ANDLIGA SÅNGER nr 126 - COUNTRY

Kristna countrysånger.

Välkommen till Andliga sånger, utsänt från radio Sölvesborg, på 92,0 MHz.
Detta avsnitt nr 126 har smak av countrymusik, där gamla läsarsånger framförs som amerikansk sydstatsgospel.

Ordet "järnväg" förekommer ofta, då järnvägen blev en bild för både livet här på jorden, och det kommande i himmelen.

                            MUSIKLISTA

CICCIE PERNVEDEN MALM - Det sjunger i själen och hjärtat.

PATSY CLINE - Life's A Railway to Heaven.

RICKY SKAGGS - Let me Walk by Your Side.

The HARVESTERS - Somewhere Listening for my Name.

The BLACKWOOD BROTHERS - Learning to Lean.

GEORGE JONES - Cup of Loneliness.

GOLDEN CIRCLE CHOIR - Down by the Riverside.

CD "How Great Thou Art" - kristen country.

The OAK RIDGE BROTHERS - When I Lay my Burdens Down och Lead me to Calvary.

DEL REEVES - Why me, Lord (Kris Kristofferson).

JOHNNY CASH - This Train is bound for Gloryland.

The CARTER FAMILY - Will the Circle be unbroken.

JEANNIE C RILEY - Reborn.

PAT BOONE - A Wonderful Time up There.

BILL MONROE - I Saw the Light.

Jordanfloden, Israel. Dop är på gång.

I andakten spelar jag banjo "Låt oss alla en gång mötas" (Let the circle be unbroken) och berättar om vår mammas begravning i Kvidinge.

Det finns så mycket hopp och ljus i vår kristna tro! Låt oss dela himmelens glädje redan här och nu.

I Jesu namn hälsar jag er alla, våra radiolyssnare!

Helene F Sturefelt - programkreatör

med ljudteknikern Jörgen Hjärtenflo.

Radiostudion på Furulundsskolan, Sölvesborg.

PROVSJUNGER NYA PSALMER

Hur låter de nya, kommande psalmerna?

Det här är spännande, att få provsjunga nya psalmer! Jag älskar texter, jag älskar melodier. Och jag älskar Jesus som gett mig ett nytt liv.

Som ung kristen sjöng vi ur Nordisk Sång, den älskade norska psalmen:

NAMNET JESUS BLEKNAR ALDRIG, TÄRES EJ AV TIDENS TAND.

NAMNET JESUS DET ÄR EVIGT...

N.S. nr 441 eller i vår psalmbok nr 716.

Och:

JESUS, DET ENESTE, HELLIGSTE, RENESTE NAVN SOM PÅ MENNESKELEPPER ER LAGT.

FYLDE AV KJAERLIGHET, FYLDE AV NÅDE OCH SANNHET OG MAKT. 

N.S. nr 349.

Innerligheten strömmade ur blyga hjärtan som genom sången lärde känna Guds kärlek, genom Andens kraft, med Jesus i centrum.

Nordisk Sång. Gamla, innehållsrika psalmer.

Så det var med förväntan som jag idag deltog i församlingens provsjungande av nya, kommande psalmer.

Men jag blev besviken...

I förordet läste jag att man fäst stor vikt vid barnperspektivet, mångfald och normkritiskhet.

Jaha... men inget om bibeltexter eller försoningens djup. Är inte det viktigt?

Nu infinner sig flera frågor:

- om barnperspektivet blir alltför dominerande, så blir många psalmer alltför enkla, där tron lätt blir infantiliserad.

Fördelen kan dock vara att den ovane psalmsångaren får en barnsligt enkel text att våga närma sig den kristna tro igenom.

Gose-Josef och gose-Maria.

- Mångfald - för vem? Tvivlarna? Ateisterna? Pingstvännerna? (de sjunger egna sånger!). De ortodoxa? (de har en egen liturgi). Muslimerna? (de vill inte vara hos oss).

Eller är mångfalden riktad till barnen, där vi äldre inte längre räknas?

Äldre kanske tillhör enfalden...

- Normkritisk? Mot vad? Att det finns en Sanning som Jesus kommit för att vittna om? 

Handlar det om relativism? Att inte få säga "herre" eftersom det är en obalanserad maktposition (som om vi skulle vara jämlika med Jesus...)?

Normkritisk till att säga "han" om Gud, trots att vi vet att Gud är bortom alla begrepp.

Jag bläddrade igenom denna försökspsalmbok och letade efter Jesus, trons upphovsman och kärna.

Jag fann sånger om Skaparen och skapelsen. Anden fanns nämnd vid namn, likaså Kristus någon gång ibland.

Men jag fann inte Jesusnamnet. 

Naturligtvis har jag missat det - då får du hjälpa mig att hitta hans namn bland dessa nysånger. 

Älskade Jesus, var är du?!

Som missionspsalmer för ovana kan säkert flera av dessa sånger vara låg-tröskel-psalmer som hjälper personen in i kyrkan. 

Men!

Då måste riktningen vara tydlig, att centrum är Gud inkarnerad som människa och därefter Jesus på korset, såsom död och uppstånden, med den helige ande utgjuten över alla.

Eller för att tala med barnbarnets matteläxa, den matematiska termen riktnings-koefficienten, som måste vara klart angiven - och helt peka uppåt mot plussidan!

Riktnings-koefficient.

Det som är lika obehagligt för mig är steget från att vara deltagare, till att istället vara betraktare.

Man liksom "tittar på" dem som tänder ljus, man betraktar dem som går till julottan och som känner stämningar.

Man sjunger inte själv om Jesus som är världens ljus. Man är inte själv i bön eller tillbedjan, utan hör bara en "gammal psalm klinga långt bort" (Py Bäckman).

Det innebär att jag blir alltmer främmande i min egen kyrka, då jag vill falla på knä vid nattvarden eller lyfter händerna i lovsången. 

- Är du religiös på riktigt?

Suck.

Vart skall jag gå?

Betraktar andra som går till kyrkan. Deltager inte själv.

Det är också obehagligt att läsa hur politik tar sig in i de nya psalmtexterna.

Ordet MUR är ett sådant laddat ord.

Förr var det självklart att varje centrum skyddade sig med en ringmur (Visby och Kalmar) för att inte tjuvar och bedragare skulle ta sig in. Muren var något positivt. Det skilde ont från gott.

I dagens USA bygger man murar mot Mexico för att förhindra illegal invandring. 

I Mellanöstern ser vi att Egypten byggt stora murar mot palestinierna i Gaza, liksom Israel för att skydda sig mot vapenanfall.

Det är lätt att ha åsikter på distans, men saken blir annorlunda när man varit på plats och upplevt den komplexa situationen.

Skyddsmur.

I nypsalmen 123, skriven av Per Harling, sjunger vi om att tända ett ljus i största allmänhet och att murar skall rivas. Det verkar ju trevligt... Men jag är tyst.

Att tända ljus gör alla. Det är inget speciellt för kyrkan. Men vårt ljus har en identitet...

Och snälla ni alla, så länge ondska finns i form av droger, utnyttjande eller aggressiva inkräktare så är murar alldeles nödvändiga - precis som vår ytterdörr stänger ute dem som vi inte bjudit in.

När godheten blivit allt i alla kommer murarna rivas. Men inte förrän då. Tyvärr.

Nej, det här går inte.

Svenska kyrkan urvattnar sin identitet mer och mer.

1950-talets ecklesiastikminister har lyckats med den socialdemokratiska föresatsen att "göra statskyrkan till ett allmänt salighetsverk".

Det var Per Ivarsson som var den tidens kyrko- och samfundsminister. Olof Palme var den siste som innehade den titeln, därefter ändrades den till utbildningsminister.

Kristuskronan. Våra ljus har en identitet.

Samtidigt pågår en stark ungdomsrörelse där unga söker efter meningen med livet - och finner Jesus. Deras krav på äkthet, kärlek och sanning landar i gemenskapen med Jesus Kristus. Det är så stort!

Då är det mycket onödigt att vår kyrka går åt motsatt riktning, med en minus-koefficient, som fördröjer tron och ger för lite näring till själen. 

Läs mer om självklara gränser:

Sturellas Fotoblogg: GRÖNSKANDE STAKET

Skyddande staket mot faror.

Var det lika svårt för mina äldre släktingar då 1986 års psalmbok kom, till glädje för oss som var unga då? Är det jag som nu blivit gammal?

Visst är det så, men ändå inte. 

Texterna i den här utgåvan bär inte Jesus fram med den innerlighet som en psalm skall göra!

NAVNET JESUS MÅ JEG ELSKE, DET HAR SATT MIN SJEL I BRANN!

VID DET NAVNET FANT JAG FRELSE, INTET ANNAT FRELSE KAN.

Eller som det står i översättning i vår psalm 716:

NAMNET JESUS HIMLENS HÄLSNING, DET MITT HJÄRTAS KÄRLEK VANN.

I DET NAMNET FANN JAG FRÄLSNING, INGET ANNAT FRÄLSA KAN.

Många nya melodier är fina, men förr var en psalm en musikalisk genre, i betydelse äldre hymn i långsam takt. 

På 70-talet kom bibelkörerna där man sjöng Psaltarverser till gitarr.

Nu kan en "psalm" låta som vilken visa som helst... så begreppsförvirringen tilltar.

Eller är psalm helt enkelt det man sjunger i kyrkans gudstjänster?

Stora orgeln i Vadstena klosterkyrka.

Som sagt.

Den multiplikativa faktorn innehåller en eller flera variabler och anger hur många gånger en variabel förekommer i den matematiska ekvationen. 

ex) 2x = 2 är koefficienten till variabeln x.

Det betyder att i min matematiska teologi-uppfattning bör Jesus förekomma Många Gånger i en kristen psalmbok!

Och inte hamna på minus i grafen! Basta.

Nu skall jag arbeta med ett radiomanus där julpsalmerna tolkas i jazztappning... av Bodekull Gospel och Jazz Orchestra!

På återhörande.

Äldre hälsningar från

Helene F Sturefelt,

- kritiskt lojal provsjungare.

Syftet med provpsalmboken.

BLOGGARENS ÅTERKOMST

Gud talar. Bibel och psalmbok. Mat för själen.

Var en röst, inte ett eko. Lyssna till andra, men tänk själv.

Be dina böner, men inte utan att läsa Bibeln.

Håll dig till sanningen - och tag emot slagen.

Hela denna höst har jag farit mycket illa av det hårda debattklimatet, där vinklade åsikter upphöjts till ogrundade sanningar. I oktober skrev jag med smärta att jag inte längre orkar vara en röst - jag tystnar, och gör reträtt.

När sakfrågan inte kan mötas, slår man på budbäraren.

Knäckt. Och avsågad.

Samtidigt kom den bräckliga vapenvilan i Israel med gisslans frisläppande som fick ångesten att dämpas ett tag. 

Intensiva böner fortsätter, extra mycket just nu för Ukraina, där Ryssland kidnappar deras barn och sätter dem i soldatutbildning, å det grövsta.

Att bli misstänkliggjord, felciterad och utestängd är upplevelser som kan få vem som helst att vackla. 

Vårt mångfaldssamhälle är en lögn. Endast de rätta uppfattningarna räknas. Normlöshet hyllas. Kritik tystas. Så även inom kyrkan.

Lojal, men ifrågasättande. 

Se, du som har ögon.

Paulus säger:

ALLTID ÄR JAG ANSATT, MEN INTE KRINGRÄND,

RÅDVILL, MEN INTE RÅDLÖS, FÖRFÖLJD MED INTE ÖVERGIVEN,

SLAGEN TILL MARKEN MEN INTE FÖRLORAD.

ALLTID BÄR JAG MED MIG I MIN KROPP DEN DÖD SOM JESUS FICK LIDA, OCH ATT OCKSÅ JESU LIV SKALL BLI SYNLIGT I MIN KROPP.

JAG TROR, DÄRFÖR TALAR JAG...

2 Kor 4:10-13.

Kritiskt solidarisk. Så har sanningssägaren alltid varit. Maktens män ogillar det, men om vi går i Jesu fotspår har vi inget annat att vänta.

Fotspår i snön.

Idag firar jag 16 år som bloggare här på Sturellas Fotoblogg. 

Jag är en av de äldsta bloggarna i Svenska kyrkan, med tre producerade texter i veckan, sedan 2009. Det blir 2825 inlägg, inklusive detta, med några hundra läsare varje dag.

Den som kan skriva, skall skriva.

Den som kan läsa, skall läsa, och berätta vidare.

Och den som har öron, skall höra, särskilt vad Anden säger till församlingarna!

16-årig bloggare.

Jag hade troligen inte blivit kristen om jag som ung kommit till gudstjänsterna idag. Bibeltexterna blir lästa, men inte alltid kommenterade. Alltför ofta är det religiösa kåserier utan större allvar.

Prästen utgick från texten, men återkom aldrig...

Tack och lov är det inte alltid så.

Likväl är hungern efter Guds ord mycket stor.

Jesustrenden bland den yngre generationen håller i sig. Och då måste vi också hålla i, och våga stå för den kristna trons innehåll.

Den sanning jag brinner för - om ondskans konsekvens och Guds rättfärdighet - har sin grund i Bibelordet, och drabbar för och främst mig själv.

Vår tids stora svårighet är att individualismen ätit upp kollektivet med lögnen att "var och en bestämmer sin egen sanning". En sådan inställning fungerar varken i trafiken eller i det andliga livet.

Älskade kyrka!

Är Gud tyst? Ja, livet innehåller långa tider av Guds tystnad, men inte av Guds frånvaro!

Så länge vi kan läsa vår Bibel, kan Gud tala. 

Bön utan bibelläsning blir ofta bara egna förhoppningar. 

Det svåra är den karaktärsdaning som Herren utför med oss, medan vi upplever hans tystnad.

Kan man dras närmare till den som är tyst?

Vad är alternativet?

Guds andetag pulserar i naturen. Som också gråter.

Kom! Fyll mig med nytt liv.

Så låt oss detta nya kyrkoår 2025-2026 bli bibelläsare tillsammans, så att bönen lyssnar in Guds hjärta!

Den som inte bryr sig om sanningen har inga större problem med tillvaron.

Den som inte har något skönhetssinne bryr sig inte om att det är fult.

Och den som inte vill underordna sig den goda disciplinen fortsätter sin kortsiktiga livsbana, utan riktning och mål. Eller?

Lärjunge på engelska heter just "disciple"... 

Disciplinerd anhängare.

Min älskade Bibel.

Jag avrundar med episteltexten på 1 Advent, tredje årgången, från Uppenbarelseboken:

JAG SÅG I HÖGRA HANDEN PÅ HONOM SOM SATT PÅ TRONEN EN BOKRULLE, MED SKRIFT PÅ BÅDE FRAMSIDAN OCH BAKSIDAN, OCH FÖRSEGLAD MED SJU SIGITLL.

OCH JAG SÅG EN VÄLDIG ÄNGEL SOM ROPADE UT MED HÖG RÖST:

- VEM ÄR VÄRDIG ATT ÖPPNA BOKEN OCH BRYTA SIGLLEN?

MEN INGEN I HIMLEN, ELLER PÅ JORDEN ELLER UNDER JORDEN, KUNDE ÖPPNA BOKEN OCH SE I DEN.

OCH JAG GRÄT HÄFTIG ÖVER ATT DET INTE FANNS NÅGON SOM VAR VÄRDIG ATT ÖPPNA BOKEN OCH SE I DEN.

MEN EN AV DE ÄLDSTE SADE TILL MIG:

- GRÅT INTE. SE, HAN HAR SEGRAT, LEJONET AV JUDA STAM, SKOTTET FRÅN DAVIDS ROT.

HAN KAN ÖPPNA BOKEN MED DESS SJU SIGILL.

Uppb 5:1-5.

Bokrullens skåp, synagoga i Ashdod, Israel.

Tack, käre himmelske Fader, för att DU håller världen i din hand, i denna för-apokalyptiska tid.

Hjälp oss att söka DIG på djupet, i Ditt Ord som är Ande och liv.

Förlåt oss vår feghet att inte våga tala om rätt och fel, sanning och ondska.

Jesus, DU är vår räddning!

Kom och fyll oss med Din underbara kärlek.

Denna skatt från Dig bär jag i mitt bräckliga hjärta, trasigt som ett lerkärl, under tårar.

Amen.

Kristusljuset i min spruckna själ.

Och här är mitt allra första blogginlägg, den 2 december 2009.

Ett stillsamt hurra viskas här vid datorns tangenter.

Sturellas Fotoblogg: JAG SKÄMS INTE FÖR EVANGELIET

Sträva hälsningar,

Helene F Sturefelt,

- kristen, teolog och präst, tecknare och skrivare.

Vilsen tid.

 

DOMSSÖNDAGENS PREDIKAN

Domssöndagens gudstjänst i Listerkyrkan.

Välkommen att få ta del av predikan på Domssöndagen där EFS på Listerlandet bjöd in till kvällsmässa. 

PREDIKAN – DOMSSÖNDAGEN –  23 nov 2025

Daniel 7:9, Uppenbarelseboken 20:11, Johannes 5:22 - årg 2

 

BÖN – Käre himmelske Fader, TACK för att DU är här… Uppväck våra själar att ödmjukt älska DIG.

Öppna ORDET för oss så att vi hör DIN röst tala till oss, var och såsom vi behöver. Amen.

 

Tack att jag återigen får bli inbjuden att dela Guds ord!

Domsöndagen väcker många frågor, och ingen av oss kan besvara dem helt och fullt. Men jag vill ge några tankar från varje bibeltext. Först en inledning:

 

Vad är problemet? Vad är det som orsakar dessa våldsamma texter med de starkaste bilder som världshistorien känner?

Om livet vore gott, och om människan vore snäll – då vore vi kvar i paradiset. Men nu är det inte så.

 

Problemet är ondskan. Livet ÄR gott, men det är vi människor som orsakar det onda, i form av lögner, förtryck och våld. Det är VI som orsakar lidandet, både i naturen och bland oss själva.

 

Vad skall Gud göra åt det? Se mellan fingrarna och inte låtsas om det? Absolut inte! Då vore ju Gud själv ond!

Gud är helig och inget mörker kan finnas hos Gud.

 

Vad är målet? Att återställa livet helt och hållet GOTT igen.

Alltså måste den levande Guden, som är alltigenom god, avslöja det onda, frälsa oss från dess konsekvenser, och erbjuda förlåtelse, som leder till befrielse.

Detta var inledningen.

 

Vad är problemet? Ondskan.

   Nu tar vi den första texten: DANIEL.

 

Daniel levde mycket nära Herren så att han kunde ta emot den framtidsvision som Gud gav honom.

Det som inte går att se, kläds i mänskliga bilder. Vi vet att Gud inte är en ”vithårig gubbe på ett moln” (St Nic!) och att Vintern inte är som Elsa Beskows ”farbror Frost”…

 

Men likväl är det lätt att hamna där när vi hör om den uråldrige mannen med vit ull som hår och tronen som eldslågor.

 

Det är en försmak av det som Uppenbarelseboken berättar om, skrivet av Daniel på 500-talet före Kristus. Den himmelska härskaran är på plats inför Guds tron och betjänar honom.

Och så tar domare plats, och böcker öppnas.

 

Kommer ni ihåg Tomtens vaktparad på julafton? Där tecknar Disney en scen där en stor bok öppnas, och nissen kollar att barnen ätit sin spenat… annars får de inga julklappar…

Alltför många har en barnslig gudsbild, där allt skulle handla om prestationer och belöningar.

Men icke så!

 

Har du ätit din spenat?

    Den andra texten är UPPENBARELSEBOKEN.

 

Gud förmedlar sig återigen genom en syn, denna gång mottagen av Johannes då han sitter fången på ön Patmos. Nu utvecklas scenen.

Himmel och jord flyr för Guds tron, som har så stark energi att ingenting kan existera i dess närhet.

 

Och alla människor som har levat, får nu vara ansvariga för sitt liv, vad man sagt och vad man gjort och hur man förvaltat sitt pund.

Är det positivt, eller negativt?

Är det bra att levande Gud låter oss vara ansvariga för våra liv, eller är det dåligt?

Kan man inte bara hoppa över domen och låta allt vara bra igen?

Det skulle vara som att sätta plåster på ett brutet ben utan att lägga det tillrätta igen. Jag ser det som Gud respekt för oss, att vi får vara ansvariga för vårt liv!

 

Vi hör om två olika slags böcker;

- den ena är den bok vi skriver själva med våra gärningar.

- den andra kallas Livets bok; det är Förlåtelseboken, där alla namn står på dem som insett sina fel och brister, och bett om försoning för sina synder och sitt upproriska sinne.

 

Nu har döden gjort sitt, och tillsammans med dödsriket kastas döden i den brinnande sjön. Kan man döda döden?

Inte vi, men Ja, det kan Skaparen!

 

Och hur är det möjligt att de som inte är uppskrivna i livets förlåtelsebok också kastas i den brinnande sjön? Är inte det fruktansvärt grymt? Eller är det en konsekvens?

 

Hm… men om man spridit skräck och död omkring sig, och ska vara ansvarig för sitt liv, och har föraktat allt vad respekt och förlåtelse heter – vad skall då Herren Gud göra??

 

Detta är kärlekens baksida – att låta var och en ha sin fria vilja… Detta väcker många frågor… Jag tänker att det viktigaste är att ingen av oss pekar ut någon annan… utan var och en får vårda sitt hjärta och sin Gudsrelation.

 

Så skapar Gud en ny himmel och en ny jord, den gamla är borta, utsliten. Den heliga staden Jerusalem kommer ned ur den nya himlen, där Gud själv skall bo, mitt ibland sitt folk.

Där finns bara liv, liv och frid och glädje och liv övernog!

Detta är vårt hopp!

 

En ny himmel med liv och frid!

  Tredje texten: JOHANNES EVANGELIUM.

 

Fadern har överlåtit domen till Sonen, står det, och genast får vi problem med treenigheten… Är de inte ETT?

 

Jo, det är tre sidor av samma triangel, där Fadern är Skaparen, Sonen är Försonaren och domaren, och helig Ande är Guds närvaro här och nu – alla i en enda gemenskap.

 

Det stora är, att när vi upptäcker vem JESUS är, och tar emot honom, då föds vi på nytt, med hans rena sinne och får ikläda oss hans rättfärdighet.

Vi får dagligen leva av hans förlåtelse – som finns förborgat i nattvardens heliga sakrament. Det är vårt hopp!

 

När den kristna människan dör fysiskt, så tar man med sig över till andra sidan den försoning man tagit emot hos Jesus.

”Han faller inte under domen, utan har övergått till livet”.

 

Det Jesus gör här och NU, det kommer att fullbordas i Framtiden. Jesus själv läste ju Daniels profetbok och låter här alla förstå att HAN är den MÄNNISKOSON som Daniel fick skåda, vilket Johannes bekräftar i Uppenbarelseboken.

 

I nattvarden är försoningen förborgad.

Så, när det talas om DOMARE i Bibeln, så är det inga mutade eller korrupta domare som är köpta. Nej, det är Guds rena kärlek som genomskådar allt och alla, med den ständigt utsträckta handen att ta emot hans korsmärkta förlåtelse.

En dom kan både vara dömande och frikännande.

 Guds domslut vill frikänna! Gud vill upprätta!

 

Det är det största HOPPET som någonsin omtalats! Så väntar vi och längtar efter dagen då Jesus skall komma tillbaka!

                  Sammanfattningsvis:

 

Problemet – ondskan

Målet – befrielsen genom förlåtelsen

Vägen dit – ta emot Jesus.

 

 

Saliga de fattiga i anden – dem tillhör himmelriket.

Saliga de som hungrar efter rättfärdighet – de skall bli mättade.

Saliga de som förföljs för rättfärdighetens skull – dem tillhör himmelriket.

 

Låt oss be.

 

Herre, låt oss en gång få stå bland den stora vita skaran, som fått sina synder förlåtna. Jesus, vi ber ödmjukt att vi en gång skall få jubla inför din tron, då livet fullkomnas av din kärlek. Amen.

 

 

Nu skall vi låta ordet sjunka in och ta en stund till bön.

Man kan göra en bönevandring till ljusbäraren, eller sitta i sin stol och bedja i sitt hjärta.

 

Under tiden spelar vi musik av en annan Daniel, frälsningssoldaten Daniel Wiklund som sjunger sina tonsättningar av Uppenbarelsebokens brev till församlingarna.

 

                 Nr 12 – Filadelfia ”Håll fast vid det du har”

                 Nr 18 – ”Fader vår”

Tack att jag får vara i tjänst!

Detta var predikan i kvällsmässan i Listerkyrkan, på Domssöndagen.

Psalmer: 490, 314, 172, 75 och 381. 

Varma hälsningar,

Helene F Sturefelt, predikant

 

 

 

 

 

SNÖ ÄR SOM FÖRLÅTELSE

Snö är som förlåtelse.

Snön kom tidigt i år. Redan i slutet av november föll den första snön över Blekinge.
Jag älskar att se världen bäddas in i detta mjuka, vita som faller ifrån himlen!

Redan när rullgardinen skall dras upp, anar jag att det är ljusare än vanligt. Och trafiken är dämpad. Hoppas... Snöplogen kommer och mullrar över asfalten - ja, det har snöat!

Ja! Det har snöat!

Allt smutsigt och fult försvinner. Det hårda och kantiga bäddas in vinterbomull och jag får en försmak av himmelen.

Det finns ett tillstånd som är alldeles rent, alldeles sant och oförstört vackert. 

Jag längtar efter den försoning som tvättat bort all orenhet.

Hos Gud kan inget mörker existera, precis som hösten inte kan existera i vintern - den måste ge sig.

Ge dig! Höst och vinter går inte ihop.

Det jobbiga är att när man tror sig vara tvungen att vara perfekt som människa, då blir man en o-människa... Den omänskliga människan har en fasad av lycka, hälsa och rikedom som ingen får avslöja.

Sociala medier hjälper till att bevara lögnen men inuti badar själen i sina egna tårar.

Moralens väktare mår inte heller bra. De fastnar på snödrivornas höga kanter. Det gör vi.

Och självfrälsningsläror försöker övertyga mig att jag har allt det goda inom mig och kan affirmera mig till så positiva höjder att allt negativt försvinner. 

Sällan har jag upplevt sådan förtvivlan när jag mött denna övertro på människans förmåga.

Det är som att den snö som faller är svart...

DÖM INTE, SÅ BLIR NI INTE DÖMDA.

Släng perfektionen och bli människa.

INTE DÖMER VÄL VÅR LAG NÅGON UTAN ATT MAN FÖRST HAR HÖRT HONOM OCH TAGIT REDA PÅ VAD HAN GÖR?

Johannes evangelium 7:51.

Ett annat slaskhål är att möta besserwisserna som låter alla veta:

- Jag är bäst!

- Jag har inte fel!

- Men den och den är dålig och den och den kan ju inte...

Då kan du sitta där och bästra dig själv, för ingen annan får plats hos dig. Inte Jesus heller...

Hur tänkte du göra inför domens dag när du står inför Guds tron?

Du är inte bäst.

Min Bibel ligger uppslagen på Romarbrevet där det står om detta att inte döma andra.

TY MED DIN DOM ÖVER ANDRA DÖMER DU DIG SJÄLV, EFTERSOM DU HANDLAR LIKADANT SOM DEN DU DÖMER.

INBILLAR DU DIG ATT JUST DU SKALL UNDÅG GUDS DOM?

BRYR DU DIG INTE OM GUDS OÄNDLIGA GODHET, FÖRDRAGSAMHET OCH TÅLAMOD?

FÖRSTÅR DU INTE ATT GUDS GODHET VILL FÖRA DIG TILL OMVÄNDELSE?

Romarbrevet 2:1.4.

Förlåtelse som bomull över såren.

Luften gick ur den snövita snögubben. Det gick inte att vara bäst längre. Allt kom tillbaka, som en rekyl.

- Jag är inte bäst, jag vet inte allt, jag vill inte vara duktig, jag orkar inte tillrättavisa alla, jag vill inte bry mig om alla fel jag vill inte vara upphöjd bland mina kollegor... 

Vad vill du då?

- Smälta ned. Bli en vanlig människa. Och erkänna att jag är ofullkomlig.

- Vad hände?

- Jag tappade mitt perspektiv. Jag såg mig uppifrån... och det blev så pinsamt. Jag hörde nåt...

MED DITT HÅRDA OCH OBOTFÄRDIGA HJÄRTA HOPAR DU VREDE ÖVER DIG...

Romarbrevet 2:5.

Börja om.

- Jag halkade i snön och slog i en trädstam så att snö från grenarna rasade över mig. Jag börjar förstå att Gud en dag kommer att döma rättvist och kommer att löna var och en efter hans gärningar. Vad skall han säga till en som trott att han var bäst?

Solen stod lågt och lyste mellan grenarna. Den hårda världen såg annorlunda ut med den förlåtande snön. 

Är snö som förlåtelse?

Är snö som förlåtelse?

Den råa människan håller inte måttet inför Gud.

Men den bristfulla människan, som erkänner sina svagheter, har ett helt annat utgångsläge. Då konkurrerar man inte med Gud.

Det är kärlek att säga sanningen.

Det är sant att kärleken segrar. Men den hoppar inte över domen över ondskan.

Jag läser med förskräckelse, och tacksamhet, över fortsättningen i Romarbrevet:

NÖD OCH ÅNGEST ÖVER VARJE MÄNNISKA SOM GÖR DET ONDA.

HÄRLIGHET, ÄRA OCH FRID ÅT VAR OCH EN SOM GÖR DET GODA.

GUD GÖR INTE SKILLNAD PÅ MÄNNISKOR. 

Rom 2:9-10.

Men ingen är ju renodlat ond eller renodlat god. Hur skall detta gå?

Inte antingen eller. Det är både ock.

Solen gick i moln. Temperaturen steg och minusgraderna smälte. 

Snön blev brun och skönheten gick förlorad.

Kampen mellan årstiderna skildrade kampen mellan ont och gott. 

Striden mellan syndens fulhet och Guds glittrande nåd blev uppenbar.

Imorgon är det Domssöndagen. 

Lyssna till gudstjänstens ord. Och Herren sa:

SE, JAG GÖR ALLTING NYTT!

Uppenbarelseboken 21:5.

Käre Far i himlen, 

- kom och förvandla oss! Snöa över oss med din oändliga nåd!

- förlåt oss vår smutsiga högfärd som solkar världen.

- rädda oss undan oss själva...

Amen.

Snövita hälsningar från vinterälskaren

Helene F Sturefelt.

Och det sista lövet släppte sitt tag.

SM-GULD till MJÄLLBY AIF!

En kopia av den pokal som snart väntar.

Det är söndag, Herrens dag. Jag klär mig fint och åker till kyrkan. God predikan och rik liturgi fyllde min själ med glädje.

En stund senare satt jag på bussen till Hällevik och såg de gulsvarta skyltarna passera, med böndernas hyllning till sitt lag. 

Några av Mjällby AIF's supportrar var också ombord och skränade hejarramsor, inte alla rumsrena. Nyktra till! 

Hyllningsguld är förberett.

Följ nu med och upplev lite av stämningen på Strandvallen, denna den sista matchen för den Allsvenska säsongen. Mjällby har redan tagit guld-titeln, men BK Häcken från Hisingen väntade på att bli besegrade... tyckte vi, med den snöpliga CUP-förlusten för två år sedan i färskt minne.

Vår arena är inte stor, men när över 5000 personer är samlade där, då är det fullt! Det är lika många som Jesus mättade vid brödundret när Genesarets sjö... Det gick åt många sillamackor och korv-med-bröd idag!

Och över våra huvuden hovrade en helikopter med Mjällby AIF's flagga.

Helikoptern över Strandvallen.

Sportens reklamskyltar sattes upp. Det låg stor förväntan i luften. 

MAIF's sportchef, Hasse Larsson, gick lugnt runt på plan med handen i jeansfickan, och hämtade in stunden. I sextio år (hur gammal är han?!) har denna Listerlandets bondson slitit med både arbete och sitt fotbollslag, hela vägen från spelare till tränare. 

Jag fångade ögonblicket när han blickar ut över sitt livsverk, under skylten med SM-GULD...

Hasse Larsson under skylten SM-GULD.

När spelarna kom in, steg jublet. Det följer alltid med barn in, hållandes de vuxna i handen, som ett framtidslöfte. Men idag hade flera av spelarna sina egna barn med!

Tom Pettersson med sina två grabbar som går på samma fritids som mitt barnbarn, Jacob Bergström med Olle och Vera, Herman Johansson med sin dotter på arm och Jesper Gustavsson med sina två. 

Det var otroligt fint att se!

Vi hyllade dem med gula och svarta flaggor, en stor "tifo" och guldark, som låg på publiksätena.

Nennessson, som skrivit vår inmarchsång, var på plats och sjöng live till gitarr. Mäktigt!

Spelarna, några med sina egna barn!

Sen började det svåra. Att få hål på Häcken. De spelade bra och bjöd på hårt motstånd och farliga anfall. Mjällby började bli fega i mina ögon, och passade bakåt och i sidled, mer än framåt... och då blir det liksom inga mål...

Till slut byttes Alexander Johansson in, nr 16, och då small det till mellan stolparna - mååål!

1 - 0 till Mjällby! Det är inte första gången som han kommer in och "frälser laget" - vilken segerkänsla för oss alla!

Frälsa... befria från skuld och skam... och måltorka!

Men vi var inte befriade från brinnande bengaler...

Det var 4 minuters tilläggstid men domaren orkade inte med det, han blåste av, medveten om att han inte dömt till Mjällbys fördel... 

Nåja, sauja, vi har väl överseende med det eftersom denna seger nu slår alla poängrekord som går att slå.

Jag skall inte trötta dig med statistik, utan istället låta dig gissa vad som hände när matchen var slut... 

- Storma inte planen, vädjade speakern och en mängd securitatsvakter stod på pass vid sargen.

Naturligtvis stormade supportrarna planen, med vilda glädjetjut och vajande flaggor.

En scen byggdes upp och efter en lång väntan kom Sveriges mesta och bästa fotbollsspelare in.

Jublet ekade över Listerlandet.

Fotbollsförbundets ordförande.

Medaljer delades ut och så kom det stora ögonblicket - pokalen överlämnades och höjdes mot skyarna.

Alla ville få utföra denna ritual, som man drömt om i hela sitt fotbollsliv, och hålla pokalen i sina egna händer.

Och medan champagnen flödade som ett regn sjöng vi alla:

- Vi är Maifare... A.. I...F... vi är Maifare...

Ur högtalarna spelades "We are the Champions" och "The Winner takes it All".

Häcken åkte hem.

Men gratulerades till att deras Damlag vunnit sin seger.

Hasse på väg upp till medalj och pokal.

På bussen hem hamnade jag bredvid en trevlig kille från Los Angeles, boende i Madrid. Han var här för att göra reportage om denna idrottsliga bragd. 

Vi fick ett mycket fint samtal om sport, svensk natur, sammanhållning och kyrka. 

- This is absolutly amazing! utbrast han, och jag kände mig stoltare än någonsin.

Så får fotbollen vara ett tecken på att när man är mätt och varm - och det är fred i landet - då spelar man fotboll! Och sjunger!

Ibland är livet enkelt och alldeles underbart.

Gulsvarta hälsningar, med bön om Guds frid och beskydd till oss alla,

Helene Sture Guldfelt.

Inte fick väl hela Hisingens lag plats där?!

P.S.

Jo, lite statistik måste fram!

Mjällbys slutpoäng landade på 75, med Hammarby på 62 poäng, GAIS 52 och Djurgården 49... Då förstår du vidden av bragden!

Segerjubel!