UNIK MEN FÖRLORAD

Att gå sin väg.

Hon gick sin egen väg. Han sökte sin egen lycka. Kollektivet kvävde dem. Individen försvann.

Men så slog pendeln tillbaka. 

Det som var befrielse blev till fångenskap.

Unik men förlorad.

De ville verkligen inte stå där i fårskocken bland de andra fårskallarna. Det måste vara möjligt att få vara unik utan att tappa bort sig.

Det måste dock bero på vilken riktning de andra rör sig.

Om samhällsflocken stelnat i förlegat tänkande måste några verkligen våga bryta sig loss och hitta tillbaka till en bättre väg. Jag tar inga konkreta exempel, det får du göra själv. Detta gäller även kyrkan och våra kristna församlingar.

Men om sammanhanget är gott, och man bryter sig loss från det, ja då är risken att individen går vilse.

Är ditt sammanhang positivt eller negativt?

   VI GICK ALLA VILSE SOM FÅR

   VAR OCH EN AV OSS VILLE VANDRA SIN EGEN VÄG

   MEN HERREN LÄT ALLAS VÅR MISSGÄRNING DRABBA HONOM.

   Jesaja 53:6

Det finns två livsberättelser som går i motsatt riktning:

- Jag har funnit Gud och mitt liv har fått en ny mening!

- Jag lämnade kyrkan och mitt liv har fått en ny mening...

Den ena lämnade världens liv med girig karriär, meningslöst sökande och droger i hemlighet.

Den andra lämnade kyrkan där maktmissbruk i Guds namn blev rent destruktiv.

I båda fall tror jag att Gud tog emot dem... eftersom Gud är Sanning och Ande. Ingen kan lura Herren genom att säga "Herre, Herre..." Det genomskådar han!

Unik men förlorad.

Unik, men förlorad.

Nu vänder vi på berättelsen.

Du minns säkert liknelsen om de 99 fåren där herden lämnar dem för att söka rätt på det hundrade fåret, som gått vilse.

Hur vågade herden riskera så många liv för bara ett enda?

Eller var de flera herdar som delade upp arbetet med att vakta fåren?

När Jesus berättar detta, som Lukas återger i sitt evangelium, vill han lyfta fram Guds omsorg.

OM NÅGON AV ER HAR HUNDRA FÅR OCH TAPPAR BORT ETT AV DEM, LÄMNAR HAN DÅ INTE DE NITTIONNIO I ÖKNEN OCH GÅR OCH LETAR EFTER DET BORTTAPPADE, TILLS HAN HITTAR DET?

Lukas 15:4.

Individen finns i kollektivet och kollektivet består av individer. De är inte varandras motsats i den bibliska mänskosynen.

Individ och kollektiv.

Vi stannar upp lite inför vem Jesus adresserar denna liknelse till. Vem är det han avser som "är förlorad"?

Lukas återger situationen så här:

ALLA TULLINDRIVARE OCH SYNDARE SÖKTE SIG TILL JESUS FÖR ATT HÖRA HONOM.

MEN FARISÉERNA OCH DE SKRIFTLÄRDE FÖRARGADE SIG...

Luk 15:1.

Tullindrivarna samarbetade med ockupationsmakten. Här skulle jag kunna göra en lång politisk utläggning, alltifrån Tyskvänligheten under WWII, till nej... jag avstår. Men dessa "publikaner" var djupt hatade. 

De hade själva ställt sig utanför flocken, där enda möjligheten till försörjning var att gå romarnas ärende och ta in tullavgifter - där en hel del gick ned i egen ficka.

Denna form av kriminalitet gjorde att tullindrivarna hamnade i ingenmansland vad gäller social tillhörighet.

"Syndare" var de som inte följde Guds lagar. Hela det judiska samhället genomsyrades av Guds bud, som vi kan läsa om i Moseböckerna. Att inte följa buden gjorde människan orättfärdig, och ovärdig Guds gemenskap. 

Syndarna var också utstötta och befann sig även de i ingenmansland.

Det är dessa två grupper som söker sig till Jesus.

Ingenmansfolket.

Tavla. Krucifix. Nödutgång...

Men det är inte till dem som Jesus vänder sig till med liknelsen. Visserligen blir herden oerhört glad över det förlorade fåret - tullindrivare som syndare - men poängen är en annan:

GLÄD ER MED MIG, JAG HAR HITTAT FÅRET SOM JAG HADE FÖRLORAT. 

JAG SÄGER ER:

PÅ SAMMA SÄTT BLIR DET STÖRRE GLÄDJE I HIMLEN ÖVER EN ENDA SYDNARE SOM OMVÄNDER SIG ÄN ÖVER NITTIONIO RÄTTFÄRDIGA, SOM INTE BEHÖVER OMVÄNDA SIG.

Lukas 15:6-7.

De rättfärdiga är alltså fariséerna och de skriftlärde, de som är noga med lagarna och följer Guds bud.

De vet vad som är rätt och fel och de är moralens väktare. 

Problemet var bara att deras laglydnad hade övergått till en kärlekslös lös på medmänniskan.

Deras paragrafrytteri började bli både omänsklig och ogudaktig. De missade själva andemeningen med lagbuden:

       DU SKALL ÄLSKA HERREN DIN GUD 

      OCH DIN NÄSTA SÅSOM DIG SJÄLV.

      DET ÄR VAD LAGEN OCH PROFETERNA SÄGER.

Skriftlärd.

De "rättfärdiga" söker sig inte till Jesus. Tvärtom. De blir förargade när de ser vad Jesus gör:

DEN MANNEN UMGÅS MED SYNDARE OCH ÄTER MED DEM!

Lukas 15:2.

Jesus bröt mot ordningen. Det var tabu att låta sig besmittas av dessa lågt stående grupper.

Men Jesus känner Guds hjärta och visar nu hur Gud ser på varje människa. Eller som det står i Johannes Uppenbarelse:

SE, JAG STÅR VID DÖRREN OCH BULTAR.

OM NÅGON HÖR MIN RÖST OCH ÖPPNAR DÖRREN, SKALL JAG GÅ IN TILL HONOM OCH ÄTA MED HONOM, OCH HAN MED MIG.

Uppenbarelseboken 3:20

St Ann's kyrkodörr, Dublin.

Det är "syndarna" som känner igen Guds kärleksfulla röst. Det är de utanförstående som dras till Jesus. De hör hans omsorg om dem. Där finns inget förakt, bara en inbjudan till nytt liv.

Det är den kärleken som förvandlar en människas liv!

Unik och återfunnen!

Men kvar står nittionio sura fariséer och tycker detta är förskräckligt. Ska det inte vara lag och ordning?

Jo, det ska det, men inte på bekostnad att man knäcker en medmänniska.

Vägen. Skall det inte vara lag och ordning?

De skriftlärda såg ingen anledning till att omvända sig. De var ju redan på rätt sida om lagen.

Men prestation och "rätt och fel" skapar ingen gemenskap, bara hårdhet och fördömande.

Det är det Jesus vet.

Därför är det också en sorg i liknelsens slutsats:

- att det blir större glädje i himlen över en enda förlorad syndare som omvänder sig, än nån slags glädje över de perfekta som inte tror sig behöva någon omvändelse.

De perfekta missar livet. De är hårda som robotar.

De förlorade är mjuka och ödmjuka. De behöver hjälp.

Helig Ande viskar.

Slutsats:

Omvändelsen kan gå åt två håll:

- från ett girigt liv med pengamissbruk och laglöshet,

OCH!

- från ett lagiskt paragrafrytteri som knäcker människor, istället för upprättar.

Kanske pendlar varje människa mellan dessa båda poler?

Både ock. Vi pendlar.

Psaltarpsalmens ord förenar oss alla, oavsett vilken flock vi tillhör eller behöver bryta oss loss ur:

   LÅT MIN BÖN NÅ FRAM TILL DIG

   RÄDDA MIG, SOM DU HAR LOVAT.

   ÖVER MINA LÄPPAR SKALL LOVSÅNG FLÖDA

   TY DU LÄR MIG DINA STADGAR.

   MIN MUN SKALL BESJUNA DITT ORD

   TY ALLA DINA BUD ÄR RÄTTFÄRIDGA.

   LÅT DIN HAND BLI MIG TILL HJÄLP

   TY JAG HAR VALT DINA BEFALLNINGAR.

   JAG LÄNGTAR EFTER DIN RÄDDNING, HERRE,

   DIN LAG ÄR MIN LUST.

   LÅT MIG LEVA FÖR ATT PRISA DIG

   LÅT DINA LAGAR VARA MIN HJÄLP.

   JAG HAR GÅTT VILSE

  SOM ETT BORTSPRUNGET FÅR.

   SÖK RÄTT PÅ DIN TJÄNARE

   TY JAG HAR INTE GLÖMT DINA BUD.

   Psaltaren 119:170-176

Gud, leta upp oss!

Förlorad och återfunnen.

  Unik men bortsprungen.

     Vilse i kollektivet.

        Individuellt förlorad.

Uppletad och hittad.

   Värd att kämpa för.

     Förlorad i egot.

       Unikt älskad.

       HERRE, VISA MIG DIN VÄG,

       OCH GÖR MIG VILLIG ATT VANDRA DEN.

Tavlan på pilgrimscentrum i Vadstena.

Att gå sin väg. Hejdå. 

Eller.

Att gå sin väg.

Vilket gör du?

Unika hälsningar från Helene F Sturefelt,

- som fotograferade tavlan på Pilgrimscentrum i Vadstena,

- får-teolog och skock-predikant, som gärna hade predikat i TV-gudstjänsten från Listerkyrkan. Men nu kom den ju här!

- Detta var den 3:e söndagen i Trefaldighetstiden, årgång 1, med tacksamhet.

Jag behöver hjälp.

TV-GUDSTJÄNST från LISTERKYRKAN

TV-gudstjänst från Listerkyrkan, Hällevik.

Så glädjande att lilla Listerlandet fick vara utgångspunkt för Sveriges Televisions gudstjänster!
Jag skall dela några tankar från TV-inspelningen och hur det sedan blev när gudstjänsten sändes.

Sista helgen i april kom TV-teamet ned till Hällevik och riggade upp kameror och strålkastare.

Fyra gudstjänster skulle spelas in inom loppet av tre dagar. 

Det gick till så att alla textläsningar och predikningar spelades in under en och samma dag.

All körmusik och församlingssång under nästa dag, och den tredje dagen spelades jazzcafégudstjänsten in.

Jazzcafegudstjänst.

Söndagen den 9 juni sändes den sistnämnda, och finns att se på SVT play fram till december 2024.

Under årens lopp har Listerkyrkan haft ett antal träffar med temat "Afternoon Jazz". Dessa eftermiddagsstunder har varit mycket välbesökta, och nu gjorde vi det lite fylligare med evanglieläsning, predikan och bön.

Mötesledare Ingmar Jeppsson.

Det var mycket intressant att följa inspelningsteamet och deras yrkeskompetens, hur de sakta lade sitt pussel och informerade oss hur det var tänkt. 

Jag har ju varit med om detta tidigare då jag 2010 var en av deltagarna i Halvåtta hos mig.

Läs mer här:

Sturellas Fotoblogg: När TV-KAMERAN SLOCKNAR (helenesturefelt.blogspot.com)

TV-inspelning i Listerkyrkan.

Men det som skulle vara så roligt blev bara plågsamt för mig. När de andra stämde sina instrument tänkte jag på vår Pappa som blivit svårt sjuk. 

Läkaren hade sagt att de ingenting kunde göra. Nu låg vår älskade far där hemma och kämpade, medan vi skulle spela in "Oh, when the saints..."

Du kan se på de bilder jag delar att jag gör allt för att skärma av och slippa synas. 

Jag sitter längst bak, jag har både solskärm och svarta solglasögonen på mig, för att skydda mig mot de starka strålkastarna, men framför allt för att dölja mina sorgetårar...

Kämpar med tårarna.

Ändå hamnar jag i blickfånget med sammanbitet ansikte, där jag försöker fokusera på min ukulelebanjo.

Det blev inte bättre av att jag fick kommentarer hur jag såg ut. Frikyrkans homogena kultur vill inte ha några större avvikelser. Tysta tårar droppade i mitt knä. Hur skulle jag klara det här?

Måste du se ut så där?

Temat denna söndag var "Kallelsen till Guds rike", om en fest dit många var bjudna.

Jag har själv predikat många gånger över denna text, då Jesus tar en liknelse som handlar om att komma med ursäkter. Tyvärr, jag vill inte komma på din fest. Nej tack, jag har annat för mig.

VÄLKOMNA, ALLT ÄR FÄRDIGT!

MEN ALLA HADE DE NÅGON URSÄKT ATT KOMMA MED.

EN LÄT HÄLSA:

- JAG HAR KÖPT EN ÅKER OCH ÄR TVUNGEN ATT GÅ OCH SE PÅ DEN, FÖRLÅT ATT JAG INTE KAN KOMMA.

EN ANNAN SADE:

- JAG HAR KÖPT FEM PAR OXAR OCH OCH MÅSTE UT OCH SE VAD DE GÅR FÖR. FÖRLÅT ATT JAG INTE KAN KOMMA.

EN TREDJE SADE:

- JAG HAR JUST GIFT MIG, FÖRLÅT ATT JAG INTE KAN KOMMA.

Lukas 14:15-24.

Glädjesånger och allvarstext.

Många var inbjudna att deltaga i TV-gudstjänsternas inspelning. Det behövdes folk, eller rättare sagt en församling som deltog och sjöng med. Där fanns det ingen som kom med bortförklaringar, alla som ville de kom, och de fick plats.

Det var positivt.

Men i evangeliet handlar det om den stora inbjudan till Guds rike. Att få leva i gemenskap med Gud liknas vid ett härligt gästabud. EFS missionsföreståndare Kerstin Oderhem predikade frimodigt på jazzcafégudstjänsten i Listerkyrkan.

Kerstin Oderhem. 

Jag satt och tänkte på hur oförskämt det är att avfärda en inbjudan till en fantastisk fest. Värden, som gjort sig besväret att ställa till kalas, beslöt sig för att bjuda in helt andra människor istället - de som stod lägst i rang på den sociala skalan.

HAN SADE TILL TJÄNAREN:

- GÅ GENAST UT PÅ GATOR OCH GRÄNDER I STADEN OCH HÄMTA HIT ALLA FATTIGA, KRYMPLINGAR, BLINDA OCH LYTTA.

Lukas 14

Alla är inbjudna.

De ursprungliga gästerna hade uteslutit sig själva och andra kom och intog deras platser.

Var och en får fundera på vilket gäng man tillhör - de ursprungliga gästerna som tackade nej, eller krymplingarna som fick chansen, och tackade ja...

I mitt ledsna tillstånd kände jag mig både halt och lytt.

"O, store Gud..." Psalm 11 klingade i kyrksalen av glada människor men min ukebanjo skorrade i moll.

Tilltufsad.

Den här texten från Lukas evangelium handlar egentligen om judarna och hedningarna.

Jesus hade kommit för att inbjuda Guds egendomsfolk till det nya förbundet, men många tackade nej. De förstod inte att Jesus var Messias.

Men andra folkgrupper, som inte var förblindade av förutfattade meningar, tog inbjudan till sig och tackade ja.

Den första kristna församlingen utgjordes av en blandning av judar och hedningar, vilket inte alltid var lätt att hantera. Som sagt, vi vill helst ha homogena grupper där alla tänker likadant och ser likadana ut.

Olikheter är och förblir besvärliga.

Kom till mig, säger Jesus.

Ett ord från Kerstin Oderhems predikan tröstade mig. Det Jesus har gjort för oss har öppnat himmelrikets dörrar till det liv som finns på andra sidan.

Jag tänkte på vår pappa igen.

Vad jag inte visste då var att han bara hade tre veckor kvar att leva.

Så, döm inte den som inte ser ut som du! Du vet inte vad hon eller han går igenom, eller varför klädseln är som den är.

Tre gudstjänster återstår att sändas på TV2 kl 10.00 följande datum: 16 juni, annandag midsommar 23 juni och 8 september. 

Och i levande livet blir nästa jazzgudstjänst den 11 augusti, då vi avslutar den stora jazzfestivalen i Hällevik - då måste du verkligen komma!

Nästa jazzgudstjänst blir den 11 aug 2024. 

Jag avrundar med en mardröm, där en pastor drömde förvirrade tankar och blandade ihop alla ursäkter:

- Nej jag vill inte komma. Jag har just gift mig och måste se vad hon går för.

- Kyrkan? Nej tack! Jag har köpt fem bilar och måste ut och testa dem.

- Gudstjänst? Äh, jag har ärvt ett stycke mark och skall bygga ett köpcentrum, till Mammons ära.

Guds rike? Nej tack! Det jordiska är mycket viktigare.

Och så stängdes himlaporten.

Pastorn vaknade med ett ryck. 

Som tur var var strålkastarna släckta och inget filmteam var där. 

Listerkyrkans husband.

När detta skrivs så har vår Far somnat in, och vi har fått följa honom till den eviga vilan.

Nu kan jag lyssna till "Oh, when the saints" utan att gråta, och utan att tro att en människa är något helgon, men i tacksam bön att Jesus har öppnat pärleporten.

Tack, Uno Hellgren, för ditt stora engagemang och för din drivkraft, till glädje för bygden i Hällevik.

Du är sannerligen Mr Jazz!

Hälsningar i Ess-dur - hopplöst på en ukebanjo - men det går.

Helene F Sturefelt, 

- mörklagd amatörmusiker.

Uno Hellgren.

Läs mer om texten här i en predikan från Verkö, 2021.

Sturellas Fotoblogg: GÄSTABUDET på VERKÖ Kallelsen till Guds rike (helenesturefelt.blogspot.com)

35-ÅRIG PRÄSTVIGNINGSDAG

Klädd i "elvan"

- Är det roligt att vara präst? frågade den unga högstadieeleven som gjorde ett projekt inom religionsämnet. 

- Nej, det är det inte, svarade jag.

- Va´? Är det inte? Men bröllop måste väl vara underbart att göra?

Det är inte "roligt" att vara präst. Det är snarare djupt ansvarsfullt och fyllt av den största mening.

Perspektivet är inte inommänskligt, det är en tjänst inför Gud, på Guds kallelse.

Min prästvigningsdag i Lund, den 11 juni 1989, var mycket ovanlig. Jag var nybliven mamma och hade inga ordentliga prästkläder. Jag hade nämligen blivit för rund när det var dags att beställa prästskjorta och prästklänning... 

Så jag fick ta en vanlig svart klänning från Domus och sy om kragen.

Det tog, med andra ord, tid att växa in i rollen.

Inom loppet av några veckor var jag mamma, präst och prästgårdsboende långt bort i Blekinges gröna skogar.

Prästvigning i Lunds domkyrka.

Andra yrkesroller som låg i mitt intresse var journalist eller lärare, eller varför inte talpedagog eller musiker?

Jag kämpade med Gud och ifrågasatte varför jag skulle tjäna i kyrkan som präst, ända tills jag upptäckte att jag inte ville berätta om Jesus på ett "statligt neutralt sätt", utan med brinnande hjärta.

Den kallelsen som Gud gav mig, den tackade jag JA till när detta blev klart för mig.

En människa är ett redskap för vad Gud vill utföra. Eller för att tala med Dag Hammarskjöld:

          HUR ÖDMJUKT VERKTYGET

          NÄR DET PRISAS

          FÖR VAD HANDEN UTFÖRT.

Att vara ett redskap i Guds hand.

Att vara präst är inget yrke, det är en kallelse. Det går inte att säga:

- Jobbar du som präst?

- Nej, jag ÄR präst. Alltid. 

Vigd inför Guds altare till tjänst så länge livet varar, oavsett anställning!

Det är sannerligen stort.

Om jag blickar tillbaka på en lång prästgärning kan jag se ett antal svårigheter som jag önskat slippa:

- en präst får aldrig ha en dålig dag på jobbet.

- en präst får inte vara gränslös och tvingas avstå sin återhämtning och ledighet.

- en präst får inte föra fram sina egna åsikter utan skall alltid lyfta fram Guds ord.

Högtid.

EN DÅLIG DAG PÅ JOBBET?

Vi har alla mött präster som har varit för opersonliga, för stela, för trötta och för oengagerade.

Det finns en förklaring till det - att man helt enkelt inte räcker till. 

Prästen måste skydda sig mot för många intryck och för många livsberättelser samma vecka.

Men ingen vill att prästen skall tappa fokus på mitt barnbarns dop, eller min sons bröllop eller min farfars begravning... Ändå är det precis det som händer ibland.

Och man kan inte göra om det.

Att predika och leda gudstjänster är mycket mer förlåtande. Det kommer nya möjligheter varje vecka, där den känslomässiga höjden är inte lika hög som under dessa tre typer av förrättningar.

Höga förväntningar.

EN PRÄST MÅSTE FÅ VILA

Att ständigt vara tillgänglig är farligt oavsett vilket yrke man har.

Svenska kyrkans organisation har inte alltid tillgodosett behovet av två sammanhängande lediga dagar.

Att vara ledig lördag och sedan måndag, med den stora gudstjänstdagen i mitten, gör att man aldrig kommer ned i varv. När detta pågår år ut och år in, kan var och en räkna ut vad som kan hända, och händer.

Sjukskrivningstalet bland präst är alldeles för högt!

Och man tappar bort sig själv.

JESUS SA:

- KOM, LÅT OSS DRA OSS UNDAN LITET DÄR NI VÅR VILA.

Att "samla på tomrum" har varit mitt fokus under varje ledig stund.

Och skriva av mig. Här. Och vara ute i skog och mark. Läsa Kalle Anka och inte teologi...

Slutkörd.

PRÄSTENS EGNA ÅSIKTER.

Jag har alltid haft stor respekt för äldre präster som kunde sin Bibel och predikade utifrån den.

Men i takt med att bibelkunskapen sjunkit, har vi fått präster som inte alltid har de bibliska sammanhangen klart fört sig, inte minst vad gäller bakgrunden i Gamla Testamentet.

Det är ett stor bekymmer. Alldeles för ofta kan jag höra hur man lägger samtidens glasögon på bibeltexterna, utan att ha kommit tillräckligt ned på djupet för att söka vad som en gång menades.

Ett sådant exempel är att "omvändelse" alltför sällan predikas i dagens kyrkor. 

Det är bra som det är. Sådant tankegods kommer från nyandligheten där inget mörker finns. 

Men när själen möter Guds kärlek, väcks syndanöden till liv, och behovet av förlåtelse och nystart.

Herre, jag kommer till dig!

En annan situation som plågat mig i alla år är det som kallas "predikoturer.

På fredagen annonseras alla kyrkors gudstjänster. Det är bra. Men det är betydligt mer intressant att veta ämnet och temat än vem som tjänstgör.

Jag, som är högkänslig (HSP) far väldigt illa av att ständigt vara synliggjord på det sättet.

Det är vad som sägs som är viktigt - inte vem som säger det!!

Detta har bidragit till att antingen upphöja eller sänka prästerna. Det är ett obibliskt sätt att förhålla sig till den som är Guds Ords Tjänare.

Predikoturer.

En del tror att prästen är den mest extroverta person som finns, den som alltid vill synas och prata mest. Sanningen är snarare tvärtom. Många präster är introverta, lyssnande, läsande och reflekterande, utan behov av att stå i rampljuset.

Det är i det sammanhanget som själavården föds. Det är ett stort förtroende att få vara lyssnande och vägledande själavårdare. 

Att öppna upp knutar, ge upprättelse och förmedla Guds försoning är för mig den allra största gåvan i att få tjäna som präst i Guds rike.

Prästkrage.

Tillbaka till intervjun.

- Vad är det för konstiga kläder ni har? frågade högstadieeleven. Vad är det för vita flärpar...?

- Det kallas för "elva" svarade jag, där den ena delen representerar "lagen" och den andra "evangeliet".

Man kan säga att det är samma skillnad som mellan prestation och kärlek. Eller egen rättfärdighet och Guds nåd.

Men det sista var tonåringen för ung för att förstå. Det behövs ett levt liv till det.

Bärare av lag och evangelium.

Att med detta sagt vara förkunnare och själavårdare är "inte roligt", men en enormt stor glädje! Det den djupaste meningen med livet.

Att själv få ösa ur Guds källa och sedan räcka det vidare är för mig en lycka som varat i trettiofem år.

Nu senast på Sweden Rock...

Och många år därtill!

Svartrockshälsningar, Helene F Sturefelt

I tjänst.

P.S. Undrar vad som hände med den intervjuande tonåringen.

NATTVARD PÅ SWEDEN ROCK

Nattvard på Sweden Rock.

Detta måste vara unikt! 

Även om det har funnits kristen närvaro på Sweden Rock i alla år, så tror jag inte att det har firats nattvard där tidigare. 

En dröm, en längtan och ett behov möttes.

Ungdomarna från Aneby och bibelskolan där - Livskraft, Team med Uppdrag - har haft sitt missionsuppdrag på Sweden Rock under dessa fyra intensiva dagar. 

Pingstkyrkan i Karlshamn har varit deras bas, och de har varit synliga utanför festivalområdet.

Bön och samtal.

Enkla skyltar på pappkartong har visat tydligt vem de är och vad de erbjuder:

- Bön och samtal.

- Ställ dina frågor här!

- Vad tänker du om Gud?

På de svarta tröjorna står det "Festivalkyrkan".

I alla år har jag sökt mig till deras gemenskap, men inte blivit accepterad av honom som då var ansvarig ledare. Varför? 

Därför att jag är medlem Svenska kyrkan och dessutom är präst. Där kan det ju inte finnas någon bönens kraft eller samtalsförmåga med de hårda rockarna...

Detta har varit min sorg, att inte vara godkänd eller få bli använd. Då har jag återvänt till min uppgift innanför festivalområdet och umgåtts med glädje med städfolket.

I bakgrunden dundrade The Hives.

Sweden Stage.

Men nu är det ny ledning inom denna nya variant av "Street Church", kallad "Reach" - nå ut - i samarbete med f.d. "Pannkakskyrkan" och Equmenia. Behovet av pastor och präst har blivit allt större, både för stabilitetens skull och erfarenheten.

Utan att vi visste om varandras behov började vi prata vid bönevagnarna. Plötsligt förstår vi att vi var på samma våglängd och hade samma längtan.

- Vi skulle verkligen behöva en pastor eller präst imorgon för vi hade tänkt fira nattvard här.

- Åh! Hm... Jag är präst...

- Eh... va?! Är du?

Det syns ju inte när man går klädd som alla andra i rockkostymen...

- Det var något med dina ögon! Vill du hjälpa oss? Kan du?

- Om jag vill? Om jag kan?? Jag har drömt om detta i många år! Svaret är JA! Men jag måste förbereda mig noga. Hur har ni tänkt lägga upp nattvardsgången rent praktiskt?

Min Sweden Rockkostym.

Dagen efter träffades vi tidigt, redan kl 14. Inte alla festivalbesökare var vakna än... men kristna är ofta morgonljusets människor - med mig som undantag.

Stunden innan hade band såsom Eternal Evil, Pain och Riverside spelat. Snart skulle skräcködlan; Skraeckoedlan, spela på Pistonhead Stage.

Bibelskoleungdomarna kom från olika sammanhang, några från kristna familjer, andra med erfarenhet av världens brus och kamp. Nu ville man samla alla över samfundsgränserna i en gemensam gudstjänst i gräset.

Vår brungröna plätt.

En bit bort, bakom en vagn som sålde mössor och hattar, och en matvagn fanns en lugn plats. Folk strosade till sina campingvagnar och tittade nyfiket när allt fler ungdomar samlades i vår ring, i härlig lovsång till gitarr.

Deras vagn med pocketbiblar blev ett altare och där lade jag handboken med ordningen för nattvardsgången. Men det fanns inga oblater och inget vin, ingen brödkorg ("patén) och ingen kalk (vinbägare).

- Men vi har muggar, druvjuice och en limpa bröd!

Ungefär som på Jesu tid.

Bibelvagnen förbereddes till altare.

Jag delade några ord om hur utsatt man kan vara på en plats som denna. 

Ju närmare vi är Jesus, desto mer vill Guds fiende hoppa på oss. Djävulen gör allt för att splittra oss och dra oss bort från Guds kärlek.

- Några av er har blivit ifrågasatta, hånade och utsatta för negativa kommentarer. Det gör ont, när vi vet att det är budskapet om Guds frid som de förnekar.

Andra kan ha sluppit det och istället haft mycket fina samtal med människor som är trötta på sitt sätt att leva, och vill ha en förändring.

- Jesus säger att salig är den som förföljs för rättfärdighetens skull.

Ifrågasätt inte dig själv när Jesus inte gör det. Om andra har ifrågasatt dig, ta det som en välsignelse och låt Herren använda det till din tjänst och mognad.

 

Tolv bibliska stjärnspetsar med missionskors.

Stillheten lade sig sakta vid platsen där vi var. Lovsången och bönen var lågmäld och innerlig. Och i vår mitt kunde Guds närvaro anas i en förtätad energi.

- Den natt då Jesus blev förrådd, tog han ett bröd, bröt det och tackade och sade: Tag och ät! Detta är min kropp som blir utgiven för er. Gör detta till min åminnelse.

- Likaså tog han bägaren, tackade och gav åt lärjungarna och sade: Drick av den alla1 Denna bägare är det nya förbundet genom mitt blod, som blir utgjutet för många, till syndernas förlåtelse. Så ofta ni dricker av den, gör det till min åminnelse.

Borta på Rock Stage hade Steel Panter börjat sin spelning, liksom The Darkness på Festival Stage, men vi hade inget av deras mörka budskap.

- Din död förkunnar vi, Herre! Din uppståndelse bekänner vi, till dess du kommer åter i härlighet!

Vilka enorma kontraster till det mörker som bitvis råder på Sweden Rock!

Döskallar med kors...

Alla hade fått en liten bit bröd i sin hand, "för dig", och en liten skvätt druvjuice i sin mugg.

- Tag och ät, tag och drick.

Med bönens ord var detta nu inte bara bröd och druvjuice. Det var Jesu Kristi kropp och blod, med kraft från hans eget ord, med eko från tvåtusen år tillbaka!

Genom alla tider kommer nattvarden med välsignelse till var och en som sträcker ut sin hand och tar emot.

- Dina synder är dig förlåtna.

Ett helt annat budskap levererade "Lucifer" från Blåkläder Stage:

Det finns inga synder, synda friskt, lev som du vill, du är din egen gud, satan är herre.

Och överallt bland marknadsstånden fanns det tröjor och smycket som hyllade döden och ondskan.

Men inte här, på vår gröna lilla plätt.

Där rådde friden, och flera kom fram och frågade vad som var på gång.

En treklöver.

Att fira nattvard på detta sätt, på en sådan plats, bland över 30.000 rockare var sannerligen mycket speciellt!! Modet var stort hos organisatörerna Evelina och Linda, med flera.

Så gick min dröm i uppfyllelse, att få vara präst fullt ut på Sweden Rock. Det heliga sakramentet har firats.

Och nu har vi även bett för att Ysane kyrka skall öppnas nästa år för kristna bröllop.

Bröllop i Ysane kyrka 2025?!

På väg till bussen hem igen hördes Hammerfall från Göteborg:

- Let the hammer... fall!

Ja, hammaren har fallit ur Tors hand. Hans symbol är bara en fjärdedel av korsets.

Korsets kraft har manifesterats på en gräsplätt vid rockcampingen, och ingen som gick förbi var oberörd.

Må Gud vara med oss alla!

Tors hammare har fallit.

Och på festivalbussen till Sölvesborg vände sig en man om och tittade på mig och sa:

- Du har bett för mig... jag var full... men du brydde dig om mig. Ingen har bett för mig förut. Det är några år sedan. 

- Och nu har han mig! kvittrade kvinnan vid hans sida.

Vilket bönesvar!

Rock on with Jesus!

Helene F Sturefelt,

- Sweden Rockpräst.

Rock on with Jesus.