ORO contra BÖN

Oro contra bön. Fälla eller bevara?

Hur ska det gå? Jag måste planera! Oron gnager och äter upp mig. Jag har inget grepp om det här.

Känner du igen det?

Jesus vet mycket väl vad oro är. Därför säger han:

KÄNN INGEN ORO.

TRO PÅ GUD, OCH TRO PÅ MIG.

Johannes 14:1.

Det är lätt för honom att säga! Guds son vet ju allt, och hade väl inget att oroa sig för...

Jo, det hade han. 

100% människa med all den smärta som väntade honom OCH 100% Gud med all den gudomliga livskraft och försoningsgärning som var honom given.

Både kal stam och blommande kvist.

Det finns ett uttryck som heter att "oron tar bort dagens kraft och morgondagens frid".

Psykologer och coacher ger goda råd hur vi kan hantera oron, men det räcker inte för mig att andas rätt, planera bra, sätta gränser och respektera mina egna behov.

Det är bra, men inte tillräckligt.

Oron är liksom en konversation som man har med sig själv om situationer som man inte kan förändra.

Det maler runt, och man ältar tankarna så många gånger att känslorna fastnar i ett ekorrhjul.

Till ingen nytta.

Bearbeta och erkänna sin oro är en sak. Men att inte våga släppa det är en annan. Det blir destruktivt och man blir bunden av sig själv.

Ringbarkning för att döda.

Blir det någon skillnad om jag tar Jesusordet på allvar?

Att verkligen tro på Gud och lita på honom? Kan Herren läka det som är ringbarkat i livet?

Är det någon som har kontroll över tidsskeenden så är det ju Herren! Jag litar på att Gud har överblick med de perspektiv som jag saknar.

I Filipperbrevet förstärks Jesusordet:

HERREN ÄR NÄRA.

GÖR ER INGA BEKYMMER, UTAN NÄR NI ÅKALLAR OCH BER, TACKA DÅ GUD OCH LÅT HONOM VETA ALLA ERA ÖNSKNINGAR.

DÅ SKALL GUDS FRID, SOM ÖVERGÅR ALLT FÖRSTÅND, GE ERA HJÄRTAN OCH TANKAR SKYDD I KRISTUS JESUS.

Filipperbrevet 4:6-7

Frid över allt förstånd!

Jag punktar upp det jag ser:

* Herren är nära - bara en sån sak! Där stannade ekorrhjulet med en tvärnit.

* Gör er inga bekymmer - nåväl, jag behöver inte tillverka nya, bara tänka lite på de gamla... Nej, släpp!

* Aha! Skall jag börja tacka Gud istället för att oroa mig? Det skall jag testa.

* Ja, Herren skall få veta allt, även mina hemliga önskningar som jag knappt vågar uttala. Förresten så vet han redan allt... men jag måste för egen del våga få det sagt. Annars fattar inte jag själv.

* Då inträffar det underbara, säger Skriften, att mina tankar och mitt hjärta får ett skydd! Inte av ett försäkringsbolag utan av den frid som utgår från Jesus och som övergår mitt förstånd.

Larm med åtgärd. Inte illa! Direkt, dessutom.

Bön är en annan sorts kommunikation jämfört med oro.

Bön är ett samtal med Gud om situationer som Han kan ändra!

Det är därför Bibeln hela tiden säger att vi inte skall oroa oss om allt möjligt, utan istället BE för allt möjligt - och omöjligt!

Allt som är utanför vår kontroll är innanför Guds kontroll.

När jag var ung kristen sjöng vi in bibelordet i enkla sånger. Just nu kommer dessa två bibelkörer upp i mitt minne:

BLI STILLA OCH VET ATT HERREN ÄR GUD.

HERREN SKALL STRIDA FÖR EDER.

Så får det bli. Jag lutar mig tillbaka, ställer undan ekorroroshjulet och låter friden komma. 

Skyddad. Beskyddad. 

Så starkt!

Lite oro och mycket bön.

TACK MIN GUD FÖR VAD SOM VARIT. TACK FÖR TIDERNA SOM FARIT.

TACK FÖR VAD DU UPPENBARAR, TACK FÖR VAD JAG EJ FÖRSTÅR.

TACK FÖR BÖN SOM DU BESVARAT, TACK FÖR VAD JAG ICKE FÅR...

Tack för allt Sv Ps 261.

Denna psalm i psalmboken är min ständiga följeslagare. Ännu kan jag inte sjunga hela, men jag är på väg.

Jag citerar savedbyhislove2:

"Worrying is a conversation you have with yourself about things you can't change.

Prayer is a conversation you have with God about things He can change.

Do not worry about anything, but pray about everything!

Beceause everything that's out of your control is in God's control.

And God promised He is working ALL things, not some things.

For your good."

TY FÖR DEN SOM ÄLSKAR GUD SAMVERKAR ALLT TILL DET BÄSTA.

Rom 8 :28.

Ska man dö så ska man. Nej, låt dem leva!

Fridshälsningar från Helene Sture Ringbarksfelt,

- som fotograferade ringbarkade akacior i Sölvesborg där körsbärsträden stod i blom - en svår kontrast för mig,