UKULELE-JUL

Julefrid.

Hur många tomtar är det på loftet idag?

Har ni luvorna med er? Vilken våning är det?
Och hur kommer man in på det här stället egentligen?

UKKE FELLOWZ har varit ute på turné igen, julturné i Skåne... det vill säga 2 mil hemifrån, från Sölvesborg till Bromölla.

Vår orkester var inbjuden av Brogårdens äldreboende.

Brogården i Bromölla.

Det här är en högtidsstund även för oss, att få plocka fram jullåtarna och stämma upp våra fyrsträngade instrument.

- Hej tomtegubbar! Hur är det med Rudolf idag, han med röda mulen?
Känner du Lotta, min vän och hur många ljus brinner i Anders Petters stuga?

Vi rivstartade med ett julpotpurri så det svängde i tomteluvorna!

Det var väldigt varmt där uppe på fjärde våningen - de gamla har det varmt och skönt men vi var tvungna att skruva ned elementen för att inte smälta bort.

  Har du inte smält?

Repertoaren innehåller de gamla fina sångerna.

Jultiden är en känslig tid på året. Bakom våra masker trängs glada minnen med svåra besvikelser, tomhet och längtan.

Och sentimentaliteten måste få plats! Det går inte att förneka det som varit...

VAR GÅNG SKYMNINGEN STILLA SIG SÄNKER
MINA TANKAR TILL HEMMET DE GÅR.

OCH JAG LER FASTÄN HJÄRTAT DET GRÅTER
NÄR MOT KVÄLLEN JAG HEMLÄNGTAN FÅR...

Gammal rullar bort.

OCH NÄR LJUSEN SKALL TÄNDAS DÄR HEMMA
UTI DRÖMMEN JAG ÅTER ÄR DÄR.

HEMMETS LJUS KAN VÄL ALDRIG JAG GLÖMMA
TY DET MINNER OM DEN JAG HAR KÄR.

Jo... vi är ju på Hemmet... men det är inte Det hemmet vi tänker på.
När jag blundar ser jag Farmor och Farfars jul i Småland, med gran från de egna skogarna och gammeldags glitter.

Ibland får jag känslan att vi har gjort julen till ett musei-föremål.
Är julen bara tillbakablickande eller finns den i nutid också?

Varje tid är ju i skärningspunkten mellan gammalt och nytt.
Vad ska vi behålla? När ska vi hänga upp julgardinerna?

Och vad vill vi släppa, slippa? Måste vi äta lutfisk...?

Sitter och drömmer.

JAG ÄR GAMMAL OCH SITTER OCH DRÖMMER
OM MIN BARNDOM SOM SNABBT RANN FÖRBI.

FASTÄN ÅREN HAR GÅTT ÄN JAG GÖMMER
PÅ EN LÄNGTAN OCH VEK MELODI...

Allting har sin tid.

Minnas har sin tid och leva här och nu har sin.
Drömma sig bakåt har sin tid och längta framåt har sin.

Allt är som det ska.

Julvisor.

Nu växlar vi tempo! Mössens julafton!

Har du sett den pyttepyttelilla musbutiken i Malmö, där några killar har byggt en mini-butik, 1 x 2 dm i markhöjd, med små stolar, och parasoll - för mössen?!

Den passerade förbi i Facebook-flödet här om dagen. Roligt!

- När nätterna blir långa och kölden sätter in, tar Mamma Mus och samlar hela barnaskaran sin.
Hon visar dem på fällan: ni aktar er för den! Så får vi allesammans fira jul igen!

Ja, det tänker man inte på när man jagar möss på vinden, att det är en liten familjemedlem... hejsan hoppsan.

Och tänk om mänskobarnen kunde vara lika anspråkslösa vad gäller julklappar som musbarnen?

- Var unge får en julklapp - en liten, liten nöt. Den gnider dom med kolapapper så att den blir söt...
Från skafferiet tar dom en fläskbit eller två, och den får allesammans lov att lukta på...

Allt för många har det knapert denna tid på året. Insamlingar och diakoni går på högvarv för att försöka utjämna skillnaderna.

Medan vi smörjer kråset finns det andra som hade gjort vad som helst för att få lukta på en fläskbit... eller ana doften av en kola, hejsan hoppsan.

Sprita händerna... visst.

Det är politik i allt.
Men när vi är ute och spelar är det bara glada toner, förstås!

Jag kan dock inte låta bli att reflektera så här när jag kommit hem, i tacksamhet och bön för omvärlden.

LÅT MIG FÅ TÄNDA ETT LJUS
TÄNDA DET BARA FÖR DIG.

Nej, för oss allihop! protesterade vår ledare Kalle. Helt rätt. Alla är vi utvalda för att få se ljuset tändas i vårt eget mörker.

UTE GÅR NATTEN TILL RO
BYGGER EN GNISTRANDE BRO
FRAM TILL VÅRT FESTGLADA HUS...

... pimpade med lysande ljusslingor, kulörta ledlampor och blinkande tomtar på balkongen.

Och i Kiruna gick solen inte upp idag. Den orkade inte.
Kiruna-borna får vänta till januari.

Festglad våning.

Har du köpt julgran än? Det har inte jag.
Advent är advent.
Jul är jul.

Jag blandar inte ihop det, därtill har jag levt allt för länge i kyrkans gemenskap!
Vi kan väl ta en sak i taget?

Jag vet en god vän som tar in sin gran redan till Första Advent. Sen slänger hon ut den på juldagen.
Precis bak-och-fram.

Våra kristna traditioner bygger upp helgerna med förberedelsetid - högtid - och efterfirningstid.

Men här i Sverige har vi inte förmågan att vänta, så vi tar ut allt på -aftonen:
- julafton, påskafton, midsommarafton...

När det egentligen inte börjar förrän på - dagen:

"Tomorrow's Christmas Day! sjunger tomtenissen i Disneys jul, eller hur! Och lyfter på almanacksbladet och pekar på den 25:e.

Adventstid.

HÄR VA DÄ GRAN, HÄR VA DÄ GRAN,
DEN FINASTE I STAN TE DOPPAREDAN!
ENSOM HO STÅR, SISTA SOM GÅR, HONDRA HOGGDE JA I ÅR!

Nu behöver jag lite hemspråksundervisning känner jag...
Vi är flera i orkestern som inte kommer från Blekinge.

MI LELLA GRAN, SÅ GRÖN OCH FIN,
DU LUKTAR GOTT SOM TERPENTIN.
VELL INGEN HA DEK FÅR JA LA TA DEK, SOM RÖVAT BORT DEK UR SKOGEN DIN.


Uppe på våning fyra på Brogården i Bromölla stod en fin julgran. Men den var av plats... och doftande ingenting. Tråkigt.
Det är liksom det som är grejen! Doftsensationen. Näsan får sitt och livsandarna vaknar.

Ingen doft.

Vi är extra förtjusta i de gamla amerikanska jazz-schlagerlåtarna.
Nu kommer världens mest sålda jul-melodi; Bing Crosbys "White Christmas" med läckra ackord på ukulelen.

I'M DREAMING OF A WHITE CHRISTMAS...

Jodå, det var minusgrader i natt, och frosten satt i på svarta asfaltvägbanor även under förmiddagen.

Det är liksom en viktig poäng att den vita snön kommer nu och lyser upp mörkret. Den är ju vit, av en anledning...
Snön är Guds gåva till alla oss nordbor!

Men i Skåne bygger man snögubbar av lera...

Jag drömmer mardrömmar om en grå jul, där trätopparna inte alls gnistrar av rimfrost.

Grön jul. Rimfrost på taken.

Två äldre damer satt bredvid varandra i sina rullstolar. De höll varandra i händerna och de applåderade hjärtligt efter varje låt.

I sinnet var de plötsligt alldeles friska och pigga, och mindes hur de snodde runt på dansgolvet i både schottis och snoa!

Nere i soffan satt en man med tatuerade armar - förr var det bara sjömän som vågade sig på det.

- Minns ni Yngve Stoor? frågade Kalle.
- Ja! ropade den tatuerade mannen, Sjömansjul på Hawaii!

Jag vet inte om han själv hade varit till sjöss och nu sjöng med av egen erfarenhet, men här kommer ännu en sång med djupa känslosvall.


JAG EN ENSAM SJÖMAN ÄR,
  LÅNGT FRÅN SVENSKA KUSTENS SKÄR.
    SKALL JAG FIRA JULEN HÄR UPPÅ HAWAII.

HÄR FINNS INGEN SMYCKAD GRAN,
  INGEN SNÖ PÅ JULEDAN.
    OCH I SOLSKEN LIGGER BÅTEN HÄR VID KAJ.

DET ÄR JULKVÄLL HÄR OMBORD,
  MEN JAG LÄNGTAR HEM TILL NORD.
    DÄR DE KÄRA NU SAMLAS VID HELGDAGSDUKAT BORD.

    KLOCKOR RINGA, JULEFRIDEN IN
    KLANGEN BRINGAR RO I VARJE SINN.

Kärleksfull klang.

Det är något speciellt med kyrkklockornas klang.
Malmens tunga toner har pondus och kraft. De manar oss att komma till Guds hus och lyssna till Guds ord. I alla fall en gång om året.

Om även denna enda gång försvinner - ja, då har kommersen vunnit.
Anledningen är borta.
Kvar är familj och släkt - om man har någon...

Jag är så evigt tacksam för kyrkan! Där är julens centrum.
Familjens förväntningar får stå åt sidan. Så är det.

En ren tröja... ; )

Hörde vi en häst frusta?
Det är Blacken som står i stallet och äter hö, när selen lyfts ned och spänns för framför släden.

Damerna i orkestern, och våra tre män, gjorde sig redo för D-dur och jag greppade tag i bjällrorna.

VI SITTER UNDER FÄLLEN OCH SNÖN OMKRING OSS YR.
OCH INTE FÖRR'N TILL KVÄLLEN VI FÄRDEN HEMÅT STYR.
BJÄLLERKLANG...

Det är inte lika romantiskt att sätta sig i en kall Volvo-Saab till julottan...

Tänk om gammeldags romantik döljer julen för oss?

Julens budskap är lika fantastiskt oavsett om vi cyklar eller tar bussen till kyrkan.
Gud kommer oss nära i Jesusbarnet... vilken fantastisk händelse!

Min pappa har kvar lyktorna till den småländska släden. Kan man inte montera dem på bilen? Bara för en dag?

Ukulele-tomtar!

Nu är det dags att avsluta vår spelning på Brogården.
Solen lyste in på det trötta folket, födda anno 1930, men de höll takten så gått de kunde.

- Ja, sämre låtar kan man sova till, skojade Kalle.

Räven raskar över de tre små gummorna som skulle gå till marknaden uti Nora.
Jungfru, jungfru, jungfru - vad sjunger vi om? En oskuld? Ibland har jag lust att översätta de gamla texterna men blir så generad.

- Du tycker du är vacker och det tycker också vi!
Damerna i orkestern tycker inte om att sjunga .. ."men det tycker inte vi" så vi ändrar orden till det positiva.

Bomfalleralla nu går det så bra, för Andersson och Eriksson och Holmquist och jag...

Väktare.

Vilken friskvård detta är!

Både för oss som spelar och för dem som lyssnar. Jag tror medicineringen minskade idag med flera piller!

Tomtarna i fönstret vakade över oss, och långt där borta skymtade Ivösjön med sin förtrollade ö.

Kanhända det är där tomten bor...?

Mina smala ben.

De julrödaste hälsningar från Ukke Fellowz' sekreterare,

Helene Sture Tomtefelt,

- med tack till alla spelkompisar för en härlig termin tillsammans.
Ni är min gläjde!

SKUGGOR OCH DRÖMMAR

Skuggorna flyr morgonljuset.

Det bländande mörkret. Var finns där inne i skuggorna?
Vad döljer sig i det omedvetna, dit alla förtryckta känslor förpassats?

Detta är en fortsättning på inlägget om EGO-CID från den 1 december. Läs det först.

Helgen som gick gav mig fyra dagar av intensivt arbete på SYMBOL-PEDAGOG-utbildningen i Jämshög.

Genom att använda kreativa uttryck får vi en metod att komma åt skuggorna i vårt inre, långt djupare än vad samtalsterapi når.

Du vet, det är lätt att prata bort sig själv... slingra sig, förklara annorlunda, gömma undan.

Men kroppen ljuger inte. Känslorna ljuger inte. Och nattens drömmar är kolossalt ärliga...

Bortom kontrollen.

Samtidigt som vi genomgår detta själva, utbildas vi till att bli pedagoger för andra, att leda andra igenom dessa processer.

Jag tänker bjuda dig på en dröm och en bild som jag målade.
All prestation är borta. Vi "målar inte tavlor" - nej vi låter bilder träda fram, intuitivt, inifrån och ut.

Först drömmen. Det är tre korta bilder:

1. Navelsträng, tjock, pulserande, mot svart bakgrund.
Den är blå och brun.
Drömmen uppmanar mig att "klippa av" navelsträngen - då kommer Livets vatten att pulsera fram.

2. Under en trappa är en bänk med en stor låda.
Jag ligger i lådan. Jag skall dö. Men först tar jag två stora klunkar Rhum ur en flaska. Sedan lägger jag mig ned.

3.Tvings kyrka, glasdörr, lapp: "levande kyrka". Cafébord där inne.
Det ska bli musik-kryss.
- När folk kommer in genom sidogången ser det ut som de går på stranden.

Slut.

Jaha... Jasså? Och...?

Och?

Och så vaknar man och förstår ingenting...
Men medan jag sitter på sängkanten tar jag fram papper och penna och skriver ned drömmarna.

Plötsligt ser jag mönstret...

Livet som väntar.
En symbolisk död, en ego-cid måste till (= det falska jaget skall dö) (inte hela jag!!) men jag är rädd och bedövar mig.
En levande kyrka blir tydlig, med oväntade inslag.

Drömmarna kommer från vårt undermedvetna.
Våra tankar, känslor och erfarenheter kläs i bilder och symboler.
Ibland är det klart och tydligt, ibland mer diffust och svårtolkat.

Hur som helst, vårt undermedvetna stöder oss!
Det är på vår sida. En vän i djupet. En sanning i mörkret.

Måla känslan.

Det falska jaget har fått nog med plats. Det räcker nu.
Andras bilder av oss, våra egna förväntningar - eller förnekande och föraktande.

Falskheten ska dö. Gå och lägg dig i lådan!

Jag har redan gått nedför trappan... som är en bild av att närma sig det undermedvetna.

Egentligen är det helt otroligt hur en dröm kan ge så klara budskap!
Jag menar, huvudet sover tillsammans med förnuftet...

Något Annat är vaket... och jobbar för högtryck!

Omgiven av äggula.

En av dagarna på Symbolpedagogutbildning gav oss en övning där vi skulle visualisera färgen turkos.

Suck. Jag kan inte sånt!

- Andas. Blunda. Tänk dig att du är en bubbla som du fyller med turkos färg.
Umgås med det turkosa en stund, och se vad som händer.

Var och en stod framför sitt papper på väggen.

- Låt pensel och kolkrita fara runt på pappret, låt känslan styra, tänk inte, bara följ med...


Jag fyller på med ägg-gul färg runtom, äggets näringsgula, varma färg.
Cirkeln får en öppning där den turkosa färgen kan rinna in.

Kolkritan formar flera cirklar till en människa.
Runt runt runt... armar och ben, runt och avlångt.

När jag är klar, tar jag några steg bakåt och tittar.
Vad är det här?

Lite näring till huvudet.

Jag - en sprattelgubbe?!

Men utan trådar dock.

Och huvudet är nästan lika stort som kroppen... Aj aj.

Knäna är mörka, som om jag har böjt mig för mycket...

Höger ben är försvagat och foten hänger knappt fast - kopplat till vänster hjärnhalva som är så överbelastad.

Plötsligt kommer gråten över mig. Vilken tragisk figur! Vilken ledsam bild!
Hur kunde jag måla något sådant?

Jag hade tänkt mig något annat...
Tänkt ja...
Men nu var det känslan inifrån som höll i penseln. Det omedvetna målade. Och det är så medvetet!

Medan vårt vakna medvetande tycks vara helt omedvetet om väsentligheterna.

Det turkosa tar sig in. Men...?

Vi processar bilderna med varandra.

- Vad ser du? Vad känner du?

- Hur håller jag armarna? Som en brottare? Redo att slåss? Nej... nä, nä... snarare så här, sa jag och visade hur armarna var på väg att slå ut i en omfamning.

Jag öppnade upp bröstet.
- Så här vill spratteldockan egentligen göra, ta hela världen i famn. Men hon är inte där, än.

Mitt undermedvetna lät mig möta en sann bild av mig själv, föga smickrande men ack så sann.
Det väckte många tankar och jag fick sätta mig ned en stund, och skriva, hitta orden till det jag såg.

På slutet av processen vände vi min bild upp och ned. Vad händer då?

Hjälp!

Åh! Kära nån!
Det blir ju en - födelse!

Min sprattelgubbe står på huvudet och är på väg att födas ut ur bubblan!
Vattnet har redan gått.


Så kommunicerade drömmen och bilden med varandra, utanför min kontroll.

- Fattar hon inte det ena, kanske hon fattar på det andra sättet... resonerade mitt omedvetna.

Jag är då djupt tacksam över att ha funnit denna modell - symbolpedagogiken - som leker fram allvaret.

Här finns plats för det fördolda.
Här finns kunskap att hantera det undermedvetnas budskap.
Ja, här finns värme och villkorslös kärlek som gör att vi alla vågar släppa fram detta, utan att vara alltför rädda.

Tårar och skratt blandades med de sista färgresterna på paletten.

Turkos-grönt.

Dagen efter kom nästa bild - det som föddes fram.
Men det behåller jag för mig själv. Tids nog kommer du märka det!

Så, lyssna på dina drömmar. Känn dina känslor, ge dem färg och form.
Du finns. Tag din plats.

Eller som Thomas Sjödin säger:

- Om du tar din plats, tar du inte någon annans...


Jag avslutar med den finstämda poesin i Psaltaren 139:15

DU SAMMANVÄVDE MIG I MIN MODERS LIV.
JAG TACKAR DIG ATT JAG ÄR DANAD SÅ ÖVERMÅTTAN UNDERBART!

JA, UNDERBARA ÄR DINA VERK, MIN SJÄL VET DET VÄL.

BENEN I MIN KROPP VAR INTE GÖMDA FÖR DIG
NÄR JAG BEREDDES I DET FÖRDOLDA,
NÄR JAG BILDADES I JORDENS DJUP.

DINA ÖGON SÅG MIG, NÄR JAG ÄNNU KNAPPAST VAR FORMAD...

Adventsljus i det fördolda.

Ljusa hälsningar från skuggornas rike,
Helene Sture Sprattelfelt,

- drömmare och symboltolkare.

MELKISEDEK och SVÄRA ED - Hebreerbrevet 7

Bibelstudium i Carl Gustafs kyrka.

Välkomna till ännu ett bibelstudium kring HEBREERBREVET.
Vi har kommit till kapitel 7.
Hämta gärna din egen Bibel när du läser detta. Eller bara följ med!

Rubriken är Melkisedek och att "svära ed".

Jag är mycket medveten om att ämnet är svårt, men ärligt talat - är inte allt lite för lättuggat idag, allt vi serveras?
Inget djup och för lite motstånd. Och bara en massa ovidkommande reklam.

På slutet ska du få en överraskning... och en oväntad yrkestitel.

Josef och Maria är på väg.

Först ett påpekande till alla nytillkomna läsare. Det finns många sätt att läsa Bibeln på;

- lekfullt i dramaform, som musik och sång med dans, kreativt och emotionellt med färg och form,

Jag älskar alla dessa former - och skulle önska att jag fick ha fyra olika sätt att hantera Bibeln tillsammans med er!

Fyra? Du räknade bara upp tre.

Jo, jag vet. Det fjärde sättet är det vi skall göra nu.
Den intellektuella djupdykningen...

                                          Jag känner mig som en åsna...

Brukar du svära ed - alltså förstärka ditt tal med att garantera sanningshalten - genom att ta hjälp av något starkare?

Nej, det tillhör inte vår dagliga tal.

Ibland kan jag höra bland våra nysvenskar säga typ "Jag svär vid min mamma att det är sant".

Och vid domstolsförhandlingar skulle man förr lägga handen på Bibeln och svära att tala sanning.
Man binder Gud såsom borgesman för löftet eller försäkran, och som hämnare av brott och svek.

Om du gick i kyrkan på 1 Advent hörde du kanske texten från Psaltaren 24 om Ärans Konung och de uråldriga portarna som skall öppna sig, med frågan:

VEM FÅR GÅ UPP TILL HERRENS BERG,
VEM FÅR GÅ IN I HANS TEMPEL?

DEN SOM HAR SKULDLÖSA HÄNDER OCH RENT HJÄRTA,
SOM INTE HÅLLER SIG TILL FALSKA GUDAR
OCH ALDRIG HAR SVURIT FALSKT.

                                   Jag har aldrig svurit.

Att svära falskt är inte bara att luras, det är en svår synd eftersom man tar Gud själv som vittne till det man lovar. Det får konsekvenser att inte uppfylla sina löften och åtaganden och att komma med lögn.

Eden röjer det högtidliga allvaret i människors ord, då vi sätter det i förbindelse med Gud.
När en ed väl uttalats, är den oåterkallelig.

Orientens folk var stora eds-svärjare och det genomsyrar Bibelns texter.

I kristna sammanhang har man genom historiens gång ställt krav på edens avskaffande.
Varför då?

Jo, för att Jesus sa "ditt ja skall vara ja och ditt nej skall vara nej". Det är nog.
För den kristnes samvete är Gud alltid så verklig och nära som om man stod under en högtidlig ed.

Vi följer Jesu ord. (Matteus 5:33),

Nu går vi vidare i texten.

Jag slåss inte... Vi bara ramlade.

Jesus öppnade vägen för oss då han blev överstepräst för evigt, en sådan som MELKISEDEK.

Så slutade kapitel 6.

Vilket konstigt namn! Ja, men du känner igen det i "Melker" som var en av de tre kungarna som kom till Jesusbarnet i krubban.

Detta hebreiska namn betyder "konung" och "rättfärdighet".

Melkisedek är en mycket märklig person, snudd på mytologisk i sin uppenbarelse.

Det var faktiskt en muslimsk imam som gjorde mig uppmärksam på honom. Han ställde intrikata frågor som jag inte kunde svara på... Jag läste på, och kom just till detta ställe i Hebreerbrevet vi nu befinner oss.

Vi läser:

DENNE MELKISEDEK VAR KUNG I SALEM OCH PRÄST ÅT GUD DEN HÖGSTE.

DET VAR HAN SOM MÖTTE OCH VÄLSIGNADE ABRAHAM NÄR DENNE VÄNDE TILLBAKA EFTER SIN SEGER ÖVER KUNGARNA.

DET VAR ÅT HONOM SOM ABRAHAM GAV TIONDE AV ALLT.

FÖRST OCH FRÄMST BETYDER HANS NAMN RÄTTFÄRDIG KONUNG, VIDARE ÄR HAN KUNG I SALEM, DET VILL SÄGA "FREDSKONUNG".

HAN HAR INGEN FAR, INGEN MOR OCH INGET STAMTRÄD.
HANS DAGAR HAR INGEN BÖRJAN, HANS LIV INGET SLUT,

HAN ÄR LIK GUDS SON; HAN FÖRBLIR PRÄST FÖR ALLTID.

Fullkomligt i evighet.

Ytterst egendomligt. En "människa" som varken har far eller mor, inget släktträd och vars liv varken har början eller slut...

Det kittlar onekligen fantasin!

Om vi tittar i förklaringarna i notapparaten under bibeltexten (alla biblar borde ha det!) så ser vi att det förklaras så här:

"Melkisedek var en för-israelitisk prästkung i Salem - troligen Jerusalem - och nämns endast i 1 Mosebok kap 14:18 och i Psaltaren 110:4.

- Då han uppträder oförmedlat i Moseboken utan att något sägs om hans födelse eller död, ser författaren honom som en förebild till Kristus, som en evig och överjordisk präst."


Jag blir nyfiken vad som står i Psaltaren 110:

VILLIGT KOMMER DITT FOLK, NÄR DU SAMLAR DIN HÄR...

HERREN HAR SVURIT OCH SKALL INTE ÅNGRA SIG:
-  DU ÄR PRÄST TILL EVIG TID, EFTER MELKI-SEDEKS SÄTT.

Det verkar som om Israels kung är Melkisedeks efterföljare.
För att förstärka detta svär Gud en ed... vid sig själv... eftersom något högre inte finns...!!

Och bekräftar själv att han skall uppfylla löftet. Och det gör Han.

                                       Ljuset fyller upp allt.

Vi får veta att Abraham mötte denne man och till och med blivit betjänad av honom:

BETÄNK HUR STOR HAN MÅSTE VARA, DENNE SOM ABRAHAM VÅR STAMFADER GAV SITT BÄSTA KRIGSBYTE SOM TIONDE.

DE BLAND LEVIS EFTERKOMMANDE, SOM BLIR PRÄSTER, SKALL ENLIGT LAGEN UPPBÄRA TIONDE AV FOLKET, ALLTSÅ SINA BRÖDER, FAST OCKSÅ DE HÄRSTAMMAR FRÅN ABRAHAM.

MEN MELKISEDEK, SOM INTE VAR AV DERAS SLÄKT, UPPBAR TIONDE AV ABRAHAM OCH VÄLSIGNADE HONOM, SOM DOCK HADE FÅTT GUDS LÖFTEN,

OCH INGEN KAN FÖRNEKA ATT DET ÄR DEN RINGARE SOM BLIR VÄLSIGNAD AV DEN SOM ÄR FÖRMER.

I DET ENA FALLET ÄR DET DÖDLIGA MÄNNISKOR SOM TAR EMOT TIONDE, MEN I DET ANDRA EN OM VILKET DET VITTNAS ATT HAN ALLTID LEVER.



Bara kort: Levi var ju en av Jakobs tolv söner. Enligt 4 Mosebok 18 skulle alla hans efterkommande ägna sig åt gudstjänsten och tjäna som präster.

De fick alltså inget eget landområde. Istället förtjäna de sitt uppehälle genom att de andra gav dem tionde av markens skördar och boskap.


Detta var väldigt viktigt i gamla förbundet.
I vår egen tid grundar sig kyrkans prästerskap på något annat.

Orkar du fortsätta? Hämta något att dricka!

Det blir var sitt äpple.

OM NU FULLKOMLIGHET HADE KUNNAT VINNAS GENOM LEVITERNAS PRÄSTÄMBETE - PÅ DETTA VAR JU FOLKETS LAGSTIFTNING BYGGD - FANNS DET DÅ NÅGON ANLEDNING ATT SÄGA ATT DET KOMMER EN PRÄST AV ANNAT SLAG, EN SÅDAN SOM MELKISEDEK, OCH INTE EN SÅDAN SOM ARON?

ÄNDRAS PRÄSTÄMBETET, MÅSTE SJÄLVA LAGEN ÄNDRAS.

DEN SOM ÅSYFTAS HÖR JU TILL EN ANNAN STAM, DÄR INGEN NÅGONSIN HAR GJORT TJÄNST VID ALTARET.

ALLA VET ATT VÅR HERRE ÄR AV JUDA STAM, OCH MOSE HAR INGET SAGT OM PRÄSTER FRÅN DEN STAMMEN.

Ämbetet var alltså ärftligt och Israels hela tillvaro kretsade kring "altaret" - att de hade en god relation med Gud, genom att vara ärliga och trofasta i förbundet (att vara rättfärdiga).

Jesus tillhörde inte Levi stam.
Det betyder med detta resonemang att han uppträder lika oförmedlat som Melkisedek!

Jesus står över alla släktträd. Dessa båda är överordnad detta för att peka fram mot evigheten.

Vi fortsätter:

                                            Inget släkt träd. Tänd gran. ; )

DET HELA BLIR KLARARE NÄR DET NU UPPSTÅR EN PRÄST AV ANNAT SLAG, LIK MELKISEDEK, 
DÄRI ATT HAN HAR BLIVIT PRÄST, INTE GENOM EN LAG SOM KRÄVER EN VISS HÄRSTAMNING, 
UTAN GENOM KRAFTEN I ETT OFÖRSTÖRBART LIV.

Hebreerbrevet befinner sig på skarven mellan GT och NT.

Jag kan bara ana det oerhörda i detta att frångå härstamningen... att bryta släktens band och vidga kretsen... "genom kraften av ett oförstörbart liv".

Hur stort är inte det!!

För att du inte skall missa något, förstärker författaren budskapet:


TY OM HONOM BETYGAS:
- DU ÄR FÖR EVIGT PRÄST, EN SÅDAN SOM MELKISEDEK.

DÄRMED UPPHÄVS DEN TIDIGARE BESTÄMMELSEN, 

FÖR ATT DEN VAR SVAG OCH TILL INGEN NYTTA - LAGEN HAR JU INTE GETT FULLKOMLIGHET ÅT NÅGOT - MEN I STÄLLET FÅR VI NÅGOT BÄTTRE, 
ETT HOPP SOM NÄRMAR OSS TILL GUD.

                                                  Mucka inte gräl med mig..

Läs mycket noga - "där igenom upphävs den tidigare bestämmelsen".

Alldeles för många missförstår Gamla Testamentets plats. Det är vår historiska grund. Där berättas vad som en gång hände och varför. Där finns de lagar som gällde Israel.
Och där gavs löftet som skulle uppfyllas - av Jesus Kristus.

Det betyder att du inte kan slå upp GT och säga:

- Aha! Varför följer vi inte dessa lagar? Hå hå! Här kan man tydligen kriga på... Oj oj! Här var det en taskig mänskosyn minsann, för att inte tala om kvinnosyn...

Stopp stopp.

Du läser en historisk utveckling, insatt i ett teologiskt sammanhang, ett beskrivande av en omogen tid som sakta går framåt.

(Själva ser vi inte vår egen omognad vad gäller o-vårdandet om naturen, så det gäller att ligga lågt i åsikterna.).

Öga för öga, tand för tand...

Nu är vi tillbaka vid detta med att svärja en ed:

TILL DETTA KOMMER GUDS ED.

DE ANDRA BLEV PRÄSTER UTAN NÅGON ED, MEN JESUS BLEV PRÄST GENOM EN ED AV DEN SOM SÄGER TILL HONOM:

- HERREN HAR SVURIT OCH SKALL INTE ÅNGRA SIG. DU ÄR FÖR EVIGT PRÄST.

DETTA VISAR HUR ÖVERLÄGSET DET FÖRBUND ÄR SOM JESUS HAR GÅTT I GOD FÖR.


VIDARE HAR DE ANDRA PRÄSTERNA BLIVIT FLER OCH FLER DÄRFÖR ATT DÖDEN SATTE EN GRÄNS FÖR DERAS TJÄNST.

MEN EFTERSOM HAN ÄR TILL I EVIGHET BEHÅLLER HAN FÖR ALLTID SITT PRÄSTÄMBETE.

SÅ KAN HAN OCKSÅ NU OCH FÖR ALL FRAMTID RÄDDA DEM SOM NALKAS GUD GENOM HONOM, 
EFTERSOM HAN ALLTID LEVER OCH KAN VÄDJA  FÖR DEM.


Om du fortfarande är med mig ända hit är du verkligen uthållig! Tack. Tacka dig själv.
För det är för din skull jag skriver.
Och för min egen! Jag lär mig när jag sitter här och formulerar tankarna.

Vid altaret.

Du vet, på Gamla Testamentets tid var offret i centrum.

När templet i Jerusalem förstördes år 70 e Kr upphörde offerkulten.
Och Jesus visar att han är det sista offret. Det är inte vår sak - längre! Någonsin!

Lyssna till slutorden:

EN SÅDAN ÖVERSTEPRÄST VAR DET VI BEHÖVDE:

EN SOM ÄR HELIG, OSKYLDIG, OBEFLÄCKAD, SKILD FRÅN SYNDARE, UPPHÖJD ÖVER HIMLARNA.

HAN MÅSTE INTE SOM DE ANDRA ÖVERSTEPRÄSTERNA DAGLIGEN OFFRA FÖRST FÖR SINA EGNA SYNDER, OCH SEDAN FÖR FOLKETS.

DET GJORDE HAN EN GÅNG FÖR ALLA NÄR HAN OFFRADE SIG SJÄLV.

LAGEN FÖRORDNAR ÖVERSTEPRÄSTER MED MÄNSKLIGA SVAGHETER, MEN DEN ED SOM AVLÖSER LAGEN HAR INSATT EN SOM ÄR SON, OCH HAR NÅTT EVIG FULLKOMLIGHET.

                                       Återspeglar himlens ljus.

För mig lyser Kristus ännu klarare i detta ljus.

I hans rättfärdighet kan jag vara en liten människa - innesluten i hans förbund.

Nu kommer överraskningen - vem är präst?

Petrus drar slutsatser av det han upplevt och skriver så här om konsekvenserna av Jesu offergärning för oss:

NÄR NI KOMMER TILL HONOM, DEN LEVANDE STENEN, RATAD AV MÄNNISKOR MEN UTVALD AV GUD OCH ÄRAD AV HONOM,

DÅ BLIR OCKSÅ NI TILL LEVANDE STENAR I ETT ANDLIGT HUSBYGGE.

NI BLIR ETT HELIGT PRÄSTERSKAP SOM KAN FRAMBÄRA ANDLIGA OFFER,
SOM GUD TILL TA EMOT, TACK VARE JESUS KRISTUS.

Läs mer i Petrus första brev kapitel 2:4-5.

Vem är präst, egentligen?

När vi döps in i kyrkans gemenskap, då är vi döpta till denna uppgift att förkunna Guds rike!
Det är själva dopet som är vigningen! Enligt Skriften.

Och för att inte glida över i ett annat ämne så stannar vi här.

Men gå och spegla dig i spegeln och säg till dig själv:

- Jag tillhör det heliga prästerskapet!

Det betyder att ingen av oss är för mer än den andre...

Nu skulle jag vilja sjunga detta, dansa och måla dessa hisnande stora ord!

Imorgon är det sista bibelstudieträffen i Carl Gustafs kyrka i Karlshamn.
Vi tar juluppehåll och återkommer i januari.

                                    Begrundar Ordet.

Men blogginläggen fortsätter flöda!
De varmaste prästhälsningar till er alla.

Helene F Sturefelt,

- äppelätare och kamelälskare.

ANIMA och ANIMUS - Symbolpedagogik 5

Symbol-pedagogik steg 5.

Vad är det som händer på pappret?
Kolkritan far hit och dit. Färgerna åker berg-och-dalbana.

En bild tar form. Ett mönster börjar skönjas. Sakta träder figurer fram och ger sig till känna.

Varifrån kommer ni?

Huvudet har ledigt och förnuftet sitter på avbytarbänken.
Logistik-hjärnhalvan pausar.

Äntligen.

Det undermedvetna får långsamt sippra fram och min kreativa andra hjärnhalva får sin rättmätiga plats.

Att det ska vara så svårt att låta denna halva få tala!

Gult möter grönt.

Följ med på en inre resa där jag häpet tagit del av mina inre landskap.

Vi befinner oss i Jämshög, på SYMBOL-PEDAGOG-UTBILDNINGEN, steg 5.

Kursledare är Helen Kemi och idag har vi fått mycket fint besök av självaste Åke Högberg, psykologen som utvecklade denna metod med symboler som grund, vilket jag skrivit om flera gånger.

Förra inlägget handlade översiktligt om nödvändigheten att icke fungerande delar inom oss bör avslöjas och detroniseras.

Det falska jaget måste genomgå en symbolisk död - en Ego-cid.
Jag vet inte om jag orkar arbeta med det nu... Får se vad som händer.


Vi ställde oss framför våra masonitskivor, riggade med stora pappersark.
Det var tyst och lugnt i rummet.

Närvaro.

Är det någon färg som kommer till dig? Vad tycker du om?
Känner du någon rörelse... som handen kan fortplanta på pappret?

Alla hade längtat så efter att få vara där igen.
Ja! Det finns något där inuti som vill ut!

Det gäller att ta sats och våga börja... bara ge sig hän, ut på det vita, oskrivna bladet.

Brottningskamp.

De bilder du nu ska få se är en kamp mellan grönt och gult... mellan det privata och offentliga, mellan manligt och kvinnligt.
Anima möter Animus.

Vill de förenas?

Dras de till varann? Eller konkurrerar de?

Kvinnan behöver ha kontakt med sin manliga sida. Mannen behöver ha kontakt med sin kvinnliga sida. Yin och yang.

För att bli en hel människa behöver vi förena våra motsatta sidor och sluta fred med oss själva.

Men hur ser det här ut, egentligen?

Titta vilken plats den gröna manliga figuren tar!
Min Animus är mycket stark, ser det ut som. Han går till och med utanför linjerna!

Och hur många armar har han?
En, två, tre, fyra... med tydliga fingrar.

Många armar och ett argt öga.

För alldeles för många har det gröna offentliga arbetsjaget tagit över. Det gula privatlivet har inte en chans, nedbrottad av allt ansvar och alla krav.

Känner du igen det?

Kolkritan for runt över pappret och sen följde färgerna efter.

Lilla söta fröken Anima, hur ser hon ut? Vad säger du?

Men titta, hon når ju inte ända ut till kanten! Så blygsam, så förkrympt. Eller fick hon inte tid och plats att växa?

Och vad har hänt med hennes armar?
Anima saknar ju fingrar... och hon har bara hälften så många som den maskulina figuren.

Mitt arma privatliv, som kvävdes av plikt och andras förväntningar.

Hon tar inte plats..

Det går kvickt att måla.
Jag sa ju att huvudet inte var påkopplat. Den intuitiva känslan är den som styr.
Det gäller att hänga med i svängarna!

Den kreativa hjärnhalvan arbetade på högtryck.

När bilden var klar ställde jag mig på avstånd och tittade.

Funderade. Kände efter.

Tog loss pappret och vred och vände på det.

Och plötsligt såg vi ett ansikte... ett grönt, vilsamt ansikte med slutna ögon, inneslutet i Animas varmgula famn.

Åh! Som en sfinx... med en luftig omålad yta under hakan där hon kan breda ut sig och växa till!

Jo, nu omsluter hon honom!

Från den här synvinkeln har det feminina och maskulina slutit fred.

Animas öga ligger i fosterställning i botten och ser världen underifrån.

Många, många som har gått i samtalsterapi har kommit en bit på väg, men sedan stannar processen av, därför att orden räcker inte till och huvudet stör med sina försvarsmekanismer.

Men bilderna ljuger inte lika lätt.
Här finns en omedelbarhet som träder fram, inifrån vårt eget djup.

Och med god handledning kan känslan lockas fram och synliggöras.

Varsamt frågar vi:

- Vad vill mitt omedvetna säga till mig?

Färgen flagnar...

Vad sa bilden till dig?

To be continued...

De varmaste gul-gröna hälsningar!

Helene Sture Symbolfelt,
- på jakt efter fred och frid mellan män och kvinnor, Anima och Animus, Och mellan det privata och offentliga.

"EGO-CID" - JAGET DÖR

Ego-cid.

Det är mörkt och regnblött ute. Det kan kännas svart både i själen, lokalt och globalt.
Låt oss då våga tala om det.
Går det att hitta en väg ut ur mörkret?

Ja, det gör det.

Jag vill dela med mig av några kraftfulla tankar från boken DEPRESSION OCH SKAPANDE av David H Rosén.

Han är professor i analytisk psykologi i Texas och har utvecklat en positiv syn på depression.
!!
Han har utvecklat kreativa vägar att använda - och vända - det inre mörkret till att komma åt sin inre ljusa kärna.

Nej det är inte New Age, jag är ledsen men jag behöver dyka djupare, och det gör David H Rosén tillsammans med Jung, Freud, Erikson, Buber och Viktor Frankl.

Deras banbrytande forskning att försöka sätta ord på vad som orsakar depressioner inom oss är en fantastisk läsning.
Och närgången...

Jag pyntar med några suddiga foton från en höstdag i Kalmar.

Bronsstatyer i Vallparken, Kalmar.

Nu ger vi oss in i grottan.

För en depression kan jämföras just med en grotta: vi går in där för att ta skydd från rovdjuren.

"En depression är en naturlig reaktion på en nedbrytande situation, nödvändig för att psyket skall anpassa sig och orka genomleva situationen" (sid 46)-

- Är du deppig?
- Ja, stör mig inte! Jag jobbar...

"Denna mekanism tjänar till att skydda individen genom tillbakadragande och inaktivitet, när stimuli blir alltför häftig och inte aktivt kan undvikas".

Hänger du med?
Tänk på larven som förpuppas för att kunna bli det den är ämnad till; en fjäril.

David H Rosén skriver:

"Depressionen är en tillfällig period av inaktivitet, liknande den inkubationstid som föregår en kreativ idé".

- Är du fortfarande deppig?
- Ja, sa jag ju! Stör mig inte! Är du rädd eller?
- Ja...

Också en grotta.

Det går inte att tända ett ljus och tro att det ska skingra mörkret, trots att adventsvisan uppmanar oss till det.

TÄND ETT LJUS OCH LÅT DET BRINNA...

Nej, för om du sätter ljuset i grottans öppning, då ser du ändå ingenting vad som döljer sig där inne...
Tyvärr är det så att vi måste gå längre in, djupare och djupare i mörkret för att komma åt vad som döljer sig där inne.

Gammalt skräp som negativa föräldrabilder, fula projiceringar och andras kvävande förväntningar får grottans väggar att drypa av falska egon...


Det här verkar livsfarligt.
Tänk om man fastnar i sin depression när man börjar studera den.

Ja, risken finns.
Därför bör man ha en följeslagare; en själavårdare eller terapeut - och inte då någon som gått och köpt sig en prästskjorta i Stockholm för att verka med seriös vid sina påhittade hembesök! (Det kan vi skriva om en annan gång).

"Depressionen blir patologisk när individen förblir låst i detta tillstånd, istället för att fortskrida bortom det" (sid 47).

Stelna inte!

Många människor som blir sjukskrivna behöver dra sig in i sin grotta, för att vila ut från arbetslivets faror.
Den "positiva depressionen" kan då bli en tid av eftertanke och reflektion, där en ny riktning kan tas ut.
Men gode Gud så jobbigt det är!

Det gamla livsmönstret måste dö - och det är inget "quick fix" som vår tid gärna vill ha.
Nej, detta är ett mödosamt arbete och motverkas tyvärr av vår "positivt-tänkande-hysteri".

David H Rosén förklarar:

"Historiskt betraktade katolska kyrkan 'sorgsenhet' som en kardinal-synd - 'tristitia'.
Det sekulära samhället idag har optimism som sin kardinal-dygd.

Men Bibelns ord från Predikaren ger plats åt livets alla tillstånd - och så gör författaren en parafras:

DET FINNS EN TID FÖR MÖRKER OCH DEPRESSION
OCH DET FINNS EN TID FÖR LJUS OCH GLÄDJE.

DET FINNS EN TID FÖR SÖMN OCH TILLBAKADRAGANDE
OCH EN TID FÖR AKTIVITET OCH ENGAGEMANG."

Det finns tid. Att gå upp. Eller ned.

Hans idé om psyket är att allt hör ihop, att vi inte ska dela upp det.

På ytan kan vi ha en viss sinnesstämning, emotion, som kan leta sig djupare och vara en affekt.

"När en människa har en explosiv känsloutlevelse beror det på att vi drabbats av vår varelses innersta.
Det är inte alltid vi ska ge uttryck för detta, men om vi lever livet med att aldrig ta våra känslor på allvar, ja då kan en maskerad depression etablera sig" (sid 49).

Det är detta som är farligt... och som kan leda till desperata handlingar när man inte orkar längre.
Men det finns vägar ut!

Vredesutbrott.

"Gemensamt drag för depressionen är förlust av livsmod.
Det blir synligt i vardagsmoralen och i upplevelse av mening och lojalitet".

Mänskokännaren Rosén fortsätter:

"Personens anda och vilja kollapsar - medveten om att att de misslyckats uppnå egna eller andras förväntningar, oförmögna att ändra situationen där själva livsrummet är begränsat."


Sagt på ett annat sätt:

Ångesten är vår vän. Den står på vår sida och signalerar att någonting är fel.
Att våga lyssna på den rösten och bryta mot alla konventioner och hitta sin sanning - det är början till befrielse ur mörkret.

"Sårbara känslor uppstår i regel från påfrestningar i omgivningen, likaväl som sårbarhet är inbyggd i individens psyke.
Vi behöver bygga upp ett nytt självförtroende och en ny framtidstro".

Bygg nytt. Omvändelse.

Detta tillstånd har beskrivits i klassisk litteratur, i grekiska dramer och fornnordisk mytologi.
Den store mystikern på 1500-talet talade om "Själens dunkla natt" och kung David ropar i Psaltarpsalmerna om skydd i dödsskuggans dal.

Sedan går denne psykiatriker igenom olika terapeutiska modeller där många olika behandlingar samverkar (sid 98), observera att de ska samverka, inte motverka varandra:

- biologisk behandling (somatisk terapi),
- farmakologisk behandling,
- ljusperapi och diet-terapi,
- psykologisk behandling (beteende och kognitiva)
- existentiell behandling,

... där det sistnämnda har fått en avgörande betydelse genom Viktor Frankls erfarenhet från koncentrationslägret:

Livet har mening, och när lidandet inryms i den meningen då överlever man.

Ge inte upp. Det finns en trappa i muren...

Sedan kommer långa kapitel i boken "Depression och skapande" där vi får följa ett antal människor och deras kamp med falsk självbild och förstörd självkänsla, som orsakar hopplöshet och benägenhet till självmord.

Det är här David H Rosén visar hur nödvändigt det är att det falska jaget - egot - måste dö, inte hela människan!

Det handlar om en EGO-CID, inte sui-cid!!

Jag kan inte redogöra för alla varianter av hur föräldrar kan förstöra sitt barn.... dominans, förtryck, svaghet, underlåtenhet att skydda... och så vidare.

Men i terapin kommer detta fram.

Alla bortträngda upplevelser samlas i det begrepp som kallas "skuggan".

Grottan är full av skuggor... som lever rövare på nätterna och anfaller i nattens mörker och orsakar mardrömmar och fasansfulla fasor.

- Deppar du fortfarande?
- Gå din väg, du satans förklädda ljusängel! Stör mig inte med ditt falska ljus. Jag håller på att avslöja dig och dina förbannade smådjävlar som håller mig kvar här!

Den välsignade grottan!

När terapeuten/ själavårdaren byggt upp en trygg relation med patienten, kan arbetet börja.

Terapins första stadium är kapitulering inför sina falska uppfattningar om sitt jag.
Alla negativa projektioner på andra hör hemma i den egna skuggvärlden.
Det är dags att konfronteras med detta...

... och känslan av död är överhängande.

Åter igen betonar han hur skammen vill driva oss till att ta död på hela vår varelse, men han visar bestämt hur det är Egot som ska dö - och omvandlas.

Till sin hjälp använder han alla kreativa uttryck vi har:
- musik, rörelse och bild, särskilt när orden inte längre räcker till att beskriva mörkret.

Jag önskar jag kunde visa de teckningar hans patienter målat - de är pinsamt avslöjande... och ett kraftfullt redskap att komma åt sin inre sanning.

Sitt äkta Själv.

Tag emot din Anima.

Andra stadiet.
När patienten kapitulerat och fallit igenom det omedvetnas tomrum, har en EGO-CID ägt rum.

"Den tidigare ego-identiteten har brutit samman och nu ska kontakten etableras med Självet" (sid 185).

Personen går från död till liv.

Psykologen ger ord åt det som de grekiska dramerna för länge sedan gestaltade och det som Jesus gör genomgripande i kristendomens budskap.

"När personen får kontakt med Självet genomgår hon en omvandling genom en upplevelse av död och pånyttfödelse, och kan så fortsätta på sin individuationsväg".

Livsmodet kommer tillbaka.
Insikten att ego-cidens symboliska död är bättre än självförintelse är en avgörande framgång.

Egots död.

Tredje stadiet.

Personen har avslöjat vad som döljer sig i skuggorna.
Kvinnan har funnit sin manliga del (animus) och mannen sin kvinnliga del (anima) och dessa förenas nu till en helhet inom personen.

Denna nya livskraft ger möjlighet att omarbeta trauman i det förflutna.
Mindervärdeskomplex - eller uppblåst och storslagen uppfattning om sig själv - har ersatts av mild realism.

Sanning har skapat Frihet.
Och friheten ger Frid.

Frid vid lugna vatten.

Jag stannar här.

Boken är utgiven på Natur och Kulturs förlag, Borås 1999. Läs den.

Framför mig väntar en långhelg med mina "systrar" i Symbol-pedagog-utbildningen.

Han som utvecklat den kreativa metoden vidare i Sverige - Åke Högberg - kommer på besök.
Det ska bli mycket spännande att få träffa honom!

Och jag är lite rädd... för när han sätter igång med "aktivt visualiserande" då går skuggorna inte säkra,,,
Nattens drömmar avslöjar att det finns en hel del att brottas med.

Jag tänker vara kvar i grottan tills faran är över - men nu med färgpenslar och målarburkar.

Kanske är de urgamla grottmålningarna ren terapi?!
Tänk om vi bevittnar människans första försök att få bukt med sin rädsla och sina skuggor genom att måla de vilda oxarna på väggen!?

För att sedan lämna mörkret och möta solens ljus, med förnyad livskraft och nytt mod.

Grottmålningar?

Kung Salomo i Predikaren får sista ordet, där vi faktiskt kan ana en brottning och en ego-cid, där freden till slut kommer.

ALLTING HAR SIN TID OCH VARJE FÖRETAG UNDER HIMMELEN HAR SIN STUND.

FÖRVARA HAR SIN TID OCH KASTA BORT HAR SIN TID.
RIVA SÖNDER HAR SIN TID OCH SY IHOP HAR SIN TID.

TIGA HAR SIN TID OCH TALA HAR SIN TID.
ÄLSKA HAR SIN TID OCH HATA HAR SIN TID.
KRIGA HAR SIN TID OCH FRED HAR SIN TID. Predikaren kap 3:7

Möt din Animus.

Livet är vackert och meningsfullt.
I sanning, jag sluter fred med mig själv. Du också?

Skicka nu denne Texas-doktor till Mr D Trump och hjälp honom begå ego-cid, så han inte orsakar nations-cid...!

Varma hälsningar från grottmänniskan Helene Sture-Själv Egofelt,

- som såg bronsfigurerna tala i Vallparken, där stelnat liv fick ny betydelse,
- och där symbolerna blir högst levande och meningsfulla.

Tid för livets mogna höst.