ATT LYSA ÄR SOLENS VÄSEN

Solens väsen.

Det är en värmebölja över landet.
Sommaren är ovanligt varm och det brinner i skogarna runt Sala i Västmanland. Böner för er som är evakuerade och för er i räddningstjänsten!

Äntligen gick solen i moln där jag bor, och ett stilla morgonregn föll över Listerlandet.
Jag ber min morgonbön och läser Wilfrid Stinissens text för just denna dag, om Att bli seende.

Här följer några citat, samt egen bildsättning från Östergötland. Titta noga på skuggorna.


När vi föddes in i denna underliga, gåtfull värld, famlade vi i mörker. Vi visste inte varifrån vi kom och vart vi var på väg.

Men evangeliet lär oss att även blindfödda kan få en klar syn. Och meningen med livet är just detta, att vi skall bli seende människor.

Vart går vägen?

Var och en kan rannsaka sig efter dessa rader.
- Vad har jag varit blind för? Vad är det jag inte har sett?
Fartblind av livet.

I berättelsen som den blindfödde mannen i Johannes kap 9 ber inte den blinde mannen om att bli botad.
Initiativet ligger helt hos Jesus själv.

Han har kommit hit till världen för att göra blinda seende.
Vi behöver inte med kamp och möda bönfalla honom att bota oss, liksom vi inte behöver be solen att lysa.

Att lysa är solens väsen, och att ge blinda syn är Jesu väsen.

Den som låter honom göra som Han vill, botas undan för undan från sin blindhet.

Kvällssol över Östergyllen.

Tack Gud för Wilfrid Stinissen! Han låter evangeliet fortgå rakt in i vår tid, och i mitt hjärta.
Orden lever. Och ger liv. Och syn!

Insikt. Insyn. I själen.


Tänk så fel vi ber ibland, då vi tjatar på Gud, som om Gud inte ville det goda...
Guds väsen är Godhet!

Gud. God. Good. Gott.

Istället ska vi vända på bönen och tilltala stormarna och demonerna, precis så som Jesus gör:
- Tig! Var stilla! Lämna honom, far ut ur honom!

Kampen utkämpar jag inte mot Gud, utan mot det onda som hindrar. Molnen som skymmer... och skuggorna och anklagelserna under nattens timmar.

Drar mig in i skuggan..

Vågar vi låta Jesus göra det han vill med oss?
Vågar vi låta Honom dra ut mardrömmarna i ljuset, så att de avslöjas och smälter?

Eller håller vi fast vid vårt mörker eftersom det är det enda vi känner till?
Ovan vid ljus. Ovana vid frid och harmoni.

Ja, då är det bättre att vara kvar i det välkända, plågsamma mörkret...tänker kanske någon.
Men kom inte och anklaga Gud iså fall! Det var ditt val.
Den självvalda blinda oron.


Det är naturligtvis inte fel att bönfalla Jesus om hjälp, om att bli botad från allt sitt elände.
Men det vore fel att tro att Jesus inte lägger märke till oss om vi inte ropar.

Det Johannes vill visa med berättelsen om den blindfödde är inte att Jesus besvarar vårt ropade, utan att Han är Världens Ljus.

För att upplysas av detta ljus behövs inga särskilda prestationer.
Det enda nödvändiga är att inte avvisa ljuset, inte göra motstånd.

Motstånd att mogna?

Att inte göra motstånd...
På med solglasögonen! Ner i källaren! På med effektivitetstänkandet och pliktkänslan.
Glöm dig själv.
Missbruka din tid och kraft.

Nej. Gör inte det!

Luktar det inte lite brandrök i själen? Osar det inte svärta kring våra missriktade ambitioner?

Gömmer mig för ljuset.

Jag tar denna dag till att öva mig i att leva i ljuset.

Går med lugna steg i min lägenhet. Diskar lugnt. Plockar lite, i lugn och ro.
Jag går lugnt nedför trapporna, ned i källaren där det är mörkt och svalt... men strax upp igen.

- Jesus, Du är mitt ljus! Du visste redan allting. Och har väntat.
Nu börjar vi.

Den blindfödde ställde inte upp några hinder mot ljuset som ville tränga in i honom.
Men är det inte ofta det vi gör? Vi binder en duk för ögonen, och sedan är vi irriterade över att vi inte ser.

Om du vill bli seende, så sluta värja dig mot ljuset som vill upplysa dig, inifrån.

Jag ser! Mig själv.

Ibland är man en karikatyr av sig själv. En parodi. En tragisk variant som sprungit förbi sig själv, ut ur kroppen.
Detta är en farlig åkomma för alla oss kvinnor som är fostrade till att tjäna andra.

Men inte på bekostnad av våra egna behov, så har Gud aldrig tänkt.


De som tidigare hade sett den blinde mannen sitta och tigga, kände nu inte honom:

- Är det inte han som satt och tiggde? Några sa:
- Jo, det är han. Andra sa:
- Nej, men han är lik honom. Då frågade de:
- Hur öppnades dina ögon? Han svarade:
- Han som heter Jesus...

Läs hela historien i Johannes kap 9!


Att lysa är solens väsen. Att bota är Jesu väsen.
Att vara blommaa och leva i harmoni är människans väsen... men vi känner inte igen oss själva i ljuset.

Har vi blivit så vana vid "syndens skuggor" att vi glömt vårt ursprung?

- Du är lik dig  själv, men...

Vart tog du vägen, vackra blomma?

Jag tar fram min blockflöjt och spelar psalm 185:

O KRISTE, DU SOM LJUSET ÄR
DIG KAN EJ MÖRKER KOMMA NÄR,
VI SKÅDAR UPP I TRO TILL DIG,
NÄR SOLENS LJUS FÖRDÖLJER SIG.


- Tack käre gode Gud för ditt ljus!
Hjälp oss kvinnor att våga älska oss själva, såsom vi älskar andra, kanske lite för mycket...
Hjälp alla ambitiösa människor att hitta sin gräns.
Bara Du är gränslös.
Och alldeles underbart lysande! Amen.

Amen!

Helene Sture Strålefelt, som fångade solen - nej blev fångad av solen - och kröp i åkern utanför Vadstena..