STURIS SPELAR BANJO

Sturis spelar banjo.

Har du tänkt på att din plats i orkestern eller kören kan avspegla din personlighet?

Väldigt många har sett TV-gudstjänsterna de senaste veckorna från Listerkyrkan, EFS i Hällevik, där jazzen har en framträdande plats.

Jag är stolt över att få vara en del i "Unos Husband". Halva gänget håller i kompet, andra halvan sköter melodi och improvisationer.

Som ukulelespelare i ett annat gäng är jag van vid att driva på kompet med kryddade rytmer. Det går inte alls som banjospelare i ett jazzband...

- Håll stompet! Kompet!

Bah, bah, bah, bah... Damm, damm, damm, damm...

Inget annat än det.

Min banjolele.

Trummor, bas och banjo är förutsättningen för att trumpeten och saxofonen skall kunna leda sången, och i det "sola" med roliga solon.

Det kräver en personlighet som vill och vågar synas. Man är helt ensam i sin stämma och det gäller att pricka rätt.

Då är det ganska skönt att sitta där bak och hålla sig till grundrytmen.

Sturis spelar banjo...

Helst där bak.

Men ibland längtar jag efter något annat. Att få trixa lite, skoja till det lite.

Minns du Snövit och de sju dvärgarna? I den glada dansen spelar toker ett solo på sin banjo, med sitt världsberömda finger! Jag älskar det!!

Ibland behöver stompkompet träda fram ur skuggorna och få glänsa till några sekunder.

Snövit väntar på banjosolot!

I en kör är det inte bara röstläget som avgör, även personligheterna märks av i stämmorna.

* Basarna är driftiga ledare som håller tempot.

* Tenorerna är visionärer som sjunger ut nya ideér och planer.

* Sopranerna är inte särskilt originella, men de vill gärna vara i ljuset med melodin som huvudperson.

* Altarna, däremot, är lågmälda med konstiga toner, som ger klanger åt hela stycket. De går inte med strömmen, de tänker själva och sjunger annorlunda. Tystnar altarna, dör ackordet.

Vem är du i kören?

Uno, Göran och Jerker.

Alla är inte extroverta. Man kan vara djupt musikalisk men avskyr att stå i rampljuset. Så är det för många artister. 

Allt fler lär känna begreppet "Högkänslig" - HSP - som är en introvert personlighetstyp med mycket hög emotionell intelligens.

Dem får man inte knuffa fram med hurtiga tillrop. De vet var de vill vara. Låt dem vara där!

Hela vårt samhälle är extrovert och hyllar alla som är utåtriktade, med lust att stå längst fram.

Men risken är att vi nu har en ung generation som inte har lärt sig reflektera, utan mest vilja "bli känd" utan att ens kunna något.

Mottot är "Se på mig" men jag ger dig ingenting... bara du tittar på mig. Nej, det orkar jag inte!

Däremot är det mycket njutbart att få lyssna till kvartetten Fourtunes!

Skickliga Fourtunes i Listerkyrkan.

Vilket är svårast - att få en solist att spela med i en grupp, eller en gruppmedlem att spela solo?

Vi får alla vara toner i Guds symfoni, som det står i psalm 754:

MARKENS HELA RIKEDOM FÖRKUNNAR NORDENS SOMMAR

DÅ SPELAR SKAPAREN OCH VI ÄR TONER I HANS SYMFONI

AV LJUD OCH LJUS OCH FÄRGER.

NÄR VI I TVIVEL FRÅGAR OSS OM VI ÄR RENA TONER

DÅ SVARAR GUD: HAN LOVAR OSS ATT JESUS ALLT FÖRSONAR.

FRÅN TON TILL TON DIN LOVSÅNG NÅR 

OCH KLINGAR SOM ETT SKÖNT ACKORD 

BLAND HIMMELRIKETS VINDAR.

Sv Ps 754.

Text: Frank Kaergaard, prost i Kolding kontrakt, Danmark.

Nu syns jag inte.

Se inte på mig.

Men lyssna gärna på vad jag vill säga. 

Det är tur att detta blogginlägg bara är bokstäver. Lyssna får du göra på SVT Play!

Guds frid!

Helene Sturis Banjofelt., HSP, VDM - amatörmusiker.