en enda bön bort:
- Jesus, jag välkomnar dig in i mitt liv.

Och kören sjöng "Jag är så härligt frälst och fri!" och "Jag funnit en kärlek större än livet."

Hjärta i lönndom!

Den dagen då Sackaios bestämde sig för att klättra ned från sina höga hästar, förändrades hans liv.

Han mötte också en kärlek större än livet!
Folket, som kände honom, rynkade på näsan förstås:
- Jesus har tagit in hos en syndare...

Men han hörde inte det. Jesu kärlek bubblade i honom och han tog emot Jesus med glädje.
Snålhet och girighet smälte bort, nu visste han vad som verkligen var värt att leva för.

- Hälften vad jag äger, herre, skall jag ge åt de fattiga. Och har jag pressat ut pengar av någon, skall jag betala fyrdubbelt igen!

Jesus visar en fantastisk mänskosyn.
Ingen människa är förlorad för honom. Han söker tills han finner. 

Spanar. Från Kärnan.

Det är inte bara vi som behöver "klättra ned", tänker jag.
Jesus gick ett steg djupare, som ingen annan gjort.
På långfredagens dödsnatt "klättrade han ned" från korsets träd... och var i dödsriket... tills fienden var besegrad.

INTE ENS I DÖDSSKUGGANS DAL FRUKTAR JAG NÅGOT ONT.
Psalt 23.

Spiken har inte sista ordet.

Välsignelser till er i pingstkyrkan i Helsingborg och LP-stiftelsens makalösa arbete!
Jag sjunger de glada sångerna tillsammans med er och räcker befrielsen vidare till dig, bästa läsare.

Nu löväfsning och bloggvila. Får se om det sitter någon i trädet nu när löven faller...
I så fall finns det alltid en kanna te som väntar!

Helene F Sturefelt,
- också en trädklättrare.

Landat.