Rondellstjärna.
Igår hade Abraham namnsdag. Idag är det Isak.
Ännu så länge bär almanackan spår av vår bibliska historia, med de förfäder och förmödrar vi inte får glömma.
Namnet Isak är känt här i Sverige sedan 1200-talet och blev en riktigt modenamn på 1990-talet.
Nästan 20.000 grabbar heter Isak i vårt land.
Även i vår släkt finns en älskad pojke som bär detta vackra namn.
Men vad betyder det?
Och var har Gamla Testamentets Isak med Nya Testamentets Kristus att göra?
Nätad gran.
Jag bildsätter inlägget med den gran som jag "sköt" bakom rondellen vid Netto, och sedan släpade hem på cykel över kullerstenen.
Man skulle kunna tro att den är köpt över "netet"/ nätet med tanke på hur den ser ut, men så är icke fallet.
Let's rock around the barr, alla Sölvesborgare!
En och annan girland blir det också, allt för julstämningens skull.
Den barriga rockstaden.
Jag minns det otäcka bilderna i Barnens Bibel då gamle Abraham skulle offra sin ende son Isak...
Så skrämmande det var!
Hur kunde han? Hur kunde Gud begära något sådant?
När han och Sara äntligen hade fått sitt barn så var det väl meningslöst att försöka döda pojken?
Och var det verkligen lämpligt för små barn att höra sådana hemska historier?!
Vilken grym pappa...
Som vanligt måste varje text låsas upp med någon slag nyckel till förståelse.
Utan bakgrundskunskap blir det hopplöst svårt att förstå.
Det är mycket vi inte förstår.
Det är inte lätt för oss att förstå hur viktigt detta med offer var förr.
Offer... avstå...
Vi som inte ens kan vänta med semlorna till fastlagsöndagen utan skall äta dem till första Advent...
Men ingen av oss kommer ifrån Guds prövningar.
För att dana vår karaktär och forma vårt tålamod är det mycket som Gud inte ger oss... och då handlar det inte m bakverk utan om livets riktiga svårigheter.
Det mesta i livet är ett lån. Vi kan inte äga våra relationer.
Vänta. Avstå.
Ta emot när rätta tiden är inne.
Ett moln gör sällskap.
När Sara hade fött pojken gav Abraham honom namnet ISAK.
Det lär betyda "den som skrattar" - ja, han var ju den som blev början på det folk som fick namnet Israel - en glädjens dag!
Om jag skall våga använda KG Larssons tankar kring symbolvärdet i de hebreiska bokstäverna /se gårdagens inlägg/ så gömmer namnet följande koder:
- bokstaven I står för något obetydligt. En markering att inte förhäva sig.
- bokstaven A symboliserar gudsnamnet Adonaj. Gud visar att han är med Isak - för sitt namns skull... och bor i honom!
Jag är med dig.
Hur var det då den dagen när Gud befallde Abraham att offra Isak?
Hela berättelsen finns att läsa i 1 Mosebok kapitel 22.
Märkligt nog står det inte om några protester.
Han gör iordning ved till brännoffret och tar med sig en åsna, två tjänare och så Isak.
Efter tre dagar är de framme vid Moria berg. Han talar med tjänarna och säger:
STANNA HÄR MED ÅSNAN. JAG OCH GOSSEN VILL GÅ DIT BORT.
NÄR VI HAR TILLBETT SKALL VI KOMMA TILLBAKA TILL ER.
Det verkar som om Abraham räknar att de skall komma tillbaka - båda två!
Isak bär själv veden, vilket han säkert gjort förut till andra offer tillsammans med sin far.
Han tycks ännu ha sitt barnaleende i behåll för nu utspinner sig ett förtroligt samtal:
- MIN FADER!
ABRAHAM SVARADE:
- VAD VILL DU MIN SON?
HAN SADE:
- SE, SE HÄR ÄR ELDEN OCH VEDEN, MEN VAR ÄR FÅRET TILL BRÄNNOFFRET?
ABRAHAM SVARADE:
- GUD UTSER NOG ÅT SIG FÅRET TILL BRÄNNOFFRET, MIN SON.
SÅ GICK DE BÅDA TILLSAMMANS.
Redan här kan vi ana vilken förebild Isak är till Jesus...
Isak - obetydlig och liten, men ändå med Guds närvaro i sig.
Liten. Men inte obetydlig!
När Jesus är i Getsemane och går in i sin dödskamp för världen, svettas han blod och tårar i ångest.
Men det står ingenting om skrik eller ångest när Isak lägger sig på offeraltaret.
Tror han kanske att det bara är en lek?
Men Abraham vet allvaret när han höjer kniven över sin son.... i ett intensivt lyssnade till Guds röst.
DÅ ROPADE HERRENS ÄNGEL TILL HONOM FRÅN HIMMELEN OCH SADE:
- ABRAHAM! ABRAHAM!
HAN SVARADE:
- HÄR ÄR JAG.
DÅ SADE HAN:
- LÅT INTE DIN HAND KOMMA VID GOSSEN, OCH GÖR INGENTING MED HONOM.
TY NU VET JAG ATT DU FRUKTAR GUD, NU DÅ DU INTE HAR UNDANHÅLLIT MIG DIN ENDE SON.
Du får honom tillbaka!
Avstå, avstå, avstå... från allt det goda i livet. För att sedan plötsligt få det tillbaka!
Nu ännu mycket mer dyrbart!
Och Isaks lugn - vad kan vi lära av det?
Jag tänker så här:
Livet försätter oss ibland i situationer där det känns som om vi håller på att bli offrade på någons altare, utan att ha bett om det....
Ska vi låta det ske?
Invänta döden lugnt?
Eller resa oss upp och gå?
NÄR ABRAHAM LYFTE UPP SINA ÖGON FICK HAN BAKOM SIG SE EN VÄDUR, SOM HADE FASTNAT MED SINA HORN I ETT SNÅR.
Denna vädursbock slaktades som brännoffer i sonens ställe.
OCH ABRAHAM GAV DEN PLATSEN NAMNET "HERREN UTSER".
NU FÖR TIDEN HETER DEN "BERGET DÄR HERREN LÅTER SE SIG".
Nja, det vet jag inte...
Att behålla lugnet när det stormar runt en, är det svåraste som finns.
Men tänk om den unge Isak kan vara en förebild för oss?
Ta några djupa andetag... Lyft blicken uppåt... ha förtröstan.
Du är inget offer.
Någon har lagt den rollen på dig.
Vänta. Tills den riktiga "syndabocken" visar sig!
Du får ta min plats istället.
Gamla Testamentet är fullt av förebilder som pekar framåt.
Den ena personen är länkad med den andre.
Isak är en förebild för Jesus, men bara som en "övning..."
När det stora världsdramat drog ihop sig, avstod Gud från sig själv... då han lät sin ende son gå in i offerrollen.
Jesus gav sitt liv av fri vilja. Han mördades inte.
Det betyder att hans död är grundad i kärleken.
Hans död blev också det enda sättet som döden själv dödades på... då Jesus uppstod igen på tredje dagen.
Offret var nödvändigt för att försoningen skulle bli giltig - med ett fruktansvärt högt pris!
Och för att ett arv ska utlösas, måste någon dö...
Det Gamla Testamentet gäller inte längre. Nu har det Nya Testamentet kommit.
Sol i Sölvesborg.
I sin bok "Israel - landet som berör" resonerar han kring den igenmurade Östra Porten, vars bro leder upp till Olivberget.
Där uppe fanns det för länge sedan ett altare, mitt emot själva templet (sid 20).
Det är en mäktig tanke att tänka att dessa två händelser skulle kunna ha utspelats på samma plats.
- Kan huggsexan om Jerusalem bottna i att man idag vill beröva det judiska folket de platser som David en gång köpte, för att bygga just sina altare och sina tempel?
Jag låter frågan hänga i luften, för nu är det dags att avsluta.
Dags klä av granen...
Granen har fått av sig sin transportstrumpa och står nu på balkongen i julgransfoten.
Jag hittar inte min julstjärna...
Vad ska jag ha i grantoppen istället?
En tupp?
Julen varar ju till påska...
Nej nu vet jag - en vädur förstås! För att hedra Isak, den tålmodige föregångspojken.
Och så hänger jag ett litet Jesusbarn på översta grenen, alldeles nära.
En sådan biblisk gran har ingen skådat förr!
Barriga och darriga hälsningar från
Helene Sture Isaksfelt,
- gran- och pyntälskare, med Bibeln i ena handen och glittret i den andra!
Hårda barrdarriga hälsningar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar