HJÄLPER PÅSKEN?

Mitt påskträd i julgransfoten.

Vad ska påsken vara bra till? 

Folk springer runt och letar efter kvastar, påskägg och skyller på en hare som gömt dem... Påskkärringar och häxor är i farten så fjädrarna ryker.
Men ingenting av detta ger någon näring för själen.

Vad skall påsken vara bra för?

Det är ju skönt med några extra lediga dagar så att man hinner med att göra fint i trädgården och sedan vila sig lite. 

Men sen då?

Det existentiella djupet ropar ju efter svar på livets lidande och den slutliga döden. 

Hur skall man stå ut med det utan att tappa tron på livets mening?

Kan vi inte släppa det här tramset snart?

Ända sedan jag upptäckte påskens egentliga innehåll har jag levt efter en livsmodell som håller att leva efter.

Varje gudstjänst gestaltar ett drama som jag inte vill missa. Alla känslor finns där. Inget mörker är främmande. Inte heller någon glädje, som till slut exploderar!

Skärtorsdagens sista måltid ger mig flera möjligheter:

- Hemma runt bordet bryter vi det stora Kristus-brödet synligt så att vi kan ana att rättvisa är en del av Guds väsen. Brödet, maten, skall räcka till alla, runt hela vår jord.

- Jesus tvättade lärjungarnas fötter innan måltiden. Han som var störst gjorde sig till de andras tjänare. Det blir en mycket vacker mänskosyn om vi alla lever efter det - att tjäna varandra. Jämbördigt!

- Svikaren Judas satt också runt bordet. Det påminner mig om att det i varje familj finns en som har det svårt... och som inte vill tillhöra gemenskapen... men som Jesus ändå ser.

Vårt speciella Kristusbröd.

Långfredagen är korsfästelsedagen. 

- Vi får tillåtelse att vara lite låga i humöret denna dag. Även om solen skiner behöver vi inte vara glättigt glada eller påtvingat lyckliga. 

Långfredagen är en sorgedag. Där får alla sorger plats och Jesus på korset tar min börda på sig.

Och hela världens synd och skuld!

- Hemma dukar jag direkt på bordet, utan duk och med släckta ljus. Jag serverar påskalammet och det blir ingen fika den eftermiddagen... Eller? Kanske en liten glass med mörkaste choklad?

Jesus för världen. Kristianstad.

Sen vågar jag inte berätta att jag ändå gjorde något mycket förbjudet... jag gick på fotboll på Strandvallen och såg när Mjällby besegrade Hammarby med 3-1! 

Den runda bollen symboliserade kampen mellan de gulsvarta och de grönvita - jag skriver inte kampen mellan gott och ont - men spännande var det. 

Och livets egen smärta fanns där någonstans mellan fotbollsmålets stolpar. Livet kan gå på offside, det kan bli gult kort som varning för felaktigt beteende och det kan bli straff... Man kan bli utbytt eller bli sittande på bänken utan speltid. 

Men det kan också bli fullträffsmål! Så är det med det lilla livet vi lever också.

Mjällby besegrade Hammarby, 18 april 2025.

Påskafton är en dag av vila och väntan.

Vi åkte till släkten i Småland och fick se när fåren tog hand om sina nyfödda lamm!

Verkligheten säger att de inom ett år kommer att bli nästa års påskalamm i frysdiskarna...

Kusinen bar in de nyfödda i ladan, till skydd mot räven. Han höll dem lika varsamt som den herde jag lärt känna, vid namn Jesus Kristus... 

Djupt berörda körde vi hem i kvällningen.

En riktig herde i Småland.

Påskdagen är jubeldagen!

Så underbart att få gå till kyrkan och sjunga alla de starka psalmerna:

- Upp min tunga att lovsjunga hjälten som på korsets stam, för oss blödde, led och dödde som ett skuldlöst offerlamm...

- Vad ljus över griften han lever O fröjd! Fullkomnad är Skriften, O salighets höjd.

- Bordet dukas med finaste duk och ljus, med godaste maten vi kan hitta på. Janssons frestelse... och sill...! Sill igen! ; )  Uppstått har Jesus, hurra hurra.

Glädjeglass!

Dessa fyra starka dagar inrymmer hela vår existens. 

Svek och bedrägeri finns med och göms inte under bordet. Ödmjuk självuppoffring är där, liksom att få syn på den Gud som älskar oss var och en på det mest utgivande sätt världen skådat.

Döden blir uttalad, smärtan likaså. Ångesten i Getsemane erkänner livets värsta djävlighet - att uppleva sig övergiven av Gud själv.

Och sedan kommer det mäktigaste av allt  - att livet segrar över döden, samtidigt som påskliljorna går genom asfaltens svarta yta. Det verkar som om Gud har kontroll över hela skeendet... då behöver jag inte vara rädd!

Påskens dagar ger mitt liv den djupaste mening.

Uppståndelsekorset i Tyska kyrkan, Karlskrona.

Och sedan kommer ännu en firningsdag: Annandag Påsk.

Det är löftet om mötet med den uppståndne herren. Kvinnorna vid graven fick ett personligt möte, berättar evangelisterna. 

Många, många människor där efter har fått samma möte, både personligt och i drömmar, eller i det djupaste mörker då Jesus gett sin FRID in i plågade hjärtan. 

I vår familj fick vi vara med om en stor högtid, denna Annandag Påsk, då en av våra ungdomar valde att ta emot det heliga dopet och bli inlemmad i Guds heliga förbund. 

Stunden var fylld av stor närvaro och Guds stilla helighet då Ordet blev läst och Vattnet upphällt.

Dophögtid!

Så, för att svara på frågan:

- Hjälper påsken?

Ja, det gör den, om man närmar sig dess egentliga innehåll - och umgås med personen Jesus.

Det finns ett HOPP som är större än allt annat i vår kristna tro.

Det märks särskilt tydligt vid begravningar; familjer där tron är närvarande har en sorg som inte är nattsvart.

Därför ber jag lite extra för dig som inte har tron levande i ditt liv, att du skall få ett möte med Jesus, i bönen, i lovsången, så att ditt liv blir förvandlat av det nya liv, som föds inifrån.

Glad Påsk!

Varje söndag!

Helene F Sturefelt,

- äggätare och bibelläsare.

Ägget som symbol för det nya livet.

P.S. Påven Franciskus dog på Annandagen efter att ha gett sina sista krafter i en påskhälsning på Påskdagen. Så underbart att få avsluta sin livsgärning just vid denna tid på året!

Dessutom är det så att kyrkans kraft visade sig vara starkare än all militärmakt då påven Johannes Paulus II fick muren på fall och hela Sovjetunionen...

Hjälper påsken?

JA!

Påven visar kraften i den kristna tron.

Har någon sett min kvast? Jag skall ut och sopa gårdsplanen...

... rent från kaniner och kärringar!