NATTVARD PÅ SWEDEN ROCK

Nattvard på Sweden Rock.

Detta måste vara unikt! 

Även om det har funnits kristen närvaro på Sweden Rock i alla år, så tror jag inte att det har firats nattvard där tidigare. 

En dröm, en längtan och ett behov möttes.

Ungdomarna från Aneby och bibelskolan där - Livskraft, Team med Uppdrag - har haft sitt missionsuppdrag på Sweden Rock under dessa fyra intensiva dagar. 

Pingstkyrkan i Karlshamn har varit deras bas, och de har varit synliga utanför festivalområdet.

Bön och samtal.

Enkla skyltar på pappkartong har visat tydligt vem de är och vad de erbjuder:

- Bön och samtal.

- Ställ dina frågor här!

- Vad tänker du om Gud?

På de svarta tröjorna står det "Festivalkyrkan".

I alla år har jag sökt mig till deras gemenskap, men inte blivit accepterad av honom som då var ansvarig ledare. Varför? 

Därför att jag är medlem Svenska kyrkan och dessutom är präst. Där kan det ju inte finnas någon bönens kraft eller samtalsförmåga med de hårda rockarna...

Detta har varit min sorg, att inte vara godkänd eller få bli använd. Då har jag återvänt till min uppgift innanför festivalområdet och umgåtts med glädje med städfolket.

I bakgrunden dundrade The Hives.

Sweden Stage.

Men nu är det ny ledning inom denna nya variant av "Street Church", kallad "Reach" - nå ut - i samarbete med f.d. "Pannkakskyrkan" och Equmenia. Behovet av pastor och präst har blivit allt större, både för stabilitetens skull och erfarenheten.

Utan att vi visste om varandras behov började vi prata vid bönevagnarna. Plötsligt förstår vi att vi var på samma våglängd och hade samma längtan.

- Vi skulle verkligen behöva en pastor eller präst imorgon för vi hade tänkt fira nattvard här.

- Åh! Hm... Jag är präst...

- Eh... va?! Är du?

Det syns ju inte när man går klädd som alla andra i rockkostymen...

- Det var något med dina ögon! Vill du hjälpa oss? Kan du?

- Om jag vill? Om jag kan?? Jag har drömt om detta i många år! Svaret är JA! Men jag måste förbereda mig noga. Hur har ni tänkt lägga upp nattvardsgången rent praktiskt?

Min Sweden Rockkostym.

Dagen efter träffades vi tidigt, redan kl 14. Inte alla festivalbesökare var vakna än... men kristna är ofta morgonljusets människor - med mig som undantag.

Stunden innan hade band såsom Eternal Evil, Pain och Riverside spelat. Snart skulle skräcködlan; Skraeckoedlan, spela på Pistonhead Stage.

Bibelskoleungdomarna kom från olika sammanhang, några från kristna familjer, andra med erfarenhet av världens brus och kamp. Nu ville man samla alla över samfundsgränserna i en gemensam gudstjänst i gräset.

Vår brungröna plätt.

En bit bort, bakom en vagn som sålde mössor och hattar, och en matvagn fanns en lugn plats. Folk strosade till sina campingvagnar och tittade nyfiket när allt fler ungdomar samlades i vår ring, i härlig lovsång till gitarr.

Deras vagn med pocketbiblar blev ett altare och där lade jag handboken med ordningen för nattvardsgången. Men det fanns inga oblater och inget vin, ingen brödkorg ("patén) och ingen kalk (vinbägare).

- Men vi har muggar, druvjuice och en limpa bröd!

Ungefär som på Jesu tid.

Bibelvagnen förbereddes till altare.

Jag delade några ord om hur utsatt man kan vara på en plats som denna. 

Ju närmare vi är Jesus, desto mer vill Guds fiende hoppa på oss. Djävulen gör allt för att splittra oss och dra oss bort från Guds kärlek.

- Några av er har blivit ifrågasatta, hånade och utsatta för negativa kommentarer. Det gör ont, när vi vet att det är budskapet om Guds frid som de förnekar.

Andra kan ha sluppit det och istället haft mycket fina samtal med människor som är trötta på sitt sätt att leva, och vill ha en förändring.

- Jesus säger att salig är den som förföljs för rättfärdighetens skull.

Ifrågasätt inte dig själv när Jesus inte gör det. Om andra har ifrågasatt dig, ta det som en välsignelse och låt Herren använda det till din tjänst och mognad.

 

Tolv bibliska stjärnspetsar med missionskors.

Stillheten lade sig sakta vid platsen där vi var. Lovsången och bönen var lågmäld och innerlig. Och i vår mitt kunde Guds närvaro anas i en förtätad energi.

- Den natt då Jesus blev förrådd, tog han ett bröd, bröt det och tackade och sade: Tag och ät! Detta är min kropp som blir utgiven för er. Gör detta till min åminnelse.

- Likaså tog han bägaren, tackade och gav åt lärjungarna och sade: Drick av den alla1 Denna bägare är det nya förbundet genom mitt blod, som blir utgjutet för många, till syndernas förlåtelse. Så ofta ni dricker av den, gör det till min åminnelse.

Borta på Rock Stage hade Steel Panter börjat sin spelning, liksom The Darkness på Festival Stage, men vi hade inget av deras mörka budskap.

- Din död förkunnar vi, Herre! Din uppståndelse bekänner vi, till dess du kommer åter i härlighet!

Vilka enorma kontraster till det mörker som bitvis råder på Sweden Rock!

Döskallar med kors...

Alla hade fått en liten bit bröd i sin hand, "för dig", och en liten skvätt druvjuice i sin mugg.

- Tag och ät, tag och drick.

Med bönens ord var detta nu inte bara bröd och druvjuice. Det var Jesu Kristi kropp och blod, med kraft från hans eget ord, med eko från tvåtusen år tillbaka!

Genom alla tider kommer nattvarden med välsignelse till var och en som sträcker ut sin hand och tar emot.

- Dina synder är dig förlåtna.

Ett helt annat budskap levererade "Lucifer" från Blåkläder Stage:

Det finns inga synder, synda friskt, lev som du vill, du är din egen gud, satan är herre.

Och överallt bland marknadsstånden fanns det tröjor och smycket som hyllade döden och ondskan.

Men inte här, på vår gröna lilla plätt.

Där rådde friden, och flera kom fram och frågade vad som var på gång.

En treklöver.

Att fira nattvard på detta sätt, på en sådan plats, bland över 30.000 rockare var sannerligen mycket speciellt!! Modet var stort hos organisatörerna Evelina och Linda, med flera.

Så gick min dröm i uppfyllelse, att få vara präst fullt ut på Sweden Rock. Det heliga sakramentet har firats.

Och nu har vi även bett för att Ysane kyrka skall öppnas nästa år för kristna bröllop.

Bröllop i Ysane kyrka 2025?!

På väg till bussen hem igen hördes Hammerfall från Göteborg:

- Let the hammer... fall!

Ja, hammaren har fallit ur Tors hand. Hans symbol är bara en fjärdedel av korsets.

Korsets kraft har manifesterats på en gräsplätt vid rockcampingen, och ingen som gick förbi var oberörd.

Må Gud vara med oss alla!

Tors hammare har fallit.

Och på festivalbussen till Sölvesborg vände sig en man om och tittade på mig och sa:

- Du har bett för mig... jag var full... men du brydde dig om mig. Ingen har bett för mig förut. Det är några år sedan. 

- Och nu har han mig! kvittrade kvinnan vid hans sida.

Vilket bönesvar!

Rock on with Jesus!

Helene F Sturefelt,

- Sweden Rockpräst.

Rock on with Jesus.

KRISTEN PÅ SWEDEN ROCK

Kristen på Sweden Rock.

Så är mullret igång igen!

Sweden Rock rullar ut sig över Norje Bokes strandängar för 31 året. Listerlandet fylls av rockare från hela världen och åkrarna med bilar och campingvagnar.

Men skulle jag verkligen vara där? Denna vår har varit svår på många vis, då passar inte SRF in med sin tunga musikaliska energi. Eller så är det precis det som det gjorde. Passade in, efter en begravning och ett nationaldagsfirande.

Sorg möter mörker och tårarna drunknar i distade basgångar.

Det skulle visa sig att vår Herre hade en plan med detta också, som med allt annat.

Nitad.

I många år har jag varit med bland volontärerna framför scenerna, men i år behövdes inte mina händer. Att inte vara efterfrågad är en obehaglig upplevelse. Behövs jag inte?

Jo, men inte där.

Vi strosade runt bland marknadsstånden på Sweden Rock, men det var sig inte likt. Tomt, omflyttat, ändrat. Rockare är konservativa så förändringar är inte särskilt populära.

Vi kände inte igen folket heller. Var var de äldre hårdrockarna? De som var med på 70-talet när det började? Nu sprang det runt halvfulla högstadieungdomar och skränade. Trettioåringarna hade sina småbarn med sig i vagn... Ni ska gå hem och lägga er!! Detta är inte ingen miljö för er!

Och lille Kalle gallskrek.

Gallskrek. Sätt på hörselkåpor!

Men så gick vi rakt på skylten - pappkartongsbiten där det stod:

JESUS ÄLSKAR DIG.

Åh! Här är de okända vännerna!

- Är du också kristen?

- Ja, det är jag!

Och så började ett mycket intressant samtal. Folk som gick förbi dessa kristna ungdomar visade alla attityder - alltifrån negativt spott och spe till stor tacksamhet. 

- Han har öppnat pärleporten! skränade en kille och satte igång allsång framför huvudentrén. Tack för att ni finns!

Jesus älskar dig

"Pannkakskyrkan" har utvecklats till en missionsorganisation som kallas "Reach" - nå ut. De samarbetar med Equmenia och bibelskolan i Aneby. I många år har jag sökt deras gemenskap, men inte blivit accepterad. Svenska kyrkan är inget att räkna med...

Nu var det precis tvärtom.

- Vi borde ha en präst med, samtalen är så många och bikten efterfrågas. 

- Varför är det inga präster med på Sweden Rock?

- Jag är här...

Jag är här...

Nu var rätta tiden inne. Deras behov och min längtan möttes, äntligen.

Och Herren styrde det så att min plats inte längre är där inne bland städvolontärerna, den skall vara där utanför och inne på campingen, där mycket folk rör sig och har behov av att prata.

Precis när jag tänkte att nu är det slut, det är sista gången jag är på Sweden Rock, jag känner inte igen mig längre och musiken har övergått från hårdrock till dödsmetaldjävlarspeedtrash... då! 

I den fasväxlingen hände det.

En ny uppgift väntade på mig och jag får åter gå in i själavårdsrollen, som är min hemvist.

Judas Priest 22.00

Jag nöjer mig med mina favoritboogierockare och de budskap de levererar. 

Status Quo:

SO, LET THE WALLS COME TUMBELING DOWN,

I AIN'T MOVING TO HEARTBREAK TOWN

SO, LET THE DEVIL DO HIS WORK

BUT DON'T TAKE ANY BETS!

THE PARTY AIN'T OVER YET.

YOU GOT TO STAND UP AND GO, GO!

Murarna rasar. Relationer går sönder. Låt djävulen göra sitt jobb, men gör ingen vadslagning. Det som verkar vara en olycka kan vara en förklädd välsignelse.

För den som lever med Gud är detta en ständig sanning.

Så blev det ikväll, på Sweden Rock, medan Judas Priest dundrade på. Han fick inte sista ordet, det fick Guds egen lilla präst. Festen är inte över än!

Frälsningens stund har kommit. Res dig upp och gå, gå! 

Kristen på Sweden Rock.

Svarta prästskjortshälsningar,

Helene F Sturefelt

Ses vi imorrn?

BEGRAVNING UTAN BEGRAVNINGSBYRÅ

En väl förberedd grav.

Hur ska man klara allt det praktiska runt en begravning??

Ett dödsfall har inträffat. Sorgen är stor. Känslorna är upp och ned, själen ut och in, och kroppen krånglar.

Tanken är suddig och kraften borta. 

Man vill bara försvinna själv. Men saker och ting måste göras. En begravning skall ordnas.

Så bra att det finns begravningsbyråer som kan ta hand om allt det svåra.

Eller?

Fotomontage ur en broschyr.

Det jag nu skall skriva gör jag i kraft av min erfarenhet som präst, med två begravningar i veckan i tjugofem års tid. Jag har sett och hört mycket.  Ingen del av sorgen är mig främmande.

Men det som jag aldrig tidigare varit med om - och som jag fruktat - är begravningen av min egen pappa.

Därför vill jag dela med mig av den erfarenhet som jag och mina syskon nu fått, i en av livets svåraste stunder.

Det är vår sorg, vår smärta och vårt sorgearbete. Därför ville vi göra så mycket som möjligt själva.

Utan begravningsbyrå.

Ta hand om varandra. 

Va?? 

Det går väl inte??

Jo. Tänk efter. Förr (hur mycket förr då?) fanns inga begravningsentreprenörer. Man gjorde allt själv.

För riktigt länge sedan låg gamla mor i kökssoffan och dog. Där låg hon någon dag tills alla i byn fått komma dit och ta adjö.

Sedan "lade man locket på" - det är därifrån uttrycket kommer - och satte "spiken i kistan". Kökssoffan blev likkista, och ute på backen tog grannen fram likvagnen och kistan ställdes upp på den.

I Tvings socken i Blekinge, i den lilla byn Måstad, finns allt detta kvar att beskåda. 

Man granbeströdde grusvägen upp till kyrkan för att det skulle lukta gott. Allt gjorde man tillsammans.

Men i takt med att jordbruket minskade och städerna gav det liv vi ville leva, försvann kunskapen om döden. Det blev ett främlingskap och en rädsla. Någon kom på att man kunde ju hjälpa till, öppnade en "byrå" och så föddes en ny yrkesgrupp - begravningsentreprenören.

Doftande granar.

Det jag upplevt är att begravningsbyråerna (b.b.) allt mer har tagit över både kyrkans roll och familjens roll i sorgearbetet.

OCH de tar ordentligt betalt för sina tjänster, tro inget annat.

När jag var ung präst på landet ringde alltid "änkan" till prästen först. Då fick hon den första viktiga själavården, där jag kunde lyssna på allt som hänt. 

Sedan kunde vi finna ut ett passande datum och så kunde hon vila till dagen efter, då hon fick kraft att orka ringa b.b.

Som det är nu, på 2000-talet, ringer "änkan" b.b. direkt. De kan inte ge själavård, de vet inte vilka datum som passar i kyrkan eller vem som tjänstgör. Då börjar de ringa runt - det som efterlevande själv kunde ha gjort.

Sorgens tårar.

Sedan börjar de kanske tala om begravningens innehåll och musik. Då tar b.b. fram en lista med psalmer som man brukar ha i kyrkan - och tar nu över prästens och kantorns roll!

- När ni ändå är här så kan vi lika gärna göra detta...

Jag minns kontraktskonvent på 90-talet då vi bjöd in ortens begravningsbyråer och talade om detta.

- Er uppgift är endast att ordna kista och transport!! Inte att ta över kyrkans roll!

Våra yrkeskänslor svallade. De gick över en gräns och vi markerade.

Ett tillägg: När det gäller civila begravningar så har vi naturligtvis ingenting att säga till om.

Men nu handlar det alltså om medlemmar i Svenska kyrkan och att b.b. måste backa och göra endast det som är deras uppgift.

Svenska kyrkan vet.

Alltså.

Det man kan göra själv är följande:

* ta ut blanketten om dödsfall och gravsättning på Skatteverkets hemsida.

Glöm inte det! Utan detta dokument kan begravningen inte ske.

* ring pastorsexpeditionen och boka kyrka, präst och kantor.

* bestäm psalmer och musik själv - som passar i en kyrka (annan musik kan spelas på CD i församlingshemmet, inte i kyrkan). Då är det "levande musik" som gör sig bäst.

* finns det någon som vill sjunga? Engagera familjen! Eller be kantorn om hjälp.

Om ni väljer en solosångare utifrån tar han/ hon själv betalt och det reglerar ni, utan begravningsbyrå som mellanhand!

Välj psalmer med prästen.

* skriv ned några punkter till prästen om "personalia", det ni vill ha med i griftetalet. Det är tacksamt för prästen! Sedan gör hon/ han ett tal som omramas av bibelord och goda tankar om Guds löften i liv och död.

* du kan själv göra en dödsannons med de digitala hjälpmedel som finns, och skicka in den till tidningarna. Eller, det händer att en del bara lägger upp meddelandet på sociala medier...

* ring själv och beställ blommor. De servar med att köra buketterna till kyrkan samma dag.

Som en sommaräng.

* om ni skall ha minnesstund, vilket är mycket fint, boka församlingshemmet också. Ibland tar de ut en mindre summa för lokalhyran. Kom samma dag och möblera borden så att det passar ert sammanhang. Kanske ta med egna blommor till bordsdekoration?

* gör ett litet kondoleansbord i församlingshemmet, med foto, bok att skriva i med mera. 

Ett foto kan bli alldeles för påträngande på kistan i kyrkan. Dessutom har man olika minnesbilder av personen. 

Placera därför fotot hellre i församlingshemmet.

* ring själv och beställ maten/ fikat hos en cateringfirma ni har förtroende för.

* gör själv en enkel agenda till begravningsgudstjänsten (obs, det är ingen "ceremoni") med några av huvudpunkterna som ni gått igenom tillsammans med prästen.

Vackert kondoleansbord.

Vid själva begravningen:

* kom i god tid, minst en halvtimme före. Själen är långsam och behöver tid...

Placera själv ut blommorna som du vill ha dem.

* lägg ut agendan i kyrkbänkarna, eller, dela själv ut dem till gästerna som kommer - då får du ett naturligt sätt att hälsa på var och en.

* mitt i begravningsgudstjänsten kommer det som heter "bibelläsning". Det är oerhört fint om du då har med dig den dödes Bibel. Många har i sin konfirmationsbibel fått en hälsning från sin präst med ord som skall bära genom livet, ända in i döden. Nu är det dags...

Att står där framme och läsa just de personliga bibelorden är mycket starkt. Be prästen om hjälp ifall det inte finns någon i ert sammanhang som vill.

* det sista är vem som skall bära ut kistan? Ni själva? Orkar ni, vill ni? Annars har församlingen professionella bärare som gör denna sista del, ut ur kyrkan.

Katafalken (förr: "likvagn")

Vad skall allt detta vara bra för?

Jo, vi måste återta våra begravningar från b.b.! Det är ju vår stund, det är er begravning, inte deras, eller hur! 

Genom att själv göra så mycket som möjligt bearbetas sorgen på ett djupare sätt.

Tårarna är där, men man har själv kontrollen på ett annat sätt.

Jag har varit med om så många begravningar där familjen kommer till begravningsbyråns föreställning...

Som främlingar går familjen in i kapellet, tittar med förskräckta sorgeögon hur allt ser ut - utan att själva ha vågat lägga sin hand vid det. 

Det är inte bra.

Främlingskapet bara ökar. Sorgen hackar. I bästa fall kan präst och kantor ändå förlösa sorg och saknad, och förmedla tacksamhet över ett liv som varit betydelsefullt.

"Av jorden är du kommen..."

"Du gav honom livet"..

Med detta hoppas jag att jag kunnat styrka dig till frimodighet. 

Döden skall inte vara tabu eller främmande. Den ingår i livet. Och ju fler vi är som återtar våra begravningar, desto fler ser att det är så här man kan göra!!

Du har dessutom sparat många tusenlappar. Dem kan du ge i kollekt istället...

Jag upprepar; det enda begravningsbyrån skall göra är:

* att hämta den döda kroppen,

* ordna den kista ni beställer och lägga den döda kroppen däri,

* transportera kistan till kyrkan. 

   a) om det är jordbegravning bär kyrkans bärare ut kistan till den öppna graven.

   b) om det är kremation hämtar b.b. kistan och för den till eldbegängelsen, som det heter.

Närvaro in i det sista.

     LÄR MIG DU FÅGEL MED DIN FLYKT

    ATT BRYTA UPP OCH FÄRDAS TRYGGT 

    MOT OBEKANTA STRÄNDER...

    LÄR MIG DU FJÄRIL VINGAD LÄTT

    VAD HERREN OCK ÅT MIG BERETT

    DÄR DU MOT HÖJD DIG SVINGAR...

    Sv Psalm 304:2-3

Och när vi kom ut ur kyrkan flög Nordvästra Skånes flygklubb "rote" för att hedra pappas minne.

Nu har han lämnat det jordiska livet. Vår himmelske Fader kallade honom hem igen, varifrån han en gång kom.

Din stund på jorden.

Vila i frid, älskade pappa!

Din dotter, Helene F Sturefelt

Vila i frid!

ENGELSKA FLOTTAN till HANÖ

HMS Archer angör Hanö.

Ingen visste något förrän dagen före. Celebert besök med militär kommunikation kräver sekretess, men vår kultursamordnare visste, och jag som skulle leda andakten vid kransnedläggningen.

Engelska flottan angjorde Hanö torsd den 30 maj 2024.

Det är fjorton år sedan the Royal Navy besökte Hanö. Varför just denna plats?

Vi får gå tillbaka till Napoleonkrigen 1810-1812 för att förstå. 

Hela Europa var i gungning. Frankrike dominerade med revolutionära idéer från Amerika.

Upplysningstiden på 1700-talet ifrågasatte "rätt och fel" och Gud och kyrkan kritiserades. 

Obrukbara kanoner på Hanö.

Sverige och England ville inte anamma dessa idéer. Det blev en kontinenalblockad mot England 1806-1815. Europas hamnar stängdes för England som ville in i Östersjön. Köpenhamn var nyckeln in och under eld och brand tvingades danskarna att släppa in engelsmännen i vårt innanhav.

Hanö blev basen för den kungliga brittiska flottan.

Vår kultursamordnare, tillika historiker Marcus Bernhardsson, har forskat kring detta.

- Varför upplät Sverige sitt territorium för britterna?

Inget svar står att finna hur det gick till att England fick låna Hanö. De hämtade tonnage i Karlskrona med en konvoj på 240 fartyg - det var enorma mängder!

Under två års tid, 1810-12, levde över 10.000 soldater på sina fartyg i Hanöbukten.

De som avled under denna tid - ej under vapenstrider alltså! - gravsattes på Hanö. Uppe på kullen ligger den engelska begravningsplatsen (ej kyrkogård, då det inte stått någon kyrka där).

Engelska begravningsplatsen på Hanö.

Nu hade The Royal Navy ansökt om tillstånd att få angöra flera hamnar längs den svenska ostkusten.

Militära säkerhetsmyndigheter samt den brittiska ambassadören godkände den gemensamma planen.

Så kom det sig att ett brittiskt örlogsfartyg återigen angjorde Hanö.

Syftet var fredligt och vänskapligt där en kransnedläggning vid korsets fort var i fokus.

Britterna anländer med patrullbåt.

Innanför stenmuren stod nu den brittiske försvarsattachén och kommendörkaptenen Martin Moore och befälhavaren På Archer; Jack Patterson, samt den brittiska ambassadören Judith Gough.

Sex soldater vid flottan stod i givakt.

Andakten kunde börja, inramat av trumpetmusik; psalm 271 och 189 - "Närmare Gud till Dig" och "Bred dina vida vingar".

Det var en mycket stor ära för mig att få hålla andakten, en kort gudstjänst på femton minuter.

Här kommer den, i svensk översättning.

                      ANDAKT 

ENGELSKA FLOTTAN besöker HANÖ, torsdag 30 maj 2024

 Det är en ära och stor glädje att få välkomna er alla till Hanö!

Välkomna Royal Navy och välkomna Hanöbor och vänner från Sölvesborgs kommun!

Hanö är en historiskt viktig plats. Här har firats gudstjänster av olika slag – keltisk, katolsk och anglikansk – femtio före religionsfriheten inträdde i Sverige.

 

Engelska flottan har kontinuerligt kommit hit till Hanö allt sedan 1960-talet för att hedra sina forna landsmän under högtidliga former.

 

Hanö har varit en viktig handelsplats under Napoleonkrigen.

Denna flotteskader leddes av kommando- och flaggskeppet HMS VICTORY, som sjösattes år 1765 – ett skepp som än idag är i tjänst!

 

Vi är samlade här på engelska kyrkogården för att hedra de soldater som avled här under sin tjänst 1810. Vårt syfte är frid och fred.

 

Därför skall vi lyssna till Jesusorden från Bergspredikan, vilket är särskilt passande med tanke på den bergsknalle vi befinner oss på!

 

Saligprisningarnas bergsknalle på Hanö.

THE SERMON ON THE MOUNT

 

ONE DAY AS THE CROWDS WERE GATHERING, JESUS WENT UP THE HILLSIDE WITH HIS DISCIPLES AND SAT DOWN AND TAUGTH THEM THERE.

 

HUMBLE MEN ARE VERY FORTUNATE, HE TOLD THEM, FÖR THE KINDOM OF HEAVEN IS GIVEN TO THEM.

 

THOSE WHO MOURN ARE FOTURNATE! FOR THEY SHALL BE COMFORTED.

THE MEEK AND LOWLY ARE FORTUNATE, FOR THE WHOLE WIDE WORLD BELONGS TO THEM!

 

HAPPY ARE THOSE WHO LONG TO BE JUST AND GOOD, FOR THEY SHALL BE COMPLETELY SATISFIED.

 

HAPPY ARE THE KIND AND MERCIFUL, FOR THEY SHALL BE SHOWN MERCY.

 

HAPPY ARE THOSE WHOSE HEARTS ARE PURE, FOR THEY SHALL SEE GOD.

 

HAPPY ARE THOSE STRIVE FOR PEACE – THEY SHALL BE CALLED THE CHILDREN OF GOD!

 

HAPPY ARE THOSE WHO ARE PERSECUTED BECEAUSE THEY ARE GOOD, FOR THE KINGDOM OF HEAVEN IS THEIRS.

Var barmhärtig.

THERE IS A SAYING:

- LOVE YOUR FRIENDS AND HATE YOUR ENEMIES.

BUT I SAY:

- LOVE YOUR ENEMIES!

PRAY FOR THOSE WHO PERSECUTE YOU!

 

IN THAT WAY YOU WILL BE ACTING AS TRUE CHILDREN OF YOUR FATHER IN HEAVEN.

 

FOR HE GIVES HIS SUNLIGHT TO BOTH THE EVIL AND THE GOOD, ANDE SENDS RAIN ON THE JUST AND THE UNJUST TOO.

IF YOU LOVE ONLY THOSE WHO LOVE YOU, WHAT GOOD IS THAT?

EVEN SCOUNDRELS (skurkar) DO THAT!

 

IF YOU ARE FRIENDLY ONLY TO YOUR FRIENDS, HOW ARE YOU DIFFERENT FROM ANYONE ELSE?

EVEN THE HEATHEN (hedningar) DO THAT.

 

BUT YOU ARE TO BE PERFECT, EVEN AS YOUR FATHER IN HEAVEN IS PERFECT.

 

Så lyder det heliga evangeliet.

Lovad vare Du, Kristus!

 

Bibelns högsta nivå.

Bibeln har den högsta nivån på fred och vänskap. Vi ska inte bara älska varandra, utan även våra fiender, säger Jesus.

 

Detta är omöjligt i egen kraft, det kan ingen av oss.

Därför får vi be om kraft hos den helige Ande, att fylla oss med så mycket sanning och kärlek att det smälter bort alla fienders list och anfallslust.

 

För mer än tvåhundra år sedan förenades alltså the Kingdom of Sweden och United Kingdom i vänskap här på Hanö, för att uppnå fred och oberoende i ett sargat napoleanskt Europa.

 

Samarbete.

Vi har just deltagit i Eurovision Song Contest i Malmö. I am sorry to say that Great Brittain only reached the score of the 18th place...

För femtio år sedan sjöng ABBA Waterloo, vilket gav Sverige en stor musikalisk seger. Men det viktigaste var att den verklige Napoleon mötte sitt Waterloo...

Eller, för att sjunga med Beatles ord: All you need is love! 

Det är min djupaste önskan att vi alla må sträva efter att låta Guds sanning och kärlek bli vinnare. Måtte vi alla fortsätta att bygga broar av fred mellan våra hjärtan!

 

Detta ser exempel på här idag, då vi – såsom våra förfäder på denna plats bad - tillsammans får förenas i the Lords Prayer:

 OUR FATHER, WHO ART IN HEAVEN

HALLOWED BE THY NAME

 

THY KINGDOM COME, THY WILL BE DONE

ON EARTH AS IT IS IN HEAVEN.

 

GIVE US THIS DAY OUR DAYLY BREAD

AND FORGIVE US OUR TRESPASSES

AS WE FORGIVE THOSE WHO TRESPASS AGAINST US.

 

AND LEAD US NOT INTO TEMPTATION

BUT DELIVER US FROM EVIL.

 

FOR THINE IS THE KINGDOM, THE POWER AND THE GLORY,

FOR EVER AND EVER,

AMEN!

De röda kransarna.

Stunden var mycket speciell. Atmosfären var förtätad. Alla var koncentrerade och lyssnande.
En stillhet infann sig som bara sker när Guds Ande är nära. 

Vi ville inte att stunden skulle ta slut.

Jag stod med korset i ryggen och blickade ut över Hanöbukten och de alla församlade.

Runtomkring stod ett 50-tal besökare, turister och vandrare.

Och jag sträckte ut handen och nedkallade Guds välsignelse.

Open your heart and receive the holy Blessing:

 

Utsikt mot fastlandet.

MAY THE LORD BLESS YOU AND KEEP YOU.

 

MAY THE LORD TURN HIS FACE AND SHINE UPON YOU

AND BE GRACEFUL!

 

MAY THE LORD GIVE YOU PEACE.

 

IN THE NAME OF THE FATHER, THE SON AND THE HOLY SPIRIT.

AMEN!

Utsikt mot Bönsäcken.

Jag vill inte bli indragen i någon som helst politisk markering. Vem som är vän och vem som är fiende har skiftat genom historien. Nu är vi med i NATO och maktbalansen fortsätter att röra på sig.

Men det finns en annan sorts fiende som jag är mer bekant med, och det handlar om den andliga världen. 

Guds motståndare, satan själv, vill inte att vi skall skapa vänskapsband eller vara i Guds kraftfält runt korset, omgivna av Guds välsignelse.

Därför var Ormen från urtiden tvungen att slå in en kil och försöka så splittring bland oss. Denna gång kom det genom en sur kommentar på sociala medier, om "krigare" och negativa antydningar om fartyget HMS Archer.

Jag markerade mycket tydligt att det är inget vi skall hugga på eller gå in i argumentation mot.

Obehaglig sjögång.

Friden från andakten på Hanö bär vi med oss, orubbat.

Och kommendörkaptenen fick med sig ett eget exemplar av andakten. Han var själv en bidragande orsak till att andakten landade i allas hjärtan.

Sedan nederlade britterna två kransar vid korset fot. De röda plastblommorna fladdrade i vinden, glada att få tjänstgöra som hedersbetygelse för de människor som vilar här under jord, allt sedan 1810.

 

Den brittiska delegationen. Stor vänskaplighet.

Så nästa gång du lyssnar till sjörapporten från SMHI's väderstation på Hanö, minns att denna plats kan ha varit avgörande till att vi fortfarande är svenskar... och inte blev uppdelade mellan Danmark och Ryssland. Den gången.

Mer fakta och kunskap finns hos vår kultursamordnare Marcus Bernhardsson.

Foto: informatören Charlotte, Sölvesborgs kommun, samt undertecknad.

Fredliga hälsningar, 

Helene F Sturefelt, V.D.M

 

Hanö i bakgrunden.