SNÖ ÄR SOM FÖRLÅTELSE

Snö är som förlåtelse.

Snön kom tidigt i år. Redan i slutet av november föll den första snön över Blekinge.
Jag älskar att se världen bäddas in i detta mjuka, vita som faller ifrån himlen!

Redan när rullgardinen skall dras upp, anar jag att det är ljusare än vanligt. Och trafiken är dämpad. Hoppas... Snöplogen kommer och mullrar över asfalten - ja, det har snöat!

Ja! Det har snöat!

Allt smutsigt och fult försvinner. Det hårda och kantiga bäddas in vinterbomull och jag får en försmak av himmelen.

Det finns ett tillstånd som är alldeles rent, alldeles sant och oförstört vackert. 

Jag längtar efter den försoning som tvättat bort all orenhet.

Hos Gud kan inget mörker existera, precis som hösten inte kan existera i vintern - den måste ge sig.

Ge dig! Höst och vinter går inte ihop.

Det jobbiga är att när man tror sig vara tvungen att vara perfekt som människa, då blir man en o-människa... Den omänskliga människan har en fasad av lycka, hälsa och rikedom som ingen får avslöja.

Sociala medier hjälper till att bevara lögnen men inuti badar själen i sina egna tårar.

Moralens väktare mår inte heller bra. De fastnar på snödrivornas höga kanter. Det gör vi.

Och självfrälsningsläror försöker övertyga mig att jag har allt det goda inom mig och kan affirmera mig till så positiva höjder att allt negativt försvinner. 

Sällan har jag upplevt sådan förtvivlan när jag mött denna övertro på människans förmåga.

Det är som att den snö som faller är svart...

DÖM INTE, SÅ BLIR NI INTE DÖMDA.

Släng perfektionen och bli människa.

INTE DÖMER VÄL VÅR LAG NÅGON UTAN ATT MAN FÖRST HAR HÖRT HONOM OCH TAGIT REDA PÅ VAD HAN GÖR?

Johannes evangelium 7:51.

Ett annat slaskhål är att möta besserwisserna som låter alla veta:

- Jag är bäst!

- Jag har inte fel!

- Men den och den är dålig och den och den kan ju inte...

Då kan du sitta där och bästra dig själv, för ingen annan får plats hos dig. Inte Jesus heller...

Hur tänkte du göra inför domens dag när du står inför Guds tron?

Du är inte bäst.

Min Bibel ligger uppslagen på Romarbrevet där det står om detta att inte döma andra.

TY MED DIN DOM ÖVER ANDRA DÖMER DU DIG SJÄLV, EFTERSOM DU HANDLAR LIKADANT SOM DEN DU DÖMER.

INBILLAR DU DIG ATT JUST DU SKALL UNDÅG GUDS DOM?

BRYR DU DIG INTE OM GUDS OÄNDLIGA GODHET, FÖRDRAGSAMHET OCH TÅLAMOD?

FÖRSTÅR DU INTE ATT GUDS GODHET VILL FÖRA DIG TILL OMVÄNDELSE?

Romarbrevet 2:1.4.

Förlåtelse som bomull över såren.

Luften gick ur den snövita snögubben. Det gick inte att vara bäst längre. Allt kom tillbaka, som en rekyl.

- Jag är inte bäst, jag vet inte allt, jag vill inte vara duktig, jag orkar inte tillrättavisa alla, jag vill inte bry mig om alla fel jag vill inte vara upphöjd bland mina kollegor... 

Vad vill du då?

- Smälta ned. Bli en vanlig människa. Och erkänna att jag är ofullkomlig.

- Vad hände?

- Jag tappade mitt perspektiv. Jag såg mig uppifrån... och det blev så pinsamt. Jag hörde nåt...

MED DITT HÅRDA OCH OBOTFÄRDIGA HJÄRTA HOPAR DU VREDE ÖVER DIG...

Romarbrevet 2:5.

Börja om.

- Jag halkade i snön och slog i en trädstam så att snö från grenarna rasade över mig. Jag börjar förstå att Gud en dag kommer att döma rättvist och kommer att löna var och en efter hans gärningar. Vad skall han säga till en som trott att han var bäst?

Solen stod lågt och lyste mellan grenarna. Den hårda världen såg annorlunda ut med den förlåtande snön. 

Är snö som förlåtelse?

Är snö som förlåtelse?

Den råa människan håller inte måttet inför Gud.

Men den bristfulla människan, som erkänner sina svagheter, har ett helt annat utgångsläge. Då konkurrerar man inte med Gud.

Det är kärlek att säga sanningen.

Det är sant att kärleken segrar. Men den hoppar inte över domen över ondskan.

Jag läser med förskräckelse, och tacksamhet, över fortsättningen i Romarbrevet:

NÖD OCH ÅNGEST ÖVER VARJE MÄNNISKA SOM GÖR DET ONDA.

HÄRLIGHET, ÄRA OCH FRID ÅT VAR OCH EN SOM GÖR DET GODA.

GUD GÖR INTE SKILLNAD PÅ MÄNNISKOR. 

Rom 2:9-10.

Men ingen är ju renodlat ond eller renodlat god. Hur skall detta gå?

Inte antingen eller. Det är både ock.

Solen gick i moln. Temperaturen steg och minusgraderna smälte. 

Snön blev brun och skönheten gick förlorad.

Kampen mellan årstiderna skildrade kampen mellan ont och gott. 

Striden mellan syndens fulhet och Guds glittrande nåd blev uppenbar.

Imorgon är det Domssöndagen. 

Lyssna till gudstjänstens ord. Och Herren sa:

SE, JAG GÖR ALLTING NYTT!

Uppenbarelseboken 21:5.

Käre Far i himlen, 

- kom och förvandla oss! Snöa över oss med din oändliga nåd!

- förlåt oss vår smutsiga högfärd som solkar världen.

- rädda oss undan oss själva...

Amen.

Snövita hälsningar från vinterälskaren

Helene F Sturefelt.

Och det sista lövet släppte sitt tag.