En kopia av den pokal som snart väntar.
Det är söndag, Herrens dag. Jag klär mig fint och åker till kyrkan. God predikan och rik liturgi fyllde min själ med glädje.
En stund senare satt jag på bussen till Hällevik och såg de gulsvarta skyltarna passera, med böndernas hyllning till sitt lag.
Några av Mjällby AIF's supportrar var också ombord och skränade hejarramsor, inte alla rumsrena. Nyktra till!
Hyllningsguld är förberett.
Följ nu med och upplev lite av stämningen på Strandvallen, denna den sista matchen för den Allsvenska säsongen. Mjällby har redan tagit guld-titeln, men BK Häcken från Hisingen väntade på att bli besegrade... tyckte vi, med den snöpliga CUP-förlusten för två år sedan i färskt minne.
Vår arena är inte stor, men när över 5000 personer är samlade där, då är det fullt! Det är lika många som Jesus mättade vid brödundret när Genesarets sjö... Det gick åt många sillamackor och korv-med-bröd idag!
Och över våra huvuden hovrade en helikopter med Mjällby AIF's flagga.
Helikoptern över Strandvallen.
Sportens reklamskyltar sattes upp. Det låg stor förväntan i luften.
MAIF's sportchef, Hasse Larsson, gick lugnt runt på plan med handen i jeansfickan, och hämtade in stunden. I sextio år (hur gammal är han?!) har denna Listerlandets bondson slitit med både arbete och sitt fotbollslag, hela vägen från spelare till tränare.
Jag fångade ögonblicket när han blickar ut över sitt livsverk, under skylten med SM-GULD...
Hasse Larsson under skylten SM-GULD.
När spelarna kom in, steg jublet. Det följer alltid med barn in, hållandes de vuxna i handen, som ett framtidslöfte. Men idag hade flera av spelarna sina egna barn med!
Tom Pettersson med sina två grabbar som går på samma fritids som mitt barnbarn, Jacob Bergström med Olle och Vera, Herman Johansson med sin dotter på arm och Jesper Gustavsson med sina två.
Det var otroligt fint att se!
Vi hyllade dem med gula och svarta flaggor, en stor "tifo" och guldark, som låg på publiksätena.
Nennessson, som skrivit vår inmarchsång, var på plats och sjöng live till gitarr. Mäktigt!
Spelarna, några med sina egna barn!
Sen började det svåra. Att få hål på Häcken. De spelade bra och bjöd på hårt motstånd och farliga anfall. Mjällby började bli fega i mina ögon, och passade bakåt och i sidled, mer än framåt... och då blir det liksom inga mål...
Till slut byttes Alexander Johansson in, nr 16, och då small det till mellan stolparna - mååål!
1 - 0 till Mjällby! Det är inte första gången som han kommer in och "frälser laget" - vilken segerkänsla för oss alla!
Frälsa... befria från skuld och skam... och måltorka!
Men vi var inte befriade från brinnande bengaler...
Det var 4 minuters tilläggstid men domaren orkade inte med det, han blåste av, medveten om att han inte dömt till Mjällbys fördel...
Nåja, sauja, vi har väl överseende med det eftersom denna seger nu slår alla poängrekord som går att slå.
Jag skall inte trötta dig med statistik, utan istället låta dig gissa vad som hände när matchen var slut...
- Storma inte planen, vädjade speakern och en mängd securitatsvakter stod på pass vid sargen.
Naturligtvis stormade supportrarna planen, med vilda glädjetjut och vajande flaggor.
En scen byggdes upp och efter en lång väntan kom Sveriges mesta och bästa fotbollsspelare in.
Jublet ekade över Listerlandet.
Fotbollsförbundets ordförande.
Medaljer delades ut och så kom det stora ögonblicket - pokalen överlämnades och höjdes mot skyarna.
Alla ville få utföra denna ritual, som man drömt om i hela sitt fotbollsliv, och hålla pokalen i sina egna händer.
Och medan champagnen flödade som ett regn sjöng vi alla:
- Vi är Maifare... A.. I...F... vi är Maifare...
Ur högtalarna spelades "We are the Champions" och "The Winner takes it All".
Häcken åkte hem.
Men gratulerades till att deras Damlag vunnit sin seger.
Hasse på väg upp till medalj och pokal.
På bussen hem hamnade jag bredvid en trevlig kille från Los Angeles, boende i Madrid. Han var här för att göra reportage om denna idrottsliga bragd.
Vi fick ett mycket fint samtal om sport, svensk natur, sammanhållning och kyrka.
- This is absolutly amazing! utbrast han, och jag kände mig stoltare än någonsin.
Så får fotbollen vara ett tecken på att när man är mätt och varm - och det är fred i landet - då spelar man fotboll! Och sjunger!
Ibland är livet enkelt och alldeles underbart.
Gulsvarta hälsningar, med bön om Guds frid och beskydd till oss alla,
Helene Sture Guldfelt.
Inte fick väl hela Hisingens lag plats där?!
P.S.
Jo, lite statistik måste fram!
Mjällbys slutpoäng landade på 75, med Hammarby på 62 poäng, GAIS 52 och Djurgården 49... Då förstår du vidden av bragden!
Segerjubel!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar