"JAG BESTOD INTE PROVET SOM MÄNNISKA"

Hur bygger du, egentligen?!

"Jag bestod inte provet som människa" skrev Kristina Lugn, och slet sig i stycken och blev aldrig mera hel. "Det var ett rep av blod". /se föregående inlägg/.

Han sa "jag går dit", men gick inte.

Den andre sa "jag går inte dit", men gick ändå.

Hon sa "jag vill gärna", men ångrade sig.

Den andra sa "jag vill inte!" men gjorde det i alla fall.

Pappan sa "jag söker jobbet" men orkade inte.

Den andre sa "jag söker inga fler jobb" men ringde chefen i alla fall. 

Och fick jobbet.

Mamman sa "vi gifter oss och skaffar ett barn till" men planeringen sprack.

Den andra sa "det räcker att vara sambo - och inga barn!" men även hennes planer ändrades.

"Det fixar jag!" Men han kom inte.

Jag består inte provet som människa. Jag förstår inte mitt handlande. Det jag vill, det gör jag inte. Men det jag avskyr, det gör jag. 

Viljan finns hos mig, men inte förmågan att göra det som är gott.

DET GODA SOM JAG VILL, DET GÖR JAG INTE,

MEN DET ONDA SOM JAG INTE VILL, DET GÖR JAG.

Romarbrevet 7:14-25.

Undrar om Kristina Lugn läste Bibeln? Läste hon Paulus ord i Romarbrevet?

Båda är så ärliga och ingen av oss består provet som människa.

Löften lovas.

Löften bryts.

Viljor flätas samman.

Viljor slits i sär.

Varför är det så??

Ihåliga löften. Men de var ärliga från början.

JAG TÄNKTE MIG DÅ ATT LIVET VAR ETT VÄRKARBETE INFÖR DET STUNDANDE SOMMARLOVET.

DE KLÄDDE MIG I LERA NÄR JAG FÖLL.

EN KRAFTIG BLÖDNING.

EN STOR FRAKTUR.

ETT SKOTT SOM SLITER SÖNDER LUNGORNA.

Kristina Lugn, sid 21 ur diktsamlingen "Inte alls dåligt".

Livet - ett värkarbete.

Jag bestod inte provet som människa.

För vem?

- för läraren som satte betygen?

- för föräldrarna som blev besvikna?

- för livskamraten, som inte heller bestod provet som människa?

- för arbetskamraterna som fick jobba över varje kväll?

- för församlingen med den höga moralen?

- för kyrkan, som...?

- för Jesus?!

Nej, älskade JESUS är inte problemet! Men alla de andra...

Inför Gud är det bara ärlighet som gäller. Inte de höga idealen som vi inte kan leva upp till.

Överjaget binder oss med rep av blod.

Tron att den höga moralen är allt, sliter oss i stycken.

JAG BAR MINA KLÄDER AV LERA.

DET VAR VERKLIGEN BLOD SOM DROG MIG NEDÅT.

MEN DIMMAN I GRYNINGEN BESTOD INTE AV INÄLVOR.

Sid 21.

Kraven tvingar mig in i pressen.

Jag kastar mig ned inför Jesus, kladdig och hal av livets lera.

- Det går inte längre!

Inälvorna kryper ut av ångesten.

Jag är tom inuti.

Fördömelsen väntar.

Men inte från Jesus.

Han är den som ser vår kamp utan att vi sagt ett enda ord.

Jesus bär all vår smärta tillsammans med oss och gråter vårt blod och svettas vårt svett.

Han är det enda hoppet som bär skuldens kräk-känslor.

De fina tanterna får smuts på skorna. Kostymherrarna har sina bestämda åsikter.

Men den lilla människan ligger slagen.

Hon vann.

Hennes ärlighet läkte på värdshuset, där samariern tog hand om henne när präster och leviter gått förbi.

Ett bra värdshus?

Det är 11:e söndagen efter Trefaldighet. Temat är Tro & Liv.

Det går inte ihop.

Jag lät den döda Kristina Lugn predika för mig, men är också tacksam för de ord jag hörde i vår kyrka idag.

Vem består provet som människa?

Endast den som erkänner sina brister kan bli ödmjuk.

Brustna hälsningar,

Helene Sture Provfelt,

- en människa,

- som fotograferade en utmanande lekplats i Burlöv.

Befria mig.

INTE ALLS DÅLIGT - KRISTINA LUGN

"Inte alls dåligt! - Kristina Lugn.

Ett sådant underbart namn! Tänk att få heta Kristina Lugn = den kristna som lever med sinnesro och frid!

Ja, så tolkar jag den folkkära poetens namn. Men hur hennes liv var, vet jag ingenting om.

I dessa oroliga tider söker jag mig till hennes dikter och hittade "Inte alls dåligt" - efterlämnade dikter som postumt publicerades efter hennes död 2020.

Samtidigt ligger min Bibel uppslagen där jag läser Psaltaren 8.

Det handlar om människan, hennes storhet och utsatthet, om det begripliga och det absurda.

Följ med ut i havet till Hanö, där "Bönsäckens" rundslipade stenar talade till mig.

Jag tyckte mig höra människors uråldriga böner stiga till himmelen...

       "MÄNNISKAN ÄR EN HJÄRTSLITANDE 

          HÄNDELSE

              I TIDSRYMDEN. "

              Kristina Lugn, sid 18

Den stora, lilla människan, på "Bönsäcken", Hanö.

NÄR JAG SER DIN HIMMEL, DINA FINGRARS VERK, MÅNEN OCH STJÄRNORNA SOM DU HAR BERETT, 

VAD ÄR DÅ EN MÄNNISKA, ATT DU TÄNKER PÅ HENNE, ELLER EN MÄNNISKOSON, ATT DU LÅTER DIG VÅRDA OM HONOM?

Psalt 8:4.

Havet i Hanöbukten slår sina vågor från två håll och knuffar Bönsäckens svans än hit, än dit.

Tänk att någonstans faktiskt vara sedd av Skaparen själv...! Det är så stort!

Vågor från två håll.

Kristina Lugn ser sig själv i spegeln och konstaterar:

     "ÅREN SYDDE DENNA KLÄNNING

         AV FETT

           SOM JAG HÄNGT ÖVER BENSTOMMEN

      FAST JAG VET ATT DET HADE VARIT SNYGGARE

         MED MURGRÖNA.

         sid 19.

Också en kropp.

1810 låg engelska flottan här i Hanöbukten, beredda på strid.

Herren har gjort människan nästan till ett gudaväsen, ja, det skall gudarna veta, att hon, eller han, har tagit chansen att bestämma! 

Makten förblindar.

Och Kristina Lugn går i taket i nästa dikt:

JAG GÅR I LÅS.

   JAG PASSERAR KOKPUNKTEN.

     KASTRULLEN ÄR TOM.

      RO MIG I LAND.

MAMMORNA RASAR NED FRÅN TRÄDEN.

  LIVET LÄMNADE KVAR SIN SOP-PÅSE

  I MIN ENSAMHET

     NÄR DET GICK HEM.

BÄNKPRESS. HJÄRNSTRESS.

   SJÖSÄTT MIN HJÄRNA.

     DAGEN VÄNDER BLAD EFTER BLAD

       OCH LÄSER SÅ TILL SLUT SJÖKORTET.

        sid 17.

Engelska flottan besöker Hanö, 2024.

Den hämndgirige göre sig icke besvär. Inte heller den som är fiende till allt gott verk.

Det är Herren som får ta hand om alla ovänner, inte vi.

Gud låter sig finnas i det lilla barnets hjärta.

David skriver i sin psalm 8:

AV BARNS OCH DIBARNS MUN HAR DU UPPRÄTTAT EN MAKT,

FÖR DINA OVÄNNERS SKULL,

FÖR ATT NEDSLÅ FIENDEN OCH DEN HÄMNDGIRIGE.

Psalt 8:3

Det oförstörda barnet.

Livet är så skallrigt och oregelbundet. Sorg och död lurar hela tiden på oss.

Kristina Lugn skriver:

SORGEN SKAKAR GALLER.

  DE NYGIFTA FÖRSÖKER TRIVAS

    MED SINA BETTSKENOR.

KROPPEN LYSTRAR FORTFARANDE

   NÄR DU ROPAR MITT NAMN.

JAG STOD PÅ ETT MYCKET DÅLIGT BESLUTSUNDERLAG.

JAG GICK PÅ EN MENING SOM INTE BAR MIG

   UTAN NÅGONTING PÅ FÖTTERNA.

BULLERRIDÅN SLOG I VINDEN.

FÅGLAR FOR FÖR BRINNANDE LIVET MIG FÖRBI.

DE DÖENDE BEHÖVER LUGN OCH RO 

   FÖR SITT SVÅRA ÖVERSÄTTNINGSARBETE.

DRIVER MOT MITT HEMLAND.

ÖVERSÄTT DIN ENSAMHET TILL ETT SPRÅK JAG FÖRSTÅR.

sid 16.

Driv mig till mitt hemland.

En dikt följer inte språkets vanliga regler. Kristina Lugn skriver ungefär så som man drömmer - på sina egna villkor, där händelserna kommer i en annan ordning än den vakna. Jag älskar hennes sätt att klistra ihop orden! Det skakar om.

Och provocerar...

Vinden blåser alltid över Hanö. Men vi vet var vi skall ta skydd. Vi hukar oss och går nedför berget, till norra sidan. Där håller måsarna till och draken har satt sitt märke i bergväggen.

Verkligheten har sin egen logik.

Huvudet kan inte allt.

Helheten är större.

Vindpinat på Hanö.

REGN SKÖLJER ÖVER BARN OCH VARNINGSTRIANGLAR.

   DÄR STÅR JAG SOM ETT STOPPLJUS.

     JAG ÄR LIKA GAMMAL SOM JAG SER UT

       OCH MER OVÅRDAD.

JAG SOVER INTE

   JAG SJUNKER NED I AVLOPPET.

     SEDAN SLÅR JAG UPP ÖGONEN OCH KYSSER BARNET.

     sid 14.

Vem har inte känt ångesten av att sjunka ned i avloppet... för att i nästa stund höra barnen borta på förskolan skratta vid gungorna?

Kyss mig. Tjöss me - listerländska.

"Det var inte alls dåligt" sa Kristina Lugn när hon inte så långt före sin död berättade för Eva Bonnier om en pärm med dikter och utkast som hon skrivit för länge sedan, och nyligen läst igen."

I tider med för mycket ord, och skrikig reklam, är det nödvändigt att skala av allt, och liksom börja om.

Dessa dikter är avskalade, urgröpta och med ord som tycks hackade i bitar - precis så som man kan känna!

Hon fjäskar inte. Har inget behov av att förklara så att vi förstår.

Ordens möten med varandra skapar något helt nytt.

Lugn, bara lugn. Men inget fjäsk.

Kristina Lugns ärlighet är brutal. Längtan slår över henne.

JAG BESTOD INTE PROVET ATT VARA MÄNNISKA.

   DET VAR REP AV BLOD.

     JAG SLET MIG I STYCKEN 

       OCH BLEV ALDRIG MERA HEL.

TILL OCH MED ÖVERKASTET PÅVERKAS

   NÄR MIN LÄNGTAN SLÅR TILL.

SOM EN GRIS SOM LÄNGTAR UT UR SLAKTBILEN,

SOM ETT STO OCH ETT FÖL 

   NÄR DE SKALL SKILJAS ÄR MIN LÄNGTAN,

JA, DEN ÄR SOM MINA MÖBLER

   NÄR KRONOFOGDEN KOMMER.

   sid 21.

Allt som återstår. Den blå bänkens längtan.

Nu vill jag be.

Tack, käre himmelske Fader, 

   för att Du har krönt människan med ära och härlighet.

Men förlåt oss allt vårt missbruk av denna din gudagivna makt.

Hjälp oss att hitta tillbaka till livets kärna, där Orden bara bär liv,

inte död.

Amen.

Diktliga hälsningar från Helene Sture Lugnfelt,

- Detta var inte alls dåligt. Tack, Kristina Lugn, för den språkbegåvning du delade med dig av!

I begynnelsen var Ordet, och ordet är ett kommatecken...

AGGRESSION OCH RESONANS - Helmut Rosa

Helmut Rosa, debattör och författare.

Jag tror jag har funnit en själsfrände, i alla fall i den teoretiska världen.
Helmut Rosa är en tysk professor i sociologi och samhällsteori vid Jena universitet. Han använder två nyckelord för att göra sin analys:

- aggression och resonans.

I detta inlägg skall jag återge Birger Thuressons recension av Helmut Rosas bok DEMOKRATI BEHÖVER RELIGION.

Boken är bara på 64 sidor - tunn men tung - och ett innehåll som är rena guldgruvan för den som vill reflektera över samtiden, skriver Birger Thuresson, och över kyrkans roll i det skenande höghastighets-samhälle som håller på att ta livet av oss.

Eller i alla fall får oss att tappa andan.

Kanske också Anden.

Rosa rosor - tar det lugnt i låg hastighet.

Aggression:

Helmut Rosa är bitande vass i sin kritik av ett samhälle där människor pressas att prestera allt mer på allt kortare tid - för att inte bli omsprungna av konkurrenter.

- Fortare! Snabbare!

Detta leder till att vi blir systematiskt aggressiva mot vår omgivning, menar Helmut Rosa. 

Allt och alla ska underkastas våra behov och krav.

Aggression.

Jag funderar... Inom mig har jag ett svart hål som vaknar varje kväll jag skall somna.

Där bor alla olösta problem, alla dumheter och felaktigheter. När jag äntligen stillar mig så tänker de att nu vill de ha lite uppmärksamhet.

Och i dvalan mellan dag och natt snurrar mina tankar runt bland relationer och kyrkan, klimatet och politiken. En molande aggressivitet tar sig ned i magen och jag börjar skriva insändare, böcker och bloggartiklar i huvudet...

Min kritik mot det som är orättfärdigt är lika bitande som de desperata getingar som nu lever sina sista veckor.

Jag vänder på kudden och somnar, utmattad.

Nattens svarta hål.

Det aggressiva tillståndet är förödande på många plan, menar Helmut Rosa. Inte minst för demokratin. Den fungerar inte om man kallar andra för 'idioter'. Det behövs en annan typ av förståelse.

Här kommer begreppet resonans in i bilden:

Resonans:

Resonans betyder "återklang" att "genljuda", "förståelse" och hör ihop med ordet "reson" som betyder skäl, förnuft och rimlighet.

Birger Thuresson lyfter fram resonansen som en motvikt till 'den instrumentella rationaliteten'. Det kan bli en möjlig väg framåt, där man inte behöver gå över idioter och lik...

Genklang med förståelse.

Det handlar om människans öppenhet mot och kontakt med världen, att våga ett möte med någon eller något som vi tillåter påverka oss, och kanske till och med förändra oss.

Då blir världen inte längre stum. Relationer blir inte instrument för vår lust, och individer blir inte främmande eller alienerade.

I denna mylla öppenhet och lyhördhet frodas demokratin, menar sociologiprofessorn Helmut Rosa.

Hur skall detta fogas samman?

Det är här som religionen kommer in, läs 'kristendomen'.

Öppenhet. Resonans.

Religionen:

Helmut Rosa lyfter fram den kristna kyrkans värde som samhällsaktör. Kyrkan är bron mellan den aggressiva samhällskritiken och den inlyssnande resonansen.

- Vilken tajming! utbrister Birger Thuresson. I en tid när sansade samtal ofta ersätts av ylande i sociala medier och där debatter handlar om att 'segra eller dö', då är detta ord i rättan tid.

Vi behöver tydliggöra vad det betyder att ha ett lyssnande hjärta, menar herr Rosa.

- Grunderna till ett svar kan vi endast finna i en religiös kontext, hävdar han. 

Kristendomens grundidé är att orsaken till min existens inte finns i ett tigande universum, utan i en svarsrelation.

JAG HAR KALLAT DIG VID NAMN, DU ÄR MIN.

Jesaja.

Bibeln berättar om Jakobs kamp och om hur profeten Jesaja markerar det genom att tala om att Gud känner varje människa vid namn - och till det får vi ge vårt gensvar. Detta bibliska anrop inbjuder till resonans.

Kyrkan - en viktig samhällsaktör.

Jag, Helene, är mycket trött på den reducerande ateismen som hånfullt tycker att "religion tillhör en förlegad tid". De vet inget om den levande relationer med den levande Guden...

Professor Helmut vänder sig mot sekulariseringsteorin, som tänker att kyrkan är en anakronism, alltså otidsenlig, och något som bromsar samhällsutvecklingen.

I egenskap av att vara sociolog - inte 'religiös' - understryker han tvärtemot att kyrkan spelar en mycket viktig roll i dagens moderna samhälle.

- Kyrkan har en viktig samhällsroll idag, eftersom den har ett lyssnande hjärta...

Och utan ett lyssnande hjärta blir det ingen sann demokrati.

Helmut Rosa har ett lyssnande hjärta.

Rosa beklagar att en del företrädare för kyrkan tvivlar på möjligheten att vara en relevant motkraft i ett samhälle som dyrkar fart och förändring, men saknar mål för sin rasande färd.

Helmut uppmuntrar kyrkans folk till större självförtroende.

Åhå!! Jag kunde inte säga det bättre själv! Det är ju detta som jag tjatar om i det ena inlägget efter det andra! Snälla kyrkan och alla kristna - tro på Gud och tro på kraften hos Jesus Kristus, lita på att helig Ande leder oss inåt, och utåt i evangelisation.

Denne tyske samhällsteoretiker är sannerligen min själsfrände!

Det är ju precis detta jag har skrivit i mitt tunna, men tunga lilla häfte Den Glada Församlingen, där pilgrimens sju nyckelord ger en förklaring till varför kyrkan fungerar så bra - eller inte alls...

I dessa tider då kyrkovalet närmar sig så behöver många läsa detta häfte:

Den Glada Församlingen - i nöd och lust.

Birger Thuresson får avsluta med några goda ord:

- Själv tänker jag att ingen personifierar begreppet 'lyssnande hjärta' bättre än Jesus. Hans samtalsmetod var dialogen, hans lyhördhet för människors längtan och behov var unik, ja hans ärende var den förvandlande kärleken.

Så när Rosa lyfter fram den kristna kyrkans värde som samhällsaktör är han därför helt rätt ute. I varje fall om lärjungarna följer sin Mästare i spåren.

Älskade Jesus.

Lyhörda aggressionshälsningar från en kristen kyrko- och samhällskritiker,

Helene Sture Rosafelt,

- religionssociolog och frimodig evangelist,

- med tack både till Birger Thuresson för recensionen och till Helmut Rosa för dina klara tankar.

Artikeln var införd i tidningen Dagen, den 22 augusti 2025.

Helmut Rosa, tysk professor i sociologi och samhällsteori.

KYRKAN ÄR INGENTING... UTAN...

Kyrkovalet 21 september 2025.

Just nu översköljs vi av uppmaningar att gå och rösta i kyrkovalet den 21 september.

Det är klart att vi ska!

Men.

När jag läser om varför, och vad det är vi ska stödja, då blir jag bedrövad.

Kyrkan är ingenting i sig själv.

Kyrkan är ingenting - utan sitt budskap.

Och budskapet är en person, Jesus Kristus, den korsfäste och uppståndne, Guds son och hela världens frälsare.

Skäms vi för evangeliet?

Eller tar man det för givet?

Kvalitetssäkra de kyrkliga handlingarna???

Utan Jesus Kristus finns det ingen "verksamhet" som vi skall stödja.

Utan Jesus finns det inga dop, inga konfirmander eller körer. 

Utan Guds Son finns det ingen diakoni, inga sinnesromässor eller själavårdssamtal med bikt och förlåtelse.

Utan Gud Fader och den Helige Ande finns det ingen anledning att bygga kyrkor, och därmed inga kyrkoråd som skall besluta något.

Och politiken kan inte "kvalitetssäkra de kyrkliga handlingarna"!!! Vad är det för hittepå?? Det kan endast Guds eget Ord göra, varifrån allt detta kommer.

Politiken är elefanten i rummet och skymmer Kristus.

Så jag lusläser alla broschyrer och finner att det står mycket lite om kristen tro. I flera fall kan jag inte skilja en del politiska grupperingars program från vanligt kommunalt föreningsliv...

Samtidigt pågår det en påkristning som nu ger märkbart mätbara resultat i Svenska kyrkans medlemsstatistik.

Analytiker försöker förklara denna ökning med politiska termer såsom "oro i världen, då söker man sig en trygghet", andra kommer med psykologiska förklaringar "man söker en mening i livet och stabil gemenskap".

Eller teologiska dito: "unga människor vill ha en mer konservativ livsåskådning"... men då är ju katolska kyrkan ett bättre alternativ - eller frikyrkorna.

Jag tror att vi skäms för evangeliet.

Trevlig politik utan att kristen tro nämns.

Så gott som ingen vågar ta ordet i sin mun:

- Unga människor söker Gud. 

- De söker Sanningen.

- Eller, de är sökta av Gud - och svarar JA på det!

Varför är så många församlingar själva generade över att säga som det är?

Har sekulariseringen gått så långt att det bara är yttre faktorer som skulle kunna motivera ett medlemskap i kyrkan?

Eller är den religiösa analfabetismen gången så långt in i leden att man inte kan se att det finns en längtan efter att få läsa Bibeln tillsammans, gå med i bönegrupper och fira andaktsfulla gudstjänster utan jippon som skall applåderas?

De som söker sig tillbaka längtar efter evangeliet!

Och många unga förstår inte varför så många äldre i kyrkan skäms för Ordet.

JAG SKÄMS INTE FÖR EVANGELIET.

DET ÄR EN GUDS KRAFT SOM RÄDDAR VAR OCH EN SOM TROR.

Romarbrevet 1:16.

Min älskade Bibel.

Paulus resonerar tillsammans med den kristna församlingen i Galatien och frågar:

- Söker jag vara människor till lags? Är det människor jag vill vinna, eller Gud?

Om jag ville vara människor till lags skulle jag inte vara Kristi tjänare...

(Gal 1:10).

MEN INTE ETT ÖGONBLICK GAV VI EFTER FÖR DEM OCH UNDERORDNADE OSS, FÖR EVANGELIETS SANNING MÅSTE BEVARAS.

Galaterbrevet 2:5.

Jag har sagt det förut, och jag säger det igen; jag är inte säker på att jag hade blivit kristen idag om jag mött så mycket ytlighet i mitt unga liv.

Den Glada Församlingen.

Och till alla er så småningom nya i församlingens skara av förtroendevalda; här har du en liten tunn handbok i vad kyrkans identitet är: Den Glada Församlingen, och hur du når dit...

Med fel fokus i församlingsarbetet blir kyrkan förkrympt med en jättestor katt sittande på kyrktaket, spanande efter - råttor... ?

Eller?

Så snälla alla ni partipolitiska grupper, försök inte vara människor till lags. Det är inte er eller kyrkans uppgift. Inte heller att driva miljö- och klimatfrågor i första hand - men gärna som en konsekvens av trons kärlek till Gud såsom Skapare.

Tack alla kyrkoherdar.

Oj, jag hör en protest...

- Men det är viktigt att vi som inte är troende också är representerade i kyrkan! Annars är det ingen demokrati!

Det har du rätt i. Svenska kyrkan är inte en demokrati - det är ju Gud som bestämmer... liksom. Inte du, inte jag.

Tillsammans får vi söka Guds vilja, inte vår egen.

Visst skall jag rösta i kyrkovalet, men jag vet inte på vad.

Ett bibliskt Kristusparti skulle vara intressant...

Käre Gud, förlåt oss all den här partipolitiken som vi låter bita sig kvar...

Hjälp oss att vara fokuserade på Dig...

Tack för alla ungdomar som söker Sanningen - om Dig. De är vår räddning med sin friska ärlighet.

Amen.

"Jag är Vägen, Sanningen och Livet".

Sanningsälskande hälsningar,

Helene Sture Kyrkfelt,

- röstare, som inte är ute efter att vinna människor, eller, kanske lite?

Men som Guds tjänarinna, utan att fjäska för "världen".

GÅTOR OCH FÖRBORGADE HEMLIGHETER

En harpas hemlighet.

Tomas Sjödin predikade på "Skärgårdssång" i Frihamnen i Göteborg i söndags, den 17 augusti 2025. Den nybyggda Smyrnakyrkan var överfull - det var så många som ville deltaga och höra honom predika, ännu en gång.

Jag skall återge lite grann av det jag uppfattade.

Det handlar om musik som vapen.

Tomas Sjödin, Smyrna, Frihamnskyrkan, Göteborg.

Men först något om gåtor och förborgade hemligheter.

Han utgick från Psaltaren 49 vers 5:

JAG VILL BÖJA MITT ÖRA TILL LÄRORIKT TAL,

JAG VILL YPPA VID HARPAN MIN FÖRBORGADE KUNSKAP.

Psalt 49:5, 1917 års bibelöversättning.

Så här skrivs det i nyare språkdräkt:

JAG VÄNDER MITT ÖRA TILL VISDOMSORD,

JAG TYDER MIN GÅTA TILL HARPANS TONER.

Reviderad översättning, Svenska Folkbibeln.

JAG BÖJER MITT ÖRA TILL VISDOMSORD,

JAG FÖRKLARAR MIN GÅTA TILL HARPOSPEL.

NU-bibeln från Sjöbergs Förlag, 2017.

Stämningen är en gåta...

Vad i Gudsgemenskapet är det som är förborgat? Vad är det för en gåta som skall tydas och förklaras, till harpans toner?

Jag älskar detektivarbetet i bibelläsningen, och hittar flera parallellställen. I Psaltaren kapitel 78 finns undervisning från Israels historia, en sång av Asaf:

JAG VILL ÖPPNA MIN MUN TILL LÄRORIKT TAL,

UPPENBARA FÖRBORGADE TING FRÅN FORDOM.

Psaltaren 78:2.

I evangelierna använder sig Jesus av dessa ord i Psaltaren - hans bönbok. Det är Matteus kapitel 13 där många av liknelserna är samlade:

ALLT DETTA TALADE JESUS I LIKNELSER TILL FOLKET, OCH UTAN LIKNELSER TALADE HAN INTET TILL DEM.

TY DET SKULLE FULLBORDAS SOM VAR SAGT GENOM PROFETEN:

- JAG VILL ÖPPNA MIN MUN TILL LIKNELSER, 

UPPENBARA VAD FÖRBORGAT HAR VARIT FRÅN VÄRLDENS BEGYNNELSE.

Matt 13:35.

Vad är förborgat?

Skrivaren Asaf berättar att de har hört av den äldre generationen berättelserna om de händelser där Gud lett folket genom slaveri, förtryck och ökenvandring:

VAD VI HAR HÖRT OCH KÄNNER TILL, DET SOM VÅRA FÄDER HAR BERÄTTAT, 

DET VILL VI INTE DÖLJA FÖR DERAS BARN.

VI VILL FÖR DET KOMMANDE SLÄKTET FÖRTÄLJA HERRENS LOV OCH HANS MAKT OCH DE UNDER SOM HAN HAR GJORT.

Psalt 78:3-4.

Gud blev människa. Berätta vidare!

Nu gjorde Tomas Sjödin en modern tolkning av detta och lät harpan bli en trumpet som räddade liv.

Bakgrunden är en besvärlig demonstration vid ett pappersbruk i Värmland, någon gång på 30-talet (jag kan kan minnas fel detaljer). 

Men poängen är att arbetsvillkoren är så svåra att arbetarna går ut i strejk. Arbetsgivaren sätter in strejkbrytare och stämningen blir alltmer våldsam, så pass att polis tillkallas.

I detta demonstrationståg för rätten till arbete med skälig lön, går en man vid namn Andersson, med sin trumpet i hand. Plötsligt lyfter han sitt instrument och blåser den militära signal som betyder:

- Eld upphör!

Och poliserna lägger ned sina vapen och det blir alldeles stilla.

Den dagen räddade Andersson livet på många människor... genom sitt instrument.

Trumpeten var starkare än pistolerna.

Musiken var starkare än order om våld.

Trumpeten blåser Eld Upphör.

Tomas Sjödin predikade om möjligheten att tyda sitt liv och sin livsgåta till harpans toner, alltså att låta musiken gripa in och göra sitt verk.

- Här på Skärgårdssång då vi är samlade många hundra för att lovsjunga Herren, så används många musikinstrument till att tyda livet. 

Så tack till alla er som spelar gitarr, bas, trummor, piano, saxofon och percussion! Tack till alla textförfattare och låtskrivare som sätter ord på själens innersta hemligheter, tack till er sångare och sångerskor som kan förmedla det som är förborgat av Guds vilja för varje människas liv!

Tack till alla som visar att gåtor kan få ett svar och att Herren hela tiden finns närvarande med sin vilja och sin ledning.

"Räkna med Gud ty Han gör det omöjliga."

Det som är riktigt stort går inte alltid att säga i klartext. Liknelser, symboler, bibelord och drömmar kan ibland komma längre. Därför vill jag avrunda detta inlägg med att dela en av nattens märkliga drömmar...

Jag drömde om en klippa som hade en egendomlig öppning, som en strut med ett svart hål in i ett hemligt innanmäte. Det var farligt att gå uppe på klippan så öppningen var markerad med hjälp av några kvistar. 

Jag tittade in - och så en gammal fördold kyrksal... Vid ena kortväggen anades ett altare, eller en vit kakelugn...

I handen höll jag min lilla olje-ler-lampa från Jerusalem, men den var förlängde med ett litet kors och en liten ikon.

- Titta in i den! sa jag till vakten som satt vid grottans mynning, här kan man också se en lite fördold kyrksal...

Också en klippa, Björkö.

Vår tid ropar på äkta tro, sanning och levande gudstjänstliv. Men många möts av en alltmer tilltagande sekularisering i kyrkorna, och går hungriga därifrån. 

Vi lider av ett omättat andliga icke-liv...

Nu faller allt detta samman, orden från Psaltaren, Jesu liknelser, trumpetaren som räddade liv med sin "harpa", och alla sångare som prisar Herren här och nu, på konserter, på inspelningar, på DuTuben och i gudstjänster.

Låt oss hjälpas åt att hitta den fördolda kyrksalen - det är inte säkert att den är i vårt inre, där finns mycket skräp...

Den dolda kyrksalen är snarare utanför oss, som en oväntad gåta som väntar på sin tydning.

Gud vill ibland vara i det fördolda. Det kanske vi också vill, emellanåt?

Då får vi söka Gud i det fördolda, läsa Jesu liknelser och sitta stilla i bön, inför Herren.

Detta är den kommande höstterminens melodi.

Skärgårdssång, Göteborg.

Gömda hälsningar,

Helene F Sturefelt, instrumentspelare, med många gåtor kvar att lösa.

TACK, Tomas Sjödin, för dina stillsamma och alltid lika kloka tankar utifrån Guds ord och den verklighet vi alla lever i!

Tack, Tomas Sjödin!

SKÄRGÅRDSSÅNG i FRIHAMNSKYRKAN

Frihamnskyrkan Smyrna i Göteborg.

Det är inte lätt när man inte vet vad man skall förvänta sig. Man tror att det skall vara på ett visst sätt, men så blir det annorlunda.

Jag är van vid att vara tillsammans med mycket folk och hantera gemenskaper och se till att alla trivs.

Nu utsatte jag mig för att vara Den Ensamma, den som Kommer Ny, som Inte Vet...

Skulle någon se mig? Bry sig om? Hälsa?

Vem ska man bry sig om?

Skärgårdssång är ett koncept som kommer från Norge och har funnits i ca fyrtio år. Det spred sig till Tanumshede, till Gullbranna och nu Frihamnskyrkan i Göteborg, med sina härliga atmosfär av kristna sånger.

Det är ett tillfälle då artister och sångare kommer samman och sjunger till Herrens ära en hel helg. Många åhörare reser dit för att deltaga, bo i husbil och träffa gamla vänner.

Ja, många var gamla... och hårfärgen vitare än grått.

Jag var inte beredd på denna jättestora kristna "släktträff" med mer Förr än Nutid. Alla såg sig om efter sina vänner, men ingen hälsade på den som var udda, ny och ena-stående.

Då gjorde jag som jag brukar, jag tog kontakt. Jag sa "hej", jag frågade "får jag sitta här hos dig?" och det var jag som inledde kontakt och samtal.

Till slut var jag både trött och lite arg. Ledsen. Jag lade mig på några säten längst bak och vilade i mörkret, nästan somnade i lovsångsbruset.

Jättekyrkarena.

Man tänker sällan på att ens närvaro har två riktningar:

- dels för en själv, men också utåtriktat för andra. 

På Skärgårdssång var inte många utåtriktade. Alla sökte bara sitt eget och sin egen påfyllnad. Det kan behövas, men det hjälps inte - jag var inte glad.

Dock var predikan med Tomas Sjödin mycket bra, den återkommer jag gärna till vid ett annat tillfälle.

Tomas Sjödin. Trovärdig.

Så när det äntligen var slut gick jag till mitt hotell och bytte om. 

Baddräkt. 

Mitt i Frihamnen har nämligen Göteborgs kommun byggt en Jubileumspark mitt på asfalten och börjat ersätta betongen med grönska och roliga lekhörnor.

Och ute i vattnet har man lagt en simbassäng... och byggt roliga gångbanor, och två bassänger till med havsvatten. Där simmade små klockmaneter och folk låg och solade på de smala bryggorna.

Där var det gemenskap!

Ser du bryggorna, längst till höger i bild?

För att våga gå i det djupa och kalla vattnet - 18 grader - bad jag en tjej sträcka ut handen som säkerhet.

- Jajjamänsan!

Och en invandrarflicka höll mina glasögon medan jag doppade huvudet...

I den djupa cirkelpoolen med mörkt havsvatten hoppade de svenska tjejerna lätt och ledigt ned med stora plask. De utländska männen tvekade - inte alls vana vid detta - men när de äntligen vågade hoppa i blev det applåder och jubel!

Det här kallar jag Skärgårdssång!!

Med plask!

Ser du bassängen mitt i älven?

På kvällen tog jag en promenad i asfaltparken. Jag kände doften av grillat och hörde arabisk musik.

Jag drogs dit... och såg hur en stor palestinsk familj dansade i cirkel tillsammans. Jag stannade och tittade på stegen... och kände igen dem.

- Debka!

- Kom! Dansa med oss!

Park med göteborgshumor.

Och så drogs jag in i det bästa jag vet - dansglädje där rytmen är ett internationellt språk! 

Så roligt det var!! Och jag sände tacksamma tankar till mina dansledare i Helig Dans som tagit alla dessa intrikata och delikata danssteg hem till oss!

- Äta? Vi grillat! Du ät med oss?

Hur kunde jag motstå det? Kyckling, biffar, humus, grillade tomater, lök, yoghurtsås, grillade paprikor med nötter, glädje... 

Det här kallar jag Skärgårdsglädje!!

Vattensystem som renar bassängen.

Det var salta bad, barn och en arabisk storfamilj som gjorde mig lycklig. Inte folket inne i kyrkan... Och det gör mig så ont att konstatera det.

Lika så är den stora Frisbee-familjen av samma lekfulla gemenskap.

Är det för lite lek i kyrkan?

Jesus, du har ju kommit för att göra vår glädje fullkomlig. Hur har vi förvaltat den?

Men när den stilla lovsången lade sig över oss alla inne i Smyrnas jättekyrka, då kunde jag ana Friden och Närvaron... Tack.

Skärgårdssång - skall vara utomhus tycker jag...

Mycket salta hälsningar, minst 3%.

Helene F Sturefelt,

- som fann glädjen på oväntat håll,

- och som har simmat bland små klockmaneter... Ack om jag hade kunnat fotografera dem!