UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

tisdag 23 december 2014

MADONNA - HORA


Maria, himlafaren Madonna.


- Kära jungfru Maria! Vad har de gjort med dig?
Du, som var en vanlig flicka bland unga kvinnor, har blivit satt på piedestal och berövad din vackra kroppslighet...
Ville du det?

Nu har vi firat 4:e Advent och Jesu moder Maria får uppmärksamhet.
Inte dyrkan och tillbedjan, utan just uppmärksamhet som förebild i att "bära Kristus", med tålamod och tro.

Maria har genom kyrkohistorien blivit fråntagen sin kvinnlighet och sexualitet.

Bästa bloggläsare, det jag nu skall skriva är en protest mot det. Maria har alldeles för länge fogats in i en manlig, patriarkatisk lydnad

Det är inte säkert du vill läsa om denna vinkling av madonnan contra horan.
Rubriken riktar sig till oss alla.

Rädda kvinnan.


Till min hjälp har jag en text av konstnären Channa Bankier, hämtat ur boken Lust & Längtan, Prisma Förlag 1986.

Jag lånar hennes texter, samtidigt som jag fogar in mitt eget tänkta samtal med Maria, som är kristenhetens största och första Kristus-efterföljare.

Och allt är skrivet i respekt till kvinnan i alla tider, och till vår Gud, som skapat kroppen så fantastiskt vacker och skön!

Nu börjar vi.

Channa Bankier.


Alla kulturers mytologiska berättelser innehåller figurer som bär upp våra inre psykologiska delar.

Livet, Döden, Begäret och så vidare personifieras och görs till ett drama, där människan i alla tider har kunnat hitta förståelse till varför vi är som vi är.

Det handlar inte om "avgudar", snarare om arketyper.

Channa Bankier skriver:

- Det finns inga gudinnor kvar på parnassen längre, bara Guds Moder blev kvar.
Hon är jungfru, avskärmad från livets process genom sin sexuella oskuld, vilket är hennes legitimation bland gudarna...

Och kvar på jorden blir hennes motsats - Horan - utnyttjad och utstött.

Det enda som blev kvar... är...


- Kära Maria, den manliga teologerna har gjort dig till något du inte är - en himladrottning och förgudligad människa!

Inte vill du väl det?

Nu plockar jag ned dig... och ber dig vandra en stund med mig, för att hitta den varma, mänskliga kvinnligheten.

Kom ned! Kom närmre...
Vadstena Klosterkyrka.


Channa Bankier:

- Få kvinnor känner igen sig i det enkla motsatsparet; Madonna - Hora.
De som ändå försöker identifiera sig med någon av dem, slits sönder...

- madonnan av sin förnekelse av sexualiteten,
- horan av sitt falska bejakande.
Horan och Madonnan är alltid samma person. Hon är kvinnan som förnekar sitt eget liv... för att ge det till mannen.
Och eftersom en sådan gåva inte är möjligt, får mannen bara aska.

Trasiga kvinnor.


- Kära Maria, det är så fantastisk det som hände dig med Jesus!
Helig Ande kom över dig och du blev havande - jag är med! Jag vet att för Gud är allting möjligt.

Men sedan tror jag att du levde gott med Josef som blev din man.

Ni fick ju många fler barn tillsammans genom den mänskliga och goda sexualiteten.
Inte förnekar du väl det?

Som de rädda teologerna gjort genom alla tider...

Josefs hjärta.


Channa Bankier fortsätter:

- Kasten mellan motsatserna Madonna - Hora blir till slut så våldsamma att det blir förödande för oss kvinnor och vår självuppfattning.
Det krossar också männen.

Mannens möte med kvinnan, som bär dessa förljugna bilder inom sig, blir svårt, nästan omöjligt, och fyllt av våldsamhet och fruktan.

Varje möte med den verkliga kvinnan, som är oändligt mycket mer sammansatt än det enkla motsatsparet, blir en fara för mannen, om han inte kan acceptera andra bilder, utöver dessa.

Urtidshav.

Men.
Någonstans i djupet av oss tycks vi ha tillgång till andra modeller.
Channa Bankier lyfter fram den Goda Modern, och sedan den Onda.

Den Goda Modern har hittat fram i ljuset tack vare kvinnorörelsen.

Det är den starka, självständiga kvinnan, hon som älskar och beskyddar allt levande, hon betraktar män som olydiga, hon är fredlig och förstående.

"Hon är snäckskalet som gamla män kan höra havet i" (Robert Bly).
Ja, hon är det stora fruktbara havet som vi alla föds ur.
Alla kvinnor har del av henne.

I varje livmoder skvalpar den Goda Moderns vatten.

Ur-Modern.


Det låter ju vackert. Men inte heller det är sant, utan sin motsats.

Den Onda Modern är Dödsmodern.
Hon härskar lika mycket över allt levande som den Goda, eftersom allt som har liv måste dö.

Hon är dödens fruktansvärda härskarinna, som dansar på slagfälten, hennes skugga skimrar på husväggarna i staden och hon avbildas klädd i svart läder, med huggtänder.

Unga punktjejer klär ut sig till henne... och hänger döskallar runt sin hals, som mörka kärlekspärlor...

Döden som - livskraft?


Channa Bankier fortsätter:

- I alla sammansatta kulturer, som förmått hålla de underjordiska bilderna levande, finns bilden av Dödens Moder klar och tydlig.

Hon är nödvändig för att vi ska få syn på hennes mörka makt inom oss själva... och så bli hela.

Av alla mödrar är hon den mest förträngda, både på det kollektiva planet och det personliga, och just därför blir hennes makt så stor!

Förträngt den andra halvan.


Robert Bly skriver:

- Männens fruktan för kvinnor tycks vara fundamental.
Man talar sällan om det och här i Västerlandet blir det bara värre och värre.

Den starka, mörka kvinnliga sidan kommer aldrig fram i ljuset.
Som en konsekvens av det, blir det en stor rädsla hos många män för allt vad feminina uttryck heter.
Det är en katastrof.

En stympning av mänskligheten.

Titta noga. (Okänd konstnär).



- Käraste Maria, är du kvar? Förstår du vad som händer med oss?

Vi vet ju ingenting om hur du var som mamma till alla dina barn, men har du också känt av den där starka, mörka urmoderskraften inom dig?
Den där kraften som kan ta kål på allt, om vi inte är uppmärksamma...

Channan Bankier:

Kali är en sådan "arketyp" som har gjort den Onda Modern synlig, och gett plats för en bredare verklighet, där mörkret också fått plats.

Vägen till helhet - och därmed till äkta skapande och kreativitet - går från förenklingen Madonna - Hora över till de gestaltande bliderna av den Goda och den Onda Modern.

Annars löper vi risk att fasta i förljugna roller, som gör både män och kvinnor djupt olyckliga.

Dödsguden Kali, 1700-tal.
Utstående tunga = absorberat både maskulin och feminin kraft.


- Vackra moder Maria, Kristus ville visa oss hur brusten och sargad denna värld är.
I sin kropp tog han på sig all världens ondska och mörker, eller hur?
Just därför vill jag använda konsten till att våga se vad han bar med sig... för att vi skulle bli helade.

Tack vare att han gick längst ned i dödsriket, vågar jag närma mig mitt eget mörker...

Maria, du stod ju själv troget kvar vid hans kors... vågade du också erkänna mörkret - det våldsamma, det sexuella, det krigiska?
Och dra ut det i ljuset?

Korset rymmer både liv och död.


Konstnären Channa Bankier förtydligar om KALI:

- Vi kvinnor måste se Kali, dödsmodern, i oss själva, för annars får vi inte tag i vår sexualitet!

Och får vi inte det, så får vi inte heller tag i vår skapande kraft, vår kreativitet.

Vad händer med kvinnor som liksom förnekar detta "kaliskap"?
Jo, det riktas inåt...

Kvinnor sticker kniven i sina underliv.
Västerlandet har två institutuioner som är överbefolkat av Kali-kvinnor:

- Det ena är psykiatriska kliniker med maniska kvinnor som bara skriker och skriker, eller som är olyckliga utan ord och bara gråter och gråter...
Och ingen förstår.

- Det andra är gynekologiska avdelningar, med kvinnor som har ont överallt, det det öppnas och tittas och ...
Ingen förstår.

Det är alldeles uppenbart att den här kvinnliga Kali-kraften - som inte används och inte "finns" - riktas mot psyke och livmoder.

Sargar sitt underliv.
Channa Bankier.


-  Maria, är du lika förskräckt som jag?

Du som är Guds Moder och upplät din livmoder till det första "stallet" åt vår frälsare, är du lika upprörd som jag, över den för-rövade, bort-rövade, be-rövade och be-drövade kvinnliga sexualitieten?!

Det var ju inte så Herren Gud hade tänkt när han delade Människan i två delar - Adam och Eva - som tillsammans skulle utgöra en kärleksfull och hel mänsklighet.

Våga sätta ned det andra benet!


Och i äktenskapen lever kvinnans lögner kvar, när hon inte vågar ställa krav på egen tillfredsställelse, utan spelar med på mannens villkor.

Charlotte Strandgaard:

"Lögnerna blev som glasväggar mellan oss.
Tjugo års lögner avlagrar sitt tunga slem, spärrar in känslorna i snabba meningar.
Lägger lock på min sexualitet.
Och gör den till små höga ljud..."

För din skull. Utan att själv vara framme.


Samspel?


- Käraste Maria, en fråga till. De sexualförskräckta teologerna påstår att du är avlad "obefläckad"... Vad betyder det?

I vår kyrka finns en vacker bild av dina föräldrar, Joakim och Anna, där han tåflirtar med din mamma...!

Jag är övertygad av du är resultatet av en vacker älskog, precis så som Gud tänkt!
Varför skulle han annars ha skapat det fysiska, materiella och kroppsliga?

Maria, för mig är det så viktigt att det mänskliga kan bära det gudomliga - utan att vi förväxlar detta begrepp.
Håller du med mig?

Bärare av Liv. Hur länge till?


Nu avrundar vi detta inlägg.
Det är alldeles nödvändigt att det blir en omvändig vad gäller synen på oss kvinnor.

Vi behöver få läkas ihop.
Och kvinnokampen har bara börjat...
Denna reducering orsakar olycka, alltifrån sovrummet till skövlingen av naturen - som också av exploatörer betraktas som en "hora" där man kan ta de tillgångar man vill ha....

Och mannen förkrymper sig själv, i takt med att han förkrymper oss.
Ingen av oss vinner. Bara looser - looser.

Förlorare.

Samma bok, sid 79, en dikt av Charlotte Strandgaard:

"Nej, idag slår jag ihjäl både Horan och Madonnan!
Jag vill själv ta plats och känna Big Bangs stora orgasm i mitt inre universum.

Jag stjäler en blomma i en trädgård och lägger den på mitt sköte, och går blommande och krävande ut i livet."

Med Lust & Längtan.

Nu kan Tomten gärna få komma snart....

Önskas: dödskraftig livslust.


KÄRLEKEN ÄR STARK SOM DÖDEN,
   DESS LÄNGTAN OBETVINGLIG SOM DÖDSRIKET,
    
DESS GLÖD ÄR SOM ELDENS GLÖD,
   EN HERRENS LÅGA ÄR DEN! - - - Höga Visan 7:6.


De varmaste Maria-hälsningar,

- med hopp om en god och mörk och glad och självmedeveten samvaro med "nära och kära" - eller i eget lustfyllt sällskap!

Helene Sture Mariafelt,

- som fotograferade affischpelare, där personerna inte alls har något med artikeln att göra, samt ute på Verkö.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar