SM-GULD till MJÄLLBY AIF!

En kopia av den pokal som snart väntar.

Det är söndag, Herrens dag. Jag klär mig fint och åker till kyrkan. God predikan och rik liturgi fyllde min själ med glädje.

En stund senare satt jag på bussen till Hällevik och såg de gulsvarta skyltarna passera, med böndernas hyllning till sitt lag. 

Några av Mjällby AIF's supportrar var också ombord och skränade hejarramsor, inte alla rumsrena. Nyktra till! 

Hyllningsguld är förberett.

Följ nu med och upplev lite av stämningen på Strandvallen, denna den sista matchen för den Allsvenska säsongen. Mjällby har redan tagit guld-titeln, men BK Häcken från Hisingen väntade på att bli besegrade... tyckte vi, med den snöpliga CUP-förlusten för två år sedan i färskt minne.

Vår arena är inte stor, men när över 5000 personer är samlade där, då är det fullt! Det är lika många som Jesus mättade vid brödundret när Genesarets sjö... Det gick åt många sillamackor och korv-med-bröd idag!

Och över våra huvuden hovrade en helikopter med Mjällby AIF's flagga.

Helikoptern över Strandvallen.

Sportens reklamskyltar sattes upp. Det låg stor förväntan i luften. 

MAIF's sportchef, Hasse Larsson, gick lugnt runt på plan med handen i jeansfickan, och hämtade in stunden. I sextio år (hur gammal är han?!) har denna Listerlandets bondson slitit med både arbete och sitt fotbollslag, hela vägen från spelare till tränare. 

Jag fångade ögonblicket när han blickar ut över sitt livsverk, under skylten med SM-GULD...

Hasse Larsson under skylten SM-GULD.

När spelarna kom in, steg jublet. Det följer alltid med barn in, hållandes de vuxna i handen, som ett framtidslöfte. Men idag hade flera av spelarna sina egna barn med!

Tom Pettersson med sina två grabbar som går på samma fritids som mitt barnbarn, Jacob Bergström med Olle och Vera, Herman Johansson med sin dotter på arm och Jesper Gustavsson med sina två. 

Det var otroligt fint att se!

Vi hyllade dem med gula och svarta flaggor, en stor "tifo" och guldark, som låg på publiksätena.

Nennessson, som skrivit vår inmarchsång, var på plats och sjöng live till gitarr. Mäktigt!

Spelarna, några med sina egna barn!

Sen började det svåra. Att få hål på Häcken. De spelade bra och bjöd på hårt motstånd och farliga anfall. Mjällby började bli fega i mina ögon, och passade bakåt och i sidled, mer än framåt... och då blir det liksom inga mål...

Till slut byttes Alexander Johansson in, nr 16, och då small det till mellan stolparna - mååål!

1 - 0 till Mjällby! Det är inte första gången som han kommer in och "frälser laget" - vilken segerkänsla för oss alla!

Frälsa... befria från skuld och skam... och måltorka!

Men vi var inte befriade från brinnande bengaler...

Det var 4 minuters tilläggstid men domaren orkade inte med det, han blåste av, medveten om att han inte dömt till Mjällbys fördel... 

Nåja, sauja, vi har väl överseende med det eftersom denna seger nu slår alla poängrekord som går att slå.

Jag skall inte trötta dig med statistik, utan istället låta dig gissa vad som hände när matchen var slut... 

- Storma inte planen, vädjade speakern och en mängd securitatsvakter stod på pass vid sargen.

Naturligtvis stormade supportrarna planen, med vilda glädjetjut och vajande flaggor.

En scen byggdes upp och efter en lång väntan kom Sveriges mesta och bästa fotbollsspelare in.

Jublet ekade över Listerlandet.

Fotbollsförbundets ordförande.

Medaljer delades ut och så kom det stora ögonblicket - pokalen överlämnades och höjdes mot skyarna.

Alla ville få utföra denna ritual, som man drömt om i hela sitt fotbollsliv, och hålla pokalen i sina egna händer.

Och medan champagnen flödade som ett regn sjöng vi alla:

- Vi är Maifare... A.. I...F... vi är Maifare...

Ur högtalarna spelades "We are the Champions" och "The Winner takes it All".

Häcken åkte hem.

Men gratulerades till att deras Damlag vunnit sin seger.

Hasse på väg upp till medalj och pokal.

På bussen hem hamnade jag bredvid en trevlig kille från Los Angeles, boende i Madrid. Han var här för att göra reportage om denna idrottsliga bragd. 

Vi fick ett mycket fint samtal om sport, svensk natur, sammanhållning och kyrka. 

- This is absolutly amazing! utbrast han, och jag kände mig stoltare än någonsin.

Så får fotbollen vara ett tecken på att när man är mätt och varm - och det är fred i landet - då spelar man fotboll! Och sjunger!

Ibland är livet enkelt och alldeles underbart.

Gulsvarta hälsningar, med bön om Guds frid och beskydd till oss alla,

Helene Sture Guldfelt.

Inte fick väl hela Hisingens lag plats där?!

P.S.

Jo, lite statistik måste fram!

Mjällbys slutpoäng landade på 75, med Hammarby på 62 poäng, GAIS 52 och Djurgården 49... Då förstår du vidden av bragden!

Segerjubel!

 

AFTERNOON JAZZ Noel Törnqvist

Listerkyrkan, Mjällby AIF och Uno Hellgren.

Det här är så stort att jag måste bryta min bloggtystnad! 

Lilla Hällevik med sina 840 invånare, har producerat Sveriges i särklass bästa fotbollslag!

Ett långt och strävsamt arbete har nu, efter de två senaste åren, gett ett så enastående resultat att Mjällby AIF går igenom poängtaket!

Imorgon är det Allsvenskans sista match för säsongen, då GULDET skall bärgas på Strandvallen.

Men innan dess, idag, denna gråmulna lördagseftermiddag, inbjöd EFS Listerkyrkan till Afternoon Jazz.

Guldhattar i hela stan.

Mjällbys målvakt, Noel Törnqvist, har berättat att han alltid går till kyrkan dagen innan match och samlar sina tankar.

Vad var väl bättre då än att bjuda in honom som "hemlig gäst" till denna glada tillställning!

I mål har han alltid sin skyddshjälm på, så inte alla kände igenom honom när kan kom nyklippt och grann.

Martin Åsman i samspråk med Noel Törnqvist.

Listerkyrkans jazzhusband bjöd på en bejublad tillställning med Uno Hellgren i spetsen. 

Gamla fina traditionella New Orleanslåtar klingade i lokalen. Gamla välkända psalmer sjöngs, med stadigt komp på trummor och bas.

We Shall Walk Trough the Streets of the City, Precious Lord take my Hand och In the Sweet by and by gav en hälsning från himmelen, där hoppet om ett liv utan tårar och tunga bekymmer gett människor livsmod. 

Så även till oss, till mig. 

Jazzbandet samlar ihop sig.

Noel Törnqvist har varit tydlig i många intervjuer att han är troende och ber till Gud varje kväll. 

Nu fick han komma fram och berätta, både om sin sportsliga utveckling och sin konfirmation på missionsbåten Elida. 

Mjällbys meste målvakt genom åren, Bengt Svensson, tillika Hällviksjazzens boss, kallades också fram, liksom en av de äldre domarna som nu är pensionär. Det var en stark kvartett som stod bland trumpeter och saxofoner i Listerkyrkan!

Två målvakter, den äldre och den yngre.

Den mesta allsången i Sverige är Pärleporten. Nu sjöng den sig nästan själv, och glädjen var stor.

"Som en härlig gudomskälla, rik och mäktig djup och stor, är den kärlek, nåd och sanning som i Jesu hjärta bor..." Och känslan att vara som en "jagad duva" som det står i vers 2, kan många känna igen sig i.

Noel och Uno i Listerkyrkan.

Den psalm som Noel Törnqvist alltid sjunger varje kväll är "Bred dina vida vingar". Den stämde vi upp i nu, alla 115 personerna från när och fjärran, och som tagit sig till Listerkyrkan.

Vår pastor Tomas höll en appell där han talade om det alla skriver om vad gäller Mjällbys fotbollslag; att det är sammanhållningen, gemenskapen och den vinnande strategin som målmedvetet fört laget framåt - inte pengar eller enskilda stjärnor.

Det kan vara ett under i sig, att gemenskapen är så stark, men det är inget mirakel som ramlat från himlen. 

Detta kan vi lära oss av i våra andra sammanhang. Gud ger kraft till att vara uthållig, att ha tålamod att det kommer att bli bättre, att inte ge upp. 

Tron är att våga lita på att Gud vandrar med oss, att vi inte är övergivna. "Just a Closer walk with Thee". Gud ser, och vet, även när man ligger längst ned i tabellen eller när livet bara är allmänt jobbigt.

Korsets lyskraft.

Och så bad pastorn en innerligt varm bön för hela församlingen, för vår lilla bygd och för Noel som skall ut i Europa och spela för italienska Como. 

- ...ber att vi skall få vara omgivna av vänner som delar vår tro... ber om Ditt beskydd, Herre.

Denna eftermiddag kommer vi aldrig att glömma. Det var högtid, det var välsignelse från höjden över vår stund på jorden och det var ett pirr inför morgondagen med sina gulsvarta guldfärger.

Och det var vänskap. 

Nu har jag ont i ackordfingrarna som slitit med Eb-dur, Bb-dur och F, C, D, G... tills jag till slut tappade bort mig och inte visste var jag var i de musikaliska systemen. 

Men banjon är rolig och jag kan le, så ingen märkte annat än att vi alla hade mycket roligt.

Min ukulelebanjo, med fyra strängar.

Så, underverket ligger i att sammanhållningen är stark, att man vet sin position och håller den, och har samma strategi för frälsningen - att göra mål, alltså...

För du vet ju att synd är att "missa målet..."

Gud vare med oss alla.

Sauja, sauja!

Gulsvarta hälsningar - You never walk alone. Du gaar allri säl, på listerländska.

Du gaar allri säl - säger Aulawaabeln!

P.S. Halva världen, jodå, skriver i sina sportblad om denna bedrift. Det ger hopp till alla som kämpar och det ger en tro på att en saga kan bli sann. Detta behöver vi!

Men siffrorna slinter, och byn blir mindre och mindre och folk fångar fisk med händerna... Inte!

Här är statistiken:

Hällevik: 840 personer.

Mjällby: 1251 personer.

Hela Listerlandet: 5149 med alla småbyar.

Sölvesborgs kommun: 17.401.

Helene F Sturefelt,

- kristen Mjällbysupporter med jazzen i fokus.

Listerlandets potatisbönder ger sin hyllning!