VIKINGAR i GUDAHAGEN

Marknad idag.

Vi förflyttade oss över gränsen.
Med hjälp av en bilresa på två mil lämnade vi Blekinge och kom in i Skåneland.
Efter en halvtimme hade vi lämnat nutiden och befann oss i dåtiden - tusen år tillbaka.

Följ med på vikingamarknaden i Näsum!

Känn doften av vedeldade brasor och grillspett av gris.

Se dräkterna av lin och ull, skinn och läder.
Ska vi prova en hjälm? Det kanske går hett till här?

Barnsoldat.

Undrar om det är lek eller allvar?
I barnens sandlåda kunde man leka med döskallar och benknotor.
Av plast...

De tyska vikingarna såg ut att vara alldeles på riktigt, med ringar i skäggen och kraftfulla skinnkläder.
Deras båt likaså.

Hantverkarna är oerhört skickliga här.

Jag måste titta lite på smyckena...

Hedendom och kristendom.

Tors hammare förstås, en avgudabild på Oden/ eller är det Tor?
Men vad är det för ett märkligt kors? Med varghuvud?

Jag gjorde nu ett experiment och gick runt och pratade med folk, som den missionär jag innerst inne är, och lyssnade på hur de förklarade sitt intresse för vikingatiden.

En ung kille berättade:

- I skarven mellan hednatid och kristnadet av Sverige bar handelsmännen detta vargkors.
När de gjorde affärer med hedningar hade varghuvudet rättvänt, när de handlade med kristna var korset rättvänt...

Smidig integration!

Vargkors.

Jag visade mitt smycke runt halsen, som är ett mynt, präglat av Olof Skötkonung, med ett kristet kors i mitten.

- Vikingarna högg huvudet av de kristna, men de svarade ju med att döda tillbaka...
- Ja, fast det står det ingenting om i Nya Testamentet, svarade jag.
- Nä just det, sa den unge mannen, kungarna använde ju religionen för att ena riket i maktpolitiskt syfte.

Se där.
Dåtid och nutid känns alldeles lika. Maktstriden ständigt närvarande.

Antingen är religionen världens bästa förenande kitt.
Eller så är det världens sämsta splittrande shit...

Spelemänskvinnor.

Jag gick vidare.
En spelande trio gick runt och bjöd på skön, medeltida musik, på trumma, fiol och säckpipa.

Platsen var förunderligt skön. GUDAHAGEN. Ja, sannerligen!

Stora ekar växte på gravkullen, där våra förfäder och förmödrar vilar i myllan.

Undrar var mina släktingar befann sig tusen år tillbaka?
Släktforskning kan ge intressanta förklaringar på varför man är som man är.

Och det botar all vidskeplig tro på reinkarnation!

Jag är så förundrad över hur annars så vetenskapligt skolade människor gör en mental kullerbytta och pratar om återfödelse och tidigare liv... när det handlar om att vi har alla våra förfäders erfarenheter kvar i blodet!
Generna minns.

Det är min gen-teologi, på stadig grund.

Gudahagen.

Det hängde gott om skinn överallt.
Barnbarnen fick klappa en iller...

- Vad är det? En hund? Eller råtta?

Hm, barnen vet mer om Afrikas elefanter än om våra egna skogsdjur...

Denna romantiska bild av vikingatiden som lyfts fram så här en solig septemberdag, har glömt sin blodiga historia, fylld av fruktan för gudarna.

Asatron bygger på offerväsendet till gudarna, för att blidka dem och hålla sin egen rädsla för straff borta.

Bloten, då både hästar och människor kunde offras, var en förtvivlad handling.
Tänk att offra sin enda häst, eller sitt barn...

Inte på väg till Valhall ialla fall.

Jag berättade om Vite Krist för en kvinna som stod i ett av marknadsstånden.

- Det var en befrielse när missionärerna kom hit till kalla Norden och berättade om en Gud som besegrat ondskan en gång för alla.

Jesus kallades Vite Krist och var det sista offret.

Jag är övertygad om att det var kvinnorna som först tog emot Vite Krist som sin räddare och befriare.

Tors hammare fick smidas om till ett kors...

Kristet vargkors.

- Nej, ta inte av hammaren! sa en man.
Om man tar av Tors hammare runt halsen, då mister den sin makt!

Hm, ja så är det med vidskepelse.

Tacksamt kände jag på det kors jag bär närmast halsgropen. Det kan jag både ha och mista, för Jesu kraft på korset sitter inte i smycket, det sitter i hjärtat!

I den verklighet på Golgata kulle, som ändrade hela tideräkningen, medan vi fortfarande var hedningar här uppe.

Tideräkning.

Naturens krafter har alltid spelat en viktig roll.
Människan har i alla tider skapat berättelser kring åskan, vattenkraften, magnetismen och fruktbarheten, från den grekiska mytologin till våra fornnordiska sagor.

Det är mycket intressant läsning.
Men det löser inte skuldfrågan och ger ingen frälsning.

Plötsligt stötte jag på en häxa...

Sköna stolar.

- Jag har varit präst en gång i tiden, men klarade inte av att vara i kyrkans dogmer.
Nu är jag fri att tänka och säga hur jag vill, förklarade hon och log glatt.

Jag är en häxa.

- Jord, eld, luft och vatten är de fyra element som allting kretsar kring. Dessa energier eller "naturandar" kan vi leva i kontakt med. Det har kyrkan glömt...

Det ligger något i vad hon säger.

Kyrkan har stor skuld till att nyandligheten har tagit sådan fart, där vi inte tillgodosett behovet av kopplingen ande - kropp.
Vi har också glömt närheten till naturen, i takt med att kyrkobyggnader och organisation tagit så mycket fokus.
Vår kristna tro var kanske mer "naturlig" när vi levde i bondesamhället?

Humlebrygd i Näsum.

- Men vad menar du med att du är häxa? frågade jag.

- Jag lever i samklang med naturen.
- Det gör jag med.
- Och jag har kontakt med Maria, änglarna och Jesus.
- Det har jag med.
- Jag är nyhedning, fast en kristen sådan, kopplad till andligheten.
- Jaha...Jasså.

Sade hon som varit präst en gång i tiden... Jag var mycket förvirrad.
Hur kan tron vara så löst förankrad?

Så mycket vi har kvar att bearbeta.

Jag köpte en av hennes böcker "Övningsbok för häxor"...

Bara utklädd.

Vår tid är också en skärningspunkt mellan religioner.
Sverige blir alltmer buddhistiskt.
Och muslimskt.
Och hedniskt! Allt samtidigt.

Men jag är inte så smidig att jag vill bära mitt kors med både Buddhahuvud och månskära!
En sak är klar:

- Vi måste läsa mycket mer religion i våra utbildningar!

Detta är den kraft inifrån som styr våra liv.

Och då får vi som kyrka vara med och samtala kring värstingfrågorna:

- Skam, skuld, sjukdomar, synd och död.

Jag vet inte vad häxan svarar på det, men jag vet att min älskade Vite Krist möter detta med kärlek, förlåtelse, helande, upprättelse och uppståndelse.

Det är en Gud värd att bekänna sig till!

Plåthästar på parkeringen.

Hedna-kristna hälsningar från Näsum,
Helene Sture Vikingafält!

- tidsresenär.

Lyssna nu på lördagskvällens helgsmålsbön med en kvinna som gått från programledare till präst; den begåvade Eva Consioe, "För vår skull":

http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/604466?programid=2339

Vikingabyn i Gudahagen.

BISKOP JOHANS VALSPRÅK "JORDENS SALT"

Herdabrev på stranden.

Jag glömde bort att det är september. 2015-09-15.
Cykeln tog mig till stranden och jag badade. I det salta havsvattnet.

NI ÄR JORDENS SALT.
                              Matteus kap 5:13.

Jesusordet är bevarat i Bergspredikan och är en viktig uppmaning till alla som lever i hans efterföljd.

I badkassen låg, bland solglasögon och strandfilt, biskop Johans herdabrev "Kallad till kärlek".
Det är en mycket fin liten bok där han förklarar sitt valspråk "Jordens salt & Världens ljus".

Självklart skall den läsas vid havet, med saltstänkta ben och solsken i blick!

Salt läsning.

Min fråga är om man som kristen kan vara alltför salt?
Alltför ljus?

Försaltad och förblindad?

Lägg dig bredvid mig här på stranden så ska du få lyssna till hur jag tänker.
Jag tar biskop Johans ord med mig i reflektionen.

- Salt och ljus är parallella bilder för kärleken.

Men saltet kan upphöra att fungera då det mister sin sälta, medan ljuset inte verkar kunna släckas, bara döljas.

Jag minns undervisningen i Credo - den kristna student- och gymnasistföreningen i Lund - då vi fick höra om saltets egenskaper som inspirerade oss som kristna:

Credo i Lund.

SALTET kan:

- vara smakförstärkare = mat utan salt är inte god, inte ens gröt utan salt...
Det betyder att det behövs inte många bärare av Guds kärlek för att det skall märkas!

- konservera = bevara tron från förruttnelse. Saltet är omhändertagande.

- lösa sig i vatten = Saltet gör ingen nytta i saltkaret, vi kristna ska blanda oss i samhället och vara där alla andra är, med Guds kärlek.

Alltså inte skapa "kristna fotbollsklubbar" som biskop Johan uttrycker det.

- saltet svider i sår... = Guds kärlek kan göra oss uppmärksamma på sår vi inte är medvetna om.

Aj!

Aj!
Åh, jag trampade på en tagg..

Usch, här är ju fullt av törnen från slånbärsbuskarna. Jag såg mig inte för.
Hu, törnet gick snett in i skinnet och satt fast i hålfoten...

Andas! Bit ihop. Dra ut taggen. Stön...

Jag gick ned till havet och kände på vattnet. Det sved i såret.
Och det var fullt med salt i havskanten!

Nej, det var bara skum...

Salt efterföljelse. Eller är det något skumt?

Vinden låg på från havet och blåste in ljummet ytvatten. Det var inte särskilt svårt att doppa sig, bara skönt!

Vem har sagt att man inte kan bada i september?
Med tanke på att det var så kallt och regnigt i juni får vi ta igen det nu, i andra änden av sommaren!

Guds kärlek är som stranden...!

Och som saltet.

Jag slickade mig runt munnen och stylade luggen med naturens eget mousse.

Stylad.

- Ni är jordens salt.
Jesus sa inte att vi skulle bli salt. Biskop Johan påminner oss om att Jesus sa att vi är jordens salt!

Inte i oss själva utan just för att vi lever ut den kärlek Gud visat genom Jesus; hans liv då han upprättade den fallna människan och lidandet på korset då han besegrade ondskans makt.

Med en kärlek som förlåter och bryter karmans förbannelse.

Men vad händer om vi blir alltför salta?

För mycket.

Jag tänker på farbror Melker i Saltkråkan när han saltade fisken i grytan så pass att den blev helt oätlig...
Alla spottade ut maten...

Kan vår kristna tro bli så "för mycket" att den skämmer allt?

I boken lyfts humorn fram som en viktig beståndsdel i vår tro, och Johan berättar om en munk som tagit som sin livsuppgift att bekämpa humorn...

Det måste vara att skämma ut Gud med alltför stort allvar som dödar glädjen.

För mycket salt är också när vi blir alltför bokstavstroende, tänker jag.
Fundamentalismen blir fel om den saknar Guds Ande, till förståelse här och nu.

Kallad till mognad.

Jag tittade på slånbären framför mig.

De mognar långsamt, helst ska de bli frostnupna innan de blir söta. Så länge vill inte jag vänta...
Det får bli en näve björnbär istället.

Törnena hindrade mig från att plocka dem. Rör inte det som inte är moget.
Stör inte det som behöver mer tid.

Såret i foten sved fortfarande.
Och mitt arma huvud med sviterna efter hjärnstressen gjorde sig också påmind.

- Ta det lugnt Helene! Samla på tomrum, lyssna på tystnaden, titta på molnen.
Eller skummet på stranden.

Hitta balansen.

Nu vill jag lyfta fram en annan egenskap hos saltet som min studiekamrat och vän inte tagit med i sin bok:

- Det osmotiska trycket!

Det handlar om den profetiska rösten... Men först biologi och matlagning:

I biologin talas det om hur viktigt det är att saltbalansen är den samma mellan två "hinnor" för att trycket ska upprätthållas.

Sjunker salthalten i ena delen, så "läcker" vätska över till den andra sidan.

Praktisk tillämpning:

- när vi kokar potatis bör vattnet vara lite salt, annars dras mineralerna ur knölen och den blir näringsfattig.
- när vi skivar gurka och lägger den i lättsaltat vatten, då blir den slak på grund av "tryckfall"...

Det osmotiska trycket.

När profeterna i Gamla Testamentet talar Guds skarpa ord till ett folk som struntar i Guds bud, ja då är det så salta ord att det "skämmer" hela livet, tycker de gudsfrånvända mänskorna.

För salt? Inte.

Prästens förkunnelse idag kan upplevas på samma sätt.

Sekulariseringen har letat sig så djupt att prästen kan upplevas alldeles för salt:

- Barndop kan bli reducerade till en "kyrklig namngivnings-ceremoni" utan psalmer.
- Vigslar som helst ska vara utan bibelord, men kyrkan är ju så vacker...
- Begravning där det religiösa tonas ned, för man klarar inte det...

Det bli tryckfall.
Prästen ombeds tona ned sin identitet. Jesus Kristus är en objuden gäst, och okänd.

Det bli energiläckage i prästens själ, och församlingen får en mycket mager kost.

NI ÄR JORDENS SALT.
NI ÄR VÄRLDENS LJUS.

Den kristna trons närvaro upplevs alldeles för salt. Ljuset bländar.

Utan sälta?

Det kräver mycket mod att gå emot en så stark negativ förväntan.
Det kan till och med bli så att prästen får kritik - trots att han/ hon bara har gjort sitt jobb.

Förkunnat Kristus.

Då behövs många böner, både före och efter, att Guds kärlek skall omsluta alla, trots detta andliga osmotiska tryck som får församlingen att slakna!

Men när Kristus-sältan finns där, i alla förrättningar och gudstjänster, ja då finns det inget bättre! Så starkt, så vackert, så fyllt av Gudsnärvaro.

Vakna.

Vakna!
Har du somnat till där på strandfilten?
Dags att cykla hem. Med vågor i håret och vatten i knäna. Och i öronen.

"Kallad till kärlek" är ett mycket fint herdabrev, som säkert kommer att bli läst och uppskattat lång tid framöver.

Men jag önskar att vi också ska våga vara mer salta än vi är.

Ju närmare vi lever Jesus Kristus, ju mer ökar det osmotiska trycket - och näring och mineraler stannar i vår förkunnelse - i kyrkan och i vår närvaro i samhället!

Lidande kärlek.

Aj igen.
Den där taggen i foten har jag fått för mina synders skull...

Septembervarma tryck-hälsningar från skumstranden,

Helene Sture Saltfelt,
- ett pyttelitet saltkorn.

ORD OCH INGA VISOR - Thomas Di Leva

Skräpfisk.

Gör er inga bekymmer, säger Jesus men Thomas Di Leva är orolig.

Hans senaste låt "Ord och inga visor" är den mest pessimistiska jag har hört med honom.
Positive Thomas har skrivit en stark text om det som händer i vår värld.

Handlar det om miljökris? Krigshot? Flyktingströmmar?
Ja, säkert alltihop.

Jag vill låta hans sång möta dagens Bibelord från Bergspredikan, där Jesus vill ge oss livsmod.

Thomas får börja:

NÄR SÅNGEN TYSTNAR I VÅR VÄRLD
  OCH ALLA ÄNGLAR TITTAR BORT
   
NÄR ALLT DU GÖR KAN BLI DITT FALL
   OCH INGEN VÅGAR SÄJA STOPP!

NÄR ALLA TÅRAR TAGIT SLUT
   MEN HIMLEN GRÅTER SOM ETT BARN
      FÖR RÄDSLAN STYR OSS MED SIN HAND AV STÅL

Rädsla av plast från havet.

När allt du gör kan bli ditt fall... Vilket effektivt sätt att tysta den som har något att säga!

Pengar byter sanning mot lögn.
Goda lösningar lobbyas bort i politikernas korridorer.
Och den som inte vill underkasta sig guden och profeten blir huvudet kortare.

GÖR ER INGA BEKYMMER...

Snälla Jesus...

Grusberg. Verkö.

Thomas oro fortsätter i sången:

SNART SÅ FINNS DET INGENTING KVAR
   AV DET VI EN GÅNG VAR

BARA RUINER OCH SAND
   I EN ÖKEN AV HAT.

På musikvideon dansar han i ett ökenlikt jättegrustag, där ingenting växer.

Hat byter sanning mot lögn.
Goda lösningar röstas ned för de kommer från fel håll.
Och den som inte vill underkasta sig... flyr landet... till oss...

GÖR ER INGA BEKYMMER...

Jesus, vad menar du??

Vad är sanning?

"Ord och inga visor" dansar vidare:

TÄNKER TILLBAKS PÅ EN TID
   DÅ ALLTING FICK VÄXA HÄR
      NU ÄR DET ALLA MOT ALLA TILLS ALLTING TAR SLUT

      NU ÄR DET ORD OCH INGA VISOR
      ORD OCH INGA VISOR I VÅR VÄRLD.

Alla mot alla?

Alla mot alla.
Rika mot ännu rikare.
Fattiga mot ännu fattigare.

Bomber mot granater och djävulens splitter tränger allt djupare in i själen.

Demonerna har alltid bytt sanningen mot lögn.
Tillbed guldkalven, tjäna Mammon och låt ditt Ego ta plats.
Dörrarna stängs...

GÖR ER INGA BEKYMMER....

Sluta nu Jesus!!

Pessimist?

Pessimisten fortsätter:

NÄR ALLA TRÖTTNAT PÅ ALLTING
   OCH INGA FRÅGOR FÅTT NÅT SVAR

NÄR ALLA HJÄRTAN TYSTAS NED
   OCH FANTASIN BLIR TILL ETT HOT

VEM SKALL JAG VÄNDA MIG TILL DÅ?
OM JAG VILL ANDAS OCH VARA FRI?

Kan inte andas i Helsingborg.

Vi kan ingenting längre och Google har inga svar på våra existentiella livsfrågor.
Hjärtats rop möts bara av ett eko, eko av ekonomiska rapporter...

Statistiken får lögnen att bli sanning.
Ekonomer säljer ut vår själ i ett andligt börsras, värre än någonsin tidigare.
Underkasta dig! Kriga och döda tills du ser paradiset.

SÖK FÖRST GUDS RIKE, säger Jesus.

Sök Guds rike.

Guldet blev till sand.
Regnskogarnas lungor fick cancer och skövlades.
Solen förmörkades av ondskans gifter, mamma jag vill ha en glass...

SNART FINNS DET INGENTING KVAR
   AV DET VI EN GÅNG VAR

BARA RUINER OCH SAND
    I EN ÖKEN AV HAT.

TÄNKER TILLBAKS...

    NU ÄR DET ORD OCH INGA VISOR
    ORD OCH INGA VISOR I VÅR VÄRLD

https://www.youtube.com/watch?v=JkI20AhryI4

SÖK FÖRST GUDS RIKE OCH HANS RÄTTFÄRDIGHET...

Helsingborgs rådhus. Ge oss råd!

Lyssna på Thomas Di Levas låt på YouTube!
Ta fram ditt Nya Testamente och läs hela Bergspredikan i Matteus kapitel 5 till 7.

När Jesus säger att vi inte skall göra oss några bekymmer så betyder det att vi inte skall oroa oss.
Vi skall använda vår energi till annat, nämligen.

Som kristna är vi kallade att vara "menlösa som duvor med kloka som ormar".

Gör er inga bekymmer, men var kloka!
Planera, sammanträd, predika och bed, i tid och otid.

Kors i nybyggda pingstkyrkan, Helsingborg.

Sök Guds rike, inte nationernas gräns.

Sök Guds rättfärdighet, inte presidentens förträfflighet eller partiledarens ofelbarhet.

Gud? Ja, den Gud som är Ljus och Kärlek, och som har gjort upp med ondskan genom korsets kraft.

Det första som händer när Jesus får ta plats i hjärtat är att mänskofruktan drivs ut.

Thomas Di Leva frågar ju:
- När alla hjärtan tystas ned och fantasin blir till ett hot, vem skall jag vända mig till då?

Thomas, du som sjunger om Jesus, vänd dig nu till honom på allvar, inte som en profet bland rökelse-karen utan på riktigt!

- Om jag vill andas och vara fri, till vem...?

Det frågade lärjungarna också när de blev trängda, men inte hade något annat alternativ.
De sa till Jesus:

- Herre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord och vi vet att DU är Guds Helige.

ORD OCH INGA VISOR.

Bara förseningar...

När ingen vågar säga STOPP...

Om alla som flyr tar med sig det som de flyr ifrån, vad händer då?
Om mentalitet och mänskosyn inte ändras, vad händer här då?

Ingen vågar säga STOPP.

Om frågorna inte får något svar för att vi inte har vågat fråga... stämplade som mörkermän med värsta härskartaktiken... hur ska vi då någonsin lära oss?

Om rädslans stålhandske kommer från en gud vi inte känner, ska vi välkomna det?
Om hot om repressalier och förföljelse ersätter demokrati och valfrihet, var ska det få plats här?

Ingen säger stopp, bara LÄMNA FÖRETRÄDE...

Ingen prognos.

Det är allvar. Ord och inga visor.

Men jag tänker sjunga och lovprisa Gud Fader, Son och Helig Ande som har kraft att förändra allt!

Med Guds kärlek säger vi stopp för lögner och hot.
Med Faderns omsorg visar vi ett annat sätt att leva.
Med Sonens försoning pekar vi på hämndens slut.

Och helig Ande är den kraft som gör Ordet inom oss levande, så att vi kan agera utåt och avslöja mörkrets gärningar.

Jesus är både mitt Ord och min Visa. Till oss alla! Var inte rädd.

Duvmilda och ormkloka hälsningar,
Helene Sture Di Levafelt,

- som fotograferade i Helsingborg, där en japansk konstnär format en fisk gjord av uppfiskat skräp från havets botten.

Lyriken till "Ord och inga visor":
https://www.youtube.com/watch?v=AC_Rn0k2CpU

SÅ OCK PÅ JORDEN - FILM

Kay Pollaks uppföljare.

Lena satt och skrev i sin dagbok, några dagar före sin förlossning.
Hon längtade efter mannen hon älskat i 187 dagar, den döde dirigenten, det väntade barnets pappa.

Kay Pollaks uppföljning till "Såsom i himlen" heter förstås "Så ock på jorden" och hämtar sin titel från bönen Fader Vår.

Filmen är ett stycke svensk tidshistoria där en norrländsk by, Ljusåker, är handlingens geografiska plats.

Det är alltid intressant när någon som inte kan koderna ger sig in och tolkar det som han inte riktigt har kläm på...

Hur går man här?

Kay Pollak tycker nämligen inte om att kristendomen talar om lidande och synd, utan han vill hellre "välja glädje", som ju är hans motto.

Men Kay, det är ett slag i ansiktet mot den som är i djupaste mörker... "Välj glädjen".. ?!

Vi som är kristna och arbetar i kyrkan vet att det inte går att blunda för lidandet.
Glädjen kommer först när vi tagit tag i det svåra.
Uppståndelsen kommer efter korset.

Ja, målet är glädje! Och den går genom försoningen.

Men Kay Pollak låter Lena tycka synd om Jesus på korset, och på slutet så händer det att...
Nej, det väntar jag lite med att avslöja.

Jesus, kom ned!

Ljusåker tycks vara högborgen för hur jantelagen förstör människor.

- Du skall inte tro att du är något, får Lena höra både av grabbarna som hånar henne, och av sin religiösa mormor.
Dubbelfel.

Men hon väljer (!) att inte lyssna på den rösten utan tar sig an uppgiften att skapa en Halleluja-kör av Händels musik, med hjälp av byinvånarna.

Mäktig liten bykyrka.

Kay Pollak väljer (!) att göra både prästrollen, organistrollen och rollen som kyrkorådets ordförande till tre idioter.

- prästen är försupen,
- organisten är arrogant,
- kyrkorådets ordförande skriker och svär...

Dåligt, Kay Pollak!

Riktigt dåligt.

Din film kunde blivit mycket mer trovärdig om du låtit dessa karaktärer vara mer verklighetsnära.
För vi känner inte igen oss.

Och du låter prästen inleda med ord som inte längre finns:
 ... " i synd avlad..."

Lever du kvar i dåtiden?
I nutiden sjunger vi "Du vet väl om att du är värdefull"!

Du hade kunnat låta prästen tillrättavisa grabbgänget med hjälp av denna psalm, istället för att putta kyrkan hundra år tillbaka.

Putta inte tillbaka tiden.

"Så ock på jorden" är en film som vill vara politiskt korrekt i andra avseenden.

En ung, afrikansk kvinna spelar banjo i Halleluja-kören, den söte förståndshandikappade Tore har en speciell roll och det blir förstås dans i kyrkan, samt några kyssar...

Ja, låt oss bryta konventionerna!

Men håll då inte kyrkans eget folk kvar i en ställning där vi inte står.
Det ger inga poänger.

Låt oss alla få komma till Jesus.

Så, nu ska jag inte kritisera mera.
Filmen är väl värd att se.

Kay Pollak sparar inte på de känslosamma uttrycken, och ibland blir filmen rent av själavårdande.

Och kamerasvepen över de norrländska vidderna är oändligt vackra.


Låt mig nu få avrunda med att ge ett större allvar till själva filmtiteln.

FADER VÅR SOM ÄR I HIMLEN,
  HELGAT VARDE DITT NAMN,
     TILLKOMME DITT RIKE,

SKE DIN VILJA,
   SÅSOM I HIMLEN,
      SÅ OCK PÅ JORDEN...

Bönealtare.

Herrens bön är be att Guds vilja måtte ske här på jorden - vilket den inte gör - såsom den sker i himlen - vilket den alltid gör!

I det tillstånd vi kallar för "himmel" eller Guds rike, där är det endast Guds vilja som sker.
Där finns ingen ondska, inget svek och inte heller några val-möjligheter att välja bort det goda.

Men det finns här på jorden...

Människans fria vilja är den stora riskfaktorn för Gud.
Men just det är kärlekens enda möjlighet - att låta den älskade vara fri att välja att älska tillbaka...

Krig och konflikter tvingar oss ständigt på knä i bön för en värld som lider... under människans destruktiva val att kriga.

Soldaten väljer (!) krig. Men många tvingas till det, att döda, eller dödas.

Såsom i himlen...

Så låt oss fortsätta bedja att Guds goda vilja skall ske här på jorden.

Jag ropar på Guds rike, kom!

Lyssna till vad prästerna faktiskt säger vid altaret i kyrkan:

GUD SKAPADE MÄNNISKAN TILL SIN AVBILD.
OCH GUD SÅG PÅ ALLT SOM HAN HADE GJORT
OCH SE, DET VAR MYCKET GOTT.

Eller:

NÄR ONDSKA OCH NÖD OMGER OSS OCH UPPFYLLER OSS,
LÅT OSS DÅ BESINNA ATT VI HAR VÅRT URSPRUNG I GUD,

ATT HAN HAR SKAPAT OSS TILL ATT ÄLSKA SOM HAN HAR ÄLSKAT,
OCH ATT HANS KÄRLEK KOMMIT TILL OSS GENOM JESUS KRISTUS.

Eller:

NÄR VI MISSLYCKAS, DÅ VILL GUD UPPRÄTTA OSS.

NÄR VI FÖRNEKAR VÅRT URSPRUNG OCH GLÖMMER VEM VI TILLHÖR, 
DÅ VILL GUD ÅTERFÖRA OSS.

NÄR VI INTE LÄNGRE ORKAR, DÅ VILL GUD GE OSS KRAFT.

LÅT OSS DÄRFÖR VÄNDA OSS TILL DEN ALLGODE OCH BARMHÄRTIGE OCH BE...

... så ock i kyrkan.

Nästa film, Kay Pollak, kan du göra med utgångspunkt från denna verklighet, så att vi känner igen oss.

Den kan väl få heta "Fräls oss från ondo"... där du låter hjältarna vara just en präst, en kantor och en förtroendevald i kyrkan.

För det finns många sådana.

Till sist.
Har du hört om ateisten som bad till Gud?
Jag saxar ur Sydöstran den 9 sept:

- Jag tackar gud för att han gjorde mig till ateist så att jag tvingas ta demokratiskt ansvar för mitt eget samvete.

Öh!?

Han kan väl få en statist-roll i Pollaks 3:a?!

Mina foton var från den lilla bykyrkan i Sillhövda en vacker vinterdag.

Sillhövda kyrka.

Jordiska hälsningar från
Helene Film Bönefelt,

- cinemateolog...

P.S. När Halleluja-ropet ljuder i kyrkan från Händels mäktiga musik, ja då står Jesus själv i kören och lyssnar... Ty det är ju till hans ära kyrkan är byggd, och till vår räddning. Fint!