Sidor

UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

lördag 14 maj 2016

FRIHETENS FÄNGELSE

Frihetens Land.


Kampen var lång och det hade varit så svårt att ta sig till Frihetens Land.
Äntligen var de framme och de kunde andas ut. Sova. Äta. Ta del av detta vackra lands frihet.

Efter några veckor hade det värsta adrenalinpåslaget lagt sig.
De vaknade upp. Undrade var de egentligen befann sig. Vad är detta för ett land? Hur lever man här?

Efter några månader började väntan bli dryg.
Det hände ingenting.

Visste detta vackra land inte om att de hade kommit? De hade blivit lovade så mycket.
Gratis försörjning av barnen. Gratis skola. Gratis sjukvård. Uppehållstillstånd.
Ett nytt liv.

Men ingenting hände...

Utan vind, ingen frösådd.


Välkommen att följa med mig på ett av mina volontärbesök på några asylboenden.
Jag har lyssnat, lyssnat och frågat och lyssnat igen.
Detta är vad jag hör.

- Vi är fast här. Vi kan inte åka någonstans. Vi kan inte arbeta, inte studera, inte komma igång med vårt liv!

- Detta är Frihetens fängelse!

Fria, men ändå inte. Fängslade av en frihet som inte är fri.

- Ni måste vänta. Vårt system hinner inte med.
- Men varför tar ni då emot oss? Bara för att förvara oss?

Kritiken är berättigad. Men jag kände också en smygande obehagskänsla.

Stannar. Väntar.


- Jag har väntat i 17 månader och ännu inte fått komma på intervju! Min tid går förlorad! Och min fru väntar på att få komma. Jag är helt låst!
- Ge inte upp, sa kompisen. Imorgon kan allt vara förändrat och det är din tur.
- Nej, jag åker hellre tillbaka till Istanbul.
- Jasså?
- Där har jag en kusin jag kan bo hos och han kan ge mig jobb. Det är lättare att få dit frun också. Dessutom jag känner igen kulturen.

Nu hade jag svårt att sitta still....

- Du har helt rätt, sa jag. Vårt liv här är den totala motsatsen till er. Språket med både uttal och skriftspråk är varandras motsats. Maten är annorlunda. Vinden är alltid kall även om solen värmer. Och kultur och religion är helt olik.

Det är inte lätt.

Inte säker på det.


Kollektiv kultur mot individuell. Religion som beteende och kontrollerande underkastelse, contra den Helige Andes befrielse från rädsla till kärlek.

Och det stod helt klart att den här mannen inte hade flytt från kriget utan var uppmuntrad att söka ett "bättre liv".
- This is what I was told... But I was wrong.

Jag kände mig också vrång. Sårad. Lurad av vårt lands snällhetskomplex.
Utspottad.

Jag uppmuntrade honom att åka tillbaka.
- Nice to meet you... Hope you learned something from here....

Det var kallt i vattnet idag.

Frost i blommorna?


En matleverans med frukt kom till asylboendet.
Några män från olika härkomst hjälpte till att lasta av.

Mannen från Somalia började sjunga... Arbete och sång hör ihop! Så härligt det lät!
En sant "musisk" människa med de ursprungliga uttrycken i behåll.

Han skrattade så vi såg alla pauser mellan tänderna.. och han såg så glad ut. Vi vinkade och log tillbaka med våra vita, tandreglerade tänder.

Han gav mig en banan.

Mellan banan och syren.


I matsalen tittade de afghanska kvinnorna på mig under lugg höll jag på att skriva, jag menar under sin sjal.

Vem är detta som kommer i cykelhjälm och barbent och hälsar på?
Vad pratar hon om?
Har hon ingen man med sig?

Kanske känner vi oss lika obehagliga till mods från båda hållen.
Men jag borde vara på hemmaplan...

- Vet dessa människor om att vi har religionsfrihet här i landet?
- Nej, det tror jag inte. De får ändå inte göra någon ändring...
- Vet de om att kvinnan är jämställd med mannen och inte ska ta emot stryk av mannen som något normalt i vardagen?
- Nej, inte än...

Jag blev bjuden på god lunch, men jag hade svårt att svälja...

Väldoft.


De som inte ville bära slöja fick långa blickar.

Välkommen till Frihetens Land.
Jag döljer mitt hår under cykelhjälmen. Räknas det?

Vi samtalade om kristen tro bakom stängda dörrar.
De berättade sin erfarenhet från gamla Assyrien. De hade länge haft Jesus i sitt hjärta och ville nu veta mer.

En dyrbar skatt hade de med sig - en Bibel på persiska.

- Men varför berättas det om Jesus fyra gånger? Och vad är det för märkliga brev som är skrivna i Nya Testamentet?

Bibelns upplägg är radikalt annorlunda mot Koranens. Det kräver sin förklaring.

Här är ögonvittnesskildringar till vad Jesus gjorde och sa.
Det finns däremot inga vittnen till hur Muhammed motttog Koranens budskap.

- Vad är er egen erfarenhet av islam och kristen tro från ert hemland?
De tittade på varann.
Och med flyktingens allvar i blicken sa de:

- Islam ger död. Jesus ger liv.

Ge mig liv!


Innan jag gick tog vi varann i händerna och bad tillsammans.

Dear heavenly Father,

Thank you for sending all this people to us! 
Toghether we can see you much moore clear.

Jesus, thank you for your love, for the forgivness from all sin, for your promises of full happiness!

Holy Spirit, come and fill us right now with your presence...
In the name of the Father, the Son and the Holy Spirit. Amen!

Blommande gröna dalar.


Cyklen rullade av sig själv hemåt.

Genom doftande rapsfält, kantad av maskrosor... som vill blomma lika mycket!

Jag rullade förbi hägg och syren.

Rosa äppelblom nickade åt mig. Blyga förgätmigej tittade upp i vägkanten.
Och jag stannade och plockade nässlor och löktrav, till torkning och sedan malning till eget örtsalt.

- Bääää!

Någon försökte skrämma mig - hjälp!

Du skrämde mig!


Nej, det var bara en fårskalle... En ungbagge. Ett svart nyfiket. litet lamm...

Fri innanför sitt staket. Fängslad bakom skyddande taggtråd. Fredad av elström mot inkräktare.
Glatt sprang han vidare över den gröna ängen.

Våra villkor är så totalt motsatta.

O GUDS LAMM, SOM BORTTAGER VÄRLDENS SYNDER,
FÖRBARMA DIG ÖVER OSS.

O GUDS LAMM, SOM BORTTAGER VÄRLDENS SYNDER,
FÖRBARMA DIG ÖVER OSS!

O GUDS LAMM, SOM BORTTAGER VÄRLDENS ALLA SYNDER,
GIV OSS DIN FRID!


Löktrav och nässlor.

Samtalen, lyssnandet och integrationen fortsätter.

Men vi måste omvärdera vad ordet "frihet" betyder. Och vad det innebär att vara "snäll"...

Är frihet att få komma, utan att kunna stanna?
Är snällhet att ta emot, utan att kunna hjälpa?

Dubbel maktlöshet, i båda ändar.

Mellan raps och maskros i Eurovision-tider.

Blå-Gula hälsningar från Helene Sture Frifelt,

- som firar pingstafton i bön och inväntar Andens glödande vind,
- och räknar ned dagarna tills Sweden Rock börjar...

Bostad åt rockare...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar