EN AULAWAABELS STOLTHET

Den glada Aulawaabeln nr 4.

Plötsligt blev jag till.

Länge hade jag bara varit en kladdig graffitti på den gamla silon, men den här kvällen tog min skapare en penna och så flöt jag ut över pappret.

Det är min stolthet!

Tänk att få finnas, att få existera, och bli omtyckt.

Här på Listerlandet talar de lite speciellt, det har du nog märkt, så nu skall jag förklara vad ordet "Aulawaabel" betyder.

Original-waabeln på silon i Sölvesborg.

När ål-fiskarna bereder ålarna så är det ganska slemmigt... Detta slem är "waablet" som i överförd betydelse betyder "manet". De är ju också lite slemmiga där de simmar runt i havet.

Min formgivare Helene skapade trettio stycket olika släktingar till mig under en månad.

Jag är den gladaste av dem alla, med stjärnögon och ett lyckligt leende.

Men hon stryker inte medhårs.

All konst måste vara ärlig. Sanningen är hennes stolthet.

Därför tecknar hon fula figurer, men med snygg teknik. Här kommer min kompis, som inte mår bra:

Aulawaabel nr 19 har fastnat.

Vad har hänt med dig? Han får berätta själv:

Jag är en av de äldsta aulawaablarna i Sturellas kollektion. Min erfarenhet är den längsta, men även en ålderman kan göra misstag.

Under en längre tid hade jag struntat i alla varningar att jag måste vila. Men jag tycker om att vara i farten och så gick det som det gick. Jag fastnade i ett nät som jag inte såg.

Var det ett inter-nät? Ett hår-nät? Eller var det någon form av nät-fiske? Eller bara allmän utbrändhet, som även kan drabba oss här under vattenytan?

Jag blev så rädd att när jag väl satt fast, så började det ryka ur munnen...

Inte heller kom jag på att jag kunder ropa på hjälp. Jag är för stolt.

På fel sätt.

Kräftan ville hjälpa, men, nej.

Men får man fråga om det här med genus och kön - hur har ni det med det kvinnliga och manliga?

Eller är ni både ock?

Nu började mina aulawaablar snurra runt varandra, ivriga att förklara.

- Hm... det är väl flytande... kan man säga.

- Vi har förstått att ni tvåbeningar ovanför vattenytan har stora problem med det här.

- Ja, verkligen! Ni är så konstiga för ni värderar varandra olika. Kvinnor är lägre och männen är högre.

Så är det inte bland oss vattenlevande maneter.

- En tjej-waabel är lika mycket värd som en kill-waabel. Vi bråkar aldrig om det.

- Nä, just det. Vi har liksom kommit på att man måste vara både ock... alltså lite kvinnlig om man är man, och lite manlig om man är kvinna.

- Då blir man en hel-waabel!

Tillsammans.

Nu ska mina figurer ut på marknaden. De har nämligen hamnat på tryckeriet och blivit till även på några tröjor! Titta så fina de är!

Helt unika.

Fult snygga.

Och jag, Helene, har min stolthet i Herren, som gett mig denna talang att kunna teckna - till skratt och kontakt med våra känslor.

I balans mellan det kvinnliga och manliga,

Helene F Sturefelt,

- tecknare och tröjförsäljare.

Killebom. Hur ska det gå denna gång?

"KÄRLEKENS LOV" - en FÖRBÖN

Kärlekens Lov - brudkronan i Rödeby kyrka.

Relationer är det viktigaste vi har. Och ömtåligaste. Dem vi älskar mest, är det lättast att såra...

Min allra första tjänst hade jag i Lyckeby - Lyckå församling - i början av 1990-talet (så länge sedan!). Då fick jag skapa en helt ny gudstjänst, inriktad på äktenskapet och dem som blivit vigda under året.

Precis som vi samlar sörjande under Allhelgona, ville jag samla dem som i kärlekens tecken kommit till kyrkan.

Namnet på denna gudstjänst blev "Kärlekens Lov" efter rubriken på 1 Korinthierbrevet 13, som ofta läses vid vigslarna. Där fick de inbjudna brudparen kollektivt förnya sina löften tillsammans med församlingen.

Brudkronan var placerad framför altaret, som tecken på den trogna kärlek vi alla hoppas att få leva i.

Underbara kärlekssånger och psalmer blev sjungna och uppmuntrande texter och dikter blev framförda.

Det jag nu vill dela är en fortsättning på föregående inlägg.

Brudutstyrsel.

Här kommer den förbön som jag under stor vånda värkte fram, godkänd av honom som 1997 var själavårdslärare vid pastoralinstitutet i Lund.

          FÖRBÖN VID "KÄRLEKENS LOV"

Himmelske Fader, tack för alla goda och trygga hem som får vara växtplatser frö både barn och vänner.

Vi ber för de unga äktenskapen.

Låt kärleken få mogna dag för dag, och hjälp oss ställa rimliga förväntningar på varann.

HERRE, vi ber dig; Gud var oss nära.

Vi ber för dem som har barn att ta hand om, eller barnbarn som behöver stöd.

Hjälp oss att ge den trygghet de behöver, hjälp oss att avsätta tid för varandra.

HERRE, vi ber dig; Gud var oss nära.

Ringaskar i Fredrikskyrkan, Karlskrona.

Vi ber för familjer där grälen redan har blivit vardag och bråken tär och sliter sönder.

Hjälp oss att vara sakliga och inte anklaga varann.

HERRE, vi ber dig; Gud var oss nära.

Vi ber för de relationer där misstro, sjukdom eller arbetslöshet prövar sammanhållningen.

Hjälp oss att inte ifrågasätta när kraften eller förmåga saknas.

HERRE, vi ber dig; Gud var oss nära.

Rosenblad vid ett bröllop.

Vi ber för dem som blir kränka och utnyttjade i sitt äktenskap, för dem där otroheten krossat all tillit.

Om inga andra vägar finnes; ge dem mod att bryta upp.

HERRE, vi ber dig; Gud var oss nära.

Vi ber för dem som gått skilda vägar, eller har en förlorad kärlek bakom sig

Hjälp dem att inte leva i skuld eller bitterhet.

Låt din förlåtelse bli början till ett nytt liv.

HERRE, vi ber dig; Gud var oss nära.

Begagnade brudklänningar?

Vi ber för dem som mist sin älskade och nu måste leva ensam.

Ge värme från andra medmänniskor, och lust att våga leva vidare, så länge hjärtat slår.

   Gud, av din kärlek lever vi.

   Din nåd är vår livsluft.

   Om Din helige Andes delaktighet i våra relationer ber vi,

   i Jesu namn, Amen.

HERREN VÄLSIGNE DIG OCH BEVARE DIG.

HERREN LÅTE SITT ANSIKTE LYSA ÖVER DIG

OCH VARE DIG NÅDIG.

HERREN VÄNDE SITT ANSIKTE TILL DIG

OCH GIVE DIG FRID.

I FADERNS OCH SONENS OCH DEN HELIGE ANDES NAMN.

Välsignade risgryn i brudsläpet.

Bönehälsningar från Helene F Sturefelt,

- vigselpräst.

ÄKTENSKAP och VIGSEL-SEDER

Bröllop förr. Lägg märke till brudkronan.

Äktenskap och vigselseder genom tiderna, vad kan vi lära oss av det?

Trygghet och fördjupad samhörighet, eller krav och moralism?

Detta inlägg återger den text jag läste i mitt program Andliga sånger, avsnitt 120, utsänt från radio Sölvesborg, 92,0, fast i en fylligare variant.

Här kan du lyssna på hela avsnittet:

Sturellas Fotoblogg: ANDLIGA SÅNGER nr 120 ÄKTENSKAPET

Och här nedan kan du läsa den historiska tillbakablicken där 1686 års kyrkolag överraskar storligen!

Jan-Olof Aggedal. Teologi och religionssociologi.

Framför mig har jag en bok skriven av Jan-Olof Aggedal, "I glädje och sorg", utgiven 2009 då den könsneutrala äktenskapslagen kom. Jag lånar delar av hans sammanfattning.

"För många är äktenskapet det viktigaste man gör i livet. Att 'skaffa barn' menar många är inte lika livsavgörande som att gifta sig, trots att det är ett ansvar som följer en livet ut."

Det har skett en förskjutning från förr. 

"Genom barnet är ju föräldrarna förbundna med varandra - och där skulle ju äktenskapet vara till stöd 'i ljusa och mörka dagar'. 

Föräldrarnas gener lever vidare i barnet, och har inte hamnat i en återvändsgränd utan är i barnets motorväg, som någon uttryckte det."

"Barnens motorväg" - en gen-väg! 

"Äktenskapet var under bondesamhällets tid en arbetsgemenskap där både man och kvinna skulle bidraga till familjens försörjning. Under industrisamhällets tid var anledningen till att man gifte sig att skapa en ekonomisk säkerhet där barnen kunde växa upp i trygghet.

Genom preventivmedlens utveckling separerades sexualiteten från barnalstringen" skriver Jan-Olof Aggedal.

"Redan 1686 års kyrkolag slår fast att 'fästefolkets fästning till varandra' -  följt av samlag - skall gälla som äktenskap, även utan vigsel!

För mig, Helene, är detta ett mycket viktigt konstaterande!

Det är nämligen så som Paulus i Nya Testamentet uttrycker det då han håller sexualiteten så högt att: 

VET NI INTE ATT ERA KROPPAR ÄR KRISTI LEMMAR?

SKALL JAG TA KRISTI LEMMAR OCH GÖRA DEM TILL EN SKÖKAS LEMMAR?

NEJ!

VET NI INTE ATT DEN SOM FÖRENAR SIG MED EN SKÖKA BLIR TILL EN ENDA KROPP MED HENNE?

DET HETER JU 'DE TVÅ SKALL BLI ETT'.

1 Korinthierbrevet 6:15-16.

Samlag = äktenskap.

På vanlig svenska står det att den man ligger med, blir man "gift" med, eftersom det är samlaget som konstituerar äktenskapet.

Sedan är det alltså så att vigseln bekräftar det som har hänt - i den ordningen!

Här har 1686 års kyrkolag tillämpat Paulus äktenskapsteologi enligt 1 Korinthierbrevet.

Jag tänker även på Abraham där Moseböckerna återger i enkelhet att 'Abraham gick in och kände Sara' - sedan var det klart! Det står inget om någon vigsel, bara om samlaget, i förtäckta ordalag.

Dock vill jag tro att ett bröllop firades sedan, på något vis. 

Kärlek är alltid svaret.

Drygt sextio senare kommer en ny äktenskapslag:

Jan-Olof Aggedal fortsätter:

"Dock är det först 1734 som kyrklig vigsel blir obligatorisk i Sverige, och därmed den enda lagliga form för äktenskapets ingående.

1734 års lag visar att trolovning och samlevnad var det som konstituerade äktenskapet.

Den kyrkliga vigseln blev en bekräftelse av det.

Trolovningen varade tills barnet var fött och paret gifte sig. Det var alltså omvänt:

- Man gifte sig inte för att man väntade barn...

- Man väntade barn för att man skulle gifta sig!"

Vänta barn för att man skulle gifta sig!

På 1800-talet gick utvecklingen från arbetsgemenskap till romantik. Vid inflyttning till städerna ändrades även moralen så att kvinnan inte fick vänta barn när hon gifte sig.

Här vill jag skjuta in att orsaken till det är de starka frikyrkorörelserna, som växte fram i slutet av 1800-talet. 

Om kvinnan likväl var med barn, fick hon inte bära brudkronan...

Att 'hålla på sig' blev ett uttryck som syftade till att värna kvinnan och det ofödda barnet, men i verkligheten blev detta snabbt till moralism...

Nu är vi långt bort från 1600-talets bonderealism.

Med sorg konstaterar jag att det som skulle vara ett skydd, blev till kontroll.

Vi vet vilken katastrof denna moralism har orsakat under mer än ett sekel, då den gravida kvinnan jagades, hånades och förföljdes ända till döds... med hemska försök till egna aborter.

Om barnet ändå föddes blev det kallat för "oäkta", vilket även antecknades i kyrkböckerna.

Och det "oäkta barnet" var stämplat för resten av sitt liv.

Vart tog pappan vägen? Uteblivit ansvar har orsakat stora tragedier.

Men för Gud finns det bara Äkta Barn - - - 

Älskade barn! Men var är din pappa?

I boken "I glädje och sorg" beskriver Jan-Olof Aggedal vigselsederna på följande vis:

"På 1800-talet hade vigslarna i själva kyrkorummet börjat avta.

Överklassen i städerna ville hellre vigas i hemmen. Så var det också på landsbygden där de välbeställda vigdes hemma på gården, medan trångbodda och lågavlönade vigdes i prästgården."

Under flera år levde jag, Helene, prästgårdsliv där ett knäfall stod intill en vägg i vardagsrummet. Jag förstod inte riktigt av det var, tills några äldre församlingsbor berättade för mig att:

- Just där vigdes min man och jag... I er prästgård ingick vi det heliga äktenskapets förbund.

Den platsen i vår prästgård blev helig för mig.

Passerar en gul prästgård.

"Rent statistiskt sett är de som gifter sig i dagens Sverige ca 30 år gamla, utbildningen är klar och paret har ett eller två barn tillsammans. Man har känt varandra i åtta år och levt som sambor i fem år.

Nu söker man fördjupad samhörighet, stabilitet och en ekonomisk trygghet hos varandra."

Varje år gifter sig ca 48.000 par, varav ca 22.000 i Svenska kyrkan.

Regler för samlevnaden finns i alla kulturer. Det behövs tydliga ordningar som hjälper paret att  leva fredligt och troget med varandra, och att arvslinjen är klar.

"Därför är inte äktenskapet i första hand en privatsak, utan en offentlig-rättslig ordning!

Samtidigt är äktenskapet två människors frivilliga förbund som knyts till en offentlig rättsakt, som är juridiskt bindande."

Och jag tänker att i trons värld vilar all vår kärlek djupast sett i Guds famn.

"Ty så älskade Gud hela världen att..."

"Förlovningen var viktigare förr än den är nu. Det var en sista prövning  för att se om man var villig att leva samman resten av livet.

Och, som sagt, det kunde även innebära att man fick försäkra sig om att man verkligen kunde få barn tillsammans, för att säkra släktens fortlevnad."

Då hade ingen moralism hunnit smyga sig in....

Jan-Olof Aggedal skriver:

"Att gifta sig på 2000-talet handlar också om att på något sätt vilja ha Gud med, att få kontakt med det heliga.

Kyrkor som har en kyrkogård visar tydligt samhörigheten med 'släktens gång', vilket inte de moderna kyrkorna i städerna gör, därför väljer man ofta en landsortskyrka till sin vigsel.

Svenska kyrkan uppfattar äktenskapet som ett kompanjonskap. 

Därför träder brudparet in tillsammans, sida vid sida, i kyrkan.

Men när prins Charles gifte sig med Diana 1981 fick den anglosaxiska seden stort genombrott."

Seden att brudens far leder henne till brudgummen, väntande vid altaret, härstammar från tiden då kvinnan var omyndig och gick 'från man till man'.

Detta har aldrig varit svensk tradition och rycket undan vår strävan efter jämställdhet.

Brudparet går sida vid sida, i jämställdhet.

Men vad händer om förutsättningarna för äktenskapet förändras?

Vigsellöftena talar ju om viljan att älska i lust och nöd. Men om nöden inom relationen trasar sönder äktenskapet, vad innebär det?

Eller om lusten springer iväg utanför äktenskapet och otroheten är ett faktum?

En sönderslagen tallrik blir inte hel bara för att man säger 'förlåt'.

En ung Prao-elev frågade mig en gång:

- Helene, bröllop måste väl vara det roligaste som en präst gör, och dop av små barn?

- Ja, dopen är härliga, de kan inte gå sönder... men det kan en vigsel göra, om paret inte lyckas hålla ihop.

Båda makarna har ansvar att 'älska och ära varandra'. Om inte det sker, då krackelerar äktenskapet inifrån.

Frånvaro och respektlöshet ger ingen näring till tilliten.

Hot och våld slår sönder relationen. Inga ringar i världen kan hålla ihop ett äktenskap om man kväver varandra med kontroll, eller likgiltighet.

Då är skilsmässan redan ett faktum.

Var snälla mot varann!

Realism eller moralism.

Varje kultur har sitt skydd runt äktenskapet och den ömtåliga familjen. 

Men vår tid vacklar... Högstadieelever förväntas ha gjort sin sexuella debut för att få vara med i tuffa gänget (påhejade av RFSU?). 

Det är en annan slags ångest, där själen kan få djupa sår.

Jag citerar skånska spelkvinnors låt om liljan:

   "Jag är lik den lilja som i oskulden sitter.

    Jag är lik ett lamm i främmande land.

    Stackars de ynglingar som nu skall uppväxa

    i denna villosamma och förföriska tid."

Förföriska kyssar, alldeles förtidigt.

1997 skapade jag en ny gudstjänst som kallades KÄRLEKENS LOV. Det var en motsvarighet till Allhelgonatidens minnesgudstjänster, men tvärtom liksom. 

Vi bjöd in årets brudpar som fick förnya sina vigsellöften tillsammans med församlingen, i en underbar musikgudstjänst i Augerum och Lösens kyrkor.

Där formulerade jag en bön som användes flitigt, men det tar vi i nästa inlägg.

Varma hälsningar,

Helene F Sturefelt.

Ringarna - ett tecken.

 

ANDLIGA SÅNGER nr 120 ÄKTENSKAPET

Bröllopsmusik.

Välkommen till Andliga sånger, utsänt från radio Sölvesborg på 92,0 MHz.
Detta avsnitt nr 120 har temat ÄKTENSKAP.

Jag gör en historisk tillbakablick för att lyfta fram olika seder kring vigseln. Det mest spännande är 1686 års kyrkolag... som slår fast att "fästefolkets 'fästning' till varandra, följt av samlag, skall gälla som äktenskap, även utan vigsel"!

Mäktiga bröllopsmarscher och mild nyckelharpa illustrerar detta.

Lyssna här:

                           MUSIKLISTA

CD "WEDDING MUSIC":

 - Mendelsohn "En Midsommarnattsdröm"

-  Wagner "Lohengrin"

-  Purcell "Trumpet tune"

-  Clarke "Trumpet Volontary eller Prince of Denmark March.

ÅSA JINDER:

- Egendomlig Vals

- Ömheten

- Ändå Lika Nära

Åsa Jinder, nyckelharpa, 1993.

CD "Kärlekens Sång:

- VOTUM - När Din Kärlek Drabbade Mig

- Bengt Johansson - I Din Öppna Famn

SKÅNSKA SPELKVINNOR Miriam Andersén och Anna Rynefors:

- Jag är lik den Liljan

CD "Det kungliga bröllopet 2010"

- Psalm 84 "Vi lyfter våra hjärtan".

"Öppen och ursprunglig". Åsa Jinder.

Varma hälsningar,

Helene F Sturefelt - programskapare

Jörgen Hjärtenflo - ljudtekniker.

DET OMOGNA TESTOSTERONET

Det omogna testosteronet.

Det omogna testosteronet drar över världen i ett eskalerande av konflikter och krig.

Män bråkar, slåss, krigar och dödar. Helst på avstånd, där soldater får utföra makthavarens order.

Men det är alltid män mot män som utgjuter blod.

Det sägs att det är segraren som skriver historien, men det gäller inte längre. I våra digitala tider kan många röster höras, och vi kan se världens elände mer nyanserat. 

Den som slår i underläge, och är anfallen, får också ut sitt narrativ bland nyheterna.

Putins fullskaliga anfallskrig mot Ukraina förklaras på ett helt annat sätt för ryssarna, som applåderar sin diktator, än vad vi ser. Någon egentlig "Pravda" - sanning - finns inte där. 

Men vi som står på avstånd ser något annat än det ryssarna matas med.

Fulfinks-Putin.

Israel har försvarat sitt folk och sina gränser sedan det bildades 1948. Striderna ökar och det som var ett rättmätigt försvar mot terrorattacken den 7 oktober börjar glida över till något svårare. 

Detta lilla Putteland har dock imponerande muskler och strategiskt tänkande, där de nu oskadliggör ärkefienden Ir*n så att de inte kan utveckla kärnvapen. Trump i USA hjälper till. 

Är detta början till ett storkrig?

Eller är det en skicklig militär operation där vapen oskadliggörs utan sikte på civila?

Vi kan lyssna på olika rapporteringar och ta olika ställning.

Ska vi vara livrädda eller hoppfulla?

Israel ett ett pyttelitet land omgivet av fiender.

Det är inte min sak att utveckla politiska manövrar, men något behöver jag säga, utifrån min synvinkel.

Jag vill citera en allvarlig text som förhoppningsvis lästes igår på Johannes Döparens Dag i våra kyrkor. Det är profeten Jeremia som låter höra sitt rop från 500-talet före Kristus.

Han levde i en brytningstid då den del av Israel som kallades Juda hotades av den uppseglande nybabylonska världsmakten:

SÅ SADE HERREN:

GÅ NED TILL JUDA KUNGS HUS OCH TALA DÄR FÖLJANDE ORD:

- ÖVA RÄTT OCH RÄTTFÄRDIGHET, OCH RÄDDA DEN PLUNDRADE UR FÖRTRYCKARENS HAND.

FÖRORÄTTA INTE FRÄMLINGEN, DEN FADERLÖSE OCH ÄNKAN.

GÖR INTE ÖVERVÅLD MOT DEM, OCH UTGJUT INTE OSKYDLIGT BLOD PÅ DENNA PLATS.

Jeremia kap 22:1-3.

Utgjut inte oskyldigt blod.

Jag städar i tidningshögen och läser vårens rapporteringar igen. Varje gång det står att Israel har anfallit Gazaremsan, står det även att "Israel förvarnade befolkningen så att de skulle kunna evakueras"...

Varför då?

Därför att Israel inte är ute efter att döda civila, utan att komma åt terrorister och vapendepåer.

Detta kan möjligen kallas för någon form av "rättfärdighet" i krigsföringen.

Varför civila ändå dödats beror på att H*mas inte skyddar sin befolkning, utan offrar kvinnor och barn, för att få rubrikerna på sin sida. - - -

Jag läser noga om Israels anfall mot Ir*n här om dagen, där de precisionsbombade de platser där materiel fanns till att börja bygga kärnvapen. 

Ir*n svarar med att urskillningslöst skicka bomber mot Tel Aviv för att skada så många människor som möjligt.

Det är en enorm skillnad på den krigsföringen!

Utgjut inte oskyldigt blod på denna plats.

Tel Aviv vid havet.

Gamla Testamentet är det judiska folkets Bibel. De vet att Herrens ord har detta i fokus - att inte utgjuta oskyldigt blod.

Profeten Jeremia varnade kungar och folk för detta på sin tid, men fick bevittna hur landet ockuperades. Jerusalem lades i ruiner och folket fördes bort i fångenskap. 

Jeremia fick dock stanna kvar, men tvingades sedan av sina landsmän att flytta till Egypten.

Det mogna och goda testosteronet är en drivkraft till att skydda, inte till att anfalla.

Mannen skall vara den som beskyddar från lejon, diktatorer, ryska björnar och bombande örnar.

Eller för att citera mig själv och den traumatiska upplevelsen på midsommarafton; den resta fallosen skall vara till glädje, men knäcks nu av sin egen tyngd... så till den milda grad att även toppen går av... topplocket gick... 

Har mannen förlorat kontakt med sin kraft?

Hur kan testosteronets livskraft ha förvandlats till en dödskraft, som nu börjar hota hela världens existens???

Fallos-vapen till döds.

De fysiska krigen vi bevittnar på jorden har sin motsvarighet i den andliga världen.

Ont och gott existerar på många plan och i flera dimensioner. Grymheten tar först fart i tankarna, sedan växer det ned i känslorna, och så föder det grymhet, våld och synd i handling.

Det står skrivet i Jakobsbrevet i Nya Testamentet: 

BLIR NÅGON FRESTAD, ÄR DET ALLTID AV SITT EGET BEGÄR SOM HAN LOCKAS OCH SNÄRJS.

OCH NÄR SÅ BEGÄRET BLIVIT HAVANDE FÖDER DET SYND.

OCH NÄR SYNDEN ÄR FULLVÄXT FÖDER DEN DÖD.

Jakob 1:15.

Synden föder död.

Även Paulus beskriver de bakomliggande faktorerna till ondskan på följande vis:

DET ÄR INTE MOT VARELSER AV KÖTT OCH BLOD VI HAR ATT KÄMPA, 

UTAN MOT HÄRSKARNA OCH DE KOSMISKA MAKTERNA, 

MOT HERRARNA ÖVER DENNA MÖRKRETS VÄRLD,

OCH MOT ONDSKANS ANDEKRAFTER I HIMLARYMDERNA.

TA DÄRFÖR PÅ ER GUDS RUSTNING...

Efesierbrevet 6:12.

När jag låter Bibeltexterna möta vår tids nyhetsrapportering djupnar perspektiven.

Jag kan bli rädd, men ändå inte. Jag vet ju att detta har hänt, kommer att fortsätta hända, och händer just nu.

Därför är jag inte överrumplad.

Guds Ord har förutsagt allt detta, och då förstår jag att Gud på sitt outgrundliga vis har även det onda i sin hand - på väg mot den sista och slutgiltiga striden.

Vänner i den gemensamma ondskan.

Om Israel, Guds folk, går sina egna vägar, skall det gå dem illa. Detta upprepas gång på gång i Gamla Testamentet. Profeten Jeremia fortsätter:

MEN OM NI INTE HÖR DESSA ORD, DÅ HAR JAG SVURIT VID MIG SJÄLV, SÄGER HERREN, ATT DETTA HUS SKALL BLI ÖDELAGT.

JAG SKALL INVIGA FÖRDÄRVARE TILL ATT KOMMA ÖVER DIG, VAR OCH EN MED SINA VAPEN, OCH DE SKALL HUGGA NED DINA VÄLDIGA CEDRAR OCH KASTA DEM I ELDEN.

MÅNGA SKALL FRÅGA:

- VARFÖR HAR HERREN GJORT SÅ MOT DENNA STORA STAD?

OCH MAN SKALL SVARA:

- DÄRFÖR ATT DE ÖVERGAV HERREN, SIN GUDS, FÖRBUND, OCH DE TILLBAD ANDRA GUDAR OCH TJÄNADE DEM.

Jeremia kap 22:6-9.

Den ryska björnen.

Denna varning har det judiska folket levt med i alla tider.

Gud håller sin hand över dem, med maningen att ha SHALOM i fokus. Annars.

Och när Israel agerar efter Guds vilja, då kan inget skada dem. Enligt Skriften.

När jag står i kassakön i affären tvingas jag läsa kvällstidningarnas rubriker över Putins senaste manövrar. Jag suckar djupt, och betalar mina varor.

Hur små män kan få sådant storhetsvansinne att de tror att de kan ta någon annans mark och land är mig obegripligt.

Att många små vanliga människor sedan kan rösta fram dessa små maktgalna män är lika obegripligt.

Vem hinner först att ta våldsmonopolet?

Vem ska döda vem?

Käre himmelske Fader,

- jag ber för varje man på denna jord, att han skall omvända sig till Dig.

Herre, låt Mannen omvända sig till din frid och fred, för att bli den som skapar Shalom överallt där han går fram.

Kan Du förlåta mannens perverterade testosteron, som går vilse likt en felskjuten projektil?

Det var ju inte så Du hade tänkt det...

Ett kvinnligt Amen.

Barbie-Ken har också gått vilse.

Mina gamla kasperdockor fick illustrera de fula makthavarna. 

Hm, jag är inte färdig. Dagens bön i psalmboken på Johannes Döparens Dag måste få sista ordet:

"Gud, sänd oss profeter som likt Johannes skärper vår blick för den som lider nöd, och upptänder vår vrede över orättfärdighet och hyckleri.

Väck vår längtan efter Honom som kommer, Jesus Kristus.

Amen."

Kom, herre Jesus, snart!

Östrogen-hälsningar,

Helene Sture Testosteron-felt,

- i bön om fred.

STÅNGEN SOM GICK AV

En hållfast midsommarstång.

Midsommartid är glädjens och förväntningarnas tid. Året står vid sin ljusaste höjdpunkt och vi svenskar firar vårt hjärtas nationaldag - Midsommarafton.

Traditionerna med att klä midsommarstången och dansa ringlekar håller oss kvar vid våra rötter. Bondesamhällets lekar finns kvar i "Viljen I veta och viljen I förstå" hur far min brukade så havre... liksom hur vi skötte hemmet innan hushållsmaskinernas tid i "Så går vi runt kring ett enebärssnår".

Förr var midsommarafton den vanligaste bröllopsdagen och den 21 mars den vanligaste födelsedagen...

Nu är tiderna förändrade men hoppet om ett gott äktenskap lever kvar.

Men tänk om relationen går sönder?

Tänk om självaste midsommarstången går av?

Nej! Stången bröts av!

Det som inte fick hända, det hände där vi var.

Den ståtliga midsommarstången bröts av vid resningen. Belastningen är ju som störst vid 45 graders vinkel, och stången höll inte för trycket. 

Det knakade... och den månghundrahövdade ringleksskaran av barn och vuxna såg hur stången böjdes bakåt av sin egen tyngd - och föll i marken, då även toppen knäcktes med ett brak.

De som hjälpte till med resningen lyckades stå lite åt sidan så ingen blev skadad. 

Men efteråt var vi många som var skärrade.

En icke hållfast midsommarstång.

Tänk om... Men nu hände inte det... att... men... Inga andra var ju ens nära när midsommarstången bröts och föll ned. 

Hur var detta möjligt? Var stången inte i gott skick? Hade ingen kollat upp dess status?

Hur många år kan man återanvända en midsommarstång utan att den försvagas av väder och vind?

Spelemän och glada dansare tog vid, men jag var beklämd.

En övervintrande midsommarstång.

Först tänkte jag att den brutna stången var en sinnebild av de äktenskap som går sönder.

Det är relationer som inte fått omsorg, utan blivit liggande i ur och skur, i ett sakta murknande.

Och jag ville bara gråta.

Sedan tänkte jag på skilsmässostatistiken, som inte är någon rolig läsning, där det ofta är kvinnan som tar initiativet. Hon orkar inte med en man som inte tar sitt ansvar för hus och hem, känslor och behov. Det räcker nu.

Midsommarstången, med sin tvärslå där ringarna hänger, är ju symbolen för kvinnans livmoder med äggstockarna - har du tänkt på det!? De var intakta, men den delen som är en fallos klarade alltså inte trycket.

Den kvinnliga delen av midsommarstången!

Är det den manliga energin som tar slut nu? 

Ingen trädde fram och tog sitt ansvar och bad om ursäkt. Kan en man inte erkänna sina fel och brister? Tappar han sin prestige då?

Jag var själv med och lövade majstången dagen innan, och tänkte tyst att fråga om säkerheten. Varför gjorde jag inte det?

Men det hade varit en indirekt kritik - för så uppfattas det ofta när en kvinna ställer frågor.

Bättre att vara tyst och fortsätta pynta.

Kransarna växer fram.

På natten drömde jag om en hammare som satt fast i ett staket. Intill var ett bord dukat till fest.

Hantverkaren nådde inte sin hammare utan råkade flänga till den så den landade på bordet. Porslinet gick sönder och flög omkring i vassa bitar, och kvinnor och barn var nära att skadas.

Mitt undermedvetna bearbetade midsommaraftonens trauma.

Och jag vaknade av att jag skrek...

- Din förbann... tänker du inte alls?? Ser du inte kvinnorna och barnen som din ansvarslöshet var nära att skada? Har du ingen respekt för liv och säkerhet?!

Mannen kändes som en mycket främmande varelse från en avtrubbad värld.

Vilken värld lever vi i?

Hur löste det sig i verkliga livet?

Jo, en rådig kvinna gick och hämtade barnens lilla midsommarstång i en trädgård intill. Den trycktes ned i hålet och så fick danslekarna sin mittpunkt till slut.

På kvällen bad jag min aftonbön och läste en av bibeltexterna för Midsommardagen, hämtad ur Jobs bok:

HERREN HAR ALLA VARELSERS LIV I SIN HAND,

VARJE MÄNNISKAS ANDE.

ÖRAT PRÖVAR ORDEN, SOM TUNGAN PRÖVAR MATENS SMAK.

MED HÖG ÅLDER FÖLJER VISHET,

LÅNGT LIV SKÄNKER INSIKT.

HOS GUD FINNS VISHET OCH STYRKA,

HAN HAR BESLUTSAMHET OCH INSIKT.

Job kap 12:10-13.

Barnen räddade oss.

Käre himmelske Fader,

- jag suckar och ber i förskräckelse över det som hände, och över det som inte hände.

Det känns som ett krig mellan kvinnor och män, där den manliga ansvarslösheten nu måste gå mot sitt slut.

Herre, det är så många kvinnor och barn som gråter över frånvarande män och fäder.

Var är visheten? Var är insikten?

Herre, Gud Fader och Skapare, vi behöver Din beslutsamhet i att forma våra relationer efter din vilja.

Och vi behöver Din styrka i att ifrågasätta vår egen... och alltid kolla säkerheten innan vi reser den där majstången upp mot Din himmel...

Ett tveksamt - Amen.

Stången som gick av.

Knäckta hälsningar,

Helene Sture Stångfelt,

- midsommarfirare i skuggan.

 

GRODAN på BEGRAVNING

Grodan ska på begravning.

Följ med på en annorlunda begravning. Men den är alldeles på riktigt.

- Min mamma är död, sa leksaksgrodan, alltså hon som har skapat mig. Vill du följa med mig på begravningen? undrade hon. 

Min virkmamma ligger i en kista och jag har plockat blommor till henne.

- Visst vill jag det, sa jag till grodan, du bor ju hos mig nu och det är mitt ansvar att ta hand om dig. 

Och jag kände din virkmamma, vi var vänner.

- Är du också ledsen?

- Ja, lite... sa jag och vände mig bort. 

- Titta på mig! sa grodan. Dina tårar är mina, för jag kan ju inte gråta...

Nu kom tåget.

Hjälp, jag blåser av!

Det var en varm sommardag i juni men det blåste mycket.

Grodan och jag kom väldigt tidigt till kyrkan för att ha gott om tid.

- Själen måste hinna landa, sa jag.

- Vad är en själ? Har jag det? undrade grodan.

Jag var för hungrig för att svara. Teologin fick vänta tills vi var mätta.

Vi gick bort till söndagsskolefröken Amelie von Braun, hon som startade denna legendariska kristendomsundervisning i Sverige.

Hon föddes 1811 och dog 1858, hundra år innan jag föddes. Amelie von Braun blev bara 47 år, men hann uträtta mycket. Det gäller att ta vara på sina år, och det gjorde hon!

Amelie von Braun. 

- Gick du i sån där söndagsskola? undrade grodan.

- Ja, det gjorde jag. Den var i en källarlokal i höghusområdet där vi bodde. Jag var bara 7 år men det var som riktiga små gudstjänster och man fick fina bilder varje gång man varit där.

- Jag har inte gått i någon skola, sa den virkade figuren, bara simmat runt i slemmiga dammar.

Nu behövde vi äta.

- Kan man fika med de döda? frågade grodan. De kan väl inte äta?

- Nej, det kan de inte, men platsen är fin och jag vill sitta där stoftet efter Amalia är. Vill du ha en äggmacka?

- Nä, fy, sa den virkade, grodor äter inte ägg. Bara ost.

Ostmacka till grodan.

På kyrkogården finns det många fina träd. En häng-alm var som en stor grön grotta. Det kallades för "önsketrädet" och små lappar hängde i grenarna.

- Får jag också önska mig någonting? frågade grodan.

- Ja, gör du det. 

- Då önskar jag mig att min virkmamma skall komma till den Store Skaparen och få träffa honom. Tror du att det går? Han vill nog se allt fint som min mamma har skapat.

- Den önskebönen hänger vi upp!

Önsketrädet.

Vi gick in i kyrkan, innan någon annan hade hunnit komma in. Vi tog det lugnt. 

Längst fram stod kistan. Döden var närvarande, men också varma känslor av tacksamhet.

- Jag vågar inte gå in, sa grodan. Tänk om någon tittar snett på mig. Jag är i alla fall bara ett påhitt...

- Nejdå, göm dig i min väska. Jag skall skydda dig.

Grodan tvekar.

Det var mäktigt att se alla fantastiska blomsteruppsättningar. Och det gjorde ont att se hälsningarna med "ett sista farväl".

- Så fint ni människor gör när ni är döda, sa den gröna, det gör inte vi i Grodlandet. Vi bara gräver ned varann. Eller så kommer det någon och äter upp oss...

- Tack för upplysningen, sa jag och snöt bort några nya tårar.

Så kärleksfullt vackert.

Nu kom mina vänner. Vi satte oss i kyrkbänken tillsammans och tittade på varandras blombuketter.

- Jag har plockat sommarblommor i dikeskanten, det hade hon gillat! sa min vän.

- Och jag har plockat järnek som symbol för evigheten, avenbok för livet som vissnar och den knallgul rölleka som symbol för hoppet om uppståndelsen, som Jesus visade.

- Lyft upp mig ur väskan! väste grodan. Jag vill sitta hos er!

- Absolut! Du måste också få se det som händer.

- Har jag en själ?

- Sscchhhyy! Nu börjar det.

Begravningsgäst.

Det var så vackert. Så sorgligt. Så fina psalmer och sånger. Prästen var så vänlig och snäll och alldeles närvarande.

- Varför pratade hon om Ronja Rövardotter? undrade grodan. Ska ni inte prata om Jesus i kyrkan?

- Jo... men hon började med Mattis sorg över SkallePär för att ungdomarna skulle känna igen sig. 

- Känner de inte Jesus då? Har de ingen själ?

- Tyst nu, grodan!

"Blott en dag, ett ögonblick gick sönder..".

... "i sänder".. skulle det stå, men ögonblicket hade just gått sönder.

Jag tycker om att vara med.

Ett stort foto var placerat där framme. När alla gick fram till kistan för att ta sitt sista farväl, ramlade fotot ned av vinddraget när de kom för nära.

- Oj, nu är hon nog här och busar med oss, sa prästen.

- Kan de döda busa? frågade grodan som tyckte att vi tvåbenta var vidskepliga.

- Njae... det tror inte jag. De döda är döda. De levande är levande.

- Bra. Enkelt och tydligt sa den gröna simmaren. Men har JAG en själ?

Nu kom jag inte undan längre.

- Vi kan gå ut och prata om det, sa jag.

- Får jag gunga i trädet då?

- Suck. Visst.

Nu går vi ut.

- Alla som kan tänka har en själ, började jag trevande. Gud har gett livsande till allt levande.

Men vi måste vårda vår själ och ge den näring.

- Gör jag det? undrade grodan och gungade fortare i vinden.

- Det verkar så. Men inte alla människor ger sin själ näring. De är blyga, eller okunniga eller bara vilsna.

- Som att de glömt den Store Skaparen?

- Precis! Du är en duktig teolog, grodan!

- Nu vill jag fika igen!

Det tar på krafterna att gå på begravning.

Begravaningskaffe.

- Prästen sa att min virkmamma inte hade ont längre. Men det var ju bara i kroppen. Har hon inte ont i själen heller, eller missade hon det?

Jag satte kaffet i vrångstrupen. Vad är det här för en liten figur, egentligen? Hon vet mer om tro än många andra!

Grodan slickade i sig lite grädde och fortsatte:

- Du brukar ju prata om "friskendom" och "kristendom", att det är inte samma sak. 

- Mmmm, vilken god kladdkaka.

- Lyssna på mig!

Hur skulle jag förklara detta på en virkad grodas nivå?

Tjohoo! Du ser mig inte!

- Vi vågar inte prata om hur det är ställt med själen, det vet bara Gud, sa jag försiktigt.

- Men min mamma var ju med i Svenska kyrkan! Räknas inte det? sa grodan förnärmat.

- Jo.... kan man få lite mer kaffe? ... det gör det.

- Hon kanske hade en hemlig tro?

"Var inte rädd, det finns ett hemligt tecken, ett namn som skyddar dig nu när du går..."

Psalm 256 slog an tonen i det grodan sa. 

- Det är bara Gud som kan se själens tro, sa grodan. Nu vill jag gå och bada. Och leka med mina yngel.

Grodan vid söndagsskolefrökens gravsten.

Den här virkade grodan hade mer tro än många jag mött.

Tänk, så förvånad man kan bli.

Det syns sällan utanpå vad som rör sig inuti.

Och den som har öron att lyssna med kan höra många tala, som andra tror är stumma.

"Må din väg gå dig till mötes, och må vinden vara din vän, och må solen värma din kind. Och må regnet vattna själens jord..." Psalm 730.

Grodans själ var sannerligen välvattnad!

Ledsen, men tacksam.

Gröna hälsningar mitt i sorgen efter en saknad vän.

Helene F Sturefelt,

- ledsen teolog och symbolsyster, som fick nytt hopp igen.