- Har du något otalt med någon, säger Jesus, så var ärlig inför det. Kom inte inför Guds altare med vrede, förolämpningar eller onda tankar i hjärtat. Då är det bättre att du först går och förlikar dig med din broder och syster.
Jag lyssnar till evangeliets ord från Matteus kapitel 5:20-26, där Jesus i Bergspredikan undervisar om hur allvarligt det är att bråka med varann.
Jag var med om en situation en gång vid ett nattvardsfirande. Återkommer till det.
Det handlar om förlåtelse, ärlighet och att göra upp med det som är fel. Bibeln är ytterst noggrann med att vi skall vara "rättfärdiga inför Gud" och inte ögontjänare. Sanningen skall råda.
Om detta vill jag nu tala.
Våga stå för sanningen.
Vi backar tillbaka till Jesu samtid. Då vandrade folket till templet med sin offergåva. Men den skulle inte vara till någon hjälp om man inte själv först var beredd att förlåta sin medpart.
JESUS SADE:
- OM DU BÄR FRAM DIN GÅVA TILL OFFERALTARET OCH DÄR KOMMER IHÅG ATT DIN BRODER HAR NÅGOT OTALT MED DIG, SÅ LÅT DIN GÅVA LIGGA FRAMFÖR ALTARET OCH GÅ FÖRST OCH FÖRSONA DIG MED HONOM.
KOM SEDAN TILLBAKA OCH BÄR FRAM DIN GÅVA.
SKYNDA DIG ATT KOMMA ÖVERENS MED DIN MOTPART MEDAN NI ÄNNU ÄR PÅ VÄG, SÅ ATT HAN INTE ÖVERLÄMNAR DIG TILL DOMAREN...
Matt 5:23.
Illustration av det tänkta offertemplet.
Det är samma innehåll som i bönen Fader vår:
FÖRLÅT OSS VÅRA SKULDER
LIKSOM VI HAR FÖRLÅTIT DEM
SOM STÅR I SKULD TILL OSS.
Först får vi göra upp de jordiska problemen innan vi ber Gud om förlåtelse...
Man kan tycka att det skulle vara tvärtom... först ber jag Gud om förlåtelse, för att sedan orka gå vidare och förlåta min medmänniska...
Men människan kommer först, Gud sedan!
Och försoningen kommer alltså före tillbedjan.
Gör upp med det jordiska först.
Tänk dig nu att en familj kommer med ett offerlamm till templet. Det är problem i Betania, och nu måste familjen vandra tillbaka en halvmil till fots för att klara upp sina mellanhavanden. Det var inte alldeles enkelt...
Tom Wright, min favorit bibelkommentator - präst och biskop i anglikanska kyrkan - skriver att Jesus skärper lagens bud för Israel:
"Romare förolämpade judar, samarier attackerade judar som ger igen, fariséer hoppar på vanlig folk. Stridigheterna splittrade byar, släkter och familjer.
När människor är otrygga - ofta under militär ockupation - så blir man nervös och reagerar kraftigt på det minsta som påminner om aggression.
Det enda som hindrar ett fullskaligt krig är ofta fattigdom och utmattning".
Får som väntar.
Tom Wright har skrivit sin kommentarserie 2017, men den är obehagligt aktuell.
Han fortsätter:
"Om Israel är kallat att vara världens ljus, och Jesus har kommit för att kalla Israel tillbaka till dess kallelse och sanna uppdrag, hur kan då dessa aggressioner hanteras?
Hur tar man udden av ilskan och hindrar den från att utmynna i våld?"
Det här närmar sig det politiska agerandet med stormsteg, men jag vill inte kommentera varken Ukraina eller Hamas terror mot både sitt eget folk och sin granne.
Jesus börjar med den lilla människan i Bergspredikan. Han ger liksom ett utkast till hur vi kan vara genuina och uppriktiga.
"Den nya väg som Jesus kom för att inviga, leder djupt ned till personlighetens rötter. Där vill han skapa ett förändrat beteendemönster.
Det börjar med en pyrande ilska mot någon som står en nära..." skriver Tom Wright.
Den pyrande vreden.
JESUS SADE:
- NI HAR HÖRT ATT DET BLEV SAGT TILL FÄDERNA.
"DU SKALL INTE DRÄPA; DEN SOM DRÄPER UNDGÅR INTE SIN DOM.
MEN JAG SÄGER ER:
DEN SOM BLIR VRED PÅ SIN BRODER UNDGÅR INTE SIN DOM...
Matt 5:21.
Jesus tar det femte budet till den högsta nivån! Ord kan döda... eller som det står i Ordspråksboken:
AV SIN MUNS FRUKT FÅR VAR OCH EN SIN BUK MÄTTAD.
HAN BLIR MÄTTAD AV SINA LÄPPARS GRÖDA.
DÖD OCH LIV HAR TUNGAN I SITT VÅLD.
DE SOM GÄRNA BRUKAR HENNE FÅR ÄTA HENNES FRUKT.
Ords kapitel 18:20-21.
Tungan har död och liv i sin makt.
Man bör alltså inte ens nudda vid tanken att önska någon vore död.
Ack, ack, om himlen kunde berätta alla dödsdomar vi fällt i tysthet!
"Varje gång man väljer att låta ilskan pyra inom sig, förminskar man sig själv. Den pyrande vreden gör en något mindre fullt ut människa.
Och om man låter ilskan ta sig uttryck i ett grovt och oanständigt språk kan man förr eller senare hamna inför rätta" skriver Tom Wright i sin bibelkommentar till Matteus evangelium.
"Om man är en person som hånar och förolämpar andra så kan elden inom en bli det enda som återstår. Vreden låter själen invaderas av Gehenna - den pyrande soptippen i det forna Jerusalem.
"Kriget" mot medmänniskan är ett faktum, med eller utan vapen.
Snart skall jag berätta om en situation vid en nattvardsgudstjänst.
Vredeselden sticker iväg.
Det gamla förbundets offerväsende avslutades och uppfylldes av Jesus Kristus, då han blev det sista offerlammet. Brödet och vinet vid nattvarden är hans kropp och blod - det nya förbundet.
Men detta kan ätas på ett ovärdigt sätt.
Paulus skriver till de kristna i Korint i Grekland att de uppför sig illa vid nattvardsbordet. På den tiden firades denna stund mer som en riktig måltid, och några trängde sig före och tog för sig så att det knappt räckte till de andra.
- Det är därför ni har så många sjuka och klena ibland er, säger Paulus.
Det välsignade altaret!
DEN SOM ÄTER HERRENS BRÖD OCH DRICKER HANS BÄGARE PÅ ETT OVÄRDIGT SÄTT HAR DÄRFÖR SYNDAT MOT HANS KROPP OCH BLOD.
VAR OCH EN MÅSTE PRÖVA SIG SJÄLV, SEDAN KAN HAN ÄTA BRÖDET OCH DRICKA BÄGAREN.
OM VI GICK TILLRÄTTA MED OSS SJÄLVA SKULLE VI SLIPPA BLI DÖMDA.
MEN NÄR VI NU DÖMS AV HERREN, TUKTAS VI FÖR ATT INTE BLI FÖRDÖMDA TILLSAMMANS MED VÄRLDEN.
1 Korinterbrevet 11:27-32.
(läs den sista meningen igen!).
De välsignade nattvardskärlen.
Innan jag berättar, ett sista klargörande:
Det är skillnad på att i vänlighet tillrättavisa den som gör fel, än att hoppa på någon med förolämpningar. Eller hur?
Jag var på en nattvardsgudstjänst där folk var samlade i god tid för att förbereda sig i andaktsfull bön.
Några farbröder satt i kyrkbänken och pratade med varann, och störde. Inte ens under klockringningen slutade de pladdra.
Många var störda, men ingen sa till. Ingen vågade.
Men jo, en kvinna vände sig om, och med ett leende höll hon fingret mot läpparna, i en gest att de skulle vara tysta.
Då såg jag hur den ene äldre mannen reste sig upp och knackade henne bakifrån på axeln. Hon hoppade högt av rädsla och han sa:
- Får man inte prata i kyrkan, eller?
Det är tystare på cirkus än i kyrkan.
Tyvärr tog detta fokus bort från nattvarden för många av oss som såg vad som hände.
När de andra sedan gick fram till altaret, såg jag hur hon gick ut...
Efter gudstjänsten samlades folk på kyrkbacken som man gör och pratade lite. Då hörde jag ordväxlingen mellan kvinnan och den äldre mannen. Jag återger det eftersom det är en direkt tillämpning av dessa bibeltexter.
- Kan jag få byta några ord med dig? frågade kvinnan. Du vet säkert att kyrkan är till för andakt och bön, inte att vi sitter och pratar där.
- Får man inte prata i kyrkan?? Vad är det för nåt? Det var det dummaste jag har hört! svarade farbrodern.
- Jag går inte till kyrkan för att höra folk prata, det kan vi göra inne vid kyrkkaffet hur mycket vi vill, fortsatte kvinnan, fortfarande i lugn ton.
- Men om jag träffar min vän bara en gång i veckan, då vill jag prata!
- Ja, men inte i kyrkan. Där sitter vi i bön och andaktsfull tystnad. Ser du inte det?
Det verkade vara helt tomt.
Mannen verkade vara helt oförstående.
Jag ville inte höra mer, men han höjde rösten och sa:
- Då ber jag om ursäkt. Jag skall inte störa dig mer! Jag kommer aldrig mer tillbaka!
Hon svarade:
- Jag tar emot din ursäkt, men jag ger dig företräde. Det är jag som inte kommer att komma tillbaka.
- Du skall f-n inte tala om för mig hur man gör i kyrkan!
Svordomarna osade och han gick hem.
Vi var flera som var mycket bedrövade.
Är reklamen bättre än kyrkan?
Vad jag förstår var detta ett försök från kvinnans sida att reda upp det som blivit fel. Hennes milda förmaning att han skulle vara tyst, var alldeles normal - det borde fler gjort för länge sedan - men det fick henne tydligen att avstå från att gå fram till nattvardsbordet.
Hon ville kanske först försöka komma överens med sin motpart, som det står i Bergspredikan.
Hur detta slutade vet inte jag.
Men den äldre mannens okänslighet och svordomar gör att han sannerligen inte verkade förstå vad han varit med om vid nattvarden!
Eller som Paulus skriver:
TY DEN SOM ÄTER OCH DRICKER UTAN ATT TÄNKA PÅ VEMS KROPP DET GÄLLER, HAN ÄTER OCH DRICKER EN DOM ÖVER SIG SJÄLV.
1 Kor 11:29.
Risken att ha något otalt med någon är att det kan bli värre när man försöker reda upp det.
Om det inte finns någon självkännedom blir personen bara ännu argare, med inställningen "kom inte och tala om för mig..."
Skall sanningen stå tillbaka för det?
Så, vad är slutsatsen?
Den lättkränkte och förolämpade får fundera på detta:
- Varför blir jag så irriterad?
- Varför hoppar jag på folk?
- Varför önskar jag hemliga dödsdomar över folk?
Förmanaren funderar på detta:
- Tala inte äldre herrar tillrätta?
- Be inte barnen vara tysta och sluta springa runt i kyrkan?
- Ta inte dig själv och dina behov på allvar?
Jesus, hjälp oss!
Försoningen kommer före tillbedjan.
Får se vem som kommer till kyrkan nästa gång - kvinnan eller farbrorn.
Fladder och pladder.
Otalta hälsningar,
Helene Sture Talfelt,
- som tar söndagens predikotext på allvar. Den återfinns på 6:e sönd i Tref, årgång 1 i psalmboken.
Tom Wright på Marcus förlag.
