DOMSSÖNDAGENS PREDIKAN

Domssöndagens gudstjänst i Listerkyrkan.

Välkommen att få ta del av predikan på Domssöndagen där EFS på Listerlandet bjöd in till kvällsmässa. 

PREDIKAN – DOMSSÖNDAGEN –  23 nov 2025

Daniel 7:9, Uppenbarelseboken 20:11, Johannes 5:22 - årg 2

 

BÖN – Käre himmelske Fader, TACK för att DU är här… Uppväck våra själar att ödmjukt älska DIG.

Öppna ORDET för oss så att vi hör DIN röst tala till oss, var och såsom vi behöver. Amen.

 

Tack att jag återigen får bli inbjuden att dela Guds ord!

Domsöndagen väcker många frågor, och ingen av oss kan besvara dem helt och fullt. Men jag vill ge några tankar från varje bibeltext. Först en inledning:

 

Vad är problemet? Vad är det som orsakar dessa våldsamma texter med de starkaste bilder som världshistorien känner?

Om livet vore gott, och om människan vore snäll – då vore vi kvar i paradiset. Men nu är det inte så.

 

Problemet är ondskan. Livet ÄR gott, men det är vi människor som orsakar det onda, i form av lögner, förtryck och våld. Det är VI som orsakar lidandet, både i naturen och bland oss själva.

 

Vad skall Gud göra åt det? Se mellan fingrarna och inte låtsas om det? Absolut inte! Då vore ju Gud själv ond!

Gud är helig och inget mörker kan finnas hos Gud.

 

Vad är målet? Att återställa livet helt och hållet GOTT igen.

Alltså måste den levande Guden, som är alltigenom god, avslöja det onda, frälsa oss från dess konsekvenser, och erbjuda förlåtelse, som leder till befrielse.

Detta var inledningen.

 

Vad är problemet? Ondskan.

   Nu tar vi den första texten: DANIEL.

 

Daniel levde mycket nära Herren så att han kunde ta emot den framtidsvision som Gud gav honom.

Det som inte går att se, kläds i mänskliga bilder. Vi vet att Gud inte är en ”vithårig gubbe på ett moln” (St Nic!) och att Vintern inte är som Elsa Beskows ”farbror Frost”…

 

Men likväl är det lätt att hamna där när vi hör om den uråldrige mannen med vit ull som hår och tronen som eldslågor.

 

Det är en försmak av det som Uppenbarelseboken berättar om, skrivet av Daniel på 500-talet före Kristus. Den himmelska härskaran är på plats inför Guds tron och betjänar honom.

Och så tar domare plats, och böcker öppnas.

 

Kommer ni ihåg Tomtens vaktparad på julafton? Där tecknar Disney en scen där en stor bok öppnas, och nissen kollar att barnen ätit sin spenat… annars får de inga julklappar…

Alltför många har en barnslig gudsbild, där allt skulle handla om prestationer och belöningar.

Men icke så!

 

Har du ätit din spenat?

    Den andra texten är UPPENBARELSEBOKEN.

 

Gud förmedlar sig återigen genom en syn, denna gång mottagen av Johannes då han sitter fången på ön Patmos. Nu utvecklas scenen.

Himmel och jord flyr för Guds tron, som har så stark energi att ingenting kan existera i dess närhet.

 

Och alla människor som har levat, får nu vara ansvariga för sitt liv, vad man sagt och vad man gjort och hur man förvaltat sitt pund.

Är det positivt, eller negativt?

Är det bra att levande Gud låter oss vara ansvariga för våra liv, eller är det dåligt?

Kan man inte bara hoppa över domen och låta allt vara bra igen?

Det skulle vara som att sätta plåster på ett brutet ben utan att lägga det tillrätta igen. Jag ser det som Gud respekt för oss, att vi får vara ansvariga för vårt liv!

 

Vi hör om två olika slags böcker;

- den ena är den bok vi skriver själva med våra gärningar.

- den andra kallas Livets bok; det är Förlåtelseboken, där alla namn står på dem som insett sina fel och brister, och bett om försoning för sina synder och sitt upproriska sinne.

 

Nu har döden gjort sitt, och tillsammans med dödsriket kastas döden i den brinnande sjön. Kan man döda döden?

Inte vi, men Ja, det kan Skaparen!

 

Och hur är det möjligt att de som inte är uppskrivna i livets förlåtelsebok också kastas i den brinnande sjön? Är inte det fruktansvärt grymt? Eller är det en konsekvens?

 

Hm… men om man spridit skräck och död omkring sig, och ska vara ansvarig för sitt liv, och har föraktat allt vad respekt och förlåtelse heter – vad skall då Herren Gud göra??

 

Detta är kärlekens baksida – att låta var och en ha sin fria vilja… Detta väcker många frågor… Jag tänker att det viktigaste är att ingen av oss pekar ut någon annan… utan var och en får vårda sitt hjärta och sin Gudsrelation.

 

Så skapar Gud en ny himmel och en ny jord, den gamla är borta, utsliten. Den heliga staden Jerusalem kommer ned ur den nya himlen, där Gud själv skall bo, mitt ibland sitt folk.

Där finns bara liv, liv och frid och glädje och liv övernog!

Detta är vårt hopp!

 

En ny himmel med liv och frid!

  Tredje texten: JOHANNES EVANGELIUM.

 

Fadern har överlåtit domen till Sonen, står det, och genast får vi problem med treenigheten… Är de inte ETT?

 

Jo, det är tre sidor av samma triangel, där Fadern är Skaparen, Sonen är Försonaren och domaren, och helig Ande är Guds närvaro här och nu – alla i en enda gemenskap.

 

Det stora är, att när vi upptäcker vem JESUS är, och tar emot honom, då föds vi på nytt, med hans rena sinne och får ikläda oss hans rättfärdighet.

Vi får dagligen leva av hans förlåtelse – som finns förborgat i nattvardens heliga sakrament. Det är vårt hopp!

 

När den kristna människan dör fysiskt, så tar man med sig över till andra sidan den försoning man tagit emot hos Jesus.

”Han faller inte under domen, utan har övergått till livet”.

 

Det Jesus gör här och NU, det kommer att fullbordas i Framtiden. Jesus själv läste ju Daniels profetbok och låter här alla förstå att HAN är den MÄNNISKOSON som Daniel fick skåda, vilket Johannes bekräftar i Uppenbarelseboken.

 

I nattvarden är försoningen förborgad.

Så, när det talas om DOMARE i Bibeln, så är det inga mutade eller korrupta domare som är köpta. Nej, det är Guds rena kärlek som genomskådar allt och alla, med den ständigt utsträckta handen att ta emot hans korsmärkta förlåtelse.

En dom kan både vara dömande och frikännande.

 Guds domslut vill frikänna! Gud vill upprätta!

 

Det är det största HOPPET som någonsin omtalats! Så väntar vi och längtar efter dagen då Jesus skall komma tillbaka!

                  Sammanfattningsvis:

 

Problemet – ondskan

Målet – befrielsen genom förlåtelsen

Vägen dit – ta emot Jesus.

 

 

Saliga de fattiga i anden – dem tillhör himmelriket.

Saliga de som hungrar efter rättfärdighet – de skall bli mättade.

Saliga de som förföljs för rättfärdighetens skull – dem tillhör himmelriket.

 

Låt oss be.

 

Herre, låt oss en gång få stå bland den stora vita skaran, som fått sina synder förlåtna. Jesus, vi ber ödmjukt att vi en gång skall få jubla inför din tron, då livet fullkomnas av din kärlek. Amen.

 

 

Nu skall vi låta ordet sjunka in och ta en stund till bön.

Man kan göra en bönevandring till ljusbäraren, eller sitta i sin stol och bedja i sitt hjärta.

 

Under tiden spelar vi musik av en annan Daniel, frälsningssoldaten Daniel Wiklund som sjunger sina tonsättningar av Uppenbarelsebokens brev till församlingarna.

 

                 Nr 12 – Filadelfia ”Håll fast vid det du har”

                 Nr 18 – ”Fader vår”

Tack att jag får vara i tjänst!

Detta var predikan i kvällsmässan i Listerkyrkan, på Domssöndagen.

Psalmer: 490, 314, 172, 75 och 381. 

Varma hälsningar,

Helene F Sturefelt, predikant