FÖRSPILLDA TILLFÄLLEN - NÄR JESUS GRÅTER

Pilgrimsvandring i ösregn.

Det kanske är lika bra att ge upp...
Varför ödsla tid på att avslöja mörkret och dra ut i ljuset det som sker bakom ryggen på oss?

Låt allting vara som det är... Bry dig inte. Blunda. Stäng öronen. Bed inte för dem som förföljer dig.
Och sök inte sanningen, du naiva människa!

Påtala inga fel eller brister! Genera inte andra. Plåstra dina egna sår.

Varför vilja något över huvud taget?
Gå och ta ett kallt bad istället! Eller ut och pilgrimsvandra i ösregnet.

Tredenborgs vass-stigar.

NÄR JESUS KOM NÄRMARE OCH SÅG STADEN  
   BÖRJADE HAN GRÅTA ÖVER DEN
      OCH SADE:

- OM DU DENNA DAG HADE FÖRSTÅTT, OCKSÅ DU, VAD SOM GER DIG FRED!
MEN NU ÄR DET FÖRDOLT FÖR DIG. Lukas kap 19:41.

Jesus gråter. Det är illa ställt i staden.
Folket förstår inte vad som händer. De inser inte vem Jesus är. Guds plan håller på att gå om intet.
Är frälsningen hotad?

I gamla evangelieboken hade denna söndag, den 10: e Tref, rubriken "Förspillda tillfällen".
Men det ansågs så otidsenligt att det togs bort och byttes ut i den nya evangelieboken, där det nu istället heter "Nådens gåvor" med helt andra texter.

Det betyder att vi gått miste om ett tillfälle att tala allvar.

Nådens gåvor ska vi naturligtvis lyfta fram, men de ska ses i relief till sin motsats - att Gud inte ger oss nådens gåvor genom den Helige Ande... för att vi vänt oss bort ifrån honom.

Vi är inte kunder i kyrkan.
Vi är inte konsumenter i Guds rike där vi kan kräva saker och ting av Gud.
Vi står ödmjukt inför Honom med två tomma händer...

Två tomma skor.

Jesus gråter.
Han gråter över Guds heliga stad.
Jerusalem var inte bara politiskt och religiöst centrum med templet som medelpunkt.
Staden hade också en symbolisk betydelse som representant för det av Gud utvalda folket.

Men de förstod inte vad som var fredens gåva...

Än idag plågas denna stad av oförstånd och konflikter.

Det finns många tårar i Bibeln.
Änkan i Nain gråter. Jairos familj grät när döden kom på besök.
Kvinnorna i Jerusalem skall snart gråta för Jesu skull när han gör sin Golgatavandring.

Jesus själv grät utanför Lasaros grav.
Och nu gråter han för Jerusalem. Är det förspillda tillfällen det handlar om?

Gråter över spilld mjölk...

Vår tid talar ofta om att vi är "sökare". Men perspektivet i Bibeln är det motsatta.
Det är Gud som söker oss!
Och det är egentligen mycket större. En Gud som söker människan i sin skapelse... ja, det är stort!

Du har säkert blivit träffad flera gånger av Guds närvaro - genom en sångtext, eller Frälsningsarmén på torget, en fin dopgudstjänst med släkten eller genom Hela kyrkan sjunger på TV.

Du blir berörd, Gud rör vid dig, ditt hjärta darrar till och konstiga tårar tränger fram, trots att du inte är ledsen.

Beröringens tårar. Längtans-gråten.

Här är tillfället! Här kommer möjligheten att bejaka det som sker:
- Ja, Gud, om du nu finns, vilket det känns som, så tar jag emot dig i mitt hjärta!

Men protester reser sig genast för vi inser att det får konsekvenser för livsföringen.

Äh, bättre att strunta i det. Vifta bort det. Religiös sentimentalitet har vi inte tid för.
Och så låter vi tillfället gå förbi.
Vi förspiller det.

Vi låtsas som om det regnar. Vilket det gör...

Vilken störtskur!

Vi är inte vana vid varningar i dagens predikningar. Vi hör mycket hellre lättsmälta saker som "Du vet väl om att du är värdefull". Och det är vi ju!

Och just därför söker Gud oss, för att vi är värdefulla, för att vi ska ta emot honom, inte bara stärka vår självkänsla i en allmän psykologisk axelklapp.

Jesus hade gråtit över städer förr. Korasin och Betsaida hade utlöst hans tårar.

MINA ÖGON FLYTER AV TÅRAR NATT OCH DAG
    OCH FÅR INGEN RO,
      TY JUNGFRUN, DOTTERN MITT FOLK 
        HAR DRABBATS AV STOR FÖRSTÖRELSE... skriver profeten Jesaja, kap 14:17.

Björkfröerna flyter.

DET SANNA LJUSET, SOM GER ALLA MÄNNISKOR LJUS
   SKULLE KOMMA IN I VÄRLDEN.

HAN VAR I VÄRLDEN OCH VÄRLDEN HADE BLIVIT TILL GENOM HONOM,
   MEN VÄRLDEN KÄNDE HONOM INTE.

HAN KOM TILL DET SOM VAR HANS
   MEN HANS EGNA TOG INTE EMOT HONOM. Joh 1:9-11.

Det är den försmådda kärlekens tårar. De avvisades tårar. En gråt utan ord, av honom som själv är Ordet personifierat.

Tänk dig att du varnar, men ser hur alltför många hellre far ut över stupet än hejdar sig.
Eller, som i detta fallet, sorgetårar över att Guds hus blivit en rövarkula och inte längre är ett bönens hus.

Söker ljuset. Fiskabacken.

Jag har två bibelkommentarer framför mig. Den ena är Tom Wrights Lukaskommentar, den andra är Verbums homiletiska kommentar där Ebbe Arvidsson skriver:

Tänk ifall Jesus kommer till min stad, här och nu? Till exempel Gävle:

"När Jesus kommer till Gävle börjar han gråta. Han hade nyss hyllats av människor som på 1 advent sjungit 'Hosianna', både i kyrkan, i skolan och i templarlokalen.
Skulle inte Jesus uppskatta det?

Nej, han gråter. Inte för att han skall lida och dö. Utan därför att människornas 'Hosianna' så lätt blev några ord på läpparna och inte hjärtats lovsång, sprungna ur tro."

Ebbe Arvidsson fortsätter.

- Hur mycket har väl inte Jesus erbjudit sig åt Gävleborna! Flera spaltdecimeter i predikoturer och annonser.
Fred, mötesfrihet, dop och nattvard.
Men människorna har mött hans erbjudna kärlek med kalla handen, likgiltighet eller vänligt avvisande.

Jesus gråter för han vet att Gävle inte skall bestå i evighet.
Ja, det är klart, en bomb kanske en dag förstör staden... Stopp, säger Jesus, fienden finns redan innanför murarna:

- Föraktet för det heliga, normlösheten och bortvändheten mot Gud.

Sol genom regn, bågen i skyn!

Nä, det här är för tungt och tråkigt Helene!
Ja, det är det...

Men alla vi som är döpta befinner ju oss i ett förbund med Gud!
Och vi håller på att avhända oss goda tillfällen till bön och gudstjänst... och ersätter det med profana konserter och kaffesamkväm med föredrag om hembygden.

Tom Wright skriver:

- Templet i Jerusalem symboliserade det osvikliga löftet från Israels Gud om att skydda Israel, vad som än hände.
Folket ställdes nu inför utmaningen att löftet var ingenting värt, om det inte möttes av tro och lydnad.
Inte nog med det, det skulle omvandlas till förbannelse!

Tom Wright fortsätter:

- Om man står i förbund med den helige Guden, är olydnad ett hinder för Guds välsignelser, och gör att man hamnar på "ruta ett" igen.
Den nederkallar den dom - och konsekvens - som den bedrövade Guden kommer låta folket drabbas av när de förkastar honom och hans plan.

Det är inte förvånande att ett sådant budskap blev impopulärt bland de styrande, såväl präster som lekmän.

Både då och nu.

Och sättet som Jesus agerar på här vid templet var ju den direkta orsaken till att han greps.
Vilket också ingick i Guds plan...

Förbundstecknet!

Jesus gråter och snart jag också. Kanske du med, om du är kvar.

Inte konstigt att man tog bort en sådan tung rubrik i evangelieboken! Det är verkligen mycket roligare med Nådens Gåvor!

Fast egentligen är det samma sak... Vi kommer inte ifrån att det handlar om vår Gudsrelation, hur vi än vrider och vänder på det.

I denna årgångs texter står det, i episteln ifrån 2:a årgången, Romarbrevet 12:6

VI HAR OLIKA GÅVOR ALLT EFTER DEN NÅD VI HAR FÅTT;

- PROFETISK GÅVA I FÖRHÅLLANDE TILL VÅR TRO,
- TJÄNANDETS GÅVA HOS DEN SOM TJÄNAR,
- UNDERVISNINGENS GÅVA HOS DEN SOM UNDERVISAR,

- TRÖSTENS GÅVA HOS DEN SOM TRÖSTAR OCH FÖRMANAR,
- GÅVAN ATT FRIKOSTIGT DELA MED SIG,
- ATT VARA NITISK SOM LEDARE,
- OCH ATT MED GLATT HJÄRTA VISA BARMHÄRTIGHET.

Himmelska gåvor.

Den profetiska gåvan finns även i vår tid, om än sällsynt och svag.
Den står i särskilt förhållande till personens tro... står det. Och ingen förfogar över den själv.

Tillbaka till profeten Jeremia:

DÄRFÖR SÄGER HERREN SÅ OM DE PROFETER SOM PROFETERAR I MITT NAMN,
FASTÄN JAG INTE HAR SÄNT DEM...

.. OCH SOM SÄGER ATT SVÄRD OCH HUNGERSNÖD INTE SKALL KOMMA I DETTA LAND. JO... 
Jeremia kap 14:15.

Dessa ord är i ett avslutat sammanhang, men kan tjäna i varnande syfte att inte missa när ovädersmolnen kommer.
Och att inte missa tillfället då Gud söker oss.

Ovädersmål drar in!

Så, när du läser evangelierna och möter Jesu varnande ord, minns att det syftar till fred och ljus.
Om du tycker Jesus verkar dömande, minns då hans tårar - precis som mamman som varnar sitt barn att lägga handen på spisen.

Tänk på Jesus i vördnad. Han är Guds efterlängtade återkomst till Sion men visste att templet snart skulle komma att förödas, liksom han själv på korset.


DET SKALL KOMMA EN TID DÅ DU FÅR SE DINA FIENDER BYGGA VALLAR RUNT DIG, OCH OMRINGA DIG OCH ANSÄTTA DIG FRÅN ALLA HÅLL.

DE SKALL SLÅ DIG OCH DITT FOLK TILL MARKEN, OCH DE SKALL INTE LÄMNA STEN PÅ STEN, EFTERSOM DU INTE FÖRSTOD ATT TIDEN VAR INNE FÖR GUDS BESÖK. Luk 19:44.

Det låter ju som bilpiraterna på E6:an.. som prejar av bilister från motorvägen för att råna dem.

Lukas text handlar om romarna som förstörde Jerusalems tempel.
Och Gävle har ju sin julbock som blir fördärvad varje år...
Jag hoppas att inga av våra städer skall bli raserade av inkräktande rövare.

Svårare är att få syn på de sekulariserade ledarna inom våra egna led, som sakta tömmer kyrkan på sitt innehåll.

Tömmer...

Nä, det är lättare att ge upp.
Varför hålla på och försöka hålla kursen? Låt skeppet driva dit det vill!

Låt sanningen relativiseras till smulor, där den egna moralen får peka ut riktningen.

Jag låter broder Roger från Taizé avsluta detta förpillda inlägg, så dränkt i tårar:

Gud, 
tack för att den Helige Ande tränger igenom de motsägelsefulla krafterna inom oss.

Tack att din Helige Ande kan förändra det vi själva inte kan påverka.

Jesus Kristus,
Du lämnar en återspegling i oss, ett sken av Ditt ansikte.

Herre, 
genomlys de sidor av oss själva som vi bekymrar oss över.

Frid i hjärtat, i allt. Amen.

Tårarna ångas upp.

Nu är jag kall om fötterna, frusen och ledsen.
Den 6 augusti är ändå ingen bra dag - Hiroshimadagen, åh Jesus vad du måtte ha gråtit över den staden!!

Utspillda hälsningar i hällregnet,

Helene Sture Strängfelt,

 - ensam mot strömmen, i motvind och oförstånd.
- ge upp? Ge uppåt... inte nedåt.

Så bröt Du då igenom till sist!