Sidor

UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

fredag 5 maj 2017

VÅRHYLLNING Psalm 517


Himmelska blomgrenar.


Det är så vackert att det nästan gör ont!

Saven stigen och blodet vallar. Knopparna brister och grenarna spritter. Pollen yr och det blåser och dammar och grönskar och jublar...

St Nicolai kyrka, Sölvesborg.


VÄRLDENS SOM NU FÖDS PÅ NYTT
   PÅNYTTFÖDER GLÄDJEN.

HÄR PÅ JORDEN VANDRAR NU
   DEN UPPSTÅNDNE HERREN!

ÖST OCH VÄST OCH SYD OCH NORD
   ELD OCH VATTEN, LUFT OCH  JORD
     SJUNGER PÅSKENS PSALMER. Sv Ps 517:1

Österblom.

Från öster kommer det nya livet.
Jag vänder blicken mot solens uppgång och ber om nytt liv, liv på nytt.

Tack Gud för nya möjligheter, varje dag. Men Du vet hur svårt det är att tro på en vår, så länge grenarna är torra och till synes livlösa.
Hjälp mig att se på mig själv med Dina ögon - att det grönskar i de friska grenarna.

Vilket överflöd av skaparglädje!


Från söder värmer solen som bäst.
Jag vänder blicken mot middagshöjden och bländas...

Tack Gud för ljuset som avslöjar själens oputsade fönster och skräpet i de ostädade känslolådorna.
Men, kan Du blända ned lite.. ljuset gör för ont.
Jag tar på mig mina solglasögon för att orka ta en bit i sänder.

För starkt.


Från väster kommer det mogna ljuset, färgat i guld och rosa. Det är min tid på dygnet.
Jag välkomnar vilan som väntar, reflektionen och skrivandet.

Tack Gud för livets erfarenheter. Hjälp mig att använda de redskap Du gett mig, så att livet följer Dina stigar.
Men varför måste jag tala så högt?

Å ena sidan...


Från norr kommer nattens mörker, det goda och omslutande. Jag slipper vara synlig.
Jag välkomnar svalkan som lugnar dagens brus och intryck.

Tack Gud att det alltid blir stilla varje dag.
Jag lyssnar till mina drömmar och det undermedvetnas teater i sömnen. Jag ser stupen... och glider kontrollerat nedför.

HÖR HUR FÅGELROPEN HÖJS!
   HAV OCH STRAND SIG GLÄDER.

SE HUR MARK OCH TRÄD TAR PÅ
   SINA SOMMARKLÄDER.

GENOM TJÄLE, KÖLD OCH DÖD
   TRÄNGER SOLENS ELD OCH GLÖD
     DET ÄR PÅSK PÅ JORDEN.

... å andra sidan.


Det står en akacia utanför mitt fönster. Där sitter sparvarna och sjunger. Koltrasten väljer skorstenen. Måsarna tar en högre luftbana medan korparna samlas i stora sjok borta i bokträden.

Tack Gud att Du har lagt ned uppståndelsen som en livsmodell i hela naturen!

Tjäle och död. Kyla och köld.
Det finns vissa saker som alltid bör vara gömda i permafrosten. Man kan bli mycket förvånad över de mammutar som döljer sig därunder...

Eld och glöd. Värme och bröd. Död åt riset och skräpet i elden.
Tack för eldens välsignade rening!

Var kom du ifrån?


UR ETT OUTTÖMLIGT DJUP
   SKAPARKRAFTEN FLÖDAR.

LIV GER LIV OCH SKÖRD GER SÅDD
   SÅDDEN NYA SKÖRDAR.

DÖDEN FRÅNTOGS ALL SIN MAKT
   KRISTI KROPP I GRAVEN LAGD
      UPPSTÅR OCH FÖRVANDLAS.

Lök-lilja...


Min kristna tro växer ur marken, tillsammans med lökarna och liljorna.
Min Gudsrelation får ord genom Skriften och liv genom bönen.

Lök-bön. Lilje-lökar. Lökböner och böneliljor som Jesus ber oss att titta noga på...

Den dagen det inte kommer någon vår, då ska jag sluta tro på uppståndelsen.

Men så länge det knoppas och brister, grönskar och spritter, då vet jag att det är min levande Gud och uppståndne Herre som ger sig till känna!

Böne-lilja.


VI I HONOM ÅTERFÅR
   ALLT SOM GICK FÖRLORAT.

PARADISET NU FÖR OSS
    ÖPPNAR SINA PORTAR.

INGET SVÄRD! FRÅN DÖD TILL LIV
  KALLAS VI ATT LEVA I
    ALLAS SOMRARS SOMMAR!

Vi är många.


Vilken själavård! Vilken tröst. Jag återfår allt som gick förlorat, men förvandlat i ny dräkt.
Det går inte att se sig tillbaka.
Jo, det gör det... men hjälp oss då alla, käre himmelske Far, att acceptera det som ligger bakom!

Tulpanerna och narcisserna längtar inte tillbaka till förra våren då de blommade bättre... eller sämre.
Kryp närmre, säger Jesus, ned på knä! Och lär av blommorna.

Om du har fått lite skit under naglarna när du reser dig upp, då har du förstått.

Jag tror jag förstår.


Vårens credo:

- En ren själ och smuts under naglarna... Inte tvärtom.
- Rena naglar - som inte vågar komma i kontakt med jordens djup - och därmed en smutsig själ... ?!

Till alla er som måste arbeta inomhus på kontor, vårdcentraler, butiker och bussar; här kommer en hälsning från utomhus...

En hyllning till våren!

Paradiset öppnar nu sina portar.
Eller som jag hörde på stan:
- The gate is open, but the beast still sleeping...

Så kan det också vara. Väck inte den björn som sover. Oroa inte kärleken förrän den själv så vill.

Tänds när den själv vill.


Pånyttfödda hälsningar från Helene Sture Blomfelt,

- som höjde kameralinsen mot körsbärsallén bakom St Nicolai kyrka i Sölvesborg och sänkte den mot marken vid en bergsknalle i Karlshamn.

Jag har skådat Gud på ryggen.

onsdag 3 maj 2017

VIT STEN, BILEAMS ÅSNA PERGAMON Uppenbarelseb 2 d)

Solen skyms i Pergamon.


En vit sten, ett tveeggat svärd och en talande åsna...

Välkommen till ännu ett bibelstudium i Carl Gustavs kyrka, när vi nu ska läsa om den tredje församlingen - Pergamon.

Vi har gått igenom vad som hände i Efesos och Smyrna i mindre Asien, dagens Turkiet.
Nu har turen kommit till Pergamon, där Johannes får höra helig Ande tala. Det är både allvar och uppmuntrande ord hur de lever som kristna.

                                       Överge inte din första kärlek till Kristus.


Först bakgrundsfakta i enkelhet.

Det grekiska ordet "pergamos" betyder "borg, befästning". Staden Pergamon låg vid floden Kaikos, ca 25 km från havet.

Idag heter staden Bergama. Har någon varit där?

Det fanns ett berömt bibliotek i närheten. När det konkurrerande biblioteket i Alexandria genomförde ett förbud mot export av papyrus, började man i Pergamon att tillverka skrivmateriel av djurskinn. Därav kommer namnet "pergament".

Under romarväldet blev Pergamon provinsen Asiens huvudstad och säte för en romersk domstol.

På toppen av det terrassformade berget reste sig ett enormt Zeus-altare och ett Athena-tempel.
Under romarväldet fanns där också det första templet för kejsarkult, invigt åt Augustinus.

Detta är viktigt att veta, annars blir följande ord väldigt svåra att förstå:

Toppen av ett berg.


OCH SKRIV TILL ÄNGELN FÖR FÖRSAMLINGEN I PERGAMON.
SÅ SÄGER HAN SOM HAR DET SKARPA, TVEEGGADE SVÄRDET:

JAG VET VAR DU BOR; DÄR SATAN HAR SIN TRON. Uppb 2:12.


Så hemskt... att bo där satan bor... I och för sig är det inte nytt. Han följer oss genom alla tider och kräver att bli tillbedd, i olika gestalter.

Kejsaren hade sin egen tron där folket skulle tillbe honom. Det är en avgudadyrkan av stora mått.
Jag tror inte vi förstår hur allvarligt detta var. Vi har ju ingenting av detta i vår kultur.

Kampen mellan hedendom och kristendom blir nu allt skarpare vid slutet av 100-talet e.Kr.

Det skarpa tveeggade svärdet återkommer gång på gång.
Vi känner igen uttrycket från Hebréerbrevet, där Guds ord liknas vid ett sådant svärd, med funktion att blottlägga hjärtats uppsåt och tankar (Hebr 4:12).

Det är skönt att veta att Gud vet var jag bor...


Gud vet.


I denna konfliktfyllda tillvaro ger nu Anden beröm till den kristna församlingen.

ÄNDÅ HÅLLER DU FAST VID MITT NAMN OCH HAR INTE FÖRNEKAT DIN TRO PÅ MIG, INTE ENS I DE DAGAR NÄR ANTIPAS, MITT TROGNA VITTNE, DÖDADES HOS ER DÄR SATAN BOR. Uppb 2:12-13

De kristna som inte ville tillbedja kejsaren i hans tempel blev avrättade. Istället vittnade de om Kristus; "vittna" heter på grekiska "martyrein". Att dö för sitt kristna vittnesmål blev så småningom ett substantiv; "martyr".

Vem denne Antipas var förtäljer inga källor.

Vittna om Kristus. Inte Zeus.


Sedan kommer förmaningsdelen av brevet till Pergamon:

MEN NÅGOT HAR JAG EMOT DIG;

ATT DU HOS DIG HAR NÅGRA SOM HÅLLER SIG TILL BILEAMS LÄRA, HAN SOM LÄRDE BALAK ATT GILLRA EN FÄLLA FÖR ISRAELITERNA, SÅ ATT DE ÅT OFFERKÖTT OCH BEDREV OTUKT. 

Otukt hör både ihop med sexualitet och religion.
Att vara otrogen mot sin äkta hälft är lika illa som att vara otrogen mot Gud, och tillbedja andra gudar.

Offerköttet tillhörde Gud, det fick inte människan äta.

Men vem var Bileam? Och var vad det för en fälla som gillrades?

Vem av er kan tala?

Denna händelse finns beskriven i 4 Mosebok kapitel 22-25.

En resumé:

Den moabitiske kungen Balak vill besegra Israels folk, som belägrat sig i hans närhet.
Han låter hämta Bileam som hade profetisk gåva. Hans vapen var att han kunde sända förbannelser... och det är det den ondsinte kungen vill. Men:

DÅ SADE GUD TILL BILEAM:
- DU SKALL INTE GÅ MED DEM. DU SKALL INTE FÖRBANNA DETTA FOLK, TY DET ÄR VÄLSIGNAT. 4 Mos 22:12.


Motvilligt.


Men Balak lockar med sig Bileam, som motvilligt sätter sig upp på sin åsna. En ängel hindrar deras framfart, men det ser inte han, bara åsnan... som stannar... Läs den fantastiska berättelsen i 4 Mosebok kap 22:22!

Hednakungen försöker nu köpa Bileams förbannelse. Men så lätt är det inte. Han svarar Balak:

DU SER ATT NU ATT JAG HAR KOMMIT TILL DIG. MEN DET STÅR INGALUNDA I MIN EGEN MAKT ATT TALA NÅGOT. VAD GUD LÄGGER I MIN MUN, DET MÅSTE JAG TALA. 4 Mos 22:38.

Moabs kung blir argare och argare, och gör allt fler kringgående rörelser runt Guds folk för att hitta deras svaga punkt. Men varken hot eller pengar hjälper.

VAD HAR DU GJORT MOT MIG? TILL ATT FÖRBANNA MINA FIENDER HÄMTADE JAG DIG, OCH NU HAR DU ISTÄLLET TRE GÅNGER VÄLSIGNAT DEM! 23:11.


Förbanna inte!


Bileam håller trots allt sin profetlinje ren och luras inte att tala falskt.
På ett psykologiskt mycket spännande sätt beskriver han sin andliga förmåga:

SÅ SÄGER BILEAM, BEORS SON, SÅ SÄGER MANNEN MED DET SLUTNA ÖGAT, 
SÅ SÄGER HAN SOM HÖR GUDS TAL, 
HAN SOM SKÅDAR SYNER FRÅN DEN ALLSMÄKTIGE, 
I DET HAN SJUNKER NED OCH FÅR SINA ÖGON ÖPPNADE... 4 Mos 24:.3-4.

Här är det undermedvetna närvarande. Med vår tids termer skulle jag vilja tala om en "högkänslig personlighet" (HSP), säkert i kombination med synestesi...

Bileam var lika lyhörd och känslig för Guds Andes röst som vår Johannes, även om han höll på att lockas med i början.

Jag avslutar denna utvikning med att konstatera att en av Gamla Testamentets första Kristus-profetior följer här efter:

JAG SER HONOM, MEN INTE DENNA TID,
JAG SKÅDAR HONOM, MEN INTE NÄRA.
EN STJÄRNA TRÄDER FRAM UR JAKOB OCH EN SPIRA HÖJER SIG UR ISRAEL...

Läs vidare 4 Mosebok kapitel 24:17.

Och vad händer i kap 25? Jo, israeliterna faller i armarna på de moabitiska kvinnorna och bedriver otukt. Dessa inbjöd sedan männen till att deltaga i deras offermåltider till avgudarna... och fallet är ett faktum.

Han skall komma.


Vi tar några tusenårskliv framåt igen, till ön Patmos där Johannes sitter och tar emot uppenbarelser från Herren.

Det är religionsblandningen som är den stora faran.

Fällan som gillrades då var att få folket att blanda ihop de olika religiösa sederna med argument som att det inte var så farligt... det spelar väl ingen roll vad man äter... eller vem man ligger med... eller vem man tillber...

Guds plan var ju att forma ett folk helt efter sin vilja, med början hos Abraham.
Men denna plan måste hållas levande i varje generation, och det vet vi hur svårt det är...

Därför blir det extra allvarligt när Gudsfolket själv - och nu den kristna församlingen - tar lätt på både de grekiska och romerska sederna.
Det finns en gruppering som kallas "nikolaiter" som kritiseras.

När vi detektiv-läser bibeltexten ser vi att det finns en kommentar även i 2 Petrusbrevet till denna situation.

Petrus är mycket upprörd över omoralen i sin närhet, där kvinnor utnyttjas och måltiderna är "haram..."

Utanför boxen.


Vi slår upp 2 Petr kapitel 2:

DE FÖRLEDER SVAGA SJÄLAR OCH ÄR VÄL ÖVADE I SJÄLVISKHET, DESSA FÖRBANNADE, SOM HAR LÄMNAT DEN RAKA VÄGEN OCH GÅTT VILSE GENOM ATT FÖLJA BILEAM, BEORS SON, I SPÅREN.

HAN ÄLSKADE VAD HAN KUNDE LURA TILL SIG MEN BLEV TILLRÄTTAVISAD FÖR SITT BROTT:
- EN STUM ÅSNA BÖRJADE TALA MED MÄNSKORÖST OCH HEJDADE PROFETEN I HANS DÅRSKAP. 2 Petr 2:15.

Vi skulle behöva en timme till för att fundera på vår tids religionsblandning.

I Sverige idag är det främst hinduism och buddhism som vi tillåter ta sig in i kyrkorna och i vår trosuppfattning.
Buddha och Kristus är varandras motsatser, även om man kan lära sig något av allt.
Och reinkarnationen går inte ihop med uppståndelsen.
Men det tar vi inte upp just nu.

Att som kristen blanda upp sin Kristus-relation med andra religioner är ju att underkänna det han har gjort för oss...
Om hans anspråk inte hade varit så höga, hade allt kunna blandas... Men så är det inte!

Var går gränsen?


VÄND OM!
ANNARS KOMMER JAG SNART TILL DIG OCH STRIDER MOT DEM, MEN MIN MUNS SVÄRD.

Idag kan vi tillämpa den meningen genom att fråga oss själva:

- Vad är mitt syfte med det jag gör?
Vad är hjärtats tankar och uppsåt när jag slarvar och tänker: "tro på vad du vill! Huvudsaken är att man tror...!"
Det är ju lika illa som om vi skulle säga: "ät vad du vill! Huvudsaken är att du äter..." Eller "tanka bilen med vad du vill! Huvudsaken är ju att du fyller tanken med något..."

Så kan bara den okunnige resonera.

Så låt oss fortsätta kunskapa tillsammans och lära av varandra.

Ät inte sten.


Nu kommer crescendot i brevet till Pergamon; mannat och den vita stenen.

DU SOM HAR ÖRON, HÖR VAD ANDEN SÄGER TILL FÖRSAMLINGARNA!

ÅT DEN SOM SEGRAR SKALL JAG GE AV DET DOLDA MANNAT,
OCH JAG SKALL GE HONOM EN VIT STEN,
OCH PÅ STENEN SKALL DET STÅ ETT NYTT NAMN, SOM INGEN KÄNNER UTOM DEN SOM FÅR DET.

Man trodde att förbundsarken, med det manna som förvarades där, var gömd och skulle återfinnas i den sista tiden.

Men "Guds mat" kan man inte spara... då ruttnar den. Guds ord är levande, färskt och friskt!
Varje dag får vi be Gud om ny ledning, ny näring och nytt "manna", för själen vet att vi är beroende av Guds  nåd.


Sten-manna. Manna-sten.

Vi var tvungna att stämma upp i sång:

GUD DITT FOLK ÄR VANDRINGSFOLKET,
  SJÄLV DU MITT IBLAND OSS GÅR.
    DU OSS LEDER, DU OSS STÄRKER
      NÄR VÅR VÄG BLIR LÅNG OCH SVÅR.

BRÖD FRÅN HIMLEN, BRÖD FRÅN HIMLEN
UR DIN FADERSHAND VI FÅR! Sv Ps 298

Kommer ni ihåg Maria Gripes bok "Den vita stenen"? Rubriken kommer just här ifrån brevet till Pergamon!

Den vita stenen kunden användas i grekisk rättspraxis. Om man fick en vit sten, så betydde det att man var frikänd av domaren!
Även inom idrottstävlingar förekom den vita stenen. Då var den ett segertecken.

Och den bibliska symbolen för "kostbara stenar" är = varaktighet.

Sammanfattningsvis betyder allt detta att den kristne som är ståndaktig i religionsblandningen blir frikänd och vinner seger!

Och ännu mer underbart: på stenen står ett nytt namn, som ingen känner utom den som får det...

Hemligt!


DEN SOM ÄR I KRISTUS ÄR ALLTSÅ EN NY SKAPELSE!

DET GAMLA ÄR FÖRBI, NÅGOT NYTT HAR KOMMIT! 
2 Korinthierbrevet kap 5:17

En vit sten, ett tveeggat svärd och en talande åsna... och ett nytt namn, givet av Gud själv!

Det är fantastiskt spännande att vara bibelläsare!
Och det är stort att få tillhöra Kristus.

Må Guds goda Ande bevara oss alla.

En talande åsna?


Digitalt översatta pergamentrullehälsningar från eder bibelstudieledare;
Helene F Sturefelt,

- som fotograferade ett skyltfönster och bland barnbarnens leksaker.

BABY-PSALM-SÅNG


Ogripbart.


Det var alldeles stilla i kyrkan.
Den mjuka himmelsblå mattan låg utbredd i koret, fylld av stjärnor, mammor och bebisar.

HÖGT I STJÄRNEHIMLEN
  KAN VI DIG EJ FINNA
    MEN I MÄNSKOVIMLET ÄR DU BLAND OSS GUD.

Pedagogerna sjöng med klara röster Anders Frostenssons psalm nr 25.

Ett paraply spändes upp och fler stjärnor blev synliga. De små barnen låg på rygg och tittade förundrat upp. De hade varit med förut...

Högt på psalmtavlan...


Baby-psalm-sång är ett koncept som har utvecklats i Danmark.
Det bygger på att det lilla barnet lyssnar till sin förälders röst, tillsammans med andra röster. Inga instrument ska "störa". Och inget "prat" emellan.

Varje psalm sjungs många gånger, men bara första versen. Ett otroligt lugn sprider sig!

Varje sång har ett fysiskt attribut som man kan känna på - ett mjukisdjur, en sidenscarfs eller ett gungande lakan... Där i skulle jag också vilja ligga!

TRYGGARE KAN INGEN VARA
   ÄN GUDS LILLA BARNASKARA
     STJÄRNAN EJ PÅ HIMLAFÄSTET
       FÅGELN EJ I KÄNDA NÄSTET. Sv Ps 248.

                          Stjärnan ej i kända nästet. Jodå.


Vi bär alla åldrar inom oss. Vissa faser i livet har inte alltid blivit tillgodosedda.Vi har övergivenhets-gråtit och hungerskrikit, vi har gråtit av rädsla och övertrötthet... och av magknip.

Det är inte lätt att göra rätt som förälder, men att hålla barnet i famnen är det minsta man kan göra - inte låta det ligga kvar och skrika i vagnen som man gjorde på 60-talet. Risken var annars att barnet kunde bli bortskämt... Vilken förfärlig inställning av okänslighet!

Tryggare kan ingen vara om föräldern anar fara, skämma bort sin svaga unge gör man inte, om man inte är tvunge(n)...

Plötsligt blev en av bebisarna gnällig, och ledsen. Det var så fint att se att mamman genast reagerade på hans signaler. Maten fanns innanför tröjan.

Det här gjorde gott i oss alla!

Mat för själen.


Sedan fick det lilla barnet fick gunga i det stora lakanet, och vara helt omsluten av de trygga vuxna personerna.

Detta blir också en kroppslig erfarenhet av vad tro är, att i vår djupaste identitet få vara ett Guds barn, omsluten av Guds fadersomsorg.

Tillit, tillit, tillit.

Trons ogripbarhet.


Ett lila plaströr med såpa stod lutat mot altarringen. Stora bubblor blåstes upp mot kyrktaket, och jag tror att jag var den som blev mest förtjust!

GRIP DU MIG HELIGE ANDE!
   DRABBA MIG LÅGA KLAR.
     VISA VÄGENS RIKTNING, GE MINA FRÅGOR SVAR.

Såpbubblorna dansade och dalade! De skimrade i rosa och grönt och gled genom luften.
I en av dem såg jag en spegelbild av kyrkfönstret, innan den landade på näsan på ett av de leende barnen.

Vilket underbart sätt att gestalta Helig Ande! Med såpbubblor!

Grip du mig...


Mitt vuxna förnuft muttrade buttert att så kan man ju inte göra... men min livserfarenhet blev synlig genom detta hala drag genom luftrummet.

Den finska psalmen 646 om Helig Ande drabbade mig med sin närvaro - ogripbar och omöjlig att fånga eller hålla fast.

Ännu en sinnebild av den för ögat osynliga närvaro, som jag i hjärtat lever av.

Självsittande docka.


Pedagogerna hade var sin fantastisk docka som de höll i famnen. Nu reste vi oss upp och dansade mjukt i cirkel, samma enkla steg som används i Helig Dans.

DU ÄR HELIG DU ÄR HEL
  DU ÄR ALLTID MYCKET MER
    ÄN VI NÅNSIN KAN FÖRSTÅ
      DU ÄR NÄRA ÄNDÅ!

VÄLSIGNAD VARE DU, SOM KOMMER HIT JUST NU
VÄLSIGNANDE VÅR JORD, BLIR TILL BRÖD PÅ VÅRT BORD.

DU ÄR HELIG! DU ÄR HELHET, DU ÄR NÄRHET
   HELA KOSMOS LOVAR DIG!

HOSIANNA, HOSIANNA, HOSIANNA

En av oss.


Ett jättestort tygstycke i regnbågens alla färger lyftes upp ovanför bebisarna. Sakta lät vi det sjunka och sedan upp igen, igen... Luften rörde sig under tyget och bebisarna log.

BRED DINA VIDA VINGAR
   OCH JESUS ÖVER MIG
     OCH LÅT MIG STILLA VILA
       I VE OCH VÄL HOS DIG.

BLIV DU MIN RO MIN STARKHET
   MIN VISDOM OCH MITT RÅD.
     OCH LÅT MIG ALLA DAGAR
       FÅ LEVA AV DIN NÅD. Sv Ps 249.

Min ro, min starkhet.


Jag känner mig mycket stolt över en kyrka som står upp för sin egen "produkt", som lyfter fram sina skatter och frimodigt delar med sig av det.

Alldeles för många gånger har jag hört "profana" sånger i kyrkan utan budskap om Guds kärlek - men var skall man få höra det om inte här!

Jag har upplevt blyghet inför psalmer och lovsånger - men inte här i Carl Gustavs kyrka!

Den här halvtimmen var djupt välsignad.
En innerlighet dröjde sig kvar i kroppen resten av dagen.
Tänk att få ge sina barn en så ljuvlig upplevelse av tro och tillit!

Jag förstår att pedagogerna Susanne och Helena har varit ute och undervisat andra församlingars barnledare i baby-psalm-sång, framför allt i Skåne, berättade de.

Har du, bästa läsare, hört talas om detta förut?

Andlighet.


Jesus sa; låt barnen komma till mig, så skall vi blåsa såpbubblor, leka med nyckelpigor och räkna stjärnor!
Detta blev ett levande evangelium.

Jag längtar redan till nästa tisdag.

Skimrande hälsningar från ett mycket stort barn,
Helene Sture Babyfelt,

- under paraplyet.

Svenska kyrkan i Karlshamn.

tisdag 2 maj 2017

ELDIG VALBORG

Elden tänds i havet.


Julgranar, helgon och heliga eldar...

Sköna maj välkommen och farväl kalla april!
Vi har just firat Valborgsmässoafton med körsång och varma brasor runt om i landet.

Eldarna brinner och lågorna har värmt.
Saven stiger i träden och livsandarna återvänder. Och solen börjar äntligen värma.

Men alla flammor är inte av godo...

Brinna upp, eller ned?


Jag minns en Valborgsmässoafton i Lund, när jag som nyförälskad student blev uppringd med att "det brinner"!
- Ja, i mitt hjärta, svarade jag romantiskt.

Men rösten var förtvivlad:
- Nej, det brinner i Bergagården i Bjärred! Församlingsgården står i lågor!

Räddningstjänsten lyckades minska brandens omfång, men jag har fortfarande kvar sotiga pärmar från min tjänst som församlingsassistent där.


Värre var det med branden i söndags i en moské i Jakobsberg.
Den shia-muslimska intresseföreningen har länge känt en hotbild mot sig, och en misstänkt är gripen.

Men denna gången var det i alla fall ingen som kastade sten på blåljuspersonalen.

Obehaget kvarstår dock.

Under kontroll.


Från Lund och det ärorika universitetshuset tillbaka till Sölvesborg med sin mäktiga industri-silo vid havet.

I Sölvesborg finns en egen nationaldags-vårsång där körsällskapet stolt sjunger Nils Wallnäs text om hur bokskogen slår ut i skir grönska.

Staden är nämligen omgiven av dessa ädla träd, även om parkförvaltningens chef gör allt för att minska ned trädens antal, både inne i centrum och utanför stadskärnan... Ogillas!

Träd fällda.


Ogillas inte gör däremot alla grillplatser, välskötta och lätt tillgängliga.
Jag tillhör dem som sparar julgranen till valborgsbrasan... eller till eftermiddagens försök att grilla.

Bakom staket hade julens kungsgran vilat i fyra månader - ännu grön!
Den kunde jag ha planterat istället... inte ett barr hade fallit av.

Nu fick den finna sig i sitt öde att bli fastsurrad bak efter cykeln, genom stan, över bron, på jakt efter en ledig grillplats.

Vilken syn...

Dessutom var jag tvungen att vänta vid de nedfällda bommarna. Resenärer både från Karlskrona och Malmö kunde se det märkliga ekipaget...

                          Jag é inte klok...


Så viktigt det är att lära barnen vara ute i naturen och lära känna dess krafter. Nu skulle de få lära sig att handskas med både såg och eld.

- Kan ni hämta torra löv som vi ska mata brasan med!
- Hur ser torra löv ut? Och vem är Valborg?

Den digitaliserade generationen har så pass mycket att lära att man inte vet var man ska börja...

                 Såg och eld. Men var är löven?


Jag tycker det är mycket intressant med almanackans namnsdagar, som ju har långa historiska rötter ner i de kristna martyrkalendrarna.

Namnet Valborg fördes in 1901 i vår almanacka på 1 maj, då denna medeltida kvinna helgonförklarades. Då blir dagen före en -afton, alltså Valborgs-mässo-afton.
Nere på kontinenten firas Valborg lite tidigare, den 25 februari.

Hon var nunna och medhjälpare åt den engelske missionären Bonifatius, som på 700-talet kristnade tyskarna, läser jag i Alf Henrikssons "Årets alla dagar".
Därifrån kommer det tyska ordet Walpurgis-nacht.

En man och en kvinna, sida vid sida, jämställda, 1300 år tillbaka i tiden...
Vem förstörde denna balans?

Valborgs anda?


Här uppe i Norden skulle vi som vanligt jaga iväg det onda.
I brytningen mellan vinter och vår har hedniska eldar och danser fogats samman med firandet av denna kvinna.

Patriarkatet tryckte tillbaka kvinnorna mer och mer, både i samhälle och kyrka, som ju var ett på medeltiden.

Alf Henriksson skriver:

- Vårfesten var förstås av hedniskt ursprung och dess mångahanda hyss sökte en förklaring när kristendomen sinom tid hade segrat.

Med häxtrons utveckling mot medeltidens slut var förklaringen funnen; Valborgsmässonatten blev då en spöknatt, med häxriter till de gamla offerplatserna.
Man tände eldar och sköt skott för att oskadliggöra otyget.

Slut citat.

                        Skjuter skott.


Nu står kvinnorna starka, samlade till körsång såsom sopraner och altar.
Med starka röster betvingar de vinterns kyla att rasa iväg.

Åh, om dessa starka kvinnoröster också kunde jaga iväg orättvisa lönesättningar och dåligt bemannade vård-team...

Kanske behöver vi ta fram "häxan" i oss innan det spritter i buskar och grenar och vi kan vara glada såsom fågeln i lund!

Wallnäs blåser näverlur.


Jag vet inte var de gamla offerplatserna ligger här, men smäller gör det fortfarande.
Ännu har vi inte fått bort otyget med fyrverkerier.

Ute på en flotte i havet guppade ett fång granar - dock inte min - i en nätbur.
På given signal tändes bålet på.

Swooosch!

Där kunde vi även kunnat stoppa in tråkiga papper av utförsäkrade människor, avslag på återförening av splittrade familjer och dåligt förhandlade lönevillkor. Den brasan hade brunnit ännu hetare...

Vem kommer i elden?!


Eld och vatten är de två stora principerna i naturen.
Den ena är aktiv, och den andra kan sägas vara passiv.

Det är stridande element som representerar motsatser, även inne i kroppen och i vårt sätt att tänka och känna.

Jag ser på ett av barnen som bara flyter med, passiv och utan egen motor.
Jag ser ett annat barn som är full av glödande energi, påhittig och initiativrik.

Varje människa får söka sin balans mellan hetta och kyla. Vi behöver ha tillgång både till vår värme och vår svalka. Men ljumma ska vi inte vara, säger Skriften.

                  Little Big Bang!


Eld har olika associationer i olika religioner.
Jag läser Ingela Bendts bok om "ritualer" (sid 34):

- I kristen tro betyder elden "trons glöd". Eldtungor förebådar den heliga Andens ankomst.
Inom islam står elden för "ljus och hetta", det gudomliga helvetet.
Inom judendomen är Gud "såsom en förtärande eld".

Inom buddhismen handlar elden om "visdom som bränner okunnigheten till aska".

Inom hinduismen är elden "visdomens livgivande kraft", där eldens svarta förgörande kraft förkroppsligas av gudinnan Kali. Hon och hennes man Shiva förknippas även med elden som den livgivande flamman.

Slut citat.

                          Bommad valborgs-gran.


Det tog två timmar innan min gröna julgran tog sig i brasan...
Stora mängder torra löv var överösta i eldstaden, mängder av pinnar och papper inlirkade men till slut gav vi upp scoutmetoden.
Inte heller hjälpte "trons glöd"...

- Är det ingen som har tändvätska?!

Efter ytterligare en halvtimme började äntligen stenkolen glöda.

Då var det tur vill jag lova att vi hade börjat med en ordentlig fika!
Hungern började nämligen driva oss till en känsla som inte alls hade med visdom att göra... snarare helvete...

Vi stoppade in våra oskalade potatisar i elden och grillade majsen på spett, som strax tog fyr och vek sig ned i askan.

Det är okunnigheten som ska bli till aska - inte våra grillspett!

Ur askan i majsen.


Granen gav upp sina sista gröna barr och blev till ett grått pulver.

Nu är det jul igen och julen varar väl till Valborg! Men det var inte sant för vi hälsar våren i friska natur'n. Se hur de silvrade bäckarna slå, hoppa och slå, sloppa oh hå!

Vänliga armar kring tuvor och stenar, se hur det ryker bland grillplatsens grenar, av liv och av dans, av potatis och maajssss, i den vårbistra, glödheta maj!

Ett trä-faldigt hurra för våren, hipp hipp - -

                   Så in i glödheta...


Lek inte med elden!

Men låt ditt hjärta brinna av kärlek och medkänsla.
Låt sinnet glöda av lust att leva.

Och låt livsvattnet stiga som sav i dina vener, med svalka och klarhet över att vi lever bara en gång.

Eldfängda hälsningar från
Helene Sture Valborgsfelt, med sotiga kinder och rök i luggen.

Eldig Valborg.