UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

tisdag 7 april 2015

KVINNORNA HAN ÄLSKAT - Björn Afzelius

Nedlagd kärlek.


Jag sitter på en nedlagd tågstation och tänker.
Så många sorgliga avsked som skett här. Så många ljuvliga återseenden - med famntag och djupa kyssar.

Jag leker att jag är stinsen, som har sett lite för mycket...

Kvinnorna han älskat - vilka är de?
Och vem är det som älskat?

Är det Jesus det handlar om, och hans påstådda förhållande med Maria från Magdala?

Visst handlar det om honom, men nej, det fanns inget sådant förhållande.
Det handlar om Björn Afzelius. Och där fanns många förhållanden!

Relationer går inte på räls.


Vi ska låta Feberdansen få möta Evangeliet.

Utgångspunkten för detta inlägg är filmen om Björn Afzelius, som visades på TV här om dagen.

- Björn kunde inte stilla sig, han kunde inte stanna, säger en vän i filmen.
Han kunde inte vara trogen, inte leva familjeliv - även om han ville och försökte - han klarade inte av att ha ett privatliv.

Han var alltid på väg.

På scenen öppnade han sig fullständigt, men sedan låste han alla dörrar om sig igen. Till skydd.

- Nu är det slut, sa mamman till hans ena dotter. Hon orkade inte vänta på det som inte fanns.

Orkar inte vänta.


                FEBERDANSEN

ÄR LIVET ATT FÖRTRYCKA ELLER FÖRTRYCKAS?
SÅ BLIR KÄRLEK EN MÅTTSTOCK PÅ HUR VÄL MAN LYCKAS.

DÅ STÅR ENSAMHET FÖR FRIHET,
FÖRÄLSKELSE FÖR TVIVEL
OCH ÖMHET BLIR ETT SVAGHETENS BEVIS.


Vad döljer sig bakom dessa ord?
Afzelius texter är alltid självupplevda, förklädda i ord som många kan känna igen sig i.

DÅ BÖRJAR VI SOM LÄRT OSS VARA RÄDDA FÖR VARANDRA
TA SPÄNNTAG FÖR ATT PRÖVA STYRKAN HOS DEN ANDRA.

OCH SÅ VIRVLAR FEBERDANSEN
TILLS NÅGON MIST BALANSEN
OCH KÄRLEK BLIVIT ETT ORD FÖR HAT.

Ge mig ett tecken.


Jag tänker på Maria från Magdala igen.

Hon stod där vid Jesu tomma grav den första tidiga påskdagsmorgonen.
Alla förhoppningar om en räddande Messias och älskande Gud var nu krossade.

Febrig av sorg  stod hon där med sina begravningskryddor för att smörja den döda kropp, som inte fanns...

Det sägs att hon hade mött många män, men aldrig någon som Jesus.
Där fanns inget utnyttjande, ingen beräkning, inget förakt eller begär. Bara en ren kärlek som såg rakt igenom henne.

Större än all sexualitet. En Gudsnärvaro.

Filmen om Björn Afzelius berättade om hans sex-missbruk.
En kvinna i England avslöjade att Björn alltid brukade fråga henne om... när han var där... men hon sa alltid nej.

Sex-missbruk.


SÅ SÖKER MAN DET FULA I MÄNNISKAN INTILL SIG
DÅ STÖTER DU DIN VÄRJA I SVAGHETEN I MIG

OCH DÅ DRAR JAG ÅT MIG HANDEN
OCH KNYTER DEN I SKAMMEN
OCH SLÅR DIG DÄR JAG VET DET GÖR ONT.


Grunden till Afzelius relationsmissbruk låg i den uteblivna närheten från mamman.
Det skildrades så uppenbart, i mina ögon.

Han sökte henne ständigt, i andra kvinnor, men deras famntag kunde aldrig stilla den hunger han hade efter en trofast moder.

Söker en trofast moder.


SÅ BLIR ALLA VACKRA MINNEN SOM DRÖMLIKA VISIONER
OCH KVINNORNA JAG ÄLSKAT SOM NEDLAGDA STATIONER

DÄR JAG STIGIT AV OCH VÄNTAT
JA, HELA TIDEN LÄNGTAT
TILL ATT NÄSTA TÅG SKALL TA MIG DÄRIFRÅN.

Den ständiga flykten. Från sin ångest. Tomhet.
Vilken stark språklig beskrivning - de utnyttjade kvinnorna blev som nedlagda stationer...
Jag gråter.

Men jag gråter även över alla de män som så övergivet försöker trösta sig med dem, som inte kan mätta.

Maria från Magdala var kanske en sådan "nedlagd tågstation"...
Hennes perspektiv är att hon blir helt förvandlad av mötet med Jesus.

Effekten av hans sanningsblick och kärleksförstånd får henne att lämna sina livslögner.

Eros. Filos. Och Agape.
De tre sorternas kärlek sammanfaller i en glödhet punkt där Gud avslöjar hennes fel och misstag, och renar henne hel.
Öppnar stationen igen. För trofasta resenärer.

Trofasta resenärer sökes.


Nu i påsk har jag läst Simon Ådahls "Den oväntade resan" - om vad som händer när man på allvar vågar Gå Med Gud.

Han växte upp i kyrkan, men lämnade den. Besviken. Förnekade den kristna tron i många år.
Tills han mötte Gud igen.

Boken handlar om hur Helig Ande gång på gång talar genom honom, konkret och rakt in i människors liv.
Syftet är att upprätta.

En gång mötte han en pastor som varit församlingsföreståndare i Gävle. Pastorn genomgick en skilsmässa och gifte om sig. I den frikyrkliga ankdammen blev detta stor skandal.
Fördömelse.

Trots att Jesus säger att vi inte skall döma varandra.

Du vet inget om mig.


Simon Ådahl får ett tilltal till honom:

- Så säger Herren: Jag reser dig upp från din skräphög. Den herdestav som har slagits ur din hand sätter jag tillbaka nu...

Pastorn ramlade i golvet i en häftig gråtattack, helt skakad av det profetiska budskapet.
När han samlat sig berättade han hur han lämnat församlingen och känt sig förkastad.

- I skräphögen ligger jag och många andra med mig. Vissa har andra kastat dig medan somliga har placerat sig där själva.
Men om Du reser mig upp från denna skräphög, Gud, lovar jag att samla ihop alla de människor som ligger och "skräpar", och som inte vill gå till någon kyrka. (sid 224).

Resultatet av Helig Andes profetiska ord genom Simon Ådahl blev att de formade flera möten i en restaurant, där andligt hungriga människor kom för att ta emot Jesus.

Många blev/ blir!, helade från missbruk av pengar, alkohol, sex. Guds försoning läker felgångna begär.

Denna "restaurant-kyrka" är en god plats för många som inte känt sig hemma i kyrkan.
Feberdansen stillnar.

Skräphög. Res dig upp!


Läs boken. Sjöbergs Förlag.

Och se filmen om Björn Afzelius.

SÅ FLYR MAN TILL NÅN ANNAN SOM BLÄNDAR OCH BEDÅRAR
SOM OM KÄRLEKEN STOD ÖVER ARBETE OCH TÅRAR

JA, SOM OM TRYGGHETEN OCH VÄRMEN
OCH KAMRATSKAPEN VAR VÄRDEN
SOM PLÖTSLIGT BARA UPPSTOD UR SIG SJÄLV.

Nej, fly inte. Gå inte från famn till famn.
Varken vad gäller relationer eller gudar.

Den ende som kan gå "från famn till famn" är Jesus.

Och han kommer med förlåtelse mot feberfrossan.
Han kommer med upprättelse istället för föraktets gnagande bitterhet.

Jesus be-dårar inte. Han löser från dårskap. Dörskap.

Jesus älskar alla kvinnor och män tillbaka in i livet. Visar det goda bruket.

Öppna kärleksspåret igen.


En film, en bok, ett evangelium. Allt sammanfaller.
På en nedlagd tågstation, som väntar på sin renovering.

Gå med Gud. Vår trofaste himmelske Far!

Resande-hälsningar från
Helene Sture Rälsfelt,

- som fotograferade Gullberna station i Karlskrona, där man hoppas ett nytt resecentrum ska se dagens ljus i framtiden.
Med avskedskramar och återföreningskyssar!

Det gaur inte... Jodå!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar