HASSLÖFESTIVALEN; VARG och BETANIA

Hasslöfestivalen 2018.

Festivaler hör sommaren till. Vi vill komma samman och umgås tätt ihop, lyssna på musik, äta grillat och kanske också höra ett och annat Gudsord.

Ibland hör allt detta ihop. Ibland är det avgrundsdjupa avstånd, med rädsla eller förakt för varandra.

Puh! Det är fortfarande så förb... varmt ute att jag hellre sitter inne... och skriver. Och flämtar i klimattorkan.

Men följ med nu till HASSLÖFESTIVALEN i Karlskrona skärgård så ska jag bjuda på några oväntade möten.
Men det är bara för den som vågar leva "i världen" bland vargarna...

Lokalbandet Varg.

Jag blev glatt överraskad när jag bland glada festivalbesökare såg några välbekanta svarta skjortor med vit krage.
Kyrkans folk är här! Mitt i folkvimlet. På plats!

Som ett lyssnande öra eller för att ge en uppmuntrande kram. Precis vad jag behövde. Precis vad många andra också behövde.

En påminnelse om Guds närvaro.

Det finns ett Stort Ljus.

Vi fyllde våra vattenflaskor vid de smarta vattenkranarna - just nu med den dyrbaraste drycken. Vatten.

Från lilla scenen mullrade vargarna.

Hasslöfestivalen är noga med att blanda de stora artisterna med de lokala, annars mister festivalen sin förankring och sin charm.

Och VARG tillhör Hasslö, precis som Selmas Broskband och Caj Karlsson.
Men aldrig kunde jag väl ana att jag tolv timmar senare skulle stå i predikstolen på Betania och predika vargarnas evangelium...

Dyrbaraste drycken.

I låten Rekviem sjöng de:

MAN NYTTJAR FOLKS RÄDSLA OCH OKUNSKAP
TILL ATT RUSTA FÖR STRID
DET STORA OVÄSENDET I EN ANNAN TID.

MAN UNDRAR NÄR BÖDELN TAR VID.

TVÅ VARGAR SOM STRIDER PÅ FÄLTET IDAG
OCH DEN VARG SOM VI FÖDER, DEN VINNER SITT SLAG.
STÅR VID ETT VÄGSKÄL, DU OCH JAG HÄR IDAG.

Vargs senaste album.

Hasslö är en röd ö. Socialdemokraten Fabian Månsson har präglat bygden lika mycket som frikyrkofolket.
Ibland har striden varit densamma - mot fattigdom och förtryck - men lika ofta har förtrycket av varandra blivit bådas strid...

Varg's sångare David Blome sjöng i låten "Halleluja, min vän":

VAD ÄR DET FÖR EN HÄRSKARE SOM TILLÅTER DET HÄR?
OCH ATT JFK ÄR DÖD OCH KARDASHIAN MILJONÄR?
JA, TA EN TITT NÄR HÄR GUD, ÄR DU NÖJD MED VAD DU SER?
FÖR SATAN SITTER MED EN ÖL OCH LER.

De existentiella frågorna är lika nödvändiga i musiken och politiken som i kyrkan.
Men när kristna och oförstående predikanter fördömt istället för att visa vägen till Gud, är det Gud som blir människans fiende - inte satan.

Trots att det är han som sitter och dricker öl och skrattar...

Ibland har den lilla människan otur när han resonerar. Det är ju satans ondska som är vår fiende! Och Gud är inte alls nöjd "med vad han ser"!!
Det var ju därför kan kom till oss i gestalt av Jesus Kristus...

Vän. Inte fiende.

Varg fortsätter, upprörda över vad de en gång fått möta i kapellen:

KLIV IN I HELGEDOMEN, HÄR ÄR VI UTVALDA AV GUD.
OM DU VACKLAR I DIN TRO KAN DU FÅ HJÄLP AV KRISTI BRUD.
HALLELUJA, HALLELUJA, MIN VÄN.

MEN VI TROR INTE PÅ ANDRA, SANKTE PER OCH KLERSI.
ÄR DE SOM GÖR DET BÄTTRE, MYCKET BÄTTRE ÄN VI?
HALLELUJA, HALLELUJA, MIN VÄN.

Hasslövargarna.

De rosa neonstrålkastarna gav ett lömskt skimmer av snällhet över de upprörda låttexterna.

Jag har också mött fundamentalister som fördömt synden i världen med alla dess karuseller och tivolin... Eller som Göran Sahlberg skriver i sin utmärkta bok "När tiden tog slut" (2007):
- Skämt-anden måste bort ur predikanthjärtat!

Allvaret måste markeras allvarligare.

Och så hamnar man i fördömelse av den värld som Gud själv älskar...

Det gör människorna ont. Jag förstår mycket väl det David Blome fortsätter dikta:

SÅ GÖR SOM OSS (det heter "vi"...)(förlåt språkpolisen) OCH SJUNG MED I DENNA SÅNG.
OCH SKIT I VEM DE UTVALDA SKA FRÄLSA NÄSTA GÅNG.
ÄR MAN 'PERSONA NON GRATA' FÖR ATT TJEJ TYCKER OM TJEJ
DÅ ÄR GUD OCH RELIGION INGENTING FÖR MIG.

Gud utväljer - dig.

Här finns en säker känsla för vad som är rätt och fel. Gud kan inte låsas in i bönhus och kapell av dem som är rädda för världen.
Gud är så mycket större än så! Det vet både vargar och lammungar!

Om man inte blir sedd av den där guden för den man innerst inne är, då vill inte jag heller vara med.
Här har moralisterna en stor skuld till att stänga människor ute från den Gudsgemenskap de längtar efter.

Vi sårar varandra.

Den ene biter av rädsla för att bil besmittad av världen.
Den andre hugger av sorg för att bli fördömd och avvisad.

Sårar varandra.

Men till er vargar på scen denna kväll; kyrkans "kleresi" var ju på plats mitt ibland oss alla, med det goda Guds evangelium som ni efterlyser:

TY SÅ ÄLSKADE GUD HELA VÄRLDEN... Joh 3:16.

Så, till nästa år kan ni väl skriva en vers till på Halleluja, min vän!?!


Vi njöt av festivalen och tuggade förnöjsamt på de rökta revbensspjällen. Vi tog en öl också, jodå, inte med satan... utan med goda vänner.

Huvudakt var ett par verkliga favoriter.

Europe!!

Europe!

De inledde med åska och dunder, samma åska som dragit över kommunens norra delar och släppt ett par välsignade millimeter regn över den förtorkade marken.

Skön hårdrock när den är som bäst får allt mitt inre muller att tystna. När kraften och intensiteten är tillräckligt stark utanför, blir mina tankar, begär och känslor alldeles stilla. Nu låter det utanför mig som det annars gör inuti.

Det blir lugnt.

Vilken njutning att sitta där under VIP-logen i en Sacosäck och lyssna till ett av Sveriges bästa band, allt medan sommarkvällen svalnade av och solen gick ned.

Hasslöfestivalen 2018 var över för i år.

Men morgondagen var Herrens dag och då vill vi gå till gudstjänst. Men vart?

Underbar kväll.

Är vi på Hasslö så är vi. Och Betania inbjöd till möte kl 10.00.
Efter frukost i trädgården körde vi gärna dit.

Det var som att komma in i en tidsmaskin. Från Nutid till Förr.

Luften var redan slut och jag önskade intensivt att någon skulle öppna ett fönster och släppa in frisk luft.
Vi fläktade oss med festivalprogrammet och sjöng segervisst ur Segertoner om himmelens härlighet.

Söndagsmöte.

Enkelhet och ärlighet präglade mötet. Men också en sorg.

Det var sorg över alla som inte var där, som inte ville vara där, över alla ofrälsta och hur det står till med kristenheten i vårt land.
Ja, den sorgen kan jag också känna, men jag var fylld av en annan erfarenhet.

Vi fick höra ett vittnesbörd från en ung man som bestämt sig för att vara kristen. Han läste några uppmuntrande ord om hur Gud ger människan lugn och tar hand om allt.
Vi förstod att detta var självupplevt och att han var glad över sin nyfunna Gudsgemenskap.

Det blev vi alla.

Men jag satt och tänkte på vargarna.

Frimodige Carl.

Tänk om de hade varit här... Nä-äää ….

Tankarna lämnade rummet och levde sitt eget liv. Varför kunde inte de här två världarna mötas?
Festivalvärlden och bönhusvärlden?
För mig är det ingen konflikt.

Skulle jag gå fram och säga något? Ibland händer det att mötesledaren ger utrymme för det.

Nu var det så kvavt i lokalen att det var syrebristen som fick oss att resa oss upp, men jag gick inte ut utan stegade fram till mötesvärden och viskade:

- Kan jag säga något?
- Jag satt just och väntade på det, blev det överraskande svaret av Gösta.
Kjell hade också bett på morgonen att "någon annan skulle komma och ge ett annat perspektiv".

Iklädd sommarblus och solglasögon ställde jag mig vid podiet.

Älskade bönhus.

Jag blickade ut över den trofasta skaran på femton personer som satt i bänkarna.

- Först vill jag tacka för en fin bibelpredikan, sa jag, om att grenen ska växa ned mot djupet och inte bara sträva uppåt mot karriär-ljuset... Jag känner också er längtan att möta människor... och er sorg att ni inte gör det...

Jag visade mitt festivalband runt handleden.

- Vi var inne på festivalområdet igår. Det var mycket trevligt! Har ni varit där inne under dessa dagar?

Frågan var retorisk för jag visste redan svaret.

Frikyrkofolk beblandar sig inte med Världen. Men Herren manade mig att bygga en bro.

- Vad säger Jesus till oss? Jo, att vi skall:

LEVA I VÄRLDEN MEN INTE AV VÄRLDEN.

Vi lever alla i denna värld, någon annan finns inte! sa jag.
Men vi skall inte leva av dess villkor där karriär och girighet kan bli målet för livet.

Vedermödans hot.

Jag tänkte igen på Göran Sahlbergs bok där maranata-pastorn hade fostrat sin son till att bara tänka på "Vedermödan", Anti-Krist och den stora Uppryckelsen till Luftmötet av de redan frälsta... som gjorde att pojken inte ville leka med andra barn, bara följa med sin far på predikomöten för att förbereda sig för saligheten...

En from dam med knut i nacken nickade bifallande.
Jag tog sats och sa:

- Hela Hasslöfestivalen är ett enda stort missionsfält! Vi behöver inte åka till Afrika... Det är bara att ta steget tvärs över vägen... Men då måste vi förstå vad Jesus menar med att "leva i världen, men inte av världen...
Gå dit! Möt folket! Prata i god samvaro!

Var inte rädda.

Men det var precis det som dessa fina, fromma bönhusmänniskor var.

Livrädda för att bli besmittade av världen. Tänk om det är roligt...
Tänk om Skämt-anden tar över... och man börjar skratta för högt och trivas med det triviala, som Göra Sahlberg skriver.

Är inte vår tro starkare än så? Är inte Jesu kärlek starkare än alla karuseller och nöjesparker?

Mänsklig kärlek. Och Guds kärlek.

Jag kände sådan kärlek till dessa människor. Gå ut i hela världen... utom på den egna festivalen...
Här fanns ett inre förtryck som hämmade alla och envar.
Och jag bad innerligt om Frimodighetens Ande...

- Prästerna är där! I tjänsten, klädda i sina prästskjortor! Vi är många kristna som är där och bara vill Godhet.

… och jag tänkte på vad som verkligen skulle kunna hända om vargarna och lammungarna möttes. Eller fårtackorna och baggarna...

Bygg! Tillsammans.

Först skulle de behöva reda ut en mängd missförstånd och fördömande från ömse håll.
Sedan skulle de sakta börja lyssna till varandra, utan att stå i försvarsställning.
Till slut skulle en förståelse av den gemensamma längtan uppstå, tänkte jag, och Betania skulle lösas från sin kramp och Vanligt Folk våga gå dit.

För Guds skull.

För att Jesus älskar oss. Alla.

Tänk så enkelt det skulle kunna vara. Och är!

Gå ut. I världen.

Men Vargarna morrar i sin sista vers:

DE SVAGA HITTAR GUD I DET DE INTE KAN FÖRSTÅ.
MEN VI VÄGRAR TRO PÅ NÅGOT SOM ÖVERHETEN HITTAT PÅ.
VI BEHÖVER INGEN KYRKA FÖR ATT KÄNNA OSS VID LIV.
FÖR INGA BÖNER KOMMER GE DIG NÅGON NY GIV.

Nej, vi är inte svaga. Vi deltar inte i en "religion", än mindre i någon slags kristen överhet.
"Kyrkan" finns också utanför kyrkan. Den finns överallt där någon har Jesus i sitt hjärta.
Och bönen, i form av tillbedjan, är lika underbar som att umgås med sin älskade...

… kravlös... i en öppenhet där Guds nåd och kärlek kan strömma ned fritt.

Så, välkomna!

Vi har mycket att tala om.

Välkomna. Bortom staketen!

Så.. vilken varg är det som vinner striden i det här livet?

Egentligen är det en "indianberättelse" där pojken frågar sin pappa om det onda och det goda.
Vinner den vita vargen eller den svarta?

Svaret är det klokaste av alla:
- Den varg du matar...

Därför vill jag mata den varg där vi alla kan mötas. Inte rädslans varg. Inte heller fördömandets.

Jesus kallas ju för "Guds lamm", men just nu är han en Jesus-varg! Orädd, men utan att bitas.


Frimodiga festivalhälsningar från

Helene Betania Vargfelt,

- festivalälskare, mänskoälskare och Jesusälskare,
- befriad från mänskofruktan och vargrädsla...

Sommarliv. Mänskoliv.