MADONNA - HORA

Maria, himlafaren Madonna.

- Kära jungfru Maria! Vad har de gjort med dig?
Du, som var en vanlig flicka bland unga kvinnor, har blivit satt på piedestal och berövad din vackra kroppslighet...
Ville du det?

Nu har vi firat 4:e Advent och Jesu moder Maria får uppmärksamhet.
Inte dyrkan och tillbedjan, utan just uppmärksamhet som förebild i att "bära Kristus", med tålamod och tro.

Maria har genom kyrkohistorien blivit fråntagen sin kvinnlighet och sexualitet.

Bästa bloggläsare, det jag nu skall skriva är en protest mot det. Maria har alldeles för länge fogats in i en manlig, patriarkatisk lydnad

Det är inte säkert du vill läsa om denna vinkling av madonnan contra horan.
Rubriken riktar sig till oss alla.

Rädda kvinnan.

Till min hjälp har jag en text av konstnären Channa Bankier, hämtat ur boken Lust & Längtan, Prisma Förlag 1986.

Jag lånar hennes texter, samtidigt som jag fogar in mitt eget tänkta samtal med Maria, som är kristenhetens största och första Kristus-efterföljare.

Och allt är skrivet i respekt till kvinnan i alla tider, och till vår Gud, som skapat kroppen så fantastiskt vacker och skön!

Nu börjar vi.

Channa Bankier.

Alla kulturers mytologiska berättelser innehåller figurer som bär upp våra inre psykologiska delar.

Livet, Döden, Begäret och så vidare personifieras och görs till ett drama, där människan i alla tider har kunnat hitta förståelse till varför vi är som vi är.

Det handlar inte om "avgudar", snarare om arketyper.

Channa Bankier skriver:

- Det finns inga gudinnor kvar på parnassen längre, bara Guds Moder blev kvar.
Hon är jungfru, avskärmad från livets process genom sin sexuella oskuld, vilket är hennes legitimation bland gudarna...

Och kvar på jorden blir hennes motsats - Horan - utnyttjad och utstött.

Det enda som blev kvar... är...

- Kära Maria, den manliga teologerna har gjort dig till något du inte är - en himladrottning och förgudligad människa!

Inte vill du väl det?

Nu plockar jag ned dig... och ber dig vandra en stund med mig, för att hitta den varma, mänskliga kvinnligheten.

Kom ned! Kom närmre...

Vadstena Klosterkyrka.

Channa Bankier:

- Få kvinnor känner igen sig i det enkla motsatsparet; Madonna - Hora.
De som ändå försöker identifiera sig med någon av dem, slits sönder...

- madonnan av sin förnekelse av sexualiteten,
- horan av sitt falska bejakande.
Horan och Madonnan är alltid samma person. Hon är kvinnan som förnekar sitt eget liv... för att ge det till mannen.
Och eftersom en sådan gåva inte är möjligt, får mannen bara aska.

Trasiga kvinnor.

- Kära Maria, det är så fantastisk det som hände dig med Jesus!
Helig Ande kom över dig och du blev havande - jag är med! Jag vet att för Gud är allting möjligt.

Men sedan tror jag att du levde gott med Josef som blev din man.

Ni fick ju många fler barn tillsammans genom den mänskliga och goda sexualiteten.
Inte förnekar du väl det?

Som de rädda teologerna gjort genom alla tider...

Josefs hjärta.

Channa Bankier fortsätter:

- Kasten mellan motsatserna Madonna - Hora blir till slut så våldsamma att det blir förödande för oss kvinnor och vår självuppfattning.
Det krossar också männen.

Mannens möte med kvinnan, som bär dessa förljugna bilder inom sig, blir svårt, nästan omöjligt, och fyllt av våldsamhet och fruktan.

Varje möte med den verkliga kvinnan, som är oändligt mycket mer sammansatt än det enkla motsatsparet, blir en fara för mannen, om han inte kan acceptera andra bilder, utöver dessa.

Urtidshav.

Men.
Någonstans i djupet av oss tycks vi ha tillgång till andra modeller.
Channa Bankier lyfter fram den Goda Modern, och sedan den Onda.

Den Goda Modern har hittat fram i ljuset tack vare kvinnorörelsen.

Det är den starka, självständiga kvinnan, hon som älskar och beskyddar allt levande, hon betraktar män som olydiga, hon är fredlig och förstående.

"Hon är snäckskalet som gamla män kan höra havet i" (Robert Bly).
Ja, hon är det stora fruktbara havet som vi alla föds ur.
Alla kvinnor har del av henne.

I varje livmoder skvalpar den Goda Moderns vatten.

Ur-Modern.

Det låter ju vackert. Men inte heller det är sant, utan sin motsats.

Den Onda Modern är Dödsmodern.
Hon härskar lika mycket över allt levande som den Goda, eftersom allt som har liv måste dö.

Hon är dödens fruktansvärda härskarinna, som dansar på slagfälten, hennes skugga skimrar på husväggarna i staden och hon avbildas klädd i svart läder, med huggtänder.

Unga punktjejer klär ut sig till henne... och hänger döskallar runt sin hals, som mörka kärlekspärlor...

Döden som - livskraft?

Channa Bankier fortsätter:

- I alla sammansatta kulturer, som förmått hålla de underjordiska bilderna levande, finns bilden av Dödens Moder klar och tydlig.

Hon är nödvändig för att vi ska få syn på hennes mörka makt inom oss själva... och så bli hela.

Av alla mödrar är hon den mest förträngda, både på det kollektiva planet och det personliga, och just därför blir hennes makt så stor!

Förträngt den andra halvan.

Robert Bly skriver:

- Männens fruktan för kvinnor tycks vara fundamental.
Man talar sällan om det och här i Västerlandet blir det bara värre och värre.

Den starka, mörka kvinnliga sidan kommer aldrig fram i ljuset.
Som en konsekvens av det, blir det en stor rädsla hos många män för allt vad feminina uttryck heter.
Det är en katastrof.

En stympning av mänskligheten.

Titta noga. (Okänd konstnär).

- Käraste Maria, är du kvar? Förstår du vad som händer med oss?

Vi vet ju ingenting om hur du var som mamma till alla dina barn, men har du också känt av den där starka, mörka urmoderskraften inom dig?
Den där kraften som kan ta kål på allt, om vi inte är uppmärksamma...

Channan Bankier:

Kali är en sådan "arketyp" som har gjort den Onda Modern synlig, och gett plats för en bredare verklighet, där mörkret också fått plats.

Vägen till helhet - och därmed till äkta skapande och kreativitet - går från förenklingen Madonna - Hora över till de gestaltande bliderna av den Goda och den Onda Modern.

Annars löper vi risk att fasta i förljugna roller, som gör både män och kvinnor djupt olyckliga.

Dödsguden Kali, 1700-tal.

Utstående tunga = absorberat både maskulin och feminin kraft.

- Vackra moder Maria, Kristus ville visa oss hur brusten och sargad denna värld är.
I sin kropp tog han på sig all världens ondska och mörker, eller hur?
Just därför vill jag använda konsten till att våga se vad han bar med sig... för att vi skulle bli helade.

Tack vare att han gick längst ned i dödsriket, vågar jag närma mig mitt eget mörker...

Maria, du stod ju själv troget kvar vid hans kors... vågade du också erkänna mörkret - det våldsamma, det sexuella, det krigiska?
Och dra ut det i ljuset?

Korset rymmer både liv och död.

Konstnären Channa Bankier förtydligar om KALI:

- Vi kvinnor måste se Kali, dödsmodern, i oss själva, för annars får vi inte tag i vår sexualitet!

Och får vi inte det, så får vi inte heller tag i vår skapande kraft, vår kreativitet.

Vad händer med kvinnor som liksom förnekar detta "kaliskap"?
Jo, det riktas inåt...

Kvinnor sticker kniven i sina underliv.
Västerlandet har två institutuioner som är överbefolkat av Kali-kvinnor:

- Det ena är psykiatriska kliniker med maniska kvinnor som bara skriker och skriker, eller som är olyckliga utan ord och bara gråter och gråter...
Och ingen förstår.

- Det andra är gynekologiska avdelningar, med kvinnor som har ont överallt, det det öppnas och tittas och ...
Ingen förstår.

Det är alldeles uppenbart att den här kvinnliga Kali-kraften - som inte används och inte "finns" - riktas mot psyke och livmoder.

Sargar sitt underliv.

Channa Bankier.

-  Maria, är du lika förskräckt som jag?

Du som är Guds Moder och upplät din livmoder till det första "stallet" åt vår frälsare, är du lika upprörd som jag, över den för-rövade, bort-rövade, be-rövade och be-drövade kvinnliga sexualitieten?!

Det var ju inte så Herren Gud hade tänkt när han delade Människan i två delar - Adam och Eva - som tillsammans skulle utgöra en kärleksfull och hel mänsklighet.

Våga sätta ned det andra benet!

Och i äktenskapen lever kvinnans lögner kvar, när hon inte vågar ställa krav på egen tillfredsställelse, utan spelar med på mannens villkor.

Charlotte Strandgaard:

"Lögnerna blev som glasväggar mellan oss.
Tjugo års lögner avlagrar sitt tunga slem, spärrar in känslorna i snabba meningar.
Lägger lock på min sexualitet.
Och gör den till små höga ljud..."

För din skull. Utan att själv vara framme.

Samspel?

- Käraste Maria, en fråga till. De sexualförskräckta teologerna påstår att du är avlad "obefläckad"... Vad betyder det?

I vår kyrka finns en vacker bild av dina föräldrar, Joakim och Anna, där han tåflirtar med din mamma...!

Jag är övertygad av du är resultatet av en vacker älskog, precis så som Gud tänkt!
Varför skulle han annars ha skapat det fysiska, materiella och kroppsliga?

Maria, för mig är det så viktigt att det mänskliga kan bära det gudomliga - utan att vi förväxlar detta begrepp.
Håller du med mig?

Bärare av Liv. Hur länge till?

Nu avrundar vi detta inlägg.
Det är alldeles nödvändigt att det blir en omvändig vad gäller synen på oss kvinnor.

Vi behöver få läkas ihop.
Och kvinnokampen har bara börjat...
Denna reducering orsakar olycka, alltifrån sovrummet till skövlingen av naturen - som också av exploatörer betraktas som en "hora" där man kan ta de tillgångar man vill ha....

Och mannen förkrymper sig själv, i takt med att han förkrymper oss.
Ingen av oss vinner. Bara looser - looser.

Förlorare.

Samma bok, sid 79, en dikt av Charlotte Strandgaard:

"Nej, idag slår jag ihjäl både Horan och Madonnan!
Jag vill själv ta plats och känna Big Bangs stora orgasm i mitt inre universum.

Jag stjäler en blomma i en trädgård och lägger den på mitt sköte, och går blommande och krävande ut i livet."

Med Lust & Längtan.

Nu kan Tomten gärna få komma snart....

Önskas: dödskraftig livslust.

KÄRLEKEN ÄR STARK SOM DÖDEN,
   DESS LÄNGTAN OBETVINGLIG SOM DÖDSRIKET,
    
DESS GLÖD ÄR SOM ELDENS GLÖD,
   EN HERRENS LÅGA ÄR DEN! - - - Höga Visan 7:6.


De varmaste Maria-hälsningar,

- med hopp om en god och mörk och glad och självmedeveten samvaro med "nära och kära" - eller i eget lustfyllt sällskap!

Helene Sture Mariafelt,

- som fotograferade affischpelare, där personerna inte alls har något med artikeln att göra, samt ute på Verkö.

ERSÄTTNINGSTEOLOGI

Välkommen.

Vi fortsätter genomgången av namnsdagar, alltmedan julen närmar närmar sig.

Idag, den 20 december, har Israel namnsdag.

Känner du till begreppet "ersättningsteologi"?

- vi ersätter det Gud sagt i sitt Ord med något som vi själva tycker verkar bättre och rimligare...

- teologerna ersätter Israel med den kristna församlingen, eftersom de har spelat ut sin roll som Guds egendomsfolk, menar de.

Utan stöd i Bibeln.

Vi smyger närmre.

Du som har läst de två senaste inläggen vet att jag hämtar tankar från KG Larssons bok "Israel - landet som berör" (sid 35).

Om du vill göra en djupdykning i Paulus undervisning om Israels plats i frälsningshistorien, så ska du läsa Romarbrevet kapitel 9 -11.

Ta med dig några sega knäckbitar - det kan behövas...

Några korta rubriker ur dessa kapitel hjälper förståelsen:

* Israel och Guds löften.
  * Guds frihet i valet av folk.
    * Judarna och rättfärdigheten.
      * Gud har inte förskjutit sitt folk.
        * Israels slutliga räddning.

Detta är inte ett politiskt försvarstal för Israel, utan ett andligt.
Ändå blir det politik. Också.

Så vackert.

Nu börjar vi.

DET ÄR JU ISRAELITERNA SOM HAR FÅTT SÖNERS RÄTT, HÄRLIGHETEN, FÖRBUNDEN, LAGEN, GUDSTJÄNSTEN OCH LÖFTENA.

DET ÄR DE SOM HAR FÄDERNA, OCH FRÅN DEM KOMMER KRISTUS SOM MÄNNISKA, HAN SOM ÄR ÖVER ALLTING, GUD, VÄLSIGNAD I EVIGHET, AMEN. Rom 9:4.

Sambandet mellan GT och NT är tydligt.
Det ena leder fram till det andra.
Lagen fullbordas i evangeliet.

Men:

DET ÄR INTE SÅ ATT GUDS ORD HAR VISAT SIG FELAKTIGT, TY "ISRAEL" ÄR INTE ALLA SOM KOMMER FRÅN ISRAEL.
(Läs den meningen igen!)

OCH INTE HELLER ÄR ALLA ABRAHAMS EFTERKOMMANDE HANS BARN.
(Vilka är det då?)

DET HETER JU:
GENOM ISAK SKALL JAG GE DIG EFTERKOMMANDE.

DET VILL SÄGA INTE ALLA DE BARN SOM HAN BLEV UPPHOV TILL, ÄR BARN SOM GUD HAR GETT HONOM;

DET ÄR LÖFTETS BARN SOM RÄKNAS SOM HANS EFTERKOMMANDE. Rom 9:6-8.
(Alltså Isak).

Hoppfullt.

KG Larsson skriver:

- Gud utvalde Israel och gjorde dem till en "testpunkt" för alla andra folk.

DEN SOM RÖR VID ER, RÖR VID MIN ÖGONSTEN.
Sakarja 2:8.

I den andliga världen är Israel det filter genom vilket Herren ser på alla andra folk.
Därför är det inte oviktigt hur vi behandlar dem, eller vilken attityd vi har till Israel.

På knä...

Han menar även:

- När Jesus säger:

ALLT VAD NI HAR GJORT FÖR EN AV DESSA MINA MINSTA BRÖDER, DET HAR NI GJORT EMOT MIG. Matteus 25:40.

... så handlar det inte om den yttersta domen, utan syftar på en händelse som så många profetior talar om; nämligen när Messias skall göra upp med folken i Josafats dal. (Joel 3:1-2), alltså vad som händer vid Messias återkomst.

Den gamle statsministern Tage Erlander var kristallklar på vilken inställning Sverige skulle ha till Israel, nämligen goda förbindelser.
Inte i första hand för Israels skull, utan för Sveriges.

Knappast till något annat land finns det så klara kopplingar mellan orsak och verkan som i vår attityd till Israel. Det påverkar vårt lands välstånd, menar KG Larsson.

En biskop med renar?

Hur illa än Israel gör och hur motsträviga de än är mot Guds vilja, så är de ändå hans folk.
Precis som ditt olydiga barn alltid är ditt barn... avsett vad det gör, eller hur?

Men bara för att Israel kallas Guds folk betyder inte det att de är felfria... tvärtom!
De gör många fel och får ta konsekvensen av sitt handlande.
Men lika ofta vänder de om till Herren.


DET FOLK SOM INTE VAR MITT, SKALL JAG KALLA MITT FOLK.

OCH HENNE, SOM INTE VAR ÄLSKAD,  SKALL JAG KALLA MIN ÄLSKADE. Rom 9:25.

Fönsterljust bakom altaret.

Så, att Gud skulle ha ersatt Israel med något annat folk är helt otänkbart.
Romarbrevet kap 9 -11 är de mest provocerande kapitlen vad gäller synen på Israel.

Ja, det finns vissa teologer, präster och pastorer som helt öppet säger:
- De här kapitlen ryms inte i vår teologi.

Och så sätter sig människan över Guds Ord.

Några exempel:
Jehovas vittnen gör anspråk på att vara det nya Israel.
- Vi är de 144.000, är deras argument.

Mormonerna säger samma sak:
- Vi är det nya Israel. Vi har tempet i Utah.

Adventisterna har också dessa anspråk.

Och Luther bär en stor skuld i sitt hat på 1500-talet:
- Israel har spelat ut sin roll. Det var judarna som dödade Jesus.
När de förkastade Kristus, förkastade Gud dem som sitt folk.

Allt detta är "ersättningsteologi" men har alltså inget stöd i Bibeln.
Om man inte förstår, är det bättre att erkänna det än att förneka Guds ord.

Är det verkligen renar ??

Jag minns en predikan i min ungdom, eller var det ett bibelstudium med EFS Gospelkör Kärnan i Helsingborg? ... där det betonades att:

- Förräderiet mot Jesus var hemskt. Men om det hade varit du och jag som hade levat på den tiden, då skulle vi har varit dem som ropade "korsfäst"...

Det hade inte med judarna som folk att göra.
Det är snarare människans inbyggda ondska mot dem som hotar ordningen... och den är allmängiltig.

Några år senare, en påsk, hörde jag den märkliga litanian Improperierna sjunga i kyrkan.
- Mitt folk, mitt folk, vad har jag gjort mot dig?

... som uppfattades som en evig långfredagsanklagelse mot judarna...
Den är borttagen nu ur liturgin.

Bruksgatan i Helsingborg.

GUD TAR INTE TILLBAKA SINA GÅVOR OCH SIN KALLELSE. Rom 11:29

Paulus blickar in i framtiden och skriver om Israels kommande befrielse:

FÖR ATT NI INTE SKALL FÖRLITA ER PÅ ERT EGET FÖRSTÅND, VILL JAG ATT NI SKALL KÄNNA TILL DENNA HEMLIGHET.

EN DEL AV ISRAELITERNA ÄR FÖRSTOCKADE OCH SKALL FÖRBLI DET TILLS HEDNINGARNA I FULLT ANTAL HAR NÅTT MÅTTET.

MEN DÅ SKALL ISRAEL BLI RÄDDAT, SOM DET STÅR SKRIVET:

- FRÅN SION SKALL BEFRIAREN KOMMA OCH TA BORT ALL SYND FRÅN JAKOB.
OCH DETTA MITT FÖRBUND MED DEM BETYDER ATT JAG LYFTER AV DEM DERAS SYNDER. Rom 11:25-27.

Ersätter inte.

Nu orkar du nog inte mer...

Men ta inte mer knäck! Advensttid är fastetid.
Tids nog får vi bada i sockerchock och halka runt i fetefrossan.

Kära vänner, låt oss vara uppmärksamma på detta med ersättningsteologi.
Judeutrotningen har pågått ända sedan urminnes tider, av avundsjuka och kontrollbehov.

Göran Persson efterlämnade boken "Om detta må ni berätta" för att vi inte ska glömma vad hatet kan ställa till med mot ett folk.

Och i dagens Malmö upplever sig många judar hotade till sin existens.

Utan Fullkomnar!

Som kristna är det vår positiva skyldighet att bedja för och välsigna Israel.

Varför?
För att Herren älskar henne som sin brud och som sin älskade hustru!
Jesaja kap 54 och 62:

DU SKALL INTE MER KALLAS "DEN ÖVERGIVNA".
EJ HELLER SKALL DIN MARK KALLAS "ÖDEMARK",

UTAN DU SKALL FÅ HETA "HON SOM JAG HAR MIN LUST TILL",
OCH DITT LAND SKALL FÅ HETA "ÄKTA HUSTRUN".

TY HERREN HAR SIN LUST I DIG,
OCH DITT LAND HAR FÅTT SIN ÄKTA MAN. Jesaja 62:4.

Nu smyger vi ut.

Och på CD-spelaren snurrar "Dotter Sion fröjda dig".
Ja, gör det!

Vid ett annat tillfälle ska jag berätta om några Messias-troende judar....
Det är mycket intressant!

Till dess, lev måttligt så här i adventstid.

Oersättliga hälsningar,
Helene F Sturefelt, V.D.M.

- som njuter av att vara alldeles ensam i kyrkan, i bön, funderingar och fotograferingar...
Här den medeltida St Nikolai kyrka i Sölvesborg - en riktig tomteverkstad?

Alltså, här går böner i uppfyllelse, menar jag... inte julklappsönskningar.
Eller, Varför inte?

När kommer han?

Tomten? Nej, Messias!

ISAK FÖREBILD TILL KRISTUS

Rondellstjärna.

Igår hade Abraham namnsdag. Idag är det Isak.

Ännu så länge bär almanackan spår av vår bibliska historia, med de förfäder och förmödrar vi inte får glömma.

Namnet Isak är känt här i Sverige sedan 1200-talet och blev en riktigt modenamn på 1990-talet.
Nästan 20.000 grabbar heter Isak i vårt land.
Även i vår släkt finns en älskad pojke som bär detta vackra namn.

Men vad betyder det?
Och var har Gamla Testamentets Isak med Nya Testamentets Kristus att göra?

Nätad gran.

Jag bildsätter inlägget med den gran som jag "sköt" bakom rondellen vid Netto, och sedan släpade hem på cykel över kullerstenen.

Man skulle kunna tro att den är köpt över "netet"/ nätet med tanke på hur den ser ut, men så är icke fallet.
Let's rock around the barr, alla Sölvesborgare!

En och annan girland blir det också, allt för julstämningens skull.

Den barriga rockstaden.

Jag minns det otäcka bilderna i Barnens Bibel då gamle Abraham skulle offra sin ende son Isak...
Så skrämmande det var!
Hur kunde han? Hur kunde Gud begära något sådant?

När han och Sara äntligen hade fått sitt barn så var det väl meningslöst att försöka döda pojken?

Och var det verkligen lämpligt för små barn att höra sådana hemska historier?!
Vilken grym pappa...

Som vanligt måste varje text låsas upp med någon slag nyckel till förståelse.
Utan bakgrundskunskap blir det hopplöst svårt att förstå.

Det är mycket vi inte förstår.

Det är inte lätt för oss att förstå hur viktigt detta med offer var förr.
Offer... avstå...
Vi som inte ens kan vänta med semlorna till fastlagsöndagen utan skall äta dem till första Advent...

Men ingen av oss kommer ifrån Guds prövningar.
För att dana vår karaktär och forma vårt tålamod är det mycket som Gud inte ger oss... och då handlar det inte m bakverk utan om livets riktiga svårigheter.
Det mesta i livet är ett lån. Vi kan inte äga våra relationer.
Vänta. Avstå.

Ta emot när rätta tiden är inne.

Ett moln gör sällskap.

När Sara hade fött pojken gav Abraham honom namnet ISAK.
Det lär betyda "den som skrattar" - ja, han var ju den som blev början på det folk som fick namnet Israel - en glädjens dag!

Om jag skall våga använda KG Larssons tankar kring symbolvärdet i de hebreiska bokstäverna /se gårdagens inlägg/ så gömmer namnet följande koder:

- bokstaven I står för något obetydligt. En markering att inte förhäva sig.

- bokstaven A symboliserar gudsnamnet Adonaj. Gud visar att han är med Isak - för sitt namns skull... och bor i honom!

Jag är med dig.

Hur var det då den dagen när Gud befallde Abraham att offra Isak?
Hela berättelsen finns att läsa i 1 Mosebok kapitel 22.

Märkligt nog står det inte om några protester.
Han gör iordning ved till brännoffret och tar med sig en åsna, två tjänare och så Isak.

Efter tre dagar är de framme vid Moria berg. Han talar med tjänarna och säger:

STANNA HÄR MED ÅSNAN. JAG OCH GOSSEN VILL GÅ DIT BORT.
NÄR VI HAR TILLBETT  SKALL VI KOMMA TILLBAKA TILL ER.

Det verkar som om Abraham räknar att de skall komma tillbaka - båda två!


Isak bär själv veden, vilket han säkert gjort förut till andra offer tillsammans med sin far.
Han tycks ännu ha sitt barnaleende i behåll för nu utspinner sig ett förtroligt samtal:

- MIN FADER!

ABRAHAM SVARADE:
- VAD VILL DU MIN SON?
HAN SADE:
- SE, SE HÄR ÄR ELDEN OCH VEDEN, MEN VAR ÄR FÅRET TILL BRÄNNOFFRET?

ABRAHAM SVARADE:
- GUD UTSER NOG ÅT SIG FÅRET TILL BRÄNNOFFRET, MIN SON.

SÅ GICK DE BÅDA TILLSAMMANS.

Redan här kan vi ana vilken förebild Isak är till Jesus...

Isak - obetydlig och liten, men ändå med Guds närvaro i sig.

Liten. Men inte obetydlig!

När Jesus är i Getsemane och går in i sin dödskamp för världen, svettas han blod och tårar i ångest.

Men det står ingenting om skrik eller ångest när Isak lägger sig på offeraltaret.
Tror han kanske att det bara är en lek?

Men Abraham vet allvaret när han höjer kniven över sin son.... i ett intensivt lyssnade till Guds röst.


DÅ ROPADE HERRENS ÄNGEL TILL HONOM FRÅN HIMMELEN OCH SADE:
- ABRAHAM! ABRAHAM!

HAN SVARADE:
- HÄR ÄR JAG.

DÅ SADE HAN:

- LÅT INTE DIN HAND KOMMA VID GOSSEN, OCH GÖR INGENTING MED HONOM.
TY NU VET JAG ATT DU FRUKTAR GUD, NU DÅ DU INTE HAR UNDANHÅLLIT MIG DIN ENDE SON.

Du får honom tillbaka!

Avstå, avstå, avstå... från allt det goda i livet. För att sedan plötsligt få det tillbaka!
Nu ännu mycket mer dyrbart!

Och Isaks lugn - vad kan vi lära av det?

Jag tänker så här:

Livet försätter oss ibland i situationer där det känns som om vi håller på att bli offrade på någons altare, utan att ha bett om det....

Ska vi låta det ske?
Invänta döden lugnt?
Eller resa oss upp och gå?

NÄR ABRAHAM LYFTE UPP SINA ÖGON FICK HAN BAKOM SIG SE EN VÄDUR, SOM HADE FASTNAT MED SINA HORN I ETT SNÅR.

Denna vädursbock slaktades som brännoffer i sonens ställe.

OCH ABRAHAM GAV DEN PLATSEN NAMNET "HERREN UTSER".
NU FÖR TIDEN HETER DEN "BERGET DÄR HERREN LÅTER SE SIG".

Nja, det vet jag inte...

Att behålla lugnet när det stormar runt en, är det svåraste som finns.
Men tänk om den unge Isak kan vara en förebild för oss?

Ta några djupa andetag... Lyft blicken uppåt... ha förtröstan.
Du är inget offer.
Någon har lagt den rollen på dig.

Vänta. Tills den riktiga "syndabocken" visar sig!

Du får ta min plats istället.

Gamla Testamentet är fullt av förebilder som pekar framåt.
Den ena personen är länkad med den andre.
Isak är en förebild för Jesus, men bara som en "övning..."

När det stora världsdramat drog ihop sig, avstod Gud från sig själv... då han lät sin ende son gå in i offerrollen.
Jesus gav sitt liv av fri vilja. Han mördades inte.

Det betyder att hans död är grundad i kärleken.

Hans död blev också det enda sättet som döden själv dödades på... då Jesus uppstod igen på tredje dagen.
Offret var nödvändigt för att försoningen skulle bli giltig - med ett fruktansvärt högt pris!

Och för att ett arv ska utlösas, måste någon dö...
Det Gamla Testamentet gäller inte längre. Nu har det Nya Testamentet kommit.

Sol i Sölvesborg.

EFS-predikanten KG Larsson funderar på om platsen där Isaks offer förrättades, möjligen kan ligga på samma plats som Golgata kulle?

I sin bok "Israel - landet som berör" resonerar han kring den igenmurade Östra Porten, vars bro leder upp till Olivberget.
Där uppe fanns det för länge sedan ett altare, mitt emot själva templet (sid 20).

Det är en mäktig tanke att tänka att dessa två händelser skulle kunna ha utspelats på samma plats.

- Kan huggsexan om Jerusalem bottna i att man idag vill beröva det judiska folket de platser som David en gång köpte, för att bygga just sina altare och sina tempel?

Jag låter frågan hänga i luften, för nu är det dags att avsluta.

Dags klä av granen...

Granen har fått av sig sin transportstrumpa och står nu på balkongen i julgransfoten.
Jag hittar inte min julstjärna...

Vad ska jag ha i grantoppen istället?
En tupp?

Julen varar ju till påska...

Nej nu vet jag - en vädur förstås! För att hedra Isak, den tålmodige föregångspojken.
Och så hänger jag ett litet Jesusbarn på översta grenen, alldeles nära.

En sådan biblisk gran har ingen skådat förr!

Barriga och darriga hälsningar från
Helene Sture Isaksfelt,

- gran- och pyntälskare, med Bibeln i ena handen och glittret i den andra!

Hårda barrdarriga hälsningar.

ABRAHAM och ISRAEL

 

Söderut.

Dagens namnsdag, den 18 december, är ABRAHAM.
Det betyder "fader till många folk".

Men det är något märkligt med de två mittersta bokstäverna... A och H.
Han hette ju från början bara Abram. Minns du?

Ta fram din Bibel medan julbrödet jäser och slå upp 1 Mosebok kapitel 15, 16 och 17.
Du behöver koppla av med något annat mellan pepparkaksbak och knäckkokning.

Pansarkaktusspjut. Fader till många folk.

SE, DET FÖRBUND SOM JAG Å MIN SIDA GÖR MED DIG ÄR DETTA;
ATT DU SKALL BLI EN FADER TILL MÅNGA FOLK.

DÄRFÖR SKALL DU INTE MER HETA ABRAM UTAN ABRAHAM SKALL VARA DITT NAMN. 1 Mos 17:4.

Jag hämtar min inspiration från boken "Israel - landet som berör", skriven av KG Larsson, pastor och förkunnare inom EFS i över 40 år.

Han skriver:

- Varför dessa små detaljer i Bibeln?
Jo, bokstäverna H och A är förkortningar på de två viktiga gudsnamnen Jahve och Adonai, på hebreiska (sid  55).

Det Gud säger till Abraham är:
- Abraham, jag är inte längre oåtkomlig, jag bor inte bara uppe i himlen utan jag bor också hos dig, i dig!
Jag låter det ta ett synligt uttryck i att du byter namn.

Byter namn.

Det samma gäller hans hustru Sarai. Lägg märke till stavningen. Det lilla "i:et" är viktigt.

Hon var ju kommen till hög ålder och kunde inte längre få några barn.
Ändå hade han fått ett löfte att:

SE UPP MOT HIMMELEN OCH RÄKNA STJÄRNORNA - OM DU KAN RÄKNA DEM.
SÅ SKALL DIN SÄD BLI. 1 Mos 15:5.

Gud gör det väldigt svårt för sig... Eller rättare sagt, för oss.
Här gäller det att tro löftet, mot alla odds.

Den lilla bokstaven I står nämligen för något som är negativt, något som är fel och betydelselöst.

Alltså finns Sarais oförmåga att föda barn liksom inbakat i hennes namn!
Denna oförmåga finns kodad i bokstaven "i".

 

Kodade bokstäver.

Men nu händer det något. Ödet vänder, skulle en del säga.
Herren Gud visar sin suveränitet och kallar Abraham till sig och säger:

DIN HUSTRU SARAI SKALL DU INTE MER KALLA SARAI, UTAN SARAH SKALL VARA HENNES NAMN.

OCH JAG SKALL VÄLSIGNA HENNE OCH SKALL OCKSÅ MED HENNE GE DIG EN SON ... OCH FOLKSLAG SKALL KOMMA AV HENNE. 1 Mos 17:15.

I vår svenska översättning har bokstaven H inte tagits med, eftersom den inte fyller någon funktion i vårt sätt att stava.

Men det är ett alltför mänskligt sätt att se.
När Gud är med, är det alltid fler dimensioner i farten.

Bokstaven H är förkortningen på det viktiga gudsnamnet Jahve.

Gud lägger alltså till sitt namn, sig själv, till Sara och hon blir fruktsam.
Livet strömmar åter i henne.

Fruktsam igen.

Vi tar ett exempet till på denna oväntade "bokstavs-teologi".
Det är patriarken Jakob.

Jakob kände sig tvingad att fly bort till sin morbroder Laban. När han till slut återvänder hem till Kaanans land kommer han till floden Jabbok.
Där kämpar en man med honom hela natten - en Guds ängel? - och Jakob ger sig inte med mindre än att han blir välsignad.

Morgonen därpå säger mannen:

- DU SKALL INTE MER HETA JAKOB, UTAN ISRAEL, TY DU HAR KÄMPAT MED GUD OCH MÄNNISKOR, OCH VUNNIT SEGER.
1 Mos 32:22-32.

I detta ögonblick händer något viktigt, skriver KG Larsson.
Israel är nämligen ett av de märkligaste namnen som finns på ett land, en stat, ett folk.

Israel börjar med bokstaven I, som alltså står för något betydelselöst.
Detta folk, som Herren skapar genom Abraham och Sara, är det minsta och mest bångstyriga folk som finns.

Men Gud vill ha det så, för att de inte ska kunna berömma sig av egen kraft. Det skall vara tydligt att det är Gud som i allt leder sitt folk.

Inget är omöjligt för Gud.

De två sista bokstäverna är av motsatt styrka. Israe-EL.
EL är förkortningen på det viktiga gudsnamnet Elohim.

Genom att skapa ett namn med dessa bokstaver så betyder det att:
- Gud har tagit sin boning i detta folk.

Samtidigt påminner Gud dem om vad de är sig själva genom att behålla bokstaven I - obetydliga...

Denna insikt kommer till uttryck i Davids bön:

OCH VAR FINNS PÅ JORDEN NÅGOT ENDA FOLK LIKT DITT FOLK ISRAEL, SOM EN GUD HAR GÅTT FÖR ATT RÄDDA ÅT SIG...
OCH SÅ GÖRA SIG ETT NAMN... 2 Samuelsboken 7:23.

Allt detta gör Gud för "sitt namns skull".

KG Larsson fortsätter:

- Utifrån svensk kultur kan man fråga sig hur Guds namn kan bli känt genom att uttala namnet på ett av de mest förföljda och hatade folken - Israel.

Hemligheten ligger i just de två sistnämnda bokstäverna I och EL.
I den osynliga andevärlden vet demonerna detta.
- Är det därför som det så lätt blossar upp stridigheter så fort namnet Israel omtalas?

Motstridigheter.

Bananplantans fruktståndare.

Gudsnamnets fördolda närvaro bekräftas på ännu ett ställe då folket hade vänt sig bort från Gud:

.. MEN OM MITT FOLK - DET SOM ÄR UPPKALLAT EFTER MITT NAMN - DÅ ÖDMJUKAR SIG OCH BER OCH SÖKER MITT ANSIKTE, OCH OMVÄNDER SIG FRÅN SINA ONDA VÄGAR,

SÅ VILL JAG HÖRA DET FRÅN HIMMELEN OCH FÖRLÅTA DERAS SYNDER.
2 Krönikerboken 7:14.

Denna insikt har betytt mycken glädje för det judiska folket.
När de var under stor press av fienden tog de spjärn mot sin identitet när de bad:

DU ISRAELS HOPP... VARFÖR ÄR DU LIK EN RÅDLÖS MAN, LIK EN HJÄLTE SOM INTE KAN HJÄLPA?

DU BOR JU DOCK MITT IBLAND OSS, HERRE, OCH VI ÄR UPPKALLADE EFTER DITT NAMN.
SÅ ÖVERGE OSS DÅ INTE! Jeremia 14:8-9.

Överge oss inte.

Fikusträd.

För oss kristna, ja för alla, är vår relation till Israel viktig, just eftersom det är Guds egendomsfolk.
Så intimt har Gud förenat sig med det judiska folket att det talas om en ögonsten:

DEN SOM RÖR VID ER, HAN RÖR VID HANS (GUDS) ÖGONSTEN.
Sakarja 2:8.

Vad vi gör mot Israel blir ytterst en handling emot Gud själv, skriver KG Larsson.

Som du förstår så är det ett långt resonemang kring detta, vilket jag inte kan återge här.
Men gärna återkomma till!
Boken är tryckt på Ljungbergs tryckeri i Klippan, 2014.

Allt hänger ihop.

Nu en dagsaktuell reflektion.

Oavsett vad vi tycker om detta land, så är Israel fortfarande Guds egendomsfolk. De har sin plats i frälsningshistorien.
Men det betyder inte att vi godtar allt de gör.

Trots alla oändliga utrotningsförsök så håller Gud sin hand över dem.
De existerar fortfarande...

Löftet säger att alla judar en dag skall återvända till Israel.

TV-programmet Korrespondenterna visade igår ett reportage där många franska judar flyttar till Israel.
Situationen är alltför hotfull i Frankrike där judar lever nästan skyddslösa.
I Israel är de tryggare - och landet välkomnar dem.

Det betyder att Israel tillförs ny kunskap med dessa välutbildade franska judar.
Ja, staten underlättar för franska företag att etablera sig.

Här är det inte tal om "integration".. eftersom de ju kommer hem...
Så stark är den judiska identiteten att den världsvida samhörigheten inte hindras, vare sig av annat språk eller annan kultur.

Kommer hem.

Dock finns det en motsatt rörelse också: judar som lämnar Israel p g a de ständiga spänningarna och konfliktutbrotten, och flyttar till - Tyskland.

- Har de alldeles glömt sin historia där! utbrister en man.

Nej, det är just de inte inte har.
De åker dit för att förstå sin historia och bottna i försoningen...

Det är stort.

Mur - till skydd, eller hinder?

Nu avslutar vi.
Din deg har säkert jäst färdigt och knäcken är nog lagom seg.

Säkert känner du igen från skolan att Tio Guds Bud är lagens förbund, som Gud gav till Mose på berget.

Men gäller det fortfarande?

Nej, även om budorden är allmänmänskliga rättesnören, så har lagens tavlor upphör som förbund betraktat..
Däremot kvarstår Abrahams förbund.

Paulus är väldigt noga med att betona att han inte är tjänare åt ett förbund som är inristat i stenar. 2 Korinterbrevet 3:6-7.

Men om det inte är det mosaiska förbundet som vi är inympade i, vilket är det då?

Herren säger ju i 1 Mosebok 17 att det han gör med Abraham är ett evigt förbund.
Detta till skillnad från förbundet med Mose, som upphör när vi kommer till Kristus.

- Abrahams förbund har alltså med Gudsnamnet att göra - Gud bor mitt ibland oss. Det gäller.

- Men Moses och Tio Guds Bud är inte längre en framkomlig väg till Gud, eftersom inte en enda människa kan hålla dessa bud...

Lagen - ingen frälsningsväg.

(Om du ligger sömnlös i natt kan du ju göra som den gode Luther och läsa igenom Galaterbrevet, som är en enda lång uppgörelse med Lagen - i motsats till det befriande Evangeliet).


ALLA ÄR NI GUDS BARN GENOM TRON PÅ JESUS KRISTUS.

ALLA NI SOM HAR BLIVIT DÖPTA TILL KRISTUS HAR BLIVIT IKLÄDDA KRISTUS.

HÄR ÄR INTE JUDE ELLER GREK, SLAV ELLER FRI, MAN ELLER KVINNA.

ALLA ÄR NI ETT I KRISTUS JESUS.

Lägg nu märke till sista raden:

OM NI TILLHÖR KRISTUS, ÄR NI OCKSÅ AVKOMLINGAR TILL ABRAHAM OCH ARVTAGARE, ENLIGT LÖFTET.
Galaterbrevet 3:28-29.

Fantastiskt!

Evangeliet öppnar VÄGEN!

Plötsligt ser jag detta med nya ögon!

Tack KG Larsson. Och tack käre himmelske Fader!
To be continued...

- Önska Jerusalem Frid! Må det gå dem väl som älskar Dig.

Helene Sture Abrahamsdotter,
- kaktusvandrare i spanska Marbella.