BOKMÄSSA i OLOFSTRÖM

Berättarkraft, Folkets Hus i Olofström.

Vilken berättarkraft! Vilken ordglädje!
På Folkets Hus i Olofström var det mest utropstecken, inga frågetecken men många tankestreck och semikolon, som längtade efter en fortsättning.

!!!!  ( ?? ) - - - - - -  ; ; ; ; - -- !!!

Berättarkraft är en litteratur- och berättarfestival i hela Blekinge. Det är ett gott samarbete mellan biblioteken, studieförbund, föreningar, författare, läsare och lyssnare.

Naturligtvis var Skrivarklubben i Blekinge representerad, men i år valde jag ett eget bord, vilket skulle visa sig vara mycket spännande.

Men vi tar det från början.
Det började i Bromölla, med en dryg timmes väntan på anslutande buss, ty tidtabellsplanerarna åker inte själva kollektivt...

Bokkiosken i Bromölla.

I BEGYNNELSEN VAR ORDET...

Vi har alla ordet i oss. Livet är skapat genom ett ord och vi fortsätter skapa vår tillvaro med hjälp av orden.
Vi beskriver och formulerar oss, vi ger varandra komplimanger och vi delar insikter.
Men vi svär också, och sårar varandra - i smärtsam medvetenhet om ordets kraft.

En av de första talarna - eller berättarna - var en mentalskötare från Gullberna.
Jag hoppade till.
Där bodde vi i flera år, i en av de flotta villorna, byggd i den före detta mentalsjukhusträdgården... med tillägget Gullberna Park - annars kunde någon undra vilken avdelning man var frisläppt från...

Galghumorn är kanske den viktigaste språkförmågan vi har, annars skulle vi bli tokiga av livets alla svårigheter.

Nåväl, denne kloke och erfarne man har skrivit flera rapporter om hur farligt det är att lägga ned mentalsjukvården.

- När Olof Palme mördades blev min rapport intressant. När Anna Lindh mördades blev den ännu mer intressant... och nästan sann!

Hans uppfordrande och bittersmakande sarkasm var sannerligen ingen "alternativ fakta"!

Mentalskötarens sanning.

Temat för Berättarkraft 2017 är "På väg".
Mina bokbordsgrannar och jag tittade nyfiket på varandras alster. Vi hade "vandringen" gemensamt.

Utan att känna till någonting om varandra sa jag att jag undviker Caminon - den långa pilgrimsrutten i Spanien.
- Jag klarar inte av det kommersiella. Istället har jag gått på blåsiga i östgötaslätter och mellan bergskedjorna i Abisko - Nikkaloukta.

Tänk om jag hade sårat honom nu? Tänk om han hade gått Caminon, och jag som...

Det hade han.
Men med samma inställning som jag!
- Jag undvek den sista biten. Jag klarar inte det religiösa övertonerna så jag svängde av åt ett annat håll.

Denne Per Erik Tell visade sig vara en själsfrände. Där satt en agnostiker och en kristen präst sida vid sida!
Det säger något viktigt om vad det är som förenar. Och skiljer.

Per Erik Tell, Europavandrare.

På bordet bredvid mig stod flaskor med grönt te, med text på japanska.
Den andra berättargrannen visade sig vara en haiku-mästare, med många fina böcker tryckta, och prisad för sin talang.

Så här kan Anna Maris skriva i sin haiku-diktsamling "Skiftningar":

          solljus
          nytt fönster
          på sovrumsväggen

Motsatserna är det som överraskar:

          störtregn
          vi skyndar in
          för att duscha

Haiku-dricka.

Men det är ju precis så jag gärna arbetar med mina foton här på bloggen!
Bäst är när bilderna inte alls hör ihop med texten... för det tvingar mig att sätta en bildtext så att det ändå knyter an.

Jag lärde mig att bild-haiku också är en konstform, Det heter "haiga".

Plötsligt öppnade sig något nytt... men välkänt. Det här var verkligen spännande!

Först gör man något, men vet inte vad det är.
Sedan vet man vad det är, då gör man det ännu mer.
Därefter tappar man fokus och börjar prestera.
Då måste man gå tillbaka till början.
Och göra något utan att tänka...men ändå att veta, lite i det hemlighetsfulla undermedvetna.

Anna Maris, haiku-diktare.

          sakta smeker hon
          mobilens blanka yta
          sms-flirt


Eller kanske om kung Karl XI i Karlskrona:

          ensam och frusen
          står han täckt av fågelskit
          på sin piedestal

Ensam. Med kontakt.

Jag stod som reserv på berättarlistan och till min förvåning fanns det fem minuter kvar till mig.
I handen höll jag den nyskapade pilgrimskransen med pilgrimens sju nyckelord.
Det passade mycket bra in i temat "På väg".

Vilket fint pedagogiskt hjälpmedel detta armband är!

Jag hörde mig själv tala om Friheten och Enkelheten - allt man behövs ryms i en ryggsäck, eller hur Per Erik Tell!
Tystnaden blir allt mer livsnödvändig i vår bullerskadade livsmiljö.

Bekymmerslöshet och Långsamhet är det som kan bota svenskarnas sönderstressade och sönderplanerade tillvaro. Sjukskrivningarna för utbrändhet är en skam för samhället.
Vilken mänskoförstörelse!

Andlighet och Delande är de två sista pärlorna. Marie Torebring från Kungsbacka hade berört andligheten också under sitt inlägg. Och jag sa inför de församlade i Folkets Hus i Olofström:

- Vi har blivit religionsblinda i Sverige. Det gör att vi inte ser vad som händer. Vi behöver söka kunskapen på nytt, tillsammans.
Det kan vi göra genom att pilgrimsvandra, både här hemma och långt bort.

Rese-önskningar.

Många önskar att detta hade blivit sista ordet, ty det var nästan som en predikan, men efter mig kom en övertänd försäljare som ville lansera sin choachning "du har alltid ett val".

Jag suckade. Vi suckade samfällt.
Nej, det är bara den rika och mätta människan som har ett val, tänkte jag.
Den fattige och hungrige har inte det.


Bokmässan avslutades. Ett 30-tal utställare med cirka 60 personer i salen packade ihop.
Inte många fick sålt något. Den stora behållningen är ofta kontaktknytandet och insiktsdelandet.

Ingen kioskvältare.

Det började vid en avlagd telefonkiosk i Bromölla, omvandlad till ett mini-bibliotek i väntan på nästa avgång, och avslutades med författarnas eget bokbytande med varann.

Det är vackert.

Ordet "kiosk-vältare" fick plötsligt ett ansikte... Eller en form, av ett telefonbås.

Vem skriver nästa kraftfulla bok, som får folk att tappa mobilen och kioskerna att välta?!
Bara för att läsa, läsa...


I BEGYNNELSEN VAR ORDET OCH ORDET FANNS HOS GUD
OCH ORDET VAR GUD.

I ORDET VAR LIV OCH LIVET VAR MÄNNISKORNAS LJUS. Johannes 1:1

Tänk att heta Tell... Berätta!

Verbala hälsningar från Helene F Sturefelt,

- haiga-bildskapare, men som valde självklara foton till detta inlägg,

- alias Sturella, som brottas med trycxkfelsnissä, som är synden själv, och som uppmuntrar alla att ta sin egen berättelse på allvar.

- Och koppla ihop den med berättelsen i Böckernas Bok och se vad som händer...

www.geutdinbok.se Solvändans Förlag.

GUD EN FÖRTÄRANDE ELD Hebreerbrevet 12 c)

Förtärande eld.

Det brinner! I Guds ord... av en förtärande eld. Vad är det som händer?
Vad är det för Gudsbild som förmedlas i Bibeln? En eld?

Åsikter och tyckanden är inte särskilt intressanta i detta sammanhang, tycker (!) jag.
Däremot är jag mycket intresserad av att förstå Bibelns egen beskrivning - och vilka erfarenheter vi har av "Guds eld" inom oss.
Vi söker tillsammans efter kunskap.

Hebreerbrevets tolfte kapitel har varit oerhört innehållsrikt. Vi har fått dela upp det i tre halvor - det är ingen idé att skynda vidare om vi inte har förstått vad vi läst.

Kall aska eller varm glöd?

Bibelstudiegruppen fick börja kommentera texten baklänges... Jag behövde börja med sista versen för att få ljus:

LÅT OSS DÄRFÖR VARA TACKSAMMA OCH TJÄNA GUD SÅSOM HAN VILL,
MED VÖRDNAD OCH FRUKTAN.

TY VÅR GUD ÄR EN FÖRTÄRANDE ELD. Hebr 12:29

Vad har elden för egenskaper?

- Den värmer, den bränner upp allt och den renar. Elden ger ljus, den kan förstöra och den kan rädda. Elden håller vakt, ger glöd till mat och den håller farliga djur på avstånd.

Snart blir det mat.

Vi slår upp ett parallellställe, i Gamla Testamentets näst sista profetbok Sakarja, med ett rykande aktuellt ämne:

JERUSALEM SKALL BLI EN STAD UTAN MURAR,
TY MÅNGA MÄNNISKOR OCH DJUR SKALL RYMMAS DÄR.

JAG SKALL SJÄLV VARA EN MUR AV ELD RUNT STADEN
OCH VISA MIN HÄRLIGHET DÄR INNE. Sakarja kap 2:4-5.

Eldsmur?

Jerusalem utan murar... utan befästning..! Vi vet ju att situationen idag är helt annorlunda.
Israel har byggt upp en mur mot Palestina, för att skydda sig mot anfall. Men ofta är våra nyhetsrapporteringar vinklade från andra hållet.

Vi går inte in på politiken, men konstaterar att i den kommande freden skall inga befästningsmurar behövas.
Men. Men! Gud själv skall vara en "mur av eld"... Med vilket syfte?

Tänk dig att det är du och din familj som är staden, då blir det lättare att förstå. Om ingen ondska eller korruption finns, då behövs inga murar förstås. Men verkligheten är inte så god.

- Guds eldsmur håller ondskan borta, lyser upp, ger värme och bevarar renheten.

Inne i församlingsgården i Karlshamn finns ett fint andaktsrum. Av gatsten har man byggt upp en mur... med värmeljus på... Jag vet inte om man vet hur bibliskt detta är!

Alltså, Jerusalem skall inte ha några mänskliga murar, utan bara Guds vakande eldsmur.

Mur av ljus.

Bibelstudieruppen sitter i ett litet avskilt rum i Carl Gustavs kyrka där det finns en glasdörr. Ett ljus är målat på glaset och en av deltagarna satt så att ljuset hamnade ovanför huvudet! Det var mycket vackert, och vi fick en bild av hur det kan ha sett ut när Andens eld föll över de första lärjungarna...

Vi fortsätter i texten.

NI HAR INTE KOMMIT TILL ETT BERG SOM MAN KAN TA PÅ, ETT BERG I LÅGOR, INTE TILL TÖCKEN, MÖRKER OCH STORMVIND,

TILL BASUNSTÖTAR OCH EN RÖST SOM TALADE SÅ ATT DE SOM HÖRDE DEN BAD ATT SLIPPA HÖRA MER.... Hebr 12:18.

Förbränner sig själv.

När detta brev lästes i de första kristna församlingarna visste de mycket väl vad det var för ett berg som åsyftades - berget Horeb där Gud slöt förbund med Mose.

Situationen var extraordinär milt sagt, och en eld höll folket på avstånd.

Om du vill kan du "läsa på bredden" i 5 Mosebok, både kap 4:15 och kap 5:4.

NÄR NI NU HÖRDE RÖSTEN UR MÖRKRET MEDAN BERGET BRANN I ELD
TRÄDDE STAMMARNAS HUVUDMÄN FRAM INFÖR MIG... 5:23.

VI HAR HÖRT HANS RÖST UR ELDEN... 5:24

DENNA STORA ELD KOMMER ATT FÖRTÄRA OSS... TY VEM FINNS SOM KAN HÖRA DEN LEVANDE GUDENS RÖST TALA UR ELDEN OCH ÄNDÅ FÖRBLI VID LIV? 5:25

Hör rösten i elden!

Här är risken att allt och alla förbränns.. Ordet "förtära" på grekiska heter "kat-ana-lisko" i betydelsen konsumera.

Engelska:
- For our God is a consuming fire.

Franska:
- Car notre Dieu est aussi un feu consumant.

Här skulle jag kunna bli rädd, livrädd. Dessa ord om Guds förtärande eld har missbrukats genom tiderna, eller hur?
Jag är rädd för präster och predikanter, politiker och talare som vill skrämma andra till lydnad, med åsikter som är halvsanna och "alternativa".

Men nu beskriver Bibeln min käre himmelske Fader såsom en eld! Och det är en annan sak!
Vi lever i Guds kärlek, inkorporerade i hans förbund - "in-kroppade" genom det heliga dopet!

Min eldslågande Gud skyddar mig mot faror, han håller mig varm och lyser upp mitt mörker.
Min Gud av eld bränner bort det i mig som är skräp och gammalt bråte...
Ja, Gud såsom en förtärande eld ser till att hålla mig ren från synden.

"In-kroppad" i Kristus.

På Askonsdagen var det hundratusentals människor jorden runt som lät teckna ett sotigt kors i sin panna:

- Minns att du är stoft.
- Minns också att Jesus besegrade döden med sin uppståndelse!

Fastetiden inleds med att elden har gjort sitt, och ger oss rätt perspektiv, för att sedan tända trons eld inom oss så att vi med glädje vandrar fram mot ljuset, våren och påsken som kommer med jubel.

Men jag erkänner att jag misslyckades.

Förra årets videkvistar från palmsöndagen har stått vid min ikon ett helt år. Nu var det dags att elda upp dem. Men de ville inte ta fyr...

Vi hade nog inte Guds konsumerande eld i vår tändsticks-ask.

Videkissarna ville inte.

Vi fortsätter med berget:

NEJ, NI HAR KOMMIT TILL SIONS BERG OCH DEN LEVANDE GUDENS STAD,
DET HIMMELSKA JERUSALEM, OCH NI STÅR INFÖR MÅNGTUSENDE ÄNGLAR,

EN FESTFÖRSAMLING AV ALLA FÖRSTFÖDDA, SOM HAR FÅTT SITT NAMN I HIMLEN. Hebr 12:22.

Sions berg är ett vanligt uttryck i Bibeln. Det kan ha flera betydelser:

- "Sion" = språkligt sett betyder just höjd, topp, torr plats.
Men med en annan nyans "Schion" blir det tvärtom = en ruin, förödelse, nästan som en ordlek.

- Sions dotter i vår julpsalm är = Jerusalems invånare.

- Sion = det jordiska folket Israel vars mittpunkt är Jerusalem. Jämför ordet "sionism" och "anti-sionism".

- "Sion" till sist är också det himmelska Jerusalem med sin himmelska gudstjänst.

Himmelsk gudstjänst.

Hebreerbrevets författare vill alltså visa på skillnaden mellan Sinais berg Horeb och Sions berg.

Det är skillnaden mellan lagen och evangeliet.
Mellan egen laguppfyllnad och det Jesus har gjort för oss.

Jesus själv är den "förstfödde" i denna nya tidsålder.

De första kristna kallas också för "de förstfödda" i detta nya förbund /se förra inlägget/.

Om vi inte har den kunskapen kan vi läsa helt fel:
- Jasså, det är bara de förstfödda som har en chans här... alla vi andra då, längre ned i syskonskaran?

Men det är alltså inte så det skall förstås.

Låt ondskan brinna upp.

Istället för att stå inför det eldssprutande lagberget står nu de första kristna inför Sions berg.
Vi får smaka en framtidsvision, den kommande himmelska friden, där Gud skall skipa rättvisa och försoning skall råda:

NI STÅR INFÖR GUD, ALLAS DOMARE, INFÖR ANDARNA AV DE RÄTTFÄRDIGA SOM HAR FULLKOMNATS

OCH INFÖR JESUS - FÖRMEDLAREN AV ETT NYTT FÖRBUND
OCH DET RENANDE BLOD SOM TALAR STARKARE ÄN ABELS. 12:24.

Ingen människa är medlare mellan Gud och människa - det är bara Jesus som är det.
Prästerna kan förmedla kunskapen och förlåtelsen - inte medla - och det är en annan sak, eller hur!
Vi är lika beroende av Jesus som alla andra.

Korsmärkt. Skyddsmärkt.

Kommer du ihåg det första brödramordet?
Adam och Evas söner Kain och Abel, där Kain levde bortvänd från Gud och fick inte sitt offer accepterat, medan levde Abel inför Guds ansikte och blev accepterad.

I sin avundsjuka dräpte Kain sin oskyldige broder, så att blodet ropade från marken.
- Skall jag ta vara på min broder? är den skyldiges fråga som ekar genom alla sekler av våld och krig.

När Jesus dör på korset så är hans blod om än mer oskyldigt än Abels, med syfte att vara det sista offret en gång för alla, till alla människors befrielse.

Vår befriare.

När allt detta är genomgånget kommer så uppmaningen:

SE TILL ATT NI INTE AVVISAR HONOM SOM TALAR.. 12:25.

Hm... vi lever i en svår tid där religionsblindheten gör att vi inte ser riktigt vad som händer runt omkring oss.
Vi tror att vi kan snickra ihop vår livsåskådning utan Gud, som om det vore ett smörgåsbord, och har inte en tanke på att lyssna efter Guds egen röst.

Men en dag skall det bli tydligt hur stadigt vårt livsbygge står. Är grunden fast? Är de bärande bjälkarna på plats?
Eller byter vi åsikter och tro allt eftersom vindarna vänder?

EN SISTA GÅNG SKALL JAG SKAKA INTE BARA JORDEN UTAN OCKSÅ HIMLEN...
VILKET VISAR ATT DE SOM DÅ VACKLAR ÄR SKAPAT OCH SKALL FÖRSVINNA,
FÖR ATT DET SOM INTE VACKLAR SKALL BESTÅ.

VI FÅR ETT RIKE SOM INTE KAN SKAKAS. 12:28

Låt oss därför vara tacksamma och tjäna Gud såsom han vill, med vördnad och fruktan.
Ty vår Gud är en konsumerande eld...

Så knyter vi ihop säcken och slutar där vi började.

Nej den förtärs inte.

Du som nu läst detta - glöm inte att du är en del av Guds rike! Du har Guds beskydd.
Tjäna Herren med glädje!

Och även om världen nu kommer att skaka fruktansvärt av sina politiska omvälvningar, så håll fast vid kärleken från Gud, och försoningen från Jesus.
Låt fylla dig med helige Andes eld, som är sanning, och var inte rädd.

De varmaste hälsningar... från eder eldfängda bibelstudieledare

Helene F Sturefelt,

- som fotograferade i Gullabo, i bokhyllan och i Karlshamn,
- och som tänker på Frälsningsarméns ordspråk som är just "Blod och Eld".

Trons fullkomnare!

ESAU SÄLJER FÖRSTFÖDSLORÄTTEN - Hebreerbrevet 12 b)

Dyr  soppa.

Det är Askonsdag idag och jag sitter och renskriver bibelstudiet vi hade i torsdags.
För mig är fastetiden viktig, den hjälper mig att avstå från det som binder och hindrar att leva äkta.

Men det är skillnad på att avstå och att mista.
Esau råkade illa ut, han som var den äldste av tvillingarna till Isak och Rebecka, han som egentligen skulle ha förstfödslorätten av sin fader men som slarvade bort den för en soppa...

Följ med in i Hebreerbrevets vindlande berättelser!
Djup efter djup öppnar sig... Vi läser inte långt, men länge. Slå upp kapitel 12, så ser du lättare vad det handlar om:

Djupare djup.

STRÄVA EFTER FRED MED ALLA
OCH EFTER DEN HELGELSE UTAN VILKEN INGEN FÅR SE HERREN. Hebr 12:14

Här görs syftet klart. Det är "fred med alla" som är målet för Guds fostran och undervisning med oss.
Fred är också vårt syfte som kristna, ja, som sann människa.

Ett gammaldags ord dök upp - helgelse. Vad betyder det?

Vi kunskapade tillsammans och hittade associationer:
- Nu är det helg, helig, i bönen Fader vår: helgat varde ditt namn.
Söndagen är "Herrens dag", helgad och avskild från veckans övriga vardagar.

Ordet "helga" betyder = avskilja till Herren.

Gud är HEL och HELIG. Genom dopets förbund är vi avskilda för Gud. Vi tillhör inte längre "världen".

I denna samhörighet blir vi allt mer lika den vi tillhör.
Gud helgar oss. Gud påverkar oss med sin närvaro och slipar bort våra kantigheter.

Att stå utanför denna helgelse gör det mycket svårt att "se Gud", i betydelsen förstå Guds ledning.

Tillhör Gud genom dopet.

Många människor idag längtar efter en större mening med sina liv. Den existentiella nöden är stor.
Här har vi som kristna och i kyrkans verksamhet en stor uppgift; att välkomna alla som söker och leda var och en till källan - Gud själv.

VAKA ÖVER ATT INGEN KOMMER BORT FRÅN GUDS NÅD,

OCH ATT INGEN BITTER ROT SKJUTER SKOTT
OCH BLIR ETT FÖRDÄRV, SOM ANGRIPER MÅNGA.. Hebr 12:15.

Varje kyrktorn i varje stad och by är en sinnebild för denna goda vaka över invånarna.

Carl-Gustavs kyrka vakar.

Jag hade med mig min flora och Junebys medicinalväxter.
Vad är det för en bitter rot som det talas om här?

Bibeln tolkar sig själv. Vi slog upp det föreslagna parallellstället i 5 Mosebok 29:18.

Där berättas det om hur förbittrade folket blivit då de lämnat slaveriet i Egypten - men också de goda köttgrytorna - och hur de knorrade i öknen.
De drog igenom hednaland med svår avgudadyrkan:

NI SÅG DERAS ELÄNDIGA AVGUDAR AV TRÄ OCH STEN, SILVER OCH GULD.

SÅ MÅ DÅ BLAND ER INTE FINNAS NÅGON MAN ELLER KVINNA VARS HJÄRTA IDAG VÄNDER SIG BORT FRÅN HERREN, VÅR GUD, FÖR ATT TJÄNA DESSA FOLKS AVGUDAR.

BLAND ER MÅ INTE FINNAS NÅGON ROT VARIFRÅN GIFT OCH MALÖRT VÄXER UPP, SÅ ATT NÅGON SOM HÖR DETTA EDSFÖRBUND VÄLSIGNAR SIG I SITT HJÄRTA
OCH TÄNKER ATT DET SKALL GÅ HONOM VÄL
DÄR HAN VANDRAR I SITT HJÄRTAS HÅRDHET.

Malört i floran.

Bibeln nämner malörten i negativa ordalag. Vi varnas för bitterhet, den bitterhet vi får när vi blickar tillbaka och inte kan släppa det som varit.
Ofta är det det anklagande ordet "varför" som förbittrar människas sinne, vilket till slut kan leda till mental kräfta...

Och att välsigna sig själv... är inte möjligt. Vi återkommer till det.

Malörtens bitterhet har dock sin användbarhet. Jag citerar:

- Malörten används som aptitstimulerande medel och vid dålig matsmältning (dyspepsi) och som galldrivande och kramplösande medel vid gallsten.

Vi har nog alla någon gång tagit en liten bitter nubbe till den feta julmaten... Då är malörten användbar i spirituosan för att hjälpa gallan att bryta ned den feta sillen!

Absint.

Men denna Artemisia Absinthium har också orsakat många förgiftningar, särskilt hos dem som inte stannade vid en nubbe, utan tömde hela flaskan...

De giftiga thujonerna skadar hela kroppen. Toxologin - läran om gifterna, säger att man kan få:

- huvudvärk, svindel, epilepsiliknande kramper och medvetslöshet, även med dödlig utgång vid förstora doser av malört.

Så, bitterhet är ett absinthium som är motsatsen till Guds nåd.

Nu går vi vidare i texten.

Malört på Hanö.

SE TILL ATT INGEN GÖR SIG SKYLDIG TILL OTUKT ELLER GUDLÖSHET SOM ESAU, 
SOM FÖR ETT ENDA MÅL MAT SÅLDE SIN RÄTT SOM FÖRSTFÖDD.

NI VET JU ATT NÄR HAN EFTERÅT GJORDE ANSPRÅK PÅ VÄLSIGNELSEN
BLEV HAN AVVISAD, FAST HAN BAD OM DEN UNDER TÅRAR;

HAN FICK INGET TILLFÄLLE ATT ÅNGRA SIG. Hebr 12:16-17.

För att förstå sammanhanget slår vi upp 1 Mosebok kapitel 25:33 och framåt.
Vissa texter djupläser vi, andra stycken läser vi på bredden i ett större sjok. Gör gärna det med berättelsen om Esau!

I korthet handlar det om att Isaks hustru Rebecka väntade tvillingar. De bråkade så pass i hennes moderliv att hon undrade vad hon bar under sitt hjärta...

HERREN SVARADE HENNE:

- TVÅ FOLK FINNS I DITT LIV, TVÅ FOLKSTAMMAR SKALL UR DITT SKÖTE SKILJAS FRÅN VARANDRA.
DEN ENA STAMMEN SKALL VAR DEN ANDRA ÖVERMÄKTIG
OCH DEN ÄLDRE SKALL TJÄNA DEN YNGRE. 1 Mos 25:23

Esau var den förstfödde, rödlätt och med hår över hela kroppen. Jakob kom därefter, hållande sin bror i hälen.
Pojkarna växte upp, Esau blev en skicklig jägare och hans far höll honom mycket kär.
Jakob blev en from man som bodde i tält, han var sin mammas älsklingsson.

Läser på bredden och på djupet.

Nu kommer den händelse som för alltid därefter präglat Guds folk, och som säger något viktigt om vem Jesus Kristus är.

En gång när Esau kom hem utmattad av hunger, bad han Jakob att få äta av den röda, goda linssoppa som han kokat.

MEN JAKOB SADE:
- SÄLJ DÅ NU ÅT MIG DIN FÖRSTFÖDSLORÄTT.

Esau var så utsvulten att han inte orkade hålla emot. Frestelsen var honom övermäktig.
(Jämför när djävulen frestar Jesus att förvandla stenar till bröd).
Att sälja sin förstfödslorätt är något oerhört!

ESAU GAV HONOM SIN ED... OCH FICK BRÖD OCH LINSSOPPA.
OCH HAN ÅT OCH DRACK OCH STEG SEDAN UPP OCH GICK SIN VÄG.

SÅ RINGA AKTADE ESAU SIN FÖRSTFÖDSLORÄTT. 1 Mos 25:34.

Röd soppa.

Här stannar vi upp en stund och borrar lite. Vad innebar denna förstfödslorätt?
För att förstå detta måste vi lägga av oss våra tidsglasögon och ställa våra egna värderingar åt sidan.

I Gamla Testamentet intog den förstfödde pojken en särställning.
Han representerade det bästa av mannens livskraft.
Denne pojke fick särskilda förmåner och förpliktelser:

- Dubbel arvslott av fäderne-arvet.
- Näst efter fadern hade han i familjen makt och myndighet att bestämma, även över sina ogifta syskon.
- Den förstfödde av mankön hade också plikten att försörja modern och ogifta syskon när fadern dog.

Lägg märke till balansen mellan fördelar och ansvarsbörda!

Vi kan tycka det är orättvist att få dubbel arvsrätt, men pengarna skulle ju användas till att försörja familjen! Alltså ser jag en god ordning i detta.

Ett tema med variation kan vi se i de seder som nyanlända från Mellanöstern tar med sig hit.

Men förstfödslorätten kunde också övergå till en yngre broder, av två anledningar:

1. den förstfödde kunde själv avstå ifrån sin rätt, som i Esaus fall.
2. att den fråntogs honom p g a ovärdigt beteende, vilket hände med Jakobs förstfödde Ruben (läs mer om det i 1 Mosebok kap 49).

Gamla arvsregler.

Vi har inga mänskooffer i vår kultur, men Guds folk levde som sagt i en hednisk omgivning där dessa seder var starka.

Bland kananéer, fenicier, greker och romare rådde sedan urgammal tid seden att offra det förstfödda av både människor och djur åt gudomen, liksom det första av markens gröda.

Bibeln berättar om dessa grymma sedvänjor, exempel:
- Moabs kung offrade sin förstfödde son åt guden Kemos  (2 Kon 3:27).

Mose lag förbjuder detta, i kraftfulla ordalag. Allt sådant ont måste bort från Guds folk!
Alltså är Moses lag en klar förbättring, det måste vi också se när vi läser om dessa forna tiders sätt att leva!

Öppna för förståelse.

Jag tänker borra lite till, mer än vad vi hade tid med under själva bibelstudiet i Carl Gustavs kyrka i Karlshamn.

Hur är det då från kvinnans perspektiv?

Känslan är ju att Gud är allt livs herre. Därför kan Gud göra anspråk på det som "öppnar moderlivet".

- Alla förstfödda israeliter av mankön skulle tillhöra honom.

Eller för att använda ett ord i början av vår text:
- Äldste sonen skulle helgas åt Herren, alltså avskiljas åt Gud.

Men dessa förstfödda ersattes av en annan regel, nämligen att de i Levi stam skulle i sin helhet vara avskilda för Gud, såsom präster.
Dock fick familjen friköpa sin son från detta uppdrag genom att betala en lösenpeng för honom till templet.

Det är det Maria och Josef gör med Jesus när de bär fram honom i templet!

Kvinnans perspektiv.

När stunden hade kommit för Isak att lämna över ansvaret till Esau, lurade Rebecka sin man genom att låta Jakob gå dit istället.
Isak hade fått dålig syn och kunde bara skilja på sina söner genom att känna på dem.
Esau var ju hårig och Jakob slät.

Läs gärna berättelsens fortsättning i 1 Mosebok kap 27.

Jakob går glad där ifrån, med sin faders välsignelse.

Men när Esau kommer tillbaka för att laga till en god middag åt sin far, så har han ju redan ätit.
Esau blir ursinnig, förstås, fylls av malört i sinnet...

Malört i sinnet.

NÄR ESAU HÖRDE SIN FADERS ORD, BRAST HAN UT I HÖGLJUDD OCH BITTER KLAGAN OCH SADE TILL SIN FADER:

- VÄLSIGNA OCKSÅ MIG!

MEN ISAK SVARADE:
- DIN BRODER HAR KOMMIT MED SVEK OCH TAGIT DIN VÄLSIGNELSE.

DÅ SADE ESAU:
- HAN HETER JU JAKOB OCH HAR OCKSÅ TVÅ GÅNGER BEDRAGIT MIG.
MIN FÖRSTFÖDSLORÄTT HAR HAN TAGIT, OCH SE NU ÄVEN MIN VÄLSIGNELSE.

HAR DU DÅ INGEN VÄLSIGNELSE KVAR FÖR MIG? 1 Mos 27:36.

Är det stängt för Esau?

Vi läste i början hur Esau bad om den under tårar, men att han inte fick något tillfälle att ångra sig.
Detta går som en röd tråd genom Hebreerbrevet. Det finns situationer som man inte kan backa ifrån.

Att skända det som är heligt finns det ingen förlåtelse för.
Detta är det stora allvaret. Vi kan inte driva med Gud! Och välsignelsen är inget man kan "ångra"...

Här måste vi i vår tid komma tillbaka till de stora existentiella djupen.
Förlåtelsen kan inte användas på ett nonchalant sätt, med ursäkten "jag var hungrig".

Själva VÄLSIGNELSEN är ju så att säga höjden av Guds välvilja, både materiellt och andligt.
Guds välsignelse förmedlar liv. Den går inte att "ångra"!

Men Bibeln visar att ett uttalat ord kunde upphävas genom ett nytt ords verkan.
En förbannelse kunde neutraliseras och motverkas genom en ny välsignelse.

Detta vet alla de stora sagoberättarna, som väver in denna verklighet t ex i sagan om Törnrosa -som inte skulle dö när hon stack sig på sländan utan bara sova i hundra år.
Den elaka féns förbannelse mildrades av en ny välsignelse.

Kanske öppnar det sig till slut?

Så, vad kunde på pappa Isak göra för sin förfördelade äldste son?
Jo, han gav honom en annan välsignelse, men med andra konsekvenser:

SE, FJÄRRAN FRÅN JORDENS FETMA
   SKALL DIN BONING VARA
     OCH UTAN DAGG FRÅN HIMMELEN OVANIFRÅN.

AV DITT SVÄRD SKALL DU LEVA
   OCH DU SKALL TJÄNA DIN BRODER.

MEN DET SKALL SKE, NÄR DU SAMLAR DIN KRAFT
   ATT DU RIVER HANS OK FRÅN DIN HALS. 1 Mos 27:39

Linssoppans förbannelse.

Esau hatade sin bror Jakob och ville döda honom. Rebecka rådde sin älsklingsson att fly till morbror Laban.
Esau flyttade med sin familj till bergsbygden i Seir.

Själva namnen bär betydelsen av detta drama. Om vi vore kunniga i hebreiska, vilket vi inte är, så skulle vi se detta:

- JAKOB: = den som bedrar, den som håller i hälen.

- ESAU: "'se`ar " = hårig, luden. Ordet finns också i ortsnamnet Seir - där han bosatte sig!
Seir är också ett annan namn för Edom = som betyder röd.

Linssoppan som Esau åt var röd. Hans hy var rödlätt. Esau var en riktig edomit!

Och det är precis vad han var det!
Esau blev nämligen stamfader för detta folk som kallas just Edomiter. (1 Mos 36:43).

När tvillingbröderna åter träffades på ålderns höst, hade deras boskapshjordar och familjer vuxit sig stora. Istället för att utkräva hämnd på Jakob uttryckte han sin uppriktiga kärlek till honom.

Tyvärr låg brödrakonflikten kvar bland dessa två folkstammar, så senare i tiden uppstod en djup fiendskap mellan Israel och Edom. Det lämnar vi därhän just nu.

Men i Isaks välsignelse till Esau så förutspåddes en frigörelse för Edom, vilket spelat en stor roll i Israels historia.

Sälj inte din själ.

En timme går fort. Det är mycket fint att få samlas till dessa bibelstudier, som är öppna för alla.
Kunskapstörsten är stor.
En vacker dag kanske vi fyller kyrkan till stora offentliga möten... människor till glädje och Gud till ära!

De varmaste hälsningar från eder medvandrare och bibelstudieledare,

Helene F Sturefelt,

- som fotograferade både i skafferiet och ute i Karlshamn den där snöiga dagen...
- Fortsättning följer - varje torsdag kl 17.00. Välkommen.

VILL INTE HA ERBJUDANDET

Vad erbjuder du då?

- Nej tack, jag vill inte ha ett nytt mobilabonnemang.
- Nej tack, jag vill inte ha era bullar.
- Nej tack, jag vill inte ha Jesus...

Men jag måste ha en mobil där jag ringer billigt! Goda semlor vill man ju inte heller vara utan. Och kyrkan har ju så fin akustik...

Det här inlägget handlar om att få upp ögonen för att vi i bara farten säger nej till vår frihet - när Gud kallar oss att bli hans barn.

Vill du inte ha?!

Tänk dig att du går in på ett café. Det är nyöppnat och bagerskan erbjuder de bästa bullarna i staden.
Det doftar så gott och priserna är bra. Du slår dig ned vid ett cafébord och ser nu tre olika besökare komma in.

Den första är bara nyfiken och kollar inredningen. Han går strax.
- Men får vi inte lov att bjuda på några nybakta...

Dörren stängdes sakta bakom honom men en kvinna kommer in. Hon sniffar och spanar och är på jakt efter något billigt erbjudande. Hon har näsa för det... men går en efter en stund.
- Men får vi inte lov att bjuda på några...

Nej. Dörren slog igen, igen, men en tredje person kommer in.
Han går dit folk går. Han vill kolla om det är några statusmänskor som hänger vid caféborden, om det är ett coolt ställe.

Och så får han syn på dig... Hur hög är din status? Stannar han?
- Får det lov att vara en bulle?

Vill du inte ha min kärlek?

Ingen av dessa tre var intresserade av själva bageriet. Inte heller av bullarna, som är huvudsaken på bageriet. Och bagaren själv brydde de sig alls inte om.
Bara det yttre, om det fanns fördelar eller vinster att göra.

Tänk om det är likadant med kyrkan?

Du sitter längst ned i en kyrkbänk och ser folk komma in.

Den första personen som kommer in studerar kyrkorummet med stort intresse. De historiska vingslagen slår långt tillbaka i tiden.
Det är strax middagsbön i kapellet, men det är han inte intresserad av.

- Får det lov att vara en liten bönestund?

Vilken verklighet är din?

Kyrkporten smällde igen.

Men strax kom nästa besökare in.
Hon är intresserad av musik. Noggrant läser hon månadsaffischen om det är några fina konserter som erbjuds.
Det får inte stå "andakt" eller vara religiöst, sådant är hon inte intresserad av.

Hon tänder ett ljus i ljusbäraren, men det slocknar av vinddraget när hon går.

Drag.

En tredje person kommer in genom den stora kyrkporten.
Snart är det dags för sinnesromässa. Han vill kolla om det är något intressant folk där. Man vill ju inte riskera att vara bland de mesiga...
Några psalmer sjungs.

   VILKEN VÄN VI HAR I JESUS
       TROFAST, KÄRLEKSFULL OCH GOD.

   NÄR VI FRESTAS, NÄR VI PRÖVAS
       VILL HAN GE OSS KRAFT OCH MOD.

- Nej tack, det passar inte mig, tänker han och går. Jag är inte svag. Jag behöver inte er Jesus.

Prästen framme vi altaret såg att någon gick. Det gjorde lite ont i hjärtat.
Och Gud såg, förstås.

Himmelens tårar föll utanför på torget.

Stängt.

Var ligger felet?

- Har telefonförsäljaren fel taktik?
- Gjorde caféägaren för dåliga annonser?
- Döljer kyrkan sitt eget budskap?

Eller:

- Förstår människan inte sitt eget bästa? Är vi förblindade av reklam och statusjakt i ett ständigt snurrande efter rätt bekräftelse? Var är frågorna om evigheten?
Och vad gör vi om kyrkans akustik är det enda vi har att erbjuda?

   OFTA TYNGS VI NER AV ORO
      GLÖMMER ATT VI HAR EN VÄN,

   SOM HAR LOVAT VARA MED OSS
      HJÄLPA OM OCH OM IGEN.

Han är där.

När Jesus kallade sina lärjungar kan vi tycka att det verkade både lätt och självklart.
Men det var säkert lika svårt då som nu, men med andra förtecken.

- FÖLJ MIG.

Är det bara den verkliga nöden som kan få oss att upptäcka vem Jesus är?

Inte nöden över att mobilen har dåligt täckning. Eller att det var för många brödsorter att välja mellan. Eller att akustiken var för ekande...

Utan den djupa själsliga nöd som inget bröd kan mätta.

- HERRE, TILL VEM SKULLE VI GÅ?

Till vem? Till dig...

Det svåra är att erkänna att vi inte har kontroll över vårt liv. Ingen av oss kan själva lösa alla de problem vi hamnar i. Vi kan inte ensamma skapa vår egen mening. Lycko-trycket är för högt.

Egenkärleken blir det där tomma ekot som studsar tillbaka, utan kontakt.
Men psalmen dröjde sig kvar under kyrkvalven.

   HAR DU SORGER OCH BEKYMMER
     ÄR DU MODLÖS, TRÖTT OCH SVAG,

   JESUS HJÄLPER DIG ATT BÄRA
      DINA BÖRDOR DAG FÖR DAG.

Jesus bär.

Att erkänna att man behöver en annan människa är att blotta sig själv.
Ännu värre är det att erkänna att man behöver Gud... och längtar efter en djupare mening, mer än det smartaste teleoperatör-avtalet och godaste bullarna.

Mannen som lämnade sinnesromässan gick in igen.
Han ångrade sig.

Ute på torget hade han drabbats av en våg av ömhet, en kärlek till livet som drog honom tillbaka.
Blicken av Jesus på korset fick något att slå an hos honom.

   HAN SOM GRÅTIT VÅRA TÅRAR
      SER VÅR ÅNGEST OCH VÅR NÖD,

   DEN SOM SÖRJER VILL HAN TRÖSTA
      DEN SOM VACKLAR GER HAN STÖD.

Våg av ömhet.

Kvinnan, som bara ville gå på konserter, satt senare i veckan just på en sådan musikaliskt skicklig tillställning. Utan andakt.

Men inte heller hon kunde blunda för Jesus på korset.

Han hängde där, som han alltid gjort. Hängde och hängde... Dog och dog.
Hur död kan man bli? tänkte hon.
Kristendomen är ju död och statskyrkan ett minne blott. Kan de inte ta ned honom någon gång?

Konserten nådde sitt crescendo. Hon rös av välbehag.
Men ögonen fick syn på en psalmlapp som låg kvarglömd i kyrkbänken:

   ÄR DU BITTER OCH BESVIKEN
      HAR DITT HJÄRTA DJUPA SÅR?

   SÄG TILL JESUS VAD DU KÄNNER
      VÅGA TRO ATT HAN FÖRSTÅR.

Försoning. Inte bitterhet.

Musiken tystnade men hon satt kvar. Länge. Tiden stannade.
Kyrkokonserten hade öppnat hennes hjärta så att Jesus äntligen nådde ända in.
Hon var inte beredd på detta.

Drabbad. Genomskådad. Jesus hade blivit levande där framme på korset.
Han hade tittat på henne.
Vågar hon tro att han förstår? Ja... något hade hänt.

När hon gick hem följde han med. Uppstånden i hennes hjärta.

Levande.

Kära läsare.
Gud ger oss ständigt sitt erbjudande till befrielse från det som tynger.
Men han ringer inte på ditt nixade nummer, han är mer diskret än så och inväntar dig.

Ständigt är Jesus där, på korset, i bönen, i psalmbokens texter för att tala till dig, lugnt och med gott om tid.
Det har kostat honom oändligt mycket att vinna din frihet.

Dessa fingerade personer som jag berättat om, fick sedan genomgå det som kallas "förkrosselse" - de stora tårarna då de insåg vad de missat, hur de sårat, hur de själva blivit sårade... hur ont livet hade gjort.
Men nu fanns det någon att gå till, som har öppnat både hjärteporten och himlaporten.

Först då kunde tårarna komma.

Sedan kom den stora glädjen. Kärleksglädjen. Trons glädje.
Lyckans glädje att få svara JA till Guds erbjudande om frälsningen.

CO. Gud & company. Jesus och jag.

 
   HAN SOM BAR VÅR SYND OCH PLÅGA
      I SIN EGEN KROPP EN GÅNG

   ÄLSKAR OSS OCH GER OSS VILA
      TÄNDER HOPP OCH FÖDER SÅNG.


Käre himmelske Far,

- förlåt mig allt förakt, all min okunskap och ytlighet.
- hjälp mig att vända om och ta emot din befrielse från allt som bundit mig.
- tack för att Du inte gett upp mig, utan sökt mig och sökt och sökt...

Nu kommer jag. Amen.

Gud är min Uppkopplare!

Men jag skall erkänna en sak.
Jag har som kyrkotjänare mött denna förnekelse gång på gång, oftare än vad man kan tro.

Vad händer med prästen när Guds välsignelse möts av likgiltighet? När evangeliet förnekas? När Jesus Kristus dribblas bort bland alla vishetslärare?

Det gör ont. Mycket själsligt ont. Och det har sårat mig så djupt att jag knappt vågar utsätta mig för risken igen...

Men Jesus vågar! Ständigt möter han föraktare och förnekare, utan att ge upp. Han är mäktig att älska var och en tillbaka till Gud, varifrån vi alla kommer.
Men de likgiltiga är svårast.

Guds kärlek är evig. Min är ytterst begränsad... Men jag vet vem jag följer.

Till slut fick bagerskan fullt i sitt café, alla bullarna tog slut och folk pratade på riktigt med varann, ty mobilnätet var inställt den dagen.

Att inte finna bagaren i bullen, är som att inte finna Gud i rymden.

Leta på rätt ställe.

Bagaren är mer än sin bulle.

Detta var vad jag hade att erbjuda idag.
Psalmen var nr 48.

OCH TILL ALLA DEM SOM TOG EMOT HONOM
   GAV HAN MAKT ATT BLI GUDS BARN. Joh 1:12.

Tack till livets Bagare! Tack för bullarna på faten. Och tack för det varma caféet där alla får plats.

Halleluja-hälsningar från kyrk-kaffe-älskaren
Helene Sture Bloggfelt,

- nej-sägande ja-sägare i svängrummet mellan samhälle och kyrka, kultur och kristen tro.

Omringad. Av Guds erbjudande. Ja tack!