Pilgrim i bil på Öland.L - Herre, öppna min läppar,
A - så att min mun kan förkunna ditt lov.
L - Gud, kom till min räddning.
A - Herre, skynda till min hjälp.
För en dag var vi bilgrimer på Öland, nej jag har inte stavat fel! Bilgrim är en pilgrim som åker bil. Vi hade varken förmåga eller tid att gå alla dessa mil.
Laudes i Kalmar, psalmsång i Glömminge kyrka, lunch vid Borgholms ruin, vesper på Kapelludden, hemåt via Arontorp och bron över till fastlandet, samt completorium på Åmunds Gård.
Men vi tar det från början! Välkommen att följa med i bilen till norra Öland. I dessa digitala tider är det fint att få dela upplevelser även på detta sätt.
Kalmarsund.
Vi satte oss i gräset på en skuggig plätt vid en parkeringsplats, nära studentbostäderna. Passerande fotgängare och cyklister fick höra oss dela en uppmuntrande text från Kolosserbrevet:
SOM GUDS UTVALDA, HELIGA OCH ÄLSKADE SKALL NI ALLTSÅ KLÄ ER I INNERLIG MEDKÄNSLA, VÄNLIGHET, ÖDMJUKHET, MILDHET OCH TÅLAMOD.
HA FÖRDRAG MED VARANDRA OCH VAR ÖVERSEENDE OM NI HAR NÅGOT ATT FÖREBRÅ NÅGON.
LIKSOM HERREN HAR FÖRLÅTIT ER SKALL OCKSÅ NI FÖRLÅTA. MEN ÖVER ALLT DETTA SKALL NI HA KÄRLEKEN, DET BAND SOM GER FULLKOMLIGHET. Kolosserbrevet kapitel 3:12-14.
Jag satt på den mjuka filten och tänkte. Varje människa är utvald av Gud till att bli Guds barn. Men alla vill inte. Bara dem som längtar är redo. Det är till dem vi skall gå, inte de andra för att inte spilla kraft. Dock skall alla mötas med kärlek.
Men det där med fel och brister, det har jag sällan fördrag med... Paulus förmanar ju församlingarna i alla sina brev, men med kärleken som utgångspunkt, inte prestation för att vara perfekta - det är fel ingång. Måtte andra ha fördrag med mig... det är ju liksom skillnad...
Vi bad tillsammans med orden ur Tidegärdens bönbok. Responsorium, tisdag:
L - Av dig och till dig är allting.
A - Din är äran i evighet.
L - Herre, otaliga är dina verk! Med vishet har du gjort dem alla.
A - Din är äran i evighet.
L - Ära vare Fadern och Sonen och den Helige Ande.
A - Av dig och genom dig och till dig är allting. Din är äran i evighet.
När vi åkte över Kalmarsund på bilbron tänkte jag att den kristna tron är en rad prepositioner. Relationen till Gud är att vi fått livet "av Gud". Allting är till "genom Gud" - det finns egentligen inget som heter sekularisering, agnostiker eller förnekare - allt är inneslutet i Guds närvaro. Och så får hela livet en riktning "till" Gud.
Det är fint.
Vi lät våra pauser vara spontana. Glömminge kyrka ville vi komma ihåg... så där stannade vi. Prästgården är en av de bäst bevarade på hela Öland. Jordbruk och boskapsskötsel var länge en avgörande del av prästernas inkomst. Som en del av samhället och föregångsman var det viktigt att prästen själv var lantbrukare.
Till prästgården kom sockenborna för att få råd och hjälp. Bröllop, dop och kyrkkaffe hölls i prästgården. Så var det också med våra föregångare i Sillhövda prästgård i Holmsjö - Bengt och Sigbritt Brinkefors - som hade ett öppet hem.
Jag och min familj tillhör den sista generationen som har bott i prästgård såsom tjänstebostad. För det är jag mycket tacksam, men sörjer också den förlorade kontakt och status som prästen nu har.
På kyrkogården finns det ett gammalt solur. Tiden kommer av sig lite när vi ändrar till sommartid. Snart hoppas jag det är ett minne blott, denna galenskap att manipulera tiden!
Men vi kunde inte lista ut hur de räknade timmarna när vi såg hur sifforna var placerade... Gör du?
I tid är tiden. Det är vi som är ur led. Ur-led...
En sak vet jag dock, att det är stor skillnad på upplevd tid och faktisk tid. Nu gick vi in i tidsmaskinen... och genom den pedagogiska tavlan med kyrkans utbyggnad fick jag ett stort stycke svensk kyrkohistoria. Tack!
Vi tittade på Glömminge kyrkas interiör. Gammalt och nytt fanns sida vid sida. Det är bra. Kyrkan är inget museum.
Det kliar alltid i fingrarna på mig, antingen att skriva, teckna, fotografera eller spela. Jag tittade på psalmtavlan för att se vilka psalmer församlingen sjungit i söndagens gudstjänst. Pianot var ledigt.
SÄG MIG DEN VÄGEN SOM DRAGER TILL LIVET, DEN SOM EN GÅNG ÄR UTSTAKAD AV GUD.
KÄRA SJÄL, JAG RÅDER DIG, SVARAR JESUS, UPPSÖK MIG. Sv Ps 266 b).
Interiör, Glömminge kyrka.
Se där, det var som ett svar på min första tanke idag, att bara den är redo att möta Herren som har en längtan inom sig. Fast... Gud kan drabba vem han vill, plötsligt och oförberett också! Som väl är. Det är vi efterföljare som bör vara uppmärksamma på vem vi delar vittnesbördet med.
Till alla vaktmästare: Ta inte ned psalmnumren när gudstjänsten är slut! Låt dem sitta kvar. Varför? Jo, då får vi som kommer senare i veckan del av församlingens gemenskap. Denna psalm gjorde mig gott.
Välsignelse över Glömminge församling.
LJUVLIG ÄR DIN BONING, HERRE SEBAOT. JAG FÖRTÄRDES AV LÄNGTAN TILL HERRENS FÖRGÅRDAR. NU JUBLAR MIN SJÄL OCH KROPP MOT DEN LEVANDE GUDEN.
SPARVEN HAR FUNNIT ETT REDE OCH SVALAN ETT BO FÖR SINA UNGAR.
LYCKLIGA DE SOM BOR I DITT HUS OCH ALLTID KAN SJUNGA DITT LOV.
LYCKLIGA DE SOM HAR SIN STYRKA I DIG, DE SOM GÄRNA DRAR UPP TILL TEMPLET... Psaltaren kap 84.
Vägen drog vidare upp till Äpplerum och några vänner. Detta 1700-talshus hade en mycket vacker framsida med gladaste snickarglädje. Det tycks vara de Blå Dörrarnas Dag idag!
Baksidan hade ett modernt trädeck med stor swimmingpool... Ja, det gäller att vattnet räcker till alla!
Och att man inte fäller de få träd som ger skugga på den magra öländska marken.
Lanthandeln i Äpplerum hade många fina lammprodukter. Stora korgar med nyklippt fårpäls väntade på att få bli spunnet. Jag har ju fått släktens gamla spinnrock, men vågar nog inte ge mig på detta än.
Men havtornsdricka och öländsk rapsolja fick följa med, liksom bordssalt med ramslök. Vilken rikedom i detta till synes magra landskap! Ge alla matproducenter skattelättnader - utan dem går vi väldigt hungrande.
Det var dags för lunch och närmsta matstället för en hungrig bilgrim låg vid Borghamns ruin. Systrarna på höjden hade öppet.
Vilken märklig platå... Långt där nere var en gul sädesåker och i horisonten det blå havet. Det svindlade till.
Platå vid Borghamns ruin.
Jag vet inte om detta med landhöjning är det bästa sättet att beskriva naturen, eller om det är den urgamla syndafloden som svämmat över, men dragit sig tillbaka... Hur kan marken "resa sig"? Det får vi reda ut någon gång, tillsammans med Noa!
Middagsbönen blev kort. Tack gode Gud för maten, amen.
Är det detta som är kungens slott, Solliden? Nej, det är det inte... Det ligger längre ned. Men platsen har varit ett tillhåll för kungligheter i långa tider.
Prinsessan Estelle har en stig uppkallad efter sig, nedför den branta landborgen. Den får vi bevandra vid ett annat tillfälle.
Estelles trappa.Johan III gjorde hela Öland till en enda jättestor jaktmark på 1500-talet. Det var bara han som fick jaga kron- och dovvilt, älg och rådjur - inte befolkningen. Samtidigt förbjöd Johan III avverkning av träd. Det gillar jag!Men de öländska bönderna fick frakta timmer från fastlandet... Jag ändrar åsikt. Det var dåligt av kungen att behålla allt för sig själv.
Karl XV fortsatte jaga på 1800-talet. När han avled gjorde hans jaktkamrater ett monument över honom, den så kallade "Jaktstenen". Det var mycket nationalromantik då man hyllade den glansfulla forntiden.
Minsann, där uppe på stenen sitter fyra av kungens vänner. Fyra svarta korpar...
Vi styrde kosan österut, mot Kapelludden. Dit har jag längtat. Mina fötter är känsliga och jag upplevde att jag gick på en kraftfull mark, med helig känsla. Med hjälp av skyltarna ska jag berätta lite, innan vi ber vesper.
Platsen kallades Sikavarp - eller Sikehamn - och var en knutpunkt för handeln i Östersjön på 1200-talet. Här fanns en stor "köpmanskyrka" där övervåningen var lagerlokal för deras pälsar, skinn och hudar som ölänningarna sålde.
Med stora ögon såg jag resterna av kapellet. Ett ståtligt stenkors stod en bit bort, med något som liknade en för länge sedan riven skyddsmur. Jag närmade mig sakta.
Det stora stenkorset var en garant för att alla affärer skedde rättvist. Eventuella bråk klarades upp inför korset.
Men långt tidigare restes korset av en annan anledning.
I de heliga källor, der hedningarna brukat vattenösa sina barn och blota till gudar och elfvor, undfingo de nykristne dopet och vanligtvis uppsattes nära intill ett bönekors, vid hvars fot de bedjande nedlade sina gåfvor."
Jag har läst mycket om vikingatiden då hedendomens offerkult släppte sitt grepp om befolkningen, och Vite Krist blev "det sista offret".... Nu stod jag på en av dessa platser där friheten började! Det är bara det att övergången sällan beskrivs med andliga termer. Förståelse inifrån är nödvändig och kunskap om religion lika så.
Korset är kanske fortfarande ett tecken för "torg- och marknadsfrid" i betydelsen att ärlighet skall prägla all handel. Vår flagga fick en ny betydelse i mina tankar.
En hästhage skilde oss från själva kapellet. Vi hade blivit varnade för att hästarna var närgångna och vana att bli matade... Nu gällde det att smita förbi dem obemärkta. Solen stod högt på himlen.
L - Välsignat vare Herrens namn,
A- från nu och till evig tid.
L - Från solens uppgång till dess nedgång,
A - från nu och till evig tid.
L - Ära vare Fadern och Sonen och den Helige Ande,
A - Välsignat vare Herrens namn, från nu och till evig tid.
Hur ska vi komma förbi?
Av kapellets forna vita gavlar och röda tegeltak återstod bara en enda vägg. På 1200-talet var kapellet ett välkänt landmärke, med dubbla funktioner - både gudstjänstlokal och varumagasin. Det andliga och kroppsliga hör ihop. När Glömminge kyrka fick sitt torn, fanns det ingen ingång utifrån eftersom det var ett vakttorn mot fiender. Endast inifrån kunde man på den tiden ta sig upp i tornet. Dubbla funktioner, att vakta både kropp och själ.
Först trodde jag att jag läste fel - Sankta Britas kapell - men namnet kommer från ett keltiskt helgon; St Brigid, som de brittiska missionärerna tog med sig hit för mer än tusen år sedan.
Brigid, Brita, Birgitta.Brigid var en förkristen fruktbarhetsgudinna. Hon vävdes sedan ihop med den kristna traditionen. Sankta Brigid levde levde ca 450-520 e Kr och kallas även för "gaelernas Maria". Det berättas att hon redan som barn var mycket givmild mot de fattiga och kunde ge bort mer än vad de välbärgade föräldrarna uppskattade... Det påminner om helige Fransiskus.
St Brigid ville inte gifta sig utan tjatade sig till sin fars tillåtelse att gå i kloster. Hon fick mark av kungen och grundade klostret i Kildare, som blev ett av Irlands viktigaste lärdomscentra.
Den urgamla fruktbarhetsgudinnan Brigids förmåga att läka och hela överfördes på denna kristna klosterledare, liksom hennes stora kunskap och poetiska förmåga. Källan bakom ruinen på Kapelludden kallas just för St Brigdis källa.
Gud för sitt verk vidare, genom historiens tidslager. Där den ena slutar, tar den andra vid. Allt hör ihop. Det som inte var fullt utvecklat, mognar sakta med nya människor som bär budet vidare. Kännetecknet på Guds budbärare är att hon inte pekar på sig själv, utan på Gud vår Skapare och Jesus Kristus vår Försonare.
Eftermiddagsbön, vesper, i skuggan.
Vi slog oss ned i skuggan av den södra murväggen. Gud, kom till min räddning...
Vi lyfte blicken och sjöng Magnificat - Marias lovsång - alltmedan en turistande barnfamilj klättarde på muren tvärsöver....
L - Min själ prisar Herrens storhet!
A - Min ande jublar över Gud, min frälsare!
Tisdagens bön lyfter fram ordet "delande". I dessa coronatider blir bönen än mer levande:
"Tack, Gud, för att Du skapat oss till ett liv i gemenskap och delande. Vi ber Dig, Herre, att Du hjälper oss att inte isolera oss från varandra, att inte stänga dörren för varandra. Låt en ny gemenskap få vara vårt kännetecken. Såsom Kristus älskar oss är vi kallade att älska varandra. Stärk vår vilja att gå in i tjänandet, att dela livet med varandra.
Vi ber för dem som tjänar andra i kyrka och församling, sjukvård, socialvård, skola och omsorg. Hjälp oss att vara trogna vår kallelse i den uppgift Du satt oss var och en.
Vi ber för var och en som på olika sätt ställer sitt liv till Ditt förfogande. Herre, välsigna alla, och ge kraft och glädje. Amen."
Fönster mot himlen.Barnens glada rop flöt in i bönen tillsammans med alla de vita molnen på himlen.
Undrar om heliga Birgitta varit här? I slutet av 1400-talet började pilgrimer resa hit till Kapelludden. Det gick ett rykte att Heliga Birgittas reliker förts iland här, men även innan dess är det troligt att hon själv tog sig ut i världen här ifrån på Öland. Heliga Birgitta färdades till fots, med häst och via båt på sina pilgrimsfärder till Nidaros, Rom och Jerusalem.
Vi är moderna bilgrimer. Vad var hon? Häst-pilgrim? Båt-pilgrim?
På 1500-talet ändrades mycket i och med övergången till protestantismen. Stora delar av kapellet revs, och den västra gaveln rasade samman vid en höststorm 1914. Den stenhögen är nu övervuxen med gräs. Vilken dramatisk historia! Sankta Britas kapell är idag en del av vårt lagskyddade kulturarv.
Jag letade upp platsen där altaret stått och välsignade tyst alla de turister som besöker denna heliga plats, att de må känna platsens närhet till himlen, och så upptäcka att de själva är pilgrimer, med ett djup inom sig som inte alltid blir erkänt.
Herren välsigne er och bevare er.L - Med himmelsk välsignelse välsigne oss Fadern och Sonen och den Helige Ande.
A - Amen.
L - Saliga de som i Dig har sin starkhet,
A - de vilkas håg står till dina vägar.
Vi vilade en stund i gräset innan vi tog sats för att ta oss förbi hästarna. Nu behövde vi ta ett dopp i havet!
Kapelluddens strandäng.Men jag drogs till det stora stenkorset. Jag var inte färdig med det... Solen värmde kalkstenen och jag kände försiktigt på den skrovliga ytan. Korset var alldeles varmt, som en kropp. Stilla i mitt inre kunde jag erfara hur Kristus själv omfamnade mig...
... trots att den elaka stormen Per 2012 blåste omkull och bröt sönder korset i tre delar. Det är kristendomens ständiga identitet; att brytas ned för att helas, att utsättas för prövning för att sedan läkas, att låta onda krafter fälla en till marken och sedan beröva den dess makt inifrån.
Genom död till liv.
En varm sten. En Kristuskropp!Det var en lång och mycket innehållsrik dag. Vår färd gick från Bredsättra socken till Norra Möckleby och Arontorp. Väl tillbaka igen på fastlandet, bad vi completorium tillsammans, aftonbönen, med utsikt över Kalmarsund. Kvällssolen färgade hela Öland i guld.
L - Skydda oss, O Herre, medan vi vakar,
A - bevara oss då vi sover, så att vi vakar med Kristus och kan vila i trygghet.
Med himmelsk välsignelse....Låt oss be. O Herre, mitt livs härskare, ge mig inte lättjans, förtvivlans, högmodets och det fåfänga pratets ande, utan giv mig, din tjänare, renhetens, ödmjukhetens, tålamodets och kärlekens ande.
Herre, låt mig se mina egna överträdelser och låt mig aldrig döma min broder eller syster. I tro på dina barmhärtighet går jag nu till vila. Amen.
I stor tacksamhet,
Helene F Sturefelt,
- alltid på väg.
Efterföljare.P.S. Jag ogillar Bloggers nya typsnitt som lever sitt eget liv... stryker under utan att jag vill det, färgar texten blå... Uppgradering - nej!
