VÄSTRA TORSÖS STRANDÄNGAR

Västra Torsös strandängar.

Innan jorden alldeles nöts ut som en klädnad och försvinner upp i rök, så körde jag en sväng ut på Listerlandet för att njuta av aprilvädret.

Bilen var nybesiktigad och godkänd, därför unnade jag mig att köra sakta ut på okända småvägar.

Ibland fick jag backa då möte inte var möjligt - sopbilen är inte dimensionerad för små grusvägar - och ibland svängde jag utan att säkert veta var jag skulle hamna.

Och så öppnar sig en liten pärla...

Vilsamma Västra Torsö.

Västra Torsö ligger på södra nästippen av Listerlandet - den delen som klarade sig undan Mark O'Polos oljeutsläpp förra året... Hörvik, som ligger på östra kanten mot Karlshamn, drabbades värst.

Giriga olycksfartyg hjälper till att slita ut denna jord.

HIMLARNA ÄR DINA HÄNDERS VERK, O HERRE.

DE SKALL FÖRGÅS, MEN DU FÖRBLIR.

DE SKALL ALLA NÖTAS UT SOM EN MANTEL OCH RULLAS IHOP SOM EN KLÄDNAD.

Hebreerbrevet 1:10

Fiska försiktigt.

Jag parkerade bilen under några tallars skugga och gick sakta ned mot havet.

Det var vindstilla och alldeles tyst. Stora, fina hus ruvade på minnen från förra sommaren då sommargästerna fyllde stugorna med liv och lust.

Hur kan man bo så stort och flott bara några veckor under året?!

Små sandvikar med vassruggar skapade hemliga rum, med stenkåsar ute i det grunda vattnet.

Fåglarna var de enda levande varelser som lät höra sig.

Bakom sista sommarvillan skymtade Sillesnäs gamla radiomaster.

Böljande landskap med stora stengärdsgårdar fick mig för ett ögonblick tro att jag var i Yorkshire, i England.

En grund havsvik var fredad mark för sjöfåglar och andra vattenlevande djur. Långt bort i horisonten glittrade solen i vattnet, med Åhuskusten på avlägsen distans.

Långt bortom ligger Åhuskusten.

Platsen var besjälad och plötsligt stannade tiden. Den blev fullkomligt levande och grep tag i mig på ett sätt som gjorde att jag inte kunde gå där ifrån. 

Tankarna letade sig genom tidslagren, ner i gyttjan bland yngel och småräkor.

Jag tyckte mig se en fisk i ögonen, och vi började prata med varandra.

- Hur trivs du där nere i vattnet? frågade jag.

- Jag trivs som fisken i vattnet! svarade fisken i vattnet.

- Har du aldrig längtat upp hit på land?

- Varför skulle jag det? Jag är ju skapad för att simma här och andas med gälar.

- Men vi tror att du en gång för länge sedan längtade upp på land och fick små fiskfötter...

- Det var det dummaste jag har hört! bubblade fisken. Jag vet ingenting om er och har ingen längtan efter att vara någon annanstans än just här.

- Men, har du inte hört talas om evolutionen? försökte jag.

- Evvele... vad? Hörredu, fräste fisken, vet du vad som händer ifall jag hamnar i luften på stranden? Jag dööör! 

- Men...

- Inga men. Inte en enda firre har utvecklat början till lungor bara för att de hamnat på landbacken. Ingen har ju kunnat återvända och säga till sina fiskvänner: "vi måste utveckla andra andningsorgan!" Nej, det går inte till så, din landkrabba.

Hör vad jag säger! sa fisken.

Jag tänkte på den senaste DNA-forskningen som vunnit fina priser. Där vet man att dessa minsta beståndsdelar bara kan upprepa det som de är programmerade för. Ingen ny information kommer in. Allt kan bara upprepas så som det var från början.

Det intressanta är att alltfler forskare undrar varifrån den här informationen som styr varje varelses tillblivande egentligen kommer ifrån... Det blir allt svårare att vara ateist i forskarvärlden. 

Jag vände tillbaka från strandängarna på Västra Torsö, men gick tillbaka igen.

Jag drogs som av en osynlig kraft tillbaka till färisten där jag stått en lång stund.

Gräsänderna simmade makligt. Ett par hägrar hägrade längre bort och jag var ETT med skapelsen.

Jag blev stående här.

Fisken glimmade till igen i vassen.

- Hur har du det med tummarna på fötterna? bubblade den.

- Vad menar du?

- Någon har lurat er att tro att den ena djursorten kommer ur den andra. Var är då dina ap-tummar på fötterna?

- Jag har inga...

- Just det. Människan har aldrig haft några tummar på fötterna eftersom ni är människor. Inte apor.

Och jag är en fisk med fenor och fjäll. Tacka din Skapare för det!

Radiomasterna.

Fisken i den grunda viken hade talat. Predikan på strandängarna var solklar, lika klar som den Jesus höll på Saligprisningarnas berg.

Var det det jag kände? En slags salighet?

Ja, det var det nog, för när jag försökte gå därifrån en andra gång, så gick inte det heller.

VEM ÄR DU SOM STÄMPLAR VISHET SOM MÖRKER

I DET DU TALAR SÅ UTAN INSIKT?

VAR VAR DU NÄR JAG LADE JORDENS GRUND?

SÄG DET, OM DU HAR SÅ STORT FÖRSTÅND!

Jobs bok kap 38:2-4

Herren tillrättavisar Job. Eller är det fisken som tillrättavisar de darwinistiska människorna?

Ingen fisk har gått upp på land.

VEM SATTE DÖRRAR FÖR HAVET NÄR DET FÖDDES OCH KOM UT UR MODERLIVET?

VAR FICK HENNES PELARE SINA FÄSTEN OCH VEM VAR DET SOM LADE HENNES HÖRNSTEN, MEDAN MORGONSTJÄRNORNA TILLSAMMANS JUBLADE?!

Job 38:6-8.

Med skönaste poesi ångade Bibels ord ut över Västra Torsö strandängar.

Det var svårt att återvända till civilisationen.

Hur civiliserad är du?

Strandade hälsningar,

Helene Sture Listerfelt.

GAMMALT OCH NYTT - Jesper Svartvik

Vaddå gammal?

Vem vill bli gammal? Vem vill betraktas som ett passerat datum? Varför tror vi alltid att det som är nytt är bättre? 

Det här inlägget skulle kunna handla om ålder och antirynk-krämer, men det gör det inte.

Jag vill skriva om den tiden vi lever i, och omöjligheten att i nuet kunna analysera att det vi gör just nu ersätter gårdagen.

De som levde på 1920-talet kunde inte beskriva det omfattande krig som varade mellan 1914-1917 som "första världskriget". De levde i efterdyningarna och hade ingen aning om att det ca trettio år senare skulle upprepas.

De som levde på 1940-talet kunde nätt och jämt beskriva sin samtid som att Hitlers galenskaper var ett "andra världskrig". 

Det måste gå en viss tid innan man kan jämföra och veta, eller hur?

Först efteråt förstår man sin tid.

Och med denna inledning är jag framme vid kvällens ämne: 

- att vi missförstått det här med "gamla" och "nya" testamentet...

Det är till att ta i en fredagskväll!

Istället handlar det om det jordiska och det himmelska. Det som jämförs i Bibeln är det som förgår och det som består.

Jesper Svartvik, teolog och präst, föreläste för oss i Blekinge om den judiskt-kristna dialogen för två veckor sedan. 

Allt fler kristna inser att den gamla vinklade uppfattningen att kyrkan skulle vara en ersättning för det judiska Gudsfolket är fel.

Det är inte så att "Gud skulle föredra en nyare religion framför en äldre" skriver Jesper Svartvik i sin bok "Vägen som är mödan värd" (sid 207). 

Det är inte så att Gud förändras och önskar att den äldre judendomen skulle försvinna och ersättas av kristendomen... nej, nej!

Mitt emellan gammalt och nytt.

Det som ligger till grund för denna felaktiga uppfattning är missförståelse av Hebréerbrevet:

GENOM ATT TALA OM ETT NYTT FÖRBUND HAR GUD GJORT DET FÖRRA FÖRÅLDRAT.

OCH DET SOM ÄR GAMMALT OCH FÖRÅLDRAT SKALL SNART FÖRSVINNA.

 Hebr 8:13.

Hebreérbrevet är en enda lång predikan, en av de äldsta i den första kyrkan, skriver ca 70 e Kr.

Men det är en anakronism (tidskrock) att tro att man vid den tiden kunde uppfatta sig som något annat än en fortsättning av det judiska - precis som vår egen tid gällande världskrigen.

"Vid tiden för Hebreérbrevets tillkomst hade 'det gamla förbundet' inte hunnit bli en teknisk term för att beskriva judendomen" (sid 205).

Jesper Svartvik menar att utgångspunkten är en annan.

Jordisk kontra himmelsk.

Ordet gammal förekommer bara tre gånger i Nya (!) Testamentet.
På grekiska heter det palaioun = att bli gammal.

1) Jesus uppmanar sina lärjungar att sälja det de har och ge till de fattiga, så att de förser sig med en penningpung som aldrig blir gammal (me palaioumena) och inte slits ut.

TY DÄR ER SKATT ÄR, DÄR KOMMER OCKSÅ ERT HJÄRTA ATT VARA.

Luk 12:33

Jämförelsen är mellan det jordiska och det himmelska! 

Jordiska ägodelar kommer att förgås medan den himmelska skatten (kärleken till Gud) kommer att bestå.

Samla er inte skatter på jorden där de förstörs...

Jesper Svartvik lyfter fram det andra tillfället då ordet "gammal" nämns:

2) Hebreérbrevet 1:10-12 citerar Psaltaren 102 där Gud prisas för att den sköna skapelsen ändå är ofrånkomligt skör och en dag kommer att slitas ut, åldras och försvinna:

DU, HERRE, LADE I TIDENS BÖRJAN JORDENS GRUND, 

OCH HIMLARNA ÄR DINA HÄNDERS VERK.

DE SKALL FÖRGÅS, MEN DU FÖRBLIR.

DE SKALL ALLA NÖTAS UT SOM EN MANTEL,

DU SKALL RULLA IHOP DEM SOM EN KLÄDNAD.

MEN DU ÄR DENSAMME, OCH DINA ÅR HAR INGET SLUT.

Hebr 1:10 citat från Psaltaren 102.

Verbet "gammal" = åldras och slitas ut visar igen att det är det jordiska som kommer att försvinna och det himmelska som kommer att bestå - Gud själv.

Almarna nöts ut.

3) Det tredje exemplet är det som kristna teologer i långa tider tolkat till sin fördel, men med fel utgångspunkt enligt Jesper Svartvik:

GENOM ATT TALA OM ETT NYTT FÖRBUND HAR HAN GJORT DET FÖRRA FÖRÅLDRAT.

OCH DET SOM BLIR GAMMALT OCH FÖRÅLDRAT SKALL SNART FÖRSVINNA.

Hebr 8:13.

Detta är ett intensivt längtande efter framtiden, menar Jesper Svartvik.

I alla tider har människan stått vid "det förlovade landet" och blickat in, precis som ökenfolket gjorde i 5 Mosebok 12:9. 

Detta kallas för en "eskatologisk längtan" - ännu ej uppfylld, vilande i framtiden.

Alltså, Hebréerbrevets författare och mottagare är nära målet för sin vandring men de är ännu inte framme (sid 206). Pilgrimsmotivet är ständigt levande.

Det som kommer att försvinna är det jordiska förbundet, det är föråldrat, och det nya förbundet kommer att blomma ut i himmelen. Till dess är vi gäster och främlingar här på jorden, såsom vi också sjunger i Psalm 322:

JAG ÄR EN GÄST OCH FRÄMLING SOM MINA FÄDER HÄR

MITT HEM ÄR EJ PÅ JORDEN, NEJ OVAN SKYN DET ÄR...

Sv Ps 322.

Lina Sandell förstod bibeltexten bättre än många andra...

Gäst och främling...

Gammalt och nytt skall inte förstås vågrätt, som en tidslinje, utan snarare lodrätt; jämförelsen mellan det jordiska och det himmelska!

Äntligen faller bitarna på plats!

Jag har aldrig tyckt om den där "ersättningsteologin" att kyrkan skulle ta bort existensen av det judiska folkets legitimitet och funktion.

Eller som Jesper Svartvik själv summerar det:

"I Hebreerbrevet handlar det inte om kontrasten mellan det gamla och det nya förbundet som vi förstår det idag, och inte heller om en konstrast mellan kyrkan och judendomen.

Snarare avser det kontrasten mellan Kristi eviga himmelska prästadöme och det jordiska prästadömet, som är temporärt." (sid 207).

Det himmelska är det nya, som består.

Min fråga är då: 

- vad ska vi kalla Gamla Testamentet? Det Jordiska Testamentet? JT?

- och vad ska Nya Testamentet heta? Det himmelska Testamentet? HT?

Jag måste höra av mig till herr Svartvik och fråga...

Fortsättning följer, hängande mellan himmel och jord...

Lodräta hälsningar, Helene F Sturefelt,

- som hoppfullt tänker på att vår jordiska kropp också kommer att slitas ut, för att i himmelen förvandlas till sin härlighetskropp...

- och som funderar på äktenskapsförbundet som också slits ut i sin jordiska form... 

Gammalt och nytt eller jordiskt och himmelskt.

KYRKAN HAR ORDEN - Niclas Blåder

Kyrktornet i Torhamn.

Tiden är orolig. Tillvaron känns ur led. Håller vi på att gå vilse?

Folkopinionen svänger hit och dit. Politiken är opålitlig och kyrkan verkar så ytlig.

Detta är funderingar som jag tog med mig till konventet i Karlshamn - ännu ett! - i måndags.

Inbjuden gästtalare till Carl Gustavs kyrka var domprost Niclas Blåder.

Han har skrivit en bok med titeln "En fast punkt i livet" med kapitel som vill orientera oss i kyrkans tro.

Det finns mängder med god konfirmationslitteratur, men nästan inget efter det, för vuxna.

Niclas Blåder vänder sig till intresserade som vill få en överblick av vad kristen tro är och hur den har vuxit fram.

Niclas Blåder.

- Kan kyrkan påverka samtiden i god riktning? frågar domprosten i Lund.

Han visade två bilder, en på en grotta och en på ett stort bibliotek:

- Det finns två stora riktningar genom kyrkans historia:

Det ena är den enkla bönemänniskan som vill vara i stillhet, eller dra sig ut i öknen likt Johannes Döparen. Eremitlivet lockar i "grottan".

Det andra är den kunskapstörstige som söker fördjupning och mer kunskap. Där är Paulus en förebild; bildad, lärd och intellektuellt redbar.

Niclas Blåder betonade:

TRON BEHÖVER INTE MEN KAN FÖRDJUPAS!

Jag såg mig om runt i kyrkbänkarna. Där satt många som jag vet är meditativa bönemänniskor och verkar i omsorg och barmhärtighet mot dem de möter i församlingen.

Men vi är också några stycken som är hungriga på mer forskning kring existentiella frågor och som mer än gärna dyker djupt ner i teologi och bibelkunskap.

Sida vid sida tjänar vi våra medmänniskor.

I tjänst.

Domprosten lyfte fram Gamla Testamentets vishetstradition som hade hög status. 

Jesus undervisade, han sa inte bara "följ mig" - nej, kunskapen var viktig för att själv sedan kunna var en ledare.

- Om kyrkan skall kunna påverka samhället i god riktning så måste den ha kunskap om sig själv.

Kunskapen om trons kärna är nyckel till förståelse.

Det är precis det jag brukar säga! Min Gudsgemenskap får inte bara bygga på känslor eller tradition, jag vill vara djupt förankrad i bibelhistorien. Sturellas Fotoblogg är min förlängda arm...

- Utan kunskap stelar tron, sa Niclas Blåder. Kyrkan måste förändras för att kunna förbli det den ÄR!

Innehållet är detsamma men den yttre dräkten måste vara i linje med samtiden.

- Kunskap myndiggör människor. Frimodigheten ökar. Vi behöver ha kunskap för att inte gå vilse.

Kontraktssamling för Blekinge kontrakt.

Niclas Blåder jämförde kyrkorna och vad som hände under 2:a världskriget när Hitler tog makten.

- Den lutherska kyrkans identitet var låg. Kunskapen svag. Det var illa! Många drogs med i nazismen och vågade inte stå emot de krav Adolf ställde.

Annorlunda vad det med katolska kyrkan. Deras identitet och kunskap var mycket starkare och de kunde därmed hålla emot massornas medlöpande.

Undantaget var Dietrich Bonhoeffer, som en av de få prästerna gick emot Hitler, och till och med deltog i attentatet emot honom. Han avrättades i koncentrationsläger några dagar innan krigsslutet... och dog med Sanningen.

Har vi denna kunskap och sanning idag?

Jag skrev ju under tårar i förra veckan om denna brist...

Sturellas Fotoblogg: VAR ÄR SANNING I HANDBOKEN?

Lutherbakelser.

Niclas Blåder vill inte att vi skall ryckas med i sekulariseringen eller i den föränderliga folkopinionen.

- Svenska kyrkan har en god bildningstradition. Luther satte Bibelordet i centrum, katekesen lärde de fattiga folken att läsa och kunskapsnivån höjdes i det fattiga Norden.

Kyrkan var huvudman för att Folkskolan bildades 1842.

Husförhören gjorde mänskorna myndiga att själva få återge Guds ord - även om pedagogiken kunde vara svart och krävande.

- I vår egen tid har barntimmarnas bibelundervisning gett flera generationer barn en grundläggande tro. Konfirmandstatistiken ökar igen och "Jesus trendar" som man säger.

Svenska kyrkan har satsat på lärande undervisning.

Lärande undervisning. Baby-sång i Karlshamn.

Boken "En fast punkt i livet" ställer frågan:

- Har kristen tro något att ge dagens människor?

Ja! Vi kan ge HOPP till människor som förtvivlar och förlorat tron på tillvaron.

Kyrkan har ord både för den djupaste glädje OCH de fruktansvärda dåd vi kan råka ut för.

Domprosten berättade om möten med journalister som i alla fall är mycket pålästa och samlar in stor bakgrundskunskap - men inte när det gäller kristen tro...

- Vissa kan till och med skryta om att inget veta... eller glänsa med sina fördomar...

Här finns det ett stort kunskapsglapp i Sverige, sa Niclas Blåder. Därför behövs den här boken!

En fast punkt i livet. 

När det gäller livsåskådning och religion så rör vi oss i fyra hörn:

1. religiösa motiv (bön och gudstjänst)

2. sociala motiv (trevlig samvaro med kaffe)

3. formande karaktär (lär sig etik och moral)

4. frigörande karaktär (Guds kärlek ger frimodighet).

Om detta krockar kan det bli som när Niclas själv var ung konfirmand; han kom från en ateistisk familj och ville vara med i konfirmandgruppens gemenskap - det "sociala hörnet". 

Men prästen tryckte på för mycket från sitt "religiösa hörn" och påtvingad bön fick honom att hoppa av...

Många år senare var det han som blev präst...

Herrens vägar äro outgrundliga!

Svenska kyrkan har orden.

Domprosten sammanfattade sin föreläsning i Carl Gustavs kyrka i Karlshamn:

- Kristen tro ger oss ett språk för den religiösa erfarenheten, den ger etik och en koppling till historien bakåt. Kristen tro ger sammanhang, glädje, hopp och en vän i Jesus; som håller även i livets prövningar.

Jag satt i kyrkbänken och skrev, men lyfte pennan då det inte kom mer...

Men...

Det saknas något. Själva målgången...

Lite ledsen noterade jag själv i mitt anteckningsblock:

- Kristen tro ger unika tre punkter till: Frälsning. Sanning. Och Evigt liv.

Amen på det!

Den Glada Församlingen.

Innan jag gick delade jag ut några exemplar av Den Glada Församlingen.

Den behöver läsas!

Köp den. Också

Tack Niclas Blåder för en intressant och viktig eftermiddag. Det blir nog mycket bra att du vikarierar för biskop Johan Tyrberg som skall studera i höst - och söka fördjupad kunskap... !

Nu skall jag gå ut i skogen och stilla bedja.

Sedan skall jag lusläsa profeten Mika kap 4 för att begripa vad som menas med ett "herdetorn...". Finns det kopplingar till Maria från Magdala mellan raderna??

Fanns det "herdetorn"?!

To be continued, som vi säger på svengelska.

Hoppfulla hälsningar,

Helene F Sturefelt, V.D.M.

- som skrivit detta såsom jag uppfattade det.

I skuggan av mig själv.

ANDLIGA SÅNGER nr 118 - MARIORNA

Maria-musik.

Hur många Marior finns det i Bibeln? Och varför är det så viktigt att säga att moder Maria var jungfru?

Välkommen till Andliga sånger, utsänt från närradion i Sölvesborg på 92,0 MHz.

I detta avsnitt nr 118 lyfter jag fram alla kvinnor som bär detta namn - eller är det en titel? Den som bekänner sig till Kristus?

Maria från Magdala handlar om ett torn - att ha god överblick. Kvinnorna som följde Jesus betjänade honom med sina tillgångar. Det var inga dåliga kvinnor...

Du skall få höra fin musik på danska, ryska, latin och svenska. 

Klicka på noten så startar programmet. 59 minuter.

                MUSIKLISTA

Signatur: CICCIE PERNVEDEN MALM - Det sjunger i själen och hjärtat.

MJÄLLLBY KYRKA: Nadja Schelin, kantor, spelar PSALM 479 "Jungfru Maria" och 605 "Gud bor i ett ljus".

TAIZÉ: Bogoroditse Dievo - Marias lovsång på ryska.

MASTHUGGSKYRKANS BARNKÖR i Göteborg: "Änglarna".

Ett musikaliskt oratorium från Danmark, om Franciskus; Guds lille narr: GUDS GÖGLER: "Amore".

HARPA: Susan Enochsson: PSALM 325 "I hoppet min frälsta själ sig gläder".

Marias föräldrar Anna och Joakim.

VOX SILENTII: Rosa Rorans Bonitatem" och "Salve Regina" - heliga Birgittas bönesånger om jungfru Maria.

GÖTE STRANDSJÖ: Maria och Jesus.

BARNPSALMER: psalm 154 "Dina händer är fulla av blommor"

INGMAR JOHANSSON: "Maria Magdalena" (där han tolkar henne såsom manliga teologer gjort i tvåtusen år; förminskande...) och "Mor Marias hemlighet."

Bland heliga kvinnor och män i St Nic, Sölvesborg.

Besök gärna St Nicolai kyrka i Sölvesborg. Där finns Nordens bäst bevarade Mariavalv i koret, med de märkligaste målningar. 

Den förträffliga boken "Bland heliga kvinnor och män" skriven av Hans Milton och Ingmar Nilsson ger en utmärkt guidning av dessa takmålningar.

Moder Marias begravning. St Nicolai kyrka.

Läs gärna mer här om kvinnliga lärjungar:

Sturellas Fotoblogg: KVINNLIGA LÄRJUNGAR

Varma hälsningar, Helene F Sturefelt.

DEN GLADA FÖRAMLINGEN Skarpa ord

Den Glada Församlingen.

Gläd er med mig! Min sjätte bok har just kommit från tryckeriet.

Den Glada Församlingen är ett häfte på 42 sidor med en framsida där vår katt Albus ser ut att sitta på en kyrka...

I nöd och lust.

Som vanligt började det med att jag lekte med orden och skrev lite för mig själv.

Men ganska snart tog några kapitel form, och jag fick bara hänga med.

I förordet skriver min vän Helen Kémi, stiftspedagog i Linköping:

"Helene och jag träffades i unga år då vi båda fick glädjen att arbeta med barn- och ungdomsarbete i en församling. En stark tro växte fram på en Kristuscentrerad kyrka som verkar genom kallelsen, att med allas gåvor bidra till att vara kyrka i vardagen och i världen.

Våra vägar gick på olika håll i livet och vi såg hur kyrkan utvecklades, men även började avvecklas.

Kyrkan blev mer organisations- och företagsorienterad och budskapet blev mer en produkt..."

Delar av Helen Kémis förord.

Det är ur denna sorg över kyrkans försvagade identitet som jag nu skriver. För att det inte skall bli för tungt tar jag till lekfullheten som lyfter fram allvaret.

Först låter jag pilgrimens sju nyckelord avslöja hur det står till i församlingarna.

Du skall strax få ett smakprov.

Sedan tar jag hjälp av tolv djur ur Noaks ark, och låter dem spegla ledarskapet i kyrkan.

De sanningar ingen vågar säga om kyrkoherden och kyrkorådets ordförande det låter jag djuren göra.

Det är mycket roligt och bitvis ganska smärtsamt. Och det drabbar ju mig själv också...

Direkt från Tryckcentrum i Karlskrona.

Först utgår jag ifrån den trygga församlingen. Sedan kommer den ytliga församlingen, därefter den spruckna och sist den återvändande församlingen.

(Det är samma upplägg som i boken "Den Långsamma Kärleken" som handlade om en kärleksrelation.)

Långsamhet, frihet, enkelhet, bekymmerslöshet, tystnad, delande och andlighet är de sju pärlor som får åka kana var och en i församlingens fyra faser.

Jag citerar mig själv:

De sju nyckelorden.

         1. LÅNGSAMHET          

 

               LÅNGSAMHET

 

I den trygga församlingen finns den goda långsamheten, där alla i arbetslaget har fått reflektera över församlingens arbete. Tid ger frid.

 

Var och en har tänkt över sin uppgift. Vi förstår vad en kristen församling är till för, vilka medel vi har och vad målet är - frälsningen åt alla. Ty så älskar Gud hela världen att alla uppdrag kommer i rätt tid, utan att vara forcerade.

 

Alla är inte med och fattar beslut. Det är delegerat på ett sådant sätt att alla vet sitt ansvarsområde.

När besluten väl är fattade, då ska de omsättas i handling. Då gäller inte långsamhetens lov, utan agerandet! Verkställ nu!

 

            BRÅTTOM – inte långsamhet

 

Den ytliga församlingen har bråttom. Det är visserligen inte så vanligt i kyrkan, som annars kan vara ganska trög.

Men, fattas besluten för snabbt? Får alla vara med och tänka till hur vägarna ska gå och målet nås, just i den här församlingen? När nya idéer kommer, är de förankrade? Både uppåt och nedåt?

 

            SPLITTRING och LÅNGBÄNK

 

Den spruckna församlingen har lidit av långvarig splittring. Det har inte funnit någon bärande gemenskap, varken i organisation, ekonomi eller gudstjänstfirande. Medarbetare har avlöst varandra. Kyrkoherden/ pastorn är svag. Befattningsbeskrivningarna otydliga och förlegade.

Kristus kanske finns där, i förtvivlad bön, men den mänskliga kommunikationen når inte fram.

Alla beslut dras i långbänk. Ingen vågar ta ledarskapet i rädsla för att bli kritiserad.

 

           STRESS och LIKGILTIGHET

 

I den spruckna församlingen finns en annan sorts stress än när det går för fort. Det är stressen över att ingenting alls händer… Det är inte ens långsamt. Rörelsen har stannat av.

De som har makten, använder den inte. Eller så används den för att dominera och köra över.

Fel personer på fel plats. Ineffektiv arbetsfördelning.

Alla kommunikationsvägar är så låsta att likgiltigheten tar alltmer plats. ”Det är inget att be för” är ordspråket.

 

         STILLSAMHET är LÅNGSAMHET

 

Om vi arbetar oss igenom svårigheterna kopplade till ”långsamhet” så kan vi återvända till en vital kristen tro. Men frågan är då:

- Vad återvänder vi till? Gamla hjulspår? Så har vi aldrig gjort?

Nej, vi återvänder till källorna, till KRISTUS!

Kom till mig, säger Jesus. 

              LAGOM FORT

Alla traditioner, rutiner och måsten är nu nollställda.

Ordspråket får bli WWJD – What Would Jesus Do? Vad skulle Jesus gjort, här och nu, i vår situation.

Bibelläsningen har kommit i centrum, både gemensamt i arbetslaget och enskilt.

Bönen har också fått tydlig plats. Förtroendevalda och anställda är nu med och firar gudstjänst på söndagen. Jesus Kristus börjar på allvar bli synlig. Guds kärlek driver ut rädslan.

 

      LÅNGSAMHETENS FULA BAKSIDA

 

En ful baksida av ordet ”långsamhet” är lathet… och stillastående. Vad händer om detta letar sig in i gudstjänst, undervisning, diakoni och mission?

 

- Prästen är oengagerad med predikningar utan innehåll.

- Musikern kommer ofta försent, orkar inte med sina körsångare och har en tråkig ton mot dem.

- Vaktmästaren är lat och fuskar med arbetstiden.

- Diakonen går bara på hembesök där det är gott fika.

- Pedagogen har tappat gnistan och orkar inte bry sig om konfirmanderna.

- Administrativ personal gör så gott de kan, men det går onödigt långsamt och en del kafferaster blir mycket långa.

Mission ska vi bara inte tala om – den finns inte! Okunskap har blivit till långsamhet som utvecklats till lathet. Rädsla att bekänna vår kristna tro leder till stiltje.

Det här var obehagligt! Känner du igen dig?

 

      STILLSAMHET är långsamhet                 

 

Nu vänder vi på detta nyckelord och låter det ge oss ny energi, med ny utgångspunkt och kanske nytt mål.

 

Varje dag samlas arbetslaget till morgonbön, gärna tillgängligt för församlingsborna också. Bibelläsning och samtal är en naturlig del i dagens rutiner. Att ”stilla sig” inför Herren ger ett lugnt arbetstempo som föder arbetsro. Gör studiebesök i Vadstena, hitta nya rutiner! 

               8.00    Mässa

               8.30    Bön

               9.00    Frukost

               9.30    Bibelsamtal – med alla, i smågrupper!

             10.00   Alla går till sina arbetsuppgifter.

 

Det här är radikalt.

Men inte konstigare än att bilfirman har koll på sina redskap eller att bagaren har receptet framlagt – och rent mjöl i påsen!

Har du rätt redskap?

Jag är oerhört stolt över att biskop Karin Johannesson i Uppsala har velat skriva baksidestexten till min bok. År 2009 läste jag kyrkohistoria 7,5 p i Uppsala där Karin undervisade om de medeltida mystikerna.

Johannes av korset och Teresa av Avila blev mina 1500-talsvänner, liksom en stor respekt för K Johannessons kunskap. Mitt innerliga tack för dessa ord:

En levande och glädjefylld församling byggs genom engagemang och gemenskap, men det är också en spännande och utmanande uppgift. Hur skapas en kyrka där Kristus är i centrum, där delaktighet och gemenskap blomstrar, och där uppdraget om gudstjänst, undervisning, diakoni och mission blir levande? Finns en nyckel till den glada församlingen?

 

I denna bok utforskar Helene F Sturefelt församlingens dynamik genom sju pilgrimsteman: Långsamhet, Frihet, Enkelhet, Bekymmerslöshet, Tystnad, Delande och Andlighet. Med humor, insikt och erfarenhet belyser hon de olika faser en församling kan genomgå från trygg och levande till ytlig eller splittrad och hur vi kan hitta tillbaka till källorna.

 

Församlingen kan liknas vid en bil: någon gasar, någon kopplar och någon bromsar. Men vad händer om alla trampar på gasen samtidigt? Eller om ingen vågar styra? Ledarskapets roll blir avgörande och vi möter tolv unika ledartyper inspirerade av djurens värld. Vilken typ av ledare styr din församling?

 

”Den glada församlingen” är en inspirerande, tankeväckande och ibland en utmanande bok för alla som är engagerade i kyrkans liv. Med hjälp av reflektioner och samtalsfrågor ges verktyg för att förstå och utveckla församlingen, alltid med blicken fäst på Kristus.

 

Karin Johannesson

Biskop i Uppsala stift

"..ibland en utmanande bok..."

Nu vill jag att du beställer min bok och läser den.

Det är mitt i fastetiden och just därför är det så viktigt med denna rannsakan.

Bokhäftet kostar endast 60 kr.

Maila helene.f.sturefelt@live.se

I sanning. Med kärlek.

Helene F Sturefelt, V.D.M.

- skrivare.

Kattälskare. Kyrkoälskare.

 

VAR ÄR SANNING I HANDBOKEN?

Finns sanningen i kyrkan?

I Vikens kyrka satt en ung tonårstjej och hörde orden i gudstjänstens inledning:

HELIG, HELIG, HELIG

ÄR HERREN SEBAOT.

Hon förstod inte riktigt vad det betydde, men hon kände den innerliga respekten som prästen vid altaret förmedlade till Gud.

Vid dopet läste prästen för dopfamiljen och hela församlingen:

GUD VILL ATT ALLA SKA BLI RÄDDADE OCH KOMMA TILL INSIKT OM SANNINGEN.

Detta upprepades varje söndag. Hon började sakta ana att det Fanns en Räddning, det Fanns en Insikt och det Fanns en Sanning!

Gamle prästmannen Nielsen med sin peruk på sned och knepiga uttal förmedlade Guds närvaro rakt till mitt unga hjärta!

 

Vikens kyrka, Kulla pastorat.

Som blivande konfirmand deltog jag i helgmålsbönen i Vikens kapell, med havet en bit nedanför.

De äldre damerna förklarade att lördagskvällens bön var en förberedelse till söndagens högmässa.

De läste bibelord med stort allvar:

JESUS SA:

- JAG ÄR VÄGEN, SANNINGEN OCH LIVET.

I sin förbön för oss alla bad Jesus:

- JAG BER INTE ATT DU SKALL TA DEM UT UR VÄRLDEN, UTAN ATT DU SKALL BEVARA DEM.

HELGA DEM GENOM SANNINGEN. DITT ORD ÄR SANNING.

Joh 17:17

Öresund slår mot Vikens stränder.

Nästa söndag sjöng Nielsen vid altaret om sanningen - igen!

SÄND DITT LJUS OCH DIN SANNING,

MÅ DE LEDA MIG, MÅ DE FÖRA MIG TILL DITT HELIGA BERG

OCH TILL DINA BONINGAR,

SÅ ATT JAG FÅR GÅ IN TILL GUDS ALTARE, TILL GUD

SOM ÄR MIN GLÄDJE OCH FRÖJD

OCH TACKA DIG PÅ HARPA, GUD MIN GUD.

Psalt  43:3

Och i predikan ställde han den fråga som Pontius Pilatus riktade till Jesus:

- VAD ÄR SANNING?

Vad är sanning?

Jag förstod tidigt att sanningen med stort S var kyrkans budskap.

Jesus sa tydligt:

JAG HAR KOMMIT FÖR ATT VITTNA OM SANNINGEN.

DEN SOM SONEN GÖR FRI, HAN ÄR SANNERLIGEN FRI!

Långt senare, som kristen bibelläsare och teolog, förstod jag att "sanning" är ett fundamentalt uttryck för Guds väsen, både i Gamla och Nya Testamentet.

Verbet "amán" på hebreiska betyder = säker, tillförlitlig, fast och sant.

Gud är människans AMEN!

Det är därför vi avslutar våra böner med att svara Amen, ja, det är sannerligen sant!

Och när Jesus skall säga något med stor tyngd säger han:

-Sannerligen, sannerligen, jag säger er... Amen, amen!

Alltså; det jag säger er nu är helt sant, av Guds eget väsen.

Och hela Israels historia är en enda lång kungörelse av Guds sanning.

Herren kräver av sitt folk att de skall vara präglade av sanning i hjärtegrunden, i både tal, handel och vandel.

Jag älskar sanningen!

Tidigt fick jag denna nyckel till att förstå Guds ord.

Det handlade sällan om mänsklig gemenskap eller socialt ansvar... Gud var i fokus och vi lyfte våra blickar upp, och anade Guds helighet.

Men detta förändrades sakta, nästan omärkligt, tills jag nu, idag, gråter av smärta att se hur sekulariseringen ätit upp sanningen i våra gudstjänster.

Medvetet drev ecklesiastikministern på 1950-talet syftet med Svenska kyrkan:

- Vi skall göra Svenska kyrkan till ett allmänt salighetsverk.

Jag konstaterar nu att efter sjuttiofem år så har denna socialdemokratiska politik lyckats.

Partipolitik skall inte styra kyrkan!!

Den handbok som reglerar gudstjänsten innehöll förr dessa ord om Helighet och Sanning.

I min första psalmbok - stadfäst av konungen 1937 - finns denna ordning som man följde då jag var ung.

När psalmbok, evangeliebok och handbok moderniserades 1986 så var det verkligen välkommet!

Nya friska uttryck tog plats och kristendomen fick en mer lättförståelig språkdräkt.

Men nu har det hänt något som gör att jag inte längre känner igen mig.

Handboken 2017 (HB17) som reglerar våra gudstjänster har tagit bort dessa "tunga kyrkord" och ersatt dem med lättsmälta formuleringar, som inte är förankrade i bibelordet.

Vikens församling är dock medveten.

I dopet talas det inte längre varken om Räddning, Insikt eller Sanning.

Istället sägs det:

- I dopet möter Gud oss för att vi skall leva i gemenskap med Jesus Kristus.

- Dopet ger glädje, dopet ger upprättelse och vi får förlåtelse.

- Dopet ger hopp och vi får leva, dö och uppstå med Jesus Kristus.

Allt detta är sant och mycket fint!

Men att "komma till insikt om sanningen" som Paulus skriver i 1 Tim 2:4 finns inte.

Varför?

Därför att Svenska kyrkan har inte klarat av att hantera sanningsanspråket på ett gott sätt.

Kan vi inte kommunicera med andra religioner?

I mötet med andra religioner och "alla hedningar" missbrukades sanningen så att andra blev bemötta med förakt - inte minst våra judiska bröder och systrar, som jag skrev om igår utifrån Jesper Svartviks föredrag.

Om kristendomens absoluta sanningsanspråk från Jesus själv blir så fel att kärleken upphör, då har den kristna människan lämnat den kärlek och sannning hon hävdar sig ha...

Alltså, är det bättre att inte tala om sanning alls.

Det förstår jag.

Men något väsentligt saknas, och jag vet inte om jag hade blivit kristen idag med ett så halvt budskap.

Det finns alltid ingångar till dialog om sanningen.

Det grekiska ordet för sanning är "alätheia" = något som inte är fördolt, det som är uppenbarat. 

Det hör ihop med det hebreiska ordet "amän".

I Nya Testamentet riktas sanningsordet mot Jesus som på ett unikt sätt uppenbarar Guds sanning för människorna.

Guds sanning har helt enkelt blivit "kött och blod"!

Inkarnation - i kroppen, i köttet kommen. 

Bland de första kristna kallades deras gemenskap ofta för just "sanningen" - i betydelsen "den rätta tron".

När de talade om "dem som går förlorade" så menade man då att det är de som inte gett rum för kärleken till sanningen.

Att hellre hålla fast vid sin egensinnighet leder till att man dömer ut sig själv ur Gudsgemenskapen.

Jesus kom för att vittna om sanningen.

När jag idag försöker samtala om Sanningen, ställer alla Pilatus fråga:

- Vad är sanning?

Alla har på TV sett "Min sanning" i motsats till "din sanning"...

Det är bara det att det finns endast En enda Sanning, allt annat fram till dess är ofullkomliga åsikter..... 

Att inte vilja böja sig under vad Bibeln vill säga om Guds väsen, förvånar mig.

Jesu lärjungar är kallade till att vandra i sanningen och de sanna tillbedjarna uppmanas att:

TILLBE FADERN I ANDE OCH SANNING.

Joh 4:23.

Det står inte att vi skall tillbedja Gud i våra egna åsikter eller i mänsklig materialism.

Jesus tillber i Ande och Sanning. Så skall han själv bemötas!

När jag törstar och hungrar efter sanning i alla lägen, finns det andra som är likgiltiga och inte bryr sig. Många kan frukta och vara rädda för sanningen och vill helst slippa höra den.

Och en del hatar sanningen - den bara förstör livet!

Men vi är kallade till att älska sanningen, och vi har egentligen ingenting att frukta.

Den som bjuder in oss är ju den Gud som älskade hela världen...

Sanningen förstör livet.

Vår moderna värld kan inte hantera EN sanning. Mångfalden förbjuder det.

Allt är tillåtet och allt går bra...

Nej, det gör det inte.

Jag började inlägget med att berätta om mina erfarenheter av kyrkans gudstjänster och jag ska sluta där också.

Det som på 70-talet ännu var fullt av sanning i den handbok som styrde prästerna, den är nu reducerad till en snällhet som mist respekten för Guds helighet och sanning - som nog inte finns... eller som vi helst inte skall tala om.

Vart skall jag gå för att mätta min hungrande själ?

Min fråga blir hängande i luften och min själ gråter.

Nej tack! Mig lurar ni. Inte.

Törstande hälsningar,

Helene F Sturefelt, V.D.M.

- som fotograferade i Viken på Kullahalvön,

- med ännu en fråga: varför går inte prästerna inför altaret som bibelordet bjuder?

- varför sitter de på en stol och trycker vid väggen?

- busschauffören sitta vid ratten, inte i passagerarsätet!

Jag når inte fram...