NEGATIVT om POSITIVT

Strandsatt, mitt i havet?

Pessimisten sa:
- Det kan inte bli värre!
Optimisten sa:
- Jodå..

Frågan är vad som verkligen är negativt och vad som är positivt.
Många gånger blandar vi ihop begreppen och livet kommer i obalans.

Vad skulle Nalle Puh och I-or säga om detta?
Inom "new age" har man sina svar. Och vad säger Jesus?

Oflyt.

Jag brukar säga att vi lever i en tid som är "lycko-fascistisk" - vi ska var lyckliga, rika och friska - det är vår västerländska, välmående plikt!

Reklamen eldar på och ger oss dessutom en ständig känsla av missnöje.
Homo Reclamus.

Men vi är inte särskilt lyckliga, trots vår materiella standard.
Något skaver och gnager. En tomhet.
Oärlighet... längtan efter att de existentilla frågorna ska tas på större allvar?

Bättre flyt från detta hållet?

Då får vi väl tänka oss glada då.
- Tänk positivt!

Det låter ju bra, mycket bättre än:
- Tänk negativt... Eller; våga vara kritisk.

Nu vill jag syna detta lite grann, utifrån min egen infallsvinkel, utan anspråk att gälla någon annan än mig själv.
Men tankarna är allmängiltiga.

Och den stackars båten har ingenting med artikeln att göra... den är varken positiv eller negativ, den bara ÄR... Gul och grann.

Fastnat.

Vi kan jämföra med Bibelns ord.
Det är lika besvärligt som när man läser de starka texterna i Bergspredikan, där Jesus drar ut kärlekens väg till orimlighet:

- GE ÅT DEN SOM BER DIG.
VÄND INTE RYGGEN ÅT DEN SOM VILL LÅNA AV DIG.
- VAR FULLKOMLIGA, SÅSOM ER HIMMELSKE FADER ÄR FULLKOMLIG.

                                    Matteus kap 5:42-48

Vem riktas orden till?
Alla visdomsord och klokskaper kan bli destruktiva om de sägs till fel person.

Fast mark. Eller strandad?

Exempel:

* En kvinna som är fostrad att alltid se till andras behov före sina egna, blir lätt gränslös på ett felaktigt sätt. Hennes självutgivande kan leda till självutplånande, och det kan aldrig vara Guds meninng!

Om denna självutgivande människa läser detta ord att ge och ge, så kan andra lätt utnyttja hennes välvilja.

Om hon dessutom aldrig sätter gränser mot dem som vill "låna av henne" - då är hon snart illa ute!

Hur många av oss har inte böcker och LP-skivor ute på vift..
För att inte tala om pengar som aldrig kom tillbaka. Ofrivillig kollekt.

Endast Gud är gränslös.

Gränslös?

Ett annat exempel:

* Om orden riktas till en snål man, som helst vill behålla allt för sig själv, ja då kommer Jesusorden rätt!
Att vara fången i sin egen materialism gör ingen glad.
Saker binder. Prylar tar plats. Hus skall skötas.

Åh, vilken befrielse att få möta Jesus och av kärlek börja ge bort, ge vidare, ge generöst.

Han går vid min sida! Eller cyklar.

Nu går vi tillbaka till det "positiva tänkandet".

Vårt stressade samhälle med höga effektiviteskrav skadar oss.
Då hjälper det inte att tänka positivt.

Skulden läggs på den enskilde när det istället handlar om ett samhällsproblem, som skall lösas med andra åtgärder.

Här behövs tvärtom "negativt tänkande" i betydelsen att vara konstruktivt kritisk och våga sätta gränser. Säga ifrån.

- Nej!

Angry Smily.

På det känslomässiga planet kan behovet av vemod och eftertanke vara mycket större än det hurtiga och glättiga.

Det är ju trots allt fler vardagar än helgdagar.

Och händelser måste bearbetas och tankar reflekteras över.
Det tar tid.
Det finns inga snabba lösningar till lycka om "olyckan" inte får erkännas.

Jesus själv läste i Psaltaren 69, där avgrundsvrålen finns:

FRÄLS MIG TY VATTEN TRÄNGER MIG INPÅ LIVET.
JAG HAR SJUNKIT NED I DJUP DY, DÄR INGEN BOTTEN ÄR..

JAG HAR ROPAT MIG TRÖTT, MIN STRUPE ÄR FÖRTORKAD,
MINA ÖGON FÖRSMÄKTAR AV VÄNTAN EFTER MIN GUD.

JAG VÄNTADE PÅ MEDLIDANDE, MEN DÄR VAR INGET,
OCH PÅ TRÖSTARE, MEN JAG FANN INGEN...

Hjälp.

Orden fortsätter med en bön att fienden själva skall få möta sina onda gärningar.
Och när eländet har fått komma till uttryck i ärlighetens namn, då vänder det, och glädjen kommer tillbaka:

JAG VILL LOVA GUDS NAMN MED SÅNG
OCH UPPHÖJA HONOM MED TACKSÄGELSE.

TY HERREN LYSSNAR TILL DE FATTIGA
OCH FÖRAKTAR INTE SINA FÅNGNA.

Var sak har sin tid.

Våg-ar jag?

Men för den som kört fast i missmod och dålig självkänsla kan de goda, positiva uppmuntringarna vara ett nödvändigt fokusbyte.

- Jag kan! Jag vill förändring! Jag är värdefull och vacker.

Men inte på bekostnad att erkänna hur situationen verkligen är, utan som ett medel att komma vidare.

Jaget behöver ta plats, hos den jag-svage.
Men inte hos egoisten, där är det tvärtom.
Min kritik mot "new age" är att den utsatta medmänskan inte får plats. Diakonin saknas. Och Gud?
Här kan vi bygga broar till varann!

Åsnan I-or, som tappat svansen, behöver leka med Nalle Puh för att få upp humöret igen!
Och Nalle Puh behöver lyssna på I-or och hans perspektiv.

Men ta depressionen på allvar.

Det finns många hav att bada i.
Det finns många vatten som omger oss, en del alldeles för grunda, en del alldeles för djupa.

Var och en får hitta sitt perspektiv.

Ibland måste vi vara i det ljumma, grunda vattnet där nya yngel kan växa till sig, med nya tankar och nya livsmönster.

Sedan får vi ge oss ut på det djupa vattnet, våga de stora tankarna och stora idéerna!
Våga tro på oss själva. Bada i havets stora vågor.

Våga lita på att medmänniskan vi möter inte vill "lura skjortan av oss utan" utan är ärlig i sitt uppsåt.

Våga lita på att Gud har omsorg om både I-or och Nalle Puh, och att de lär av varandra.

- Det kan inte bli värre, sa Nalle Puh.
- Nej, just det, sa I-or, nu kan det bara bli bättre!

- DITT JA SKALL VARA JA, OCH DITT NEJ SKALL VARA NEJ.
Sa Jesus.

Vill du vila eller segla?

Och så kom störtskuren som lurade ute till havs, och tömde sitt vatten från ovan...
Jag hann inte hem. Det var för mycket vatten i knäna och vågor i håret, som du förstår.

Jag hade bara en liten bit kvar att cykla när jag vände mig om -  och såg en mäktig regnbåge innefatta hela bron!
Jag tappade andan.

Som om Gud ville spänna sin båge som ett tecken att Allt är Möjligt.

Ja, när Du säger det, Herre, då tror jag det!
Hos Dig bor varje äkta Ja och varje sant Nej. Amen.

Spänna båge.

Positiva kritikerhälsningar från:
- den strandsatta, grund-ligt badande i havsvågorna-skribenten

Helene F Sturefelt,
- som fotograferade Listerlänken till Sandviken i Sölvesborg.

Himmel och jord förbinds.

Och jag får leva Mitt i Prick!