FÖRNEKA SIG SJÄLV

Förneka nöjet?

Karusellerna snurrar fort på här på Killebom-festivalens skojigheter.
Marknad och tivoli samlar folket och alla träffas och trivs.
Jag har också varit där och roat mig men sitter nu hemma och vilar. Från balkongen hör jag musiken från "Tribute to Ledin".

I den stressiga tillvaro vi har skapat åt oss, kan vi välja två vägar för att komma ur det:

- roa oss med underhållning
- stilla oss med tystnad och meditation.

Jag har de senaste dagarna skrivit tre artiklar om yoga och dess hinduiska bakgrund.
Med fakta och erfarenhet har jag försökt visa hur denna meditationsform har som mål att tömma sinnet.
Tankar skall komma och gå, utan att bedömas.

Kommers.

Det sägs där att det inte finns något rätt eller fel.
Inte heller något direkt ansvar för medmänniskan. Det är det egna "välbefinnandet" som är i fokus.
Målet är djupast sett att komma så djupt ned i stillheten att man når passivitet - eftersom alla handlingar skapar ny karma.

Yogaspråket är sanskrit - de indiska religionernas språk - där ord och begrepp inte översätts, ty då skulle det bli uppenbart att det handlar om österländsk religion.

Men det finns likheter med kristendomen, förrädiska sådana.
Jag ska ta upp ett begrepp som är både svårt och provocerande.

Att förneka sig själv.

Vad ska jag välja?

Medan tivolit plingar och plongar nere vid hamnen har jag mediterat över det bibelord som är denna söndags evangelietext (6:e e Tref) om efterföljelse - Matteus kap 16:24- 28 - med rubriken "Lärjungaskapets krav":

SEDAN SADE JESUS TILL SINA LÄRJUNGAR:

- OM NÅGON VILL GÅ I MINA SPÅR, MÅSTE HAN FÖRNEKA SIG SJÄLV OCH TA SITT KORS OCH FÖLJA MIG.

TY DEN SOM VILL RÄDDA SITT LIV SKALL MISTA DET

MEN DEN SOM MISTER SITT LIV FÖR MIN SKULL
HAN SKALL FINNA DET.

Ta mitt kors...?

Jag brottas med Jesus och funderar på vad det är jag skall förneka:

- min identitet?
- mina behov?
- min vilja?

När jag för många år sedan satt i buddhistisk za-zen-meditation så skulle jag bara låta alla tankar och känslor komma och gå, vackra som fula, goda som onda - inte förneka - utan att värdera.

Men varken tankar eller känslor är "värde-lösa" eller neutrala! De har alltid ett syfte och ett mål. Det finns rätt och fel. 2 + 2 är inte 5.

Gud har skapat dig och mig med en unik identitet. Gud har nedlagt ett antal nödvändiga behov som driver oss fram att överleva. Gud har också gett oss en vilja som skapar vår dag.

Det kan inte vara detta vi skall förneka. Vad är det då Jesus vill komma åt?

Inte förneka min identitet!

I stycket innan talar Jesus med sina lärjungar om att han måste gå in i lidandet.
Det är motsatsen till Buddha, som vill undvika lidandet.

De tolv har nu levt så länge med honom att de ser och bekänner att Jesus är Messias, Guds son.
Med denna insikt kan han ta undervisningen ett steg till:

FRÅN DEN TIDEN BÖRJADE JESUS FÖRKLARA FÖR SINA LÄRJUNGAR ATT HAN MÅSTE BEGE SIG TILL JERUSALEM OCH LIDA MYCKET. Matt 16:21.

Vilken dålig idé...

Varför skulle deras herre och Mästare behöva lida? Nej, det måste undvikas!
Så säger muslimerna också och tänker sig att Jesus besparades korset.

Men då kvarstår problemet - att ingen har besegrat ondskan. Och med österländska termer: karma-lagens förbannelse är fortfarande obruten.

Ondskan kvarstår.

Petrus vill vara snäll och önskar Jesus det bästa:

- MÅ GUD BEVARA DIG, HERRE!
NÅGOT SÅDANT SKALL ALDRIG HÄNDA DIG!

MEN JESUS VÄNDE SIG OM OCH SADE TILL PETRUS:

- HÅLL DIG PÅ DIN PLATS, SATAN. DU VILL FÅ MIG PÅ FALL FÖR DINA TANKAR ÄR INTE GUDS, UTAN MÄNNISKORS. Matt 16:22-23.

Undvika lidandet?

När vår identitet, våra behov och vår vilja inte längre följer Guds intentioner, då har de blivit till sin motsats.
Trots att vårt syfte kan vara gott, blir hela situationen bakvänd:

Petrus blir här en förebild för oss alla:

- Genom att vilja förhindra det svåra blir hans identitet motsatsen till att vara "ett Guds barn" - han blir "ondskans hantlangare".
Dessutom med hjälp av ett bibelord! "Må Gud bevara dig..." Lurigt! Men vem har väl inte önskat det?

- Hans behov av att skydda blir tvärtom ett sätt att försöka kontrollera situationen.
Han missbedömer allt ihop... Vem har väl inte gjort det?!

- Petrus missbrukar sin vilja och talar i egen sak. Om Jesus måste lida, så måste ju de också lida - de går ju i hans efterföljelse och fotspår...
Och det vill han förhindra! Vem vill väl inte det?

Kontrollerar situationen.

Det som ligger och skaver och förstör i alla dessa situationer är  - EGOT.

När Egot tar sig in i vår identitet, då blir vi en sämre upplaga av oss själva.
När Egot tar över våra behov, då perverteras de till begär.

När Egot infiltrerar sig i vår vilja handlar det alltid om att vinna egna fördelar, hitta enkla bekväma och billiga lösningar som inte kostar varken tid eller pengar.

- Om någon vill gå i mina fotspår måste han förneka sitt Ego.

Så uppfattar jag Jesusordet i Matteus evangelium.

Boosta sig själv.

Men är det inte det som buddhismen också säger?

- Utsläcka livstörsten.

Det är snubblande nära.
Men meditationerna i yoga, och i andra indiska religionsformer, syftar till en tomhet som är passivitet.
Det får inte som resultat att ta hand om sin medmänniska.
Tvärtom kan långvarig österländsk meditation leda till meningslöshet och känslokallhet (se tidigare inlägg).

Kastlöshets-systemet i Indien talar sitt fruktansvärda språk.

Var och en får skylla sig själv i hur man levt och hur man ska återfödas. De fattiga sonar alltså tidigare liv med att straffas till att tillhöra "de oberörbara".

När de kristna i Indien tar hand om de fattiga och ger dem mat och husrum, blir de anklagade att förstöra det indiska samhällssystemet.
Tror jag det! De rika har alltid velat vara ifred!

Moder Teresa visade med sitt liv i Calcutta skillnaden mellan kristen bön och hinduism.

Släck törsten. Inte livstörsten!

Nej, kristendomen vill inte utsläcka livstörsten.
Tvärtom visade Jesus nödvändigheten att mätta de hungriga, läka de slagna och upprätta de fallna.

Men Jesus går hårt åt dem som drivit sina behov till giriga begär - de lever på andras bekostnad och har ingen plats i Guds rike.

Det är ju detta som är de kristna grundbultarna i vårt samhällssystem med t ex skolmatsalar, sjukhus och själavård.

Välkommen.

Nu tar vi detta ord ett steg till.

Det finns väldigt många "ljumma, lata kristna" som inte känner sin herre eller lever i bön, bibelläsning och gudstjänst.
Kristna till namnet men inte till gärningarna. Och många tillhör Svenska kyrkan och sympatiserar med sin hembygds kyrka, men känner inte Jesus - kyrkans herre.

Kan vi inte växa tillsammans?

När jag läser veckans "predikoturer" får jag ibland uppfattningen att det viktigaste för kyrkan är:

- kaffefservering
- underhållning
- kyrkogårdsrundvandringar.

Alldeles för sällan ser jag inbjudningar till bön och bibelstudium - vilket är vår identitet.

Visserligen skulle dessa tre trevligheter kunna vara en fin väg in i den kristna tron, men då måste det i samma sammanhang finnas undervisning om Jesus och lärjungaskapet.

Hör här vilka otroligt tuffa ord Jesus levererar:

-VAD HJÄLPER DET EN MÄNNISKA OM HON VINNER HELA VÄRLDEN MEN MÅSTE BETALA MED SITT LIV?
MED VAD SKALL HON KÖPA TILLBAKA SITT LIV? Matt 16.26.

Redan betalt... av Jesus på korset.

I den gamla översättningen från 1917 stod det:

TY DEN SOM VILL BEVARA SITT LIV, HAN SKALL MISTA DET.

MEN DEN SOM MISTER SITT LIV FÖR MIN SKULL, HAN SKALL FINNA DET.

OCH VAD HJÄLPER DET EN MÄNNISKA OM HON VINNER HELA VÄRLDEN,
MEN FÖRLORAR SIN SJÄL?

ELLER VAD KAN EN MÄNNISKA GIVA TILL LÖSEN FÖR SIN SJÄL?

Förlorar min själ...

På Nya Testamentets grundspråk står ordet "psyche´".
Det kan översättas med flera ord - jag går först via engelskan:

- breath, spirit = life,
- living being person = soul of man, heart,
- spirit = desire, appetite,
- courage = departed soul, ghost.

Vad hjälper det mig om jag vinner hela världen men tappar andan... och förlorar mitt liv?

Vad hjälper det mig om jag vinner allt men förlorar mitt hjärta och hela min person?

Vad hjälper det om jag vinner allt men tappar min aptit, mina önskningar och min vilja?

Vad hjälper det om jag framgångsrikt får allt men förlorar modet och "går hädan" (departed from this life)?

Här ser jag hur Jesus inte på något sätt vill utsläcka varken "livstörst" eller "livsbegär".

Tvärtom är det goda gåvor från Gud!
Men om jag missbrukar dem "för att vinna allt" och offrar dem för att nå framgång, karriär, tidningsrubriker, "bli kändis" eller rik på börsen... då är jag till slut förlorad.

Förlorad.

På eget ansvar! Med eget uppsåt. Driven av EGOT's lust och begär.

Jag vill inte förlora!

Nu kommer vi till inläggets slutfas.
Lärjungaskap heter "disciple" på engelska. Det hör förstås ihop med ordet disciplin.

Disciplin i sin tur hör ihop med regelbundenhet, ansvar och trohet.

Kyrkan har tappat mycket av detta.
Det har blivit ett slappt "grönsaksevangelium" där allt duger och ingen förändring behövs. Välkommen till kyrkkaffet.
Men jag växer inte som kristen genom en sådan tunnhet!

Jag förstår igen mycket väl de som söker sig till yoga där det finns en disciplin som tilltalar.
Det är bara det att innehållet inte håller måttet, för mig.

Jag behöver mer disciplin.

Lärjungaskapet innebär tre ting:
Anthony Bloom - f.d. ärkebiskop över rysk-ortodoxa kyrkan i Storbritannien - förklarar vad det är att vara kristen:

1. En allvarlig längtan att lära känna Kristus - till varje pris.

"Ofta är vi beredda att lära till en viss punkt, förutsatt att ansträngningen inte blir för stor och att vi är garanterade ett bra slutresultat" skriver han i boken En resa till Verkligheten, sid 19.

2. Att vara beredd att betala kostnaden för ett lärjungaskap.

Det betyder viljan att ge upp sitt EGO.
Att vara kristen är att växa in i en gemenskap som är större än "jaget" och ersätter det med ett "du" som är Gud.
Till slut blir detta Guds Du livet självt.

Jag måste avstå min själviskhet och girighet... men inte genom meditation där tankarna kommer och går, utan genom att stanna upp de negativa tankarna och ta med dem till Jesus...

... och erkänna det som en synd, något perverterat som inte skall vara mig. Det måste bort - helt och hållet!

Fonus.

När jag höll på som mest med TM och den hinduiska gudinnans namn som mantra, så kom jag ingen vart alls, andligt sett.

Visst var det skönt att sitta ned disciplinerat 20 minuter varje dag, men mitt inre liv stod still.

Jag undvek lidandet, precis som Buddha gjorde, och som Petrus ville, men det negativa kvarstod.

Det var inte förrän jag mötte Jesus som jag förstod nödvändigheten att gå in i lidandet - mina misslyckanden och dåligheter - men inte ensam,  utan med Jesus!
Annars hade jag aldrig vågat möta mitt mörker! Aldrig.

Med kristen terminologi är detta "att dö" och betala kostnaden för lärjungaskapet.
När jag upptäckte vad som hände i den stora syndabekännelsen, kom befrielsens tårar.

Jesus tog bort allt jag bad om förlåtelse för och det blev rent i mitt hjärta. Vitt!
Nytvättat. Försonat och helat.
Jag har aldrig varit med om något liknande...

Denna död från egot har nu blivit mitt LIV.

Anthony Bloom skriver:

"Varje lärjunge måste lära sig dö innan han/ hon kommer tillbaka till livet.
Detta fordrar beslutsamhet, mod och tro" (sid 20).

Mod.

3. Lärjungaskap börjar med tystnad och lydnad.

Här finns likheter med yoga igen. Det är så otroligt skönt med tystnaden! Stillheten är nödvändig för att få tyst på bruset. De rusar runt i huvudet utan sammanhang.
Nu hör jag karusellerna tuta och vissla igen...

Men det är inte denna slags tystnad det kristna lärjungaskapet innebär.

Det finns en riktning, mot detta DU, som är GUD.
Guds vilja är kärlek.

I denna tystnad bjuder vi in Helig Ande att tala. Tala i tystnaden med sin förtätade närvaro.

Anthony Bloom jämför detta med "vaktpostens tystnad; vaken, orörlig, avslappnad men ändå helt medveten om varje ljud och rörelse".

Jamen detta är ju yoga!

Nej, fokus är på Guds vilja såsom vi kan bekräfta den mot Bibelns ord.
Jesus är Guds ord förkroppsligat.
Att lära känna Jesus är att lära känna Guds ord.

Och Ordet blev Kropp...

Ärkebiskopen varnar:

"Att lyssna utan att göra det som säges till oss, leder till att vi ingenting hör till slut.
Det måste höra ihop med att göra någonting.
Tillämpningen av Guds ord är av största vikt i denna andliga disciplin som lärjunge." (sid 21).

Att vara kristen är att vara aktiv. Inte passiv.

Så, att "förneka sig själv" är alltså inte att tömma sig själv och bli tom på tankar och känslor.

Nej, tvärtom!

Att "förneka sig själv" är att avslöja EGOT inom sig själv och "korsfästa det med Kristus" så att vårt sanna jag kan uppstå med honom.

Då kan identitet, behov och vilja dras in i Guds nåd och fullkomning.
Det är Gud som utför verket! Inte vi med våra böner eller meditationer.

I denna disciplin fylls mina tankar och känslor med värme och intresse för andra.
Och att tillgodose mina egna behov så jag inte blir grinig av hunger och trötthet.

Under flera år glömde jag det... och fick nästan betala med mitt liv... med en vilsen identitet, omättade behov och en vilja kvävd av plikter.

Men det är en annan historia!

Nöd-vändig utrensning.

Fullkomligt glada hälsningar från tivolibesökaren och tysthetsälskaren
Helene F Sturefelt,

- snurrig utav "Larven" och yr utav Jesu kärlek...
- med bilder från Sölvesborg och Vadstena.

Larvigt.

P.S. Jag har fått kännedom om något som kallas TIKVA - Tanke, Insikt, Kropp, Välbefinnande, Avslappnad - ett ord som dessutom på hebreiska betyder "hopp".

Detta är en träningsform som är ett kristet alternativ till yoga, med Guds ord i centrum, konstruerat av en kvinna som heter Mimmi Edin.
De håller till i Huskvarna på Kungsportens Friskvård.

Ska vi kolla upp det?
www.tikva.se

YOGA ÄR RELIGION

Bara en inredningsdetalj?

Yoga är religion.

Kundalini-yogan är en del av Shaktismen.

Indiens religioner har lockat oss västerlänningar ända sedan Beatles på 70-talet satt och mediterade i rökelse och med mantra.
Men idag förnekar vi att yoga är religion, och det ogillar jag. Ärlighet vill jag ha.

Nu ska jag göra det omöjliga - på ett kort blogginlägg visa dig på vilket sätt yoga är den stora frälsningsvägen inom Indiens religioner.

Lupin.

Den indiska kulturens utveckling är lång och rik.
Det är mycket intressant att läsa om den äldsta vediska religionen, om Brahmanismen, Jainismen, Buddhismen och Hinduismen.

* Grundläggande är att det är en polyteism - alltså förekomsten av många gudar och gudsuppfattningar.

* Människans "problem" är att hon samlar på sig dålig karma genom sina negativa handlingar.
Detta skapar det ständiga kretsloppet av att återfödas - tills man uppnått det stora utslocknandet.

Reinkarnationen är alltså en förbannelse, inte något positivt, som vi ibland tror, för att "fortsätta leva".

* Den viktigaste metoden att nå frihet från det materiella är YOGA.
Då kan man uppnå begärens och viljans passivitet.

Begäret att vilja blomma.

Innan jag fortsätter vill jag klargöra syftet med varför jag skriver:

- Yoga i dagens Sverige framställs som en andlig metod fri från religion. Detta är både okunnigt och osant.

- Yogan bör ha en sann varudeklaration, liksom allt annat vi sysslar med, utan att dölja dess bakgrund eller syfte.

- Det står var och en fritt i detta land att tillämpa både buddhism och hinduism... men då ska man veta att det är det man gör!
I alla fall vill jag veta vad jag gör...

- Det finns goda psykologiska upptäckter att göra om sig själv, med yogans hjälp, till viss gräns (se förra inlägget).
Rent fysiskt kan också blodtrycket gå ned och det är bra.

- Men, när det talas om "andlighet utan religion" så måste det klargöras vad andlighet betyder. Det har med "ande" att göra... men vilken? Vilka?

Den andliga effekten kan bli mycket negativ, då man bjuder in en andlig värld som inte alltid är av ljuset.
Det ska jag fördjupa en annan gång.

Livets effekt.

Nu börjar vi.

Världssjälen - Brahman - manifesterar sig i två gestalter, enligt upanishadernas ståndpunkt:

- i en ren form, som den ande vilken är varje individs kärna.
- i en förgrovad form, som bildar elementen, kropparna och världen.

Jag citerar ur Helmuth von Glasenapps stora verk "Indiens religioner" (Studentlitteratur), sid 114:

"Den frälsningssökande människans uppgift består därför i att genom andliga övningar - yoga - isolera det rent andliga, som bor i hennes hjärta, från det materiellas inflytelser.... så att det andliga kan uppgå i all-anden liksom 'rent vatten, som hälles i rent vatten'. "

Det är alltså en konflikt mellan kropp och själ, mellan ande och materia.

Detta har människan i alla tider kämpat med. Hur ska vi få ihop livet till en helhet? Eller är det och förblir splittrat?

När man inte vet om detta, befinner man sig i okunskap.

"Själarna har i verkligheten ingen förbindelse med kropparna, i vilka de skenbart genomgår lust och smärta och lyder under karmas lag". (sid 150).

Kunskap blir då en nödvändig väg till frälsning.

Om jag saknar kunskap...

Glasenapp beskriver det på följande vis:

"Metoderna för den andliga meditationen har alltid spelat en stor roll i de indiska religionerna.

Asketernas koncentrationsövningar kunde - som i buddhismen och jainismen - inrikta sig på kunskapen om världs-sammanhanget, eller de förlöstas överjordiska höghet - som i upanishaderna - antingen på den allt behärskande all-anden, eller slutligen på en personlig gud."

Hänger du med?

Det gäller att läsa långsamt... för att hinna förstå, annars är det ju ingen mening.

Det är alltså ett enormt tankearbete som ligger bakom den indiska filosofin och de många religiösa aspekterna.

Tänk, tänk...

Nu kommer vi till de ÅTTA YOGA-"LEMMARNA" som jag utlovade i förr-förra inlägget.

Den är formulerad av en man som hette Patanjali.

Han kunde inte definiera den evige guden.
Hans metafysik är därför åt det ateistiska hållet - shankya - men han vill visa samspelet mellan ur-naturen och ande-monader (vet inte vad det är).
Patanjali har ingen plats för en världsskapare annat som en "individuell själ", som i motsats till alla andra själar aldrig dragits in i okunnighet och lidande - sansara.

Här är Patanjalis metodik för uppnående av andlig fullkomning:

1. Moraliskt leverne; såsom icke-våld, sanningsenlighet, icke-stöld, kyskhet och egendomslöshet.

2. Yttre och inre luttring; såsom renhet, förnöjsamhet, askes, studier och gudshängivenhet. (Vilken då?)

3. Intagande av bestämda kroppsställningar - asana - sätt att sitta.

4. Andningsreglering.

5. Tillbakadragande av sinnena från objekten.

6. Fixering av tänkandet på en bestämd punkt.

7. Meditation.

8. Dess stegring... till Försäkningen.

Målet med dessa övningar är att isolera själen från materien, samtidigt som yogan begåvar själen med vissa undergörande krafter och skänker den till slut frälsningen. (sid 151).

Hur blir jag fri från denna kropp?

Allt detta finns med i dagens yoga, i större eller mindre mått, men avklätt sitt religiösa syfte.
Kvar är "psykologisk självkännedom" och mjukare muskler. Tror man.

Den medicinska yogan har frikopplats från den religiösa yogan.
Men vi är många som inte tror att det låter sig göras...

Min fråga är då:

- Varför behåller ni ord och uttryck på sanskrit om det är frikopplat från Indiens religioner?
Att ni kvarhåller detta, visar på en omedveten (?) eller outtalad koppling till hinduismen.
Om det klart skulle utsägas skulle ingen komma till yoga-klasserna.

Eller hur?

Eftersom vi har beröringsskräck för allt vad religion heter. Vår okunskap förleder oss, men längtan driver oss ändå framåt i ett sökande.
För vi behöver alla frid och helhet.

Men yogan erbjuder inte frid - utan tomhet, och frihet från begär.
Det är kristendomens motsats, som jag ser det.

Tomhet. Eller fullhet?

Innan jag fortsätter, låt mig göra en koppling till det kristna klosterlivet såsom jag har lärt känna det idag.

Dessa åtta yoga-delar sammanfaller på följande sätt:

1. moraliskt leverne - absolut!
2. yttre och inre luttring - säkert.
3. särskilda sittställningar - nej, inte alls.
4. andningsreglering - nej.
Jo, möjligen med den urgamla bönen "Herre Jesus Kristus (inandning), förbarma dig över mig (utandning).

5.tillbakadragande av sinnena från objekten - nej. Som kristna lever vi i världen, men inte av världen.
6. fixering av tänkandet vid en punkt - nej.
I den kristna bönen och kontemplationen rör sig tanken runt det Kristus gjort för oss.

7. Meditation - ja; kring den personlige Guden, Jesus frälsaren och Helig Ande som ger liv.
8. stegringen - nej. Kristen tro är inte att bli befriad från materien, utan att Kristus uppfyller allt och alla.

Kristus uppfyller allt.

Nu fortsätter vi med en populär yoga-form som heter KUNDALINI-YOGA.

Denna meditaionsform är sprungen ur det som kallas shaktismen - där varje mantra är något gudomligt och en manifestation av Shakti. (sid 166).

"Kundalini-yogan lär att kroppen genomkorsas av 3 500 000 kanaler, som utgör ett slags kraftledningar.

De viktigaste av dessa går längs ryggraden - sushumna.

Längs ryggraden ligger sex kraftcentra - chakra - som har formen av lotusblommor.

I den understa chakran vilar Devi - som är den födande livsprincipen i naturen, den goda modern och "gudinnan".
Hon ligger hopringlad i form av en orm - kundalini - djupt nere i magen.

Genom bestämda andliga och fysiska övningar med andningsregleringar kan man väcka denna gudinna, Devi, ur dess sömn så att den sätter sig i rörelse.
Kundalini eller 'ormkraften' stiger då upp genom kroppen till det högsta chakrat - sahasrara-lotusblomman.

Därigenom uppnås översinnliga krafter och till sist; fulländningen.

Ormkraften.

Det finns mer att säga om själva Shaktismen - denna hinduiska gudinne-dyrkan - men jag nämner kort bara att det är en egenartad blandning av en urgammal blodig kult av en grym gudinna, dyrkad i orgastiska fester, kombinerat med en djupsinning filosofi, där man vill övervinna de lägre begären och uppnå försakelse och frälsning.

Hur mycket av detta kommuniceras i dagens Sverige i de populära Kundalini-yoga-klasserna?

Dagens moderna kvinnor skalar bort det gamla indiska tänkandet och behåller de outtalade religiösa krafterna, men klätt i nya ord som psykologi, mindfullness och stresslösande teknik.

Som sagt, det står var och en fritt att göra vad den vill - men var ärlig med ursprung, syfte och mål.

Allt detta sammantaget gör att jag för egen del säger nej till yoga.

Jag säger också nej till att använda yoga i kyrkans sammanhang. Vi har våra egna modeller och framför allt vårt eget fokus på Kristus.

Nej tack.

Jesus Kristus splittrar inte kropp och själ.

Tvärtom är han SANN GUD OCH SANN MÄNNISKA - alltså förenar både materia och ande i en och samma person.

Jesus utsläcker inte begären.
Tvärtom ser han till att mätta alla våra behov av mat och dryck, vila och närhet, förlåtelse för synden och frid till kropp och själ.

Jesus tar itu med det stora problemet "våra negativa handlingar" och bryter karmalagens förbannelse genom att ta alla dess konsekvenser och straff med sig på korset - i vårt ställe.

Detta är stort!
Här finns ingen fixering vad vi som människor skall göra!
Det är redan gjort...

I morgonmässan fick jag erkänna mina synder och så ta emot förlåtelsen.
Allt manifesterat i nattvardens bröd och vin:

- För dig utgiven, för dig utgjutet.

Inga blodiga offer till Kali Durga, inga orgastiska fester till Devi, ingen asketisk späkning av kroppen för att utsläcka de begär Gud en gång gav oss som drivkraft till att överleva...

Stackars den indier som inte klarar all kunskap, eller inte kan leva asketiskt ty det gör han redan i sin ofrivilliga fattigdom, ialla fall som kastlös.

Frivilligt. Ofrivilligt.

Men det finns en lättare väg... Kärlekens väg.

Här är sista citatet ur Glasenapps bok, sid 154:

"Betydelsefullare för den indiska utvecklingen i dess helhet var de etiska läror som uppställdes av vishnuiterna (de som dyrkar Vishnu) i Bhagavadgita:

Så snart åskådningen om livets bristande värde - och nödvändigheten av en frigörelse - hade slagit rot, måste den asketiska livsföringen framstå som det högsta idealet.

Handlandet, som ständigt orsakar ny karma, måste undvikas.

Men eftersom endast få helt kan avstå från verksamhet, fann man en utväg i läran om det pliktmässiga handlandet, som utan hänsyn till resultatet endast utförs i lydnad mot gudomliga bud."

Passivitet - en lösning?

Aktivitet. Passivitet? Sorg.

Det betyder att den gängse frälsningsvägen genom kunskap och upplysning - jnana - tilläts ta en lättare väg:

"Kärleken till Gud - bhakti. 

Det obetingade, tillitsfulla förtroendet för Vishnu och undergivenheten under hans vilja kan rädda människan ur själavandringens hav, genom Vishnus gudomliga nåd."

Här finns en möjlig punkt att samtala i en spännande religions-dialog mellan hinduer och kristna!

Samtala!

Men.
Väck inte ormen.
Bed att Helig Ande istället skall komma till dig där du sitter, i Jesu namn.

Jag avslutar med ett bibelord om just ormen:

ORMEN BEDROG MIG..

OCH HERREN GUD SADE TILL ORMEN:
- OCH JAG SKALL SÄTTA FIENDSKAP MELLAN DIG OCH KVINNAN, 
MELLAN DIN SÄD OCH HENNES SÄD.

DENNA SKALL TRAMPA SÖNDER DITT HUVUD
OCH DU SKALL STINGA DEN I HÄLEN. 1 Mosebok 3:13-15.

Frid och icke-våld önskar jag oss alla.

Helene F Sturefelt,

- f.d. TM-utövare och za-zen-meditatör, men nu kristen; frälst glad och befriad!
- och som älskar lupiner i alla dess former, här ljuvligt blommande vid Vätterns strand.
- och som blev skakad över yoga-bildernas jämförelse med rännstenen... Gud, hjälp oss att hjälpa!

Osaliga, saliga. 

KYRKANS SKULD och SVAR

Arg.

Det perfekta livet finns inte. Den fullkomliga gemenskapen finns inte heller - eftersom den består av oss, bristfulla människor - inte ens i kyrkan...

Detta inlägg är en fortsättning på det föregående: "Hon lämnade yogan".

Jag bildsätter med foton från en fin kyrka - Masthuggskyrkan i Göteborg.

Jag försöker förstå varför så många kvinnor, oftast, söker sig till yoga, denna österländska kroppsmeditation och inte till kyrkan.

För söker gör vi!
Vårt materialistiska leverne gör oss andligt utarmade!
Den naturvetenskap vi lärt oss har sina fördelar men har tyvärr reducerat oss till bara biologi.
Här kommer första reaktionen.

Spegla världen eller himlen?

Kroppen måste få plats.
Men vi är mer än kropp... Det andliga behovet ropar på oss.

Dock vill man inte gå till kyrkan. Tröskeln är för hög, det är för många dogmer, man ska tro si och så och kraven känns så höga.

Jag förstår att det är mycket lättare att då börja gå till en "yoga-klass" där man sitter anspråkslöst på golvet, lär sig andas och vila i tystnaden.
Kroppen får plats och sakta lär man sig olika tekniker som är avstressande.

Men, som jag skrev i förra inlägget, yoga är en buddhistisk frälsningsväg och det erkänns inte.
Det är falsk varudeklaration att inte våga se yogan i sitt sammanhang.

Vilket sammanhang finns du i?

Å andra sidan, de kroppsövningar yogan erbjuder är stundom mycket avancerade - då sitter jag hellre i kyrkbänken - och de språkliga begrepp som används är minst lika svåra som de kyrkliga!

Så det kan ju gå på ett ut kanske...

Nåväl. Vad är det för skuld kyrkan har?

Som jag ser det handlar det om tre saker:

- Behovet av tystnad, bön och stillhet tillgodoses inte.
- En andlighet som inte börjar med lärosatser.
- Längtan efter att kroppen också ska få plats.

Statistiken säger att färre kommer till kyrkans gudstjänster. Men det är enormt många som går in i kyrkan när den är tyst och tom! Så siffrorna säger egentligen inget.

Den stillheten är oslagbar. Kyrkan är fylld av en Närvaro som många kan erfara, utan att vara bekännande kristna eller troende.

Det är min önskan att kyrkan tar vara på behovet av tystnad inför sina gudstjänster.
Nere i det franska klostret i Taizé finns det stora plakat som ungdomarna håller, där det står:

- Silence. Tystnad. Silenze.

Men i svenska kyrkor låter det som i en biosalong innan en gudstjänst eller konsert...

Var rädd om tystnaden.

Varför kan vi ge varandra respektfull tystnad på biblioteket men inte i kyrkan?
Jo, för då kan något hända...

Gud kan börja "tala" i den förtätade tystnaden. Bänkgrannen kan tro att jag är religiös.
Min kompis kan ana att jag faktiskt är lite intresserad.

Nä, bäst att prata bort det hela innan det börjar ringa i kyrkklockorna.

Här sviker prästerna sin församling. Det är vi som ska se till att det är god ordning i Guds hus.
Det är prästerna som ska uppmana till andakt.
Kyrkvärdarna kan väl också föregå med gott exempel och inte stå och prata nere i mittgången?

Är kyrkan rädd för sin egen tystnad?

Då går jag hellre till biblioteket... Eller som min kompis sa:
- Till yogaklassen.

12-stegs-rörelsen.

Nästa punkt.

Andlighet utan för tunga lärosatser.

Vi har tappat så mycket av kunskapen kring vår kristna tro att begreppen börjar bli allt mer obegripliga.

I Svenska kyrkans arbete med den nya handboken, som reglerar gudstjänstlivet, har man arbetat mycket medvetet med att finna tidsenliga uttryck.

Tyvärr har orden hamnat lite för långt bort från den bibliska förankringen, och då blir kyrkan främmande för sin egen tro.

Kyrkan sviker, till höger och vänster.
Men hjälpen kommer nedifrån... från Anonyma Alkoholister/ Narkomaner.

Maktlös, men...!

Jag är så tacksam för de sinnesromässor som vuxit sig starka inom många församlingar.
Där har 12-stegsmodellen blivit en mycket fin väg att bygga en gudstjänst kring.

Där finns inga tunga dogmer, men ett enkelt språk som förklarar de klassiska begreppen i kristen tro, ett i sänder.

Sinnesromässan vågar också hålla fast vid tystnaden.

Där finns plats för människan att växa, och vid fikat får alla frågor rum. I det goda samtalet återvänder kunskapen och blir förankrad, både i det egna livet och i Bibeln.

En sak till.
Jag längtar efter det som kallas "kontemplation och tillbedjan". Att sitta tyst inför det heliga, att bara andas, bara ta in, ja, att umgås med min älskade...

Kristus, den korsfäste och uppståndne.

Dagens kyrka, inte gårdagens.

Det tredje problemet har med kroppen att göra.

Kyrkan har i alla tider pendlat mellan självklar kroppslighet till livrädd askes.
Kyrkohistorien är full av kontroll och förnekande av kroppens behov, men också av kristendomens kärna: att mätta den hungrige, ge möjlighet till bikt och förlåtelse och läka den sjuke, i Jesu anda.

Våra olika kyrkor idag visar upp hela bredden.

Jag tillhör själv dem som inte är intresserad av en okroppslig kyrka, eftersom Jesus var så tydlig med att kroppen var skapad av Gud och skulle ha sina behov tillgodosedda.

Jag förstår dem som istället går till yoga för att få sköta om sin kropp med olika övningar.
Jag förstår dem som tror att det bara är en "gymnastik i stillhet".
Det kunde det vara, om man tog bort alla ord på sanskrit som bara de initierade förstår.

Men nu är de hinduiska uttrycken där, kopplade till hinduiska gudar med tillhörande rörelser.

Varför välkomnar då en del kyrkor yogan in i sin verksamhet?

Pilgrimsvandring som meditationsform.

För mig är det så här:

Gudstjänsten är en timma i veckan. Då fyller jag på mitt hjärta med predikan kring bibelordet, stillhet i bönen och nattvarden.
Sedan lever jag med detta i samhället, där jag deltar i olika aktiviteter.

Men när kyrkoarbetarna jobbar för mycket i sin egen verksamhet, och inte "kommer ut" i det vanliga livet för att tiden inte räcker till, då är det lätt att bjuda in både profana sånger - istället för att själv delta i allsångskvällar nere i hamnen - och yoga - istället för att gå på Friskis & Svettis.

Kyrkan har blivit ett slutet system där bara det andliga får plats... tills man bjuder in andra aktörer för att råda bot på det.

På så sätt bidrar kyrkan själv till sin egen sekularisering.

Bygger på annat håll.

I mitt sätt att vilja arbeta är det annorlunda, jag vet att jag inte är ensam om detta, men ibland känns det så.

I kyrkan vill jag erbjuda bönegrupper, bibelstudium, tysta retreater och Helig dans.
Jag vill forma lovsångsgudstjänster, gospelglädje och stilla mässor med församlingsborna. Det ska finnas möjlighet till pilgrimsvandringar, själavård och bikt i kyrkan.

Jag vill förstärka möjligheten till att samtala och ställa frågor, att utveckla katekumenatet.

Sedan går jag själv ut och är med i föreningslivet "som kristen" för att få balans på mitt liv.
Till puben. Med friluftsfrämjandet. På Lindy Hop... och så  vidare.

Annorlunda? Det är väl så här det borde vara?! Och bitvis är, på vissa platser.

Att tro på sig själv...

Jag går ofta tillbaka till kristendomens början - och framför allt Nya Testamentet - för att få fatt i det ursprungliga, bakom tjocka lager av traditioner.

Då satt man inte still i några bänkar... där fanns en annan rörlighet och där fanns plats för dansen i lovsång till Guds ära.
Och för tjugo år sedan skulle det varit helt omöjligt att ha yoga i kyrkan!!

Religionsblandning!

Jag vet var jag hör hemma.

Men, invänder någon, ni har ju accepterat den zen-buddhistiska za-zen-metoden och gjort det med kristen tillämpning.

Ja, sitta måste vi ju göra, på något sätt, på en stol eller en kudde. Och andas gör vi.
Men innehållet är helt och hållet präglat med bibelord och kristen bön - och med öppna ögon.

Vad jag förstår finns inga beledsagande rörelser som kopplas till tillbedjan av andra gudar (se förra inlägget, igen).

Tillbe inte änglarna. De pekar på Gud.

Så, låt oss söka kunskap och låt oss dela med oss av det vi vet.
Men förneka inte!

Jag står inte ut med inkonsekvensen att Skolverket kan tillåta yoga i skolan för barn, men inte skolavslutningar med psalmsång...

Vi lider av en beröringsskräck för kristendomen som är anmärkningsvärd, men sväljer med hull och hår allt som är österländskt, för det är bara en "andlig självkännedom" eller "goda stretch-övningar."

Så skulle en hindu eller buddhist inte vilja beskriva sin religion.
Och jag vet inte om de skulle bli så imponerade av oss svenskar som tömmer deras religion på innehåll.

Masthuggets kyrka.

Min förhoppning är att kyrkan själv ska sluta tömma sig på sitt budskap.
Varje samling bör ha Jesus i centrum, men om hans namn inte ens nämns, ja vad har då kyrkan för existensberättigande?

Kyriarkä - KYRIOS - HERREN, den som tillhör Herren. Det är själva grundbetydelsen av det grekiska ordet för "kyrka".

To be continued...

... och då ska jag visa de åtta "yoga-lemmarna" som markerar vägen till frälsning inom hinduismen.

Hejdå.
Från överfylld stresshjärna till tomhet... från tomhet till tömdhet till ny fullhet... denna gång av Kristus själv.

Helene F Sturefelt, kyrkoarbetare, dansare och pub-besökare.

Kärlek ut till världen via kyrkan.

HON LÄMNADE YOGAN

Yoga nybörjarkurs.

Det är skönt att få slappna av i sommarvärmen och låta stressen fara.
Många gör det med hjälp av yoga i tro att det bara handlar om muskler och stretching.

Det gör det delvis också. Men det finns en religiös bakgrund som ett fåtal känner till, och ännu färre vill erkänna.

Nu tänker jag berätta vad jag vet, dels från egen erfarenhet, dels från böcker och skrifter.
Jag skall också ge ett vittnesbörd från en kvinna som lämnade yogan för att det höll på att tömma henne fullständigt.

Tömd.

Jag har två infallsvinklar.
Den ena är otillfredsställda materialisten som upptäcker att hon/han behöver andlighet i sitt liv.
Den andra är kyrkan, som inte har förvaltat sitt arv tillräckligt väl.

Jag har studerat Indiens religioner och framför mig ligger just nu en "tegelsten": Helmuth von Glasenapps utforskande och värdering av Indiens religioner.
Dessutom kompletterade jag med en dagsfärsk tidning som heter kort och gott "YOGA för dig".

Reportern möter yogaläraren Ulrica Norberg på Södermalm i Stockholm.
En av frågorna är:

- Är yoga religion? Hon svarar:
- I ursprunget nej. Men yoga har använts i många religioner då den förespråkar andlighet.
- Vad är skillnaden?
- En definition är att i religion finns en dogm att följa och yogan är bara andlig. Den följer ett mänskligt upptäckande och har koppling till vår vetenskap, säger Ulrica Norberg.

Detta itutades vi också på 70-talet då TM kom (transcendental meditation). Det sades bara vara en ren teknik som genom avslappning skulle höja medvetandets nivå och därmed vår prestationsnivå.
Och vem vill inte det?!

Metoden var att upprepa mantra - helt neutrala ord sades det - som senare skulle avslöjas som hinduiska gudanamn.

"Bara ett ord"...

Jag citerar ur "Indiens religioner" sid 158:

"Inom buddhismen finns ett system av läror och riter - "tantras" - som är ägnade åt det religiösa livets praktiska sida.
De ger anvisningar för kulten av olika gudar och beskriver olika ceremonier som tjänar detta ändamål.
Det är alltifrån tempelkult till bestänkning av heligt vatten och hemliga riter, av vilka man lovar transcendenta verkningar."

"Dessa tantra-texter innehåller även uppgifter om heliga stavelser, ord och formler och sättet att använda dessa.
Redan i brahmana-texterna tillskriver man bestämda heliga stavelser mytisk och magisk verkan, såsom:

- om, him, phat."

- Detta har utvecklats till en slags ockult språkvetenskap, skriver Helmuth von Glasenapp.

Många "yogisar" är lurade till samma ytliga inställning som på 70-talet.
Ulrica Norberg säger lättsinnigt:

- Ta ordet "aum" till exempel. Aum kom innan religionen och vilken röstpedagog som helst pratar om a-u-m rent rösttekniskt.
Sedan att hinduerna också använder det, men i en religiös aspekt, är upp till dem.

Men jag menar att det går inte att förändra ett faktum och sedan göra det till en åsikt, reducerad från sitt sammanhang. Det är både respektlöst och intellektuellt ohederligt.
Hon fortsätter i tidningen "YOGA":

- Det handlar om vad du lägger in i vissa begrepp. När man sjunger mantran så skapar det en vibration som frigör spänningar och luckrar upp stress.

Det handlar om att komma åt krafterna bakom de begränsade tankarna, så att du kan använda dem till att bättre koncentrera dig, menar hon och tar exempel med två mantran:

- man betyder "sinne" och  tra betyder frigöra, trajate liberate, alltså att frigöra sinnet.

Ulrica förklarar vidare:
- Du skulle lika gärna kunna säga "coca-cola", men nu är det så att just ordet aum skapar olika vibrationer - inte för att komma närmare någon gud, även om man säkert kan använda det till det också.

Socker-religionens mantra.

Det är beklämmande i sin okunnighet.

Men låt oss råda bot på det! Som religionshistoriker är jag skyldig att berätta vad jag vet.
Jag citerar ur "Indiens religioner" igen, sid 158:

"Mantras gäller som manifestationer av gudar och dyrkas därför, skrivna i konstfulla diagram - "yantra" - och ingraverade i metall, som gudar.

Framsägandet av mantras beledsagas av bestämda gester - "mudra" - som är ett slags sigill.

Detsamma gäller den akt som kallas "nyasa", där kultutövaren när han uttalar ett mantra berör med högra handens fingertoppar bestämda kroppsdelar, vilket skall medföra att den gud som mantrat tillhör ingår i kultutövarens kropp, respektive att identiteten mellan kultutövaren och guden etableras."

Slut citat.
Alltså: Yoga är religion, hur mycket andligt längtande kvinnor än försöker bortförklara det.

Bara ett smycke... ?!

Och om man lika gärna kunde säga "läskedryck" men inte gör det, då visar ju det att den finns någon form av kraft där... som man inte kan definiera... om man tar bort den religiösa kunskapen.

Det är inte nyttigt med Coca-cola... Det är inte nyttigt med Nutella heller...!
Näringsexperterna avslöjar hur det i denna bruna chokladsmörja finns:

- palmolja som odlas på skövlad regnskogsmark,
- vanillin som framställs kemiskt ur petroleum,
- glutamat som förstärker smaken och triggar behovet.

Det är nutritionisternas skyldighet att berätta vad de vet om dålig mat. Sedan bestämmer vi själva om vi vill fortsätta hälla i oss C-c och slicka Nutella eller inte.

På samma sätt är det min skyldighet att berätta varifrån Yogan kommer.
Sedan får man själv välja om man vill vara buddhist eller hindu, eller låta bli.

Men innehållsdeklarationen skall vara ärlig!
Det är det minsta man kan förvänta sig, eller hur?

Vad innehåller du?

Nu till kvinnan som valde att lämna yogan.
Jag vet inte vilken form av yoga hon tillämpade, men så här berättade hon, fritt återgivet, med tillåtelse.

I början var det svårt med yoga för jag var så stel. Men efter hand blev kroppen mjukare och jag blev allt mer avslappnad. Det var skönt.

Jag lärde mig att möta alla stressande tankar med att bara låta dem flyta bort. Inte döma. Bara vara.

I den tysta meditationen lärde jag mig för första gången att inte fly bort från mig själv. Jag var tvungen att känna mina känslor och tänka mina tankar, hur fula de än var. Denna djupdykning i mitt inre var verkligen jobbig, men nödvändig.

Jag lärde mig se hur jag projicerade mina dåliga sidor på andra, vilket gjorde mig uppmärksam på att jag behövde bearbeta sidor hos mig själv, och öva mig i acceptans.

En läkare konstaterade att mitt blodtyck gått ned och att min allmänna hälsotillstånd blivit bättre.
Så långt var allting bra.

Mådde bättre.

Men efter ca 1 år inträffade en förändring. Det var de inledande orden som störde mig:

- Ong Namo Guru Dev Namo.

- Jag tror det betyder "Jag hälsar den stora visdomen och den kreativa kraften".
Och hon berättar vidare:

Jag hade nu kommit så långt i att tömma mitt sinne på tankar och känslor att det var vidöppet för all slags andlighet och påverkan.

Min yogalärare brukade säga att "allt är neutralt", det finns inget rätt eller fel. Låt allting vara, betrakta det men lämna det sedan.
Jag minns ett citat ur Bhagavad Gita där det står ungefär:

- Vi har rätt till vårt arbete, men inte till resultatet. Vi ska göra saker för sakens skull, inte för att uppnå ett resultat eller särskilt mål. Vi ska bara observera vad som händer.

Men varför skall jag över huvud taget göra något om resultatet inte är viktigt?
Det var något som inte stämde.

Vad är det som inte stämmer?

Sedan återger kvinnan som lämnade yoga att hon vid ett besök i Indien träffat några buddister som påverkat henne djupt.

De verkade vara så andligt upplysta, men på kvällarna såg hon dem besöka "glädje-flickor"...
När hon frågade varför, svarade de precis så att "allt är neutralt, det finns inget rätt eller fel... bara observera".

Det här var höjden av ansvarslöshet!

Jag läser i Glasenapps redogörelse hur det inom buddhismen utvecklats ett åtskiljande mellan kropp och själ, där det i sina extrema former innebär att det inte spelar någon roll vad du gör med kroppen... Sid 149:

"Ishvara-krishnas texter -  Sankhya-karika från 300-400 efter Kristus - lär att det finns två eviga, helt ifrån varandra skilda substanser.
Den ena består av de rent andliga, overksamma och oföränderliga individuella själarna, den andra består av den oandliga men aktiva ur-materien..."

Stopp, det räcker nu med krångligheter, tänker du. Okej. Du får läsa själv någon gång...

Jag vill inte mer.

Kvinnan som lämnade yoga berättade hur tomheten hade ätit sig allt större inom henne.
Hon var utan mål och riktning.

- Det värsta var att jag kände mig känslokall och utan medlidande för andra, berättade hon. Jag tappade ansvarskänslan och en meningslöshet tog tag i mig allt mer.

Till saken hör att hon inte alls var kristen, och hon gick inte heller till kyrkan, men hon hade kristna vänner.

Hon hamnade på en bönesamling - de frågade henne först - och tänkte att hon hade inget att förlora...

Bönen började med att de satt i en ring, tände ett ljus, och var tysta.
De andades djupt och bad högt tillsammans den äldsta kristna bönen:

- Herre Jesus Kristus, förbarma dig över mig...

Det här påminner ju om när vi andas i yogan, tänkte hon, fast de sitter lite illa på stolarna.

Men ganska snart upptäckte hon att de kristnas bön hade en riktning. Det var ett samtal med Någon, som inte var neutral utan som hade smak av en Sanning, som hon bara kunde ana. Kunde det vara Brahman?

Fyll mig med din Fullhet.

Hon fortsatte gå på bönesamlingarna och såg hur de kristna inte var "tomma" utan fyllda av en närhet.
Den vill hon också känna.

En dag inleddes bönestunden med ett bibelord:

TY GUD BESLÖT ATT LÅTA ALL FULLHET BO I KRISTUS

OCH ATT GENOM HANS BLOD PÅ KORSET STIFTA FRED

OCH FÖRSONA ALLT MED SIG, 
GENOM HONOM OCH TILL HONOM,
ALLT PÅ JORDEN OCH ALLT I HIMLEN.

Det var från Kolosserbrevet kapitel 1 vers 19, om fullheten hos Jesus Kristus. Hon såg vilket ansvar det födde hos hennes kristna vänner.

Det här är yogans och buddhismens motsats, tänkte hon och undrade hur hon skulle kunna få del av detta.

- Vilka övningar använder ni? Har ni något mantra?

De kristna vännerna log mot henne och förklarade att det finns inget en människa kan göra för att förtjäna denna fullhet eller sinnesro.

- Men vad gör ni med alla svarta tankar då?
- Vi erkänner dem för Gud och låter Jesus ta dem med på korset. Sedan tar vi emot förlåtelsen.
- Hur får ni Guds kärlek?
- Det är en gåva. Och när vi förstår hur oerhört mycket Gud älskar oss, föder det en värme till andra människor. Den kommer från Gud, inte från oss, vi är ingenting särskilt.
- Jag vill be den bönen...

På vad? Vem?

Käre himmelske Fader, 

Tack för vår syster här, tack att hon är ditt älskade barn!
Hjälp henne nu att våga ta emot din kärlek och renande försoning.

- Ja, Jesus, om Du är där, kom och fyll min tomhet med din fullhet. Amen.


Sedan den dagen var allting förändrat för henne.
Guds kärlek gav henne ansvarskänslan tillbaka. Livet fick en mening igen, även det som varit tomt och innehållslöst.

Nu brukar hon be för sina "yogisar" att de inte skall öppna sig för de hinduiska avgudarna och att de skall vara uppmärksamma på den religion som ligger bakom den "tekniska västerländska gymnastik-yogan.".

Vi är alla systrar.

Inga ord är meningslösa. Allt har sin betydelse och påverkan.

Och när jag gör min morgongymnastik för att inte stelna, tackar jag Gud för min kropp och för mitt liv.
Ja, någon kanske skulle kunna tro att jag använder ordet "Jesus" som ett mantra när jag sträcker ut mig...

Varför inte? Prova det då!
Och observera vilka vibrationer det sätter igång...

Aum... Kors i himmelen!

I nästa inlägg fortsätter jag fundera på vilket ansvar kyrkan har, att inte tillfredsställa vårt behov av tystnad, bön och kroppslighet.

Vi ses.
Uppgraderade hälsningar...

Helene F Sturefelt, teol.kand, kristen och f.d. meditatör,

- som tvingats säga nej till socker-religionen men har mörk choklad på mackan och dricker svart te...
- och som tackar Gud för att det finns en fullhet som mättar både kropp, själ och ande - i Kristus.