SEXUELL FASTA och BÖN

Lust och längtan i fastetid.

Detta är tredje inlägget om att fasta - att avstå.

Målet är att ge mer plats för Gud i bön, inte att skapa någon slags förtjänst eller fördel.

Likaså att bryta med beteenden som man fastnat i, för sin egen skull.

I vår översexualiserade tid är det intressant att våga skriva just om att vilja avstå från samliv och "sexuell aktivitet".

Jag skriver med kluven penna, och riktar det ena mot äkta makar i äktenskapet och det andra till 'världens sätt' att se på friheten till sexuella relationer utan förpliktelser.

Vacker uppvaktning på bänk.

Församlingen i Korint bestod av människor från olika håll, olika samhällsskikt och med helt olika bakgrund. Därför behövdes undervisning om samlivet.

Utgångspunkten är att sexualiteten är skapad av Gud som en underbar gåva.

I kapitel 7 i det första brevet till korinterna står det följande:

HÅLL ER INTE IFRÅN VARANDRA ANNAT ÄN FÖR EN TID OM NI HAR ENATS OM DET, 

FÖR ATT OSTÖRT KUNNA ÄGNA ER ÅT BÖN OCH SEDAN VARA TILLSAMMANS IGEN.

1 Kor 7:5

Det är viktigt att avhållsamheten är grundad i bådas samtycke (!).

Samtycke till att be. Istället.

Paulus kom från en sträng fariseistisk uppväxt, där det bara var mannen som kunde undandraga sig den äktenskapliga förpliktelsen för en begränsad tid; en eller två veckor. En farisé kunde nämligen avlägga ett heligt löfte om avhållsamhet inom äktenskapet.

Detta ger en intressant inblick i den äldsta kristna församlingens andaktsliv. Det förutsätter att man brukade avsätta bestämda längre tider för bön.

Bönen var nämligen något som spelade en avgörande roll i det nya livet som kristen. Vi är kallade till 'ständig bön' = samtal med Herren.

Därför kunde de första kristna ägna vissa längre tider till sammanhängande fördjupning till bön och andakt.

Min gamle lärare i teologi vid Lunds universitet; Hugo Odeberg, skriver i sin kommentar till Paulus brev:

"De första kristna ägde häri en kraftkälla av - för en nutida, förflackad kristenhet - oanade mått." (sid 107).

Härligt gedigen teologi.

Men att avstå från samlivet får inte dra ut för länge på tiden. Behovet och längtan efter varandra och den sexuella tillfredsställelsen är en sammanbindande kraft som är viktig:

ANNARS KAN SATAN FRESTA ER, EFTERSOM NI INTE FÖRMÅR LEVA AVHÅLLSAMT.

1 Kor 7:5b.

Nu är vi mycket långt bort från vår tid som ser sexualiteten som något redan mellanstadiebarn kan börja utforska, enligt RFSU. Man får pröva sig fram, testa...

Det är bara det att alla möten är På Riktigt.

Att vara naken och intim med en annan människa är det känsligaste som finns. Det kräver mognad och trofast trygghet. Jag värjer mig emot denna bakvända uppmuntran, som tvingar fram en press som inte är av godo.

Kondom skyddar inte själen.

Jag vågar inte beröra det ännu svårare ämnet att vara sexmissbrukare och utnyttja andra för sina egna behov, utan ansvar. 

Men dessa veckor av fasta och avstående blir nu en utmaning för alla - tänk om det är just den sexuella fastan som kan skapa ett lugn och uppvaknande?

Paulus levde själv i celibat. Det var för honom ett frivilligt val efter mötet med Kristus.

Den tradition han kom ifrån ansåg äktenskapet vara en plikt, ja för farisén var det ett gudomligt bud.

Såsom farisé hade Paulus lärt sig att "den som icke fortplantar sig tager en annans liv" (Hugo Odeberg, sid 106).

Äktenskapets samliv var ett heligt stånd med hög kallelse och betydelse.

Rosa Taikons ståndfulla konst.

Men hela hans liv förändrades då han gick från en hetsig förföljare av kristna till att själv bli kristen, och totalt förvandlad.

Paulus vet att församlingen i Korint fanns alla åsikter; från dem som behandlade sexualiteten slappt till dem som menade att alla skulle leva som ogifta, i celibat.

Den hedniska omgivningen var uppmärksamma på hur dessa kristna levde.

Därför för Paulus en diskussion i sitt brev att fullständig avhållsamhet är en tänkbart levnadssätt, men endast för dem som är kallade därtill.

För hans egen del gav kristendomen en sådan helt ny kraft och innehåll i livet att det rent sexuella kunde undvaras.

Detta är ju också den erfarenhet och bekännelse som munkar och nunnor gör då de går in i klosterlivet.

Gemenskapen med Kristus är starkare än det sexuella behovet.

Rosa Taikon. Skötets skönhet.

Hugo Odeberg skriver (sid 106) att "Paulus markerade att det fanns några som på ett sunt och harmoniskt sätt ville leva celibatärt, vilket också berövade de kretsar deras argument som ville göra den sexuella föreningen till ett naturbehov, av samma art som behovet av mat och dryck eller sömn och avspänning".

Vilket det alltså inte är.

Här vill jag också nämna kort dess motsats: att tvingas leva i celibat mot sin vilja.

I vår tid talar man om alla de många män som inte lyckats få en relation att fungera och därmed hamnar i ofrivillig icke-sexualitet. Det är ett lidande som orsakar stor sorg, och i värsta fall negativa beteenden med andra surrogat.

Finns det några risker med fritt sex? Ja.

Så, nu under februari och mars pågår den kristna fastan.

Var och en får inför Gud komma på var fastans avstående skall slå in.

Till sist.

I den krigföring som Gamla Testamentet beskriver då Israels folk befann sig i försvarskrig, krävde sexuell avhållsamhet. Det var nödvändigt och ett tecken på att det var ett "rättfärdigt krig".

Minns du när kung David blev förälskad i Bat-Seba? Hon var gift med Uria som var sänd ut i krig.

David kallade hem honom och manade honom att gå in och ligga med sin hustru - så att det inte sedan skulle märkas att han hade gjort det... 

Men Uria lägger sig på tröskeln och sover där.

Principfast. Eftersom han är kallad ut i krig så är det sexuell avhållsamhet som gäller.

Det innebär, inom parentes sagt; att israels folk inte fick använda våldtäkter som ett maktmedel i krigsföring...

Läs mer i 2 Samulesboken kap 11.

Det som sedan händer är en dramatisk berättelse, som mynnar ut i att kung David skriver sin starka syndabekännelse:

GUD, VAR MIG NÅDIG EFTER DIN STORA BARMHÄRTIGHET...

Psaltaren 51.

Kung David tog Bat-Seba.

Sammanfattningsvis så handlar sexuell avhållsamhet om samtycke, även där!

Målet är kärleksfull gemenskap med Kristus i bön.

Men inte längre än en vecka då och då...

Man måste få hämta hem sig själv för att ha något att ge. Och orka ta emot.

Krama varandra, för Guds skull!

Och bed, för Guds skull, och din egen. Och världens.

Klosterhälsningar,

Helene Sture Fastefelt.

Gud är GOD.