KRISTET KÖTTBEN

Banan. Kakor. Kaffe. Och köttiga bokstäver.

Har du druckit dig otörstig på den andliga mjölken nu?

Här kommer en fortsättning på föregående inlägg, med den något makabra rubriken "kristen köttben."

När jag skrivit färdigt igår, slog det mig att det som är självklara grunder i Hebréerbrevet, är avancerad påbyggnadskurs för många idag.

På en facebookgrupp diskuterades det vem som är kristen:

1. Den som gör goda gärningar.
2. Den som anser Jesus vara en profet.
3. Den som bekänner Jesus vara Guds son och sin personlige Frälsare.

Vem är kristen?

Jag tycker ju att nr 3 är det enda möjliga, men så var inte fallet i facebookgruppen.

Ett argument var att om även nr 2 kan kalla sig för "kristna", då blir det inga motsättningar med muslimerna...
Sällan har jag hört en sån okunnig argumentation!
Muslimerna anser att Koranen är en uppdaterad version av Bibeln, och de vill inte sammanblandas med oss "avgudadyrkare".

Ett ännu mer öppet förhållningssätt hade den som tyckte att även "de som gör goda gärningar" kan kallas kristna - för då är ju Alla människor kristna, och det behöver inte bli några motsättningar någonstans överhuvudtaget!

Motsättningen ligger inte på åsiktsplanet.

Problemet ligger djupt i vårt inre, där egensinnighet och självtillräcklighet bor.

Sköna Madonnans bönehörna.

Jag citerar Hebréerbrevet igen, med några kommentarer:

VI KAN INTE BÖRJA OM MED GRUNDERNA:

- OMVÄNDELSEN FRÅN DÖDA GÄRNINGAR.

Hoppsan! Har var svar på tal direkt.
Att vara kristen handlar om att lägga av sina destruktiva handlingar - både mot sig själv och andra.

Det här är verkligen något att bita tag i!

På ett café i Vadstena i somras samtalade jag med två intressanta personer. Den ene kallades sig buddhist, och den andre agnostiker.

Buddhisten sa:

- Ni har det så lätt; det räcker ju för er att tro på Bibeln, så är det klart, då är ni kristna... Medan vi buddhister måste arbeta med oss själva hela tiden...

Jag satte kaffet i halsen och förvånades över hans fördomsfulla schablon om oss.
Som om vi inte arbetar med oss själva... Ha!

Det är ju det enda jag gör, tänkte jag, vänder om och vänder om och vänder mig igen... från det som inte är Guds och kärlekens väg.

Men.
Tänk om han har rätt... Hans uppfattning måste ju komma någonstans ifrån.

Kanske hade denne trevlige buddhist bara mött ytliga "kristna", som lever som om Gud inte finns... och som läser lite i Bibeln ibland, men inte kan förklara vad det betyder...

Vi är verkligen kvar på ruta 1!

Ytlig spegling.

- TRON PÅ GUD.

Ja, det är väl så självklart att det inte behöver sägas.

Nej det är det inte.
För några år sedan hade jag en konfirmandgrupp där en förälder tyckte att jag talade alldeles för mycket om Gud... det hade minsann inte den andre prästen gjort.

Jag blev alldeles tyst. Och alldeles ledsen.

Nej, vi ska inte göra någon resa till Liseberg... men till Domkyrkan i Lund...

Inte Liseberg.

- LÄRAN OM DOP OCH HANDPÅLÄGGNING

Att vara kristen förutsätter att vi är döpta in i gemenskapen med Jesus.

Handpåläggningen var mycket viktigt redan vid den allra första kristna tiden.
Genom detta moment förmedlades den Helige Ande.

Berättar vi om det vid dopet?

Eller är det för avancerat?

Ja, det är verkligen ett köttben!
Men.... i Hebréerbrevet tillhör detta den "andliga mjölken"...

Kanske är det några kollegor som frimodigt förkunnar att nu får barnet den Helige Ande som gåva..!?

Det är lättare att berätta när dopkandidaten är vuxen. Men de anhöriga till dopbarnet behöver få  höra om denna underbara gåva, eller hur?

Urgammal dopfunt i Lund.

- DE DÖDAS UPPSTÅNDELSE.

Jag drar efter andan. Nej, detta är inte heller någon självklarhet bland kristna i dagens Sverige.

Österländska influenser har fått många att - i mitt tycke - lite desperat tro på reinkarnation istället.

Åter igen, det som förr var andligt lättsmält, ger nu hårt tuggmotstånd.


- OCH EN EVIG DOM.

Glöm inte att ordet "dom" har två riktningar: Frikännande, eller fällande.
Och att det är Gud som är domaren, inte vi.

Men inte heller detta tillhör vår tids kristna självklarheter.
I värsta fall bortförklarar prästen detta faktum, eller bara hoppar över det.

Det är både olyckligt och fegt, eftersom det finns mycket evangelium i domen!

Lögner, falskhet, utnyttjande och eländes elände skall då få sin uppgörelse och den förtryckte skall få sin rätt.
Det ser jag fram emot.

Domen - en möjlighet.

Ett riktigt "kristet köttben" är ju att läsa Bibeln...

Många suckar och tar en tidning istället. Det är så svårt. Var ska man börja?

Mina muslimska vänner har en annan självklarhet i sin läsning, eftersom den utgör själva bönen.
Jag hoppas att vi av dem kan bli inspirerade att ta vår egen heliga Skrift på allvar.

Och att min enkla blogg kan mala detta köttben till lite mer lättsmält köttfärs!

Kristen undervisning. Med lök.

Nu får Hebréerbrevets författare fortsätta. Kapitel 6:3-8.

Det handlar om att inte leka med tron, eller driva med sina löften till Gud, eller vifta bort Jesus Kristus som "bara en profet".
Om att avfalla...
Det är en lång bisats i meningen, tappa inte tråden!

MÄNNISKOR SOM HAR AVFALLIT - FAST DE EN GÅNG HAR BLIVIT UPPLYSTA OCH SMAKAT DEN HIMMELSKA GÅVAN, 

FÅTT DEL AV DEN HELIGE ANDE, 

OCH SMAKAT GUDS GODA ORD OCH DEN KOMMANDE VÄRLDENS KRAFTER - DEM ÄR DET OMÖJLIGT ATT PÅ NYTT FÖRA TILL OMVÄNDELSE, 

EFTERSOM DE KORSFÄSTER GUDS SON EN ANDRA GÅNG, OCH GÖR HONOM TILL ÅTLÖJE...

Förlåt. Förlåt igen!

Förr sa man att prästen och klockaren var de som löpte störst risk att bli förhärdade...

Vårt ansvar är oerhört svårt. Gud hjälpe oss alla.

Jag kan känna en oerhörd sorg över dem som lämnat tron - trots allt det upplevt - för någonstans lurar ett svek, för höga krav eller ytlighet.
Kyrkans egen sekularisering dödar den lilla tro som fanns.

Till och med vattnet är utspätt...

Men inte kaffet.

Nej, nu orkar jag inte mer! Säkert inte du heller.

Hovpoeten och bibliotekarien i Weimar; Georg Neumark, får avrunda detta inlägg, med trosvissa ord från 1600-talet:

LÅT INGEN VÄGRA DIG DIN GLÄDJE
ATT HERRENS NÅD ÄR NY VAR DAG.

TAG MOT MED ÖPPEN HAND DE SKÄNKER
DU FÅR FRÅN HIMLALJUSENS FAR.

GLÖM INTE BORT VAD GOTT HAN GJORT
LÅT VÄRLDEN VETA: GUD ÄR GOD!
                                                       Psalm 575:2-3

Smakar Herrens godhet!

LÅT INGEN HINDRA DIG ATT ROPA,
NÄR SORGEN VÄRKER I DITT BRÖST.

SOM HERREN KRISTUS SJÄLV HAR ROPAT
ÄNNU IDAG FINNS EN SOM HÖR.

I NATTEN LYSSNAR HAN ÄNNU
HERREN, DIN GUD, GÖR MÖRKRET LJUST.

Gud är med dig.

Ytspänningen är hård... sa skräddaren som gick på vattnet.

Hoppfulla köttbenshälsningar från
Helene Sture Benmärg,

- som vill ge dig ett proteinrikt recept på den linsgryta jag åt till kvällsmat:

Bryn lite smör och en klick kokosfett. Puffa i curry.
Hacka lök/ eller purjolök, och en bit vitkål. Häll i. Salta.
Tillsätt mycket vatten och 2 dl gröna linser.
Jag klippte i lite dill också.

Koka i 20 minuter, låt svalna lite så smakerna sätter sig.
Servera med en klick creme fraiche.

Njut! I väntan på nästa köttben...

ANDLIG MJÖLK, SPÄDBARN I KRISTUS

Mjölk till spädbarn.

Inte nog med att jag är hungrig - jag är törstig också!

Igår skrev jag om den andliga hunger som inte alltid blir mättad i Svenska kyrkan.
Men några finns det som upplever att nivån ligger rätt.

De som behöver den första andliga mjölken...

Jag är medveten om att jag generaliserar, men någonting har hänt som vi måste våga prata om.
Sekulariseringen.

Att leva SOM OM GUD INTE FINNS.

Idag blir det ett litet bibelstudium vad Nya Testamentet säger om trons början - den Andliga mjölken - och sedan dess fortsättning.
Det jag kallar för det Andliga köttbenet... eller kålroten, om man är vegetarian...

Kålrots-sockerbeta.

Hämta din Bibel. Och en blyertspenna så du kan stryka under.

1. Vi börjar med Petrus och hans andra brev, 2 Petr 2, där han talar om hur vi kristna ska leva nära Jesus i ett heligt liv.

Han skriver om hur den kristna församlingen ska leva i sanningen i vem Jesus är, och visa den i uppriktig kärlek till varandra.
Ni är ju födda på nytt!

Läs gärna hela sammanhanget från kap 1 vers 13, till kap 2 vers 2.

LÄGG DÄRFÖR BORT ALL SLAGS ONDSKA, FALSKHET OCH FÖRSTÄLLNING, AVUND OCH FÖRTAL.

SOM NYFÖDDA BARN SKALL NI LÄNGTA EFTER DEN RENA ANDLIGA MJÖLKEN,
FÖR ATT VÄXA GENOM DEN, OCH BLI RÄDDADE.

NI HAR JU FÅTT SMAKA HERRENS GODHET!
                                                2 Petrus brevet, kap 2:2   

Lantmjölk, med "sockerbär".

"Mjölk" är ett bildspråk för den kristna nybörjarundervisningen.

Jag konstaterar glad att detta har återupptäckts genom katekumenatet (som betyder undervisning från katedern) i Svenska kyrkan.

Där får vuxna plats med sin livsberättelse, att möta bibeltexten och se hur Gud finns närvarande i det egna livet.
Kristenlivet kan få fart och börja växa i ett lärjungaskap i vardagen.

Vardagsarbete. 

Om man roar sig med att läsa predikoturerna i lokalbladet, så får man en god bild av vad som erbjuds i kyrkan.

Kyrkan befinner sig i en missions-situation och behöver hitta nya ingångar till gudstjänstlivet.
Det är bra.
Men går vi i mål?

Blev evangeliet läst, eller bara en Psaltarpsalm med naturperspektiv?
Finns det någon undervisning i den korta betraktelsen om inbjudan till omvändelse och bön?

Är det bara medhårs, eller förkunnas även den sanning om vårt själamörker som behöver få se frälsningen från "himlaljusens Fader"?

Om inte - hur ska vi då växa?

Man blir kvar i sin "köttsliga natur", som Paulus uttrycker det, alltså i ett jag-centrerat perspektiv där endast mina egoistiska begär skall tillfredsställas, och välsignas av Gud.

Vilka hjulspår har jag kört fast i?

2. Nu fortsätter vi med 1 Korinterbrevet kap 3. Det handlar om församlingens tillväxt i enhet.

Paulus försöker undervisa om den vishet som kommer från Guds helige Ande, men de begriper inte.
Läs gärna helheten från kap 2 vers 6, till 3 vers 9.

DEN OANDLIGE TAR INTE EMOT VAD GUDS ANDE SÄGER, DET ÄR DÅRSKAP FÖR HONOM,
EFTERSOM DET MÅSTE BEDÖMAS PÅ ETT ANDLIGT SÄTT.
                                                                    1 Kor 2:14

Läraren Paulus kunde inte undervisa församlingen om Kristus, de hade inte bakgrunden klart för sig.
Och då måste man ju ta det från början, förstås!

VISHET FÖRKUNNAR VI FÖR DE ANDLIGT FULLVUXNA,
MEN INTE EN VISHET SOM HÖR TILL DENNA VÄRLDEN.
                                                                   1 Kor 2:6   

Om världens makter hade känt till Guds hemlighetsfulla vishet, hade de inte korsfäst härlighetens herre.

Detta kan man inte "tänka sig" fram till... Det ligger på ett så mycket djupare plan, dit varken filosofi eller psykologi når.

VI FÖRKUNNAR VAD INTET ÖGA SETT OCH VAD INTET HÖRA HÖRT.

FÖR OSS HAR GUD UPPENBARAT DET GENOM ANDEN, TY DET ÄR ANDEN SOM UTFORSKAR ALLT, OCKSÅ DJUPEN HOS GUD.
                                                                      1 Kor 2: 8-10    

Skummad mjölk i kaffet.

Så, Paulus ger dem mjölk att dricka, inte full middag med en gång... som den goda pedagog han är!

JAG KUNDE INTE TALA TILL ER SOM ANDLIGA MÄNNISKOR,
JAG FICK TALA TILL SÅDANA SOM VAR KVAR I SIN KÖTTSLIGA NATUR, TILL SPÄDBARN I KRISTUS.

JAG GAV ER MJÖLK, INTE FAST FÖDA, DEN TÅLDE NI ÄNNU INTE.
                                                                         1 Kor 3:1

Men han är tuff, för han tycker att församlingsväxten uteblir och mognaden är sen.
Precis som när sommaren varit för kall... som i år.
Frukt och bär mognar sent.

Den kyla som förhindrar visheten att växa är att de fortfarande bråkar... och inte har fördrag med varandra.

Den försoning Jesus gett oss på korset har inte fått någon genomslagskraft i de medmänskliga relationerna.

Omvändelsen syns inte till.

Några kapitel senare undervisar han om vägen dit - Kärlekens Väg - i kapitel 13.

Kärlekens ängel i kaffet!

3. Nu går vi vidare till det tredje bibelstället; Hebréerbrevets kapitel 5:11-14.

Orkar du?
Jag är lite trött, jag tror jag går och gör mig en milk-shake innan vi fortsätter...

Jag minns när jag fick mitt första jobb i kyrkan, som församlingsassistent i Ängelholm.
Då fanns det ett rikt barn-och ungdomsarbete, där tonåringarna fick lära sig undervisa barnen på enkel nivå.
Vi växte i takt med uppgiften och det var mycket roligt!

Men det gällde att det fanns någon som gav ungdomarna redskap, och ansvar att pröva sin kunskap.

Lär sig om mjölkprodukter...

Hebréerbrevets författare skriver, lite bistert:

NI BORDE VID DET HÄR LAGET SJÄLVA VARA LÄRARE,
MEN ISTÄLLET BEHÖVER NI NU PÅ NYTT NÅGON SOM LÄR ER DE FÖRSTA GRUNDERNA I GUDS ORD.

NI HAR ÅTERGÅTT TILL ATT BEHÖVA MJÖLK ISTÄLLET FÖR FAST FÖDA.

OCH DEN SOM LEVER PÅ MJÖLK ÄR ETT SPÄDBARN,
OCH KAN INTE FATTA EN UNDERVISNING OM RÄTTFÄRDIGHET.

DEN FASTA FÖDAN ÄR TILL FÖR VUXNA, FÖR DEM SOM TRÄGET HAR ÖVAT UPP SINA SINNEN TILL ATT SKILJA MELLAN GOTT OCH ONT.
                                                                Hebr 5:12-14

Fast föda? Eller "fast food"? Eller - - -

Detta är situationen i Svenska kyrkan just nu, menar jag, och flera med mig.

Det är ingen självklarhet att förtroendevalda och anställda har någon kunskap om kristen tro.
Den kan vara både grund och ytlig - ett läge för andlig mjölk!

Men problemet uppstår när kyrkan glömmer, eller inte tar tid till, oss som är andligt fullvuxna och behöver fördjupning i aktivt lärjungaskap och kontemplativ tillbedjan.

Ta emot förmaning från Hebréerbrevet!

LÅT OSS DÄRFÖR INTE UPPEHÅLLA OSS VID DET MAN FÖRST FÅR LÄRA SIG OM KRISTUS, 
UTAN GÅ VIDARE, TILL  DET SOM ÄR AVSETT FÖR VUXNA.

VI KAN INTE BÖRJA OM MED GRUNDERNA:

- OMVÄNDELSEN FRÅN DÖDA GÄRNINGAR,
- TRON PÅ GUD,
- OCH LÄRAN OM DOPET OCH HANDPÅLÄGGNING,
- OM DE DÖDAS UPPSTÅNDELSE,
- OCH EVIG DOM.

NEJ, MED GUDS TILLÅTELSE GÅR VI VIDARE.

Går snart vidare.

Det här är mycket intressant läsning!
Här finner vi fem punkter av tidig, genuin undervisning i kristen tro.

Detta är den självklara grunden.
Men vi måste börja om...

Min mjölkdrink är slut. Vi stannar här och går vidare en annan gång.

Vi får nu smälta och bearbeta dessa ord från den Heliga Skrift.

Jag skriver för att klargöra situationen för min egen del.
Men också för att dela med mig.
Ni är minst 100 till som nu funderar kring detta.

Må Gud välsigna er - både spädbarn i Kristus och andligt vuxna!

Helene Sture Mjölkfelt,
- som vill dricka djupt ur Andens källa, tillsammans med dig.

Steg 1.

P.S.
Sturellas Fotoblogg är ett led i den digitala undervisningen om Jesus Kristus, där bilderna hjälper till att förmedla Guds budskap.

Sockerbetor från Nyhamnsläge och glass från Sillabåten i Sölvesborg.
Och mjölk från kylskåpet!

MAGNUS MALM om dagens SEKULARISERING

Mättnad?

Jag blir inte mätt.
Det tycks inte hjälpa att jag byter matställe - jag går ändå hungrig och besviken därifrån.

Jag behöver andlig föda som mättar min ande, inte tunn mjölk...

Det här inlägget handlar om den smygande inre sekulariseringen i kyrkan.

Jag skriver av kärlekssorg... och min utgångspunkt är Magnus Malms bok SOM OM GUD INTE FINNS - en bok om sekularisering, utgiven på Artos förlag 2015.

Slagregn i sädesfältet.

Jag känner Martin Luthers vingslag i ryggen.
Det handlar om att våga tala klartext om det vi ser hända i kyrkan - att andligheten uteblir och förkunnelsen om Jesus Kristus blir allt tunnare.

Andaktsfull tystnad pratas bort. Brännande Bibelord negligeras. Lovsång ersätts med "ett musikstycke".

Detta förvärldsligande har en dubbel rörelse:

- dels kommer den utifrån de människor som ber oss tona ned allt tal om Gud,
- dels kommer den inifrån då kyrkan själv faller för trycket och låter profan musik få företräde framför lovsång, och "astrid-lindgren-texter" före bibeltexter.

Eller som docenten i internationell politik säger - Ann-Sofie Dahl:

- Det är som om Svenska kyrkan har tappat tron på sin egen tro.

Tänk om löken bara är ett tomt skal?

Magnus Malm gör en djupanalys i sin bok. Här är sju punkter:

1. Sekularisering är att börja leva som om Gud inte finns.

2. Det är inte världen som sekulariserar kyrkan, det är kyrkan som sekulariserar världen.

3. Sekularisering är inte ett modernt fenomen, okänt för Bibelns människor.

4. Sekularisering sker i allmänhet gradvis och utan tydliga markeringar.

5. Sekularisering är ett sluttande plan.

6. Om en människa lämnar Gud, har hon skäl att göra det, och kyrkan är skyldig henne respekt och lyssnande.

7. Sekularisering är ett mysterium...

Om axet mister sin kraft...

Låt mig nu ge några egna erfarenheter av detta, samt lyfta fram vad den kloke Magnus Malm skriver.

I kontakt med de många muslimska asylsökanden ser jag - med deras ögon -  hur konstigt det är att kyrkan betonar underhållning med kaffe, kyrkogårdsvandringar och samkväm med naturbilder...

... och där intresset för trons existensberättigande; nämligen bön, gudstjänst och lärjungaskap i vardagen, inte betonas. Ibland finns det inte ens undervisning om detta.
Bibelstudiegrupper är ingen självklarhet, även om prästen skulle önska det.

Magnus Malm menar att många fortfarande har kvar sin Gudstro i kyrkan, men den får ingen konsekvens.
Guds kärlek förändrar inte inställningen till pengar, min tidsprioritering eller familjen.

Man lever som om Gud inte finns.

Här finns inga morötter.

Evangeliet blir inte tillämpat i vardagen.
Privatisering på det andliga planet gör att kyrkan bidrar till att allt fler områden öppnas för förvärldsligande.

- Världen kan bara sekularisera en kyrka som redan har sekulariserat världen, skriver Magnus Malm.

Det här fenomenet är väl känt i Bibeln.

Vår heliga Skrift är fullt av berättelser från situationer då Guds folk hellre levde på världens villkor och längtade efter "Egyptens köttgrytor".

Men även motsatsen förstås, hur människor vänder tillbaka till Gud och inser sitt sammanhang, och gör upp med egoismen.

Gör upp med tistlarna!

Sekulariseringen sker sällan genom medvetna beslut.
Det är omärkliga positionsförflyttningar som märks först efteråt.

Många mår dåligt av detta men kan inte precisera vad som händer.

Magnus Malm exemplifierar med hur vi ändrar vårt språk:

- Från Jesus... till "Gud".
- Från Gud... till "det heliga".
- Från evangeliet... till "kristna värderingar".
- Från bön... till "andlighet".
- Från efterföljelse... till "engagemang".
- Från lärjungaskap... till "verksamhet".
- Från bekännelse... till "tolkning".
- Från Ordet... till "mysterier".

Riktningen går på ett håll: - Från Gud i centrum, till oss själva i centrum...

Innan de sprider sig för mycket.

Först rullar cykeln sakta nedför backen, men ganska snart får den egen fart - precis som förytligandet.
Sekulariseringen går sedan av sig själv.

Och då krävs det stor beslutsamhet och kraft för att motverka den!

Ett enkelt sätt är att återta det kristna språkbruket - och inte skämmas för det.


En viktig punkt som Magnus Malm pekar på är att om en människa lämnar Gud, så har hon skäl att göra det.
Vi är skyldig henne respekt och lyssnade, påpekar han.

Och då talar vi inte om dem som går ur Svenska kyrkan för att spara pengar, utan snarare dem som i sorg lämnar, eftersom de inte får någon stimulans i sin kristna tro.

Jag har flera vänner som känner det så...

Om vi som kyrka verkligen vågar lyssna på var bristen finns, skulle vi kunna hitta tillbaka.

- Annars öser vi vatten med såll, menar Magnus Malm.

Diket tar över.

Bagaren äter inte sina egna bullar.
Bagaren vill inte ens baka bullar längre.
Bagaren har fyllt bullarna med lättuggad frigolit...

Inte är det väl så illa, som Ann-Sofie Dahl säger, att Svenska kyrkan har tappat tron på sin egen tro?

Min cykeltur genom bördig åkermark blev en riktig pilgrimsfärd.
I hungrig bön för vår kyrka.

Hungrig. Men det finns ju mat!

När Martin Luther spikade upp sina 95 teser på kyrkporten i Wittenberg för femhundra år sedan, så var det för att få den älskade kyrkan att vända om från sitt förfall.

Hans syfte var gott, att reformera och vända den skuta som höll på att gå på grund.

Jag menar att vi befinner oss där igen.

Men Luther blev tillfångatagen och bannlyst. Tack och lov kunde inget hindra honom från att tala fritt, och motivera sina ståndpunkter med citat ur Guds ord.

Jag hoppas att dagens reformatorer inte blir bemötta så hårdhänt.

Hårdhänt?

Vi kan börja med att be för alla präster, musiker, pedagoger och vaktmästare att de alla ska bekänna att Jesus Kristus är Herre, att det ska finnas en personlig tro med egen erfarenhet av frälsningen...

Det kan inte vara för mycket begärt av dem som ska förmedla frälsningen...

Sedan kan alla troende i församlingen börja ställa krav på sin kyrka, att få den djupa andlighet de längtar efter.

Allt flyger omkring...

Jag är mycket tacksam att Magnus Malm har skrivit den här boken - så slipper jag - och jag uppmuntrar dig, bästa bloggkamrat, att köpa den!

- Lusten att få bidra till att bryta tystnaden och ge näring åt ett samtal om detta, fick mig att göra ett försök, skriver han ödmjukt, från Asklanda, en oväntat solig vinterdag 2015.

Sköna Listerlandet.

Men nu lyser sommarsolen över ett augustivarmt Sverige, och min cykeltur genom böljande sädesfält på Listerlandet hade varken nedförsbackar eller sluttande plan.

Möjligen några sega uppförsbackar... men det tar jag som ett gott tecken.

To be continued...

Primära sekulationshälsningar,
Helene F Sturefelt, andligt hungrig med en svulten själ.

Ser klart?

KAY POLLAK VÄLJER GLÄDJE

Glädje på havet.

Detta är en fortsättning på föregående inlägg, om att gräva ned sitt pund istället för att förvalta det.

Det har tagit mig tre dagar att återfå någorlunda mycket energi för att orka med min dag.
Alla bokstäver och ord har varit omöjliga att närma sig.
Nu gör jag ett försök.

Och jag tar Kay Pollak till hjälp. Samt ett nyskapat kakrecept.

Denne filmskapare har en tes om att vi alla behöver släppa offerrollen:

Vi har blivit fostrade i att det är så synd om oss, för att andra har varit dumma mot oss.

Kay Pollaks motgift heter "att välja glädje".

Väljer blomsterglädjen.

Det skulle kunna vara ett ord ur evangeliet, där det står om de goda förvaltarna:

DU ÄR EN GOD OCH TROGEN TJÄNARE.
DU HAR VARIT TROGEN I DET LILLA, JAG SKALL ANFÖRTRO DIG MYCKET.

GÅ IN TILL GLÄDJEN HOS DIN HERRE.
                                          Matteus kap 25:21.


Detta är kärnan i det kristna budskapet; att leva i Guds glädje!

Men både herr Pollak och kyrkan har missriktat orden och förvaltat budskapet fel:

1. Kyrkan i sin gamla betoning på synd och skuld, där förlåtelsen inte hörs och befrielsen inte är tydlig nog.

2. Kay, då han säger: "Kyrkan har en sådan galen tolkning av många saker. Han dog på korset för våra synder skull" - det är bara påhittat av kyrkan, påstår han.

Ser du mörkret eller ljuset?

Han är djupt okunnig då han inte vill närma sig människans mörka baksida.

Och han förstår inte att Jesus sätter punkt för Gamla Testamentets offerkultur och utgör det sista offret på korset.

Det Kay Pollakt betonar - att vi inte ska gå in i offerrollen - är ju exakt det som Jesus visar oss!
Han var det sista offret, för att vi ska kunna "välja glädje" - - -!!

- Gå in i din Herres glädje!

Det känns som dubbelfel i tennis då serven går fel två gånger...

Tom som en plastpåse...

Att inte ha bättre bakgrundskunskap oroar mig, då denne annars så duktige filmskapare nu har gjort en uppföljning till "Såsom i himlen", med det självklara namnet "Så ock på jorden".

Landsortskyrkan är byns centrum och filmens nav, där han låter prästen predika i gammal stil, utan något evangeliskt kärleksbudskap.

Kay, det är att konservera något som kyrkan själv har lämnat bakom sig, för länge sedan!

Du har också ett ansvar att leva i tiden, precis som kyrkan lever i sin samtid.

Jag ser fram emot att se även denna film - och återkommer med en recension.

Vilken kyrka blir det?

Jesus berättar sin liknelse om att förvalta sitt pund/ sin talent, för att markera allvaret i att inte missa livet.
Och att inte missa när Gud kommer på besök...

Som vanligt har hans berättelser flera nivåer, och jag väljer en annan infallsvinkel nu;

- Att Gud anser oss vara förtroende värda.

En "talent" var en viktenhet som motsvarade i pengavärde 6000 denarer, vilket är flera årslöner.

DEN ENE GAV HAN FEM TALENTER, DEN ANDRE TVÅ OCH DEN TREDJE EN,
ÅT VAR OCH EN EFTER HANS FÖRMÅGA.

Du och jag har fått olika mycket att förvalta, var och en efter sin förmåga.
Varken mer eller mindre.
Det är vackert.

Vackert förvaltarskap.

Nu handlar det inte om pengar, utan om Guds rike.

Vissa har fått mycket stort ansvar - att förvalta försoningens ämbete och sakramentens gåvor - andra har fått mindre ansvar (utan att lägga någon värdering i det) att leva i denna försoning och ta med andra in i sakramentens glädje.

Men den som istället gräver ned sin talent, gräver ned Guds rike... och döljer det med sin rädsla.

Vilket måste vara mycket sårande för den som ger förtroendet!

- Har du inte ritat något med pennorna jag gav dig?
- Har du inte bakat någon kaka av mjölet du fick?
- Har du inte berättat om Jesus trots allt han har gjort för dig?

Trons stjärna och kärna.

En sådan förvaltare finns det ingen användning för.
Hen får ta konsekvensen av sitt handlande - och det är vi inte vana vid - med de tuffa orden:

- KASTA UT DEN ODUGLIGE TJÄNAREN I MÖRKRET DÄR UTE.
DÄR SKALL MAN GRÅTA OCH SKÄRA TÄNDER.
                                                  Matteus kap 25:30


Hur ska man inskärpa ett allvar om det inte finns en konsekvens?

(Det är en annan sak om det handlar om ånger och att inse sina fel - då finns det alltid nåd och förbarmande! Men det är inte liknelsens ärende denna gång).

Gud anser oss var och en förtroende värda.
Vi är Guds medarbetare!

Skapade till Guds avbild, vilket mässan alltid inleds med.

Här bör Kay Pollak besöka kyrkan igen, för att höra det han efterlyser:

- Varför säger man inte "Jag fantastiska, rika, unika människa"?! utan stället detta som alla generationer plågats med; "Jag fattig, syndig människa..."

Kay, vi inleder med det fantastiska - men kanske inte tillräckligt tydligt?
Vi kan lära av varandra.

Besegrar döden då han uppstår - det är Glädje!

Så, när vi fullgör vårt uppdrag, och gör det som Guds förtroende förväntar sig av oss, då infinner sig en skön glädje av tillfredsställelse.

Och Jesus markerar igen att det räcker med att vara trogen i det lilla!
Därifrån växer uppgiften, att berätta för andra om Guds rike.

DETTA HAR JAG SAGT ER FÖR ATT ER GLÄDJE SKALL BLI FULLKOMLIG.
                                             Johannes kap 15:11

Det är min bön att Guds vilja ska ske, både i samhället, i kyrkan och i biosalongen!
Vi har fått förtroendet att förvalta Guds vilja, här och nu.
Det är stort.

Gråbo och segelbåt. Vackert.

Nu vill jag be tillsammans med alla filmskapare och biotittare och kyrkbesökare:

Fader vår, som är i himlen.
Helgat varde ditt namn.
Tillkomme ditt rike.

Ske DIN vilja, såsom i himlen, så ock på jorden.

Amen.

Glädjerika hälsningar, med välsignelse till alla församlingsbor och samhällsmedborgare,
Helene Sture Fransson,

-  som fotograferade på Västra Näs och i Hässleholm,

- och ger dig glädje i flera dagar genom STURELLAS MANDELCHOKLADKAKA...

Du får förtroende att förvalta mitt recept väl:

- Vispa 2 dl socker med 2 ägg,
- alltmedan 150 gram smör smältes i ugn i sin form tillsammans med 100 gram blockchoklad.
- Blanda torra ingredienser: 2 dl mandelmjöl (inte vetemjöl!), 1 dl havregryn, 1 tsk bakpulver och 1 msk kakao.
- Rör ihop hela smeten försiktigt. Smaka inte! Då blir det inget kvar...
- Garnera med jordnötter.

- Formen är redan smord, ta i lite kokosflingor också innan du häller i smeten.
- Grädda ca 20-25 min i ca 200 grader.

Jag väljer glädjen.
Du med?!

Glada hälsningar.

GRÄVER NED PUNDET...

Gräver ned.

Det känns som ett misslyckande.
Jag orkade inte.

Kraften  räckte inte och batteriet tog slut.

Mitt pund är nedgrävt.

Följ med till Listerkyrkan på en fin gudstjänst!
Jag ska försöka återge några tankar utifrån dagens evangelietext, om att vara goda förvaltare.

Du minns säkert liknelsen Jesus gav om en man som bad sina tjänare ta hand om hans egendom medan han reste bort.

Ta hand om min egendom.

DEN ENE GAV HAN FEM TALENTER, DEN ANDRE TVÅ, DEN TREDJE TJÄNAREN GAV HAN EN TALENT.

ÅT VAR OCH EN EFTER HANS FÖRMÅGA.
                                                      Matteus kap 25:14-30.

De två första tjänarna fördubblade summan av det de fått.
Och de fick beröm.

- BRA, DU ÄR EN GOD OCH TROGEN TJÄNARE.
DU HAR VARIT TROGEN I DET LILLA, JAG SKALL ANFÖRTRO DIG MYCKET.

GÅ IN TILL GLÄDJEN HOS DIN HERRE.

Glädje. Såpnejlika.

Så långt är ju allting väl.

Problemet kommer när den tredje tjänaren erkänner att han inte har gjort någonting alls med sitt enda pund, eller talent, som det står i denna översättningen.

Han var rädd. Hans fokus låg på den egna oförmågan.
Kanske såg han bara sin egen brist - på fantasi, eller initiativförmåga.

Han kanske var bränd? Utmattad och plågad.
Av en sanning som hans herre inte ville se.

Klämda resurser.

- HERRE, SA HAN, JAG VISSTE ATT DU ÄR EN HÅRD MAN, SOM SKÖRDAR DÄR DU INTE HAR SÅTT, OCH SAMLAR IN DÄR DU INTE HAR STRÖTT UT.

JAG VAR RÄDD OCH GICK OCH GÖMDE DIN TALENT I JORDEN.

HÄR HAR DU VAD SOM ÄR DITT.


Hur vågade tjänaren tilltala sin husbonde på detta sätt?!

Det låter som när vårdpersonalen kritiserar sina chefer, då de inte tillför tillräckligt många resurser... och vården blir lidande.
Effektivitetskraven orsakar att kvinnor går på knäna och börjar ta av sin egen energi istället...
Livsfarligt.

Att samla in där man inte strött ut.

Det låter ju också som en beskrivning av ett dåligt äktenskap...
Man kan inte skörda kärlek om man inte först har gett kärlek.

Allt enligt de röda pärlorna i Frälsarkransen. Ta emot - för att ge. Ge för - att ta emot.

Röd kärlekspärla.

Vi vet att vi skall förvalta det som vi fått av Gud.
Både vad gäller pengar och övriga tillgångar i livet, men också de talanger och inre kvaliteter som vi begåvats med.

Britt-Marie sa i sin predikan att där behöver vi varandra, som gåvo-upptäckare.
Det är när vi är tillsammans som våra talanger kan komma i funktion.
Inte i ensamhet.

Jag satt och tänkte, allt medan tårarna brände.
All min sympati låg hos den rå-ärlige tjänaren, som varken kunde eller ville förmera det som inte var hans.

Det är ingen som vågar predika om det... så därför måste den tanken just nu få lite utrymme.

- Har får du tillbaka det som är ditt, varken mer eller mindre.

Ökenpärlan. 

Ibland läggs det på oss uppgifter som inte är våra.

Arbetslivets krav kan bli alldeles för stora.
Familjelivet får inte den näring som det behöver, och uppgifter förblir ogjorda.
Eller, den egna viljan står inte i samklang med den personliga energinivån.

Någonting är fel.

Det är en brist i systemet.
Ett läckage.

Då önskar jag att vi hade mod att säga ifrån, precis som den tredje tjänaren gjorde.

- Jag har gömt din talent i jorden.

Luften ur?

Så fort gudstjänsten var slut, gick jag därifrån för att slippa alla "sociala trevligheter".
Du som själv varit i utmattningens dimma, vet vad jag menar...

Batterinivå låg. Lampan blickar rött. Urladdningen nära.

Minnet fullt. Var god töm mobilen på objekt för att kunna ta emot nya meddelanden.

Exakt så fungerar hjärnan för den som lever med utbrändhet.

Det finns inte plats för mer!
Inte ens ett snällt ord.

Var la jag mobil-laddaren? Minns inte... All kontakt bruten.
Jag går och gräver...

... ner mig på badstranden.

Laddning pågår.

Undrar hur mycket som finns nedgrävt här?
Sandvikens sandstrand är mycket vidsträckt.

Tänk om jag stöter på någon annans nedgrävda pund här?

Jag lade min överhettade lekamen i det 18-gradiga klara saltvattnet.
Nacken och bakhuvudet - och hela min kropp - flöt en stund, med blicken riktad upp emot himlen.

Solen lyste genom höga slöjmoln.

Det var som att trycka på datorns Delete-knapp.
"Diskutrymme frigjort. Komprimerar filer." Lite mer luft i systemet.

Jo, luften räcker.

Detta är också ett förvaltarskap.
Att ta hand om sina sanningar.

Och att riskera att allt tas ifrån en....

- DU ÄR EN SLÖ OCH DÅLIG TJÄNARE.

DU VISSTE ATT JAG SKÖRDAR DÄR JAG INTE HAR SÅTT, OCH SAMLAR DÄR JAG INTE HAR STRÖTT UT.

DÅ SKULLE DU HA LÄMNAT MINA PENGAR TILL BANKEN, SÅ ATT JAG HADE KUNNAT FÅ IGEN DEM MED RÄNTA NÄR JAG KOM HEM.

TA NU IFRÅN HONOM TALENTEN OCH GE DEN ÅT MANNEN MED DE TIO TALENTERNA.

VAR OCH EN SOM HAR, HAN SKALL FÅ, OCH DET I ÖVERFLÖD, 
MEN DEN SOM INTE HAR, FRÅN HONOM SKALL TAS OCKSÅ DET HAN HAR.

Ingen sådd, ingen skörd.

Ja, jag vet hur det känns.
Fruktan över att allt det lilla som är kvar, också ska försvinna.

Frågan är om det hjälper ifall jag hittar mobil-laddaren...

Var det verkligen ett misslyckande att inte orka idag?
Det visar ju bara att hjärnan är på min sida, och "släcker ned" för att skydda mot för många intryck.

Vila.

Får jag också gå in i vår Herres glädje, trots ofullgånget uppdrag?

Skördar gamla gummidäck...

Men att leva i brist är inte Guds avsikt med våra liv.
Systemfelet kan åtgärdas.
Energiläckan kan lagas.

Och det nedgrävda pundet kanske bara ligger där i träda... och bidar sin tid - med eller utan ränta.

Fortsättning följer.
Vi är inte klara än. Gud är den som kan fylla på förråden.

Nu cyklar jag hem.

Cikoria, i vägkanten.

Pundiga hälsningar från den grävande talent-simmaren,
Helene F Sturefelt,

- sjukskriven i Sveriges mesta folksjukdom. Tills...